Janssons örtifjärde SM-guld, Regborns distriktsrekord och Kemppis första seger i långloppscupen sedan 2019

Det är tveksamt om Marcus Jansson ens själv kan hålla ordning på hur många SM-guld han har i mountainbikeorientering (någon dag ska jag räkna efter, men inte i kväll), men i dag tog han i varje fall ännu ett. Långdistans stod på programmet uppe i Ångermanland, och även om han var långt ifrån lika överlägsen som i fredagens sprint så bärgades SM-tecknet med marginal. 33 sekunder bak till tvåan Marcus Wadell, Ulricehamn. garphyttesläktingarna Erik och Thomas Jansson var sjua respektive nia av 15 startande, drygt tio respektive nästan 17 minuter bakom. Karin E Gustafsson hade femte bästa tid i mål men diskades, lär väl ha stämplat fel någonstans efter banan. Haninges Anna Tiderman var tolv minuter snabbare runt, över fem minuter före tvåan, och tog liksom Jansson guld för andra dagen i rad.

Kopparbergs Oskar Söder var bara elva sekunder från att göra samma sak – följa upp ett första SM-guld den här veckan med ett andra – men fick nöja sig med silver bakom Faluns Vilmer Ekman i P14-klassen när mountainbikens tyngsta disciplin, crosscountry, avgjordes i Göteborg på lördagen. Söder vann ju i tempo-SM på mountainbike i torsdags. Lillebror Hugo Söder tog däremot SM-guld i P12, på samma sekund som Faluns Isak Unger. Gustav Enhörning blev bästa Almbycyklist med en 14:e-plats, 3,5 minuter bakom Ekman i P14. Eliten och juniorerna kör i morgon. Landsvägscyklingens tempo-SM avslutades för övrigt med veteranklass i dag, där Frank Kiereck, Örebrocyklisterna, blev fyra i H55. Klubbkompisen Harald Stålberg blev 15:e man i juniorklassen i går.

Jag var på plats i Hallsberg (Närkeracet på Transtensvallen) när Martin Regborn i kväll snodde distriktrekordet på 5 000 meter, det som Jonatan Gustafsson för bara två månader sedan noterade efter att Bo Engdahl suttit på det i 30 år. Engdahls klassiska rekord från Norge 1991 var 14.19,82 medan Gustafsson sprang på 14.08,04 och Regborn nu på 14.06,69 (Regborn har ju redan distriktsrekordet på dubbla distansen och övertar nu titeln som länets bästa herrlöpare genom tiderna, tidsmässigt).
Det var optimala förutsättningar – ljummet, molnigt, i princip vindstilla och drösvis av löpare med jämbördig kvalitet som gav bra ryggar – och Regborn disponerade loppet finfint. Förivrade sig inte på de första kilometerna, hade krut kvar till slutet. Han är bättre än någonsin i ren löpkapacitet, och på torsdag är det dags för honom att få visa vad det räcker till i hans riktiga habitat: Orienteringsskogen. Då är det dags för första landslagsuppdraget efter stressfrakturen, världscuptävling i dagarna tre i Idre.
Oliver Löfqvist, Spårvägen, vann tävlingen på 13.56,73 (en liten besvikelse tidsmässigt eftersom han och Linus Rosdal harades mot 13.45). Ex-örebroaren Rosdal, som trots allt behåller sitt svenska årsbästa på distansen, låg tillsammans med Löfqvist bakom haren Gustav Berlin i tre kilometer och gick sedan upp och tryckte men stumnade rejält på slutet och tappade fem man, inklusive Regborn (som blev just femma), och var i mål på 14.11, 18 sekunder över perset från Göteborg. En annan ex-örebroare som varit framgångsrik i år, Heshlu Andemariam, var rätt osynlig i loppet och gick in som 13:e man på 14.33,42.
Damloppet på 5 000 meter blev inställt, och även på herrarnas försvann en del vassa namn på grund av regn i Stockholm (flera vågade inte chansa på att det var bättre i Hallsberg) och en cykelolycka (sent anmälde amerikanske OS-löparen Diego Estrada drog en ännu senare DNS). På 800 meter fick Rebecca Högberg inte alls det kvitto hon ville ha tre veckor före SM och gick i mål på 2.12,22. Läs mer om hennes och Regborns tankar i den här artikeln.
Lova Perman, IF Göta, och Simon Wallenlind, Mölndal, vann 800-metersloppen på 2.06,69 respektive 1.53,06. KFUM Örebros Kevin Bodén följde upp förra helgens SM-silver på 3×800 meter (i P19) med nästperset 1.53,88 för en femteplats. Veteranerna Patrik Johansson och Lars Lundegård sprang på 2.19,36 (1,27 från Jan-Olof Schagerströms distriktsrekord i M55) respektive 2.30,52.
Åsbros Klara Frih valde istället att springa Gurkspelen i Västerås, där hon blev tvåa på 2.20,84 (åtta sekunder över pers) medan Albert Ziegler sprang Sayo i Sollentuna (2.10,61 för seger i P15).

Uppe i Guldsmedshyttan tog långloppscupslegendaren Mikaela Kemppi sin första seger i cupen sedan Fröviloppet 2019 när hon var med i Örebro AIK:s segerlag i Stripastafetten. Kemppi var snabbast på den första av de tre sexkilometerssträckorna, och varken Julia Johnsson på andra eller Liduina van Sitteren på tredje blickade bakåt. 24.40 på Kemppi, 25.30 på Johnsson, 23.22 på van Sitteren (dagens snabbaste damtid) gav 1.13.32 och seger med 3.23 och 11.22 över IF Starts två lag (Marie Dasler/Antje Wiksten/Petra Hanaeus respektive Helene Nilsson/Frida Nilsson/Helene Titus).
Fredrik Johnsson var tvåa i mixedklassen senast det begav sig (2019, i fjol var stafetten inställd) men fick nu kliva överst på pallen (precis som frun Julia, alltså) i ett herrlag med Oskar Arlebo och Jonas Nilsson. Johnsson var 1.17 bakom Hällefors Simon Sveder på förstasträckan (21.56 mot 20.39) men Arlebo sprang upp laget i tät (sex sekunder före Fredrik Berg) innan Nilsson slog till med dagens snabbaste herrsträcka (20.10) vilket drygade ut segermarginalen till Hällefors (med Fredrik Rådström på sistasträckan) till 1.55. Björn Engqvist Ludvig Börjesson och Martin Duberg såg till att det blev två Örebro AIK-lag på pallen.
Start bröt Örebro AIK-dominansen och fixade seger i mixedklassen genom Pär Englund (22.14), Maria Nagle (25.46) och Elias Zika (22.25), vilket gav 1.10.25 (1.34 före ett blandat kombinationslag med Oskar Larsson, Patrik Jansson och Sara Jakobsson). Vretstorp med Tomas Karlsson, Therese Fjordäng och Björn Skogsdahl var trea.
För första gången erbjöds en singelklass med beteckningen ”extrem” där samma löpare sprang tre varv, totalt 18 kilometer. Två man antog utmaningen, och LK Gränslösts Patrik Nilvér slog Hällefors Tobias Forsell med 22.40 efter att ha sprunigt progressivt på 25.37/24.19/23.10 för 1.13.06 (med det slog han sju av tolv herrlag och samtliga damlag).
Stripastafetten ger bara poäng i klubbtävlingen, och nästa individuella tävling i långloppscupen är DM på 10 000 meter på söndag den 15 augusti.

