Rydqvist till bloggen: Vill inte ha egen damstart i Vasaloppet – vill ha eget Vasalopp istället

För några veckor sedan skrev jag om VM-fyran och förre Team Skistart.com-åkaren Maria Rydqvists boksläpp, och som av en händelse hamnade jag i går på en föreläsning med längdskidåkaren (och dessutom lyckades jag vinna ett signerat ex av boken!). Föreläsningen, som utgick just från boken, fokuserade på skillnaden i antalet manliga och kvinnliga ledare inom Svenska skidförbundet, skillnaden i utrymme och bemötande i media mellan kvinnliga och manliga idrottare – och det som jag tycker väldigt intressant: Att kvinnor och män i just längdskidor (dock ej långlopp) fortfarande 2016 åker helt olika distanser; och att damerna oftast bara får åka hälften så långt som herrarna (eller lite drygt hälften, i till exempel distanslopp över 10/15 kilometer eller tremil/femmil).
Jag har skrivit lite om det där tidigare, och jag tycker att det är bra att hon lyfter frågan. Även i orienteringen råder stora skillnader, även om ”vinnartiderna” numera ska vara lika långa för damer och herrar på respektive distans i exempelvis SM-sammanhang (men en motion om att införa samma sak i internationella mästerskap har röstats ned, vilket innebär att svenska damer numera springer längre medel- och långdistanser vid SM än VM, men att de fortfarande inte heller på SM får springa lika långt som herrarna men väl ”lika länge”) så finns det enorma skillnader kvar i uppläggen för stafetter som Tiomila (damerna springer kortare och färre sträckor på eftermiddagarna, herrarna får ge sig iväg på långa natten) och Jukola.
I friidrott vore det där naturligtvis otänkbart nu för tiden och jag skulle tro att det finns ytterst få svenska herrar som skulle klå Emelie Forsberg i ett tekniskt bergsultralopp (och det finns ingen som skulle komma på tanken att damerna bara skulle springa halvvägs uppför alptopparna …).
Men i längdskidåkningen har verkligen ingenting hänt de senaste åren (vad gäller just distanserna, på prispengssidan är det numera jämställt), och enligt Rydqvist finns ingen tydlig rörelse, ingen som driver frågan på allvar. En del av problemet verkar vara att somliga åkare (sprinters och så) som är duktiga på korta distanser som fem och upp emot tio kilometer hellre vill åka kort än köra tio och 15 kilometer när herrarna gör så, och därför är det svårt att samlas på ett krav kring jämställdhet.
Ett påstående som kom upp i publiken under Rydqvists föreläsning var det om att den resultatmässiga spridningen i damklungan är för stor och att det därför skulle bli alltför odramatiska tävingar med längre distanser, som till exempel femmil. Men Rydqvist svarade, vilket jag kan hålla med om, att det är en märklig föreställning att herrarnas klungåkning är mycket roligare att titta på än en styrkedemonstration av Marit Björgen, och att en längre distans dessutom skulle öppna för skakningar även hos toppåkarna.
Jag ställde själv frågan vad Rydqvist, som alltså kört långlopp för ett Örebrobaserat team tidigare men i år främst satsar på världscup och VM (eventuellt ska hon åka två–tre sista tävlingarna i långloppsvärldscupen, sa hon), vad hon ansåg i den kontroversiella frågan om att damerna, som i alla andra långlopp numera, ska starta en stund före herrarna även i Vasaloppet för att skapa bättre tävling och tv-möjligheter. Rydqvist menade dock att Vasaloppet är för långt, och att damerna därmed skulle behöva starta alltför tidigt för att det skulle vara praktiskt genomförbart på ett bra sätt. Istället hoppas hon att Vasaloppet i framtiden ska bli så stort att det går att ha separata herr- och damtävlingar två dagar i rad, kanske lördag–söndag. För egen del tror jag dock att det ligger så långt in i framtiden att det vore bra att börja i någon ände, men vi får väl se. Jag högaktar ändå Maria för att hon lyfter de här frågorna, och nu ska jag sätta tänderna i hennes bok!

För övrigt togs det slutgiltiga laget till terräng-EM ut i dag, och det är därmed helt klart att Hälleforsbördiga Louise Wiker inte heller i år får chansen, trots SM- och NM-guld i lag samt SM-brons och en fjärdeplats på NM individuellt.

