Regborn i andralaget (!) i världscupstafetten – och så gick det i EM-avslutningen: ”Krökt bromsskiva”

Martin Regborn vann SM-sprinten förra lördagen och var, med bred marginal, näst bäste svensk bakom Gustav Bergman både i lördagens medeldistans och söndagens jaktstart under världscuppremiären i Helsingfors. Men när det i morgon eftermiddag är dags för sprintstafett, som avslutning på premiärveckan, så får han ändå inte plats i svenska förstalaget. Den andra herrplatsen, bredvid Bergman, går istället till Emil Svensk. Det meddelar Svenska orienteringsförbundet på sin hemsida, och motiveringen är att Svensk hade bästa löptid i söndagens lopp (det var ju jaktstart på lördagens, så först i mål behöver ju inte nödvändigtvis ha sprungit snabbast för dagen).
– Tove (Alexandersson) och Gustav imponerade ju stort i helgen och deras prestationer skapar ett lugn och en trygghet i hela laget. Karolin Ohlsson och Martin Regborn visar att de håller riktigt hög nivå och tar plats på podiet både lördag och söndag. I söndagens jaktstart kliver dessutom Anna Bachman och Emil Svensk fram och visar världsklass; Anna är en sekund från snabbaste tid och Emil är snabbast, säger Susanne Barkholt, som är förbundskapten för orienteringslandslaget tillsammans med örebroaren Håkan Carlsson, till förbundets hemsida.
Sverige ställer upp med Alexandersson på förstasträckan och spurtstarka Ohlsson som avslutare, däremellan Svensk på andra och Bergman på tredje. Regborn får istället ta hand om tredjesträckan i andralaget, där Lina Strand springer första, Max Peter Bejmer andra och Sara Hagström fjärde. Hallsbergsorienteraren Lilian Forsgren blir ankare i tredjelaget där Alva Olsson, Albin Ridefelt och ex-Tisaren-löparen Johan Runesson springer de tre första sträckorna.
Elin Månsson, Anna Bachman, Lisa Risby, Simon Imark och Jerker Lysell finns också på plats i Finland men får inte plats i stafettelagen.

EM i mountainbikeorientering avslutades på måndagen med masstart, och efter sensationella resultat av Viktor Larsson (sexa i mixedstafett, fyra i sprint) var ex-örebroaren på måndagen återigen bäste svensk, men först på 14:e plats och bara en placering före Garphyttans Marcus Jansson. Masstart stod på programmet, och Larsson ledde faktiskt 45 minuter in i den 72 minuter långa tävlingen (och var i det läget över minuten före spanjoren Angel Garcia som till slut tog brons), men mattades mot slutet. Jansson hade en lite bökigare resa och stämplade vid åttonde kontrollen först som 38:a.
”Trots en dålig start lyckades jag ganska snabbt ta mig fram till täten. Följde med klungan på två mindre lyckade gen, varav det första resulterade i en krökt bromsskiva. Stannade till två gånger utan att få ordning på det helt. En 15:e-plats, bara två minuter bakom känns ändå positivt”, skriver Larsson på Instagram.
– Vi har visat att vi har tagit steg framåt och att vi är att räkna med. Det känns skönt inför kommande VM i Danmark, säger förbundskapten Peter Olsson, från Karlskoga, till förbundets hemsida.
Det mästerskapet avgörs 26 juli–4 augusti.

Kungen av Örebroloppet avslutade på topp – och Larsson var en placering och tolv sekunder från sensationell EM-medalj

Jag har inte lyckats sammanställa någon komplett historik, men man kan ändå konstatera att Per Eklöf alltid varit kungen av Örebroloppet (eller KFUM Multisport, som tävlingen tidigare hette). Spridda skurar av vad jag hittat på nätet och i vårt pappersarkiv: Eklöf vann de (tillfälliga) individuella klasserna 2009 och 2018, vann parklasserna 2014 och 2015 (med Henrik Eknor) och var tvåa 2013 och 2017 (jag saknar säkert en hel radda andra resultat). Därför var det helt följdriktigt att han, i par med Christer Casselsjö tog hem det som utannonserats som den allra sista upplagan av tävlingen. De båda släppte tio sekunder på den inledande löpningen men växlade först (tillsammans med Erik Söderström/Kim Stenholm som till slut blev fyra) efter cyklingen och cruisade sedan iväg till seger med över sex minuter. Det var mer spännande om andraplatsen, som Villem Raudsepp och Dan Grabö tog bara åtta sekunder före John Lundström/David Rundström.
I mixedklassen tog meriterade VM-löparen, i 24-timmarslöpning, Sandra Lundqvist (från Kristinehamn) hem segern med över fyra minuters marignal, i par med Fredrik Sundberg. Deras tid hade räckt till en fjärdeplats av 31 herrlag. Pernilla Lagergren/Anton Lidblad och Malin Wandus/Olle Axelsson tog andra- respektive tredjeplatserna. Och på damsidan var Elin Lundberg och Linn Nilsson helt överlägsna och vann med över en kvart före tvåorna Ingalill Kämmerling/Lotta Lennartsson som hade ytterligare lika mycket bak till treorna Matilda Kjellgren/Linda Justesen.

I världscupen i orientering följde Martin Regborn upp sin femteplats i lördagens medeldistans med en ny i söndagens förkortade långdistans med jaktstart på lördagsresultaten. Han tappade Miika Kirmula men tog Olav Lundanes och var i slutändan bara 13 sekunder från pallen. Och han var förstås nöjd när jag pratade med honom efteråt för en (pluslåst) artikel på na.se.
– Jag får vara nöjd. Det är första internationella loppen för säsongen, och man har ju inte riktigt vetat var man legat. Det är sköt att få ett kvitto på att man är med. Två podiumplatser (topp sex) på världscup, när alla de bästa är med, är bra, sa han bland annat.
Lilian Forsgren tappade däremot från 19:e startposition till en 29:e-plats i mål.
Regborn ligger femma i världscupsammandraget efter två av nio tävlingar, Forsgren någonstans runt 25:e plats (det var för svårt att räkna ut med kalkylatorn, och någon uppdaterad lista finns ännu inte att tillgå).
Nästa tävling, om vi bortser från tisdagens sprintstafett där Regborn lär få chansen i förstalaget, är de båda individuella VM-loppen (långdistans den 14 augusti, medeldistans den 16 augusti) som båda räknas in i världscupen.

Ex-örebroaren Viktor Larsson var bara tolv sekunder från en sensationell EM-medalj i mountainbikeorientering när sprinten avgjordes nere i Polen i dag. Larsson slutade fyra, men var faktiskt delad trea (virtuellt, så att säga, cyklisterna startar ju inte samtidigt) vid den 24:e av de 27 kontrollerna på banan, med två minuters tävlingstid kvar. Men ryssen Valerij Gluhov var urstark på slutet och knep bronset de där tolv sekunderna ned till fyran Larsson. Estniske guldmedaljören Lauri Malsroos var 40 sekunder före Larsson i mål. Garphyttans Marcus Jansson slutade på delad nionde plats, minuten från täten, 32 sekunder från medalj och 20 sekunder bakom Larsson (och då ska man veta att han tappade 35 sekunder på en bom till femte kontrollen). Tredje bästa svensk återfanns först på 55:e plats. I morgon avslutas EM med jaktstart.

Under sista dagen av Sayo, den stora friidrottstävlingen i Sollentuna, blev Markus Bohman den 41:a distriktslöparen genom tiderna att gå under fyra minuter på 1 500 meter. Bohman, som normalt springer längre distanser (typ 5 000 och 10 000 meter), passerade mållinjen på 3.58,44, vilket gör honom till 33:a i distriktet genom tiderna, precis före träningskompisen William Wickholm. Ärlas Berhe Kidane vann heatet på 3.56,11, och även Jonatan Gustavsson (3.59,88) och Wilhelm Bergentz (4.04,00) gjorde pers (i Gustavssons fall utomhuspers).

