Melker Forsberg vann årets sista tävling – och de samlade in 6 300 kronor till Rädda barnen

Ingen Regborn, Gerdevåg, Anfält eller Kemppi, ingen van Sitteren och väldigt få från Mikael Kroons KFUM-grupp. Näe, stjärnstatusen på årets startfält i Sylvesterloppet i Nora var inte särskilt högt, och segrartiden blev över fem (herrar) respektive nästan tre (damer) minuter sämre än förra året. Men då ska man veta att årets vinnare på herrsidan, Melker Forsberg, precis som tvåan och trean la bort 30–60 sekunder på en felspringning. 171 startande är ändå gediget på en nyårsafton, och i paritet med de senaste årens deltagarantal. Forsberg sprang på 38.51 och var 18 sekunder före Ludvikalöparen Kim Andersson i mål. Frida Nilsson, som bytte klubb från Örebro AIK till IF Start vid tävlingsårsskiftet (15 november) vann 56 sekunder före nya klubbkompisen Marie Dasler. Jag intervjuade båda vinnarna och (den pluslåsta) texten kan ni läsa här.

I samband med Sylvesterloppet skänktes 20 kronor per anmälan, totalt 3 580 kronor, till Cancerfonden på USÖ. Sörby nyårsjogg, som arrangerades samtidigt inne i Örebro, är mer insamling än tävling och drog in över 6 300 kronor till Rädda barnen. Man springer så många 2,5-kilometersvarv som man vill och skänker minst 200 kronor per varv. I år kom 90 löpare till start, och Andrew Lowry kutade längst med 14 varv (35 kilometer). Läs mer om det här.

I dag publicerades också NA:s årliga rankning av länets 50 bästa idrottare. Några konditionsidrottsnamn på listan? Jo, följande: 4) Emilia Fahlin, 10) Bob Impola, 18) Martin Regborn, 49) Filip Danielsson. Axel Ekström och Louise Wiker åkte ut från listan.

Gott nytt år på er!!

Jonatan Gustafsson fortfarande kungen av 1 000 meter (men vann Lars Lundegård tävlingen?)

2015/16 och 2016/17 var han tvåa bakom Per Sjögren. Förra vintern var Jonatan Gustafsson, då 18, redo att ta över tronen som snabbast i distriktet över fem varv på en inomhusbana (1 000 meter inne, alltså), och i kväll behöll han den genom att vara snabbast av alla i första deltävlingen i Inneserien (märk väl att det inte är säkert att han vann tävlingen eftersom alla resultat ska räknas om till poäng enligt WMA:s tabell). Gustafsson sänkte sitt eget pers (vilket jag felaktigt i fjol kallade för ”snabbast inomhus i distriktet genom tiderna”, men det är oklart eftersom löpare som sprungit snabbare utomhus – ett 50-tal stycken in alles – inte fått sina inomhustider nedskrivna i den officiella statistiken om de inte varit snabbare än utomhustiderna) med 23 hundradelar till 2.34,22, och var exakt två tiondelar före tvåan Markus Bohman över mållinjen. De två är träningskompisar i Mikael Kroons träningsgrupp där även Martin Regborn ingår, men VM-orienteraren fick den här kvällen nöja sig med en fjärdeplats på 2.39,65 (fyra hundradelar långsammare än han gjorde i Triumfglasspelen för två år sedan). Däremellan klämde sig Stocksäters Michael Welday, som liksom Gustafsson är 19 år, in på tredjeplatsen på 2.36,06. De fyra var de enda under 2.40 i tävlingen. Långloppscupssegraren Per Arvidsson kom in på 2.40,57, och längst bak i A-heatet fanns trion som avslutade sina sejourer i Thoren Track and Field: Noha Olsson som gick i mål på 2.44,33, Wilhelm Bergentz som bröt och Henrik Franzén som inte kom till start. Axel Sandberg vann B-heatet p 2.50,36 före hinderbanespecialisten Cimmi Wignell och gamle Finnkampslöparen Jonas Rosengren.
På damsidan (nå, det här är ju en mixedtävling, men man undrar ju ändå vem som var snabbast) gick Maria Eriksson och Marie Dasler en dust i femte heatet, där Eriksson till slut var starkast av Startduon och korsade mållinjen på 3.22,13 (pers med nästan fyra sekunder) medan Dasler avverkade kilometern på 3.27,89. Det kommer bli spännande att se om det faktum att Dasler är åtta år äldre kompenserar för differensen när WMA-tiderna kommer. Jag har bara hittat en omräknare som har över tio år på nacken (tabellerna uppdateras efter nya världsrekord i olika ålderskategorier, så det kan diffa en del från år till år), och där ger Daslers resultat 81,71 poäng mot Erikssons 77,27, vilket i varje fall bör indikera att gammal är äldst i det här fallet. Gustafssons segertid ger i min kalkylator 85,18 poäng mot Lars Lundegårds 3.01,86 ger 86,08, men då börjar differenserna bli så små att det är bättre att vi inväntar de officiella uträkningarna från Gunnar Johansson.
Kul i alla fall att så många som 51 löpare kom till start i en 1 000-meterstävling i Örebro. Inneserien fortstäter med en mile den 31 januari, 2 000 meter den 13 februari och 3 000 meter den 11 mars.

Ingjald missade pallen med en poäng över hela långloppssäsongen – redan klara mästarna vann i avslutningen

Liduina van Sitteren och Per Arvidsson hade redan säkrat totalsegrarna i långloppscupen sedan länge, men båda tog sig ändå till Vretstorp en slaskig decemberlördag och sprang hem ytterligare en vinst var. van Sitteren vann damklassen i Lucialoppet nästan 3,5 minuter före Frida Nilsson och ytterligare 1,5 minuter före trean Marie Dasler (som därmed säkrade tredjeplats i cupen) när hon avverkade landsvägsmilen på 38.16. Och i herrklassen var Arvidsson över minuten före Mattias Nätterlund och 1.46 före trean Ludvig Börjesson när han korsade mållinjen på 34.58.
Största dramatiken var väl egentligen kampen om tredjeplatsen i sammandraget i herrcupen (topp två på både herr- och damsidan var ju redan avgjort, och Dasler säkrade tredjeplatsen på damsidan redan på startlinjen, när varken Karin Forsberg eller Josefin Gerdevåg fanns där), där Johan Ingjald behövde en tredjeplats för att ta sig förbi Thomas Chaillou. Ingjald 37.38 var dock 54 sekunder för långsamt, och fjärdeplatsen gjorde att han bara nådde upp på samma poäng som Chaillou, som därmed tog tredjeplatsen på fler segerar under året (2–0).
I samband med långloppscupens final utsågs långa terräng-DM, som arrangerades av IFK Nora vid Digerberget, till årets tävling, och Örebro AIK säkrade som väntat åttonde raka titeln i klubbtävlingen.

Någon Örebro parkrun som konkurrerade om deltagarna fanns det inte. Loppet ställdes in redan vid lunchtid på fredagen, på grund av ishalka på banan. Nya tag om underlaget förbättras till nästa lördag.

