Tätkänningen försvann i första backen – så var Vasaloppet för länsåkarna (Hedlund slog rekord som 48-åring: ”Så gott som, gammal god form”)

Nej, det var sannerligen ont om länsframgångar i årets Vasalopp, i varje fall om man tittar på den absoluta täten. Där bakom många bra prestationer, som vi ska återkomma till längre ned, men när det brann till i herr- och damklasserna var länsåkarna ungefär lika långt efter som innan bröderna Impolas genombrott med Bills 13:e-plats 2013.
Den som höll fanan högst var Maria Gräfnings, som bara till klubbtillhörighet är ”länsåkare” (hon har råkat välja Karlslund som sin nationella klubbadress trots att hon aldrig bott i länet, hon kommer från Falun och bor i Davos). Och även för Gräfnings, som var femma i Vasaloppet för två år sedan, försvann kontakten med täten redan i den första backen. Det gick undan från start i damtävlingen, och bara fyra var med till Smågan. De blev en kort period åtta, sedan fem, sedan – när Marit Bjørgen gick upp och bombade i Lundbäcksbackarna – tvåa. Och när andra herrklungan kom ikapp var det bara Lina Korsgren som orkade ta ryggarna. Superdupermeriterade debutanten Bjørgen fick släppa och tog andraplatsen, 42 sekunder bakom. Korsgren slog banrekordet med över 16 minuter i de supersnabba medvindsförhållandena med 3.52.08 (notera att jag hade fel i mitt förhandsinlägg; banan var verkligen 90 kilometer och tiderna från i år gäller som rekord, de hade fixat till det genom en liten omdragning).
Gräfnings låg i en större grupp som var nästan två minuter bakom i Smågan. I Evertsberg var de tio tillsammans, från elfte till 20:e plats, knappt sex minuter bakom, och i Hökberg hade Gräfnings och Laila Kveli ensamma kommit ikapp Anikken Gjerde Alnes, som ett tag (tidigt) var nära att ansluta till de åtta som då var allra längst fram. De tre var då elva–tolva–13:e, knappt 8,5 minuter bakom täten. Men sista två milen tröt orken och Gräfnings tappade både Kvelis rygg, Elin Mohlin (24 sekunder före), Roxana Lacroix (elva sekunder före) och Anastasia Vlasova (två sekunder före), och blev 15:e – vilket även var den 15:e snabbaste tiden i Vasaloppets historia eftersom hon var sista åkare in under det gamla banrekordet (15.31 bakom Korsgren).
Olivia Hansson var 49:a uppför första backen och plockade sedan fem placeringar till Oxberg, för att sedan hålla 44:e-platsen i mål på 4.38.35. Erika Bergentz hade inte fått till fästvallan och var näst sist (72:a), på ovana uppförs-stak-armar, till Smågan, men plockade sedan fyra placeringar och kom i mål som 68:e på den för en elitmotionär fantastiska tiden 5.16.01 (1997 hade man varit femma med den tiden, just sayin’). Perstider på båda, förstås (hitta mig en åkare som inte persade i dagens förhållanden!): med drygt 64 minuter för Bergentz och med drygt 17 för Hansson.
Bob Impola var ändå länsåkaren man hade störst förhoppningar om när det gällde pallmöjligheter, och där kanske det är taskigt att säga att det sprack redan i första backen. Nej, han låg väl placerad som 31:a i den 65 plus moms stora tätklungan som brakade igenom kontrollen i Smågan efter 26 minuter, men redan i Mångsbodarna sladdade han längst bak i densamma, och i Risberg var det över. Där hade han tvingats släppa 2,5 minuter, och så mycket tar man inte igen i en tävling där tempot är upptrissat från start. Herrtävlingen var en enda lång utnötning, och 50-talet orkade med förbi Risberg (Impola var 71:a där). I Evertsberg var de 45, men i backarna ned därifrån (ett väldigt oväntat ställe att gå loss på!) kom Tord Asle Gjerdalen, Vetle Thyli, Anton Karlsson coh Ermil Vokuev iväg, och redan i Oxberg hade de nästan en minut. Thyli fick släppa efter Hökberg, och direkt efter Eldris (där avståndet till den stora klungan [som nu inte längre var stor utan bara bestod av nio jagande] alltjämt var minutstort) satte Gjerdalen in det avgörande rycket. Anton Karlsson var närmast att kunna svara, utan att lyckas. Nya rekordtien 3.28.18 på GJerdalen, Karlsson 36 sekunder bakom och Vokuev 61 medan Thyli blev uppkäkad av andragruppen. Impola kom i mål som 61:a, 14.17 bakom (men visst, även hans 3.42.35 var pers, med drygt 15 minuter, och över 42 minuter snabbare än hans andraplatslopp 2018 då förhållandena var helt väsensskilda med snöfall).
Jimmy Axelsson var 118:e man i Smågan men så bra som 95:a i Oxberg, innan det började vända – och han tog mållinjen som 101:a man (på 3.47.55, 19.37 bakom Gjerdalen). Han blev till slut ändå topp 100 eftersom tjecken Fabian Stocek, som precis som Gräfnings kör för Vltava Fund ski team, blev diskad, och Karlslundsåkaren – som haft en raketartad Vasaloppskarriär – intervjuades av min kollega Hugo Levinsson efteråt.
Lindesbergsbördiga Johan Kanto blev 165:a (näst siste man under fyra timmar med 3.59.47, 33.04 bakom Gjerdalen) och Karlslunds Robert Brundin missnöjd 172:a (4.01.22, 33.04 efter).
Granbergsdals historiska veteran Magnus Hedlund, 48, gjorde sitt snabbaste lopp i sitt 31:a Vasalopp 1,5 minuter bättre än tid än 2004, då han var 77:a och både bäste länsåkare och bäste värmlänning (en kombination man officiellt bara kan lösa om man är från Degerfors eller Karlskoga). Det gav en 198:e-plats som gjorde att han för första gången sedan 2017 var topp 200 (och för 16:e gången totalt, första gången var 1995; första gången han åkte var 1991 och därifrån kommer alltjämt sämsta placeringen, en 668:e-plats).
– Jag tränade ju bättre och mer förr, det måste jag säga. Men jag tränade bra nu när det var snö i en hel månad hemma. Jag lyckas väl ändå komma upp i, så gott som, gammal god form fortfarande med en liten träningsspurt på slutet. Den viktigaste grejen är ju föret. Det måste vara bra om det ska kunna gå, men det har det ju varit förut med. Det året jag åkte på 4.09, då var det också sånt här före, säger Hedlund till Karlskoga Tidning om rekordloppet.
Nionde länsåkaren som skulle ha startat, Gustav Hindér, hade testat positivt för covid-19 och tvingades avstå.