I juniorklassen i Ungdomens 10-mila knep KFUM Örebro (Lovisa Gustafsson–William Segura–Julia Gustafsson–Olle Malm–Edvin Halldin–Ted Nilsson–Sofia Halldin–Anton Kruse–Johanna Berg–Marcus Klasenius–Karin Lindgren–Hugo Örn) platsen som bästa länsklubb med en 30:e-placering – två minuter och en ynka placering före Örebro läns orienteringsförbunds hopplockade lag (Signe Schagerström–Valter Pettersson, Nelly Mårtensson–Måns Bergqvist–Fabian Bergqvist–Viggo Holmberg–Lovisa Thybeck–Robin Helmersson–Anna Nilsson–Rasmus Doering–Vilma Larsson–Axel Thybeck). Lovisa Gustafsson var elva på förstasträckan och tog därmed bästa placeringen för KFUM Örebro, medan Valter Pettersson var näst snabbast av alla på andrasträckan (tolv sekunder från Jesper Johanssons löptid på sträckan) och Robin Helmersson femma på sjättesträckan. Nyköping vann med 22 sekunders marginal men var å andra sidan 85 minuter före Örebrolagen.
Valter gick ut på sin sträcka vid 3.40 natten mot lördag och startade 13 timmar senare i Tibrotrippelns andra etapp (han stod förståndigt nog över den första, på fredagen) där han blev sexa i juniorernas elitklass, fem minuter bakom segrande Benjamin Näslund, Skogslöparna.

Åsbros 16-åriga talang fick springa stortävling i Stockholm – och Cornelius hade värmt upp inför Wadköpingsloppet med KM-guld

Klara Frih, 16, som bor i Askersund men tävlar för Åsbro Goif, fick tack vare sina fina resultat i vinter (bland annat är hon Sverigetvåa på 1 500 meter och har gjort en kanontid på 1 000 meter) chansen att springa B-heatet på 800 meter vid den svenska GP-tävlingen i Sätrahallen i kväll (där Andreas Kramer, Angelica Bengtsson och Fanny Roos var några av affischnamnen). Och Frih tackade för förtroendet genom att hänga på de äldre och snabbare löparna (alla hade pers minst tre sekunder under Frihs, vilket förstås inte är så konstigt när man är yngst) och lägga de första 400 meterna på 1.03,91. Därefter mattades tempot i loppet rejält, men Frih var bara två sekunder bakom tvåan och trean i loppet när hon sprang in som fyra på 2.20,86 (andra halvan på 1.16,95, alltså). Det är bara 1,6 sekunder från Frihs pers (2.19,25; bara sex löpare genom tiderna har sprungit snabbare i F17-klassen i distriktet, och vi snackar namn som Sandra Wagner, Ann Sundström och Erika Bergentz), trots vad som i varje fall på papperet ser ut som ett rätt otaktiskt lopp. Imponerande. Vi får väl se om hon får blodad tand och anmäler sig till senior-SM (anmälningstiden går ut på onsdag) i Norrköping nästa helg, annars är det ju junior-SM i Växjö helgen därpå. Hässelbys Lovisa Bivstedt vann B-heatet på 2.13,96. I A-heatet sprang inga svenskar, där vann belgiska Renée Eykens på 2.03,76.

Klara Frih under varmare betingelser, i en tävling i somras (i Åsbros orangea tävlingslinne). Foto: Privat

Och så har äntligen resultaten från förra onsdagens Tour de Kif-etapp, som dubblerade som klubbmästerskap för Karlslund (för de som tävlar för Kif), och det visar sig att Daniel Cornelius (som jag skrev om efter framgången i Wadköpingsloppet i går) vann tävlingen över tio kilometer i fristil 16 sekunder före Pär Wedin. Wedin tog i och med andraplatsen över totalledningen i cupen (tre poäng före Robert Brundin), men eftersom han kör dock för Garphyttan så var det trean Brundin, som var 1.43 bakom, tog KM-silvret medan femman Ludvig Börjesson (mer känd som maratonlöpare med pers på 2.41.54) tog bronset. Några damer kom inte till start. På onsdag avgörs den sjätte och näst sista deltävlingen – och för enda gången ni år inte i Ånnaboda utan inne i Örebro, i Sörbybacken. Det bjuds tio kilometer fristil med masstart med start runt 19.10.

Ingjald missade pallen med en poäng över hela långloppssäsongen – redan klara mästarna vann i avslutningen

Liduina van Sitteren och Per Arvidsson hade redan säkrat totalsegrarna i långloppscupen sedan länge, men båda tog sig ändå till Vretstorp en slaskig decemberlördag och sprang hem ytterligare en vinst var. van Sitteren vann damklassen i Lucialoppet nästan 3,5 minuter före Frida Nilsson och ytterligare 1,5 minuter före trean Marie Dasler (som därmed säkrade tredjeplats i cupen) när hon avverkade landsvägsmilen på 38.16. Och i herrklassen var Arvidsson över minuten före Mattias Nätterlund och 1.46 före trean Ludvig Börjesson när han korsade mållinjen på 34.58.
Största dramatiken var väl egentligen kampen om tredjeplatsen i sammandraget i herrcupen (topp två på både herr- och damsidan var ju redan avgjort, och Dasler säkrade tredjeplatsen på damsidan redan på startlinjen, när varken Karin Forsberg eller Josefin Gerdevåg fanns där), där Johan Ingjald behövde en tredjeplats för att ta sig förbi Thomas Chaillou. Ingjald 37.38 var dock 54 sekunder för långsamt, och fjärdeplatsen gjorde att han bara nådde upp på samma poäng som Chaillou, som därmed tog tredjeplatsen på fler segerar under året (2–0).
I samband med långloppscupens final utsågs långa terräng-DM, som arrangerades av IFK Nora vid Digerberget, till årets tävling, och Örebro AIK säkrade som väntat åttonde raka titeln i klubbtävlingen.