I skidtävlingen Björnjaktens första del, lördagens fristilslopp med intervallstart som ligger till grund för morgondagens jaktstart i klassisk stil, tog Garphyttans Elin Schagerström lednignen med två sekunder i äldsta juniorklassen (D20) medan Granbergsdals Ludvig Berg håller en lika stor ledning i äldsta ungdomsklassen (H16). På seniorsidan strök sig Filip Danielsson som väntat, och Gustaf Berglund, IFK Mora, toppar tio sekunder före Oscar Persson, SK Bore, med Karlslunds Linus Larsson som bästa länsåkare på 20:e plats. Han får gå ut 2.32 bakom täten (Garphyttans Kevin Henriksson startar ytterligare tre minuter senare, som 31:a åkare).

Gerdevågs väg till nytt distriktsrekord i maraton: ”Hade märkligt nog många mentala svackor”

Josefin Gerdevåg gjorde vad hon inte ens själv vågat hoppas på – slog sitt eget personliga rekord och därmed även distriktsrekordet (eftersom hon redan hade det) på maratondistansen när hon klippte till med 2.42.49 i Valencia marathon på söndagsförmiddagen. Jag skrev lite med Gerdevåg häromdagen, och då baissade hon sina chanser och sa att hon inte längre – som när hon anmält sig – vågade hoppas på pers på grund av skadekänningar under hösten, utan att hon i stället siktade mot 2.48 (en drömgräns för många maratonlöpare eftersom det innebär att gå under fyra minuter per kilometer i snitt).
Men faktum är alltså att Gerdevåg trots allt lyckades hålla hela vägen till pers. Enligt de officiella mellantiderna, som man verkar få ta med en nypa salt, gjorde Gerdevåg första halvan på 1.20.21 och andra på 1.22.28, första milen på 37.56  (det togs inga mellantider vid 20 kilometer, så de två nästa milen får man uppskatta till 38.16 respektive 38.54) och milen mellan 30 och 40 kilometer på 39.30.
”Jag hade märkligt nog många mentala svackor under loppet. Sista tio kilometerna var jag feg, ville få till ett pb, bromsade lite, vilket inte var smart, kände mig ännu tröttare då”, skriver Gerdevåg, men fortsätter: ”Men jag är väldigt nöjd! Mitt första pb på nästan tre år. Det ger även mersmak!”
Gerdevågs tidigare pers låg på 2.43.40 och var från Frankfurt 2015 (hon har också distriktsrekordet på halvmaraton och, tillsammans med Erika Bergentz och Lisa Brorson, på 3×1 500 meter, och Gerdevåg har totalt slagit distriktsrekord vid fem tillfällen), då hon slog Mikaela Kemppis årsgamla 2.45.57 på samma bana. som i sin tur var en förbättring av Ann Sundströms då över 30 år gamla rekord (2.48.53 från Stockholm marathon 1983).
Gerevåg blev 26:a i loppet som vanns av etiopiska Ashete Dido på 2.21.14. Hanna Lindholm dyngade till med supertiden 2.30.37 som gör henne till Sveriges näst snabbaste maratonlöpare någonsin bakom Isabellah Andersson. Också Cecilia Norrbom, Johanna Bäcklund och Lisa Ring in på tider något snabbare än Gerdevåg (2.35, 2.39 respektive 2.41). Tiden gör Gerdevåg, som tog SM-brons på just maratondistans 2012, till Sverigenia i år.

På herrsidan hade ju Erik Anfält rätt stora förhoppningar om personligt rekord, som jag skrev om tidigare i veckan, men en förkylning strax före loppet dämpade nog formen mer än han vågade erkänna på förhand, och fick nöja sig med 2.26.29 (1.26 från perset); första halvan på 1.12.04 och andra på 1.14.25, milarna (med en nypa salt) på 33.59–34.18–34.59–35.31. ”Fick slita rätt hårt i dag. Ingenting gratis. Kändes redan från start. Även om bortförklaringar är grymt trista måste jag ändå konstatera att förkylningar sällan är bra för formen”, skriver Anfält på instagram och tillägger han ”kämpade trots allt in min fjärde snabbaste mara (hittills)”. Ja, och så tillägger han förhoppningsfullt: ”Känner mig dock riktigt ’revanschsugen’ redan nu, så det blir minst en hård marasatsning till innan jag trappar ned.”
Thomas Chaillou var också på väg mot en riktigt bra tid, men tappade rejält på andra halvan och landade på 2.29.36 (1.12.58/1.16.38).
Örebro AIK.s Jonas Nilsson och en förkylningsmärkt Jonathan Kandelin gjorde gjorde 2.33.19 respektive 3.01.08 i sina maradebuter. Nilssons tid är så bra att han slår sig in som 21:a i distriktet genom alla tider och trea bakom Anfält och Chaillou under 2000-talet. Andreas Ingberg dyngpersade med över fem minuter när han noterade 2.35.06 och klättrade från 56:e till 28:e plats genom tiderna i distriktet, och Martin Ingberg persade med över tre minuter när han sprang in på 2.50.44. Av örebroare gick också Johan Flodén (2.57.10), Thomas Lindahl (3.03.44), Fredrik Hartman (3.04.47) och Markus Liljenroth (3.09.28) under 3.10 medan Marie Dasler (3.11.37) persade med 36 sekunder.
Årets löptävling i länet, som jag skrev på förhand, blev det verkligen i Valencia.

View this post on Instagram

Valencia Maraton✔️ Aldrig sprungit distansen och ännu mindre kunnat tränat för den. Skador och sjukdomar har hållit mig mer eller mindre helt borta från löpning den senaste månaden. Osäker på start ända tills jag faktiskt ställde mig där och valde att iaf starta med 5km och eventuellt kliva av där. Men känslan var rätt bra trots skyhög puls. Halvmaran på 1:23 men började bli jobbigt redan där. Vid 28km kom det stora raset med kramper. Blev blandad gång/jogg sista 12km men i mål tog jag mig på 03:00:43 och jag kan inte vara mer nöjd över min asfaltsmaradebut med dessa förutsättningar🤧😁 Stort grattis alla @orebroaik1964 löpare som många krossade sina pbn idag! Även min fina @nkarlssson mosade sitt pb med 4min och tack för du fick med mig på en asfaltsmara😅 Nu blir det någon extra cerveza till kvällen 👌🏼 Och tack för all support från hemmaplan❤️❤️ #örebroaik #valenciamarathon #löpning

A post shared by Jonathan Kandelin (@jonathankandelin) on

I långloppsvärldscupen Ski classics individuella prolog, som följde på lagprologen i fredags och tillsammans med lördagens fristilslopp La Sgambeda, blev Maria Gräfnings, som hemma i Sverige tävlar för Karlslund men i internationella sammanhang i år för Team Parkettpartner, tog en åttondeplats, 2.14 bakom Britta Johansson Norgren (som genom att vinna för andra gången i helgen verkligen visade att hon blir att räkna med även denna säsong) över de 28 kilometerna. Gräfnings låg med i tätgruppen, som då bestod av ett drygt tiotal åkare, i lite mer än en mil innan repet gick.
Bob Impola hade inte någon av de där ”två dagarna om året”, som han snackade om på förhand och gick i mål i en liten klunga nästan fyra minuter bakom täten, som 48:a i herrloppet.
Ski classics drar igång på allvar, med första långloppet, i Seefeld den 12 januari.

