Fahlin inte med i täten i Amstel gold race – men Wengelin överraskade när nationella cykelsäsongen drog igång (slog Ahlsson-bröderna!)

Amstel gold race blev en sådan där tävling jag inte har jättemycket att skriva om, ur Emilia Fahlins perspektiv. Dels har jag inte hunnit prata med henne efteråt, dels var tv-sändningen så kort att man inte hann se henne i bild (den tidigare tätklungan hade i läget när sändningen satte igång redan splittrats i två, och gruppen som Fahlin hamnade i var 1,5 minuter bakom när vi kom in) och dels har varken teamet eller Fahlin själv skrivit något om tävlingen i sociala medier efteråt.
Klart är i varje fall att FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope först och främst körde för danska stjärnan Cecilie Uttrup Ludwig i den här småkuperade, nederländska världstourtävlingen, men hon har tufft när det blir spurtavgörande och fick nöja sig med en sjundeplats i tätgruppen som bestod av 18 cyklister (Elisa Longo Borghini och Katarzyna Niewiadoma var loss med marginal med 500 meter kvar, men väntade ut varandra tills klungan kom ikapp och blev åtta och tia). Marianne Vos är i gammalt gott slag inför OS-sommaren och såg ut att vinna spurten enkelt tills hon jublade lite för tidigt (såg hon inte loppet i onsdags?!) och sånär blev omkörd av Demi Vollering på linjen (men målfotot visade att Vos ändå hade några centimeter tillgodo).
Fahlins grupp körde inte alls lika fort sista biten och tappade 7,5 minuter på täten på det sista 17-kilometersvarvet (om det nu stämde att det var 1,5 när tv-sändningen började) och var nästan tio bakom i mål. Fahlin rullade i mål tillsammans med världstourdebuterande (om man inte räknar starten för landslaget i Vårgårda 2019) Nathalie Eklund, hon som spurtslog då handskadade Fahlin på SM i fjol (Eklund har en bakgrund som yrkesdansare och började inte cykla på allvar förrän 2018!). Där bak bokfördes Örebrocyklisten som 59:a i tävlingen. Hon avslutar våren med La Flèche Wallone, Vallonska pilen, på onsdag. Efter den tävlingen ska jag definitivt ringa och höra om fortsättningen, så då utlovas en mer fullödig rapport.

På hemmaplan var det premiär för Xamera cup, var sammandrag kommer räknas som den första delen i Sverigecupen i landsvägscykel. Inför de 34 varven (90 minuter plus två varv) på Sviestads motorbana var de största länsförhoppningarna förstås satta till bröderna Ahlsson, i år tillsammans i Maifracing, men det var mountainbikespecialisten och tidigare svenska mästaren Matthias Wengelin som var starkast när 35 man kom in till spurtuppgörelsen.
Wengelin brottade sig fram till en femteplats, sekunden bakom segrande Hugo Forsell (på cykelmanér får de förstås samma tid, men tävlingen använde ett resultatsystem där alla sekundskillnader skrevs ut). Jacob Ahlsson blev åtta, Jonathan Ahlsson 16:e, Garphyttans Marcus Jansson (som på landsväg tävlar för CK Hymer) 21:a, Örebrocyklisternas Marcus Johansson 26:a och Axel Lindh 36:a (knappt två minuter bakom, han var först av dem som inte lyckades gå med klungan hela vägen).
Xamera cup fortsätter med tävlingar på Mantorp 7–8 maj.