Det ska förstås noteras att Karlskogabördiga skidorienteringsveteranen Åsa Zetterberg-Eriksson (EM-brons 2008, numera elitmotionär) blev tia på medeldistansen under SM i Umeå i går. Åsa tävlar alltjämt för lilla Karlskoga-, Degerfors- och Kristinehamnssammanslutningen Öset Skido, varför hon inte kom till start i dagens stafett.

Simone Niggli byggde på sin segerrad när landslagsledningen och tränare Thierry Gueorgiou bjöd in till VM-relevant träningstävling i Villingsberg, mellan Karlskoga och Örebro. Niggli var snabbast bland på bana två när motionärer släpptes på banorna efter att landslaget var klara (62 sekunder före Tisarens veteran Tomas Hallmén och ytterligare 62 före maken Matthias Niggli; Josefin och Ellinor Tjernlund var fyra och femma, 2.49 respektive 3.31 bakom). Jag har inte lyckats hitta landslagslöparnas tider (jag vet inte ens vilka som var där!), men det hade förstås varit spännande att jämföra dagens svenskar mot dagens Niggli. På bana ett var Orions Anton Johansson överlägset snabbast av ”motionärerna”, tre minuter före Roxens Jonas Andersson. Filip Jacobsson bästa länslöpare på tredjeplatsen, 4.41 bakom (men nästan fem minuter före fyran Erik Groth, KFUM Örebro).

Gräfnings på pallen i Sverigecomebacken – Ekström snabbast av alla och Danielsson med formbesked i Sverigecupen

Sverigecupens tävling i Idre i december 2017 är mig veterligt senaste gången som Maria Gräfnings verkligen var uppskriven som Karlslundsåkare i en tävling. Sedan dess har hon mest kört långlopp för Team Sas, Team Parkettpartner och, i vinter, för Vltava Fund ski team. Måhända körde hon i det tjeckiska proffslagets färger även i dag (jag har inte hittat några bilder från tävlingen, men i Bessemerloppet utanför Sandviken var hon i varje fall anmäld för just Karlslund, Örebroklubben som Faluåkaren (som tidigare tillhörd landslaget och bland annat kört Tour de ski) representerat sedan säsongen 2016/17. I vinter gör hon comeback efter barnafödande, och sin första fulla säsong i långloppsvärldscupen Ski classics (hittills redan två topp tio-placeringar) – och i säsongens första tävling hemma i Sverige (”hemma” eftersom hon numer bor i Schweiz) blev det en tredjeplats bakom Ida Dahl och Linn Sömskar. Dahl var ju en tiondel från segern i Jizerská padesátka förra helgen och nu helt i särklass, nio minuter före Sömskar och nästan 13 före Gräfnings över 52 kilometer skidåkning i klassisk stil. Gräfnings klubbkompis Olivia Hansson, från Fjugesta, tog femteplatsen, ytterligare elva minuter bakom.
Båda är anmälda till Tjejvasan på lördag.
På herrsidan var Jimmy Axelsson åter starkare än klubbkompisen (även de i Karlslund) Robert Brundin. De båda var 34:a respektive 48:a, knappt 16 respektive 21 minuter bakom segrande Max Novak.

Filip Danielssons fortsatte visa fin form när Sverigecupen i Boden avslutades med jaktstart på de två första dagarnas resultat. Vedevågssonen tog sig förbi Gabriel Thorn och Eric Rosjö och var sjua i mål från nionde startposition. Kanske var ändå Axel Ekströms uppkörning dagens skönaste besked – efter lördagens bottennapp ryckte han upp sig och noterade den tangerat snabbaste åktiden (med finländaren Juuso Haarala och 3,3 sekunder före näst snabbaste svensk, klubbkompisen Jonas Eriksson) över de 15 kilometer i fristil. Från 30:e startposition räckte det till en 20:e-plats i mål, exakt samma 2.33 bakom totalvinnaren Haarala som han startade på. Danielsson var 1.20 bakom i mål.
Adam Gillman höll sin 26:e-plats hela vägen (och blev alltså omkörd av bland andra Ekström men plockade lika många andra) och Lucas Lennartsson plockade sex placeringar från 49:e till 43:e. Varken Marcus Lennartsson eller Ludvig Berg kom till start.

I morse gick först karlskogingen Filip Andersson och därefter Magnus Hjelmér (från Valbo) i mål som tvåa och trea i Storstenshöjden 100 miles. Därmed tog sig tre av fem startande runt de 24 på grund av väderomslaget allt tuffare varven på den mycket kuperade banan, vilket gjorde målgångsration till högre än på halvloppet över 50 miles (vilket kanske mest beror på vilka galningar som vågar anmäla sig till 100 miles.
Örebroaren, ultralöparen och doldisen (?!) Johan Nordin delade för övrigt segern med Martin Anderberg från Siljansnäs i det där 50-milesloppet, där resultaten nu är publicerade. De tog sig runt på 15.31, vilket ger ett snitt på 1.17.30 per varv. Jenny Wallner från Sollentuna var bästa dam och totaltrea, bara 38 minuter bakom.
Alla som gick i mål i de båda loppen, 100 miles:
1) Kennie Pussinen, 35.16.
2) Filip Andersson, 47.42.
3) Magnus Hjelmér, 49.52.
Rickard Ahlberg och Mikael Blomqvist bröt.
50 miles:
1) Johan Nordin, Martin Anderberg, båda 15.31.
3) Jenny Wallner, 16.09 (bästa dam).
4) Andreas Kyrk, 16.32.
5) Dragos Piscan, tid okänd.
6) Martin Bergman, 16.49.
7) Joel Christiansson, tid okänd.
Jonathan Kandelin, Ola Backlund, Regina Johnson, Tom Johnson, Matthias Köhler, Jens Larsson, Rihards Darzins, Celine Pace-Soler, Camilla Sundfors Kindvall, Michael Alvander och undertecknad bröt.

Svensk dubbelseger igen – men inga toppresultat för länet i Jizerská

Sverige dominerar verkligen långloppsvärldscupen Ski classics i vinter: I klassiska, tjeckiska femmilsloppet Jizerská padesátka i morse fixade Lina Korsgren och Emil Persson ny svensk dubbelseger (och Ida Dahl, tvåa, och Oskar Kardin, sexa, var också med i respektive spurtuppgörelse – den senare åkte oturligt omkull på väg in på upploppet). Men för länets båda hopp – Kopparbergssonen Bob Impola och Karlslundsregistrerade Maria Gräfnings – blev det inga toppresultat.
Nå, Gräfnings var ändå 16:e, och det är inte fy skam, men man tenderar ju att jämföra med niondeplatsen i Marcialonga för två veckor sedan, och nu var hon dessutom drygt 13,5 minuter bakom täten. In mot mål låg hon i en fyrmannagrupp som gjorde upp om 14:e-platsen. Impola blev 31:a, drygt 5,5 minuter bakom täten, i en lite utdragn elvamannagrupp som gjorde upp om 22:a-platsen (med sig hade han bland andra Stanislav Rezac, Marcus Johansson och Joar Thele). Impola var ändå klart bäst i sitt tjeckiska proffslag på ”hemmaplan”, nästan sex minuter före Adam Matous i mål (vid sidan om Katerina Smutná då, som blev trea). Det blir att åka hem och ladda om för Vasaloppet för Impola.