Sveriges snabbaste 50-åringen tog fjärde guldet bara på Öland – och Axelsson nionde snabbast genom tiderna med skrällperset på 500 meter

Det är något med Marie Dasler och Öland. Ja, eller också är det bara den där grejen att hon är landets bästa löpare över 50. I somras sprang hon hem 1 500 meter (5.23,48, seger med över tio sekunder), 5 000 meter (19.52,12, seger med nästan två minuter) och 10 000 meter (41.42,27, seger med långt över tre minuter) under veteran-SM på Öland, och tillbaka på samma sida bron sprang hon i dag hem veteran-SM i terräng över två tvåkilometersvarv på en golfbana. Dasler, som bor i Garphyttan och tävlar för Örebroklubben IF Start, var nio sekunder före Spårvägens Katarina Löf Hagström i mål, men i och med att de båda var nia och tia totalt av de 34 löpare som startade 11.00 (alla damer från K35- till K75-klasserna) så vet jag inte exakt hur bra koll de hade på att guldet stod just mellan de båda. Hur som helst korsade Dasler mållinjen på 17.21 för säsongens fjärde veteran-SM-guld (för hon fick faktiskt nöja sig med ett silver på 3 000 meter inomhus i vintras).
Även Motalas Johanna Eriksson, som jag ju tidigare i veckan fick reda på är fostrad i Zinkgruvan, tog veteran-SM-guld, i yngsta klassen – K35 – och hon utmanar ju på allvar eliten på dubbla distansen i morgon (hon tog ju SM-brons på 10 000 meter bland seniorerna i augusti). Hon avverkade de fyra kilometerna på 14.40.
Örebro AIK:s Sören Forsberg tog silver i H55 som sprang fyra varv, 8 000 meter, på 31.28, minuten bakom segrande Thomas Sparr, och IF Starts Maria Eriksson tog brons i K40 på 17.04 (med en till hygglig löpare hade Start haft bra chans på silver i damveteranernas lagtävling, men Marie och Maria var ensamma till start) medan Almbys Ljiljana Persson fixade samma valör i K65 med tiden 22.35.
I elitklasserna tog Martin Regborn den mest framskjutna länsplacering med en 14:e-plats. Det var extremt tajt med 15 löpare inom 30 sekunder bakom segrande Napoleon Solomon, Tureberg, och Regborn var 28 sekunder bakom honom och 18 från bronset. Örebrofostrade Tim Sundström sprang in på 33:e plats, 37 sekunder bakom Regborn, och bidrog på så sätt till att Tureberg med nio sekunders marginal till Hässelby fixade lag-SM-bronset bakom Spårvägen och Sävedalen. På damsidan spurtade Lisa Bergdahl, den Fellingsbrofostrade Sävedalenlöparen, ned Louise Wiker, den Hälleforsfostrade Hässelbylöparen, med en sekunds marginal om 15:e-plats och titeln som bästa exillänslöpare. Bergdahl på 14.58, Wiker på 14.59, drygt en minut bakom segrande Meraf Bahta. Långloppscupssegraren Liduina van Sitteren tog 28:e-platsen på 15.37.
I pojkarnas ungdomsklasser avverkade Thorens Wilhelm Bergentz, KFUM Örebros Melker Forsberg och Thorens Noha Olsson fyra kilometer på 13.45, 13.54 respektive 14.06, vilket gav Bergentz en fjärdeplats i P16 (en sekund från silvret!), Olsson en sjundeplats i samma klass och Forsberg en tiondeplats i P17.
I morgon avslutas terräng-SM, med Karin Forsberg och Heshlu Andemariam, samt Regborn, WIker, Bergdahl, van Sitteren och Eriksson som springer igen.

Redan i går dyngade Adam Axelsson, skrinnaren vars succécomeback jag skrev om för två veckor sedan, till med sitt bästa 500-meterslopp i hela karriären – trots att tävlingen gick i tyska Inzell och hans tidigare bästatid kom från den världsrekordsnabba isen på OS-banorna i Salt Lake City. Axelsson dundrade till med 37,11 och var åtta av de 52 startande i tävlingen, en tid som dessutom gör honom till Sveriges nionde snabbaste genom alla tider på sprintdistansen. Trots att han fick problem med ena vaden direkt i starten på det efterföljande 1 000-metersloppet fullföljde han för säsongsbästat 1.13,40, bara fem hundradelar över perset från Calgary, men känningen i vaden gjorde att han strök sig från lördagens 500-meterslopp. Återstår att se om han kommer till start i morgon, söndag.

Jag skrev ju lite om första dagens tävlande i draghundsportens barmarks-EM i torsdags, och i går avslutade de fyra hunddragna Hälleforscyklisterna tävlingen med två niondeplatser (Anders Johanson och Li Hultgård), en 13:e -(Timo Silvola) och en 14:e-plats (Göran Olsson. Närmast medalj, i sekunder räknat, var Hultgård som bara hade 40 sekunder upp till Hanna Bergman som knep bronset, och ytterligare elva till Europamästaren Linne Beate Sinding-Larsen, Norge.

Hemma i Örebro var det, för de som blev kvar, zombieloppet Run for your lives. Det är ju mer en happening än en löptävling, och det är ingen som ”vinner” på annat sätt än att de som kommer i mål med något av sina ”liv” kvar har klarat sig. Däremot var det ju 77:e upplagan av Örebro parkrun i morse, och där drygade Johan Ingjald ut sin ledning som mest segraren genom tiderna genom att avverka de fem kilometerna på 18.33 (Eric Segelberg, som förra lördagen sprang betydligt snabbare än jag i maran i Växjö, blev tvåa på 18.44 medan jag fortfarande är helt slaktad i benen efter 42,2 kilometer asfalt). Ida Lilja var snabbaste dam för första gången.

OK Tisaren tar natten som fyra i Smålandskavlen (det löps två sträckor i mörker på kvällen, och omstart med jaktstart över tre dagsträckor på söndagsmorgonen), om nu det något knepiga resultatet för det enligt liveresultaten ledande kombinationslaget stämmer. Hur som helst var Lilian Forsgren snabbast av alla på förstasträckan (45 sekunder före Sävedalens exilörebroare och förra landslagslöpare Maria Magnusson på andraplatsen) och nästan tre minuter före alla andra, men Lovisa Persson tappade tre placeringar och rätt många minuter på andrasträckan, så Rebecka Nylin på tredje kommer få starta 3.05 från täten (men bara fem sekunder bakom Halden) i morgon bitti. Tvillingarna Ellinor och Josefin Tjernlund avslutar sedan för Hallsbergs- och Kumlaklubben. På herrsidan ligger Tisaren på 18:e plats, 5.05 bakom ledande Stora Tuna.
Hemmavid slutade Karin Persson (24 sekunder bakom Emma Helmersson, Roxen) och Anton Hallor (1.50 bakom Simon Hedlund, Ärla) på andraplatserna i Arosträffen i Västerås.

