Sjögren slog äldsta rekordet – och Attås tog tung seger i Fjugestaloppet

Lite för mycket som hänt senaste dygnet – lite för lite tid att teckna ned allt. Så här blir en mer övergripande odyssé runt konditionsidrottslänet:

** Martin Regborn fortsatte i dag sin urstarka streak av resultat som inleddes med elitseriesegern i Huskvarna, fortsatte med Tiomilakrossen i Göteborg, andraplatsen i elitseriesprinten i Bollnäs och segern i VM-testet i medeldistans i Estland (sjundeplatsen i långdistansen där är väl glömd?). I dag vann Regborn kvalet och slutade på fjärde plats, en sekund från pallen, i finalen i den sprint som inledde världscupsäsongen i orientering. Jag skrev en del om det, och om Lilian Forsgrens och Josefin Tjernlunds prestationer, i en öppen artikel på na.se här.

** KFUM Örebros herrlag avancerade från division 1 Svealand till nästa års lag-SM-kval i friidrott genom seger i dagens seriematch i Eskilstuna (läs allt om det i den här pluslåsta texten), och i den bidrog medel- och och långdistanslöparna med två andra- och två tredjeplatser på fyra lopp. Mest noterbart att Per Sjögren slog Åke Durkfeldts 65 år gamla distriktseteranrekord i över 3 000 meter i M35-klassen (IFK Lindesbergs-löparen, född 1917, sprang på 8.53,8 den 31 juli 1954, Sjögren kutade på 8.45,40 i dag efter att ha fått draghjälp av Eskilstunas Nasir Dawuod; därmed har Sjögren nu M35-distriktsrekorden på 1 500–5 000 meter inomhus och 3 000–5 000 meter utomhus), Jonatan Gustafsson blev tvåa (av löparna som tillhörde lag i division 1) över 1 500 meter på 4.14,14 och Alexander Larsson (2.05,02 på 800 meter) och Melker Forsberg (6.55,29 på 2 000 meter hinder) tog tredjeplatser. KFUM:s damlag blev tvåa, och där hade det räckt att Josefin Gerdevåg vunnit sin spurtuppgörelse mot Huddinges Camilla Elofsson på 1 500 meter för att laget skulle klämt sig förbi och tagit lag-SM-kvalplatsen även på damsidan. Men Gerdevåg var fem hundradelar bakom Elofsson över mållinjen, och fick ge sig även över 3 000 meter där hon var nio tio tiondelar bakom Huddingelöparen. Ida Pettersson (7.32,85 på 1 500 meter hinder) och Linnéa Bodin (3.10,44 på 800 meter) bidrog med två respektive en poäng som trea och fyra av fyra lag.

** Med få av långlopscupens vanliga topplöpare på plats vann Julia Johnsson och Daniel Attås det fem kilometer långa Fjugestaloppet i går. Tisarenorienteraren Attås, som sprang för svenska landslaget i euromeeting för snart två år sedan, noterade 16.23,1 på den lätt kuperade banan med blandat underlag, och vann 21 sekunder före Per Arvidsson, IF Start (men Attås klubbkompis i Tisaren, Filip Jacobsson, sprang var egentligen tvåa och bara fyra sekunder bakom, men sprang utom tävlan i motionsklassen). Johnsson vann på 20.54,9 fem sekunder före Maria Eriksson, IF Start. Enda påverkan på toppstriden i långloppscupen var att Heshlu Andemariam, som toppar herrklassen tack vare många starter tidigt under säsongen, blev fyra och inkasserade tre nya poäng.

** Inte särskilt långt från Fjugesta avgjordes samtidigt första deltävlingen i lokala rullskidscupen Moto eagle tour, och precis som förra året kopplade Olivia Hansson och Robert Brundin greppet om sammandraget från start, med segertider på 41.04 respektive 46.53 över 17 kilometer. Brundin vann med en drygt minutstor marginal till Daniel Olsson, medan Hansson var enda dam (men nia totalt av 22 startande).

Axelsson tog tre SM-brons: ”I morgon vill jag ha en finare medalj” (och Röjler kan än!)

