Bob Impola vågade allt – i dubbla utbrytningar i Marcialonga (och Danielsson på pallen i Falun, Berg precis utanför, Karlsson med praktpers och Axelsson med överlägsen seger)

Marcialonga var ett av Bob Impolas huvudmål den här säsongen – och som han gav det chansen i de italienska alperna i morse. Nå. I mål var den Fjugestaboende Kopparbergssonen förvisso 45:a, drygt 5,5 minuter bakom segrande Tore Bjørseth Berdal (norrmannen som vann Vasaloppet i fjol) – men första halvan av den sju mil långa långloppsvärldscuptävlingen var det Impola som fick mest tv-tid. Redan efter 2,5 kilometer, på krönet av det första motlutet, satte Impola in en stöt. Den gången fick han ingen med sig, och blev snart upphunnen av klungan igen. Men efter åtta kilometer kom en ny attack, och tillsammans med Øyvind Moen Fjeld, Oskar Kardin, Stian Berg och Joar Thele kom Impola loss. Som mest hade de mer än halvminuten på huvudklungan, men vid 30-kilometersmärket var de ikappåkta och de sista fyra milen hade Impola inte nog med krut kvar för att kunna vara med och göra upp om det. Han fick släppa tätklungan redan på väg ned till starten av slutklättringen, och var till slut alltså över fem minuter bakom i mål. Impolas resultatrad över fyra Marcialonga i karriären (de fyra senaste åren) är nu alltså 47–34–46–45. Inte superimponerande av en åkare som varit tvåa i Vasaloppet, men den här gången spände han verkligen bågen.
Återstår att se om Om Impola kör Toblach–Cortina eller Jizerská Padesátka de två närmaste helgerna, eller om han redan nu börjar ladda för Vasaloppet (måhända med Wadköpingsloppet – som i år flyttat till Långberget – nästa söndag).

Filip Danielsson, som åkte starkt i går, fick kliva upp på pallen när den mixedstafetten Kopparskidan avgjordes i Falun i dag. Hans SK Bore (Torsbyklubben som han lämnade Garphyttan för, för några år sedan) blev trea efter att Lovisa Modig tvingats släppa två placeringar på sista femkilometerssträckan (hon var i mål 6,4 sekunder bakom Moa Olsson och Moa Molander Kristiansen i Falun-Borlänges första- och andralag. Danielsson körde förstasträckan, herrarnas femkilometare) och var tvåa i mål, 1,6 sekunder bakom klubbkompisen Gabriel Thorn men fem sekunder före en liten klunga. Anton Persson körde sedan upp Borelaget i ledningen på den andra, 1,4 kilometer långa sprintsträckan, och skickade ut Modig i ledning med 2,5 sekunders marginal.
Garphyttans Adam Gillman var sjua på förstasträckan, 18 sekunder bakom Danielsson, och Marcus Lennartsson höll sjundeplatsen på sprintsträckan innan junioren Elin Schagerström (Garphyttan har ju tyvärr inga seniordamer som kör på nationell nivå) tappade till 14:e-plats på sistasträckan– där hon precis i slutet passerades av OS-guldmedaljören Emma Wikén. Garphyttans andralag blev 35:a.
I nordiska juniorlandskampens stafett över 3×5 kilometer körde Granbergsdals Ludvig Berg andrasträckan för Sveriges förstalag, och höll den fjärdeplats som Erik Larsson skickade ut honom på. Måns Skoglund tog in Sverige som just fyra i tävlingen, 20 sekunder bakom Norges förstalag, som vann tolv sekunder före andralaget och ytterligare fem före Finland (som alltså tog sista pallplatsen tre sekunder före Sverige). Örebro läns unga lag var sist av de 13 som tog sig i mål i killarnas distriktsstafett, men då ska man veta att tre bröt.