Favoritsegrar och avgjord långloppscup – men Sjögrens framfart mäktigast i terräng-DM: ”Miraklet på Digerberget”

Själv var jag och sprang ett maraton i Växjö i dag, men mer om det senare.

Dagens stora begivenhet, som jag så här på kvällskvisten fått läsa ikapp mig på, var förstås långa terräng-DM i Nora. Och man kan dela in intrycken i tre delar:
** Martin Regborn och Karin Forsberg tog två stora och väntade segrar. Orienteringsvärldsstjärnan vann herrklassen med en bra bit över tre minuter när han betvingade tre varv på det fyra kilometer långa, hyggligt kuperade och rätt sugande elljusspåret i Digerberget utanför Nora på 38.00 medan den tidigare Finnkampslöparen vann med över minuten över damernas två varv på samma bana (alltså åtta kilometer) när hon noterade 30.02.
** Per Arvidsson säkrade totalsegern i långloppscupen (Liduina van Sitteren, tvåa bakom Forsberg på 31.04, hade redan säkrat damtiteln), men inte specifikt genom sin andraplats bakom Regborn (på 41.19) utan genom att Andreas Ingberg inte vann (nå, hade Ingberg varit etta och Arvidsson tvåa hade det förvisso också räckt för Arvidsson). Arvidsson blir den tionde vinnaren i cupen på herrsidan (det är 20:e året den avgörs), och det här är första gången sedan 2005 som cupen ser helt nya totalvinnare på herr-och damsidan samma år.
** Per Sjögren gjorde en (som väntat, vill jag nästan skriva) makalös tävlingscomeback och tog ett DM-brons på 41.41. Han har ju, som så ofta tidigare i sin karriär, haft återkommande skadeproblem hela säsongen efter succén i fjol (då han bland annat var topp tio i friidrotts-SM på både 5 000 och 10 000 meter och vann långloppscupens sammandrag), och har inte sprungit en riktig löptävling sedan korta terräng-DM i maj. Hans tränare Mikael Kroon (som också sköter Regborns fysträning) är lyrisk och benämner på instagram (se nedan) prestationen som ”Miraklet på Digerberget”: ”Han har kört ett pass i veckan en längre tid men lever på ångorna från fjolårets fina lopp! Enligt egen utsaga var krafterna slut redan efter 3 kilometer. Så 9 kilometer gick via mirakel.”
Annars? Jo, Starts Maria Eriksson, som haft så fin form i år, följde upp DM-silvret i korta terrängen i våras med ett brons nu på 33.47, och blev dessutom behängd med tre DM-guldmedaljer: I K40, i damlag (med Marie Dasler, fyra totalt och guld i K50 och Petra Hanaeus, guld i K45) och i veterandamlag (med samma lag). På herrsidan vann KFUM Örebros lag med Regborn, Sjögren (som också vann yngsta veteranklassen M35 individuellt) och Oskar Hansson DM-guldet för lag, medan herrveteranlagguldet gick till Örebro AIK med Ingberg, Oskar Arlebo (seger i M40) och Fredrik Johnsson. Övriga segrare på veteransidan: Karin Forsberg i K35, Rodney Hundermark i M45, Ulf Hallmén i M50, Maria Engström i K55, Jonny Larsson i M55, Rose Marie Enmalm i K60, Göte Pettersson i M60, Susanne Malmqvist i K65, Hans Backström i M65, K-G Agartsson i M70, Birgitta Jansson i K75, Arne Evertsson i M75 och Anders Källman i M80.

Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
2005: Karin Sennvall (numera Forsberg)/Mathias Lidson.
2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
2010: Karin Sennvall (nu Forsberg)/Erik Anfält.
2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
2012: Erica Lech/Erik Anfält.
2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson.
2017: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2018: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.

I London fortsatte hinderbanelöpnings-VM med kungadistansen över 15 kilometer med 100 hinder. Britten Jonathan Albon följde upp gårdagens seger på kortdistansen med ett nytt i dag (om än bara med 28 sekunders marginal, medan kanadensaren Lindsay Webster var snabbaste dam med exakt en minuts marginal (men coolast från vår horisont var att svenska Karin Karlsson tog brons, knappt 3,5 minuter bakom Webster). Länslöparna tävlade i åldersklasstävlingen, och bäst gick det för örebroaren Martin Bäckström som sprang in på tionde plats i H25–29 på 1.44.48 (Albons segertid i elitklassen var 1.27.17), medan Martin Nilsson blev 39:a i H30–34  på 1.57.47. Jonathan Kandelin misslyckades med ett hinder, och kallar upplevelsen för ”en nattsvart historia” på instagram (se nedan), därmed placeras han efter alla som fullföljde samtliga hundra hinder, på 180:e plats i H25–29. Samma öde till mötes gick Sara Forsström, om än först på det hundrade och sista hindret, men eftersom bara 18 lyckades besegra alla hinder i D25–29-klassen räckte det ändå till en 20:e-plats. Tiden var så bra att hon hade varit sämst tolva om hon klarat även det sista hindret. I morgon avslutas VM med lagtävling.

View this post on Instagram

Ungefär så såg jag ut ☝️med ett stort leende på läpparna under hela 15 km. Kände mig så stark och lyckades sätta hinder efter hinder fram till absolut sista hänghindret (scull valley). Det var som att gå in i en vägg. Armarna och greppet var totalt kraftlösa och blodet rann. Det gick bara inte! Trots många försök så tappade jag aldrig den goa känslan jag hade, blev inte stressad och kunde ändå känna hur nöjd jag är att ha klarat 99 av 100 hinder! Nu efter loppet har jag kvar det stora leendet även om jag såklart känner en gnutta besvikelse av att inte få toppa mitt helt ärligt grymma lopp (känns lite ovant att skriva så) 🙈 Man kan ju ändå säga att jag tog plats 20 av alla tjejer i min åldersgrupp 25-29💪/S #ocrwc #ocrworldchampionships #vm #2018 #ocr #hinderbana #team__stream #blodsvettochleende #nordicwellnessnorrkopingcity

A post shared by Bäckström & Forsström (@team__stream) on

I den 76:e upplagan av Örebro parkrun var Mahfoud Ameuri, han som spöade upp mig för två veckor sedan, återigen snabbast av alla, och på exakt samma tid som då: 19.21. Elin Törnqvist snabbaste dam på 21.44.

Friskisrundan avgjordes i dag, en löptävling parat med lite styrkemoment – ett evenemang jag gärna hade deltagit i om det inte varit för maran – men jag har inte lyckats hitta något resultat.