Adam Axelsson, 20, från Kumla har ju haft en besvärlig vinter med långa sjukdomsperioder utan att läkarna kunnat hitta något fel. Men lagom till SM har kroppen börjat svara upp hyggligt, och redan när de första SM-medaljerna delades ut efter fredagskvällens 1 000-meterslopp fick Axelsson kliva upp på prispallen för att ta emot bronspengen. På lördagen följde han upp med ytterligare två tredjeplatser, på 500 meter (sammanlagt efter två lopp, med start på inner- respektive ytterbana) och i sprintkombination (sammanlagd poäng efter två 500- och två 1 000-meterslopp). Västgöten David Andersson, som för tredje vintern är lagkamrat med Axelsson i Örebroklubben SK Winner, tog guld på alla tre distanserna (SM-guld nummer 19, 20 och 21 i karriären, och därmed bara 30 kvar upp till rekordhållaren Johan Röjler) och följde sedan upp med ett silver bakom Trollhättans Nils van der Poel, som dominerar svensk långdistans just nu, i lördagseftermiddagens 5 000-meterslopp (som Axelsson stod över). Men det mest anmärkningsvärda där var nog ändå att Johan Röjler, 35, som la ned sin elitsatsning för flera år sedan, gjorde sitt tredje och sista OS för sju år sedan och numera bara tränar skridsko sporadiskt, tog bronset bakom van der Poel och Andersson där. Ett resultat som gör att ligger mycket bra till för att knipa ännu ett brons, i allround (och varför inte ett på 10 000 meter också?!) när SM avslutas på söndagen (då står, förutom 10 000, även 1 500 meter på programmet). Jag ringde naturligtvis upp Axelsson för en kommentar om de tre tredjeplatserna som på mindre än 24 timmar fördubblade hans total samling individuella senior-SM-medaljer (se alla Röjlers, Axelssons och Anderssons SM-medaljer nedan).

– Jag är riktigt nöjd. Nu svarar kroppen som den ska, och det är lovande inför resten av säsongen. Det har varit jämna och hårda tävlingar i väldigt bra förhållanden trots att det är utomhus i Stockholm, fin is och nästan ingen vind. Och väldigt roligt just att det är så jämnt, då pressar vi varandra till bra tider istället för att någon sticker iväg och vinner med två sekunder. På 1 000 meter i går var jag bara sex tiondelar bakom David, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
– Sedan är jag riktigt nöjd med att jag slog Nils, det hade jag aldrig trott. I dag gick jag andra 500-metersloppet på 38,45 och var sju hundradelar snabbare än Kevin Mercanton, men han var tre tiondelar snabbare än mig i går, så det räckte inte för att ta silvret. 38,20 som jag gjorde i går är inte så långt från mitt Sverigebästa – och jag öppnade med 10,3 sekunder på första hundringen vilket är vad jag gjort som snabbast, och 17,7 på första 200-ingen är lika bra som i säsongsbästat i Inzell – och på 1 000 meter satte jag Sverigepers i går med 1.16,47.
Men du stod ändå över 5 000 meter. Varför?
– Tja, kanske hade jag kunnat knipa ett brons där också, men det känns inte som om 5 000 och 10 000 meter skulle ge mig så mycket just nu. Det vore bara dumt med tanke på att jag har viktiga tävlingar framöver. Jag laddar om för 1 500 meter i morgon i stället och hoppas på en ny medalj där. Och förhoppningsvis en finare än brons. David är så klart favorit där också, men där bakom kan det bli hård kamp. Jag och David kommer gå i näst sista par, och så kommer Nils och Kevin i sista. Det betyder att de har mina tider att gå på vilket kan vara en liten fördel, men jag hoppas jag kan ta dem ändå.
Vad säger du om Johan, då?
– Han var riktigt stark på 5 000 meter. Han sa att han siktade på 8.00–8.05, och så gick han i mål på 7.31. Hans sämsta varv var på 37 sekunder, men han avslutade med en 33-runda … Riktigt bra gjort, och jag tror han tar bronset totalt också, han har ju varit med topp fem på alla distanser.

