Helgens höjdare – från skandinaviska cupen till skinklopp

1) Skandinaviska cupen
Jag skrev ju en hel del inför tävlingen redan i går, så här blir det bara en redogörelse för fredagens sprinttävling i klassisk stil:
Garphyttans Marcus Lennartsson tog bästa länsplaceringen, men var ”långt” ifrån att ta sig vidare från kvalet till kvartsfinalerna. Nå, sprintkval på den här nivån är alltid extremt tajta, och Lennartsson var bara 4,27 sekunder från den topp 30-placering som krävdes, men fick nöja sig med en 64:e-plats. Lennartsson var dock 15:e av svenskarna, och fick därmed poäng med sig i Sverigecupen, som tävlingen dubblerar som. Axel Ekström var ytterligare tre sekunder bakom på 89:e plats och Zinkgruvans Markus Johansson var 116:e av 188 startande. I helgen är det distanslopp i klassisk stil och fristil.

2) Skinkloppet och julserien
För den som gillar att orientera i decemberkylan ges goda möjligheter i helgen: På lördagen avgörs Skinkloppet vid OK Tisarens klubbstuga, där det inte handlar om att bli först i mål utan att komma så närmast den tid man gissat att man ska springa på (man får givetvis inte använda klocka). Och på söndag är det dags för den tredje och näst sista deltävlingen i Arbogas julserie, som Hagabys Michael Wennblom leder i halvtid.

3) Örebro parkrun
Inga ”riktiga” löpartävlingar i helgen, men efter att Örebro parkrun ställdes in förra helgen är banan nu åter löpbar. ”Vi hade ju lite otur förra lördagen med lite väl mycket snö och is och var ju tvungna att ställa in. Just nu så ser prognosen bra ut med några minusgrader men ingen snö”, skriver arrangörerna på facebook. Fem kilometer gratis, med start vid Naturens hus 9.30 på lördagsmorgonen, alltså.

Bubblare: Adam Axelsson kör två 500- och två 1 000-meterslopp när femte deltävlingen i Norgecupen i skridsko avgörs i Hamar i helgen. Däremot blir det ingen skridskotävling i Örebro den här helgen heller, isen på Hjälmaren håller inte för 20-milamönstringen Ice race vintage, meddelar arrangörerna på facebook.

Axelssons sexa i U23-världscupen, Ekström med toppkänning i Sverigecupen, Frih med tidernas snabbaste kilometer och Regborn med väntad seger

Så var den igång, skridskons U23-världscup, och Adam Axelsson smackade på med fem lopp på två dagar under premiärhelgen i polska Tomaszów-Mazowiecki. Mer om det blir det på na.se i morgon, när jag ska snacka lite med Kumlaskrinnaren, men redan nu kan vi dra resultatraden: 19:e på 1 000 meter på 1.14,63 och sexa i teamsprinten (med Wilhelm Ekensskär och David Karlingssjö) på 1.28,60 (över 1 200 meter) på lördagen och elva på 500 meter på 37.48 och 22:a på 1 500 meter på 1.58,75 på söndagen som avslutades med ett masstartslopp där Axelsson klev av. Tiderna var rakt över runt halvsekunden per 400-metersvarv långsammare än de Axelsson presterade under träningstävlingarna i Inzell i oktober, då han bland annat persade på 500 meter (37,11) och bara var fem hundradelar ifrån på 1 000 meter (med 1.13,40). Nästa U23-världscup körs i Helsingfors 26–27 januari.

Axel Ekström fick ett kvitto på att formen pekar åt rätt håll när han körde in på körde in på en femteplats i dagens 15-kilometerslopp i fristil i Sverigecupspremiären i Idre. De största stjärnorna var förstås iväg på världscuppremiären, men oavsett det var det helt andra framfötter som visades här än i Bruksvallarna förra helgen. Ekström var 33 sekunder bakom segrande Björn Sandström, Piteå, och hade mindre än nio sekunder till pallen. Filip Danielsson klagade på instagram efte rloppet återigen på ryggproblem, men tog ändå en niondeplats, 21 sekunder bakom Ekström och 54 efter Sandström. Adam Gillman gjorde säsongspremiär och anförde en Garphyttetrio på platserna 25, 26 och 28 (med bröderna Lennartsson, runt två minuter bakom täten.
I sprinten i går tog sig Ekström vidare till kvartsfinal som sista man (med en sekunds marginal, 1,23 bak till Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson som blev 32:a. Marcus Lennartsson var ännu vassare med en 21:a-plats, och de tidigare klubbkompisarna (i Garphyttan) fick båda gå i första kvartsfinalen, men åkte ut som fyra och femma (kvartsfinalen var rätt långsam, så Lennartsson var inte nära att gå vidare på tid). IFK Umeås Martin Bergström vann finalen. I juniorklasserna tog Garphyttans Anja Andersdotter helgens bästa placering med en 18:e-plats i sprinten i D18-klassen. Hon blev trea i sin kvartsfinal, men var 97 hundradelar för långsam för att gå vidare på tid.

I Triumfglass-spelen stal Åsbros Klara Frih showen och sprang ifrån både de jämngamla löparna i F17-klassen och samtliga seniorlöpare som delade banorna i samma heat och solovann 1 000-metersloppet på 3.07,50 (tvåan, Hässelbys Åsa Blom, var nästan sju sekunder bakom, och trean, långlopspcupenmästarens Liduina van Sitteren, var över nio bakom på 3.16,58). Frihs tid är den snabbaste kilometern som någonsin har noterats av en länslöpare i F17-klassen, 4,5 sekunder snabbare än Camilla Wellséns 3.12,06 utomhus 1987 (även hon tävlade händelsevis för Åsbro). Man kan hävda att 1 000 meter är en udda distans – men man kan också konstatera att tiden bara är en sekund från vad Lisa Bergdahl, som sedermera fick springa U23-EM, gjorde i F18-klassen 2012.
Nyss fyllda 16 slog även Wilhelm Bergentz till med en av tidernas snabbaste inomhuskilometrar av 17-åringar i distriktet när han vann 1 000-metersloppet i på 2.37,43. Elva P17-löpare har sprungit snabbare än så utomhus (allra snabbast var Peter Virtanen med 2.31,52 1983, men eftersom Närkes friidrottsförbund i sin officiella statistik bara noterar inomhustider på löpare som varit snabbare inomhus än utomhus (den ende som varit det av betydande klass är Albin Olausson med 2.37,92, halvsekunden långsammare än Bergentz), så går det inte att veta om Wilhelm har ingen eller tio löpare framför sig på inomhuslistan (det finns heller inga distriktsrekord inomhus i ungdomsklasserna). En riktigt vass tid var det, hur som helst, och av seniorerna som sprang i samma heat var det bara Ärlas Gustaf Norlander som klämde sig in före på 2.35,95. Bergentz ett år yngre klubbkompis (i Thoren) Henrik Franzén sprang på 2.38,12, Stocksäters 19-åring Michael Welday sprang på 2.38,54, och Thorens Noha Olsson korsade mållinjen på 2.41,21 (strax bakom Starts 32-årige Per Arvidsson, något av en veteran i sammanhanget alltså, på 2.40,95).
Bergentz slog dessutom Triumfglass-spelsrekord med nästan en sekund i P17-klassen med medan IF Hagens Klara Magnusson behåller sitt i F17-klassen, på 3.04,17.

