Bildextra från monsterloppet: "Varit en behaglig resa …"

Drygt halvvägs, med prolog och tre av sju ordinarie etapper avverkade, stämde jag i dag av läget med Lindesbergskillen Daniel Tegin, som cyklar etapploppet Cape-Epic, en av mountainbikevärldens förnämsta tävlingar över 652 kilometer och 15 000 höjdmeter, och som jag skrev om förra veckan. Tillsammans med kompisen, Kalmartriathleten Lars Pedersen som ar den som tjatade med Tegin i tävlingen, ligger de på 399:e plats av 600 startande par. Fyra dagar plus prolog har tagit duon 31 timmar och 40 minuter, drygt tolv timmar bakom ledarduon Karl Platt (tysk med VM-guld i ”vanlig” mountainbike på meritlistan) och Urs Huberg (schweizare som är långloppsspecialist). Av veteranlag är Tegin/Pedersen på 142:a plats. Men placeringar betyder föga, att ta sig runt allt. Med tre dagar kvar har nästan hundra lag redan brutit, men Tegin hade inga funderingar på att kasta in handduken när Konditionsbloggen ringde upp.

– Nej, i mål ska vi, det känns inte som något problm. Om vi inte åker på några större haverier, som sinkar oss så att vi inte klarar någon cutofftid, men rent fysiskt ska vi klara det, säger Tegin till Konditionsbloggen.
Hur mår kroppen?
– Det är lite ömt, men det har faktiskt gått jättebra. Min lagkamrat är ju triathlet i grunden, och därför är han mer van vid att ligga och mala på konstant motstånd, men här är det upp och ned hela tiden och det blir mycket jojokörning. Det har gjort att han haft lite mer problem än mig, och han har bromsat så att jag fått en ganska behaglig resa.
Vad har varit värst?
– Gårdagen var tuffast. 103 kilometer och 2 300 höjdmeter och över 40 grader varmt på många ställen. Jag klarade mig bra, hade en superdag och var riktigt i slag, men Lasse gick på pumpen så det blev mycket att åka och puta och peppa och försöka klara cutofftiderna. Men egentligen har alla dagarna varit tuffa. I dag hade vi en liten ”sprint” på 76 kilometer och 1 800 höjdmeter, en halvdag på jobbet som bara tog fem timmar och 40 minuter (skratt). Jag tror att jag hade min schaktning i dag, jag hade svårt att få i mig mat och så. Men ag hann inte märka hur illa det var eftersom det var en relativt kort dag. VI får hoppas att det var en tillfällig svacka.
Hur är allt runt omkring?
– Helt fantastiskt. Det är människor från 57 nationer och många man lärt sig känna igen. Man tjoar och tjimmar och hejar på varandra. Äter tillsammans på kvällarna och umgås. Det är fantastisk stämning. Och när man cyklar genom byar är barnen ute och gör highfive. Och naturen är helt otrolig. I morgon ska vi cykla genom en nationalpark , och då kanske vi får se lite djur också, om vi har tur. Men annars håller sig viltet undan, det enda vi har sett är några babianer i förrgår.

Daniel Tegin mitt i den fantastiska, sydafrikanska naturen. Foto: Privat
Daniel Tegin mitt i den fantastiska, sydafrikanska naturen. Foto: Privat
Daniel Tegin och X på väg ut på ännu en etapp. Foto: Privat
Daniel Tegin och Lars Pedersen på väg ut på ännu en etapp. Foto: Privat
Daniel Tegin och X på ett "all around-party" dagen före start, där paret vann best in show-priset för sin skiddress. Foto: Privat
Daniel Tegin och Lars Pedersen på ett ”all around-party” dagen före start, där paret vann best in show-priset för sin skiddress. Foto: Privat

Och så blev det ju ännu en silvermedalj i junior-SM i dag, och även om vi vet att Zinkgruvans Markus Johansson är en sjuhelvetes spurtare får man väl kalla årets silverbragd i H20 för en lika mäktig skräll som fjolårets guldchock i H18-klassen.
Kollega Tollén skriver om Johanssons silverlopp här, och utmärkta nyhetssidan Sweski.com har dessutom en flott bild på blixten från Zinkgruvan.
Annars då? Jo, Garphyttans Marcus Lennartsson var fyra i kvalet men åkte ut i kvartsfinalen efter att ha blivit trea och inte haft tillräckligt bra tid, och Zinkgruvans Tom Forsberg verkar ha råkat ut för något fall eller liknande eftersom han var över 34 sekunder bakom, klart sist, i sin kvartsfinal. Övriga länsåkare ut i kvalet (Filip Danielsson stod över).
I morgon har juniorerna vilodag medan seniorerna kör sprint.