Johan Röjlers alla individuella SM-medaljer:
51 guld: Allround (1999, 2000, 2003, 2004, 2005, 2007, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012), sprintkombination (2003, 2010, 2012, 2013), 500 meter (2003, 2010, 2012, 2013), 1 000 meter (2003, 2010, 2012), 1 500 meter (2000, 2003, 2004, 2009, 2011, 2012, 2013, 2014), 5 000 meter (1999, 2000, 2004, 2005, 2007, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012), 10 000 meter (1999, 2000, 2003, 2004, 2005, 2007, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012).
Elva silver: Sprintkombination (2006, 2009), 500 meter (2006, 2011), 1 000 meter (2006, 2007, 2009, 2013), 1 500 meter (2006, 2007, 2010),
Nio brons: Allround (2013), sprintkombination (2007, 2011), 500 meter (2007, 2009), 1 000 meter (2011), 5 000 meter (2013, 2017), 10 000 meter (2013).

Adam Axelssons alla individuella SM-medaljer:
Ett silver: 1 000 meter (2016).
Fem brons: Sprintkombination (2017), 500 meter (2017), 1 000 meter (2017), 1 500 meter (2012, 2016).

David Anderssons alla SM-medaljer:
21 guld: Allround (2013, 2014, 2015, 2016), sprintkombination (2014, 2015, 2016, 2017), 500 meter (2014, 2015, 2016, 2017), 1 000 meter (2013, 2014, 2015, 2016, 2017), 1 500 meter (2015, 2016), 5 000 meter (2015), 10 000 meter (2015).
Elva silver: Sprintkombination (2013), 500 meter (2013), 1 500 meter (2013, 2014), 5 000 meter (2013, 2014, 2016, 2017), 10 000 meter (2011, 2013, 2016).
Ett brons: 10 000 meter (2014).

I det uppsnackade 3 000-metersloppet i Örebro indoor games i Tybblelundshallen på lördagskvällen blev det en högst väntad pall med Eskilstunas flerfaldige SM-medaljör Nasir Dawuod närmaste före Örebros VM-orienterare Martin Regborn och allkonstnären Per Sjögren, om än i något lusigare tempo än vad man trott. Dawoud och Regborn hängde ihop länge, men den tidigare terräng-VM-tolvan gled iväg på det 15:e och sista varvet och vann komfortabelt på 8.36,48, drygt tre sekunder före Regborn (8.39,57; nästan 24 sekunder över hans egna, knappt årsgamla, distriktsrekord på distansen – men då var det förstås ett helt annat lopp i ett helt annat sällskap i inomus-SM) och ytterligare nästan åtta före Sjögren (8.47,29). ”Ingen av oss var sugna på att dra så det blev ganska behagligt tempo i 2 800 meter för att sedan se mig omspurtad sista varvet. Två på tiden 8.39. Nya möjligheter till snabbare tider blir det redan imorgon då det vankas 1 500 meter”, skriver Regborn på Instagram. ”Något för bekvämt genomfört. Led inte tillräckligt”, twittrar Sjögren. Även KFUM Örebros franske nyförvärv Tomas Chaillou gick under nio minuter och blev fyra på 8.54,39.
På 800 meter fortsatte 17-årige Jonathan Gustavsson att visa klass och vann herrseniorernas lopp på 1.58,96. Ett år äldre William Wickholm var näst bäste länslöpare där med en fjärdeplats på 2.01,93. IF Starts långloppscupsfyra Maria Eriksson var enda kvinna till start på 3 000 meter, och fick löpa med herrarna. I mål på 11.53,01.

Någon förklaring till varför (sjukdom, sviter efter Kinaresan?) har jag inte fått, men det verkar som om Bob Impola aldrig kom till start i Kaiser Maximilian lauf i Österrike i morse (i varje fall kom han inte i mål, eller; i varje fall saknas hans namn i resultatlistan). Däremot slet sig brorsan Bill Impola till en 29:e-plats, 2.45 bakom segrande Andreas Nygaard, och Bobs lagkompis Oskar Kardin blev bäste svensk på sjätte plats och säkrade viktiga poäng åt Team Serneke i lagtävlingen (vilket i ännu högre grad gällde Sara Lindborg, som blev fyra på damsidan). Loppet var annars en stor besvikelse rent tv-mässigt eftersom väderförhållandena gjorde att helikoptern som förmedlar signalen från tv-kamerorna på skotern inte kunde lyfta, varför det mest bara blev grafik och gps-tracking i rutan. Hoppas på bättre väder till La diagonela på lördag!