I premiären av Löpex vinterserie (även känd som Nattcupen) kom Martin Regborn till start (och den här gången var inte tävlingen del av något långpass, utan han drog på hyggligt enligt egen uppgift), och då gick det som det brukar. Regborn var nästan åtta minuter före tvåan, Roxens Jonas Andersson, i mål efter åtta kilometer orientering … Lovisa Persson var ännu mer överlägsen i damklassen, där bara tre löpare kom till start – Tisarenorienteraren var över 38 minuter före tvåan. Men då sprang Milans Josefin Erlandsson herrklassen i stället. Totalt kom 78 löpare till start. Nästa deltävling avgörs i Örebro på onsdagen den 5 december. Då blir det nattcup på riktigt …

60 löpare kom till start i den 81:a upplagan av Örebro parkrun, men de riktigt snabba avstod i kylan och Tommy Theoren och Annika Larsson var snabbast på 20.10 respektive 21.20.

Hagström sekunden från sprintfinal i Bruksvallarna – och Örebros bästa roddmaskinsroddare korade

Det blev inga riktigt framskjutna placeringar för de lokala åkarna heller på den sista dagen av Sverigepremiären i längdskidor i Bruksvallarna. Zinkgruvan sprintspecialist Markus Johansson åkte ut i kvalet med 2,2 sekunders marginal och blev 45:a (topp 30 krävs för kvartsfinal). I stället blev Garphyttans Marcus Lennartsson den ende länsåkaren som tog sig vidare från kvalet i seniorklass. Han var 22:a i kvalet, men placerads in på 28:e plats i resultatlistan efter att ha slutat sist i sitt kvalheat (som Karl-Johan Westberg, som i slutändan blev tvåa bakom Teodor Peterson, tog hem).
Lennartssons klubbkompis (i Garphyttan) Emil Hagström slutade femma i herrjuniorernas kval och vann sedan sin kvartsfinal, men fick ge sig i en tajt semifinal. Hagström blev femma i en så snabb semi att fjärde tid hade räckt för final (dit hade han exakt en sekund).
Nästa helg är det premiär för Sverigecupen, i Idre.

I Odalsskøyta avslutade Adam Axelsson i dag helgen med 1.16,29 över 1 000 meter, nästan tre sekunder långsammare än han körde på i Inzell för tre veckor sedan, trots att han hade ont i ljumsken då. Anledningen till att det gick långsammare den här gången var nog isen i Hamar, som inte bjöd på de bästa förutsättningarna i helgen. Axelsson var ändå fyra av 13 startande. Nästa helg är det dags för premiär i U23-världscupen.

Förutom all löpning jag rapporterade om i går (Team Nordic Trail Tour hälsade på förmiddagen i dag att deras resultatlista kommer ”inom kort”, men berättade i varje fall att Garphyttans Alfons Wedin och Katrineholms Tyra Skoog var snabbast i lördagens tävling i Markaskogen) var det även roddtävling i stan, som jag missade då. Jo, Karlslund och gymmet Crossfit Smedjan hade ju gemensamt (och öppet, även om bara en person som inte tillhörde någon av föreningarna dök upp) klubbmästerskap över 2 000 meter. Karlslunds Emma Strand vann damtävlingen på 8.08,05 medan Anders Hagström (Smedjan) var snabbast på herrsidan med 6.38,3, exakt en sekund före Karslunds Mattias Fritz som i sin tur var fem före rullskidkungen Robert Brundin. Hur snabbt är 6.38,3? Jo, det är som att ro med 1.39-fart på displayen (roddmaskinsdisplayer visar av någon anledning alltid den momentana 500-metersfarten; testa hur länge du klarar att hålla den farten!) över 2 000 meter – eller exakt 11,7 sekunder långsammare än Martin Regborn rodde på när han tog SM-silver i lättviktsklassen 2016.
Nästa lördag är det klubbmästerskap i stakmaskin, skierg.

SM-silver till Regborn – nästa år kan han utmanas av Tove Alexandersson: ”Hade varit kul”

Känslan var att Martin Regborn hade något stort på gång efter en tung säsong – och så var det också. När orienteringens SM över ultralång distans avgjordes i de småländska skogarna i dag gick örebroaren tidigt loss tillsammans med Gustav Bergman, OK Ravinens sexfaldige VM-medaljör (det var masstart med gafflingar som låg främst i början av banan). Regborn anförde inledningsvis, Bergman tog över mot slutet och kunde successivt bygga upp en lucka på 53 sekunder, varav runt 30 försvann för Regborn till näst sista kontrollen. Men bakåt var det aldrig någon fara: Trean Fredrik Bakkman, IFK Göteborgs ex-världsmästare, var över två minuter bakom Regborn (och över tre bakom Bergman), och där bakom var fyran Gemot Ymsén-Kerchbaumer, Pan Kristianstad, en av bara två löpare till inom 11,5 minuter från Bergmans segertid. Regborns klubbkompis (i Hagaby) Viktor Larsson blev näst bästa länslöpare med en 17:e-plats, drygt 22 minuter bakom Bergman. KFUM Örebros Martin Fagerlund bör få ett speciellt omnämnande: Av 47 startande i herrklassen var han den 43:e och sista som krigade sig i mål på den fågelvägen drygt 22 kilometer långa banan: Det tog honom fyra timmar och sex minuter, över 1.50 mer än Bergman (men bara sex sekunder längre än för närmast framförvarande). Otroligt starkt kämpat.
För Regborn var det här årets andra och karriärens femte SM-medalj på seniornivå i orientering (tidigare har han tagit silver i sprint 2014 och 2018, silver ultralång 214, brons medeldistans 2016), men han har ju också tagit ett SM-silver i roddmaskin (lättviktsklassen 2016).
På damsidan var Lovisa Persson, Tisaren, enda startande länslöpare och kom i mål som 15:e av 17 startande, 1.11 bakom totalt överlägsna segraren Tove Alexandersson, Stora Tuna (som var 18.20 före tvåan Alva Olsson, Linköping, 34.29 före trean Johanna Lönnkvist, Tullinge). Alexandersson som i en intervju med Svenska orienteringsförbundet öppnar för att göra en Annika Sörenstam och utmana herrar i ultralånga SM nästa år (avgörs utanför Edsbyn den 6 juni).
– Jag kanske får springa H21 (seniorklassen för herrar) på ultralången nästa år då, säger hon till hemsidan.
Är det en tanke du har?
– Ja, varför inte? Det hade varit kul.
Kollar man på rena kilometertiden i skogen i dag höll Alexandersson 7.13-tempo (över fågelvägen-distansen), vilket direkt översatt hade placerat henne på 22:a plats i herrloppet. Sedan kan man förstås diskutera om man kan jämföra så – hur såg banorna och de möjliga vägvalen ut? Är skillnaden egentligen större eller mindre? Hur mycket tog hon egentligen i när hon ändå var så överlägsen? Hur mycket hade de extra fyra kilometerna som herrarna tog spelat in för att dämpa farten? Nåja, det vore i varje fall väldigt coolt om det blev verklighet.
På juniorsidan slog KFUM Örebros Jonatan Gustafsson till med en fjärdeplats i H20, bara 1,5 minuter från medalj (han låg trea halvvägs men brände där några minuter på en kontroll). Och det blev ett helt gäng placeringar just utanför topp tio: Melker Forsberg blev elva i H18, Elin Schagerström 13:e i D18, Saga Sander 14:e i D20 och Valter Pettersson 14:e i H18.