Karin Forsberg säkrade andraplats i Zwiftcupen – och liten guide till Emilia Fahlins första chans i år

I går avgjordes den tionde och sista deltävlingen av den första fullvärdiga säsongen av Sverigecupen i e-cykling (alltså Zwift). Karin Forsberg, den tidigare Finnkamps- och EM-löparen, avslutade med vinterns tredje pallplats. Efter en seger och en tredjeplats tidigare tog hon nu åter en tredjeplats, och säkrade därmed andraplatsen i sammandraget. Marlene Bjärehed vann den 28 kilometer långa tävlingen på 40.42, medan Forsberg var 33 hundradelar från Emma Belforth på andraplatsen (2,9 sekunder bakom Bjärehed). Bjäreheds seger var hennes femte i vinter, och hon tar därmed hem cupen i stor stil. Jag pratade med Forsberg om andraplatsen i dag, för ett reportage som förmodligen kommer publiceras på na.se på torsdag morgon. Håll utkik!
På herrsidan deltog ingen av de länscyklister som gjort starkast resultat i vinter – Jacob Ahlsson, Jonathan Ahlsson, Matthias Wengelin, Johan ”Limpan” Lindbom – men Marcus Jansson körde hem 23:e-paltsen, nio sekunder bakom segrande Samuel Brännlund. I sammandraget var Wengelin den ende av dem som fick ihop de åtta tävlingsresultat som maximalt får räknas, och han tog en 15:e-plats. Jonathan Ahlsson, som körde sju tävlingar, blev 17:e. Jacob Ahlsson, som ju vann en tävling, körde bara tre och blev 38:a.
Wengelin har i stället fortsatt köra den nordiska e-cykelcupen, där han efter 36:e–platsen i premiären var 27:a i andra tävlingen och 14:e senast, i onsdags. Då var han tredje bästa svensk. I sammandraget är han 16:e. Sista deltävlingen körs i morgon.

I morgon, med start 10.00 (och beräknad målgång 13.20), kör Emilia Fahlin Nokere Koerse, en belgisk tävling på nivån precis under världstouren (pro series). Det här lär bli Fahlins första riktiga egna chans, efter hjälpryttaruppdragen åt Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli i Omloop Het Nieuwsblad och Strade Bianche. Med sig har Fahlin australiska Lauren Kitchen och franska kvartetten Victorie Guilman, Eugénie Duval, Maëlle Grossetête och Jade Wiel. Många av de allra vassaste cyklisterna avstår tävlingen inför lördagens världstourtävling Trofeo Alfredo Binda (om Italien, med sina nya striktare coronarestriktioner, inte stoppar tävlingen med kort varsel; Fahlin ska annars köra även den), och från topp 15 på världsrankningen finns bara Belgien-ettan Lotte Kopecky (sexa), Amy Pieters (tolva) och Sarah Roy (14:e) och Wiebes (15:e). Något som lär öppna möjligheter om Fahlin (som just nu är 34:a på den rankningen) har en bra dag.
Nokere Koerses fick sin damklass först 2019 (Fahlin körde inte, Lorena Wiebes, som kör i år också, vann då), och sedan dess har banan gjorts om något. Då var den 121,6 kilometer, nu 124. Loppet startar i Deinze i östra Flandern, och efter elva kilometer kommer cyklisterna fram till ett stort varv på 30,5 kilometer som körs 2,5 varv. Därefter följer tre varv på en tolvkilometersslinga som till 99 procent består av en del av tremilavarvet. Stolstraat-backen uppför Nokereberg ska därmed tas totalt fem gånger, sista gången med bara ett par kilometer kvar. Sista 350 meterna bjuder dessutom på en höjdskillnad på 20 meter, med en snittlutning på 5,7 och en maxlutning på sju procent. Totalt har loppet 15 namngivna backar (fyra olika som tas totalt 15 gånger). Det verkar tyvärr inte bli någon tv-sändning överhuvudtaget.