Louise Wiker tog NM-guld i lag – kan det bära till terräng-EM? (Och allt annat som hänt i helgen)

Jag kutade ju Borås 6-timmars i går (läs racerapporten här) och därför blev det inget blogginlägg då (jag hade tänkt skriva på kvällen, men låg först och skakade av nedkylning vilket sedan övergick i årets värsta förkylning). Nåväl, det hände ju en del intressanta grejer som ni inte får missa, så därför kommer här en resumé.
Ja, orienteringsgalan har jag redan skrivit om här (tre priser till länet, till Martin Regborn, Tomas Hallmén och Marcus Jansson; och landslagsorienterarna kutade ju dessutom en masstartsträning på lördagen, före galan, som ni kan se resultaten från här), men det hände en hel del annat också.

Först och störst var förstås Louise Wikers fjärdeplats i terräng-NM, eller kanske framför allt svenskornas guld i lagtävlingen, som borde kunna bädda för ett lag på EM i Italien den 11 december. Nu ska man ju absolut inte ta ut något i förskott när det gäller Wiker; jag minns både när hon 2011 blev nobbad från just terräng-EM trots en grym säsong med bland annat SM-guld på 10 000 meter (efter att hon blivit sjuk och presterat dåligt på NM och öppna brittiska EM-uttagningarna) och när hon i fjol ratades till maran på friidrotts-VM trots att hon var Sverigetrea (sedan fick hon ändå åka och springa i Peking efter dubbla återbud, men då fick hon beskedet så sent att det störde uppladdningen och förutsättningarna ordentligt). Så vi väntar väl helt enkelt och ser vad landslagsledare Lorenzo Nesi säger när den slutgiltiga truppen släpps den 29 november.
Hur som helst vann Charlota Fougberg, hinderspecialisten, sitt andra terräng-NM guld med hela 34 sekunders marginal ned till Finlands Camilla Richardsson på andrpalatsen. Wiker var alltså fyra, 7,7 sekunder bakom Richardsson och 7,0 bakom tredjeplacerade finländskan Annemari Kiekara. Att svenska Sara Holmgren blev femma samtidigt som tredje finländskan kom först på tolfte plats gjorde att Sverige alltså ändå vann lagtävlingen (tio placeringspoäng på Sverige, 18 på Finland, 22 på Norge på tredje plats).

I skidtunneln i Torsby värmde en hel del länsskidåkare upp med träningstävlingen Stjerneracet inför Bruksvallsloppet, den stora svenska säsongspremiären, nästa helg. Jag har inte lyckats komma över någon resultatlista från tävlingen än, men enligt Filip Danielssons blogg vann Bob Impola före Bill Impola och just Danielsson (alla tre tävlar för SK Bore i år) medan Zinkgruvans Markus Johansson enligt samma källa verkar ha blivit sexa.

I världscuppremiären i skridsko, i kinesiska Harbin, slutade den för Örebroklubben SK Winner tävlande David Andersson 43:a på 1 500 meter (på 1.52,67), 47:a på 1 000 meter (på 1.13,15) och 50:e på 500 meter (på 36,64). Inte riktigt vad han hade hoppats på inför tävlingarna. ”Davids målsättning att kvala in till division A (där de 20 bästa i världen får åka) gick inte att realisera utan han hamnade på 23:e plats i division B (på 1 500 meter)”, skriver Kenth Borgström på förbundets hemsida.