Matthias Wengelin revanscherade sig från lördagens niondeplats i andra etappen av Borlänge tour (som dubblerade som NM i OS-disciplinen crosscountry) med en andraplats, bara 5,5 sekunder bakom segrande Emil Lindgren, på söndagens avslutande etapp. Därmed klättrade Wengelin till fjärde plats i sammandraget, som tredje bästa svensk, i etapploppet som ingår i Sverigecupen. Örebroarens finfina inledning på säsongen fortsätter alltså.

Och Örebrocyklisten Jonathan Ahlsson avslutade tio dagars intensivt tävlande med en pallplats i sitt nionde lopp – 59 sekunder bakom segrande juniorlandslagskompisen Edvin Lovidius i juniorklassen i Falkenloppet.

Veteran-SM i orientering, som avgjordes utanför Edsbyn i dagarna tre, avslutade på söndagen med en medeldistans som gav en medalj av varje valör till länet. Tord Lidström, Hagaby, tog guld i H85, Asta Sjöberg, Lindebygden, silver i D80, och Ann-Britt Göransson, Almby, brons i D65.

Regborn femma i världscuppremiären – får finfint utgångsläge i morgon (och firma Jansson/Larsson EM-sexa)

Martin Regborn fick en utmärkt start på världscupsäsongen då han slog till med en femteplats och bara var 19 sekunder från pallen i en medeldistans i skogarna strax utanför Helsingfors på lördagen. Lite mer om loppet (dock inget eget snack i dag, hann tyvärr inte med det) går att läsa här. Världscuppremiären fortsätter med en jaktstart på lördagens resultat, över förkortad långdistans, vilket gör lördagens starka insats dubbelt värdefull. Regborn kommer därmed gå ut som femma på söndagen, och kan ta upp jakten på Gustav Bergman, som vann lördagens tävling med över minuten, i en stark grupp med norrmännen Olav Lundanes och Magne Dæhli, inom 19 sekunder framför, och schweizaren Daniel Hubmann, som går ut 15 sekunder bakom. Det är ju tre flerfaldiga värdsmästare, så det lär gå undan (och Regborn är ju uppenbarligen i toppslag han också).
Ex-Tisaren-löparen Johan Runesson var tredje bästa svensk på nionde plats.
Lilian Forsgren fick nöja sig med 19:e plats efter, som hon själv beskrev det på Instagram, en bom under ett i övrigt väldigt bra lopp. Hon var drygt fem minuter bakom segrande Tove Alexandersson, som vann med över 1,5 minuters marginal till tvåan Natalia Gemperle, Ryssland.

Mountainbikeorienterings-EM i Polen inleddes med en mixedstafett på lördagen, och fjolårets VM-hjältar (Sveriges första VM-medalj på herrsidan, som två tredjedelar i ett svenskt stafettlag) Marcus Jansson, från Garphyttan, och Viktor Larsson, från Örebro, tog hem en sjätteplats tillsammans med Nadia Larsson.
Nadia körde förstasträckan och växlade som elva till Marcus, som förde upp Sverige till åttonde plats innan Viktor tog över och dunkade till med den tredje bästa sträcktiden av alla som ankare i svenska laget. Det gav alltså ytterligare två placeringar och en sjätteplats i slutändan. Upp till segrande Tjeckien var det drygt sju minuter, till pallen saknades knappt 4,5 minuter.
EM har bara två individuella distanser: Sprint i morgon och masstart på måndag.

I går slog Wilhelm Bergentz, som visat så fin form efter vinterns körtelfeber, till med distriktsrekord över 3 000 meter i P17-klassen, vid tävlingen Sayo i Sollentuna. Bergentz sprang på 8.43,89 och bättrade därmed Albin Olaussons tio år gamla rekordnotering på distansen med över sex sekunder. Loppet var i seniorklass, och Bergentz var åtta i mål men bäst i sin åldersklass. Klubbkompisen (i KFUM Örebro) Markus Bohman blev fyra i loppet på 8.37,92. Gefles Abdelfath Yassin vann på 8.22.24.

Matthias Wengelin inledde Sverigecuptävlingen Borlänge tour med en fjärdeplats i fredagens prolog över två kilometer. Han var knappt fyra sekunder bakom segrande hemmacyklisten Joel Burman, 4.22,6 mot 4.26,4. I dag fick örebroaren, enligt hans egen Instagram, nöja sig med en niondeplats, men då lär motståndet ha varit snäppet vassare eftersom tävlingen etappen dubblerade som nordiskt mästerskap i OS-grenen crosscountry. Några resultat har dock inte publicerats ännu. I morgon avslutas touren med ännu en crosscountryetapp. Axel Lindh kom inte till start i helgen på grund av nya sjukdomsbekymmer, något som förföljt honom under våren.

Jonathan Ahlsson har, efter förra helgens fem stenhårda etapper i Danmark, redan hunnit med tre tävlingar den här veckan: I torsdags var han nia i Nationaldagslinjet, på fredagen tog han en pallplats som trea i Arlanda testtrack race och i dag slutade han sexa i Kringelloppet.

I veteran-SM i orientering, som avgörs en bit utanför Edsbyn den här helgen, har det hittills blivit fem medaljer för länslöparna. Ove Johansson, Järnbärarna, slog till med ett silver i H80-klassen i fredagens sprint medan både Tord Lindström (Hagaby, H85), Anna-Maria Backryd (Lindebygden, D55) och Oskar Arlebo (KFUM Örebro, H40) tog guld i lördagens långdistans där Asta Sjöberg (Lindebygden, D80) tog silver. Notera också att konditionsbloggsbekantingen Per Sjögren blev sexa på fredagen coh tia på lördagen. På söndagen avslutas det hela med medeldistans.

Bara två dagar efter nationaldagens extrainsatta Örebro parkrun var det i dag dags för en ordinarie tävling på femkilometersslingan vid Rynningeviken, och Petra Hanaeus tog tredje segern på sju dagar – med tiderna 19.50, 19.58 och nu 19.49. Hela 118 löpare kom till start, och snabbast av alla var Oskar Hansson på 17.10 (han har tidigare gjort 17.08 som bäst och fortsätter vara nära att bli den åttonde i tävlingens historia att gå under 17 minuter).

Tisaren med historisk stafettmedalj – och Ahlsson med nya framgångar (plus topplaceringar för Wengelin, Forsström och Jansson – och en hel del löpning)

Orienteringen i länet är starkare än på mycket länge (oklart om det räcker att gå tillbaka till Malena Janssons 90-talsframgångar eller om man måste blicka hela vägen tillbaka till Almbys 80-tal för att hitta samma framgångar). Martin Regborn fixade ju SM-guld i sprint i går, samtidigt som Jonatan Gustafsson tog junior-SM-silver och Tisaren hade två löpare topp fyra i seniorklasserna.
Och när SM-helgen i Hudiksvall i dag avslutades med sprintstafett tog Hallsbergs- och Kumlaklubben sin första stafettmedalj sedan 2003 (då ett silver i herrstafett).
Josefin Tjernlund förde in laget till första växlingen fyra sekunder bakom favoriterna – och blivande vinnarna – Stora Tunas Tilda Östberg, och sedan släppte laget aldrig andraplatsen. Daniel Attås växlade ut Oskar Andrén 16 sekunder bakom Emil Svensk, medan Lilian Forsgren fick det – vad guldjakten beträffar – något otacksamma uppdraget att försöka jaga in 69 sekunder på Tove Alexandersson, världens överlägset bästa orienterare. Forsgren tog faktiskt in två sekunder på Tove, och säkrade framför allt guldet genom att springa jämnt med jagande IFK Lidingös Emma Bjessmo som var 48 sekunder bakom.
Silvret var Forsgrens fjärde SM-medalj i karriären (tidigare tre natt-SM-medaljer), Tjernlunds andra (tidigare SM-brons i långdistans) och Attås och Andréns första. Det var dessutom Tisarens första i sprintstafett (en gren som infördes 2015 och där Tisaren tre senaste åren varit fyra–fyra–femma på SM), och den första stafettmedaljen för ett lag med damlöpare (herrarna tog sin enda tidigare 2003).
Tisarens andralag var sjua efter två sträckor (och 19:e efter tre), men hade bara tre löpare och fick bryta.