13 hugade swimrunatleter dök upp och simmade och sprang uppe i Ånnaboda, till förmån för Barncancerfonden, i dag. Min kollega Henrik Brändh var på plats och gjorde ett reportage om arrangemanget, och här kan ni kolla in arrangörens egen youtubefilm. Den här gången var det i varje fall ingen is på sjön …

Såväl Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson som Garphyttans Adam Gillman och Klockhammarsonen Axel Ekström (som ju bytt klubb till IFK Mora inför årets säsong, men som i dagens resultatlista står kvar som Garphytteåkare), tog sig vidare till åttondelsfinal (via att bli topp 32 i kvalet) i VW Supersprint i Östersund i dag (i år det fyra åkare i varje utslagsheat i stället för som i fjol bara två), men där tog det stopp för samtliga (och ingen var riktigt nära att hota om en topp två-plats för vidare färd i kvartsfinal). Man kan se hela tävlingen här: Gillmans åttondel startar drygt två minuter in i klippet, Johanssons efter drygt sex minuter och Ekström efter runt 16,5 minuter.

Fahlin missnöjd trots tredje raka pallen, Wengelins hopplösa läge på VM, Dahlgrens kvalsuccé och ALLA nya distriktsmästare

Jag vet inte hur många gånger jag intervjuat Matthias Wengelin, men i princip varje gång vi pratat har det här med starterna i crosscountrylopp (mountainbikens OS-disciplin) i internationella mästerskap och världscuper kommit upp. Den som inte är högt, högt upp på världsrankningen hamnar långt, långt bak i någon startled som gör det helt omöjligt att konkurrera om topplaceringarna. Det är full körning i täten från start, med de som har åtta–tio cyklister framför sig i sitt eget spår (och totalt 80–100 när det snart nog smalnar av) fastnar i kön bakom krascher och i en ojämn rytm när backar och tekniska partier orsakar dragspelseffekter på hela klungan. När det väl lättar är tävlingen så att säga redan över, och de där rankningspoängen man skulle plocka för att hamna högre upp nästa gång utom räckhåll … Lite så misstänker jag att det blev för Örebrocyklisten Wengelin i dag, när VM-loppet avgjordes i schweiziska Lenzerheide. Wengelin startade i åttonde led (av nio), seedad som nummer 82. Redan efter första varvet hade han vräkt sig upp till 59:e plats, men tappat nästan två minuter på täten. När han plockades av efter fem av åtta varv (nära att bli varvad, på slingan som tog drygt elva minuter för täten, om jag läser resultatlistan rätt) var han 64:a. Landslagskompisen Michael Olsson plockades av ett varv tidigare, som 67:a (han var seedad som 80:e). Storfavoriten och hemmaåkaren Nino Schurter tog guldet, elva sekunder före italienaren Gerhard Kerschbaumer som var den enda som var ens nära att matcha honom. Guldet var Schurters sjunde i OS-discplinen (2009, 2012, 2013, 2015, 2016, 2017, 2018 – han är också regerande olympisk mästare), och därtill har han två VM-guld i stafett, det senaste från i onsdags.

Emilia Fahlin avslutade Lotto Belgium tour med ett rätt osannolikt resultat i går: Hon tog en pallplats för tredje dagen i rad (alla tre linjeetapperna i touren), men tappade ändå sin pallplats i sammandraget och slutade fyra. Hur det gick till? Jo, tyska Liane Lippert (som körde för landslaget) och franska Aude Biannic (Movistar) som gick ifrån Fahlin sista gången uppför kullerstenarna på Geraardsbergen, och var 37 respektive 27 sekunder före i mål, passerade båda i sammandraget medan belgiska Lotte Kopecky, som ledde inför sista etappen, bara tappade sex av de tio sekunder hon hade i försprång på Fahlin (hon var två sekunder bakom, och Fahlin fick fyra bonussekunder).
Trots att Fahlin just tagit säsongens 14:e pallplats (varav tolv internationella), varav sju de senaste tre veckorna, verkade hon direkt efteråt vara mest besviken över att hon inte lyckades ta hem sammandraget.
– Jag är lite ledsen och besviken, givetvis. Jag hade velat avsluta bättre. Jag hade förhoppningar om att vi kanske skulle greja totalsegern, men de andra var helt enkelt för starka i dag, sa hon i ett pressmeddelande.
Som tur var verkar hon ändå kunna glädjas lite åt framgången.
– Jag är ändå nöjd med att ta en ny pallplats, även om jag gärna hade bytt alla tre pallplatserna mot en seger. Men det är skönt att vara stabil och ta pallplatser, det är inte jätteofta det händer så det har varit en superskön månad där jag tagit massor av topp tre-resultat och verkligen fått fokusera på att tävla. Det är utmanande, det är ett annat tankesätt än jag är van vid. Jag har njutit av det, men det för också med sig press och nervositet. Men jag har haft en så bra grupp runt mig den här veckan som sett till att jag hållit mig lugn.
Det återstår att se om Fahlin kommer att köra Madrid Challenge nästa söndag, eller om det här var hennes sista framträdande i Wiggle-High5-dressen någonsin. Efter Madrid återstår nämligen bara VM, i landslagsdress, innan säsongen är över.

I kvalet till långdistans-SM i orientering, som avgörs i skogarna söder om Jönköping i morgon, slog Filip Dahlgren till direkt (jag har ju varnat för att den gamle VM-orienteraren visat gryende form alltsedan den övertygande femteplatsen i O-ringen i somras!). Ett kval är ju ett kval, men han smiskade i varje fall upp Gustav Bergman, OK Ravinen, som var VM-femma på samma distans för några veckor sedan när han tog hem sitt kvalheat (där även Gustav Hindér övertygade med en fjärdeplats medan Viktor Larsson coh Daniel Attås letade sig vidare som sjua respektive åtta, med minutmarginal till cuten). I övrigt gick alla väntade länsnamn vidare till morgondagens final: Martin Regborn, Josefin Tjernlund, Andrea Svensson, Lilian Forsgren, Ellinor Tjernlund och Lovisa Persson. I juniorklasserna också Saga Sander (D20), Jonatan Gustafsson (H20), Olle Josarp (H20), Elin Schagerström (D18), Amanda Jansson (D18) och Frida Johansson (D18). Startlistan för morgondagens finaler finns här, och Filip Dahlgren går ut allra sist, 12.27.