Axel Ekström fyra – överlägset bästa SM-loppet i karriären men ingen medalj …

Axel Ekström var rankad fyra inför 15-kilometersloppet i skid-SM i dag – och en fjärdeplats var också vad han körde hem. Det var helt överlägset hans bästa SM-lopp i karriären (han hade ju aldrig varit topp 15 tidigare, trots alla andra framgångar), men ändå lite småsurt med tanke på att han länge låg trea. På det sista av de tre femkilometersvarven var dock Åsarnas Markus Ruus starktare, och körde ikapp de åtta sekunderna Ekström hade vid vrvning och gick ifrån med ytterligare tolv. En kul detalj var att det var killarna födda 1994 och 1995, som tävlat så mycket mot varandra i juniorklasserna genom åren, som totaldominerade dagens tävling: Åsarnas Jens Burman, fältets näst Daniel Rickardsson klart mest meriterande åkare, vann med minutmarginal (eller i varje fall 59 sekunder) före Åsarnas Björn Sandström, och sedan kom Ruus och Ekström 1.07 respektive 1.19 bakom Burman. Jag snackade med Ekström efteråt för en artikel ni kan läsa här.
Filip Danielsson, som haft en tung vinter efter den finfina avslutningen på fjolåret, gjorde ett klart habilt lopp och blev tolva, minuten bakom Ekström. Adam Gillman visade återigen att han tagit steg mot Sverigeeliten och körde in som 17:e man, en knapp halvminut bakom Danielsson. Lucas Lennartsson tog en 44:e-plats av 75 startande, 4.34 bakom Burman.
I morgondagens sprintkval ställer följande länsåkare upp (man startar i ordning man är rankad, med den starkaste åkaren först, och max 75 deltagare): Zinkgruvans Markus Johansson (startnummer elva, 9.19.30 på morgonen), Marcus Lennartsson (24/9.22.45) och Ludvig Berg (48/9.28.45). Sprinten går i klassisk stil (kvartsfinalerna startar vid 11.20) precis som torsdagens tremilsmasstart.

Nu har också resultaten från gårdagens Sverigecup i e-cykling trillat in, och den här veckan var mountainbikekungen Matthias Wengelin bästa länsåkare med en 15:e-plats, 1,3 sekunder bakom Samuel Brännlund som tog tredje segern på fem tävlingar. Johan ”Limpan” Lindbom, Marcus Jansson och Jonathan Ahlsson var också topp 40 – de båda första i tätklungan, Ahlsson distanserad med 44 sekunder. Brännlund toppar förstås sammandraget medan Ahlsosn nu är tolva och Jansson 17:e man. Ytterligare fem detävlingar återstår av cupen.

Axel Ekström tillbaka i världscupen – Wadköpingsloppet ställs in (och Ahlsson vann i Sverigecupen)

Dubbla skidnyheter i dag, som jag redan skrivit om på na.se:
** Axel Ekström fick en av sex svenska herrplatser till helgens tävlingar i Lahtis. När fem av de sex åkarna från Tour de ski-truppen byts ut är Klockhammarsonen, som körde säsongspremiären i Ruka men inte fick plats i touren, tillbaka. Det vankas en tremil, skiathlon, på lördag och stafett (för fyra av sex herrar) på söndag. Mer om banorna och så vidare när vi närmar oss helgen.
** Wadköpingsloppet, den klassiska skidtävlingen som körts sedan 1968 (från början från Nora till Örebro, sedan många år med både start och mål i Ånnaboda), ställs in för första gången sedan 2000. Orsaken är förstås coronapandemin, som gör att det inte går att arrangera stora motionslopp just nu (eller om tre veckor, då Wadköpingsloppet skulle körts).

I dag kördes dessutom den andra av tio deltävlingar i Sverigecupen i e-cykling (alltså Zwift). Jacob Ahlsson, den regerande svenska mästaren i tempo från Kumla som ju tilldelades NA:s pulsklocka för några veckor sedan, stod över den första tävlingen förra måndagen – men i kväll slog han till. I den avslutande branta backen knäckte han samtliga motståndare (Gustav Wissting knäckte sig själv när han gick ikapp och ett kort tag var förbi) och vann med 3,36 sekunders marginal före Hugo Forssell, till vardags klubbkompis i Maif. Lillebror Jonathan Ahlsson, som är regerande svensk juniormästare i tempo och som var 26:a i premiären förra veckan, tog tredjeplatsen, åtta sekunder bakom Jacob och 3,5 från Wissting på tredjeplatsen.
Bland de startande fanns också Garphyttans Marcus Jansson, mountainbikeorienteringsmästarenn, som blev åtta (nio sekunder bakom Jacob), Matthias Wengelin, örebroare och mountainbikestjärna, som blev 14:e (23 sekunder bakom) och Almbys mountainbikeprofil Johan ”Limpan” Lindbom som var 16:e, fyra sekunder bakom Lindbom (mellan dem slog sig speedwaystjärnan Oliver Berntzon in!).
Totalt deltog 515 herrar och 101 damer i tävlingen som direktsändes på facebook och kan ses i efterhand här. Sverigecupen fortsätter med tävlingar varje måndag fram till finalen den 15 mars