Redan i fredags sprang formstarke 20-åringen Jack Karlsson, som ju var tvåa och bäste svensk i Sylvesterloppet på nyårsafton, in på ett präktigt 3 000-meterspers vid Scandic indoor games i Storängshallen i Huddinge. Karlsson blev trea i A-heatet på 8.36.78 (Västerås välmeriterade Efrem Brhane, med senior-SM-medaljer både inne och ute, vann på 8.26,65), nästan elva sekunder bättre än hans tidigare pers från september (och då ska man veta att det brukar gå snabbare utomhus). Slipningen av perset gör att Karlsson klättrar från 47:e till 23:e plats i genom tiderna-statistiken i länet på distansen (om man adderar ute- och innetider; distriktsrekordet inomhus är Martin Regborns 8.15,81 från friidrotts-SM i Malmö 2016), och Karlsson är just nu sexa på svenska årsbästalistan (men inomhussäsongen är ju ännu i sin linda). Sjua på den listan är Karlssons träningskompis Jonatan Gustafsson som – vilket jag missade helt – sprang 3 000 meter på 8.36,96 i Västerbottens öppna distriktsmästerskap i Umeå förra lördagen. Åtta är ex-örebroaren Heshlu Andemariam, numera IFK Lidingö, som blev fyra bakom Karlsson i fredags, på 8.36,98. På tal om förra helgen och om ex-länslöpare så hade jag helt missat att Lisa Bergdahl vann Göteborg winter runs femkilometersklass på 19.01 förra fredagskvällen.

I väntan på om det blir något SM eller inte var regerande svenska sprintmästaren Adam Axelsson snabbast i alla lopp i sprinttävlingen i Stockholm trophy (två 500-meterslopp, två 1 000-meterslopp) på Södermalms IP i helgen. 38,90 respektive 1.18,56 på fredagen följdes av 38,48 respektive 1.20,03 på söndagen för 156,675 poäng totalt. Resultat som bör vara rätt bra med tanke på förutsättningarna – utomhus i ”vårvärmen” i Stockholm. Båda 500-meterstiderna var bättre än vad Axelsson presterade på samma arena i sin SM-guldserie i fjol, och lite snabbare än 500-metersloppet inomhus, i Västerås, förra helgen.

Helgens höjdare: Får Impola revansch i Marcialonga – och hur går det för Karlskogas första landslagsman i längdskidor?

1) Marcialonga
På söndag är det äntligen dags för årets första riktiga långloppsklassiker. Vid sidan om giganten Vasaloppet är det ju Marcialonga och Birkebeinerrennet (och, skulle väl tjeckerna hävda, Jizerská padesátka) som är de två mest klassiska långloppen i världen, de som innehåller allra mest prestige. Bansträckningen är ju dessutom minst sagt speciell med en lätt inledande stigning (kanppt 300 höjdmeter på 18 kilometer) följt av fem mil som mestadels går långsamt utför (totalt knappt 600 höjdmeter) innan loppet avslutas med ”cascatan” upp till Cavalese, långloppsvärldens mest mytomspunna backe med 144 höjdmeter på 2,5 sista kilometerna. Det gäller att vara med fram dit, men det är först där det avgörs. Kopparbergs och Fjugestas Bob Impola avstod förra helgens La diagonela för att ge sig själv chansen att göra ett riktigt bra Marcialonga. Han har startat tävlingen de tre senaste åren, men aldrig blivit topp 30 (47–34–46) på grund av att han åkt på magsjuka, känt sig sliten efter tufft tävlingsschema och så vidare … Dags för revansch, helt enkelt.

2) Skidhelg i Falun
För alla svenska åkare som inte blev uttagna till världscupen/för-VM i Oberstdorf i helgen (och det blev ju varken Axel Ekström eller Filip Danielsson) vankas stor tävlingshelg i Falun. Det är deltävlingar i Sverigecupen både för seniorer och juniorer, nordiska juniorlandskampen (med Granbergsdals Ludvig Berg) och därtill den annorlunda stafetten Kopparskidan.
Juniorerna kör distanslopp i klassisk stil på fredagen, sprint i fristil på lördagen och distriktsstafett på söndagen (det hela samordnas med en nordiska juniorlandskampen som körs mitt i juniorernas lopp – men bara de till landslaget uttagna åkarna räknas där; för dem gäller stafetten förstås landslag). Bland åkarna finns inte bara Berg utan även tio Garphyttanåkare som nykorade svenska mästaren (i skidorientering) Elin Schagerström och lovande junioren Emil Hagström.
Seniorerna kör sprint i klassisk stil i dag och distanslopp i fristil i morgon (15 kilometer för både damer och herrar – tack Svenska skidförbundet för det!). Ekström och Danielsson är anmälda till båda distanserna, liksom bland andra Garphyttans Adam Gillman, bröderna Marcus och Lucas Lennartsson och Zinkgruvans Markus Johansson.
Den avslutande stafetten, Kopparskidan, har 25 000 kronor i förstapris och består av tre sträckor där den första och sista är fem kilometer långa medan den andra går på Lugnets 1,5 kilometer långa sprintbana. Totalt 11,5 kilometer, alltså. Första sträckan är reserverad för herråkare och tredje för damåkare, på sprintsträckan är det valfritt.
Filip Danielsson står uppsatt i SK Bores förstalag, och eftersom IFK Mora har sju lag anmälda lär även Axel Ekström få åka. Garphyttan har anmält två lag.