Regborn avslutade världscupsäsongen med bästa loppet – och Liduina van Sitteren klar mästare i långloppscupen

Säsongens sista världscuplopp gav säsongens klart bästa resultat för Martin Regborn. I sprinten i tjeckiska Mlada Boleslav, sju mil norr om Prag, sprang örebroaren in på fjärde plats, 19 sekunder bakom segrande landslagskollegan Jonas Leandersson och bara elva sekunder från en pallplats. Betydligt roligare än sjukdomar, formdippar, strulande elektronik och diskningar som präglat Regborns världscupsäsong fram tills nu. Regborn berättade på instagram redan innan dagens sprint om gårdagens häftiga (trots diskningen) medeldistans, kolla in bilden nedan.
Josefin Tjernlund fick springa B-final och slutade sexa där, 31 sekunder bakom landslagskompisen Emma Bjessmo som vann (men redan klara världscupsegraren Tove Alexandersson vann A-finalen).
Dagens resultat gör att Regborn, som i fjol var fyra i totala världscupen (han hade garanterat varit på pallen om han inte blivit förkyld inför finalhelgen), lyfter från 19:e till 17:e plats i årets sammandrag. Därmed är han fjärde bästa svensk på herrsidan (Gustav Bergman var bäst, med en fjärdeplats; Sverige har fortfarande inte tagit en pallplats i herrarnas sammandrag sedan 2009!). Varken Lilian Forsgren eller Josefin Tjernlund har sprungit hela världscupen, och går in på 54:e respektive 82:a plats i totalen.

Över 3 300 orienterare stannade kvar i Stockholmsområdet och sprang 25-mannamedeln dagen efter 25-manna (tja, strikt räknat kanske en del av dem inte var med i går), ex-örebroaren Maria Magnusson (numera Sävedalen) blev trea på damsidan (Tisarens Lovisa Persson var bästa löpare från länsklubb på 32:a plats) medan Tisarens Daniel Attås var fyra på herrsidan, bara 25 sekunder från segern och före löpare som Fredrik Bakkman (Filip Jacobsson blev 14:e, 2.20 bakom).

Josefin Gerdevåg sprang, som jag skrev om i fredags, Hostruset som en del i ett långpass. 14 kilometer före, sedan loppets fem kilometer, och så ytterligare en bit efteråt. Hur det gick för den tidigare SM-bronsmedaljören i maraton? Jo, hon vann tävlingen på 18.57, nästan 1,5 minuter före tvåan, Starts Marie Dasler (som har sprungit ”de sex stora” maratonloppen i Tokyo, Boston, London, Berlin, Chicago och New York, och därtill var åtta i swimrun-VM Ö till ö i fjol) som i sin tur var 14 sekunder före Västerås Betti Lukic (Starts Susanna Hellsten tog tredjeplatsen i cupen, där bara löpare för länsklubbar räknas, på 21.15).
På herrsidan sprang KFUM Örebros Markus Bohman, som löpte 10 000 meter på SM i Eskilstuna för drygt en månad sedan, hem segern på 15.28, sex sekunder före 19-årige klubbkompisen Jonathan Gustavsson som så sent som i går sprang andrasträckan i KFUM Örebros lag i 25-manna (han var 13:e snabbast av alla på den sträckan och förde upp laget från 49:e till 22:a plats).
Långloppscupens ledare Per Arvidsson tog tredjeplats på 15.58 före blott 15-årige Thoren-löparen Wilhelm Bergentz som persade när han korsade mållinjen på 16.08.
Att Karin Forsberg inte kom till start innebar att Liduina van Sitteren nu även teoretiskt säkrat segern i långloppscupen (hon kom förvisso inte heller till start, men det gjorde inget). Därmed är Mikaela Kemppis rekordsvit om fem raka segrar i cupen nu också bruten. För Per Arvidsson ger inte tredjeplatsen i dag några nya poäng i cupen, men att Andreas Ingberg inte inkasserade några (han ställde inte upp) betyder att det finns färre att tävla om: Om Ingberg missar något av de fyra loppen som återstår är Arvidsson klar mästare, och även om Ingberg kommer till start så räcker det med att han missar topp fem i Åstadsloppet på lördag för att bli av med chansen till titeln. Han måste helt enkelt ta minst 22 av de 26 poäng som finns kvar på bordet samtidigt som Arvidsson inte plockar ytterligare.

Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
2005: Karin Sennvall (numera Forsberg)/Mathias Lidson.
2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
2010: Karin Sennvall (nu Forsberg)/Erik Anfält.
2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
2012: Erica Lech/Erik Anfält.
2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson.
2017: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2018: Liduina van Sitteren/?.

Vasaloppstvåan Bob Impola, från Kopparberg/Fjugsta, vann enligt sin egen instagram Gålörullen i dag, ett 36,5 kilometer långt rullskidlopp som gäller som distriktsmästerskap för Stockholm (men den guldmedaljen hamnade hos någon annan, Impola fick nöja sig med att vinna själva tävlingen eftersom han representerar Örebroklubben Karlslund). Någon resultatlista har jag dock inte lyckats hitta från loppet.

Och på tal om skidåkare från Karlslund så blev Linus Larsson femma i Hackmora bergslopp i går, en tävling som jag länge velat prova. Han står förvisso skriven för Sågmyra skidklubb i resultatlistan, men så sent som i Wadköpingslöpet kutade han för Kif. IFK Moras Jonas Eriksson vann sex sekunder före bygdens store son Calle Halfvarsson i ett motbakkelöp med 219 höjdmeter på 2 900 meter (en liten nedförsbacke gör att differensen från start till mål är 203 höjdmeter.

Nordblom under banrekordet i Ö till ö – men fick nöja sig med fjärdeplats

Bibben Nordblom, och nya partnern Susie Moonan, gick under det två år gamla banrekordet i Ö till ö, VM i swimrun i dag, men fick ändå nöja sig med en fjärdeplats eftersom tre lag var ännu snabbare. Läs mer om det i min intervju med Nordblom här. Marie Dasler, som tävlar med Malin Broström, slutade på 15:e plats i damklassen, knappt 1,5 timmar bakom Nordblom och Moonan. Mårten Vidlund/Matti Tordsson tvingades bryta tre mil in i tävlingen.

Trots en rejäl genomgång av helgen i går lyckades jag missa hinderbaneloppet Västerås actionrun, där örebroaren Martin Bäckström tog en andraplats, 1.56 bakom Tobias Jäger, som tog revansch för andraplatsen i Örebro i våras. Sara Forsström blev femma, 42 sekunder från pallen, och Tom Schultz-Eklund blev sexa.

Till helgen är det, förutom en sagolik massa löptävlingar på hemmaplan, också långdistans-SM i orientering strax söder om Jönköping. Anmälningstiden löpte ut i helgen, och i princip hela länets orienteringselit är klar för start (undantagen är Ellinor Erikssons, vars satsning tyvärr ligger nere tills vidare, läs mer om det på hennes egen blogg, och Filip Jacobsson som haft skadeproblem under året): Landslagslöparna Martin Regborn, Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren (officiellt utanför landslaget, men hon har ändå sprungit både EM och världscup i år), en Filip Dahlgren som verkar ha hittat form efter alla skador och som kommer bli jätteintressant att följa, starka löpare som Andrea Svensson, Ellinor Tjernlund, Daniel Attås (som förhoppningsvis blivit av med sina magproblem) och Viktor Larsson (som varit så stark i mountainbikeorientering men även kommer bli en nyckel i Hagabys stafett-SM-lag nästa helg), och spännande juniorer som Jonathan Gustafsson i H20 och Frida Johansson i D18. Kval på lördag, final på söndag.