Jonathan Ahlsson upphör inte att övertyga den här våren. Den ännu blott 16-åriga förstaårsjunioren från Kumla, som tävlar för Örebrocyklisterna, slutade trea totalt i tuff konkurrens i danska etapploppet Tour de Himmelfart, bara 15 sekunder bakom segrande hemmacyklisten Adam Jørgensen efter totalt nästan 7,5 timmars cykeltävling. I U19-klass, alltså.
Ahlsson var 69:a på första etappen (i tätklungan men en bit bak), 21:a på den andra (ett kriterium där han var med i tätklungan men där två danskar stack iväg i slutet och fick en lucka på 14 sekunder) och var sedan tolva på ett elva minuter långt tempolopp (15 sekunder bakom segrande Sebastian Andreasson). På näst sista etappen var han återigen med i tätklungan (som 31:a), och i den sista kom han loss tillsammans med åtta andra cyklister som fick 34 sekunder till klungan (Ahlsson kom i mål som femma). Den luckan gjorde att Ahlsson klättrade från elfte till tredje plats i sammandraget.

Örebroaren Matthias Wengelin, som redan leder sammandraget i Sverigecupen i mountainbike, drygade på lördagen ut den genom att bli tvåa, 28 sekunder bakom Emil Lindgren (som stod på noll poäng inför gårdagen) i Lugnet XCO. Det trots att Wengelin fick punktering på det femte av de sex varven. Avståndet bak till tresan, Alessio Agostinelli, var ändå över minuten. Axel Lindh slutade sjua, knappt tre minuter bakom Lindgren, och följe i dag upp med en femteplats i långloppscupstävlingen Långa Lugnet, över 62 kilometer. Där var örebroaren 3,5 minuter bakom Emil Lindgren som vann igen (Wengelin körde inte på söndagen).
Wengelin toppar Sverigecupen på 250 poäng, 41 före Michael Olsson som var fyra på lördagen. Nästa deltävling är Borlänge Tour, som avgörs fredag–söndag.
Örebrocyklisternas Linda Meijer blev sjua i lördagens tävling och ligger fyra i sammandraget efter tre tävlingar, på samma poäng som trean.

Redan i torsdags, när jag sprang Örebro backyard ultra, avgjordes både Vintrosaloppet och Medåkersloppet (strax på andra sidan länsgränsen).
I Vintrosa tog blott 14-årige Alfons Wedin, från Garphyttan, segern på 18.03 – riktigt meriterande inte minst eftersom tävlingen ingår i långloppscupen. Han var sekunden före 36 år äldre Ulf Hallmén, Hagaby, och 24 före trean Josef Sandell, Almby. Bland damerna fanns åtminstone ett par av de ”vanliga” toppnamnen på plats i Frida Nilsson, som tog segern på 19.30 närmast före klubbkompisen (i IF Start) Marie Dasler på 20.40 (fyra sekunder snabbare än hon sprang fem kilometer på i Fjugestaloppet bara 15 timmar tidigare). Johanna Ingberg, Örebro AIK, blev trea på 21.24. Resultatet förändrar inget på topp tio i herrarnas långloppscup, men på damsidan kliver Dasler upp på andra plats bakom van Sitteren, som stod över loppet för att ladda för Stockholm marathon (där hon sedermera blev tolva av svenskarna).
I Medåker vann Mathias Viktorsson det tolv kilometer långa loppet på 47.47, åtta sekunder före Johan Ingjald (Ingjald sprang Fjugestaloppet dagen innan, och blev då tvåa på 17.30 över fem kilometer, tolv sekunder från segern).
Två dagar senare var Ingjald på det igen, och sprang hem sin 22:a seger (flest av alla) i den 105:e upplagan av Örebro parkrun. Ingjald kutade på 18.505, tvåan Erik Jansson på 18.15. Petra Hanaeus var återigen snabbaste dam (för elfte gången), dessutom på nytt ban-pers (19.50) före Bella Lagrange på 21.50.

Apropå Örebro backyard ultra så slutade ju det hela med seger för svenske ultralöpningsstjärnan Johnny Hällneby. Jag intervjuade honom efteråt, och den (pluslåsta) artikeln hittar ni förstås här. Någon officiell resultatlista har inte publicerats ännu, men topp tre både i loppet och totalt finns i artikeln (om mina uträkningar stämmer).

Marcus Jansson begick säsongspremiär (?!) i de svenska mountianbikeorienteringsskogarna med en seger och en andraplats i helgen. Vinsten kom i söndagens medeldistans, där han var 1,5 minuter före tvåan Marcus Wadell, Ulricehamn. Dagen före var han 17 sekunder bakom IFK Moras Linus Mood över en sprint. Båda i Göteborg. Resultaten räcker till en femteplats i svenska cupen, trots att han bara kört två av fyra tävlingar (Viktor Larsson, som vann de två första, stod över helgens två).
Garphyttans ex-landslagscyklist Karin E Gustafsson blev sexa respektive sjua i tävlingarna, knappt fem respektive drygt åtta minuter bakom Forsas Linn Bylars som tog en dubbelseger.

Örebroaren Sara Forsström vann Run dirt race, ett hinderbanelopp i Uddevalla, på lördagen. Hon var 96 sekunder före Matilda Krüger i mål.

Orienteringsskyttevärldsmästaren Gustav Hindér blev fyra (i fredagens sprint) respektive trea (i lördagens klassiska distans) när svenska cupen drog igång med två tävlingar som dessutom dubblerade som världscupdeltävlingar (Hindér var trea respektive tvåa av svenskarna i tävlingarna som båda vanns av finländaren Mikko Hölsö). Om en månad är det ju dags för SM och världscup i Hallsberg.

Konditionsbloggen goes cykelbloggen … Fahlins första pallplats, Ahlsson x 2, Sverigecupen x 2 …

Emilia Fahlin tog säsongens första pallplats när hon blev tvåa på sista dagen av etapploppet Festival Elsy Jacobs i Luxemburg. Men hon blev trängd i spurten av förra lagkompisen Lisa Brennauer, och var inte ett dugg glad när jag pratade med henne efteråt. Ni kan läsa den (pluslåsta) intervjun med Fahlin, med en hel del om tävlingen, här. Andraplatsen i dag gjorde att Fahlin klättrade till en slutlig femteplats i sammandraget (viktigt eftersom den gav 50 UCI-poäng till världsrankningen, det är ju inte många månader kvar på OS-kvalet nu – Fahlin klättrar nu en placering och är 16:e, och vad viktigare är klättrar Sverige till tolfte plats på nationsrankningen där Fahlin kört ihop 846 av Sveriges 1 380 poäng) och en tredjeplats i poängtävlingen. Fahlin tar nu ett brejk efter en intensiv vår och åker nu på ett två veckor långt träningsläger i franska Font Romeu. Härnäst kör hon La Classique Morbihan och Grand prix de Plumelec–Morbihan helgen 31 maj–1 juni, därefter världstourtävlingen Energy Women’s tour 10–15 juni och sedan European games (”Europa-OS” som avgörs för andra gången) i vitryska Minsk med linjelopp den 22 juni och tempolopp den 25 juni innan det är dags för SM i Båstad.

Jonathan Ahlsson slutade på 79:e plats efter de fem etapperna i landslagsdebuten Course de la paix i Tjeckien. Han spelade framför allt ut sina kort under den tredje etappen, på fredagseftermiddagen, då han stötte och kom iväg från tätklungan under några kilometer i slutet, innan han blev infångad igen. Och i det korta tempoloppet samma dag var han 39:a, bara 1.14 efter täten och någon tiondel från att bli bäste svensk. Avslutningen blev tuffare då han först gick av banan, sedan hamnade ute i kantvinden långt bak och därför tvingades släppa i den första stigningen, och till slut också punkterade (han rullade i mål i den allra sista gruppen, över 14 minuter bakom täten i dag, efter att på de fyra första etapperna sammanlagt bara ha tappat 15 minuter). Allt enligt rapporter på servicemannen Martin Eckervads utmärkta instagramkonto.