Ingen kan väl förresten ha missat dagens höjdpunkt, Nils van der Poels VM-guld och världsrekord på skridskons kungadistans 10 000 meter?! Jag skrev en lite krönika med länsperspektiv om det hela (och kuppade in mig själv på en bild).

Impola fick skönt svar i Marcialonga – Gräfnings tog första topp tio-placeringen efter att ha fått barn

Efter två nattsvarta helger, där en hel del handlat om valla- och materialproblem, fick Bob Impola i dag ett skönt kvitto på att han fortfarande kan. Vasaloppstvåan från Kopparberg var med fram till slutbranten, 2,1 kilometer från mål, när klassiska sjumilaloppet Marcialonga avgjordes i morse. Så långt var 24 åkare inom 20 sekunder i en något utdragen tätklunga, där Impola var 22:a. I klättringen uppför Cascatan (”vattenfallet”, på svenska) till Cavaleze, med de 144 höjdmeterna på 2,1 kilometer, tvingades han förvisso släppa 1.20 på vinnaren Emil Persson (i mål 0,3 sekunder före Tord Asle Gjerdalen), men han höll 22:a-platsen vilken var ett klart kliv framåt jämfört med 50:e-platsen i La diagonela och 56:e-placeringen i Toblach–Cortina. Det återstår att se om Impola kör Jizerská padesátka om två veckor eller om han redan nu börjar ladda för Vasaloppet.
Maria Gräfnings, som nationellt är skriven i Karlslund, blev nia och tog därmed sin första topp tio-placering sedan femteplatsen i Vasaloppet 2019 (däremellan födde hon, den 20 februari i fjol, dottern Klara). Gräfnings var med i tätklungan i ungefär 25 av de 70 kilometerna, men när den sprack av hamnade hon i ett ingenmansland. I botten av slutbranten var hon knappt 3,5 minuter bakom, i mål drygt 5,5 efter segrande Lina Korsgren (som var tio sekunder före Emilie Fleten).

Bob Impola med turnummer (?) i säsongspremiären – här är allt du behöver veta inför La diagonela

21 brukar ju anses vara ett lyckonummer (tänk blackjack) – men det återstår att se om det blir det för Bob Impola på lördag. Hur som helst är det den nummerlappen han kommer åka i i säsongspremiären av långloppsvärldscupen, Ski classics, tillika debuten för sitt nya, tjeckiska proffslag Ed System Bauer team. Och formen lär det ju inte vara några fel på för den Kopparbergsbördiga Vasaloppstvåan –  så sent som i söndags vann han Craft ski marathon i Orsa-Grönklitt.
Banan: Tävlingen La diagonela avgjordes för första gången 2014, körs med start och mål i schweiziska Zuoz (på hög höjd, lägsta punkten är på 1 654 meter över havet) och är normalt 65 kilometer långt med mål uppe i byn ( i år kommer målet dock, vilket ej är noterat på kartan jag länkade till, vara flyttat till startområdet nedanför stan, av coronaskäl). Tävlingen är relativt flack och saknar bergspris, men har en relativt brant klättring på 100 höjdmeter efter 20 kilometer, upp till St Moritz. Det var i La diagonela som Bobs bror Bill Impola 2015 hade ryckt ifrån till solklar ledning men körde fel någon kilometer före mål och blev av med det som skulle ha varit hans karriärs överlägset största vinst.
Startlistan: 40 damer och 88 herrar är anmälda, varav hela 21 svenskar (i bokstavsordning Hedda Bångman, Ida Dahl, Johannes Eklöf, Michael Eklöf, Maria Gräfnings, Niklas Henriksson, Gabriel Höjlind, Andreas Holmberg, Impola, Lina Korsgren, Britta Johansson Norgren, Marcus Johansson, Oskar Kardin, Anton Karlsson, Elin Mohlin, Klas Nilsson, Max Novak, Stefan Palm, Emil Persson, Nils Persson och Linn Sömskar). Falu-åkaren Gräfnings körde nationellt för Karlslund 2017/18 och 2018/19 (då hon gjorde succé, vann den då konkurrerande men nu nedlagda långloppsvärldscupen Worldloppet cup och blev femma i Vasaloppet), och hade inte någon ny klubbadress senast jag kollade (hon tävlar dock extremt sparsamt nationellt, men någon klubb i Sverige måste man ju tillhöra). Jag ska innan lördag försöka kolla upp om det är Karlslund som gäller i år också. Hur som helst skulle hon ha gjort debut i Ski classics i fjol, för franska Team Jobstation, men det laget lade ned innan säsongen startat och Gräfnings själv väntade barn och blev mamma i februari. Men nu gör hon alltså comeback, kör för tjeckiska Vltava Fund ski team med nummer 517 på bröstet. Impola kör alltså också för ett tjeckiskt lag, och har i premiären två teamkompisar i tjeckerna Adam Matous (22-årig skiclassicsdebutant som åkte JVM 2017) och Miroslav Rypl (28-åring som kört två VM och ett OS men är rätt grön i de här sammanhangen) – men största namnet i laget finns på damsidan, i Katerina Smutna (sju VM, två OS, vinanre av Vasaloppet 2016, på pallen i Vasaloppet även tre senaste åren, totalt tolv segrar i Ski classics). Bland favoriterna på herrsidan (förutom svenskarna) finns namn som Petter Eliassen, Andreas Nygaard, Tord Asle Gjerdalen, Morten Eide Pedersen, Stian Hoelgaard och Maksim Vylegzjanin.
Tider och sändningar: Det är Eurosport som sänder Ski classics i år också (förutom Vasaloppet som, som vanligt, går i SVT; och från och med nästa säsong sänder SVT allt). Damernas startar 8.10 på lördag morgon, herrarna 8.40.
Därefter: Ski classics tävlar tre helger i rad – nästa lördag avgörs Toblach–Cortina och söndagen därpå klassiska Marcialonga, båda i Italien.

NA:s pulsklocka 2019 – här är kandidaterna (dags att rösta!)

Länk direkt till omröstningen!