3) Löpning?
Frågetecken? Tja, jo, Örebro parkrun är det förstås varje lördag. Men hur ser det ut i övrigt? Borde inte inomhussäsongen rulla igång med full fart nu? Jo, men ska jag vara helt ärligt har jag bara lyckats hitta en enda länslöpare som är i elden i helgen (hjälp mig gärna hitta fler!); Jack Karlsson som springer 3 000 meter i Scandic indoor games som pågår i Storängshallen i Huddinge hela helgen.

Otacksam uppgift för Ekström – och Gräfnings snabbare än Britta Johansson Norgren på sista kilometern i Marcialonga

Axel Ekström fick en rätt tuff resa när stafetten avslutade världscuphelgen i Ulricehamn. Förutsättningarna var helt enkelt helt annorlunda jämfört med hans succélopp på lördagen: Det gick i klassiskt istället för i hans specialdisciplin fristil, det var tuffa förutsättningar vädermässigt och han hade ett hårt lopp i kroppen (lika för alla, men förmodligen extra kännbart för någon som varit borta från de stora tävlingarna ett tag), och utgångsläget på andrasträckan i stafetten var tufft. Ekström tappade den elfteplats han var satt att förvalta till en 13:e vid växlingen till Tiio Söderhielm, men svenska andralaget blev till slut ändå elva i mål. Jag snackade med Ekström efter loppet (och, kanske mest, inför den SM-vecka som drar igång redan på onsdag), en (pluslåst) artikel du kan läsa här.

Längre söderut, i Fiemmedalen i norra Italien, blev det inte någon riktig toppdag för Karlslundsåkarna Maria Gräfnings och Bob Impola i Marcialonga.
Gräfnings har ju vunnit de två första loppen i Fis Worldloppet cup – kinesiska Vasaloppet och Dolomitenlauf – och är stabil på topp tio även mot de riktiga långloppskanonerna i Ski classics-serien, men fick ett ryckigt lopp fram till en niondeplats i mål. I täten ville Britta Johansson Norgren inte göra hela jobbet själv, och när ingen annan ville bidra med farthållningen stannade det emellanåt av, vilket gjorde att åkarna på femte till tolfte plats åkte jojo – ifrånkörda med minuten ibland för att sedan vara tillbaka i tätklungan. När herrarna kom ikapp (de startade tio minuter bakom), just före krönet på den inledande 18-kilometersbacken, blev det andra ryggar att åka på för Britta (det hade varit kul att se hur resten av loppet gestaltat sig annars), och därefter var det bara Lina Korsgren som emellanåt var nära att ansluta. Gräfnings var åtta i det läget och rutschade ned till en tolfteplats under det nästan fem mil långa mer lättåkta partiet, men krigade sedan tillbaka tre placeringar uppför den avslutande, klassiska klättringen, Cascatan. Under allra sista kilometern var hon rentav näst snabbast av alla, sekunden snabbare än Britta (som redan hade avgjort, hon vann med 1.19), bara Korsgren hade bättre fart där (knappt fyra sekunder). Totalt sett var Gräfnings dock över 14 minuter bakom Britta i mål, på sin niondeplats. Nästa söndag väntar tyska König Ludwig lauf i Fis Worldloppet cup för Gräfnings.
Impola imponerade också i sista backen, och var femte snabbaste herråkare där. Det gav 19 friska poäng i Ski classics bergstävling, men annars bjöd dagen inte på så mycket att hurra över för Vasaloppstvåan. Impola fick släppa tidigt (det var körning från start i herrklassen), och var en sväng nere runt 70:e plats innan han klättrade till 46:a i mål. För Impola väntar härnäst Toblach-Cortina, på lördag.

Ekströms succé i världscupcomebacken – finns det en liten VM-chans, trots allt?