Emilia Fahlin tog bragdartat SM-silver med nya specialskyddet – kör i Belgien på tisdag: ”Bättre än jag realistiskt sett kunde förvänta mig”

Även om Emilia Fahlin ”bara” tog silver när landsvägs-SM avgjordes på den platta varvbanan på Tierp arena i går så var det både bragd- och guldstämpel på en medaljen. Det hade inte ens gått tre veckors sedan hon bröt ett ben  i högerhanden, bara 15 dagar sedan hon opererades och bara tre dagar sedan hon kastade gipset. Hon fick ta ett stort ansvar när Carin Winell, CK Hymer, var i utbrytning mot slutet och återigen när Alexandra Nessmar, Team Ormsalva, attackerade precis när Winell hämtades in och farten avstannade, bara någon kilometer före mål. Och sedan gick Fahlin upp i tät med en riktig rackarrökare till långspurt där ingen utom Nathalie Eklund, Stockholm CK, kunde följa. Men Eklund inte bara följde, utan vek ut ett 50-tal meter före mål och passerade med en cykellängd. Övriga två sekunder bakom. Matilda Frantzich, CK Ringen, tog ronset.
”SM är alltid ett speciellt lopp, och det här året extra mycket så för min egen del. Jag fick modifiera taktiken utifrån hur vad handen klarade och i slutet testade jag en längre sprint på det knixiga partiet in mot upploppet utan att lyckas hålla undan till linjen. Målet inför tävlingen var bara att se vad kroppen klarade av med tanke på att jag opererade handen för två veckor sedan, och det gick bättre än jag realistiskt sett kunde förvänta mig”, skriver Fahlin på Instagram.
Specialskyddet fungerade så bra för Fahlin att hon redan på onsdag kommer göra internationell comeback i belgiska Brabantse Pijl, en tävling på den tredje nivån inom proffscyklingen (UCI 1.1). Det ör bra startfält med bland andra Ellen van Dijk, Trixi Worrack, Chloe Hosking och Marta Bastianelli anmälda.
I dag avgjordes herrseniorernas lopp på samma bana (men över 25 varv i stället för 15, och där vann Kim Magnusson, CK HVR16 närmast före Gånghester CK-bröderna (som startat klubben!) Jacob och Lucas Eriksson. Garphyttesonen Marcus Jansson, som tävlar för CK Hymer, blev bäste länscyklist på 19:e plats, drygt en halvminut bakom, medan Kumlakillen Jacob Ahlsson, den svenske tempomästaren som tävlar för Motala AIF och Örebrocyklisternas Albin Stålberg blev 22:a respektive 23:a (åtta och nia av U23:orna, ytterligare en minut efter. Axel Lindh (örebroare som tävlar för Team Ormsalva) 37:a. Herrjuniorerna körde i går, och där blev Örebrocyklisternas Jonathan Ahlsson och Harald Stålberg elva respektive 19:e. Ahlsson var med i 16-mannaklungan in mot mål (juniorlandslagskollegan Edvin Lovidius, Södertälje CK, vann) med Stålberg var ett par minuter efter.

Resten av allt det göttiga som hände i helgen (alla löpartävlingar!) får ni vänta på till i morgon, för nu går ögonen i kors efter en natt utan sömn. So long!