Norasjön runt stod som väntat mellan Thomas Chaillou, Per Arvidsson och Andreas Ingberg, och nog blev det KFUM Örebros fransman som knep segern (hans andra i tävlingen) och DM-guldet i halvmaraton på 1.14.02. Arvidsson och Ingberg kampades hela vägen in, och Start-löparen drog längsta strået med nio sekunders marginal 1.16.05 mot 1.16.14). Därmed fick Arvidsson revansch för DM på 10 000 meter, där Ingberg var etta och Arvidsson tvåa, och nu är den inbördes kampen mellan de båda kvitterad till 2–2 den här säsongen. I långloppscupen har Arvidsson nu 54 poäng på sin tätposition, men han har nått maxantalet tävlingar man får räkna nu. Ingberg är uppe på 33 och kan fortfarande räkna fyra tävlingar till, vilket innebär att ställningen blir 57–56 till Ingberg om han skulle vinna fyra raka med Arvidsson på andraplats (ett av hundra olika räkneexempel man kan dra så här med sju tävlingar kvar; mycket kan kort sagt fortfarande hända).
Liduina van Sitteren efteranmälde sig och vann förstås tävlingen när konkurrenter som Josefin Gerdevåg och Karin Forsberg uteblev, på 1.25.55 (van Sitterens första seger i Norasjön runt, och hon har nu två guld och två silver i DM-tävlingarna den här säsongen; korta terräng-DM i våras stod hon över). Klubbkompisen (i Örebro AIK) Frida Nilsson tog andraplatsen, 4.13 bakom, medan min förhandsfavorit Maria Eriksson tog bronset på 1.32.07 (nytt pers!).
van Sitteren är nu uppe på 63 poäng i cupen, som börjar se avgjord ut om inte Gerdevåg eller Forsberg börjar tävla lika frenetiskt som framgångsrikt under hösten.
Långloppslegendaren ”Super-Sören” Forsberg gjorde förmodligen sin bästa prestation för året när han spurtade hem en femteplats i DM, ett överlägset veteran-DM-guld i M55 och därtill bräckte det 29 år gamla distriktsrekordet i den veteranklassen med 31 sekunders marginal. Klockan stannade på 1.21.09.
Arne Evertsson var förvisso sist i mål (av de 195 som fullföljde, två bröt), men var den största hjälten. 77-åringen, som tävlar för Storådalens SK, fullföljde med tiden 3.05.07 sitt 54:e Norasjön runt efter debuten 1960. För det belönades han med veteran-DM-guld i M75.
Alla veteran-DM-guldmedaljörerna: Lisa Hjalmarsson (K35), Andreas Ingberg (M35), Maria Eriksson (K40), Pär Englund (M40), Susanna Hellsten (K45), Magnus Mossberg (M45), Lotta Nilsson (K50), Mikael Persson (M50), Maria Engström (K55), Sören Forsberg (M55), Rose Marie Enmalm (K60), Per Börjesson (M60), Göran Rasberg (M65), Anders Jansson (M70), Birgitta Jansson (K75), Arne Evertsson (M75), Anders Källman (M80).

Själv sprang jag både Berga knockout i går och Run of mine i Zinkgruvan i dag, med oväntat framgångsrikt resultat. Tvåa av 19 löpare på utslagstävlingen, sjua av 137 herrar i gruvloppet. Jag klistrar in mina instagramutläggningar om tävlingarna nedan. Båda var hur som helst väldigt roliga, udda tävlingar som jag gärna återkommer till. Från Berga har jag inte hittat någon resultatlista online, men i finalen (dit topp fyra avancerade efter ett kval och tre utslagsrundor) vann Örebro AIK:s Ola Hellström fem sekunder före mig, medan Vretstorps IF:s Tomas Karlsson var kanske tio sekunder bakom och Setra SC:s Johan Säter ytterligare en bit efter. Kilsbergens MK:s Emil Sandberg var femma i tredje utslagsheatet, närmast av övriga att gå till final.
I Zinkgruvan vann Mariestads Andreas Magnusson (37.03 på en milbana med över 350 höjdmeter upp och ned …) och Motalas Johanna Eriksson (39.23; hon var SM-trea på 10 000 meter för två veckor sedan och spöade nu alla herrar utom tre. Bästa länslöparna blev skidåkartrion Markus Johansson (sprinttalangen som nu går in på andra säsongen som senior), Oscar Johansson coh Sebastian Sundius (som vann första upplagan av tävlingen i fjol) på fjärde, femte och sjätte plats i herrtävlingen med 40.45, 42.34 respektive 43.42 (jag blev alltså sjua, men var tre minuter bakom Sundius med mina 45.50). I damklassen fick Sara Jansson, Ica Torghallen (Askersund, alltså), och hemmalöparen Erica Bjärmark kliva upp på pallen som tvåa coh trea efter en spurtuppgörelse, Jansson fick 54.16, Bjärmark 54.22 (exakt kvarten bakom segrande Eriksson).
Det skulle ju ha kutats på travbanan i dag också, ”Trav”-loppet, men det blev inställt på grund av för få anmälningar, något som tydligen blev klart redan för en vecka sedan men som jag missat. Trist när ett så kul initiativ går i stöpet direkt, men jag tror att konkurrensen från andra lopp var för hård den här helgen.
Örebro parkrun blir dock alltid av, och där var Nicklas Forsling (19.35) och Bella Lagrange (25.48) snabbast i den 70:e upplagan sedan starten förra våren. Det var Lagrange tolfte seger (på 17 starter) och gör att hon knappar in på Johan Ingjald (15) och Annica Sjölund (13) på listan över flest segrar.