När Löpex Sport i våras gick i konkurs var det förstås ett hårt slag även för NA:s och Löpex Sports pulsklocka, priset som går till den främsta prestationen av en länsidrottare i en konditionsidrott under året. Löpex var med från starten, och delade de fyra första åren ut en pulsklocka till vinnaren av priset (min tanke från början, när jag instiftade priset 2014 var att det bara skulle handla om ära, men Löpex gjorde det så mycket mer prestigefyllt). 2018 års pris till Bob Impola blev aldrig utdelat, och hör ingen annan sportfirma av sig och vill vara med på ett hörn kommer NA:s pulsklocka – som priset får heta från och med nu – så återgår det nu till att bara vara ära man vinner. Men, jag tänker hur som helst inte låta priset dö – att inte en enda konditionsidrottare tog plats i kandidatlistan till NA:s guldklocka i år visar ju att det verkligen behövs ett speciellt pris för att lyfta fram konditionsidrottarna.
Efter en hel del tankemöda har jag tagit fram sex kandidater som ni, kära bloggläsare, nu får rösta på. Ni avgör helt själva vem som ska få den sjätte upplaga av Pulsklockan. Här är de ni kan välja på (i bokstavsordning):

Emilia Fahlin, 31, cykel.
Örebrocyklisten var i inledningen av säsongen nära-nära en riktig fullträff på allra högsta nivå, men fick nöja sig med två topp tio-placeringar (och sex topp 25-placeringar) på världstouren innan huvudskadan hon ådrog sig i en träningskrasch i maj såg ut att förstöra allt. Det tog tre månader att repa sig, men när Fahlin var tillbaka var det som om hon aldrig varit borta. Hon var 15:e på VM, topp tio på världstouren och fixade dubbla OS-platser åt Sverige.

Maria Gräfnings, 34, längdskidor.
Karlslundsåkaren vann Vasaloppet Kina, Dolomitenlauf, Tartu maraton, Finlandialoppet, Urga ski marathon och sammandraget i Fis Worldloppet cup under en enda lång framgångsvåg vårvintern 2019. Dessutom blev hon femma i Vasaloppet. Resultat som talar för sig själv. Den tidigare världscupåkaren från Falun fick ett andra genombrott efter att två år i rad dessförinnan ha slutat tvåa i Worldloppetcupen.

Jonas Nilsson, 27, löpning.
2015 sprang han Startmilen på kul – i fotbollströja, klubblös, i motionsklass. Först 2017 kom han med i Örebro AIK och började satsa, i fjol debuterade han på maratondistansen och i höst hotade han Lars Hagbergs 36 år gamla distriktsrekord. En remarkabel utveckling. Personbästana skrivs nu till 2.27.04 på maraton (fyra i distriktet genom tiderna), 1.08.30 på halvmaran (från segern i Åstadsloppet), 32.09,35 på 10 000 meter (från segern i DM) och 15.26,09 på 5 000 meter (som också gav ett DM-guld).

Martin Regborn, 27, orientering.
Hagabyorienteraren har själv sagt att han hade säsongens sämsta form på VM, vilket förstås var en missräkning, men i övrigt gjorde han en riktigt stark säsong. Topparna: Två pallplatser i världscupen (en individuell, en i stafett), totalt fem topp tio-placeringar i individuella lopp i världscupen, karriärens första senior-SM-guld (i sprint) och en tredjeplats i sammandraget i swedish league (en seger i en deltävling). Och så nytt pers på fem kilometer landsväg, 14.41, i Hostruset.

Liduina van Sitteren, 30, löpning.
Örebro AIK-löparen tog ett nytt kliv som löpare 2019 och dominerade hemma i länet. Vann alla sex DM-gulden – från kort terräng upp till maraton – och var snabbaste distriktslöpare i alla 22 (!) lopp i långloppscupen hon ställde upp i. Ett förmodligen oslagbart rekord. Persade i Stockholm marathon (2.54.17) och Göteborgsvarvet (1.20.19) vilket gav 13:e respektive tolfte plats på SM.

Josef Snellman, 35, Lars Drageryd, 30, Leonora Johnsson, 24, och Filip Andersson, 30, löpning.
Hajpen kring att springa hela Bergslagsleden i ett svep snabbare än någon någonsin gjort tidigare tog rejäl fart i somras. Först bättrade Karlskogalöparna Leonora Johnsson och Filip Andersson det gamla rekordet med över elva timmar när de sprang på 75.07 med målgång den 7 juli, sedan slipade örebroaren Lars Drageryd rekordet till 62.22 med målgång den 19 juli och den 8 september dundrade Kristinehamns Josef Snellman (han är alltså inte från länet, men blir nominerad ändå!) på 57.44. Ultralöpning har sällan varit hetare i länet.

Hedersomnämnande: Närmast att bli kandidater, men utan att lyckas klämma sig genom nålsögat, var ledarna Håkan Carlsson (orienteringslandslaget) och Mikael Kroon (medel- och långdistansgruppen i KFUM Örebro) samt idrottarna Elin Schagerström (två junior-VM-medaljer i skidorientering), Jonathan Ahlsson (landslagsdebut, junior-EM i cykel), Marcus Jansson (tre topp tio-placeringar på VM och EM i mountainbikeorientering), Jonatan Gustafsson (SM-finalplats på 1 500 meter inomhus), Axel Ekström (flera starka resultat i världscupen i längdskidor), Erik Anfält (distriktets bästa maratontid på 36 år med 2.24.38 i Rotterdam) och Oskar Andrén (2.34.34 i maratondebuten och några veckor senare världscupdebut i orientering).

Omröstningen hittar du här. Den är endast för prenumeranter och pluskunder på någon av Mittmedias tidningar (till exempel NA, DT, Bandypuls) och stänger som vanligt vid midnatt på nyårsafton.

Alla vinnarna av NA:s pulsklocka
Priset instiftades 2014 eftersom det då hade gått tio år sedan en konditionsidrottare senast fick NA:s guldklocka (Monica Holler 2004), och än har den dystra sviten inte spräckts.
2014: Adam Axelsson, skridsko/cykel, SK Winner/Örebrocyklisterna.
2015: Josefin Gerdevåg, löpning, KFUM Örebro.
2016: Martin Regborn, orientering, Hagaby Goif.
2017: Emilia Fahlin, cykel, Örebrocyklisterna/Wiggle-High5.
2018: Bob Impola, skidor, Karlslunds IF/Team Serneke.

Danielssons bästa SM-placering, Regborns och Forsgrens formbesked, Kemppis första veteran-SM-guld och backrekordet på Rusakulan och mycket annat

Tillbaka efter fem dagars välbehövlig fjällsemester (80 kilometer löpning, 50 kilometer längdskidor) är bloggen tillbaka. Så, givetvis blir det en lite resumé över vad som hänt under tiden det varit stängt.