Ingen, som följer Vinterstudion eller läser på na.se, lär väl ha missat dagens största nyhet i konditionsidrottslänet: Axel Ekström smackade till med en 27:e-plats, som näst bästa svensk, i världscupcomebacken. Det var första gången på över två år som Klockhammarsonen tog världscuppoäng, och det var ju första gången i vinter han fick chansen att köra i världscupen. Och faktum är att han äntligen får dra på sig den vita landslagsdressen igen (ja, han fick ju det i skandinaviska cupen i Vukoatti för några veckor sedan, så helt ovant är det inte) redan på söndagen, eftersom han tagits ut till ett av de två svenska stafettlagen och därmed uppgraderas från den nationella kvoten han åkte i på lördagen (i IFK Moras dress). En lång (pluslåst) intervju med Ekström om dagens framgång finns att läsa här.
Lördagens distans, 15 kilometer fritt, finns inte med på VM-programmet i Seefeld i vinter (det vankas klassisk stil, istället), och det vore väl för mycket att tro att Ekström skulle ta sig hela vägen dit trots att han var reserv på hemmaplan i VM-truppen för två år sedan och trots lördagens succé (håll i minnet att Calle Halfvarsson och Oskar Svensson saknades, även om det är nog så imponerande att Ekström spöade åkare som Jens Burman, Daniel Richardsson och Björn Sandström). Trots de resultaten får Richardsson (på klassisk sträcka, så det är väl givet) och Burman åka i svenska förstalaget i söndagens stafett (ihop med Halfvarsson som är tillbaka, och Viktor Thorn, som var ende svensk som var före Ekström på lördagen) medan Ekström får nöja sig med en klassisk sträcka i andralaget (kanske ett litet test för att se om han ändå, möjligen, har i en VM-trupp att göra?) där Tiio Söderhielm (44:a på lördagen, 33 sekunder bakom Ekström) och Karl-Johan Westberg (47:a, 43 sekunder bakom) får ta hand om sträckorna i fristil, som borde passa Ekström bättre. Nå, det kommer också en SM-vecka som ett sista test, med start redan på onsdag.

Man kan för övrigt ställa klockan tidigt i morgon, för nu är det bekräftat att Karlslunds Maria Gräfnings, som vann Dolomitenlauf förra helgen, kommer till start i Marcialonga. Damerna startar redan 7.50, och Gräfings kommer ha startnummer 20030. Bob Impola har startnummer 27 bland herrarna, som startar tio minuter senare.

I Scandic indoor games i Huddinge fick KFUM Örebros Markus Bohman och örebroaren Heshlu Andemariam (som flyttat till Stockholm och bytt IF Start till IFK Lidingö, som han nu gjorde en av sina första tävlingar för) springa B-heat på 3 000 meter. Därmed fick de ingen draghjälp av de riktigt snabba löparna, utan fick i stället göra loppet själva. Bohman vann heatet på 8.54,78, Andemariam var tvåa på 8.55,63. Det gjorde dem till nia och tia totalt (före två löpare i A-heatet). Tim Sundström kom inte till start, däremot sprang Mikaela Larsson (som vann Stockholm marathon – alltså inte bara SM-klassen utan hela tjotaballongen, i fjol) i samma heat och gick i mål på 9.50,14.
I dag kutade KFUM:s Jonatan Gustafsson 800 meter på 1.58,30 (drygt 1,5 sekunder från inomhusperset), halvsekunden bakom segrande Eskilstunalöparen Aleksej Pirgholizadeh. Stocksäters Michael Welday och KFUM.s William Wickholm blev tvåa och trea i B-heatet, nia och elva totalt, på 2.02,45 respektive 2.02,65.

Och hemma i Örebro var Petra Hanaeus (21.13) och Johan Ingjald (19.25) snabbast i dagens parkrun. Har ni hört den förut? Jo, de båda var snabbast även förra veckan, och Ingjald har nu 19 segrar i tävlingen totalt (flest av alla, ingen annan har mer än 15) medan Hanaeus nu har varit snabbast fem veckor i rad och därmed tangerade Annica Sjölunds rekord på raka segrar (från de fem första veckorna, våren 2017).

Helgens höjdare – Ekström tillbaka i världscupen och Impolas tur (?) i Marcialonga