Jonathans storebror Jacob Ahlsson hade en bra helg i Uppsala, och var 25:a i 188 kilometer långa Scandinavian race på lördagen (i huvudklungan som var 1.10 bakom segrande dansken Rasmus Bøgh Wallin, trots att Ahlsson tvingades kriga sig tillbaka från punktering) och ”topp 20” (jag har inte hittat någon resultatlista, men det står så i Ahlssons lags racerapport) i Skandis GP, ”Europas tuffaste GP-lopp” som arrangörerna alltid skriver, över 25 varv på en 2,3 kilometer lång slinga i dag.

Matthias Wengelin följde upp andraplatsen i premiären i Sverigecupen i mountainbike för ett par veckor sedan med att vara bästa svensk i andra deltävlingen, med UCI-status (den ger alltså lite världsrankningspoäng), Vårgårda XCO i dag. Wengelin hade två danskar och en norrman före sig i mål, och var 1.44 från seger i tävlingen men över minuten före fyran Vilgot Lindh, som ju vann premiären. Vilgots bror Axel Lindh, som bor i Örebro men tävlar för moderklubben Härnösands CK, var sjua, som tredje bästa svensk, dryg två minuter bakom Wengelin. Jag har inte sett någon cupsammanställning, men beroende på hur de utländska cyklisterna räknas bör Wengelin vara delad etta eller tvåa bakom Vilgot efter två av sju deltävlingar i cupen. Örebrocyklisternas Linda Meijer blev tolva på damsidan, 15 minuter bakom segrande Sara Öberg.

Redan på lördagen avgjordes Billingeracet, den 75 kilometer långa mountainbiketävlingen i Skövde som är premiär i långloppscupen, och där blev Marcus Jansson (landslagsmountainbikeorienteraren från Garphyttan som tävlar för CK Hymer när han inte har kartställ på hojen) sexa medan Almbys Johan ”Limpan” Lindbom tog en niondeplats, sex respektive åtta minuter bakom segrande Michael Olsson. Multisportaren Cecilia Jessen, som kör för Örebrocyklisterna, var nia på damsidan, 26 minuter bakom segrande Jennie Stenerhag.

Järlas Anna Dahlgren-Rosén vann för andra dagen i rad när andra tävlingen i Närkekvartetten, en medeldistans, avgjordes i Ånnaboda på söndagen. Ärlas Emil Andersson, som vann på lördagen, fick däremot nöja sig med en andraplats bakom Stora Tunas Joakim Svensk i dag. Bäst av länslöparna var Tisaren-duon Andrea Svensson och Anton Hallor som var fyra respektive femma, 1.25 respektive 5.34 bakom segrarna. KFUM Örebros Jonatan Gustafsson sprang hem H20-klassen dagen efter sitt pers på landsvägsmilen i Kungsholmen runt.

Vinkbo backyard ultra, som jag sprang tre timmar i ”på kul” på lördagsförmiddagen, utvecklade sig till en ren duell mellan Leonora Johnsson och Filip Andersson. Trean i uthållighetstävlingen (Tom Johnsson), som avgjordes strax utanför Karlskoga, klev av efter 15:e timmen (15:e 6,7-kilometersvarvet), och därefter fortsatte de båda upp till 24 timmar (100 miles) då Johnsson valde att kliva av. Efter ett defileringsvarv gick Andersson i mål som segrare.

Wengelin tog topplacering i Sherwoodskogen – och Jansson och Larsson klara för landslaget

Det är inte bara Robin Hood som trivs i Sherwoodskogen. I söndags körde Örebrocyklisten Matthias Wengelin körde hem en fjärdeplats i den första deltävlingen i den nationella brittiska mountainbikeserien just där. Det är oklart om Sheriffen av Nottingham var på plats och kollade (den nuvarande heter Catharine Arnold), men klart är att Wengelin bara var 1.20 bkom segrande Cameron Orr, som ingick i britternas lag som var fyra i VM-stafetten för två år sedan, och 32 sekunder från pallen.

https://www.instagram.com/p/BvZvXJZnWWN/

För ganska exakt en vecka sedan kom nyheten om att örebroarna Marcus Jansson och Viktor Larsson, som i somras bildade två tredjedelar av det svenska laget som tog ett VM-silver i stafett – Sveriges första historiska herrmedalj vid ett världsmästerskap i mountainbikeorientering – finns med på listan av åtta utövare som blivit förhandsuttagna till landslaget. I sommar ska det köras ett EM i Polen i juni och framför allt ett VM i Danmark i Danmark i augusti. ”Ett VM och en terräng som förhoppningsvis kommer passa de svenska åkarna bra då det är relativt platt och inte har de mer extrema kuperingarna”, skriver Svenska orienteringsförbundet på sin hemsida.

Emilia Fahlins stall FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope har nu bekräftat laguppställningen också till torsdagens världstourtävling Brugge–De Panne. Enda skillnaden mot truppen till söndagens Gent–Wevelgem, som jag rapporterade om i går, är att Coralie Demay får ta plats på Eugénie Duvals bekostnad. Missa förresten inte Sportnytts inslag om Fahlin, drygt sju minuter in i kvällens sändning. Ida Forsgren var och träffade Örebrocyklisten som var i Stockholm över dagen för SOK-tester.

Och så pratade jag med Elin Schagerström i dag, läs den (pluslåsta) texten om hennes junior-VM-framgångar här!

Marcus Jansson konkurrerar med sig själv om utmärkelse – och nya trailsprinten ställs in

Det är – hör och häpna – inte bara Emilia Fahlin som kan få utmärkelser den här hösten. Även länets mountainbikeorienterare har ju riktigt starka säsonger bakom sig, och när det är dags för svenska orienteringsgalan nästa lördag, den 10 november, kan såväl Marcus Jansson som Viktor Larsson prisas. Problemet är att mtbo-utövarna bara har en utmärkelse att konkurrera om, Årets mountainbikeorienterare, medan orienterarna till fots gör upp i sju olika klasser. Nåväl, det här har fått till följd att Garphytte-Jansson, som dominerat svensk mountainbikeorientering på herrsidan de senaste åren, konkurrerar med sig själv: Han är dels nominerade för sjätteplatsen individuellt, i långdistansen, på EM och dels för stafett-silvret i samma lag, där örebroaren Viktor Larsson, som tävlar för Hagaby, körde sistasträckan. Andraplatsen gav Sveriges första herrmedalj någonsin vid ett internationellt mästerskap, så den lär förstås ligga bra till som segerkandidat på galan även om Nadia Larssons sjätteplats i VM och världscupseger också är en stark utmanare.
I den vanliga orienteringens sju kategorier har ingen länslöpare lyckats smyga sig in, 2018 var det ju mycket stolpe ut för länsorienterarna i allmänhet och för världsstjärnan Martin Regborn i synnerhet.
Nytt för i år att är den orienteringstokiga allmänheten bara har halva makten när vinnarna ska röstas fram, den andra halvan av röstetyngden sitter en hemlig (vad hände med transparensen?) jury på.

I dag kom det tråkiga beskedet att Sörbybacken trail-sprinten, som också skulle ha ägt rum den 10 november, ställs in på grund av för få anmälda deltagare. Det var ju tänkt att bli en tävling med prolog och utslagningsdel på en 300 meter lång och mycket kuperad bana i Sörbybacken. Arrangören meddelar beslutat på facebook, men skriver också att de ”tar nya tag till våren och kör ett nytt försök då”.

Fahlin säker på att det hade blivit medalj utan misstaget – och succé för premiären av Wadköpingslöpet (och massor, återigen verkligen massor, annat!)