Vedevågssonen Filip Danielsson tog seniorkarriärens främsta SM-placering när han tillsammans med Anton Persson förde Torsbyklubben SK Bore till en femteplats i teamsprinten i Bruksvallarna i torsdags. Danielsson körde förstasträckan och växlade som nia, åtta och sexa (hela tiden i tätklungan) medan Persson körde den andra och förde upp laget till en femteplats i mål efter att ha tappat de fyra första lagen men lyckats hålla IFK Moras Victor Gustafsson bakom sig. Falun Borlänge, med Hugo Jacobsson och Oskar Svensson, tog guld, 6,5 sekunder före Boreduon.
Axel Ekström körde slutsträckan för IFK Moras tredjelag (Eddie Edström körde den första), men Edström tvingade släppa täten på sin sista sträcka, och Ekström fick köra solo i mål på 14:e-platsen, över 50 sekunder bakom täten.
Garphyttans och Zinkgruvans lag åkte ut i semifinalerna.
Garphyttans Emil Hagström genom att ta sig hela vägen till semifinal (där han förlorade mot slutvinnaren Adam Persson) i fredagens supersprint över 100 meter med tvåmannaheat. I lördagens Fjälltopplopp, över 33 kilometer, var Ekström bäste länsåkare på niondeplats, tolv sekunder bakom segrande Johan Häggström, Piteå (Granbergsdals Ludvig Berg vann ”som vanligt” i H16-klassen).

https://www.instagram.com/p/BwHg8yrhcyG/

På tal om skidor avslutades den internationella långloppssäsongen med finska Ylläs–Levi, 70-kilometersloppet som är final i långloppsvärldscupen Ski classics, i helgen. Men Maria Gräfnings, som fullföljde sin succésäsong i Fis Worldloppet cup med seger i Ugra ski marathon helgen innan, tvingades ställa in på grund av sjukdom och Bob Impola på grund av problem med ena handleden. Impola slutade därmed på 23:e plats i sammandraget i årets Ski classics, Gräfnings på elfte trots att hon bara körde fyra av loppen.

I helgen avgjordes deltävling två och tre i Swedish league, elitserien i orientering, i Säffle och både Martin Regborn och Lilian Forsgren imponerade. Örebroaren Regborn, som ju får anses snäppet mer etablerad (han har sprungit fem raka VM, två raka EM med en bronsmedalj i långdistans från 2016 som bästa resultat, och tillhör A-landslaget), var fyra i lördagens medeldistans (1.24 bakom segrande Gustav Bergman, sju sekunder från pallen) och trea i söndagens långdistans (nästan fyra minuter bakom Bergman som vann igen, men bara sex sekunder bakom andraplacerade Emil Svensk) medan Hallsbergslöparen Forsgren (ett VM och fyra raka EM med en silvermedalj i stafett 2014 som bästa resultat, men i år inte har någon landslagsplats) var också var fyra på lördagen (1.22 bakom ”omöjliga” Tove Alexandersson men mindre än halvminuten från andraplatsen efter att ha varit i ledning halvvägs) och femma på söndagen (drygt två minuter bakom Alexandersson, 1,5 från pallen).
Riktigt fina formbesked som säkert hade räckt till en plats i svenska världscuplaget om det arrangerats någon världscup nu i vår, men premiären i Finland är fortfarande nästan två månader borta.
Josefin Tjernlund levde inte riktigt upp till sin höga potential, var bara 21:a på lördagen (över sju minuter bakom) och 7,5 minuter bakom täten på sin tolfteplats på söndagen. Filip Dahlgren, som fortfarande inte riktigt är tillbaka på nivån som tog honom till en tiondeplats på VM 2014, var elva på lördagen (bara två minuter barkom Regborn) och 25:a på söndagen (14 minuter bkom täten på paraddistansen). Andrea Svensson, som sprungit så bra under inledningen av säsongen, kom inte till start (hon är utbytesstudent i Tyskland just nu). Tisarens Valter Pettersson tog länets bästa placering på juniorsidan, en fjärdeplats, halvminuten från segern, i H18 på lördagen.
Resultaten gör att Forsgren firar halvtid i Swedish league som tvåa i sammandraget, 90 poäng bakom IFK Lidingös Anna Bachman (Regborn, som stod över första deltävlingen, natt-SM, är sjua på herrsidan). Swedish league avslutas med tre tävlingar veckoslutet efter Tiomila.

https://www.instagram.com/p/BwQ7hDcgkVC/

Örebro AIK:s Mikaela Kemppi sprang för första gången (enligt mina noteringar) en veterantävling och tog SM-guld i halvmaraton i K45-klassen i Skövdeloppet. Men framför allt klarade hon kvalgränsen (1.25.30) till SM-klassen i Stockholm marathon när hon korsade mållinjen på 1.20.49. Därmed vann hon hela tävlingen, snabbare än samtliga yngre och äldre än 45 också. Även IF Starts Rose Marie Enmalm (1.42.46) tog veteran-SM-guld, i K65 medan Starts Anna Pettersson (1.36.29) tog brons bakom Kemppi i K45 och Åsbros Joacim Karlsson (1.18.25) tog brons i M45.

Jag var själv väldigt ledsen över att inte kunna delta i Rusakulan vertikal tour, vars tredje upplaga avlöptes med tre deltävlingar måndag–onsdag–fredag förra veckan. Frida Nilsson (löpning damer), Jimmy Axelsson (löpning herrar) och Oscar Johansson (mountainbike herrar) tog hem totalsegrarna. Axelsson, som jag har väldigt dålig koll på (mer än att han var 14:e man i Wadköpingsloppet i vintras) var den som imponerade allra mest genom att ta slå Per Sjögrens banrekord med en sekund både på måndagen (14.43 mot 14.44) och onsdagen (13.44 mot 13.45, onsdagens sträckning är något kortare, men brantare, på slutet), och därefter avslutade han med att krossa sitt eget backrekord på fredagen (14.19 i samma backe som på måndagen, men i mörker). Där satte Jonathan Kandelin den näst snabbaste tiden uppför den längre backen någonsin, 14.29. Frida Nilsson och Kajsa Rosdal var etta–tvåa och tvåa–etta på två första deltävlingarna (17.14 på Nilsson på måndagen, 16.21 på Rosdal på onsdagen), men Rosdal fick sedan kasta in handduken på grund av sjukdom på fredagen. Bästa mountainbiketiden var 14.10 (Magnus Pettersen på fredagen).