1) Världscupen i längdskidor i Ulricehamn
För första gången i vinter har vi det – en länsåkare i världscupen i längdskidor. Nu kommer Klockhammarsonen Axel Ekström förvisso att åka i IFK Moras dress i de två loppen i Ulricehamn (han bytte till Mora från moderklubben Garphyttan inför årets säsong), som en del av den nationella kvoten åkare som Sverige får ställa upp med i tävlingar på hemmaplan, men ändå. Vi snackar 15 kilometer i fristil på lördagen (start 12.00) och och stafett över 4×7,5 kilometer på söndagen (start 14.15). Den individuella banan år tre varv på en 5 315 meter lång slinga (oklart om tävlingen egentligen är 16 kilometer lång eller om man löser distansen genom att anpassa start/mål/varvningar, någon sådan exakt karta har jag inte sett) med 190 höjdmeter per varv (totalt 570, alltså), där längst klättringen, som kommer drygt tre kilometer in på slingan, är på 56 höjdmeter (stigningen är ganska exakt 500 meter lång, så vi snackar en snittlutning på över tio procent). Ekström har gjort totalt tolv världscuptävlingar tidigare – en efter succén i JVM våren 2015, tio succévintern 2016/17 och en i fjol, när han tillhörde A-landslaget men drogs med körtelfeber. Då, på stundande VM-banorna i Seefeld, blev 60:e över 15 kilometer. Som bäst har han varit 17:e, på en etapp i Tour de ski, och femma, som slutman i en stafett i La Clusaz. Vid tre tillfällen har han tagit världscuppoäng som topp 30.

2) Marcialonga
Bob Impola lär enligt Team Serneke ha haft grym dagsform i La diagonela i lördags, men bommat en mer framskjuten placering (han blev 25:a) på att ha tappat ena skidan i samband med spurtpriset för att sedan ha hamnat för långt bakom tätklungan för att han skulle kunna jaga ifatt dem. Därmed lär det bli extra spännande att se om Karlslundsåkaren äntligen kan få till det i det näst mest klassiska långloppet (bakom Vasaloppet) i kalendern: Italienska sjumilamanglingen Marcialonga med sin karakteristiska avslutning uppför Cascatan. Vasaloppstvåan Impola har ju inte haft någon framgång just där tidigare under sin korta internationella karriär; 2017 blev han magsjuk och 2018 var dagsformen bara riktigt usel. Om även Maria Gräfnings kommer till start (det är ingen tävling i Fis Wordloppet cup i helgen) återstår att se. Sist jag kollade var hon i varje fall inte anmäld.

3) Scandic indoor games
Länets medel- och långdistanslöpare har tävlat rätt sparsamt inomhus hittills i vinter, men i helgen sträcker åtminstone några av dem på benen i bra konkurrens: Uppe i Storängshallen i Huddinge möter Jonatan Gustafsson (god för 1.56,77), William Wickholm och Axel Sandberg starka löpare på 800 meter i Scandic indoor games, och Markus Bohman (som kutade både 5 000 och 10 000 meter på SM i somras) springer 3 000 meter mot bland andra fyrfaldige orienteringsvärldsmästaren Jonas Leandersson (han som debuterade på Finnkampen i höstas, inte den mer renodlade friidrottaren med samma namn som kutat ett par EM) och exilörebroaren Tim Sundström (som springer för Tureberg sedan några år, men hann slå distriktsrekord på 1 500 meter både inom- och utomhus innan han lämnade KFUM).

Roberto överst på pallen igen – och Gräfnings ”besviken sjua” i Marcialonga

Jag skrev om det redan förra helgen – efter att ha fått hela fjolårssäsongen förstörd av rehaben efter en häloperation (efter problem som i sin tur gjorde att hon inte nådde sin fulla potential säsongen före det) – är Kristina Roberto tillbaka. Efter två andraplatser i tävlingar i Stockholmsområdet vann den Uppsalaboende Karlslundsåkaren på söndagen Norrbärke skimaraton utanför Smedjebacken, drygt åtta minuter före exil-karlskogingen Susanne Hedlund (numera Bjursås IK, som i sin tur var över 21 minuter före trean Elin Löfås, Tureberg). Det bådar gott inför Vasaloppet för Roberto, som hade placeringsraden 82–29–21–21–7–12–10 i sina sju Vasalopp 2009–2016 (2013 kom hon inte till start) och som dessutom varit femma i Tjejvasan.

En annan comeback gjorde gamla juniorvärldsmästaren (och världscupåkaren, om än i nationell kvot i stafett) Patrik Karlsson. En strulande axel gjorde att det inte verkade bli så mycket mer skidåkning för Karlsson efter den sensationella 13:e-platsen i 15-kilometersloppet i SM på hemmaplan 2015 (sista gången jag såg honom i en resultatlista var Wadköpingsloppet året därpå, då han blev 27:a). Men i dag var Karlsson tillbaka med nummerlapp på bröstet, och han blev femma över 50 kilometer i fristil i Lima skate maraton. ”Gick bra fram tills sista varvet då krampen kom i båda benen. Men kul var det. Grymt fin bana”, skriver Karlsson, som blev femma en knapp kvart bakom segrande Petter Engdahl (Östersunds SK) på sin instagram (Engdahl var för övrigt galet överlägsen, över åtta minuter före en så rutinerad åkare som Adam Steen på andraplatsen).

