Fahlin … herrejösses! (Och lite annat från helgen som gått)

Den som följt den här bloggen kan ju bakgrunden när det gäller Emilia Fahlin. Om de slitiga åren, om alla sjukdomarna, om hoppen och de ständiga bakslagen, att hon så sent som förra sommaren allvarligt funderade på att skita i allt ihop och lägga av. Men hur allt sedan plötsligt vände förra sommaren (det sammanföll med en laseroperation av näsans slemhinnor, men det är förstås svårt att veta om det var det som blev den avgörande faktorn), och Örebrocyklisten plötsligt började göra resultat igen, efter tre, nästan fyra, hundår. Redan på sensommaren spurtade hon ned Emma Johansson i Tour of Norway och i VM på höstkanten var hon sekunder från medalj i lagtempot och var sedan i utbrytning och medaljkamp med bara tre kilometer kvar av linjeloppet (men där fick hon inte fullfölja, fick inte hjälpa till i utbrytning eftersom hennes främsta uppgift var att hjälpa Emma Johansson till medalj).
Årets säsong tog vid där den förra slutade, och har varit en enda lång framgångssaga. Från åttondeplatsen (i tempo, på linjehoj!) och fjärdeplatsen (bästa placeringen i ett internationellt lopp sedan 2012) i Argentina i januari via femteplatsen i världsklassmotstånd i Drentse Acht van Westerveld i mars (under en vår som Fahlin till stora delar tillbringade i utbrytning) till bergatröjan i Tour of Chongming Island och priset för mest offensivacyklist i världstourtävlingen Aviva Womens Tour.
Och i går, lördag, kröntes alltihop alltså med en internationell pallplats, Fahlins första sedan tredjeplatsen i en etapp på Lotto-Decca Tour några veckor efter London-OS 2012. Fahlin satt med över de inledande backarna på banan runt Erfurt, och var sedan en av bara tio som fanns med när förstaklungan bakom ensamma utbryttaren Olga Zabelinskaya, Ryssland, sprack upp på slutet och där bara tolvfaldiga världs- och tvåfaldiga olympiamästaren Marianne Vos, Nederländerna, lyckades hålla Fahlin bakom sig i klungspurten. En tredjeplats som kanske är det bästa örebroaren gjort i karriären, även om det finns en del att jämföra med längre tillbaka (två niondeplatser på VM-tempon, fem SM-guld, en handfull internationella segrar 2010-2012), för frågan är om Fahlin någonsin presterat så bra i så tuff konkurrens. Bara i den där tio man starka tätgruppen fanns VM-medaljörer som Ellen van Dijk, Emma Johansson och Elisa Longo Borghini som fajtades om placeringarna, och längre bak i fältet fanns en stor del av dem som ska göra upp på OS-banan i Rio om en månad.
Tack vare tredjeplatsen avancerade Fahlin till tredje plats även i totalen, bakom just Zabelinskaya och Vos, men lyckades trots det komma iväg i en tidig utbrytning på dagens etapp. Vos lag Rabobank-Liv såg dock till att jaga ikapp de åtta utbrytarna för att inte äventyra sammandraget, men Fahlin lyckades ladda om och hålla sig långt framme i klungspurten. Blev sexa bakom idel världsnamn (Vos, Johansson, van Dijk, Brennauer, Van Vleuten) och är femma efter tre av sju dagar i Tyskland. I morgon väntar ett 19 kilometer långt tempolopp där det förstås ska bli extremt intressant att se var Fahlin står i förhållande till yppersta världseliten efter hennes urstarka forcering på SM i Västerås förra månaden.
Och samtidigt måste man någonstans ha i bakhuvudet: Vem hade trott på allt det här för ett år sedan?

Även i mounatinbike-SM gick det snuskigt bra för länet i helgen. Matthias Wengelin styrde upp silver i sprint, guld i crosscountry (före OS-silver-Gustav Larsson!) och silver i stafett (med Axel Lindh, som var gruvligt besviken över ”karriärens sämsta SM-lopp” på lördagen, och junioren Ludvig Egeryd på de två första sträckorna). Läs kollega Fiedlers texter om de framgångarna här och här!

I Sixtorpsloppen (som kollegorna på sydredaktionen bevakat) tog Sarah-Jane Barrable, Ravinen, och Olof Dunsö, Söderlöparna, hem segrarna på maratondistansen (segrartiderna 5.04.56 respektive 4.38.48 skvallrar om att det inte var någon vanlig mara …) medan Elin Lindahl, Fjugesta, och Fredrik Rådström, Hällefors/Karlskoga, blev bästa länslöpare med varsin andraplatser. Det var även ett och annat lokalt namn i Tiveden trail, om än inte på några riktigt framskjutna placeringar (annat än i parstafetten).