View this post on Instagram

RUSAKULAN VERTIKAL TOUR 2019 TILL ÄNDA Då var den tredje upplagan avgjord och vilken fantastisk härlig vecka det varit. Toppenväder (lite kallt igår kanske), starka prestationer med nya banrekord varje deltävling, nya bekantskaper och härliga återseenden är en del av det vi minns. Följande gick vinnande ur veckans tävlingar: Löpning Dam – Frida Nilsson (@fridanilsson10 ) Löpning Herr – Jimmy Axelsson MTB Herr – Oscar Johansson Lag – Team Invit Länk till samtliga resultat under veckan – bit.ly/2KIMgtY Vi vill tacka samtliga som kommit och deltagit, hejat och hjälpt till på alla möjliga sätt. Vi riktar också ett stort tack till våra sponsorer som bidragit till prisbordet och på andra sätt hjälpt oss med evenemanget: Dynafit Sverige Löfbergs Elon Örebro Norra Cykel i Örebro Stadsträdgården Osteopat Jerker Ståhl, D.O. Hyrcenter Sist men störst tack går till våra fantastiska funktionärer som varit med under en eller flera deltävlingar och hjälpt till med allt från uppbyggnaden av start, nummerlappsutdelning, fotografering, tidtagning och mycket mycket mer. Utan er inget evenemang! Bilder och filmer från gårdagen kommer läggas upp under kvällen så håll utkik på vår facebooksida och vår instagram. Hoppas ni tycker att veckan varit lika rolig som vi. Ha en fortsatt trevlig helg så hoppas vi att vi ses nästa år igen! Varma hälsningar Johan, Peter och Håkan Random Events #rusakulanvertikaltour #rusakulan

A post shared by Random Events Sweden (@randomeventssweden) on

Matthias Wengelin fick nöja sig med en tiondeplats när han åkte andra deltävlingen (han ställde upp även i första) av den brittiska mountainbikecupen, på OS-banan från 2012.

https://www.instagram.com/p/BwMwWc9HMey/

Och den svenska cykelsäsongen håller så sakteliga på att rulla igång, och Kumlas Jacob Ahlsson, som i år bytt Örebrocykliserna mot Motala AIF:s elitlag, blev 38:a i Östgötaloppet i söndags, i en klunga 3,5 minuter bakom tolvmannagrupp där segraren Emil Andersson fanns. Lillebror Jonathan Ahlsson blev trea i juniorklassen.

Fahlin nära blåsa av vägen i premiären – och Axelsson fortsätter slå nya rekord

En säsongsstart kan nog inte bli mycket tuffare än den Emilia Fahlin fick i Drentse 8 van Westerveld i går. Flera cyklister blåste bokstavligt talat av de nederländska vägarna i den storm som tävlingen genomfördes i.
– Jag är chockad. Under mina tolv år som cyklist på den här nivån har jag aldrig varit med om något liknande. Det borde inte ha varit någon tävling i dag, sa Emilia Fahlin till vargardacycling.se efteråt.
Fahlin försökte ändå kriga sig igenom tävlingen – men plockades av inte långt från mål. Orsaken? Hennes klunga hade hamnat för långt bakom de åtta cyklister som kommit loss längst fram, och med hänvisning till regelboken stoppade arrangören alla cyklister utom de åtta i tät och de 28 som låg i den jagande klungan – som Fahlin precis var på väg ikapp.
– Vi var precis på väg att komma ikapp den klunga som låg framför oss. Det var helt obegripligt men våra protester hjälpte inte. Jag är ändå nöjd med hur det kändes trots den sjukdomsperiod jag haft de senaste veckorna. Jag var bekväm på cykeln och ser fram emot söndagen – även om det sägs att det ska blåsa ordentligt då också … , sa Fahlin till Vårgårda.
I morgon står Fahlins första världstourtävling för säsongen på schemat, 166 kilometer långa Ronde van Drenthe.
Franska Audrey Cordon-Ragot, som i fjol var teamkompis med Fahlin i nu nedlagda Wiggle-High5, vann Drentse 8 van Westerveld 1.30 före de sju andra cyklisterna i utbrytningen och 11.30 före den större klungan. Australiska Lauren Kitchen var den enda av Fahlins lagkompisar i FDJ Nouvelle Aquitaine Futuroscope som tog sig i mål. 130 tvingades bryta.

Adam Axelsson fortsätter att krossa sin personliga rekord vid tävlingarna i Calgary. I sina sista 500- och 1 000-meterslopp för säsongen sänkte han på lördagen sina tider till 36,68 (10,34 på första hundringen, 26,34 på helvarvet) respektive 1.11,60 (17,28 på första tvåhundringen, 26,31 på första varvet, 28,01 på andra varvet). Axelsson avslutar Oval finale med 1 500 meter på söndagen.

Varken Maria Gräfnings eller Bob Impola gjorde några större avtryck i Birkbeinerrennet i dag. Gräfnings slutade på 16:e plats, 18 minuter bakom segrande Justyna Kowalczyk, och Impola blev 32:a, 11,5 minuter efter Petter Eliassen. Det brukar ju ofta bli ganska stora avstånd just i Birken, med den utmanande banan med en jättestigning första halvan, och årets upplaga var inget undantag. Både Kowalczyk och Eliassen hade avgjort halvvägs. Två tävlingar återstår i långloppsvärldscupen Ski classics i vinter: Reistadløpet den 6 april och Ylläs-Levi en vecka senare.

I morgon är det dags för Axel Ekström i världscupen i Falun (och jag kommer vara på plats!). Han går ut som oseedad mitt i det seedade fältet, med startnummer 66 av 69 (klockan 15.03), vilket bör innebär att han kan få bra ryggar att gå på åtminstone på de två första varven.

Min löparkompis Jennie Grahn, från Karlskoga, Lidingös Mikael Johansson (som tävlar för danska Løbeklub Ulkebøl) vann Nora marathon på 4.06.42 respektive 3.09.42. Det kanske inte låter så mycket för världen, men underlaget var riktigt svårt med is och slasksnö, och dessutom bjuder ju banan på en och annan höjdmeter. Stocksäters Tomas Fridh blev tvåa på 3.19.51 i sin comeback. Stockholmaren Anna Hellström vann halvmaran för andra året i rad (på 1.30.49) tio minuter före Sara Gunnarsson, Storådalen, som blev bästa länslöpare och IF Starts Marie Dasler. På herrsidan var Mikael Sundqvist bäste länslöpare först på sjätte plats (1.40.12), medan Ludvikas Joakim Nordqvist vann på 1.29.26. Starts Maria Eriksson (46.25) och Noras egen Per Eklöf (41.52) vann kvartsmaran som i princip motsvarar ett varv på Sylvesterloppets bana.

Frida Nilsson (19.43) och fotbollsspelaren Carl Grundel (19.00) var snabbast i 94:e upplagan av Örebro parkrun som lockade 75 löpare på lördagsmorgonen.