Egentligen betydligt större: Axel Ekström körde världscup i dag. Men det loppet, och den 60:e-platsen, har jag skrivit mycket mer om i den pluslåsta intervjun med Axel som ni kan läsa här!

Också på en internationell arena körde Karlslunds Maria Gräfnings hem en finfin sjundeplats, som näst som tredje bästa svensk, i Marcialonga (11,5 minuter bakom Britta Johansson Norgren som tog fjärde raka segern i långloppsvärldscupen den här säsongen, men bara drygt en minut bakom femma Viktoria Melina, Ryssland, och exakt en minut bakom nya teamkompisen Seraina Boner, Schweiz, som ju har två OS under bältet och som väl vunnit allt som går att vinna i långloppsbranschen utom Vasaloppet). Men Gräfnings var ändå inte nöjd med sitt inhopp i Skiclassics (hon kör ju normalt den andra långloppsvärldscupen, Fis Marathon cup). ”Då var stakmusklerna väckta till liv igen efter alldeles för lång vila. Besviken sjua i dag, så tur det kommer fler lopp framöver”, skriver hon på instagram.
Bob Impola hade säsongens hittills tuffaste dag, resultatmässigt, men klättrade ändå successivt genom hela loppet och slutade på 34:e plats, knappt fem minuter bakom segrande Ilja Tjernousov. resultatet gör att Impola tapapr två placeringar i sammandraget (från 16:e till 18:e plats, och från fjärde till sjätte svensk), men gör ändå att han klättrar från femte till fjärde plats i U26-tävlingen. Bloggen kan avslöja att Impola nu faktiskt väljer att stå över Toblach–Cortina på lördag för att istället flyga hem och köra Wadköpingsloppet på söndag (som vi sänder!).

Inte trötta på längdskidor än? Då kan ni kolla in resultatlistorna från de yngre förmågornas framfart i Tour de Mösseberga (mycket bra resultat av Andersdotter-systrarna från Garphyttan bland annat) och börja förbereda er för U23-VM som startar i morgon (Filip Danielsson går ut med startnummer 58:a av 74 i sprintkvalet, 11.19.30 på måndagsförmiddagen).

Helgens höjdare: Ekström äntligen tillbaka i världscupen

1) Världscupen i Seefeld
Äntligen är Axel Ekström tillbaka i världscupen igen (jag gjorde en intervju med honom tidigare i veckan, som går att läsa här). Och visst känns det lite strategiskt från landslagsledningen (inte bara därför att de OS-uttagna åkarna står över) att satsa på en kille som Ekström just på för-VM. För kommer han tillbaka på rätt spår efter vinterns förkylningar och fortsätter att utvecklas på samma sätt som förra året så är han ju absolut en åkare för VM i Seefeld nästa år. Man ska dock inte ha för stora förväntningar på något toppresultat i söndagens tävlingar. Alla som sett en världscuptävling med masstart, och hållit ögonen på den bakre delen av klungan där en åkare med Ekströms rankning kommer att stå, vet hur tufft och trångt och omöjligt att ta sig framåt det är. Det blir en övning i start och stopp med tålamodsprövande tvärnitar i botten på varje uppförsbacke. Och när loppet är så kort som 15 kilometer finns det dessutom väldigt lite tid att jobba på. Ska man prestera resultat i den typen av lopp krävs att man jobbat upp rankning för en bra startposition.

2) Marcialonga
Det italienska 70-kilometersloppet, med sin ikoniska avslutning uppför de två sista kilometerna, av långloppsvärldens mest klassiska lopp (topp tre, skulle jag säga, tillsammans med Vasaloppet och Birkebeinerrennet) och det kommer bli väldigt spännande att se både Karlslunds Bob Impola, som ju haft en finfin start på säsongen med tre topp 20-placeringar på tre lopp i långloppsvärldscupen Ski classic, och hans klubbkompis Maria Gräfnings, som missade Kaiser Maximilian lauf på grund av förkylning men blev trea i comebacken i Dolomitenlauf förra helgen.