View this post on Instagram

Berga knockout är en löpartävling med ett helt nytt koncept som inte liknar något jag tidigare kutat. Först ett kval och sedan fyra finalomgångar där en fjärdedel av löparna slås ut i första, andra och tredje omgången, innan de kvarvarande gör upp om topplaceringarna i den fjärde och sista. Allt på en extremendurobana med stigar, hopp (= korta, branta backar för löpare), stockhinder och lerspår. I kvalet gav varje varv man hann springa på 1,66-kilometersbanan 20 sekunders försprång i finalomgångarna som var av modell jaktstart, och mellan de som hann samma antal varv i kvalet gav kvalplaceringarna ungefär en sekunds skillnad i finalstarterna. Jag förstod snabbt att ingen skulle hinna mer än fyra varv i kvalet, så jag såg till att hinna ut på ett fjärde (för att inte hamna 20 sekunder efter i finalstarterna) med minsta möjliga ansträngning. Blev trea av fyra som hann fyra varv i kvalet (totalt var det 19 startande). Första och andra finalrundorna, där fem+fem längst bak slogs ut, joggade jag runt eftersom jag hade sånt försprång från starten (några andra tog i mer, så jag var sexa respektive fyra i mål). Tredje, när femman-åttan åkte ut, tog jag med facit i hand i lite för mycket. Jag tyckte att jag skymtade femman (jag låg trea där), men hade säkert 15 sekunders marginal i mål. Jag var ändå rätt oberörd inför finalen med fyra löpare kvar. Planen var att bita sig fast i rygg på Ola Hellström (@cyclepro3), som hade varit i ledning från första kvalvarvet, men han stack som en galning, och inledningsvis hade jag även fem meters lucka till tvåan Tomas Karlsson (Vretstorps IF). Halvvägs in på varvet kom jag ikapp och över två motocrosshopp smet jag om och kunde sedan skapa en lucka på de knixiga stigarna. Sista 300 meterna kändes det som om jag tog in på Ola också (kanske hade han slagit av på takten som säker segrare; men han skrev i alla fall på Instagram att det var den tuffaste tävlingen han gjort på länge). I mål skiljde hur som helst fem sekunder, han hade 7.33, jag 7.38 (mer än minuten snabbare än något av mina sju första varv under kvällen). Fick ett av löparkarriärens finaste priser för andraplatsen, en unik glasplakett!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

View this post on Instagram

Nummerlapp på för andra dagen i rad, och Zinkgruvan #runofmine startade mindre än 16 timmar efter målgång i Fjugesta i går. Lite lätt slitna ben fick man därmed räkna med, men vilken rolig tävling det blev ändå! Två platta kilometer ovan jord följdes av tre rätt ned i en gruva (350 meter under jord, så snittlutningen var 11,67 procent), runt en vändpunkt och så upp och tillbaka. Vågade inte haka på en tätgrupp om nio herrar och en dam (Johanna Eriksson, Motala, som tog SM-brons på 10 000 meter för två veckor sedan) ut från start, utan höll just över fyraminuterstempo till gruvmynningen. Därifrån var det jäkligt lurigt att sätta tempot utför. Hur hårt vågar man gå, hur mycket slår man sönder benen, hur kommer det kännas när man vänder? Facit blev 17.49 till vändpunkten (tre kilometer rätt utför på just över 9.30). Ändå kändes benen fina och fräscha när jag vände, och på första 500 meterna uppför tog jag tre man. Hade pulsen under kontroll och var aldrig nära att behöva gå (jo, uppförslöpning är ju lite av min grej), kilometerna upp på 6.34, 6.58 och 7.13 (men sista kilometern var nog 1 200 meter, fick förlita mig på opålitliga kilometerskyltar eftersom gps:en inte vill jobba i gruva). Efter några sega hundringar när det planade ut ovan jord fick jag till en hygglig spurt (3.45 på sista kilometern) och gick i mål på 45.50, som sjua av 137 herrar (åtta totalt, då, Johanna slog alla utom tre). Bakåt hade jag tre-sex minuter till de tre jag passerade efter vändningen. Riktigt kul tävling i dag igen, tack Zinkgruvans IF för den! Nu är det hårda jobbet gjort, nu inleds två veckors toppning mot @bergslagsledenultra!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Louise Wiker sprang 10 000 meter i numera snart klassiska ALJ open på Stockholms stadion. Jag har inte sett någon resultatlista, men förstår av hennes instagram att hon inte var fullt nöjd med tiden men att hon i varje fall inte valde att kliva av (som på SM) den här gången. Den dubbla friidrotts-VM-löpare från Hällefors fortsätter vägen tillbaka efter fotoperationen i vintras.

Garphyttans mountainbikeorienteringsvirtuos Marcus Jansson, som utan karta på cykeln tävlar för CK Hymer, blev trea i 62 kilometer långa Karlstads XC i dag, bakom bland andra förre Bik Karlskoga-hockeyspelaren Pär Bäcker.

I 100-kilometers-VM i Kroatien låg britten Lee Grantham, som till och från springer för Örebro AIK, bra med i början, men han tvingades kliva av efter 40 kilometer på grund av problem med benen, föranlett av en del strul i träningen senaste tre veckorna. En hel del saknas liveresultaten och det har ännu inte publicerats någon officiell resultatlista (kom igen, det är ändå VM!). Men Kajsa Berg, Fritjof Fagerlund och Elov Olsson blev hur som helst bästa svenskar på nionde, nionde respektive tionde plats, och Nikolina Sustic lyckades vinna på hemmaplan (på 7.20) medan Hideakki Yamauchi försvarade sitt guld från två år sedan (VM blev ju inställt i fjol; på 6.28 nu).

View this post on Instagram

I wish I had better news. I stuck to my plan, the pace was easy but something wasn't right with my legs and quickly got worse. I stopped at 40km. I'm gutted but physically fine. I needed to take time off in the last three weeks which meant today was probably a shock for the muscles. I wouldn't have changed the way I ran. The Japanese and South Africans were superb. I'll be quickly back again and despite having to take my shoe laces off myself earlier…with perspective…I'm very close. Massive shout out to Croatia for making a superb event happen, to GB athletics for backing me and to Ant Clark for having the race of his life! Thank you everyone for your support. X #worldchampionships #100km #nike #Intersport #myproteinuk #ultrarunning

A post shared by Lee Grantham (@jungle.vip) on

Regborn bäste svensk i elitserien efter tredje- och fjärdeplats: ”Helt ok start …”