Succéer och DNF:er i Vasaloppet, Ekströms och Svenssons sköna revanscher och ännu en punktering

Nå, vad tar vi egentligen med oss från Vasaloppet förutom att Maria Gräfnings tog en finfin femteplats för massor av i sammanhanget mer meriterade åkare och att Bob Impola valde rätt taktik men inte hade dagsformen att fullfölja den till mer än en godkänd 30:e-placering? Jo, till exempel att Olivia Hansson inte hade sin bästa dag efter en finfin vinter med seger i bland annat Wadköpingsloppet och totalseger i svenska långloppscupen, hon slutade på 43:e plats. Att Robert Brundin trots att han inte fick starta i elitledet tog sig hela vägen upp till topp 100 (100:e plats jämnt!) och därmed säkrade en plats i nästa års elitled. Att comebackande gamle världscupåkaren Daniel Cornelius tog en 226:e-plats efter sin första riktiga träningsvinter på över tio år, att långlöparen Liduina van Sitteren blev tredje bästa länsåkare på damsidan med en 171:a-plats, att Anton Hallor äntligen fick lyckas på riktigt i Vasalopet och stakade i mål som 416:e man (efter att tidigare som bäst ha varit 1 826:a och i fjol ha brutit i Hökberg), och konditionsidrottsvirutosen Per Sjögren lite oväntat ställde upp men tvingades bryta i Risberg med sjukdomskänning. Det fanns säkert minst lika många andra åkare att uppmärksamma, hela vägen bak till Karlslunds Örjan Andersson som med 12.03.34 bara hade 27 åkare bakom sig i mål (men 12 486 framför), men de här namnen får räcka för i kväll.

I finalen av skandinaviska cupens final i lettiska Madona, en jaktstart på fredagens och lördagens resultat, visade Axel Ekström klass när han äntligen fick köra ett distanslopp i fristil igen. Ekström gick ut som 66:a, men passerade 23 gubbar – bland dem nio svenskar – på väg mot mål och hade dagens 33:e bästa åktid – fjärde bäst av svenskarna. Till exempel tappade han bara 1.11 på totalsegrande norrmannen Martin Löwström Nyenget över 15 kilometer. Norrmännen körde till sig de 16 främsta placeringarna i minitouren, och 22 av de 23 första (Karl-Johan Westberg bröt mönstret med 17:e-platsen för Sverige). En hyfsad bredd.
Den här insatsen lär lova gott för Ekström i jakten på en plats i nationell kvot till världscuptävlingen i Falun om två veckor, eftersom distansloppet där går över just 15 kilometer fristil.

Nere i Kristianstad tog Tisarens ex-landslagslöpare Andrea Svensson gruvlig revansch för gårdagens bom till första kontrollen och sprang hem långdistanstävlingen i orienteringens Sverigepremiär sekunden före Vilma Blennow, Falköping. Det var individuell start, så det blev ingen äkta spurtstrid, men faktum är att Svensson, som ledde större delen av loppet, var passerad av Blennow vid sista kontrollen men klämde sig förbi igen in mot mål.

Inomhus-veteran-SM i friidrott avslutades med ett tredje medeldistanssilver till Marie Dasler i K5-klassen (hon tog ju även guld på 400), via 2.43,32 på 800 meter vilket var 2,5 sekunder från Mia Havinder, Björnstorps, segertid (hon vann även 1 500 och 3 000 meter). Déjà-vu även för Maria Eriksson i K40-klassen, med en placering strax utanför pallen: Efter fjärdeplatser på de två inledande distanserna blev hon i dag femma på 800 meter, på 2.42,62.
Örebro AIK:s IngMarie Johansosn, som jag bommade i gårdagens rapportering, följde upp brons på 1 500 (5.25,78) och 3 000 meter (11.45,42) med silver på 800 meter (2.38,38), bara fyra hundradelar bakom segrande Karin Schön, Kville. IFK Noras Rodney Hundermark, som vann SM-guld i M50-klassen på 1 500 meter med fyra tusendelars marginal på lördagen fick den här gången ge sig mot samma motståndare, Morjärvs Mats Olssno, på 800 meter (2.10,50). Nu skiljde ”jättemarginalen” 78 hundradelar till Olssons fördel. I samma klass blev KFUM Örebros Lars Lundegård fyra på båda distanserna (2.18,16 respektive 4.46,83).

Nere på Cypern avslutade mountainbikecyklisterna Matthias Wengelin och Axel Lindh sitt två veckor långa tränings- och tävlingläger med en sista tävling, Cyprus sunshine cup #2, ett endagarslopp som även går under namnet Afxentia. Betydligt färre cyklister hade stannat kvar för den här tävlingen jämfört med de som åkte förra veckans etapplopp, men toppen var ändå god och Wengelin fick nöja sig med en elfteplats i mål (bland annat efter en ny punktering), nästan nio minuter bakom segrande tjecken Ondrej Cink över 25 kilometer över en rejält kuperad varvbana. Lindh var i sin tur fyra placeringar och 2,5 minuter bakom Wengelin.

 

Gräfnings säkrade totalsegern med ny vinst, Regborn oslagbar i säsongsöppningen och Axelsson slog tre år gamla rekord

Karlslundsåkaren Maria Gräfnings har försökt i tre år – och i dag lyckades hon till slut: Efter två raka andraplatsen i sammandraget i Fis Worldloppet cup säkrade hon redan nu, 1,5 månader före finalen i Ryssland, totalsegern i 2019 års cup genom att ta hem fjärde tävlingen (av sex möjliga): Finlandialoppet. Segern var inte fullt lika överlägsen som de senaste, förvisso, men ändå med 34 sekunders marginal bak till tvåan Sini Alusniemi, Finland, över 50 kilometers åkning i fristil.
”Det var ett speciellt lopp i dag. Det blåste väldigt mycket, och ingen ville ligga längst fram i gruppen. Vi åkte långsamt, och fler och fler åkare anslöt till gruppen. När vi äntligen kom in i skogen, där det blåste lite mindre, gick jag all-in 15 kilometer från mål och fick en lucka till de andra tjejerna. Jag är så glad över att vara först i mål”, sa Gräfnings till tävlingsorganisationen.
I sammandraget har Gräfnings nu 480 poäng mot 302 för tvåan Tatjana Mannima med 100 poäng kvar att åka om i Ugra ski marathon den 6 april. Men redan nästa helg gör Gärfnings en intressant start i Vasaloppet.