Bloggcomeback efter tolv veckor – nu kör vi som vanligt igen!

Tolv veckor – 84 dagar (minus två dagars jobbinhopp för speedway, men ändå). Så lång semester har jag haft, så länge har den här bloggen varit död (med undantag för racerapporter från sommarens tre mållopp). Men nu kör vi igång igen. Onsdag morgon och tillbaka på jobbet, och från och med nu blir det precis som vanligt ett blogginlägg om dagen (det är i varje fall ambitionen).
Jag kan givetvis inte sammanfatta allt som hänt i konditionsidrottssvängen i länet under de veckor jag varit borta, så vi får ta det i väldigt grova drag och fokusera på de stora prestationerna. Här har ni dem. Hojta om jag missat något, jag finns som alltid på [email protected] och 073-038 94 00 (helst sms!).

** Emilia Fahlin har ju fortsatt leverera resultat av absolut toppresultat när hon fått chansen. Guld och silver på SM, det hade troligen blivit medalj (guld?) på EM om inte kedjan hade hängt sig i spurten (hon blev ändå 16:e!) och nu senast en helt sjuk svit med två andra- och en tredjeplats över tre etapper i världstourtävlingen Ladies tour of Norway, vilket gav en andraplats totalt i etapploppet och gav 208 världsrankningspoäng på ett bräde vilket skickade upp Fahlin från en historisk bra 65:e-plats på världsrankningen förra veckan till en 31:a-plats den här veckan, vilket ensamt gjorde att Sverige klättrade förbi Norge på nationsrankningen (som avgör antal startplatse på mästerskap) och nu liger på 19:e plats.

** Erik Anfält tog, vid 42 års ålder, sitt livs första SM-medalj när han sprang hem ett brons i Stockholm marathon, och såg efter en bra träningssommar (seger i Silverleden på en dag, bland annat) ut att kunna följa upp det med en placering i absolut toppen i Ultravasan i lördags, men halsont satte stopp för starten.

Stockholm Marathon 2018 den långa versionen. 5:a, 4:a och 5:a är de senaste tre årens SM-placeringar. Jag har med andra ord varit och nosat på pallen men inte nått ända fram. Åren går och kanske, med betoning på kanske, var det min sista chans i år att ta en SM-medalj. Har under ganska lång tid jobbat med målbilden hur jag under slutkilometrarna i årets lopp kommer känna mig sådär euforiskt stark och passera löpare på löpare. Mitt upplägg för årets mara fastslog jag helt ca 15 min före start efter ett kort snack med rutinerade @fredrikuhrbom. Frågan jag ställer till honom är hur mycket långsammare han tror man "bör" springa med tanke på värmen. Märker på Uhrbom att han faktiskt tänker svara riktigt seriöst 😃 – minst fem sekunder per kilometer i alla fall, svarar han. Bestämmer mig då för att runt 75 minuter får bli min rikttid för halvmara-passeringen. Starten går och som väntat öppnar de flesta av mina på pappret tuffaste konkurrenter ganska mycket snabbare än mig. Jag tycker värmen känns ännu värre än väntat men försöker intala mig att det känns lika illa för alla. Kilometrarna rullar ändå på och jag försöker ha mest fokus på att fylla på med så mycket vätska jag kan och hålla huvudet kallt. Halvmaran passerar jag på 1.15.27. Inser att vissa konkurrenter måste vara långt före då jag inte ens ser deras ryggar. Tvingar mig ändå att inte börja jaga än då risken för att "vägga" skulle vara uppenbar då. Har suverän langning (och pepp) under hela loppet. Sista langningen är planerad vid 36 km. Bestämmer mig för att springa med "handbromsen i" ända dit och sen hälla sista flaskan kallvatten över huvudet och dra en sista gel och trycka på precis allt jag har ända in i mål. Jag följer denna plan till 110 procent och det fokus och den kraft jag lyckas få ur mig sista dryga 6 km in mot mål känns smått overkliga. Strax före 40 km passeringen ropar någon i publiken att – ryggen du ser där långt bort är bronset. Det är NU och inte sen jag måste leverera mitt livs maraspurt. Vet inte riktigt hur det går till men jag lyckas hitta ytterligare en växel och varvet på Stockholm Stadion kommer jag aldrig glömma. #smbrons #stockholmmarathon #drömmarkannås 📸 stockholm marathon

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

När jag tog min efterlängtade SM-medalj på Stockholm Marathon tidigare i somras trodde jag att jag skulle få lite svårt att hitta motivation till en ny hårdsatsning (i alla fall tätt inpå). Men bara några dagar efter Stockholm hade jag hittat en enorm motivation och drivkraft att på ett mycket seriöst sätt ta mig an en ny utmaning. Ultravasan 90. Har tränat mer och längre pass än någonsin allt med fokus att stå på startlinjen i Sälen i mitt livs form. Många pass har varit enormt tuffa att genomföra men jag har genomfört dem ändå och egentligen har allt gått enligt plan vecka för vecka ända fram till igår då jag vaknade med en väldigt ond hals. Även om jag redan då insåg att "loppet var kört" hoppades jag på en mirakelnatt och att jag skulle vakna upp idag med markant bättre känsla. Men halsen känns snarare sämre idag än igår så min i särklass tyngsta DNS är ett faktum. Det blir inget lopp för mig på lördag. Hur det hade gått om jag hade kommit till start är omöjligt att veta. Det som grämer mig mest är att jag aldrig får veta hur långt min satsning hade nått. Men, det är ingen som har dött, det handlar om löpning, så det är bara att bryta ihop, bli frisk och förhoppningsvis orka hitta ny motivation… 📸Marathon.se

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

** Garphyttans Marcus Jansson (andrasträckan) och Hagabys i sommar mästerskapsdebuterande Viktor Larsson (sistasträckan) utgjorde två tredjedelar av det svenska lag som tog en historisk VM-medalj i stafett vid mountainbikeorienterings-VM i Österrike, ett silver bara nio sekunder bakom Ryssland. På de individuella distanserna hade Viktor placeringsraden 26-18-11-18 och Marcus 20-13-19-diskad i masstart, medeldistans, långdistans och sprint. På EM en månad tidigare, i Ungern, tog Marcus bästa placeringen med en sjätteplats i långdistans. Larsson har varit urstark på hojen den här säsongen och tog guld, silver och silver under SM-helgen i Falun, i sprint, lång- och medeldistans. Jansson, som dominerat de senaste åren, fick ”nöja sig” med dubbla guld i lång- och medeldistans. Karlskogingen Erica Olsson var också med på VM och EM, i juniorklass, och nådde som bäst en tiondeplats i EM-sprinten.