Emilia Fahlin slutade fyra i lagtempot på VM i dag, för andra gången. Bittert, naturligtvis, att återigen missa medalj med sekunder och den här gången kunde det dessutom ha blivit ett guld om det inte varit för incidenten när lagkompisarna missade att hon inte lyckades återansluta längst bak i ledet – och Fahlin därmed tappat kontakten och aldrig kunde komma tillbaka, vilket gjorde att Wiggle-High5 bara hade fyra cyklister kvar som kunde växeldra in över mållinjen de sista 20 kilometerna, och ett guldläge vid mellantiden förbyttes mot den försmädliga fjärdeplatsen.
– Det känns bara tråkigt att det blev så här. Med fem åkare hade vi absolut varit på medaljplats. Nu gäller det att glömma det här och fokusera mot det individuella tempoloppet, säger Fahlin i ett pressmeddelande.
Jag pratade själv med henne i eftermiddags, och den texten kan ni läsa här (jag skrev också ett snabbt referat utifrån SVT:s sändning som återfinns här).

Premiärupplagan av det tekniskt tuffa trail-/terrängloppet Wadköpingslöpet måste klassas som en succé. Hela 53 löpare kom till start i tävlingsklasserna, varav en hel del namnkunniga. Störst var förstås regerande SM-bronsmedaljören i maraton, Örebros egen Erik Anfält, som dock mycket oväntat fick se sig besegrad av 23 år yngre Jonatan Gustafsson som så sent som i går sprang hem ett DM-brons i orientering till sitt KFUM Örebro. Kanske var det just den i orienteringen förvärvade talangen för att springa i oländig terräng som fällde avgörandet (plus en grym kondition, förstås) till Gustafssons fördel; Hur som helst låg han kloss i rygg på Anfält vid de båda varvningarna för att sedan kliva förbi och vinna med knappt sju sekunder. Trean Per Arvidsson, som leder långloppscupen (där Wadköpingslöpet inte i år, men mycket troligt nästa år, ingår), tog tredjeplatsen knappt 42 sekunder bakom medan Jonas Nilsson, som ju vann Tarstaborgsrundan förra helgen, var distanserad med 1.22 på fjärdeplatsen (även femman Johan Bäckman, Malung, sexan Mattias Nätterlund, Örebro AIK, sjuan Linus Larsson, mest känd som skidåkare från Karlslund, och åttan Andreas Ingberg, Örebro AIK, är ju löpare som brukar vara goda nog för att kunna vinna lopp, vilket säger en hel del om bredden på topp på stigarna i Karlslund den här söndagen).
På damsidan hittade Karin Forsberg rätt efter förra helgens felspringning på Tarstaborgsrundan, och visade ingen pardon när hon vann med över fyra minuters marginal. 48.31 på Forsberg, 52.51 på tvåan Frida Nilsson och 53.31 på trean Maria Eriksson (som ju vann i Pålsboda förra helgen).
Banrekorden lyder 48.31,2 på damsidan (vilket kan bli svårslaget även om Forsberg tappade lite tempo; varvtiderna 15.46, 16.15, 16.29) och 42.18,5 på herrsidan (varvtiderna på Gustafsson 14.00, 14.19, 13.59).

View this post on Instagram

Grymt skoj lopp idag! #Wadköpingslöpet, 3 varv på en riktigt teknisk och tuff 3,5 kilometers slinga i Karlsundsskogen. Lite "arenakänsla" över det hela. Häftigt! Gjorde ett tappert försök att visa ungtupparna att gammal fortfarande är äldst 😃. Men väl i mål fick jag nöja mig med att vara näst äldst. Bra så. Äldst, eller i hans fall snarast snabbast, blev 19-årige @jjonatangustafsson. Tack för sparring och snygg spurt 💪💣💥. Nu hoppas jag att denna genomkörare ska bidra till toppform till nästa helg och #Lidingöloppet. Eller toppform tror jag nog egentligen inte. Känner mig lite för seg för det. Men man kan ju alltid hoppas. Större under har skett 😉 📸@photobyglinneras #salomonrunningswe

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Örebroaren Matthias Wengelin lyckades inte följa upp lördagens fina inledning i sin debut i mountainbikeendurons världscup Enduro world series. Han gjorde förvisso en helt okej insats på dagens första sträcka men råkade sedan ut för ett kedjebrott, som kostade sex minuter, på den andra och fastnade i den tredje med ena foten i ett träd och drog omkull rejält. ”Slog till med säsongens hårdaste vurpa … Vet inte riktigt hur kroppen lyckades hålla ihop men det gjorde den”, skriver Wengelin på instagram. Han tappade därmed från den 54:e-plats han låg på efter lördagen till en slutgiltig 172:a-plats i värlsdcupdeltävlingen, men det är ju inte så mycket att säga om efter det missflytet … Wengelin åker nu direkt från spanska Ainsa till italienska Ligure för världscupfinalen nästa helg.

Axel Lindh, som liksom Wengelin bor i Örebro men tävlar för en klubb utanför distriktet (i Lindhs fall Härnösand), körde i stället världscupen i mountainbikesprint i belgiska Antwerpen, och tog en 16:e-plats i kvalet men åkte sedan ut i åttondelsfinal efter att ha hamnat i ett tufft heat med kvalsegraren Jeoren van Eck och 17:e-palcerade Felix Klausmann. Lindh slutade därmed 18:e i totalen, precis utanför världscuppoängen (som går till topp 16).

Almbys Johan ”Limpan” Lindbom säkrad en topp tio-placering (en niondeplats) totalt i den svenska långloppscupen i mountainbike under sin debutsäsong i elitklassen när han på lördagen blev åtta i säsongsavslutningen Västgötaloppet, över 80 kilometer. Lindbom var med i kampen om femteplatsen, men fick ge sig mot bland andra Cykelvasasegraren Michael Olsson i en grupp som var sju minuter bakom segrande Lucas Eriksson. Marcus Jansson, från Garphyttan, var ytterligare fem minuter bakom på tiondeplatsen.

Maria Gräfnings, som i klubbsammanhang representerar Karlslund, blev tvåa, en sekund bakom ”omöjliga” Britta Johansson Norgren men tre före Kari Vikhagen Gjeitnes och mer än 6,5 minuter före alla andra över Vasaloppsdistansen 90 kilometer i värmländska rullskidtävlingen Klarälvsloppet i dag. Örebrocyklisten Jacob Ahlsson blev tia i en cykeltävling med samma namn och på samma bana dagen innan, i en grupp som gjorde upp om fjärdeplatsen, drygt 20 sekunder bakom tre utbrytare.

Hälleforsfostrade Louise Wiker tog på lördagen en andraplats i Kilstaloppet, en miltävling i Stockholm. Trots hård blåst sprang hon på 36.41 och var minuten bakom segrande Yitayish Agidew.

I två mycket tajta individuella sprintlopp, som avslutade ”B-EM” i orientering, Euromeeting, i Danmark i dag, slutade Lilian Forsgren 24:a och Oskar Andrén 35:a, 1.24 respektive 1.28 bakom täten. Forsgren var faktiskt bara 62 sekunder från pallen trots att hon alltså var 21 placeringar bort … Svenska Karolin Ohlsson och nyzeeländaren Tim Robertson tog hem segrarna. För Forsgren är det nu bara att ladda om för världscupfinalen om två veckor, dit hon är reserv i det svenska laget.

Hagabusys Viktor Larsson hade ingen av sina bättre dagar när mountainbikeorienteringens världscup avslutades med sprint i portugisiska Odemira i dag. Larsson slutade först på 30:e plats av 43 cyklister, distanserad med över fyra minuter av segrande tjecken Vojtech Ludvik. Larsson blir ändå bäste svensk i årets världscup med en 21:a-plats i sammandraget, fyra placeringar före Garphyttans Marcus Jansson som stod över finalhelgen. Jansson tog dock säsongens främsta svenska placering på herrsidan, en sjätteplats på långdistansen vid EM i Ungern i juni.

Karlskogaklubben OK Djerfs Frida Johansson, Maja Welander och Amanda Jansson, som alla fortfarande egentligen är juniorer, tog silver i Värmlands orienterings-DM i stafett i damklassen, även om de var över 17 minuter bakom segrande Tyr (med ex-karlskogingen Linda Take som ankare).