Det är ju svårt att bedöma med tanke på motståndet, men Martin Regborns inledning på säsongen ser riktigt stark ut: På söndagen knöt han ihop tredje raka segern i världsrankningstävlingarna nere i turkiska Antalya (långdistans fredag, medeldistans lördag, förkortad långdistans söndag – och lägg därtill en seger i Löpex vinterserie den 30 januari så har han vunnit fyra av fyra tävlingar han ställt upp i 2019), och återigen med förkrossande marginal, den här gången över fem minuter före tvåan, rutinerade vitryssen Andrey Salin (som springer för Göteborgsklubben Sävedalen), och då ska man veta att det ändå ställde upp 53 löpare i herrarnas elitklass (en sån som dubble världsmästaren [om än i sprint] Jerker Lysell var 13:e, över 14 minuter bakom Regborn). Kanske ändå viktigare att notera vad Regborn själv känner, eftersom det är svårt att värdera insatsen utifrån tiderna (även om det aldrig är enkelt att vinna en orienteringstävling), och i sin öppna träningsdagbok skriver han att det känns som en ”fin inledning på säsongen”, och att han hade ”bra driv i löpningen och [ett] stabilt tekniskt genomförande” i dag. ”Väldigt lätt, öppen terräng, bara att bomba längs med strecket och bocka av kontrollerna, några mer utmanande sträckor längst söderut.”
I sammandraget vann Regborn förstås den minitour som de tre världsrankningstävlingarna utgjorde på maxpoängen 3 000, närmast före just Salin på 2 786,91 poäng (alla bakom segraren fick sin procent av segertiden multiplicerat med tio som poäng varje dag).
Tyvärr är det ju inget EM i år och heller ingen världscup förrän i juni, så det dröjer innan vi får se Regborn i den internationella konkurrensen på allvar, men Swedish league (eller elitserien i orientering, som jag brukar envisas med att skriva) drar ju igång i mitten av april i alla fall.
Lilian Forsgren avslutade med andra raka pallplatsen drygt 5,5 minuter bakom segrande Karolin Ohlsson (som tog totalsegern på damsidan via tvåa segrar och en andraplats) och Natalia Gemperle, men före starka löpare som Alva Olsson och Josefin Tjernlund. I sammandraget blev Forsgren fyra, 6,9 poäng bakom Olsson på tredjeplatsen (de poängen motsvarade 34 sekunder, som Forsgren hade behövt springa snabbare på dagens etapp).
Lovisa Persson blev näst bästa läns- och Tisaren-löpare i sammandraget, sjua och därmed placeringen före Josefin Tjernlund, trots att rangordningen var den omvända på söndagen med en åttondeplats för Persson och en sjätteplats för Tjernlund.
Jonatan Gustavsson avslutade sin svit med raka pallplatser genom att bli tvåa i bakom totalsegraren Hugo Lillieström på dagens etapp (tidigare totalledaren Jonas Andersson bröt). Även i damjuniorernas klass blev det en pallplats till länet efter att Anna Hallmén varit tvåa bakom Kristina Smirnova på de två avslutande etapperna (bara två löpare fullföljde alla etapper i den klassen, Hallmén bröt första men blev ändå trea totalt).

En annan som visar storform är Adam Axelsson. I en resultattävling på den snabba isen i Calgary slog Axelsson natten till söndag, svensk tid, äntligen sina 3,5 respektive tre år gamla personliga rekord på 500 meter (37,11) respektive 1 000 meter (1.13,33). Tiden på 500 meter gör att han klättrar förbi Martin Friberg på listan över tidernas bästa svenskar på distansen, där Axelsson nu är nia, bara sex hundradelar bakom en viss Johan Röjler (Eric Zachrisson har svenskt rekord på 35,44). Det blir mycket mer om Axelsson på bloggen när jag fått tag på honom i Kanada.

I junior- och ungdoms-SM i friidrott (ungdoms-SM i 17-årsklasserna alltså, de i 15- och 16-årsklasserna avgörs i Västerås om några veckor) blev det inga medaljer för länet i medeldistanslöpningen. Precis som för Åsbros Klara Frih i går slutade det med en fjärdeplats för KFUM Örebros Noha Olsson i 17-årsklassen. Han gjorde 4.17,71 på Örebro indoor games i januari, men mästerskapslopp är ju något helt annat och även om den tiden hade räckt till guld i Växjö (det tog Hälles Sharmarke Ahmed på 4.17,93) så fick Olsson se ytterligare två löpare smita över mållinjen innan han passerade den på 4.21,34 (1,2 sekunder från silver, sex tiondelar från brons).

Nere på Cypern avslutade Matthias Wengelin och Axel Lindh Cyprus sunshine cup, som även går under namnet Afxentia stage race, på vitt skilda sätt. Wengelin blev elva på sista etappen, mindre än 80 sekunder bakom täten efter nästan 1,5 timmar och fyra varv på en intensiv crosscountrybana. Polacken Wawak Bartlomiej vann för dagen närmast före tjeckerna Ondrej Cink (som varit 14:e på OS och cyklat Tour de France) och Jan Skarnitzl (som varit tolva på OS och nu tog hem sammandraget på Cypern, 39 sekunder före Bartlomiej).  ”Riktigt fin känsla i kroppen, så det var bara att njuta av racet”, skriver Wengelin på instagram (han fick dock nöja sig med en 21:a-plats i sammandraget efter alla punkteringar han drabbats av tidigare i veckan). Lindh, då? Näe, han var inte alls nöjd med hur kroppen kändes (efter de dubbla antibiotikakurerna) och kom i mål som 38:a i dag, drygt tio minuter efter täten, vilket gjorde att han landade som 37:a i sammandraget: ”Hoppas det här kommer vara det mest mediokra lopp jag gör i år”, skrev han på instagram.

I tävlingen med det läckra namnet Studenternas Vinthundsvinter, i Sollentuna friidrottshall, slutade KFUM Örebros Markus Bohman, som dragits med lite sjukdomsbekymmer under vintern, på andra plats på 8.37,52 (tre sekunder bakom Spårvägens Alexander Holmblad i ett startfält med 57 löpare). Hans tidigare bästaresultat sedan han flyttade till länet är 8.55,87 i fjol, men jag är osäker på om det är pers eller om han löpt snabbare tidigare.

Första dagen av Öppet spår, då? Jo, Karlslunds Per Eklöf sjunde snabbast av alla med finfina 4.35.45 (Det är ju svårt att jämföra från år till år, men hans ästa tid i ”riktiga” Vasaloppet är 4.09.19 2012 och bästa placeringen en 115:e-plats från året innan). Klubbkompisen Ida Nilsson var snabbaste dam från länet med 5.50.35, en grym förbättring efter att tidigare ha gjort ett par Öppet spår runt 7,5 timmar.
Granbergsdals Ludvig Berg följde upp ungdoms-SM-succén med seger i Ungdomsvasans H16-klass, över 19 kilometer, fem sekunder före Högbos Kalle Georgsson på andraplatsen. Dessutom vann elvaåriga Oskar Söder, som förvisso tävlar för IFK Grängesberg men bor i Kopparberg, H12-klassen, över nio kilometer, på 25.14 (tre sekunder före tvåan).

Måste ju förresten passa på att skriva att det är trist med ett SM i skidorientering utan en enda deltagare från varken Örebro län eller Värmland … Speciellt som det under senaste decenniet faktiskt funnits några riktigt vassa idrottare i grenen. Men just den här vintern verkar det som om hela länet valt att lägga kartstället på hyllan.