Matthias Wengelin lyckades inte försvara den svenska mästartröjan i cykelcross-SM i Eksjö. Mountainbikespecialisten från Örebro missade pallen, blev femma 2.42 bakom segrande David Eriksson, Göteborg, och 1.41 från Henrik Jansson, Falun, på tredjeplatsen. Det blev inga medaljer i junior- eller veteranklasser heller för länscyklisterna, Almbys Katarina Rönnbacka-Nybäck var närmast, 38 sekunder från bronset i damveteranklassen (och 28 sekunder före klubbkompisen Linnea Angerman). OS-guldmedaljören (i mountainbike) Jenny Rissveds vann för övrigt damklassen före OS-silvermedaljören (i landsväg) Emma Johansson. Guld och silver igen, alltså.

Och i Vinterspelen, säsongens första tävling i Tybblelundshallen, slog IF Startas Maria Eriksson till med ett personligt rekord på 3 000 meter, 11.43,41, medan Heshlu Andemariam blev bästa länslöpare i herrarnas lopp med en tredjeplats på 9.41,41 (Pontus Aldenstam, Väsby, vann på 9.17,95).

Nätterlund snabbast uppför backen någonsin – och Anfält slog sitt eget rekord: ”Men fjolårets lopp var bättre”

Visst går det att kuta tre lopp på en vecka. Efter asfaltsmilarna Blodomloppet i Västerås och Hälsloppet i Huddinge så tog Mattias Nätterlund hem Kilsbergen trailrun med start och mål i Ånnaboda. Och inte nog med det – Örebro AIK-löparen passade dessutom på att notera den snabbaste tiden någonsin i tävlingssammanhang uppför Södra Storstenshöjdens slalombacke (från botten, där extremparken brukar vara belägen under Battle of vikings, till Storstenen): 4.01. Nätterlund slog rekordet uppför backen när han var tvåa bakom Per Sjögren 2014 (4.10) och förbättrade det när han var tvåa bakom Filip Dahlgren i fjol (4.09). I år klämde han till med 4.01 på väg mot seger med 2.36 före Fredrikshofs Thomas Chaillou. Nätterlund persade med nästan två minuter i det 14 kilometer långa stigloppet och var mindre än minuten från VM-orienterare Dahlgrens banrekrod från i fjol.
På damsidan var Erika Bergentz, som springer för nya klubben Thorén Track & Field, totalt överlägsen (fått blodad tand på kuperade stiglopp efter Sälen fjällmaraton, kanske) och var över fem minuter före IF Starts Kajsa Rosdal i mål. Bergentz var bara två sekunder från Karin Forsbergs backrekord, men nästan 5,5 minuter från Forsbergs banrekord.
Loppet ingår i långloppscupen där Nätterlund passerade Erik Anfält (som sprang Bergsleden ultra istället, se nedan) för tredjeplatsen på herrsidan medan topp fem inte påverkades alls på damsidan (ingen ställde upp).

I Bergslagsleden ultra, 47,5-kilometersloppet med start i Digerberget, mål i Ånnaboda och ett par extrasvängar utöver Bergslagsleden (Rusakulan, Falkaberget, Södra Storstenshöjdens slalombacke) som ger loppet totalt över 1 200 höjmedeter, försvarade Erik Anfält sin seger från i fjol, och putsade dessutom sitt eget banrekord med nio sekunder (vilket ger ett snitt på 19 hundradelar per kilometer …).
– Men egentligen gjorde jag ett bättre lopp förra året. I dag gick det väl bra i 35 kilometer, men sedan hade jag krampkänningar och uppförs slalombacken fick jag gå hela vägen, i fjol sprang jag. Men då la jag bort massor av tid på grund av felspringningar, och så var vädret sämre, säger Anfält till Konditionsbloggen (konditionsbloggaren sprang själv loppet och stötte ihop med Anfält på den efterföljande middagen; min racerapport kommer i början av veckan).
Den här gången sken septembersolen, i fjol vräkte regnet ned. Då var Anfält i kanonslag, nu har han skadebekymmer.
– Det har varit lite olika saker, bland annat har jag haft problem med lårens baksidor och så har jag börjat få krampkänningar väldigt ofta, något jag inte alls haft problem med innan. Jag tror att det beror på att något är fel i ryggen, så jag ska iväg och träffa en specialist, säger Anfält som meddelar att han troligen avstår Lidingöloppet men som alltjämt siktar på en bra tid i Frankfurt marathon.
Anfälts klubbkompis Ludvig Börjesson tog andraplatsen, bara 5.41 bakom. Nästan på sekunden det avståndet skiljde i Blankhult, efter 31,5 kilometer, därefter sprang de båda jämnt. IFK Noras Per Eklöf, som varit tvåa i de två tidigare upplagorna av loppet, var trea i Blankhult, fem minuter före fyran Edvin Karlsson, men tappade sedan fart och var omsprungen med nio minuters marginal när löparna passerade Ånnaboda för första gången, och 15,5 minuter efter i mål. Karlsson trea, Eklöf fyra.
På damsidan stack Sandra Lundqvist, Kristinehamn, iväg redan i starten, men KFUM Örebros Anette Carlsson släppte aldrig mer än någon minut och var mindre än tre bakom i mål. IF Starts Maria Eriksson trea i mål, dryga halvtimmen bakom.