Någon Örebro parkrun som konkurrerade om deltagarna fanns det inte. Loppet ställdes in redan vid lunchtid på fredagen, på grund av ishalka på banan. Nya tag om underlaget förbättras till nästa lördag.

I skidtävlingen Björnjaktens första del, lördagens fristilslopp med intervallstart som ligger till grund för morgondagens jaktstart i klassisk stil, tog Garphyttans Elin Schagerström lednignen med två sekunder i äldsta juniorklassen (D20) medan Granbergsdals Ludvig Berg håller en lika stor ledning i äldsta ungdomsklassen (H16). På seniorsidan strök sig Filip Danielsson som väntat, och Gustaf Berglund, IFK Mora, toppar tio sekunder före Oscar Persson, SK Bore, med Karlslunds Linus Larsson som bästa länsåkare på 20:e plats. Han får gå ut 2.32 bakom täten (Garphyttans Kevin Henriksson startar ytterligare tre minuter senare, som 31:a åkare).

Ingberg sprang på 2.48 i Valencia – Anfält bröt halvvägs: ”Besviken? Nej faktiskt inte”

Erik Anfält gjorde ett gott försök, men tvingades bryta halvvägs i Valencia marathon på grund av den lättare lårskada han dragits med sedan Kilsbergsleden för två veckor sedan. Örebrolöparen visste redan på förhand att målet han satte upp när han började träna för loppet för en månad sedan – all-in för personligt rekord – var omöjligt på grund av de där problemen, och öppnade därför med 1.14 på första halvmaran att jämföra med 1.10.30 i pers-loppet på samma bana i fjol. Så långt kändes låret ändå under kontroll, skriver han på instagram: ”Så pass att jag nästan börja[de] tro på att ta mig i mål på en skaplig tid utan att för den delen vara ett haltande vrak efter loppet. Men så börja[de] låret dra ihop sig och krampa. Skit också.”
Så Anfält gjorde det enda rätta och klev av. ”Besviken? Nej, faktiskt inte”, skriver han på instagram och fortsätter: ”[Jag] hade redan innan start bestämt mig för att inte göra en idiotsatsning som med stor sannolikhet hade slutat med en ny mycket värre bristning/sträckning än den jag drog på mig för två veckor sedan. Det hade varit en megaflopp.”
I stället ägnade Anfält resten av förmiddagen åt att heja på sina klubbkompisar Martin Ingberg, Fredrik Johnsson och Ludvig Börjesson, som gick i mål på nettotiderna (har inte sett någon lista med bruttotider än) 2.48.19, 2.51.08 respektive 2.58.42. För Ingberg innebar det ett pers med över fem minuter (från Barcelona i mars, och jämfört med förra hösten har han blivit nästan nio minuter snabbare!), och ett rejält kliv mot topp 100-listan över länets snabbaste maratonlöpare genom tiderna (2.47.52 krävs just nu).
Börjesson har gjort 2.41.54 tidigare och sprang första 30 kilometerna i tempo för att 2.37 – men sedan tog det stopp. Tvärstopp. ”Det började dra och spänna i typ varenda muskel redan redan efter 28 kilometer och jag förstod där och då att något inte stod rätt till. Efter kort mental härdsmälta då jag insåg att loppet var kört bestämde jag mig för att jag i alla fall skulle lotsa vraket i mål och från 34 blev det 75/25 gå/spring in till mål”, berättar Börjesson på sitt låsta instagramkonto.
Även Johnsson, som tidigare gjort 2.48.13 på maran, tappade en del sista biten. Han var två minuter före Ingberg vid halvmarapasseringen (1.18.25 på Börjesson, 1.21.32 på Johnsson, 1.23.31 på Ingberg), men fick också bekymmer runt 30 och var inhämtad av klubbkompisen strax före 40 och nästan tre minuter bakom i mål. ”Första krampen vid 32 kilometer, förvånad och överraskad, drog ner pace, hjälpte tyvärr inte mycket. Bestämde mig för att det finns värre saker i livet än att avsluta en mara dåligt, blandad löpning och promenad på slutet, en del high fives med kidsen längs banan”, skriver Johnsson på Instagram.

Trots linnex och kompressionsbrallor ville låret inte riktigt springa en hel mara idag. Besviken? Nej, faktiskt inte. Hade redan innan start bestämt mig för att INTE göra en idiotsatsning som med stor sannolikhet hade slutat med en ny mycket värre bristning/sträckning än den jag drog på mig för två veckor sedan. Det hade varit en mega flopp. Uppvärmningen kändes "ok". Planen när starten gick var att springa och njuta av den fantastiska atmosfären runt detta lopp samt att jag skulle bryta om låret signalerar att det inte vill springa mer. Det kändes överaskande bra i låret första 20 kilometrarna. Så pass att jag nästan börjar tro på att ta mig i mål på en skaplig tid utan att för den delen vara ett haltande vrak efter loppet. MEN så börjar låret dra ihop sig och krampa. Skit också. För att göra den "riktiga" brytningen lite lättare för mig själv stannar jag först till och gör 1:an vid en ganska torr palm 😃. Efter det ser jag ryggen på @freddaeriksson. Jobbar ifatt honom och den klungan han låg i men egentligen mest för att verkligen peppa Freddan som såg riktigt stark och fin ut. Sen klev jag av på riktigt vid ca 25 km. Väldigt nöjd med det beslutet. Hade varit väldigt besviken på mig själv om jag hade fortsatt trots att låret bad om att få stanna. Efter den definitiva brytningen stannar jag till ett tag för att heja på @ludvigborjesson, @mikaelasaga, @runningfrippe @ludvigborjesson som jag visste var bakom mig. De ser riktigt starka ut allihop 💪. Sen går jag någon kilometer genom en park bort mot mål för att kunna se målgången. Stort grattis till kanonlopp av @freddaeriksson, @mikaelasaga och @martingberg!! @ludvigborjesson och @runningfrippe krigar också på bra hela vägen in i mål. Och jag själv är långt ifrån ett bittert vrak. Låret fick bestämma, det kommer nya lopp och Valencia i goda vänners lag är inga fel 😎