3) Örebro parkrun
Med Inneseriens snöpliga uppehåll i vinter (på grund av tekniska problem) så är det inte många sanktionerade löptävlingar som arrangeras i distriktet januari–februari (en, för att vara exakt: löpningarna under Örebro indoor games för två veckor sedan). Och inte verkar långlöparna vara ute och tävla någon annanstans heller den här helgen (jag har scannat igenom startlistor landet runt i jakt, men inte hittat fler kända namn än Jonathan Kandelin som kör tio kilometer långa Winterrun på Skansen). Men Örebro parkrun kör oförtrutet på helg efter helg, och bristen på andra tävlingar borgar ju för att det blir ett rejält startfält där på lördagsmorgonen, i alla fall.

Glöm OS – här är skid- och mästerskapsveckan med massor av lokala åkare

Snacka om att det ligger en matig skid- och mästerskapsvecka framför oss (eller ja, tolv dagar är det egentligen, så en ganska lång ”vecka”). Och då snackar jag absolut inte om OS …
Nä, på söndag avgörs både Marcialonga (med Karlslundsduon Bob Impola och Maria Gräfnings) och världscupen/för-VM i Seefeld (med Garpyttans Axel Ekström), och på måndag startar U23-VM (med Garphyttefostrade Vedevågssonen Filip Danielsson) med en sprint, som följs av de två distansloppen (15 kilometer i klassisk stil på onsdag och skiathlon på fredag) som ju lär falla Danielsson mer i smaken (på sin blogg bjuder han redan nu på en liten recension av banan ”som kommer bli grymt jobbig vilket är bra”; skiathlonbanan innehåller 1 200 höjdmeter på 30 kilometer fördelat på 42 backar, 15-kilometerslopp exakt hälften). Två dagar efter att U23-VM är slut, nästa söndag, startar dessutom junior-VM i skidorientering (med Garphyttan Elin Schagerström), där i tur och ordning sprint, långdistans, medeldistans och stafett avverkas inom loppet av fem dagar (med en vilodag i mitten) fram till nästa torsdag. Och samma helg som det mästerskapet sätter igång är det ju Toblach-Cortina (med Impola) i Skiclassics och König Ludwig lauf (med Gräfnings) i Fis Worldloppet cup, plus Wadköpingsloppet, förstås. Och Sverigecupen i längdskidor i Ulricehamn (Ekström är anmäld, liksom åkare som bröderna Lennartsson och Adam Gillman). Och dubbla deltävlingar i Tour de Kif. Ja, det kommer bli ett och annat inlägg om skidor (och skidorientering) på den här bloggen närmaste tiden …

Helgens höjdare – ett kortat Marcialonga som ser ut att passa Impola: ”Inte orolig att det blir topp 15”

1) Marcialonga
Dags för fjärde deltävlingen i långloppsvärldscupen ski classics bara i januari, och den sjätte av 13 totalt – och därtill en av de mest klassiska. Bröderna Impola, Bob och Bill, var ju inte i huvudrollerna i La diagonela förra helgen direkt, men årets upplaga av Marcialonga lär kunna passa åtminstone Bob som handen i handsken. För på grund av den stora snöbristen kommer tävlingen i år att starta på 1 400 meters höjd i Campestrin, och från Canazei efter fem kilometer och hela vägen ned till Molina blir det svagt nedför, och åkarna kommer tappa nästan 600 höjdmeter på 45 kilometers åkning dit, innan den avslutande Cascata-klättringen upp till Cavalese. Och just att staka i motlut i slutet av en tävling är något många som borde passa Bob.
Team Sernekes serviceman Tom Lindström skriver om sina intryck av Bob på lagets blogg: ”Piggare för varje dag och sett bra ut under de intervaller/impulser vi kört. Den där studsiga Bob börjar visa sig och vi börjar känna igen hans 110 procent insats på varje stavtag. Vi får se hur utvecklingen går under veckan, men som det ser ut nu är jag inte orolig att det blir topp 15 och en ny riktigt bra placering för Bob.” Teamet har också varit ute på bergsbestigning i veckan.
Söndag är det som gäller. Damerna startar 8.50, herrarna 9.00, och SVT sänder som vanligt.

2) Karlstad 6-timmars
Det blev ju inget renodlat tidslopp i länet 2016, eller över huvud taget sedan sommaren 2015 då sista (senaste?) upplagan av Linde sextimmars löptes. Men IF Göta  i Karlstad håller fanan högt och kör på med sin sextimmarstävling på 200-metersbanan inne i Våxnäshallen. Victoria Borg från Vingåker (som för övrigt har hallrekordet i maraton i Tybblelundshallen) ”brukar” vinna tävlingen (även om hon inte kom till start i fjol) och var så sent som 2015 bara lite drygt 600 meter från den magiska sjukilometersgränsen (vilket motsvarar 5.08 per kilometer) efter att ha avverkat drygt 358 varv på de sex timmarna. Men i år utmanas hon av KFUM Örebros Antje Torstensson (som värmde upp med Inneseriens 1 500 meter på 5.31,16 i går kväll) som ju trots en del bekymmer vann Decembermarathon för en månad och då gick under 3.24 – vilket motsvarar ett tempo på 4.50 per kilometer. Det blir spännande att se om hon pallar att hänga i under 5.00-minuterstempo i ytterligare en timme.