Marcus Jansson överlägen SM-guldmedaljör – och Simone Niggli tog dubbelseger (och krossade herrarna)

När sprint- och medeldistans-SM i mountainbikeorientering avgjordes sista helgen i augusti tog Garphyttans Marcus Jansson och ex-örebroaren Viktor Larsson varsitt guld. Så inför lördagens långdistans-SM i skogarna utanför Norrköping var frågan förstås given: Vem av dem skulle avsluta året med 2–1 i guld? Svaret: Med en övertygande segermarginal på över 5,5 minuter Jansson. Larsson tog silvret, och hade i sin tur över sju minuter bak till trean Sebastian Svärd, Haninge. Garphyttans landslagsmeriterade Karin E Gustafsson var sexa, 12.37 bakom segrande Emelie Holmström. Garphyttans Lena Jansson tog veteran-SM-guld i D60-klassen närmast före klubbkompisen Birgitta Gustafsson, medan 56-årige Thomas Jansson valde elitklass i stället för veteranklass och därmed vaskade ett givet guld i H55 för en tiondeplats, 22 minuter bakom brorsonen Marcus Jansson.
I dag avgjordes en medeldistans i samma terräng, utan mästerskapsstatus, och där vann Viktor Larsson med drygt tre minuters marginal i Marcus Janssons frånvaro.

Jansson körde i stället Östgötaloppet i dag, en landsvägscykeltävling som arrangeras av hans cykelklubb CK Hymer. Han var en av tio cyklister i tätklungan efter 115 kilometer, men fick nöja sig med en niondeplats. Södertäljes Edvin Lovidius vann. Kumlakillen Jacob Ahlsson var en av dem som var närmast bakom tätgruppen, knappa minuten efter på 14:e plats. Ahlsson, som blev svensk tempomästare i somras, sportade på lördagen den gulblå tröjan när han tog en andraplats i Östgötatempo, sju sekunder bakom Hugo Forssell, klubbkompisen i Motala AIF. Lillebror Jonathan Ahlsson, Örebrocyklisternas svenska juniormästare i tempo, krossade motståndet på lördagen och vann med över minutstor marginal till Mariestadscyklisternas Hugo Lennartsson, och på söndagen tog han en tredjeplats efter en spurt mot samme Lennartsson (som blev tvåa) och CK Bures Leo Jacobsson (som vann).

Tisarens Simone Niggli tog en dubbel när hon i helgen först sprang hem Svartåfejden i Mjölby och därefter kolbottentävlingen utanför Åsbro, som jag skrev om i helgens höjdare. Den sistnämnda var i mixedklass, och Niggli var nästan 4,5 minuter före ändå hyggligt meriterade Erik Fernlund och över 25 minuter före näst bästa dam. De i övrigt mest namnkunniga damerna sprang dock i näst tuffaste klassen, där Milans Josefin Erlandsson och Therese Korkeakoski blev tvåa och trea bakom Degerfors Johan Lövgren. I Mjölby vann Niggli en medeldistans med nästan fem minuters marginal till tvåan Klara Ljunggren, Linköpings OK. Det hade varit kul att få se vad Niggli kan göra mot Sverigeeliten så här sent i karriären.

Högberg klar för första Finnkampen på tio år – Jansson och Larsson tog varsitt SM-guld –(och Wengelin vinnare när säsongen startade om)

Det blir ju en Finnkamp i helgen, har det beslutats sent omsider – och när truppen släpptes på måndag fanns hon med, Rebecca Högberg. Fjärdeplatsen på SM oroade förstås vad gäller chanserna, men utöver det loppet har hon ju hela sommaren varit stabil topp tre i svensk 800-meterslöpning – och därmed belönades hon också med en av tre platser i truppen (det finns kanske även viss chans att hon får springa långa stafetten, vi får väl se). Högberg var med i Finnkampen både 2009 och 2010 (och har flera lag-EM på meritlistan), men har sedan comebacken (efter att ha fått två barn och haft strul med en fot) sommaren 2018 klivit upp från 400 till 800 meter och raderat ut distriktsrekord efter distriktsrekord.
med sig i helgen får hon svenska mästaren (och statistiska Serigettan) Lovisa Lindh samt 15-åriga jättetalangen Alice Magnell Millán (som är Sverigesjua sett till tiderna). Sverigetvåan Hanna Hermansson springer i stället 1 500 meter och -femman Linn Söderholm 5 000. SM-bronsmedaljören Senna Ohlsson är inte uttagen alls, oklart varför.
Tidsprogrammet för Finnkampen är ännu inte presenterat, men när Högberg än startar så kommer det bli första insatsen av en medel- eller långdistanslöpare från länet i seniorernas kamp sedan Hälleforsbördiga Louise Wiker sprang 10 000 meter 2016.