Dahlgren 37 sekunder från SM-medalj – tre Hagabylöpare topp elva inför stafett-SM (och så gick det i Bergslagsloppet)

Visst, Filip Dahlgren har gjort en hel del fina resultat den här säsongen och var femma på O-ringen i somras. Men då saknades en hel del topplöpare som valde att VM-ladda i stället för att springa i den krävande Höga kusten-terrängen. Därför kan dagens fjärdeplats på långdistans-SM söder om Jönköping klassas som Örebrolöparens stora comeback efter de fyra år som gått sedan hans tiondeplats på VM-långdistansen i Italien 2014, som följdes av år av skadebekymmer. I dag kunde Dahlgren lika gärna ha tagit medalj, han hade tredje bästa tiden fram till den 16:e av de 21 kontrollerna, tolv minuter före mål på en omvittnat tuff bana (med en segrartid på 1.40). Men till den 17:e kontrollen gjorde Dahlgren en liten miss som kostade 46 sekunder jämfört med Stora Tunas Emil Svensk, som knep guldet 37 sekunder före Dahlgren på tredjeplatsen (upp till segrande Gustav Bergman och Ruslan Glebov, båda OK Ravinen hade Dahlgren 7.17 respektive 3.58). Eftersom Glebov springer för Ukrainas landslag var Dahlgren alltså tredje bästa ”svensk”, vilket väl bör innebära en plats i Håkan Carlssons landslag till världscupfinalen, i sådana fall ännu ett stort steg på comebackvägen.
Dahlgrens klubbkompis Martin Regborn, som varit Hagabys ledande löpare i många år (Dahlgren sprang ju för IFK Lidingö när han var med i landslaget senast), hade också medaljchans. Det var han som smet upp på tredjeplatsen efter Dahlgrens bom, men sedan gjorde han själv en tabbe på den 19:e kontrollen (tappade en minut på svensk) och slutade på femte plats, 30 sekunder bakom Dahlgren, 1.07 bakom Svensk.
Som grädde på moset blev Viktor Larsson, den tredje länken i Hagabys lag till stafett-SM nästa helg, elva, fem minuter bakom klubbkompisarna. Ingen klubb matchade den toppbredden i dag, IFK Göteborg var närmast med placeringarna 8-10-14 (Stora Tuna hade 3-9-två brutna/diskade, OK Ravinen 1-2-ingen mer).
Tisarens två bidrag i herrfinalen, Gustav Hindér och Daniel Attås, slutade på 23:e respektive 36:e plats. Hagabys fjärdegubbe Love Sintring smet in däremellan, som 29:a.
Tisarens landslagslöpare gjorde ett stabilt lopp, men lyckades inte försvara SM-bronset från Klockhammar i fjol, utan fick nöja sig med en sjätteplats, drygt 17 minuter bakom omöjliga Tove Alexandersson (27:e SM-guldet) men bara 4,5 minuter från Elin Månsson, IFK Göteborg, på tredjeplatsen. Lilian Forsgren bröt redan efter fyra kontroller, jag har inte hört varför, medan Josefins syster Ellinor Tjernlund blev 18:e, och klubbkompisarna Andrea Svensson och Lovisa Persson blev 20:e respektive 23:a, nio-tio minuter bakom Josefin.
KFUM Örebros Jonatan Gustafsson (elva i H20), Milans Saga Sander (15:e i D20) och Garphyttans Elin Schagerström (16:e i D18) tog de mest framskjutna placeringarna i juniorklasserna.

Förhandsfavoriten Emil Lindgren, Sätercyklisten som kört OS och tagit VM-guld i sprint, vann 69 kilometer långa mountainbikeloppet Bergslagsloppet med start och mål i Ånnaboda. Lindgren gick ifrån och vann med 51 sekunders marginal före Täbys Mikael Flockhart och ytterligare en minut före Johan Norén. Garphyttans egna Marcus Jansson, som utan kartställ på hojen tävlar för CK Hymer, blev fyra, 27 sekunder från pallen, medan Johan ”Limpan” Lindbom, som ni kunde läsa om i mitt förhandsreportage, blev sjua, mindre än tre minuter från segern och 1.21 från pallen, före tidigare EM-cyklisten och örebroaren Axel Lindh (som i år kör för Härnösand). Endurostjärnan Joakim Ljunggren från Karlskoga (nio VM-medaljer) debuterade med en 46:e-plats, drygt 40 minuter bakom täten (Ljunggren är ingen duvunge i konditionsidrottssammanhang, han har tidigare bland annat kört Vasaloppet). Bara tio damer kom till start, och Emmy Thelberg, Team TCM, vann med nästan 18 minuters marginal till tvåan Louise Rundqvist, Värnamo, och med ytterligare åtta ned till trean Anna Rutkvist, CK Natén. Örebroaren Malin Öhrman körde i motionsklass, men var snabbaste länscyklist, 40 minuter bakom Thelberg men minuten före Almbys Linnéa Angerman.
Konditionsbloggsbekantingen Per Sjögren (känd både som långdistanslöpare av svensk toppklass och länets mest allrounda konditionsatlet) vann 46-kilometersklassen med över två minuters marginal. Almbys Louise Ehrlin var snabbaste dam på den distansen, trots att hon kör i F16-klassen, medan örebroaren Mia Nilsson var snabbaste senior i samma klass drygt tre minuter före Garphyttans skidåkartalang Ronja Andersdotter.

View this post on Instagram

@bergslagsloppet idag känslan dom senaste veckorna har vart ganska kass känts seg o degig. Inte haft det där klippet kroppen känts lite som att jag lämna kvar benen i Motala på Långlopps SM. Så idag var inte motivationen på topp men jag gillar verkligen banan här hemma. Så satte mål som vanligt att gå med så länge det går får vi se vad det räcker till… Va med första loopen och ut för första utför så hamna jag lite långt ner i fältet men kom ut som 3a men då hade @emillindgrenracing och @axellindh gasat iväg en bit.. Låg sen med och slogs om 4e platsen tyvärr var dom lite starkare uppför 4a o 5a och lagom då började pysa från bak hjulet hade fått punka 😓 Men rullade på och hoppades det skulle täta vilket det gjorde men tyvärr nästan helt tomt så sista 6-7 km vart en resa för att inte behöva stanna o fylla luft.. tyvärr hann @denniswahlqvist ikapp o gick förbi så sluta 7a i ett riktigt starkt start fält. Tack för alla hejarop och familjen Ehrlin som ännu engång fixar lagning i mästar klass.. #unoforsbergcykel #ufrt #iamspecialized #specialized #specializednordic #vittoriatiers #vittoriamtb #fuelledbyscience #sisenergy #shimanonordic #sörbybacken #krafftmåleri #industrihandelisverigeab #almbyik #Bergslagsloppet #sockdoping #pullthatsockup 📸@palle.johansson @bergslagsloppet

A post shared by Johan "Limpan" Lindbom (@johan_limpan_lindbom) on

Fahlin missnöjd trots tredje raka pallen, Wengelins hopplösa läge på VM, Dahlgrens kvalsuccé och ALLA nya distriktsmästare

Jag vet inte hur många gånger jag intervjuat Matthias Wengelin, men i princip varje gång vi pratat har det här med starterna i crosscountrylopp (mountainbikens OS-disciplin) i internationella mästerskap och världscuper kommit upp. Den som inte är högt, högt upp på världsrankningen hamnar långt, långt bak i någon startled som gör det helt omöjligt att konkurrera om topplaceringarna. Det är full körning i täten från start, med de som har åtta–tio cyklister framför sig i sitt eget spår (och totalt 80–100 när det snart nog smalnar av) fastnar i kön bakom krascher och i en ojämn rytm när backar och tekniska partier orsakar dragspelseffekter på hela klungan. När det väl lättar är tävlingen så att säga redan över, och de där rankningspoängen man skulle plocka för att hamna högre upp nästa gång utom räckhåll … Lite så misstänker jag att det blev för Örebrocyklisten Wengelin i dag, när VM-loppet avgjordes i schweiziska Lenzerheide. Wengelin startade i åttonde led (av nio), seedad som nummer 82. Redan efter första varvet hade han vräkt sig upp till 59:e plats, men tappat nästan två minuter på täten. När han plockades av efter fem av åtta varv (nära att bli varvad, på slingan som tog drygt elva minuter för täten, om jag läser resultatlistan rätt) var han 64:a. Landslagskompisen Michael Olsson plockades av ett varv tidigare, som 67:a (han var seedad som 80:e). Storfavoriten och hemmaåkaren Nino Schurter tog guldet, elva sekunder före italienaren Gerhard Kerschbaumer som var den enda som var ens nära att matcha honom. Guldet var Schurters sjunde i OS-discplinen (2009, 2012, 2013, 2015, 2016, 2017, 2018 – han är också regerande olympisk mästare), och därtill har han två VM-guld i stafett, det senaste från i onsdags.