Orienterings-DM fortsatte på söndagen med långdistans (en tävling som tangerade Bergslagsleden ultra rent geografiskt, vissa inskolningssträckan gick på Bergslagsleden vid Lockhyttan, och några av seniorernas kontroller satt nära leden). Tisarens EM-löpare Josefin Tjernlund, som stod över medeldistansen i går, var tillbaka nu och tog en programenlig seger. Men Ellinor Eriksson, gårdagsvinnaren, pressade henne hårt och visade att formen är god inför SM-hösten. Enligt winsplits beräkningar la Eriksson bort 1.52 på två bommar, och i mål skiljde just 1.54. I övrigt sprang de båda löparna alltså jämnt. Hagabys Elin Vinblad tog bronset, men hon var över 14 minuter efter.
Herrpallen var identisk med gårdagen: Martin Regborn, som tog EM-brons i just långdistans i maj, vann med över sex minuters marginal före Tisarens ex-landslagslöpare Daniel Attås, som i sin hade knappa minuten ned till trean Gustav Hindér.
På fredag är det dags för natt-DM, på söndag stafett-DM. Sedan väntar två SM-helger.

Matthias Wengelin fick efter sin inledande tre raka segrar lämna svenska långloppscupen i mountainbike besegrad. För andra loppet i rad av Michael Olsson, Serne Allebike, som kom loss solo i 100 kilometer långa Bockstensturen i Varberg och var nästan tre minuter före Örebros VM_femma som i sin tur vann en spurtduell mot Varbergs Fredrik Edin. Grythyttans Fredrik Berg blev elva efter att tidigare ha varit topp tio i fem av sex deltävlingar han kört.
Wengelins vapendragare och Almbyklubbkompis Axel Lindh testade istället landsvägsbenen, men fick nöja sig med 40:e plats i 180 kilometer långa Tre Berg som Alexander Wetterhall vann programenligt före tre lagkompisar i arrangörsklubben Tre Berg CK. I fredagens uppvärmning, 100 kilometer långa Tre Berg GP, gick det bättre, med en tiondeplats för Lindh (enligt hans Instagram, jag hittar ingen resultatlista.