I fredags publicerades ju också den slutgiltiga startlistan till maraton-SM på Djurgården på lördag. Ur länsperspektiv blev det inga förändringar: Det är Erik Anfält och Liduina van Sitteren som representerar länsklubbarna medan även Louise Wiker och Fanny Schulstad finns med som ex-länslöpare. Startfälten håller toppklass, det kommer bli bästa svenska maratonloppen någonsin. Visst hade man kunnat önska sig David Nilsson, Meraf Bahta, Hanna Lindholm och Ebba Tulu Chala, men vi snackar ändå Mustafa Mohamed, Mikaela Arfwedson, Charlotta Fogberg, Adhanom Abraha, Samuel Tsegay, Carolina Wikström, Johanna Bäcklund och många fler. Det kommer gå undan.

Förutom allt annat jag rapporterat om från helgen var avgjordes första SM-helgen i mountainbikeorientering, utanför Södertälje. Och som vanligt blev det framgångar för de två exilörebroarna Viktor Larsson (som numera tävlar för Ärla) och Marcus Jansson (som bor i Linköping men fortfarande representerar Garphyttan). 2018 tog de ett historiskt EM-silver i stafett tillsammans, och nu delade de broderligt på gulden: Jansson vann lördagens sprint (där Larsson missade två kontroller, han var annars i mål 1,5 minuter före Jansson, men blev förstås diskad, så Jansson tog guldet 1.19 före IFK Moras Gustav Johnsson) och Larsson vann söndagens medeldistans med över fem minuters marginal till Jansson, som blev tvåa. Den 26 september avgörs långdistansen utanför Norrköping.

Samtidigt startade också mountainbikesäsongen om, och det blev en betydligt trevligare start för Matthias Wengelin den här gången än i våras, då han helt saknade form och skrev på instagram att han hade ”en hel del att fundera på innan jag ställer mig på startlinjen igen” efter Cyprus sunshine cup. Nu blev det seger med nästan två minuters marginal över Rättvik David Risberg (och 3.40 ned till Örebrokolleagna Axel Lindh på tredjeplatsen) i Järfälla XCO. Wengelin är regerande svensk mästare, och det här var förstås ett fint formbesked inför titelförsvaret i Skatås, utanför Göteborg, 19–20 september.

van Sitteren och Nätterlund överlägsna i vertikala kilometern (sju löpare under banrekorden!) – och Fahlin cyklade runt Vättern (och Jansson över dubbelt så långt, runt Östergötland)

Liduina van Sitteren gjorde som hon gjort i två års tid nu. Körde över allt motstånd hemma i länet. I dagens #diabeteshjältar VK trail (16 kilometer, 1 000 höjdmeter) i Storstenshöjden vann hon med över 16 minuters marginal (före Vretstorps Therese Fjordäng) – men då ska man veta att Fjordäng i sin tur var åtta minuter under det gällande banrekordet från premiärupplagan i fjol … Även trean Malin Hagberg (från Björkliden, mellan Abisko och Riksgränsen) gick under den tidigare rekordnoteringen: 1.36.45, 1.53.10 respektive 1.59.58 var topptrions tider.
På herrsidan såg jag på förhand fram emot en fin fajt mellan Mattias Nätterlund, Jonathan Kandelin, Jimmy Axelsson och Anton Hallor – och visst gick alla fyra under Johan Röjlers banrekord från segern i fjol (Röjler var på plats, men avstod start på grund av skadekännigar och hejade istället), men någon fajt blev det inte. Nätterlund (som ju myntat begreppet ”att göra en Nätterlund”, vilket handlar just om att springa uppför den södra backen i Storstenshöjden ohemult fort) gjorde som van Sitteren och krossade motståndet: I mål var han över fem minuter före Kandelin som höll undan för Axelsson med 14 sekunders marginal medan Hallor (som hade ett par riktigt mängdmånader i kroppen toppat med en rejäl träningsdag i går) blev fyra, ytterligare tre minuter bakom: 1.22.57, 1.28.10, 1.28.24 respektive 1.31.20 på grabbarna.
Själv blev jag åtta av herrarna på 1.41.04 (sekunden före Robert Vestman, en dramatik man fick läsa sig till först i efterhand eftersom det var individuell start).
Viktigast var förstås ändå att loppet drog in 8 800 kronor till Barndiabetesfonden.