Fotledsstukningen fick bara två veckor på sig att läka och den sena våren förhindrade ordentliga genrep i svensk terräng. Men när elitserien i orientering, swedish league, brakade igång på fredagen och därtill dubblerade som EM-uttagningstävling sprang örebroaren Martin Regborn, som i fjol var totalfyra i världscupen, hem en pallplats direkt. Därmed lär han också i praktiken ha säkrat en plats i den svenska EM-truppen som var nästintill självskriven redan på förhand. I sprinten i centrala Landskrona var Regborn bara 16 sekunder bakom segrande Emil Svensk, Stora Tuna, och tre bakom österrikaren Gernot Kerschbaumer på andraplatsen, och delade tredjeplatsen med Södertälje-Nyvkarns Jonas Leandersson. ”Helt ok start på säsongen […] Lite småstrul i början men kunde växa in i loppet. Skönt att foten funkade bra också”, skriver Regborn själv på instagram.
På lördagen följde han dessutom upp med en fjärdeplats, återigen som näst bäste svensk, i långdistansen över 17,5 kilometer (fågelvägen) och drygt 1,5 timmars orientering. Den här gången vann Gustav Bergman, OK Ravinen, 1.48 före Regborn som bara var 16 sekunder bakom Kerschbaumer som återigen var tvåa (norske Magne Dæhli tog tredjeplatsen).
Därmed är Regborn totaltvåa i elitserien (och bäste svensk) efter två av de fem deltävlingar som kommer ligga till grund för den avslutande jakstarten. Kerschbaumer leder förstås.
Lilian Forsgren var en hårsmån från att också få inleda säsongen med en pallplats, men kom i mål fyra sekunder bakom Emma Bjessmo, IFK Lidingö, i fredagens sprint (och 20 bakom segrande Karolin Ohlsson, Järla). Men Hallsbergsorienteraren som blivit av med sin landslagsplats var ändå bästa länslöpare på damsidan både där och i lördagens långdistans (där hon var åtta, 4.47 bakom segrande Alva Olsson, Linköping), före klubbkompisen och A-landslagslöparen Josefin Tjernlund (femma på fredagen, två sekunder bakom Forsgren, och tia på lördagen, 43 sekunder bakom). Det gör dem till femma och sexa i ett sammandrag som toppas av Ohlsson.
Även Ellinor Tjernlund (18:e på fredagen), Filip Dahlgren (18:e på lördagen), Andrea Svensson (23:a på lördagen), Viktor Larsson (26:a på lördagen) och Lovisa Persson (28:a på lördagen).
I morgon avslutas elitseriens premiärhelg med medeldistans.

Karlslunds Maria Gräfnings avslutade karriärens kanske bästa säsong (i varje fall som långdistansåkare) med en niondeplats i långloppsvärldscupen skiclassics final Ylläs-Levi. Hon gjorde det genom att staka de sju milen (ovant för Gräfnings som är en mer traditionell skidåkare och ingen stakmaskin), och kom i mål som nia och tredje bästa svenska i tuff konkurrens, 9,5 minuter bakom segrande Astrid Øyre Slind. Klubbkompisen Bob Impola gjorde sitt klart bästa resutlat efter den sensationella andraplatsen i Vasaloppet och blev 22:a, 7.44 bakom Andreas Nygaard som vann igen och säkrade totalsegern (Britta Johansson Norgren tog hem den på damsidan genom en andraplats i dag.
Filip Danielsson avstod start i den svenska säsongsavslutningen Fjälltoppsloppet i Bruksvallarna, där Garphyttans Lucas Lennartsson i hans frånvaro blev bäste länsåkare på 17:e plas, drygt 5,5 minuter bakom segrande Björn Sandström. I gårdagens supersprint, över 100 meter med prolog och dueller med start med 16-delsfinaler, var Zinkgruvans Markus Johansson en meter från att få möta norske världsrekordhållaren Ludvig Søgnen Jensen i åttondelsfinal, men Johansson tappade greppet och förlorade mot Falun-Borlänges Hugo Jacobsson i första utslagsomgången.

Själv sprang jag, tillsammans med nästan 200 andra löpare, Örebro parkrun i dag, vilket ni kan läsa mer om här. Mest notabelt var, förutom rekorddeltagandet i ettårsjubileet, att Liduina van Sitteren, som dragits med en stressfraktur i vinter men nu är tillbaka på allvar, slog Erika Bergentz banrekord med tio sekunders marginal (18.47 mot 18.57). Förre Finnkamparen (på medeldistans) och därefter maratonsatsande Jonas Rosengren (som senast sprang, men tvingades bryta, veteran-EM på 800 meter) var snabbaste herrlöpare på 17.32.

Anfälts fina genrep, Hanssons fantastiska andraplats, Garphyttans historiska niondeplats, Vasaloppstvåans skicrosseger i Sörbybacken och allt annat ni kanske missat

Tillbaka efter två veckor semester, alltså, och det går ju inte att i detalj redogöra för allt som hänt när man varit borta (och säkert har jag missat massor, utloggad som jag varit). Men det viktigaste, sport för sport, tänkte jag gå igenom i korthet. Häng på och hojta gärna om det är något viktigt som glömts bort!

Löpning:
** Well, det är ju först nu till helgen som långloppscupen drar igång med Startmilen (återkommer till den, förstås), men redan förra söndagen var det ju millopp i Örebro med Göteborgsvarvets seedningslopp Varvetmilen på Väster, där maratonladdande (Rotterdam marathon på söndag) Erik Anfält sprang hem segern på 32.51 (vilket bådar gott inför Rotterdam). före Simon Karlsson (Ärla) på 33.39 och med Östansjös Jonas Nilsson som näst bäste länslöpare på tredjeplatsen på 35.12, sex sekunder före Örebro AIK:s Andreas Ingberg (ytterligare nio herrlöpare – bland dem Starts David Berg, Karlslunds Jacob Halvarsson och ÖAIK:s Fredrik Härdfeldt och Johan Jongen – fixade tider som räcker för att seeda sig till första startled i Göteborgsvarvet). På damsidan blev Jenny Bursell bästa länsdam på 45.31, vilket gav en sjundeplats totalt, över åtta minuter bakom segrande Karlstadslöparen Sofia Evnert på 37.08 (som tillsammans med tvåan Fanny Lövgren fixade platser i första startled).
** Örebro parkrun har kört två upplagor där Johan Ingjald (som vanligt) och Lotta Persson var snabbast den 24 mars på 18.15 respektive 25.58 och där 13-årige Hugo Örn (i debuten!) och Therese Persson kutade raskast den 31 mars på 19.34 respektive 24.21.

Cykel:
** Emilia Fahlin visade lovande takter efter influensen när hon satt med i huvudklungan in i mål i Dwars door Vlaanderen, genrepet inför Flandern runt förra onsdags, men i själva Flandern runt gick hon sedan i backen och tvingades bryta. Cykeln verkar dock ha tagit mer skada än Fahlin själv, enligt hennes uppdateringar i sociala medier, och hon är redan igång och tränar igen i ett äntligen vårsoligt Spanien.
** Matthias Wengelin och Axel Lindh, som tidigare tävlat för Örebrocyklisterna och Almby och som alltjämt bor i stan, flög ned till Österrike för Kamptal-Klassik-Trophy, en tävling i den inhemska österrikiska mountainbikecupen, för att försöka skaffa sig världsrankningspoäng, men det gick sådär. Lindh blev 23:a och Wengelin 27:a, fem–sex minuter bakom täten. ”Jag var för långsam i början under startloopen och de två första varven (av totalt 5) så jag tappade alldeles för mycket. […] Lyckades inte ta några värdefulla UCI-poäng till rankningen”, skriver Wengelin på sin blogg.