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Vi hade i alla fall tur med vädret. Helt enligt gameplan till 30k, vettiga ben och bra flyt. Första krampen vid 32k, förvånad och överraskad, drog ner pace, hjälpte tyvärr inte mycket. Bestämde mig för att det finns värre saker i livet än att avsluta en mara dåligt, blandad löpning och promenad på slutet, en del high fives med kidsen längs banan. Grym publik, fick höra mycket "Vamos Frippe". Kan verkligen rekommendera detta arrangemang! Och tack @julis76 för att du står ut med att jag leker löpare. Och tack @c.christian.mundt för ett riktigt bra träningsupplägg, har varit bra och kul! Nu blir det öl och snus, och glöm inte, maran är alltid maran. #löpning #jagspringer #running #laufen #juoksu #corrida #garmin #newbalance #ullmax #enervit #valenciamarathon #örebroaik #gubbarsomlubbar #race #kramp

A post shared by Fredrik Johnsson (@runningfrippe) on

I den klassiska sprinten som avslutade Gällivarepremiären var Karlslunds Maria Gräfnings enda länsåkaren till start, men å andra sidan gjorde den numera mest långloppssatsande ex-landslagsåkaren en finfin insats när hon tog sig vidare från prologen som 26:a av 68 startande. I kvartsfinalen tog det dock stopp när Gräfnings blev femma (sedermera fyra efter att ryskan Alisa Zhambalova diskats). Det gav en 20:e-plats i sammandraget.

I Vinterspelen, säsongens första tävling i Tybblelundshallen som avgjordes i går, spurtade fjolårets långloppscupsvinnare Jakob Nilsson ned 18 år yngre Wilhelm Bergentz med sju tiondelars marginal över 3 000 meter, 9.28,13 mot 9.28,80 (Malungs Håkan Eriksson, som tog tredjeplatsen elva hundradelar bakom Bergentz, slog faktiskt svenskt M55-rekord med ett par sekunders marginal). Maria Eriksson sprang på 11.39,54 och tog en tredjeplats i damklassen.

Markus Johansson utslagen av Northug i seniordebuten (men fel Northug …)

Zinkgruvans sprintraket Markus Johansson gjorde seniorpremiär och tog en topp tio-placering direkt. I fristilssprinten som på söndagen avslutade Bruksvallspremiären tog Johansson en 13:e-plats i kvalet, och slog sedan ut en lucky loser-plats som fyra i den sista, överlägset snabbaste, kvartsfinalen (hans åktid som fyra var snabbare än vinnartiderna i samtliga fyra andra kvartsfinaler) innan det tog stopp i semifinalen (som det ofta gör när man får åka i kvartsfinal fem och sedan gå på direkt i första semifinalen, återhämtningen blir väldigt mycket kortare än för de som kört i tidigare kvartsfinaler). Men det var heller inget dussinmotstånd som Johanson ställdes mot. Han var femma i mål i semifinalen (vilket gav honom en tiondeplats totalt i tävlingen), bakom bland annat tre norrmän där Petter Northugs lillebor Even var den allra mest namnkunniga. Even som dessförinnan hade hunnit slå ut Vedevågssonen Filip Danielsson i sin kvartsfinal – Danielsson som var klart bästa länsåkare i lördagens distanslopp över 15 kilometer i fri stil med en sjundeplats totalt, som tredje bästa svensk bakom Åsarnas Simon Lageson och Anton Lindblad (1.25 bakom segrande Chris Andre Jespersen men bara 32 sekunder från pallen). Ingen av de övriga länsåkarna tog topp 50-placeringar där. I sprinten placerades Danielsson som 17:e åkare i resultatlistan, Garphyttans Marcus Lennartsson, som också åkte ut i kvartsfinalen, som 22:a.
Petter Northug? Näe, han strök sig från start både på lördagen och söndagen.
Pål Trøan Aune och Moa Olsson vann sprinttävlingarna i Bruksvallarna, Emma Wikén damernas distanstävling.

Även i Orsa-Grönklitt kördes det skidor på lördagen, en tre mil lång långloppspremiär benämnd Grönklittspremiären där Karlslunds Maria Gräfnings slutade tvåa efter att ha förlorat en spurtduell mot erfarna norska Laila Kveli om andraplatsen bakom överlägsna Britta Johansson Norgren efter tre mils åkning (Britta vann med drygt 2,5 minuter bak till Kveli som var sekunden fören Gräfnings i mål). ”Trots allt glad över att bli trea i premiären”, skriver Gräfnings på Instagram.
På herrsidan gick fem Lager 157-åkare loss tillsammans med Rikard Tynell, men där bakom tog Karlslunds nysatsande Linus Larsson en finfin tiondeplats, bara 1.43 bakom segrande Anton Karlsson. ”Pigg i kroppen men saknade lite toppfart”, skriver Linus.

I samband med orienteringsgalan i Kolmården, där Marcus Jansson inte blev utsedd till årets mountainbikeorienterare, sprang landslagslöparna en sprint i två steg inne i själva djurparken, med prolog och jaktstart, där Martin Regborn tog tredjeplatsen på herrsidan och efter att ha tappat andraplatsen han hade från prologen till en tredjeplats i mål, 14 sekunder bakom Emil Svensk (ett tag var han dock nere på femteplatsen under jaktstarten, som innehöll 25 kontroller på 14 minuters löpning, men Regborn kom tillbaka).
Roligast var dock att topp tre i en tävling öppen för allmänheten, på prologbanan, fick möta landslagslöparna i jaktstarten – och där slog sig Tisarens Ellinor Tjernlund, tvillingssyster till landslagslöparen Josefin, in. I ett startfält med 112 löpare vann Tjernlund en sprintprolog med över minutens marginal till tvåan Hanna Öberg – och av landslagslöparna (som alltså sprang separat klass där) var det bara fyra som var snabbare. I jaktstarten spurtade Josefin (som var bakom i kvalet) dock förbi och tog en sjundeplats, åtta sekunder före Ellinor (men 2.14 bakom segrande Karolin Ohlsson).