Det skedde ett par helt exceptionella cykelprestationer i helgen, som jag hoppas kunna återkomma till i lite utförligare form:
** Emilia Fahlin cyklade Vätternrundan (eller tja, mer korrekt cyklade hon runt Vättern, med start och mål i Askersund i stället för i Motala, men på den riktiga 315-kilometersslingan) med några klubbkompisar från Örebrocyklisterna. Det var med över tio mils marginal hennes längsta ”tävling” (om man klassar den som det) i karriären och hur som helst hennes längsta cykelpass i livet. 8.53.30 blev tiden.
** Med start 10.00 på fredagsmorgonen och mål (eller slut, kanske man ska säga) 25 timmar senare cyklade Marcus Jansson (ni vet, Garphyttekillen som tog EM-silver i mountainbikeorientering för två år sedan och också tävlar i landsvägscykel) mer än dubbelt så långt: 665,9 kilometer runt Östergötland med start och mål i Linköping där han numera bor.
Finns det inga tävlingar får man sysselsätta sig på annat sätt …

På tal om ”inga tävlingar” så tror jag för övrigt att Folkhälsomyndighetens och regeringens besked i fredag kommer betyda att friidrottens småtävlingar, med max 50 deltagare och med korta restider, kan komma igång igen från den 14 juni – men däremot lär den fortsatta 50-gränsen (”över sommaren”) innebära att allt från Stockholm marathon till Ö till ö får ställas in (det går inte att ta beslut om evenemang med så kort varsel, om nu begränsningarna möjligen skulle lyftas i slutet av sommaren). Kan friidrotts-SM avgöras? Ett maraton-SM? Kanske, med väldigt anpassat tidsprogram och stenhårda kvalregler.

Martin Regborn har varit i elden även denna helg: Efter förra veckans sensationella miltid i testloppet hemma i Örebro stack han ifrån landslagskollegan Johan Runesson och Jens Rönnols – och alla andra – med flera minuter i en medeldistans som elitmiljön för orienterare i Stockholm och Södertälje arrangerade (samarrangemang mellan Stockholms orienteringsförbund och Södertälje-Nykvarn). Regborn vann på 32.45, Runesson var distanserad tvåa på 35.37 och Rönnols trea på 36.08. Tisarens Erik Lindgren och Ellinor Eriksson var också med, en bit längre ned i listan.

Jansson fick stipendium inför 2020: ”Bedöms ha kapacitet att ta medalj vid kommande senior-VM”

Nationellt tävlade Garphyttans Marcus Jansson betydligt mer sparsamt i mountainbikeorientering 2019 (det mesta i cuper och SM handlade istället om ex-örebroaren Viktor Larsson), men internationellt tog han en topp tio-placering på VM och två på EM (i fjol var han med och tog ett historiskt VM-silver i stafett). Och nu får Jansson förutsättningar att satsa ännu hårdare 2020. I samband med orienteringens höstsamling i Södertälje i helgen tilldelades Jansson nämligen ett stipendium ur Silva JK-fonden, som Skogssportens gynnare står bakom. Stipendiet ska gå till ”aktiva som bedöms ha kapacitet att ta medalj vid kommande senior-VM” och användas till att ”delta på fler internationella tävlingar”, ”delta i internationella tränings-/tävlingsläger” och för att ”kombinera studier/arbete med en elitsatsning”. Förutom Larsson fick även regerande världsmästaren Karolin Ohlsson och dubble skidorienteringsvärldsmästarn Erik Rost stipendiet. Det delades dessutom ut ett gäng utmärkelser (dock ingen till någon länsorienterare om man inte inkluderar den tidigare OK Tisaren-löparen Johan Runesson som var en tredjedel av årets lag efter VM-guldet i stafett) där Tove Alexandersson som vanligt lyste starkast med fyra priser och titeln årets orienterare (för sjunde gången!) som kronan på verket.