Emilia Fahlin avslutade Lotto Belgium tour med ett rätt osannolikt resultat i går: Hon tog en pallplats för tredje dagen i rad (alla tre linjeetapperna i touren), men tappade ändå sin pallplats i sammandraget och slutade fyra. Hur det gick till? Jo, tyska Liane Lippert (som körde för landslaget) och franska Aude Biannic (Movistar) som gick ifrån Fahlin sista gången uppför kullerstenarna på Geraardsbergen, och var 37 respektive 27 sekunder före i mål, passerade båda i sammandraget medan belgiska Lotte Kopecky, som ledde inför sista etappen, bara tappade sex av de tio sekunder hon hade i försprång på Fahlin (hon var två sekunder bakom, och Fahlin fick fyra bonussekunder).
Trots att Fahlin just tagit säsongens 14:e pallplats (varav tolv internationella), varav sju de senaste tre veckorna, verkade hon direkt efteråt vara mest besviken över att hon inte lyckades ta hem sammandraget.
– Jag är lite ledsen och besviken, givetvis. Jag hade velat avsluta bättre. Jag hade förhoppningar om att vi kanske skulle greja totalsegern, men de andra var helt enkelt för starka i dag, sa hon i ett pressmeddelande.
Som tur var verkar hon ändå kunna glädjas lite åt framgången.
– Jag är ändå nöjd med att ta en ny pallplats, även om jag gärna hade bytt alla tre pallplatserna mot en seger. Men det är skönt att vara stabil och ta pallplatser, det är inte jätteofta det händer så det har varit en superskön månad där jag tagit massor av topp tre-resultat och verkligen fått fokusera på att tävla. Det är utmanande, det är ett annat tankesätt än jag är van vid. Jag har njutit av det, men det för också med sig press och nervositet. Men jag har haft en så bra grupp runt mig den här veckan som sett till att jag hållit mig lugn.
Det återstår att se om Fahlin kommer att köra Madrid Challenge nästa söndag, eller om det här var hennes sista framträdande i Wiggle-High5-dressen någonsin. Efter Madrid återstår nämligen bara VM, i landslagsdress, innan säsongen är över.

I kvalet till långdistans-SM i orientering, som avgörs i skogarna söder om Jönköping i morgon, slog Filip Dahlgren till direkt (jag har ju varnat för att den gamle VM-orienteraren visat gryende form alltsedan den övertygande femteplatsen i O-ringen i somras!). Ett kval är ju ett kval, men han smiskade i varje fall upp Gustav Bergman, OK Ravinen, som var VM-femma på samma distans för några veckor sedan när han tog hem sitt kvalheat (där även Gustav Hindér övertygade med en fjärdeplats medan Viktor Larsson coh Daniel Attås letade sig vidare som sjua respektive åtta, med minutmarginal till cuten). I övrigt gick alla väntade länsnamn vidare till morgondagens final: Martin Regborn, Josefin Tjernlund, Andrea Svensson, Lilian Forsgren, Ellinor Tjernlund och Lovisa Persson. I juniorklasserna också Saga Sander (D20), Jonatan Gustafsson (H20), Olle Josarp (H20), Elin Schagerström (D18), Amanda Jansson (D18) och Frida Johansson (D18). Startlistan för morgondagens finaler finns här, och Filip Dahlgren går ut allra sist, 12.27.

Norasjön runt stod som väntat mellan Thomas Chaillou, Per Arvidsson och Andreas Ingberg, och nog blev det KFUM Örebros fransman som knep segern (hans andra i tävlingen) och DM-guldet i halvmaraton på 1.14.02. Arvidsson och Ingberg kampades hela vägen in, och Start-löparen drog längsta strået med nio sekunders marginal 1.16.05 mot 1.16.14). Därmed fick Arvidsson revansch för DM på 10 000 meter, där Ingberg var etta och Arvidsson tvåa, och nu är den inbördes kampen mellan de båda kvitterad till 2–2 den här säsongen. I långloppscupen har Arvidsson nu 54 poäng på sin tätposition, men han har nått maxantalet tävlingar man får räkna nu. Ingberg är uppe på 33 och kan fortfarande räkna fyra tävlingar till, vilket innebär att ställningen blir 57–56 till Ingberg om han skulle vinna fyra raka med Arvidsson på andraplats (ett av hundra olika räkneexempel man kan dra så här med sju tävlingar kvar; mycket kan kort sagt fortfarande hända).
Liduina van Sitteren efteranmälde sig och vann förstås tävlingen när konkurrenter som Josefin Gerdevåg och Karin Forsberg uteblev, på 1.25.55 (van Sitterens första seger i Norasjön runt, och hon har nu två guld och två silver i DM-tävlingarna den här säsongen; korta terräng-DM i våras stod hon över). Klubbkompisen (i Örebro AIK) Frida Nilsson tog andraplatsen, 4.13 bakom, medan min förhandsfavorit Maria Eriksson tog bronset på 1.32.07 (nytt pers!).
van Sitteren är nu uppe på 63 poäng i cupen, som börjar se avgjord ut om inte Gerdevåg eller Forsberg börjar tävla lika frenetiskt som framgångsrikt under hösten.
Långloppslegendaren ”Super-Sören” Forsberg gjorde förmodligen sin bästa prestation för året när han spurtade hem en femteplats i DM, ett överlägset veteran-DM-guld i M55 och därtill bräckte det 29 år gamla distriktsrekordet i den veteranklassen med 31 sekunders marginal. Klockan stannade på 1.21.09.
Arne Evertsson var förvisso sist i mål (av de 195 som fullföljde, två bröt), men var den största hjälten. 77-åringen, som tävlar för Storådalens SK, fullföljde med tiden 3.05.07 sitt 54:e Norasjön runt efter debuten 1960. För det belönades han med veteran-DM-guld i M75.
Alla veteran-DM-guldmedaljörerna: Lisa Hjalmarsson (K35), Andreas Ingberg (M35), Maria Eriksson (K40), Pär Englund (M40), Susanna Hellsten (K45), Magnus Mossberg (M45), Lotta Nilsson (K50), Mikael Persson (M50), Maria Engström (K55), Sören Forsberg (M55), Rose Marie Enmalm (K60), Per Börjesson (M60), Göran Rasberg (M65), Anders Jansson (M70), Birgitta Jansson (K75), Arne Evertsson (M75), Anders Källman (M80).