Förre Bik Karlskoga-spelaren 18:e i multisport-VM: ”Körde 50 knyck sovande”

Efter över 630 kilometer och nästan fyra dygn (för de två första lagen, över fyra dygn för de andra) är multisport-VM (eller VM i adventure race, som den längsta och mest krävande lagvarianten av multisport kallas) i mål i Australien. Och på startlinjen stod Fredrik Nylén – ni vet Karlskogasonen som efter en karriär som hockeyspelare i hockeyallsvenskan snubblade in på multisport, blev elitkonditionsidrottare och i vintras bland annat vann Ice race vintage på Hjälmaren och körde vintertriathlonvärldscupen i Kanada.
Nu var han med och grejade en 18:e-plats åt Karlstadbaserade laget Sweco Adventure, inte riktigt vad d ehoppats på, men som de själva skriver i sin racerapport (som för övrigt är väldigt genomarbetad och intressant; läs bland annat om hur Nylén ”körde [mountainbike i] 50 knyck sovande” efter att ha ”sopat tån i ett ostron eller en sten när vi gick i land och det blödde rejält”): ”Konkurrensen är numera väldigt hård. På ett VM är alla lag från hela världen med. I dag finns nog i alla fall 25 lag med kapacitet till en topp tio på ett VM. Så minsta misstag kostar.” Och några misstag blev det: ”Vi hade tidigt dragit på oss två timmars strafftid för att vi glömde ta med en GPS-tracker i ryggsäcken ut på en sträcka. Med den strafftiden borträknad fanns en tolfte plats inom räckhåll.”

På tal om lite vagt lokala idrottare har ni väl förresten inte missat att VM-silvermedaljören Maria Rydqvist, som till och från representerade Örebrobaserade långloppslaget Sysarb/Oneway/Team Skistart.com under tre säsonger, släppt en bok om ojämställdheten inom skidsporten, som ska bli mycket intressanta att läsa. Mer skidor, inför Bruksvallsloppet, blir det i morgon här på bloggen!

Som jag väl lite vagt spekulerade i häromdagen kom Louise Wiker inte med i första omgången av uttagna löpare till terräng-EM, trots lagguldet och individuella fjärdeplatsen i helgens NM. Men slutgiltiga EM-uttagningen är fortfarande två veckor borta.

Dramat bakom Filips silverbragd: "Magsjuka"

Ingen har väl kunnat undgå att Garphyttans sistaårssenior Filip Danielsson fick sin JVM-revansch och tog silver när junior-SM inleddes i Torsby i dag. Kollega Löf-Nyqvist skriver om loppet här, och utlovar dessutom mer läsning i morgondagens pappers-NA. Vad som inte framkommer i den artikeln är dock det Danielsson själv berättar om på sin blogg: Den tuffa uppladdningen som gjorde att hans egna förväntningar var rejält nedtonade inför JSM: ”Magsjuka natten mellan torsdag och fredag.” Med det vid handen är resultatet naturligtvis ännu mer imponerande, och Danielsson är med rätta nöjd: ”En silverpeng i dagens lopp […] är grymt skönt.”
Det blev ytterligare tre topp 30-placeringar för länet i skiathlondistansen på JSM: Zinkgruvans Markus Johansson blev 13:e iH20-klassen, 5.54 från guld och 3.47 från medalj, hans klubbkompis Daniel Bjärmark blev 26:a i D20 och Garphyttans Rickard Ericsson slutade på 28:e i H20. I morgon fortsätter JSM med sprint, men Danielsson verkar, av Löf-Nyqvists artikel att döma, stå över den distansen trots att han är anmäld.

Det blev verkligen sekundstrid om totalseger i damklassen när den uppskjutna deltävlingen i Löpex vinterserie avgjordes på onsdagskvällen. Först i mål av Rebecka Nylin, Tisaren, och Jossefin Erlandsson, Milan, skulle ju ta hem totalsegern, och efter drygt tre månader och åtta deltävlingen skiljde till slut bara 76 sekunder till Rebeckas fördel. Därmed tog hon andra raka segern i cupen. I herrklassen hade ju Daniel Attås redan avgjort, men kvällens deltävling vann han inte. Istället tog Filip Jacobsson sin första seger i cupen någonsin, 37 sekunder före sin nya klubbkompis Attås. Gustav Hindér behöll tredjeplatsen i cupen genom att håll Anton Hallor bakom sig i en tät tävling med fem löpare inom en dryg minut.
Tour de Kif har däremot inte meddelat sina resultat från kvällens deltävling.

I dag meddelade också Maria Rydqvist, som på papperet tillhört Örebrobaserade Team Skistart.com den här säsongen men fått så många landslagsuppdrag att hon inte hunnit köra något långlopp för laget, att hon lägger ned karriären. Om det är med omedelbar verkan eller om det kan tänkas bli någon start i Birkebeinerrennet och/eller Årefjällsloppet har jag dock inte kunnat läsa mig till.