** Martin Regborn var bara nio sekunder från medalj när han blev åtta i VM-springen i Lettland, men fick veckan efter nöja sig med en 18:e-plats på långdistansen, vilket han inte var helt nöjd med. ”Loppet som jag tränat för hela året och så känns kroppen som ett blysänke andra halvan av banan… Helt OK tekniskt genomförande om man ska se något positivt”, skriver han på instagram. Regborn har också hunnit ta SM-silver i sprint (Josefin Tjernlund, Tisaren, var sexa, och sprang därtill slutsträckan i det Tisarenlag som blev femma i sprintstafetten).

** OK Tisarens Simone Niggli, världens bästa orienterare genom tiderna men numera 40 år och ”motionär” vann O-ringens elitklass med 6,5 minuters marginal. Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund blev sexa och sjua. Filip Dahlgren gjorde sitt starkaste resultat på flera år med en femteplats totalt. Martin Regborn gjorde ett gästspel på sprintetappen och tog en andraplats.

Trevlig vecka i Örnsköldsvik som resulterade i en 5:e plats på O-ringen! Det var inte igår! Någon slags comeback även om det är en bra bit kvar till den nivån jag vill vara på. Trött blev jag i alla fall! Fick damma av sprintlinnet också! Förutom generalrepetitionen på Skärgårdssprinten veckan före så var senast det begav sig i Borås 2015. Man blir bra på det man tränar osv. Veckan innehöll även mental träning i form av minigolf där jag blev utpsykad och utklassad. Det hela avslutades med en punktering och ett 5h ofrivilligt stopp i Sundsvall på hemvägen. Foto: 2. Sven Alexandersson 3. Stefan Månsson #hagabygoiforebro #hagabygoif #kilsbergspower #likegrizzly #bambambam #somettjävlamotionär #oringen2018 #minigolf #bangolf #besserwisser #htfu

A post shared by Filip Dahlgren (@filipda88) on

** Matthias Wengelin tog en sjundeplats i sin gamla paraddisciplin sprint på EM i Österrike, och följde upp med en 37:e-plats (när EM gick vidare i Glasgow) efter att ha fått starta längst bak i klungan i OS-disciplinen crosscountry.  I Cykelvasan krigade mountainbikecyklisten från Örebro hem en femteplats.

** Jacob Ahlsson har tagit sitt livs hittills fetaste placering med en tredjeplats i ett kermesselopp i Belgien, och det efter att ha blivit åtta och tia i tävlingarna dagarna före. Lillebror Jonathan tog SM-silver (i P16-klassen) på linje och SM-brons i tempo.

** Johan Eriksson, 49, från Kopparberg blev elva i Ultravasan och satte snabbaste totaltiden genom tiderna i Vasaloppstrippeln, det skrev jag en artikel om (på semestern) i måndags. KFUM Örebros Linus Rosdal blev tvåa i Ultravasan 45, loppet som Anfält vann i fjol, på den tredje snabbaste tiden i loppets historia (bara bakom segraren David Nilsson och Anfälts segertid från i fjol), före löpare som Elov Olsson.

** I långloppscupen har det dunkats av inte mindre än nio deltävlingar, varav tre DM. Liduina van Sitteren var mest framgångsrik med ett DM-guld (maraton) och två silver, mest notabelt kanske att hon senare samma dag som hon totalvann Viby marathon (snabbare än alla herrar) åkte till Rudskoga och vann Jordgubbslunkens sexkilometersklass också … Karin Forsberg har gjort comeback i löparspåren och sprang hem 10 000-metersguldet på finfina 38.33 medan Josefin Tjernlund tog guldet på halva distansen med 17.58. Rodney Hundermark (maraton), Andreas Ingberg (10 000 meter) och William Wickholm (5 000) tog gulden på herrsidan där det blev nio olika medaljörer. van Sitteren vann också Rallarrundan och Dalenrundan, medan Forsberg plockade förstaplatser i Lindesjönloppet och Fröviloppet. Josefin Gerdevåg, som tävlat rätt sparsamt, vann Semesterhalvmaran. På herrsidan fortsatte trenden med olika segrare: Per Arvidsson vann Rallarrundan, Heshlu Andemarim tog hem Lindesjönloppet, Adam Gillman var först i mål i Fröviloppet, Alexander Söderberg var snabbast i Semesterhalvmaran (men Andemariam fick toppoängen i cupen eftersom Söderberg springer för Stockholmsklubben Spårvägen) och Cimmie Wignell segrade i Dalenrundan (i Stripastafetten dominerade IF Start på både herr- och damsidan. Sammantaget gör det att van Sitteren har en rätt betryggande ledning i långloppscupens sammandrag, såvida inte Gerdevåg eller Forsberg börjar springa fler lopp i höst. Maria Eriksson är förvisso bara en poäng bakom i sammandraget, men har redan slagit i taget för hur många tävlingar som får räknas med van Sitteren har en kvar. På herrsidan leder Arvidsson med hela 20 poäng, men där är läget omvänt; den lednignen är inte alls säker eftersom få av löparna bakom ännu nåt upp i lika många tävlingar som honom. Om till exempel Andreas Ingberg, Jack Karlsson eller Andemariam, som båda varit snabbare än Arvidsson i år, springer fler tävlingar i höst kan de nå ifatt. Utanför cupen vann Kevin Henriksson och Anne Ellström Semestermilen medan Maja Blom och Johan Fagerberg tog hem Svartåloppet.

** Karin Forsberg (guld 5 000 och 10 000 meter i K35), Marie Dasler (guld 5 000 och 10 000 meter, K50), Maria Eriksson (guld 10 000 meter, silver 5 000 meter i K40) och Jan Myrtorp (brons 800 meter i M75) tog medaljer på veteran-SM, Wilhelm Bergentz (guld 3000 meter, silver 1 500 meter i P16), Noha Olsson (brons 1 500 meter i P16) och Henrik Franzén (brons 1 500 meter hinder i P15) gjorde detsamma i ungdoms-SM. Dasler tog dessutom SM-guld och Eriksson brons i sina åldersklasser i SM-milen, där även Susanne Malmqvist tog ett veteran-SM-guld, i K65.

** Rebecka Nylin, Johan Aronsson och lagen Josefine Wallenhammar/Eva Gustafsson (Hagaby) och Jakob Attås/Gustav Hindér blev distriktsmästare i sprintorientering i Nora. Maja Alm och Emil Svensk vann världsrankningstävlingen Örebro City Sprint där Filip Jacobsson (sjua) och Josefin Tjernlund (åtta) blev bästa länslöpare. Svenska landslaget med Lina Strand, Gustav Bergman, Jonas Leandersson och Karolin Ohlsson vann mixedsprintstafetten.