Själv sprang jag både Berga knockout i går och Run of mine i Zinkgruvan i dag, med oväntat framgångsrikt resultat. Tvåa av 19 löpare på utslagstävlingen, sjua av 137 herrar i gruvloppet. Jag klistrar in mina instagramutläggningar om tävlingarna nedan. Båda var hur som helst väldigt roliga, udda tävlingar som jag gärna återkommer till. Från Berga har jag inte hittat någon resultatlista online, men i finalen (dit topp fyra avancerade efter ett kval och tre utslagsrundor) vann Örebro AIK:s Ola Hellström fem sekunder före mig, medan Vretstorps IF:s Tomas Karlsson var kanske tio sekunder bakom och Setra SC:s Johan Säter ytterligare en bit efter. Kilsbergens MK:s Emil Sandberg var femma i tredje utslagsheatet, närmast av övriga att gå till final.
I Zinkgruvan vann Mariestads Andreas Magnusson (37.03 på en milbana med över 350 höjdmeter upp och ned …) och Motalas Johanna Eriksson (39.23; hon var SM-trea på 10 000 meter för två veckor sedan och spöade nu alla herrar utom tre. Bästa länslöparna blev skidåkartrion Markus Johansson (sprinttalangen som nu går in på andra säsongen som senior), Oscar Johansson coh Sebastian Sundius (som vann första upplagan av tävlingen i fjol) på fjärde, femte och sjätte plats i herrtävlingen med 40.45, 42.34 respektive 43.42 (jag blev alltså sjua, men var tre minuter bakom Sundius med mina 45.50). I damklassen fick Sara Jansson, Ica Torghallen (Askersund, alltså), och hemmalöparen Erica Bjärmark kliva upp på pallen som tvåa coh trea efter en spurtuppgörelse, Jansson fick 54.16, Bjärmark 54.22 (exakt kvarten bakom segrande Eriksson).
Det skulle ju ha kutats på travbanan i dag också, ”Trav”-loppet, men det blev inställt på grund av för få anmälningar, något som tydligen blev klart redan för en vecka sedan men som jag missat. Trist när ett så kul initiativ går i stöpet direkt, men jag tror att konkurrensen från andra lopp var för hård den här helgen.
Örebro parkrun blir dock alltid av, och där var Nicklas Forsling (19.35) och Bella Lagrange (25.48) snabbast i den 70:e upplagan sedan starten förra våren. Det var Lagrange tolfte seger (på 17 starter) och gör att hon knappar in på Johan Ingjald (15) och Annica Sjölund (13) på listan över flest segrar.

View this post on Instagram

Berga knockout är en löpartävling med ett helt nytt koncept som inte liknar något jag tidigare kutat. Först ett kval och sedan fyra finalomgångar där en fjärdedel av löparna slås ut i första, andra och tredje omgången, innan de kvarvarande gör upp om topplaceringarna i den fjärde och sista. Allt på en extremendurobana med stigar, hopp (= korta, branta backar för löpare), stockhinder och lerspår. I kvalet gav varje varv man hann springa på 1,66-kilometersbanan 20 sekunders försprång i finalomgångarna som var av modell jaktstart, och mellan de som hann samma antal varv i kvalet gav kvalplaceringarna ungefär en sekunds skillnad i finalstarterna. Jag förstod snabbt att ingen skulle hinna mer än fyra varv i kvalet, så jag såg till att hinna ut på ett fjärde (för att inte hamna 20 sekunder efter i finalstarterna) med minsta möjliga ansträngning. Blev trea av fyra som hann fyra varv i kvalet (totalt var det 19 startande). Första och andra finalrundorna, där fem+fem längst bak slogs ut, joggade jag runt eftersom jag hade sånt försprång från starten (några andra tog i mer, så jag var sexa respektive fyra i mål). Tredje, när femman-åttan åkte ut, tog jag med facit i hand i lite för mycket. Jag tyckte att jag skymtade femman (jag låg trea där), men hade säkert 15 sekunders marginal i mål. Jag var ändå rätt oberörd inför finalen med fyra löpare kvar. Planen var att bita sig fast i rygg på Ola Hellström (@cyclepro3), som hade varit i ledning från första kvalvarvet, men han stack som en galning, och inledningsvis hade jag även fem meters lucka till tvåan Tomas Karlsson (Vretstorps IF). Halvvägs in på varvet kom jag ikapp och över två motocrosshopp smet jag om och kunde sedan skapa en lucka på de knixiga stigarna. Sista 300 meterna kändes det som om jag tog in på Ola också (kanske hade han slagit av på takten som säker segrare; men han skrev i alla fall på Instagram att det var den tuffaste tävlingen han gjort på länge). I mål skiljde hur som helst fem sekunder, han hade 7.33, jag 7.38 (mer än minuten snabbare än något av mina sju första varv under kvällen). Fick ett av löparkarriärens finaste priser för andraplatsen, en unik glasplakett!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

View this post on Instagram

Nummerlapp på för andra dagen i rad, och Zinkgruvan #runofmine startade mindre än 16 timmar efter målgång i Fjugesta i går. Lite lätt slitna ben fick man därmed räkna med, men vilken rolig tävling det blev ändå! Två platta kilometer ovan jord följdes av tre rätt ned i en gruva (350 meter under jord, så snittlutningen var 11,67 procent), runt en vändpunkt och så upp och tillbaka. Vågade inte haka på en tätgrupp om nio herrar och en dam (Johanna Eriksson, Motala, som tog SM-brons på 10 000 meter för två veckor sedan) ut från start, utan höll just över fyraminuterstempo till gruvmynningen. Därifrån var det jäkligt lurigt att sätta tempot utför. Hur hårt vågar man gå, hur mycket slår man sönder benen, hur kommer det kännas när man vänder? Facit blev 17.49 till vändpunkten (tre kilometer rätt utför på just över 9.30). Ändå kändes benen fina och fräscha när jag vände, och på första 500 meterna uppför tog jag tre man. Hade pulsen under kontroll och var aldrig nära att behöva gå (jo, uppförslöpning är ju lite av min grej), kilometerna upp på 6.34, 6.58 och 7.13 (men sista kilometern var nog 1 200 meter, fick förlita mig på opålitliga kilometerskyltar eftersom gps:en inte vill jobba i gruva). Efter några sega hundringar när det planade ut ovan jord fick jag till en hygglig spurt (3.45 på sista kilometern) och gick i mål på 45.50, som sjua av 137 herrar (åtta totalt, då, Johanna slog alla utom tre). Bakåt hade jag tre-sex minuter till de tre jag passerade efter vändningen. Riktigt kul tävling i dag igen, tack Zinkgruvans IF för den! Nu är det hårda jobbet gjort, nu inleds två veckors toppning mot @bergslagsledenultra!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Louise Wiker sprang 10 000 meter i numera snart klassiska ALJ open på Stockholms stadion. Jag har inte sett någon resultatlista, men förstår av hennes instagram att hon inte var fullt nöjd med tiden men att hon i varje fall inte valde att kliva av (som på SM) den här gången. Den dubbla friidrotts-VM-löpare från Hällefors fortsätter vägen tillbaka efter fotoperationen i vintras.

Garphyttans mountainbikeorienteringsvirtuos Marcus Jansson, som utan karta på cykeln tävlar för CK Hymer, blev trea i 62 kilometer långa Karlstads XC i dag, bakom bland andra förre Bik Karlskoga-hockeyspelaren Pär Bäcker.

I 100-kilometers-VM i Kroatien låg britten Lee Grantham, som till och från springer för Örebro AIK, bra med i början, men han tvingades kliva av efter 40 kilometer på grund av problem med benen, föranlett av en del strul i träningen senaste tre veckorna. En hel del saknas liveresultaten och det har ännu inte publicerats någon officiell resultatlista (kom igen, det är ändå VM!). Men Kajsa Berg, Fritjof Fagerlund och Elov Olsson blev hur som helst bästa svenskar på nionde, nionde respektive tionde plats, och Nikolina Sustic lyckades vinna på hemmaplan (på 7.20) medan Hideakki Yamauchi försvarade sitt guld från två år sedan (VM blev ju inställt i fjol; på 6.28 nu).

View this post on Instagram

I wish I had better news. I stuck to my plan, the pace was easy but something wasn't right with my legs and quickly got worse. I stopped at 40km. I'm gutted but physically fine. I needed to take time off in the last three weeks which meant today was probably a shock for the muscles. I wouldn't have changed the way I ran. The Japanese and South Africans were superb. I'll be quickly back again and despite having to take my shoe laces off myself earlier…with perspective…I'm very close. Massive shout out to Croatia for making a superb event happen, to GB athletics for backing me and to Ant Clark for having the race of his life! Thank you everyone for your support. X #worldchampionships #100km #nike #Intersport #myproteinuk #ultrarunning

A post shared by Lee Grantham (@jungle.vip) on