När det i helgen var uppehåll från långloppscupen och andra större löparrangemang passade en snabblubbare som Ludvig Börjesson på att använda Örebro parkrun för att testa formen sex dagar före Valencia marathon. Börjesson har förvisso sprungit tre sekunder snabbare tidigare (i trevligare förhållanden i maj), men visade ändå tydligt var skåpet ska stå när han avverkade femkilometersbanan på 16.54. ”Nollgradigt, blött och blåsigt. Det är bara att gilla läget ibland. En hård femma ville jag ha och det var precis vad Parkrun i Örebro hade att erbjuda i dag”, skriver Börjesson på instagram.
Bella Lagrange tog fjärde segern på tre månader i damklassen, om än något långsammaste löpning hittills i tävlingen, 23.19. Även Eric Segelbergs 17.58 måste förstås nämnas.

Bloggaren tillbaka på anständig nivå – och långloppscupen lever in i finalen

Precis hemkommen från Kilsbergsleden, och för en gångs skull stod jag själv på startlinjen. Annars brukar jag vara sliten, sjuk eller allmänt indisponibel just den här helgen (även om jag varit på plats vid Karlslunds motionscentral fem år i rad eller så), och enda gången jag tidigare deltagit var som pacer åt sambon för tre år sedan (det slutade med att hon trampade snett och fick ägna andra halvan av loppet åt att överleva. Men den här gången löpte jag själv, och målet efter två riktigt bra träningsmånader blev för mig rätt tuffa 65 minuter. Jag trodde länge att det var omöjligt, sedan att jag klarade det – men i mål stannade klockan på 1.05.11. En liten miss, men mitt stora mål var egentligen att hålla under 4.30-tempo hela vägen, och det klarade jag (räknade på förhand märkligt nog på att loppet var 14,4 kilometer – det var därför jag trodde att jag hade klarat målet när jag passerade 13 kilometer med 4.30-snitt på klockan och kände att jag skulle orka hålla det –  men det är 14,7, vilket gör att jag hade behövt hålla 4.25-snitt, och jag landade på 4.26). Att jag dessförinnan ett tag trodde att jag inte skulle klara det berodde på att jag kände mig rätt sliten i vaderna redan efter sex kilometer, men det lättade, och halvvägs (efter 7,3, jag har ett mentalt märke där, eftersom jag gjort många träningsvarv i Karlslund) så kände jag mig plötsligt lätt och plockade massor av ryggar på vägen tillbaka. Med fyra kilometer kvar fick jag på långt håll syn på Maria Erikssons rygg, men Startlinnet närmade sig alltför långsamt, och i sista kurvan hade jag gett upp möjligheten att komma ikapp. Men med en riktig långrökare till spurt lyckades jag på något sätt (det kändes rent tarvligt, faktiskt) kliva förbi precis före mållinjen (i resultatlistan är jag 1,1 sekund före). Det sköna med det var att jag fick ta ut mig totalt, tömma de sista krafterna, i det som blev mitt sista riktiga lopp den här säsongen (det har ju inte blivit så många – av mållopp blev det bara Örebro backyard ultra sedan jag tvingades ställa in Bergslagsleden ultra). Tack för den ryggen, Maria!
Även om jag inte riktigt nådde målet om 65 minuter så känns det skönt att vara tillbaka på en (för mig) anständig nivå. Sommaren 2016–sommaren 2017 var en vråltung period där alla min kurvor pekade spikrakt nedåt trots att jag tränade enligt ordning. Men nu känns det som att jag fått ordning på kroppen igen (det verkar ha varit det brutalt dåliga blodvärdet som spökade), och det känns skönt att kunna trycka på lite igen.
Nu blir det tårta. Eller i varje fall marängsviss. För att tjäna några kilo (och därmed sekunder) brukar jag alltid sluta äta godis och fikabröd den sista mars (i år dock den sista februari), och sedan hålla i det tills tävlingssäsongen är över. Inget sött förrän sista mållinjen är tagen. Den togs i dag. Nu blir det att ladda om för nästa år som, åtminstone, kommer att innehålla Örebro backyard ultra, Niesenlauf, Lur backyard ultra, Kilsbergen trailrun och Bergslagsleden ultra. Vi ses på nästa startlinje!

I täten dök både Valencia marathon-satsande Erik Anfält och rehabande Mikaela Kemppi upp i det äldsta och finaste loppet som deras Örebro AIK arrangerar. Ingen av dem fick dock med någon segerkrans hem: De la i stället Finspångs Johan Fagerberg (tvåa bakom Linus Rosdal) och Motalas Johanna Eriksson beslag på. Anfält blev tvåa i herrklassen på sin näst bästa tid i tävlingen (2015 hade han draghjälp av Rosdal och sprang in som tvåa på 48.19, nu gick han in på 49.45, 49 sekunder bakom Fagerberg). Kemppi blev trea, och fick för andra helgen i rad se sig slagen av klubbkompisen Liduina van Sitteren (som i långa terräng-DM senast blev den första länslöparen vid sidan om Josefin Gerdevåg att besegra Kemppi utomhus på 4,5 år), som i sin tur blev tvåa bakom Eriksson. Eriksson på 56.28, van Sitteren på 58.23, Kemppi på 1.03.07 (i fjol vann Kemppi på 57.50). I herrklassen blev Ludvig Börjesson trea på 52.39.
Femman på herrsidan, Per Arvidsson, såg till att hålla liv i långloppscupen till finaltävlingen i Östansjö den 9 december (Lucialoppet). Eller, egentligen var det totalledaren Per Sjögren som gjorde det genom att inte starta. Resultatet innebär hur som helst att Arvidsson nu tar hem cupen om han vinner Lucialoppet samtidigt som Sjögren inte blir topp sex. Vid alla andra scenarior tar Sjögren hem totalsegern på herrsidan (på damsidan har ju Kemppi redan säkrat titeln).