3) Världscupen i skridsko
Den femte av säsongens sex deltävlingar i skridskon världscup, som avgörs i Berlin i dagarna tre, handlar om mycket mer än bara världscupen för den för Örebroklubben SK Winner tävlande David Andersson. Det här är nämligen i praktiken sista chansen att kvala in till allround-VM i Hamar i början av mars, och Andersson tar chansen genom att starta på både specialdistansen 1 500 meter (i eftermiddag) och den för honom mycket mer ovanliga 5 000-metersdistansen (i morgon, lördag). Det är nämligen det sammanlagda resultatet i de båda disciplinerna som ligger till grund för VM-kvalet. Andersson lär väl dessutom komma till start på 1 000 meter på söndag, kan man tänka.

SM utan stora framgångar – nu får framtiden visa upp sig

SM-veckan i Piteå avslutades i dag, utan några större längdskidframgångar om man bortser från Bill Impolas och Lucas Lennartssons fina prestationer i 15-kilometersloppet. I dagens avslutande skiathtlon återställde utvecklingslandslagets Axel Ekström ordningen genom att för första gången det här mästerskapet vara snabbaste Garphytteåkare på en individuell distans, men likväl 4,5 minuter bakom segrande Marcus Hellner, på 24:e plats. Lucas 37:a, Marcus Lennartsson 48:a, Joel Lager 62:a.
Så, vi lägger ännu ett mästerskap till handlingarna och vänder i stället blickarna mot framtiden – om visar upp sig redan i morgon kväll, när DM-stafetterna över 4×3,5 (seniorer, juniorer, veteraner) och 4×1,75 kilometer (ungdomar) avgörs på konstsnöslingan i Ånnaboda. Garphyttans fem SM-åkare står över, men På plats finns bland annat Joel Hultin (som skulle ha kört SM-stafetten), Patrik Karlsson (som gjorde succé på 15 kilometer vid hemma-SM i fjol) och Olivia Hansson (som vunnit Wadköpingsloppet och i vår ska göra internationell långloppsdebut för Team Skistart.com). Men framför allt handlar det alltså om framtiden, där Almby och Garphyttan mönstrar ett stort antal lag i ungdomsklasserna. Totalt är 44 tvåmannalag anmälda (varje åkare kör två sträckor, den ena i klassiskt den andra i fristil).
På tal om konstsnöspåret i Ånnaboda finns en viss risk att årets Wadköpingslopp, som ska avgöras på söndag, kan komma att gå på en varvbana där. Om det inte flyttas. Eller ställs in. Besked i morgon kväll eller tisdag morgon.

När SM-veckan avslutades var det ju även jaktstart i skidorientering, där exil-karlskogingen Åsa Zetterberg Eriksson klättrade förvisso två placeringar, till tolfte, men tappade ytterligare över sex minuter på täten där Magdalena Olsson skrällartat höll undan för Tove Alexandersson och vann med 16 sekunder efter två dagars tävlande. Ulrik Nrodbergtog herrsegern.

I Italien tog Kristina Roberto sina första långloppsvärldscupspoäng (66 färska pinnar) efter häloperationen när hon körde in på tolfte plats i Marcialonga. Lagkompisen Sara Lindborg avancerade till fjärde plats i sammandraget efter en fjärdeplats även i tävlingen, efter att ha käkat upp Justyna Kowalczyk under andra halvan av loppet och tagit Emilia Lindstedt uppför backen på slutet. Britta Johansson Norgren vann, igen. Bill Impola, som hoppades på en rejäl framgång, hade återigen en vråltung dag. Tvingades släppa tätklungan halvvägs, och sedan var det roliga över. I mål som 55:a, över 17 minuter bakom Tord Asle Gjerdalen.

Och så avslutades världscupdeltävlingen i Stavanger, David Andersson VM-uppladdning, med nytt 1 000-meterslopp. David gick som klockan och var bara sex hundradelar från lördagstiden. 1.11,49 i dag, 1.11,43 i går. 46:e plats, totalt.