** I Milans poängtävlingar har Magnus Palm, Jakob Wallenhammar, Ludwig Ljungqvist, Filip Jacobsson (två tisdagar i rad) och nu senast i går kväll Oskar Eklöf, men Calle Olsson tog hem totalsegern (i huvudklassen var han den enda som sprang alla deltävlingarna, men det var inte avgörande eftersom bara de sex bästa resultaten räknas) med ynka 32 poäng (motsvarande 32 sekunder i någon av alla tävlingar) ned till tvåan Oskar Arlebo efter att ha tagit en andraplats, en sekund bakom Eklöf. Olsson var trea inför finalen, men tog sig alltså hela vägen upp till förstaplatsen. Evelina Ericsson blev bästa dam (det är mixedklass) med en 13:e-plats.

** Karl-Johan Danielsson och Annie Thorén vann Örebro triathlon, hemmalöparen Sara Jakobsson tog hem sprintklassen.

** Lagen Karin Strömdahl/Katrin Björklund, Christer Ericsson/William Blomström och Sandra Lundqvist/Fredrik Sundberg vann multisporttävlingen Örebroloppet, medan Per Eklöf blev först ut som segrare i den nya soloklassen (enda kvinnan som körde solo bröt).

** Stockholmaren Pär Bjelkmar krossade banrekorden varje dag under Bergslagsleden på fem dagar och satte ett totalt rekord med runt sex timmar.

** Själv har jag sprungit Niesen treppen lauf, Gallaberget trailrun, Jordgubbslunken, Hyttloppet, Mörksuggenjakten trail, Mora trail, Lurs backyard ultra, Skövde ultrafestival backyard ultra, Kloten–Nyberget och Ultravasan under den här tolvveckorssemestern (plus att jag hojat Cykelvasan). I juli blev det faktiskt över 31 tävlingsmil i löparskorna …

Fjugestaloppet – seger för Gerdevåg, comeback för Attås och dagen efter för Impola, Hansson och van Sitteren

Bob Impola gjorde det, Liduina van Sitteren likaså, liksom Olivia Hansson: Körde en dubbel med tävlingar både onsdag och torsdag, alltså. På onsdagen vann Karlslunds meriterade långloppslängdskidåkare Impola (tvåa i Vasaloppet i vintras) och Hansson (tvåa i Nordenskiöldsloppet i vintras) den första riktiga etappen i rullskidtouren Moto tour, en flack etapp utanför Kumla med medvind på vägen hem vilket gav riktigt hög fart och snabba tider (20.48 på Impola, som var fyra sekunder före Viktor Hansson i mål; 23.23 på Hansson, som var drygt 5,5 minuter före Paulina Hellström). Totalt var det hela 33 startande, deltagarrekord för Moto tour (bland de startande fanns en av de mindre kända Impola-bröderna, Tom, liksom JVM-skidorienteraren Filip Jacobsson för andra gången i rad, och fjolårstotalsegraren Robert Brundin återställde något av ordningen med en tredjeplats efter att ha varit längre ned i listan i prologen senast).
Samtidigt sprang Liduina van Sitteren hem en femteplats i sju kilometer långa Finspångs stadslopp (närmast före Kumlas veteran Åsa Höög och också före rutienrade löpare Cecilia Kleist och Frida Södermark) på 27.07, 2.06 bakom segrande Ida-Maria Nicklasson som liksom herrsegraren Abraham Adhanom (21.17) ju tog SM-brons i halvmaraton så sent som i lördags.

Och i dag tävlade alltså Impola, Hansson och van Sitteren igen, i Fjugestaloppet, säsongens sjunde individuella deltävling i långloppscupen. Det bjöds fem kilometer med varierat underlag (gräs, grusväg, lite skogsväg) med start och mål på Sannabadet, och en annan som tävlat intensivt på slutet (Göteborgsvarvet i lördags, seriematch i söndags) tog hem segern och därmed också ledningen i cupen: Josefin Gerdevåg. Gerdevåg avverkade banan på 18.55, sex sekunder snabbare än van Sitteren som i sin tur hade nästa två minuter till godo på Starts Marie Dasler (som ju avverkade Ö till ö Utö i helgen) på tredjeplatsen (20.47) och drygt det på KFUM Örebros Antje Torstensson på fjärdeplatsen (2.28). Hansson tog en meriterande poäng i cupen genom att knipa sjätteplatsen (den sista som ger poäng) åtta sekunder före ÖAIK:s Karin Karlsson.
På herrsidan tog Impola tre poäng, genom en fjärdeplats 14 sekunder bakom segrande Daniel Attås, elitorienteraren från Hallsberg som understundom varit precis utanför landslaget men som fått hela våren förstörd av magproblem. Nu kutade Attås på 16.51 och vann tre sekunder före Starts Per Arvidsson och ytterligare sju före KFUM Örebros Oskar Hansson, medan Impola alltså var fyra och Andreas Ingberg femma (de fem var inom 16 sekunder, den tidigare storlöparen Mattias Nätterlund, som fortsätter smyga igång efter ett års uppehåll, var 50 sekunder bakom på sjätteplatsen). Ingberg går upp på tredje plats i cupen genom sin femteplats, bakom Jack Karlsson och Per Sjögren som stod över i dag.

Själv sprang jag den helt nya distansen i Fjugestaloppetfamiljen, Fjugestaloppet trail. Ett 15-kilometerslopp (15,4, om man ska vara petig, med 200 härliga höjdmeter) som dock bara till tio procent bestod av trail och resten grus- och skogsvägar och lite igenväxt elljusspår (räknar man även spåret som ”trail” så kommer man upp i 3,5 kilometer). Det var ändå mycket trevligt (om än inte riktigt vad jag hade väntat mig med all väglöpning), och det är ju fantastiskt fint där i kanten av Närkeslätten. Tyvärr fick jag rejäla problem med magen redan efter sex kilometer, och kunde inte plåga mig som jag tänkt mig. Öppnade i rimlig takt med en förhoppning om att kunna öka på andra halvan (jag visste inte att det skulle vara den något tuffare delen av banan), men fick i stället slå av tills bara tre kilometer återstod och jag kände mig hyfsat säker på att jag inte skulle behöva stanna och spy. Jag vet inte om det var värmen eller det oljeflötiga brödet jag tog till lunchen på Örebro ölhall som gjorde det, men magen ville inte springa i dag, alls. Låg sexa och tog in på femman, Tisarens Emil Nylin, när magen inte ville lira mer, och blev omsprungen först av en herrduo (tror det var Dennis Bergström och Joakim Jansson som konstigt nog nu är placerade efter mig i resultatlistan, måhända sprang de fel någonstans, vilket jag hörde att fler gjorde) vid sexkilometersmarkeringen och därefter av ledarduon i damklassen (Frida Nilsson, hon som även vann Grisrundan för två veckor sedan men som jag fortfarande inte vet varifrån hon kommer, och Tisarens Lovisa Persson) vid elvakilometersmarkeringen. Nilsson och KFUM Örebros Jacob Eriksson vann premiärupplagan på 1.09.02 respektive 1.05.25, och jag blev åtta (sexa av herrarna) på 1.09.15. Det här var tänkt som sista riktigt hårda passet för mig inför Niesenlauf nästa lördag, men med tanke på att det gick som det gick kanske jag lägger in något kortare hårt under helgen eller på måndag.