Gerdevåg vann 10 000 kronor i Eskilstuna – Regborn fick noll för världscupsegern

Det är, generellt sett, rätt skralt med prispengar i konditionsidrott. Det har väl blivit lite bättre i längdskidåkningen på slutet, och i friidrottens diamond league är väl pengarna hyggliga. Men annars får man leta länge efter prischeckar, och det är inte för inte som ”brödrostlopp” är ett begrepp. Hur mycket Martin Regborn fick för sin första världscupseger i dag (som ni läser mycket mer om i en öppen och en pluslåst artikel på na.se här)? Exakt noll kronor. Håller han i totalledningen över morgondagens jaktstart får han dock 800 euro, motsvarande ungefär 7 750 kronor, som belöning. Det känns, ärligt talat, rätt klent i en sport som kräver så mycket fysisk och psykisk träning och förberedelse och renlevnad året runt.
Betydligt rimligare då att Josefin Gerdevåg fick kliva upp på en scen i Eskilstuna i dag och ta emot en prischeck på 10 000 kronor efter att ha vunnit Å-loppet, en kvartsmaraton (10 549 meter).
– Jag körde mitt första långpass på ett och ett halvt år förra veckan och det här är min första tävling sedan Göteborgsvarvet 2016 (om man då räknar bort de lokala tävlingar i långloppscupen och DM-silvret i terräng). Så med tanke på den bakgrunden är jag nöjd, säger Josefin till tidningen Spring efter segern på 41.24.
Örebro AIK:s Ida Larsson blev trea på 44.52 (hemmalöparen Tsega Fsiha tvåa på 42.30), medan David Nilsson vann herrklassen på fina 31.26 (och belönades även han med 10 000 spänn för besväret), 12 sekunder före Abraham Adhanom.
I långloppscupen i mountainbike får slutsegraren i cupen 15 000 kronor i förstapris. Men andra deltävling där, Långa Lugnet, avgörs först i morgon.
Jag antar att jag borde fullfölja någon typ av tanke kring prispengar här, nu. Men min inställning är helt enkelt att konditionsidrottare är underbetalda i allmänhet och i Sverige i synnerhet, och det gäller både pris- och sponsorpengar. Mer cash åt alla, helt enkelt, och mycket kredd till Eskilstuna Friidrott som lyckats vaska fram hygglig kosing till sitt lopp, i varje fall.

Mikaela Kemppi på väg mot banrekord och andra raka segern i Örebro parkrun – och mot Stockholm marathon. Foto: Petter Segerås

I parkrun förekommer däremot varken prispengar eller anmälningsavgift. I lördagens solgass bjöd örebroaren på bästa uppslutningen sedan premiären när hela 68 löpare sprang den veckovis återkommande femkilometerstävlingen med start och mål vid Naturens hus.
Mikaela Kemppi sprang det som en del i ett 13-kilometerspass inför Stockholm marathon nästa lördag, och vann för andra veckan i rad, på nya banrekordet 19.10 (det näst snabbaste någon sprungit ett parkrun på i Sverige, efter brittiska landslagsorienteraren  Catherine Taylors 18.14 i Haga parkrun).
På herrsidan blev Ludvig Börjesson först till två segrar efter att de sex första upplagorna sett sex olika namn överst i listan. Han löpte på 16.51, nästan två minuter snabbare än tvåan, Tisarenorienteraren och -ledaren Tomas Hallmén (de två var de enda som var snabbare än Kemppi).

5k distans + 5k fartökning + 3k nedjogg = bra start på dagen. Om en vecka springer jag maran och gör vad jag kan för att få upp lite fart i kroppen till dess. Kan verkligen tipsa om ParkRun. Det är störst i England men finns i 14 länder. I Sverige anordnas det i Stockholm och Örebro. I Örebro är det varje lördag 09.30 som gäller. Startar snart i Göteborg. Ett gratis event som drivs av volontärer. Gå, lunka eller spring 5 km. Det enda du behöver göra är att registrera dig på deras hemsida och skriva ut din streckkod. Jag har kört det två lördagar i rad nu. Som en del av mina distanspass. Ta med vänner, familj, hund, ungar och barnvagnar. Alla är välkomna! Enkelt, lättillgängligt, socialt, inkluderande och i fina löparmiljöer. De som vill fikar efteråt. På dagens ParkRun var det många nationaliteter som deltog. En del åker runt i hela världen för att springa dessa… Testa gärna själv och tipsa andra… Perfekt träning! 👌🙌

A post shared by Mikaela Kemppi (@mickan0473) on

I stafett-SM i Malmö är det i morgon det smäller för KFUM Örebros medeldistanslag – men redan på lördagen tog Lisa Bergdahl SM-guld med sitt Sävedalen över K22-damernas 4×800 meter. Den Fellingsbro- och Glanshammarsfostrade löparen har ju gått från klarhet till klarhet den här våren och bland annat vunnit Vårruset, Startmilen, Svillingeruset och kvalat till sommarens U22-EM, och nu sprang hon öppningssträckan på ovana distansen 800 meter, betydligt kortare än normalt för en långskubbbare som Bergdahl. Ändå var hon i rygg på Mölndals Elin Brink, som växlade i ledning efter 2.16,06. Sara Christiansson förde upp Sävedalen i ledningen på andra sträckan, och sedan drygade Linn Söderholm och Gaël de Coninck ut segermarginalen till SM-historiens största (enligt friidrottaren.com), över 42 sekunder före Täby IS.

Svart på vitt: Tjernlund och Forsgren sprang till sig världscupplatserna

(UPPDATERAT 15 MAJ 10.30) Roade mig med att summera helgens elitseriefinal i Bollnäs med lite räknande. Fem svenska damer är ju redan uttagna till världscuppremiären, minitouren i Finland om knappt två veckor, men fyra platser återstår att fördelas. Och det ska de göras till stor del med utgångspunkt i helgens tre tävlingar. Så, vilka ska ha platserna? Jo, rent statistiskt faktiskt två Tisarenlöpare: Josefin Tjernlund (EM-debutant i fjol) och Lilian Forsgren (som tagit EM-silver, vunnit i världscupen och sprungit VM), plus Sara Hagström och ytterligare en löpare (Kristin Löfgren? Alva Olsson?). För kolla tabellen nedan, där helgens tre resultat är inskrivna (de kursiverade löparna är redan förhandsuttagna, de fetad placeringarna är respektive löpares bästa i helgen vilket tabellen i första hand är sorterad efter, resultatet på jaktstarten är sorterad på löptid, inte på slutplacering): Utöver världsstjärnorna Tove Alexandersson och Helena Jansson var det bara Tjernlund och Forsgren som lyckades ta topp tio-placeringar i alla tre loppen i helgen:

Tove Alexandersson: 11-2
Helena Jansson: 3-2-1

Karolin Ohlsson: 2-33-3
Emma Johansson: Ej start-3-ej start
Josefin Tjernlund: 7-4-5
Sara Hagström: 8-24-4
Kristin Löfgren: 17-4-17
Lina Strand: 4-17-ej start
Lilian Forsgren: 5-9-7
Alva Olsson: 6-21-10
Helena Karlsson: 12-23-6
Kajsa Risby: Ej start-6-14
Johanna Öberg: 15-7-11
Sara Eskilsson: 13-10-8
Anna Bachman: Ej start-8-ej start
Lisa Risby: 28-14-9
Moa Enmark: 9-stämplade fel-ej start
Emma Bjessmo: 10-25-19