Och så till sist några ord om Gyttorps Bibben Nordbloms chanser att ta sin fjärde VM-titel i swimrun i morgon, måndag (NA visar den officiella direktsändningen från loppet på na.se med start 5.45 på morgonen, loppet startar 15 minuter senare):
Bibben tävlar i år tillsammans med fjolårssegraren Maja Tesch, som då bröt Bibbens och hennes mamma Lotta Nilssons segersvit. Deras lag heter Head Swimming (det är sponsornamn all the way i swimrunsporten) och har nummer 103. Teschs lagkompis i fjolårets guldlag, Annika Ericsson, bildar i år lag Addnature med erkänt duktiga Kristin Larsson, som gick in i väggen på väg mot tredjeplatsen i fjol. Även amerikanska laget Godd ’Nuff med Sara McLarty och Misty Beccera, var på väg mot något stort i fjol, men gick ut för hårt och kroknade, de har säkert samlat på sig värdefull rutin till i år. Och Team Ultraswimrun med Christine Andersen och Johanna Wallensten varnas det också för.
Bibben och Lotta har fortfarande banrekordet på 10.26.31, men Bibben tror att det kommer krävas betydligt bättre tider än så i årets tävling (om vädret blir så bra som utlovats, börjar det blåsa och bli strömt kan bara det göra en timme på sluttiden).
– Jag tror det kommer krävas en tid under tio timmar för att ens hamna på pallen i år, för konkurrensen är riktigt tuff. Maja och jag har lagt upp en plan för att klara det, säger Bibben.
Hon har också trimmat utrustningen för att tjäna viktig tid: Hon har vänt på dolmen (flytverktyget som swimrunatleterna har mellan benen) uppochned för att förbättra flytförmågan, hon har skaffat nya trailskor som ger bättre fäste på de glashala klipphällarna, skippat långa strumpor och skaffat en tunnare våtdräkt för att minska motståndet i vattnet och, kanske viktigast av allt, skaffat en styvare lina som gör att hon och Maja på ett mer effektivt sätt kan dra varandra i simning (där kommer Bibben ligga först) och löpning (där Maja är starkare) så att linan inte fjädrar lika mycket.

Tvåan Anette Carlsson, segraren Sandra Lundqvist, trea Maria Eriksson och fyra Anette Jonsson efter målgång i Bergslagsleden ultra.  Foto: Anders Eriksson
Tvåan Anette Carlsson, segraren Sandra Lundqvist, trea Maria Eriksson och fyra Anette Jonsson efter målgång i Bergslagsleden ultra. Foto: Anders Eriksson
Erik Anfält med medaljen efter andra raka segern i Bergslagsleden ultra.  Foto: Anders Eriksson
Erik Anfält med medaljen efter andra raka segern i Bergslagsleden ultra. Foto: Anders Eriksson

 

Här tar han hem Rallarrundan: "En vinst långt ner i Hallsberg"

Maria Eriksson, 39, och Jonas Rosengren, 42. Där har ni rutinerade vinnarna när femkilometersloppet Rallarrundan i Hallsberg firade elva år (det tredje i orienteringsklubben OK Tisarens regi). Loppet ingår inte i långloppscupen, och någon officiell resultatlista tillhandahålls inte, men NA:s pigge utsände Åsa Eriksson var beredd med stoppuret och noterade 16.58 på Rosengren och 20.18 på Eriksson i ett lopp som klämt mellan Stockholm marathon och långloppscupsdeltävlingen Fjugestaloppet på onsdag inte lockade de största namnen i löparlänet (men Rosengren har ju varit trea på Finnkampen på 90-talet, sprungit ett par veteranmästerskap inomhus och kutat maran under 2.40 efter fyllda 40, så han ska alltid räknas). Rosengren gick en hård match mot 25 år yngre Stocksäterlöparen Abdi Farah, 17. ”En vinst långt ner i Hallsberg. Rallarrundan 5 km på 16.58 efter en spurt mot en junior som stretade emot rätt bra… Det blev nog en sekund eller två tillslut men det krävdes under 3.15 på sista kilometern”, twittrar Rosengren.

Jonas Rosengren knäckte Abdi Farah på upploppet.  Foto: Åsa Eriksson
Jonas Rosengren knäckte Abdi Farah på upploppet. Foto: Åsa Eriksson
Rose-Marie Enmalm kramar om och gratulerar klubbkompisen Maria Eriksson till segern i Rallarrundan.  Foto: Åsa Eriksson
Rose-Marie Enmalm kramar om och gratulerar klubbkompisen Maria Eriksson till segern i Rallarrundan. Foto: Åsa Eriksson

I morgondagens NA, papperstidningen, har jag en tråkig nyhet om Emilia Fahlin, som fått tillbaka sin bihåleproblematik och nu kämpar för att rädda karriären. Ni får köpa tidningen för att läsa mer, men senare i veckan (redan i morgon?) blir det lite bonusläsning här på bloggen om Emilia som trots sjukdomen laddar för en spännande USA-tripp i helgen.