Skidor:
** Olivia Hansson svarade för en riktig bragd när hon tog andraplatsen i 22-milaloppet Nordenskiöldsloppet, världens längsta och kanske tuffaste skidlopp. Karlslundsåkaren var förvisso tre timmar bakom segrande Emilia Lindstedt (ni vet hon som vann Wadköpingsloppet), men disponerade loppet perfekt och plockade placering efter placering efter att ha varit sexa under de första åtta milen och fyra vid vändpunkten efter elva mil. Till slut betalade sig rutinen (Hansson har kört alla upplagor av tävlingen och var fyra både 2016 och 2017) och i mål var Karlslundsåkaren över 53 minuter före trean. Allroundatleten Danny Hallmén, som tänkt sig att staka runt de 22 milen, hade varit sjuk i veckan före tävlingen och tvingades bryta efter tio mil (som han avverkade på 7.04). Bästa länsåkare blev istället Frank Kiereck (tre sekunder före Hansson i mål, som 38:e herråkare). Fredrik Svensson, Strömtorp, blev 58:a och Larz Andersson, Karlslund, 74:a.
** I SM-stafetten svarade Garphyttan, trots Axel Ekströms sjukdom, för en historisk prestation när herrlaget blev nia – föreningens bästa placering i en seniorstafett genom tiderna (minns de historiska framgångarna för juniorlaget för några år sedan, med tre raka SM-guld som första förening). Marcus Lennartsson växlade till brorsan Lucas Lennartsson som 18:e man, Lucas körde upp laget till elfte och Adam Gillman hade femte bästa åktid av alla på sistasträckan (bättre än till exempel Teodor Peterson och Gustav Nordström!) när han tog laget i mål som nia. I sprinten dagen före var tog sig Marcus Lennartsson och Zinkgruvans Markus Johansson till kvartsfinal. Johansson blev sjunde bäste U23-åkare i tävlingen, Lennartsson tionde bästa (totalt var de 19:e och 24:e). I distansloppet över 15 kilometer var Gillman bäste länsåkare med en 25:e-plats (åtta av U23-åkarna) och i den avslutande femmilen var Lucas Lennartsson starkast med en 36:e-plats (Garphyttan var åtta i lagtävlingen). Filip Danielsson? Han åkte på ryggproblem och kom inte till start under SM-veckan.
** I premiärupplagan av Linderännet utklassade Johan Kanto – Lindesbergssonen som ju var målvakt i ÖSK:s juniorlag en gång i tiden, innan han flyttade till Göteborg och sadlade om till längdskidåkning – konkurrenterna och vann miltävlingen på golfbanan med nästan fyra minuters marginal till tvåan Ulf Lekeborn som i sin tur var 1,5 minuter före förre NA-sportmedarbetaren Anders Sjöberg på tredje plats. Ida Danielsson, Filips syster, var snabbaste dam och femma totalt.
** Vasaloppstvåan Bob Impola, Karlslund, tog hem första upplagan av en skicrosstävling (på längdskidor alltså, där man åker både upp och nedför backen) som ingick i säsongsavslutningen i Sörbybacken, närmast före Garphyttans Linus Dudal och Karlslunds Sebastian Torstensson.

Orientering:
** Nej, det mesta är än så länge inställt på grund av snön (till exempel ultradistans-SM i helgen), men i måndags var Martin Regborn (på väg tillbaka efter stukad fotled på landslagsläger, men Startmilen verkar vara i farozonen) och Filip Dahlgren i Södertälje och sprang en öppen klass i Kringelträffen.

Helgens höjdare – Vasaloppet och dubbla friidrottsmästerskap

1) Vasaloppet
På söndag ska jag och 16 987 andra (minus några förkylda stackare, får man anta) ta sig an de nio milen mellan Sälen och Mora.  Jag har skrivit massor av texter inför loppet (eller åtminstone tre) som går ut på na.se i morgon bitti. Men det körs ju fler lopp i fäders spår; i dag var det Stafettvasan och i kväll start Nattvasan (som kommer att köras över alla nio milen, trots kylan, meddelar arrangörerna). Efter att två år i rad ha vunnit tävlingen med ett lag av Örebrolänsåkare från Torsbys skidgymnasium gick Oscar Johansson och Markus Johansson i år först i Zinkgruvans eget lag, och låg sexa halvvägs, när de växlade till lagets äldre men något mindre namnkunniga medlemmar. I mål blev det en 19:e-plats, 49 minuter bakom segrande Västgärde Bygg. KTM Scandinavia, med mountainbikeproffset Emil Lindgren på förstasträckan (Sälen–Mångsbodarna) och enduromästaren Joakim Ljunggren från Karlskoga på andra (Mångsbodarna–Evertsberg) slutade på 22:a plats efter att trefaldige Vasalopssegraren Daniel Tynell tagit upp laget från 31:a plats i Hökberg till 22:a plats i mål. Ljunggren? Han körde upp laget från 216:e plats i växling till 59:e i Evertsberg. Till Nattvasan har 62 åkare registrerat sig på en ort i länet (de är fördelade på 33 olika lag, alltså 29 lag med två länsåkare och fyra med en).

2) Veteran- och ungdoms-SM i friidrott
Samtidigt som inomhus-VM avgörs i Birmingham är det, veckorna efter SM och junior-SM, nu dags att summera även den svenska mästerskapssäsongen i friidrott inomhus med veteran-SM, som avgörs i Västerås och startar redan i dag, och ungdoms-SM i Växjö som drar igång i morgon, lördag. Till veteran-SM är Per Sjögren med stor marginal favorit på 800, 1 500 och 3 000 meter i M35-klassen om han bara är frisk och kroppen håller (även Starts Elias Zika kommer till start på 3 000), har Jonas Rosengren form ska han kunna vara med om det över 800 och 1 500 meter i M45-klassen och i M40 lär Fredrik Johnsson och Oskar Arlebo kunna tampas om medaljer över 3 000 meter precis som Lars Lundegård över 800 och 1 500 meter i M50, Starts Marie Dasler över 3 000 meter i K50 och Starts Tauno Mertala över 800, 1 500 och 3 000 meter i M65-klassen. Det är dåligt med säsongs- och personbästa angivet i K40-klassen, men Starts Maria Eriksson lär vara med långt fram som vanligt. Samma gäller Jan Myrtorp över 800 meter i M75-klassen.
I ungdoms-SM är det på förhands överlägset mest spännande loppet P16-killarnas 1 500 meters-lopp. Thorens Wilhelm Bergentz är tvåa på Sverigelistan, bara sex tiondelar bakom Hälles Nils Bredin, och Bergentz klubbkompis Noha Olsson är sexa på årsbästalistan. 15-åringarna springer istället 1 000 meter, och där är både Stocksäters Viktor Sjökvist och Henrik Franzén rankade topp tolv i Sverige i vinter.

3) Panvåren
Jag skrev en del om orienteringspremiären nere i Skåne, förutsättningarna och de lokala löparna som kommer till start tidigare i veckan. Det får ni hålla till godo med, texten finns här.