Dagens lopp, då? Jo, Josefin Tjernlund startade som sjua i jaktstarten, 6.12 bakom Alexandersson och 4.36 efter tvåan Jansson, och tappade förvisso nästan 2,5 minuter mot världsettan och 4,5 mot segraren, men men hade sjätte bästa löptid av alla och tog sig förbi Forsgren och upp på sjätte plats i mål och därmed också i elitseriens slutställning. Forsgren hade sjunde bästa löptid, 28 sekunder sämre än Tjernlund, och tappade alltså klubbkompisen och blev därmed sjua i mål och i elitserien efter att ha startat jaktstarten som sexa. Ellinor Eriksson blev 13:e i sammandraget, Andrea Svensson 14:e. Daniel Attås sprang upp sig sju placeringar och därmed fick Tisaren en topp tio-placering i elitseriens sammandrag även på herrsidan (slutresultatet i söndagens jaktstart blir årets totalresultat). Filip Jacobssons tappade från fjärde till femte plats i sammandraget i H20-klassen efter att ha haft sjätte bästa tid på söndagen. Det var enda topp tio-placeringen för länet på juniorsidan.

En bild som Oskar Andrén bjusar på från i fredags – fem länslöpare som var topp fem i elitseriesprinten i Bollnäs: Filip Jacobsson (femma H20), Lilian Forsgren (femma), Martin Regborn (tvåa), Jonatan Gustafsson (femma H18, alltså samme Gustafsson som sprungit så bra på medeldistanstävlingarna i Inneserien i vinter). Foto: Oskar Andrén

Redan i går avgjordes ju Kungsholmen runt, en halvmara i Stockholm som alltid lockar stora startfält (och som var SM på distansen för några år sedan, men inte i år), med flera riktigt starka länslöpare på plats. Annemarie Eldholm var överlägset snabbaste 40-plussare och sjua totalt på 1.28.16, Ludvig Börjesson var bara 34 sekunder från personliga rekordet när han löpte in på elfte plats på 1.14.54, Mathias Lidson (numera LK Gränslöst) blev 15:e på 1.15.29 och Fredrik Johnsson persade med halvminuten när han tog 20:e-platsen på 1.16.52. Vilka som vann? Abraham Adhanom på 1.06.10 och Charlotte Karlsson på 1.17.16.

Örebro AIK-trion Fredrik Johnsson, Anders Larsson och Ludvig Börjesson njöt kall men alkoholfri öl efter målgång på Kungsholmen. Foto: Privat

Resultatlistan för Svillingeruset har nu dykt upp (och jag fick därtill ett antal bilder mailade till mig!), och det visar sig att Lisa Bergdahl, den Fellingsbro- och Glanshammarsfostrade långlöparen som är nyligen junior-EM-kvalad (men ännu ej uttagen) på 10 000 meter var på plats och sprang 15-kilometersloppet på 1.02.31. Seger med över tio minuter i damklassen, en andraplats totalt endast slagen av Niklas Bitén, som jag rapporterade om redan i går vann på 56.57.

Lisa Bergdahl vann Svillingeruset. Foto: Elin Sundlöf
Niklas Bitén vann Svillingeruset. Foto: Elin Sundlöf

Även i dag löptes det i länet, om än inte lika intensivt som i går – den här söndagen handlade det ”bara” om klassiska Spratacusstafetten, som ger klubbpoäng i långloppscupen. Mikaela Kemppi var tillbaka och tog säsongens sjätte seger i cupen (även om hon inte får räkna den här individuellt) i ett Örebro AIK-lag med Erica Lech och Annika Larsson. Lech sprang den inledande sexkilometersslingan på 22.56, Larsson andrasträckans tre på 11.49 och Kemppi avslutade med niokilometerssträckan på 35.26. Laget ledde från start till mål, vann med nästan fem minuters marginal och var mindre än minuten från banrekordet som Kemppi i fjol satte tillsammans med Liduina van Sitteren och Ingrid Ziegler (totalt nu 1.10.11 över de 18 kilometerna, i fjol 1.09.16).  Banrekord blev det däremot både i herrklassen (IF Start på 1.02.00 med Heshlu Andemariam på 20.16, David Berg på 10.10 och Per Arvidsson på 31.34) och i mixedklassen (IF Start på 1.04.21 efter Elias Zikas 21.21, Siri Englunds 12.13 och Cimmi Wignells 30.47).

I orienteringstävlingen Garphytteträffen tog Rebecka Nylin andra segern på lika många dagar efter den i Fellingsbro på lördagen, och visade att hon egentligen borde varit på plats i Bollnäs för elitserien. Marcus Millegård, Sävedalen, vann herrklassen med femman Jakob Wallenhammar, Hagaby, som bästa länslöpare tio minuter efter över tolv kilometer Kilsbergsorientering.

I dag kördes mountainbiketävlingar i Vårgårda med UCI-status (som alltså räknas mot världsrankningen), och som utgjorde såväl nordiskt mästerskap som ingick i Sverigecupen och Västgötacupen (om jag nu förstått saken rätt). Hur som helst kom inte Matthias Wengelin till start efter missräkningen i långloppscupen i går (kroppen svarade tydligen inte alls, se hans instagraminlägg nedan), och i hans frånvaro blev Almbys Axel Lindh bästa (och enda) länscyklist i herrklassen med en 13:e-plats, nio minuter bakom segraren Emil Linde som tillsammans med tvåan Sasu Halme var i särklass. Almbys Linda Meijer veteran-VM-silvermedaljör var tillbaka i gammalt gott slag och tog hem NM-guldet i D30-klassen och Susanne Jarl tog brons i D40.

Och i svenska mountainbikeorienteringscupen medeldistanstävling i Kinna var Karlskoga 16-åriga supertalang Erica Olsson bara minuten från seger i damseniorklassen. Hon slutade tvåa bakom Kajsa Engström, OK Kåre.

Emilia Fahlin har ännu inte hunnit i mål på sista etappen av Tour of California, så det resultatet får jag lov att återkomma till i morgon!