Regborn i andralaget (!) i världscupstafetten – och så gick det i EM-avslutningen: ”Krökt bromsskiva”

Martin Regborn vann SM-sprinten förra lördagen och var, med bred marginal, näst bäste svensk bakom Gustav Bergman både i lördagens medeldistans och söndagens jaktstart under världscuppremiären i Helsingfors. Men när det i morgon eftermiddag är dags för sprintstafett, som avslutning på premiärveckan, så får han ändå inte plats i svenska förstalaget. Den andra herrplatsen, bredvid Bergman, går istället till Emil Svensk. Det meddelar Svenska orienteringsförbundet på sin hemsida, och motiveringen är att Svensk hade bästa löptid i söndagens lopp (det var ju jaktstart på lördagens, så först i mål behöver ju inte nödvändigtvis ha sprungit snabbast för dagen).
– Tove (Alexandersson) och Gustav imponerade ju stort i helgen och deras prestationer skapar ett lugn och en trygghet i hela laget. Karolin Ohlsson och Martin Regborn visar att de håller riktigt hög nivå och tar plats på podiet både lördag och söndag. I söndagens jaktstart kliver dessutom Anna Bachman och Emil Svensk fram och visar världsklass; Anna är en sekund från snabbaste tid och Emil är snabbast, säger Susanne Barkholt, som är förbundskapten för orienteringslandslaget tillsammans med örebroaren Håkan Carlsson, till förbundets hemsida.
Sverige ställer upp med Alexandersson på förstasträckan och spurtstarka Ohlsson som avslutare, däremellan Svensk på andra och Bergman på tredje. Regborn får istället ta hand om tredjesträckan i andralaget, där Lina Strand springer första, Max Peter Bejmer andra och Sara Hagström fjärde. Hallsbergsorienteraren Lilian Forsgren blir ankare i tredjelaget där Alva Olsson, Albin Ridefelt och ex-Tisaren-löparen Johan Runesson springer de tre första sträckorna.
Elin Månsson, Anna Bachman, Lisa Risby, Simon Imark och Jerker Lysell finns också på plats i Finland men får inte plats i stafettelagen.

EM i mountainbikeorientering avslutades på måndagen med masstart, och efter sensationella resultat av Viktor Larsson (sexa i mixedstafett, fyra i sprint) var ex-örebroaren på måndagen återigen bäste svensk, men först på 14:e plats och bara en placering före Garphyttans Marcus Jansson. Masstart stod på programmet, och Larsson ledde faktiskt 45 minuter in i den 72 minuter långa tävlingen (och var i det läget över minuten före spanjoren Angel Garcia som till slut tog brons), men mattades mot slutet. Jansson hade en lite bökigare resa och stämplade vid åttonde kontrollen först som 38:a.
”Trots en dålig start lyckades jag ganska snabbt ta mig fram till täten. Följde med klungan på två mindre lyckade gen, varav det första resulterade i en krökt bromsskiva. Stannade till två gånger utan att få ordning på det helt. En 15:e-plats, bara två minuter bakom känns ändå positivt”, skriver Larsson på Instagram.
– Vi har visat att vi har tagit steg framåt och att vi är att räkna med. Det känns skönt inför kommande VM i Danmark, säger förbundskapten Peter Olsson, från Karlskoga, till förbundets hemsida.
Det mästerskapet avgörs 26 juli–4 augusti.