Helgens höjdare

1) Skridsko-EM
SK Winner-skrinnaren David Andersson gör ett sista desperat försök att nå OS i Pyeongchang och satsar allt för att visa att han håller topp åtta-nivå i världen på skridsko-EM i ryska Kolomna där han kör 1 500 meter nu på fredag eftermiddag och 1 000 meter på lördag. Det ska naturligtvis inte gå. Men man vet aldrig med Andersson, som dessutom brukar trivas väldigt bra på rysk is och som ju var tvåa på 500 meter i EM i Tjeljabinsk 2015, och som noterade 1.47,91, hans ”Europapers” på 1 500 meter, på distans-VM i just Kolomna i februari 2016.

2) Sverigecupen och skandinaviska cupen
Andra deltävlingen i Sverigecupen och skandinaviska cupen i längdskidor skrev jag en del om redan i går, och tävlingarna startade ju redan på fredagen om än med blygsamma resultat för länsåkarna (och alla andra svenska herrar …) i den klassiska sprinten. Zinkgruvans supersprinter (på juniornivå i fjol) slutade på 108:e plats i kvalet, över 16 sekunder från en plats bland topp 30 som gick vidare till kvartsfinalerna. Garphyttans Adam Gillman var faktiskt 3,5 sekunder och fem placeringar före Johansson – och Marcus Lennartsson var 81:a, ”bara” åtta sekunder från topp 30. Exakt hur tufft kvalet illustrerar Emil Jönsson med all önskvärd tydlighet. Den gamle stjärnan som förvisso haft en bedrövlig säsongsinledning blev bara 32:a – i en skandinavisk cup! Norge fick 21 åkare vidare från kvalet, Finland sex, Sverige tre (men vidare till semifinal var det jämnare, åtta–två–två, och i finalen slutade Teodor Peterson trea bakom Eirik Brandsdal och Mattis Stenshagen i ett helnorskt fält). På lördag och söndag sluter Filip Danielsson och Lucas Lennartsson upp för distanslopp i fristil (15 kilometer med intervallstart) på lördagen och klassisk stil (30 kilometer med masstart) på söndagen.

3) Axa ski marathon
På söndag drar den svenska långloppscupen igång med Axa ski marathon, ett 42 kilometer långt lopp i Grönklitt, som avgörs över två varv på en 21 kilometer lång bana. Karlslund har hela 29 löpare på plats, däribland Bob Impola (som åker i Team Sernekes dräkt och genrepar inför långloppsvärldscupens omstart i Kaiser Maximilian lauf nästa lördag), Olivia Hansson (som förhoppningsvis är kvitt ryggbekymren som förstörde så mycket av fjolåret för henne), Robert Brundin (som bara blivit snabbare och snabbare de senaste åren och inte var långt bakom eliten i Wadköpingsloppet i fjol) och Linus Larsson (som verkar satsa lite hårdare i år igen). Efter premiären fortsätter den svenska långloppscupen med Skistart ski marathon i Långberget nästa söndag, Wadköpingsloppet den 4 februari, Västgötaloppet i Ulricehamn den 11 februari och Skinnarloppet i Malung den 18 februari. Enda loppet, förutom premiären, som inte helgkrockarmed långloppsvärldscupen är Västgötaloppet.

Fin premiär för Impola, trång premiär för Danielsson och fortsatt tufft för Ekström

Filip Danielsson råkade ut för exakt det där som Axel Ekström fick uppleva förra året – hur det är att komma in som världscupdebutant och köra masstartslopp när man inte hunnit sänka sina Fis-poäng (det internationella skidförbundets seedningssystem): Otroligt trångt. Första kilometerna blir en enda lång start- och stopp-övning när fältet dras ut och trycks ihop i backarna, och det här startgärdet i Lillehammer hade därtill bara trespårsbredd, vilket innebar att 21-åringen från Vedevåg, som var rankad som 62:a av de 72 som kom till start, hade 20 åkare före sig bara i sitt spår, och därtill ytterligare 40 i de två andra spåren …
Som om det inte var nog berättade Danielsson för mig (läs den pluslåsta artikeln här) att han varken hade kroppen eller fästet han hade behövt för att göra ett riktigt bra resultat den här dagen. Men han tog sig igenom sin första världscupstart och fick med sig massor av nyttig erfarenhet. Det är värt långt mer än den 55:e-plats man kan läsa om i resultatlistan. Danielsson håller tävlingsschemat lite öppet närmaste tiden, men troligen blir det Björnjakten i Älvdalen nästa helg och Skandinaviska cupen i Finland helgen därpå.

Då var WC-debuten avklarad! Långt ifrån ett topplopp men riktigt skojj var de!👊🏼 Foto: @rolfzetterberg_photo

A post shared by Filip Danielsson (@filipdanielsson) on

I La Sgambeda, det italienska 35-kilometersloppet som fungerar som premiär för långloppsvärldscupen Skiclassics, lyckades Bob Impola förvisso inte upprepa fjolårets fantastiska femteplats, men Karlslundsåkaren (som är uppvuxen i Kopparberg och boende i Fjugesta) infriade ändå förväntningarna genom att hänga med den 21 man starka tätklungan ända in i mål och där spurta in på 15:e plats. Det gjorde honom till tredje bästa svensk och fjärde bästa U26-åkare i tävlingen. Eftersom ett par av toppåkarna avstod prologen förra helgen ligger Impola nu 13:e i totala långloppsvärldscupen. Nästa deltävling är Kaiser Maximilian lauf den 13 januari.

Axel Ekström hade en ny tung helg när Sverigecupen hade premiär i Idre. Efter att A-landslagsåkaren från Klockhammar bara var 74:e i första loppet innan han på grund av sjukdom avbröt Sverigepremiären i Gällivare för två veckor sedan hoppades han förstås på bättre känsla den här helgen, men icke. I söndagens 15-kilometerslopp i fristil, normalt Ekströms paradgren, slutade han först på 37:e plats, slagen med 2.16 av segrande Simon Lageson och med klubbkompisarna Marcus Lennartsson (13:e man, 1.24 bakom Lageson) och Adam Gillman (22:a, 1.50 efter) före sig i resultatlistan. På lördagen var Ekström 25:a i kvalet innan han åkte ut i kvartsfinalen i sprinten i klassisk stil.
Även Markus Johansson, som jag hade stora förhoppningar på, och Lennartsson åkte ut i kvartsfinalen där. Karlslunds Maria Gräfning skrällde med en seger i sin kvartsfinal, men hade sedan bränt allt krut och blev sist i sin semifinal. Störst framgång sprinten i Idre nådde istället Garphyttans Emil Hagström, som tog sig hela vägen till final och blev femma i den yngre juniorklassen, H18.
Gräfnings blev tolva i söndagens tiokilometerslopp, 53 sekunder bakom segrande Ebba Andersson.

I 34:e upplagan av Örebro parkrun, som avgjordes på lördagen, tog Johan Ingjald tredje raka segern även om han inte klarade sig under 19 minuter den här gången. 19.02 stannade klockan på. Hans sambo Maria Eriksson tog sin andra segern (den första kom i september) på 20.33, och var med den tiden trea av alla 36 som kom till start.