En kort natts sömn (och så gick det när Anfält sprang Örebro parkrun)

1.59 stod klockan på när jag rullade ut från parkeringen på natt-SM i orientering. Då skippade jag ändå den oändliga prisceremonin (topp tio i alla sex klasserna skulle upp på scen) efter att 18-åringarnas medaljer var utdelade och att ha lyssnat av, skrivit, gjort bilder publicerat (läs den pluslåsta texten här) och kört hem till Karlskoga var jag i säng strax efter fem. 7.55 ringde klockan – dags att kliva upp för att springa Örebro parkrun. Självpåtaget båda delar – jag bytte in mig på ledig dag för att få bevaka orienteringen och loppet var det ju bara jag själv som ville springa – men visst är man lite sliten så här i efterhand.

Om Frida Johanssons SM-guld, Maria Magnussons brons och Ellinor Erikssons och Filip Jacobssons fjärdeplatser får ni därmed läsa i texten jag länkar till ovan, men om förmiddagens löpning blir det några rader här. Det var ju andra upplagan av Örebro parkrun (den första hölls för två veckor sedan, förra lördagen blev det inställt på grund av snön), och ett par minuter före start dök ett Örebro AIK-gäng upp med Erik Anfält i täten upp. Efter segern i Örebro AIK halvmarathon i onsdags ”joggade” Anfält nu runt de fem bitvis rätt hårt vindpinade kilometerna vid Hjälmarens strand på 17.44. Om han släppte fram klubbkompisen Ludvig Börjesson eller om de båda spurtade om ”segern” vet jag inte, men Börjesson korsade i varje fall mållinjen först på 17.43, nytt banrekord. Även Andreas Ingberg, ironman-VM-triathleten Morgan Pätsi, Sören Forsberg och Anders Larsson tillhörde det där Örebro AIK-gänget och samtliga gick under 20 minuter. Mest imponerade dock 14-årige Wilhelm Bergentz, son till Erika Bergentz (som var med som funktionär), som blev trea på 18.13 och slog nytt banrekord vad gäller den köns- och ålderskorrigerade procentpoängen (77,86 procent). Annica Sjölund var, precis som första gången, snabbaste dam, nu på 24.12 (26 sekunder bättre än senast). Jag, då? Jo, jag joggade runt med Alice, 6, som höll ruskigt bra tempo och blev bästa löpare under elva år med 36.18 (jag var fyra sekunder bakom). Totalt kom 57 löpare till start.

Ludvig Börjesson (i blå tröja) och Erik Anfält blev etta och tvåa i Örebro parkrun. Foto: Petter Segerås
Wilhelm Bergentz var kanske den som imponerade mest under andra upplagan av Örebro parkrun. 14 år gammal var hhan snabbare än rutinerade löpare som Morgan Pätsi och Andreas Ingberg. Dessutom satte han nytt banrekord i ålders-/könkorrigerad procentpoäng Foto: Petter Segerås
Annica Sjölund (jag hoppas att det är rätt person på bilden!) var snabbaste dam andra veckan i rad. Foto: Petter Segerås

 

Fjärde DM-titeln till Kemppi? Check!

Mikaela Kemppi tog hem säsongens fjärde DM-titel av fyra möjliga hittills trots att hon ”bara” blev tvåa i Örebro AIK halvmaraton (hon missade alltså att vinna tävlingen för femte året i rad, och hon var över sju minuter långsammare än i fjol – 1.19.10 då [banrekordet på 1.18.08 från 2015], 1.26.34 nu), men fick ändå med sig DM-guldet eftersom segraren Susanne Bornmar från Linköping tävlar för klubben IK NocOut som kommer från just Linköping och därför inte konkurrerar om DM-titlar i Närke (de officiella resultaten kommer senare i kväll, tack till Cristoffer Stockman för de preliminära!).

Så, en liten DM-checklista för Kemppi att skriva ut och bocka av (det finns tio titlar kvar att konkurrera om!):
Korta terräng-DM, damer: Check.
Korta terräng-DM, D40: Check.
Korta terräng-DM, damlag: Check.
Halvmaraton, damer: Check.
5 000 meter, damer: 21 juni.
5 000 meter, D40: 21 juni.
Maraton, damer: 1 juli.
Maraton, D40: 1 juli.
10 000 meter, damer: 5 augusti
10 000 meter, D40: 5 augusti.
Halvmaraton, D40: 9 september.
Långa terräng-DM, damer: 21 oktober.
Långa terräng-DM, D40: 21 oktober.
Långa terräng-DM, damlag: 21 oktober.

Liduina van Sitteren blev trea i loppet och tog DM-silvret på 1.29.52, Akeles Jenny Rask blev fyra på 1.31.07 och Anna Pettersson tog DM-bronset på 1.34.42 (jag tippade alltså DM-pallen rätt, om man får slå sig för bröstet). Bornmar, som alltså vann, sprang på 1.23.12.
På herrsidan dök en viss Erik Anfält upp och vann (jag har ingen tid på honom än, men han passerade milen på 33.40). Sedan kom trea löpare från andra distrikt, innan liksom Anfält efteranmälde Ludvig Börjesson på femte plats tog DM-silvret och Andreas Ingberg på sjätte tog bronset (fem av sex DM-medaljer till Örebro AIK i dag, därmed; Pettersson tävlar ju för Start).

Emilia Fahlin bröt världscuptävlingen La Fleche Wallonne, Vallonska pilen, i dag, men (och här finns en stor reservation för att jag inte hunnit prata med henne) det betyder nog inte mer än att hon valde att inte kämpa sig igenom den vidrigt tuffa målgången uppför Mur de Huy efter att hon fullgjort sitt arbete som hjälpryttare och ändå inte hade något med täten att göra. Hur som helst blev det ingen jättedag för hennes lag Wiggle-High5, som hade tidigare världstourledaren Elisa Longo Borghini på sjuk och fick förlita sig på Audrey Cordon i finalen, och den franska cyklisten slet sig in på elfte plats, 1.02 bakom urstarka nederländska Anna van der Breggen, Boels-Dolmans. Som jag skrev om i en pluslåst artikel om Fahlin tidigare i veckan så väljer hon nu att stå över Liège-Bastogne-Liège på söndag för att istället flyga hem till Örebro cykelfestival som arrangeras på lördag.

OK Milans poängtävling i går? Jo, Martin Regborn var med men joggade runt som ett träningspass, som han gör ibland, och blev femma, 3.11 bakom KFUM Örebros Oskar Arlebo som vann 18 sekunder före Milans veteran Per Eklöf. Hagabys Elin Winblad blev bästa damlöpare, nästan åtta minuter före Milans Josefin Erlandsson. Regborn och Winblad ligger bäst till i sammandraget.