Fjugestas jättetalang blir lagkompis med OS-stjärnan

I dag kom nyheten att Sara Lindborg, 32, skrivit kontrakt med Örebrobaserade långloppslaget Skistart-Bergslagen. Lindborg som åkte OS så sent som 2014, VM 2007 och 2011, som 2009 tog en världscupseger i stafett, som förra året vann en etapp i Tour de ski och VM-satsade så sent som i våras, men då stoppades av en stressfraktur i ena foten som gjorde att hon tvingades bryta första SM-loppet i Ånnaboda i vintras och därefter lägga ned hela säsongen. Nu har hon även lagt ned hela världscup- och distanssatsningen, för att istället köra långloppsvärldscupen med Skistart-Bergslagen.
– Efter skadan nu i vintras bestämde jag mig för att satsa helhjärtat på Ski classics (det officiella namnet på långloppsvärldscupen) och ändra träningen efter det. Nu har jag tränat hela sommaren för just Ski classics-loppen och hoppas och tror att jag ska kunna placera mig bra. Min ambition att åka alla lopp för att få en bra totalplacering. Pallplaceringar finns i målbilden, säger hon i ett pressmeddelande.
Men Lindborg är inte Skistart-Bergslagens enda nyförvärv. Klart är också att Fjugestatjejen Olivia Hansson, 20, som chockade många i Vasaloppsdebuten som avverkade vasaloppsdebuten på 5.19.33 och blev 14:e bästa dam och bästa junioråkare herrarna inräknade (och som i lördags tog SM-silver i rullskidor, besegrad enbart av dubbla VM-medaljören Britta Johansson Norgren över 42 kilometer klassisk stil med masstart [dessutom tog Garphyttans Daniel Olsson SM-silver i H40]). Förutom Lindborg, Hansson och Karlslunds stjärna Kristina Roberto, som opererat ena hälen i sommar och ännu inte är i full träning, finns även Maria Rydqivst och Maria Gräfnings kvar i truppen, men de båda satsar först och främst på att slå sig in i det reguljära svenska landslaget. På herrsidan är det lite tunt efter Magnus Jonsson och Patrik Karlsson som mer eller mindre lagt ned sina satsningar och Tobias Karlsson som opererat höften. Kvar finns ”bara” Kalle Gräfnings och Linus Larsson. Konditionsbloggen ringde upp teamets idrottsligt ansvarige Johan Kask för att höra om förväntningarna inför säsongen som drar igång med med prolog och La Sgambeda i Livigno 5–6 december (svenska långloppscupen startar med Axa ski marathon i Falun den 3 januari, Wadköpingsloppet körs den här säsongen den 7 februari).

– Lindborg är absolut i paritet med Rydqvist och de andra svenskarna i toppen av Ski classics. Sedan vet man inte hur hon klarar övergången från traditionell skidåkning med korta stakpartier till långlopp där man står och matar på i timmar. Det är bara att titta på Mo Farahs maratontest, det är inte helt enkelt att byta distans. Men Sara har verkligen anpassat träningen och är seriös i sin satsning, säger Kask till Konditionsbloggen.
Vad har ni för förväntningar på Olivia Hansson?
– Det kommer givetvis att ta några år för henne att anpassa sig, men kan hon halvera tiden avståndet i tid till täten i Vasaloppet så har hon gjort det jättebra (Olivia var 38.31 bakom Justyna Kowalczyk i vintras och skulle ha varit åtta istället för 14:e om avståndet bara varit 19.15). Sedan är det så svårt att veta, vissa peaker vid 21 års ålder och andra fortsätter framåt. Olivia är så ung (20 år) att hon fortfarande kan köra om Ski classics ungdomströja i sex säsonger till. Men vi tror att det är klokt att matcha henne försiktigt, och i utgångsläget är planen att hon ”bara” kör Marcialonga, Vasaloppet och Årefjällsloppet i Ski classics för att i övrigt fokusera på de svenska långloppen. Risken med att köra mer nere i Europa är att det blir många resdagar och att man tappar träningen; för en ung talang är det bättre att försöka hålla i träningen under säsong.
Hur mycket kommer Maria Rydqvist och Maria Gräfnings köra för er?
– Så lite som möjligt, om de får som de vill. De fokuserar på att få köra både Tour de ski och den nya kanadensiska touren i världscupen. Men jag pratade med Rydqvist härom dagen, och hon hoppades kunna klämma in något av de större långloppen ändå.
Hur är läget med Roberto, då?
– Hälen är fortfarande inte helt läkt, och hon kan inte springa än, men det är helt normalt efter den här typen av operation. Prognosen är att hon fått dra ned på träningen med ungefär 15 procent jämfört med förra året, och hon har inte kunnat göra de mest kvalitativa intervallpassen. Men hon kan åka rullskidor, mountainbike, gå på gym och köra stakmaskin, och hon är tillbaka på jobbet som brandman.
Hur ser det ut på herrsidan, då? Blir det bara två åkare i år?
– Vi har en ganska tajt budget och ligger och balanserar på de medel vi har. Jag tror i varje fall inte att det blir något lika stort namn som Lindborg på herrsidan, men någon kanske kommer till. Trupperna, dräkterna och lagnamnen ska vara klara i månadsskiftet oktober/november, så vi har lite tid på oss.

Olivia Hansson, Sara Lindborg och Johan Kask vid Skistart-Bergslagens träningshelg i Ånnaboda för två veckor sedan. Foto: Skistart-Bergslagen
Olivia Hansson, Kristina Roberto och Johan Kask vid Skistart-Bergslagens träningshelg i Ånnaboda för två veckor sedan. Foto: Skistart-Bergslagen