Jacobsson fick sin VM-medalj till slut

I karriärens åttonde JVM-lopp, och årets sista (han är junior en säsong till, så det kommer fler chanser nästa år), slog Filip Jacobsson så äntligen till. Skidorienteraren från Degerfors gjorde en avgörande insats när Sverige tog brons i herrstafetten, efter att Robin Salén på förstasträckan kört in först på femte plats, 2.21 bakom täten. Filip förde inte bara upp laget på fjärde plats på sin andrasträcka, han var dessutom näst snabbast på sträckan (bakom Ryssland) körde också in en bra bit över två minuter på Finland, och växlade till Henning Sjökvist bara fem sekunder bakom, i kampen om tredjeplatsen. Sjökvist var ute på sträckan ett tag nästan ikapp andraplacerade Norge, men viktigast var naturligtvis att han lämnade Finland bakom sig från start och säkrade medaljen med minutmarginal. Jag försökte komma i kontakt med Filip tidigare under kvällen, men han verkade inte ha bästa mobiltäckning, så förutom ”hallå?” hallå?!” blev det inte så mycket sagt.

Emilia Fahlin tvingades, precis som ytterligare 75 av de 136 startande i Strade Bianche, bryta det svintuffa, italienska loppet, med nästa 2 000 meters sammanlagd klättring och över två mil av grusvägar, som var det första någonsin i damernas nya världstour. Regerande världsmästaren Lizzie Armistead hade mest ben kvar i den avslutande, tvärbranta och två kilometer långa backen, och vann tre sekunder före Katarzyna Niewiadoma, Polen, och Emma Johansson, Sollefteå. Bara två av Fahlins lagkompisar i Alé-Cipollini tog sig i mål, Malogrzata Jasinska på 13:e plats och Mart Bastianelli på 24:e, 1,5 respektive 3,5 minuter bakom Armistead.

Bommade för övrigt helt (tack för mejlet, Annika!) att det var ett länslag som tog hem Stafettvasan i går. Skiteam Torsby/Värdshuset Toria, med fem åkare från skidgymnasiet i Torsby varav fyra från länet, utklassade motståndarna och van med över 3,5 minuters marginal (även om tiden i de grisiga förhållandena, 4.33, kanske inte är så mycket att skriva hem om). Garphyttans Marcus Lennartsson körde förstasträckan, klubbkompisen Adam Gillman den andra från Mångsbodarna till Evertsberg och sedan tog Zinkgruvans Oskar Johansson över till Oxberg innan enda ickelänsåkaren Albin Tärning, Falköping, tog sträckan till Hökberg och Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson (regerande svensk mästare i H18-klassen någon vecka till) avslutade. Gillman växlade som Gillman och Lennartsson växlade båda som fyror, medan Tärning förde upp laget i ledning med en riktigt stark sträcka innan Johansson avsltuade med att vara snabbast av alla mellan Hökberg och målet. Bilder och rapport från loppet på gängets blogg, här!

Har för övrigt nu fått bekräftat att Danny Hallmén startar i led två i morgon med nummer 12331 på bröstet och att Joakim Ljunggren kör under namnet Ola Hedberg, med nummer 4224, och startar i led fyra. Ytterligare två nummer att hålla reda på i Vasaloppsvimlet, alltså!

 

David efter nya SM-gulden: "Vill bli så trött som möjligt på VM"

SK Winners David Andersson, 21, tog alla tre gulden när sprint-SM avgjordes i helgen (totalt fem guld när den här SM-säsongen sammanfattas, mot nio i fjol), och han gjorde det i praktiken utan motstånd då Adam Axelsson tjuvstartade bort sig på andra 500-metersloppet och därmed inte fick något resultat varken på 500 eller i sammandraget (läs mer om Axelssons fadäs här). Jag bytte även några ord David efter SM-succén.

– Jag gjorde det jag skulle och det är alltid kul att vinna guld, men det var synd att Adam försvann. Det hade varit roligt om vi hade mötts även i dag, så det hade blivit lite kamp. SM i all ära, men kampen är något extra och det var synd att vi inte fick köra mot varandra i dag, säger Andersson till Konditionsbloggen.
Nu då, är det helt klart att det blir singeldistans-VM (som avgörs i ryska Kolomna 11–14 februari)?
– Ja, det är klart. Jag åker dit den 8 februari. Innan det blir det en världscuptävling i Stavanger (29–31 januari) som uppladdning. Jag känner att jag ligger väldigt bra i fas, nu är det bara lite speed som krävs.
Blir det fler lopp än 1 500 meter på VM?
– Det är 1 500 som jag är klar för att köra, men jag är reserv på 1 000 och har en bra chans att få köra det också. Men störst fokus är på 1 500, det är ju min distans.
Vad har du för mål?
– Säsongens stora mål var att komma med till VM, och nu när jag är där tittar jag på hur jag ska få det att gå så bra som möjligt. Jag kan absolut inte konkurrera om topp tio, men att jag vill strida om att göra en så bra tid som möjligt. Jag vill helt enkelt bli så trött som möjligt, känna att jag tagit ut allt.

Desto tråkigare nyheter från Åsarna, där Filip Danielsson strök sig från dagens sprint efter att ha brutit gårdagens tiokilometerslopp i den svenska juniorcupen. Något verkar vara fel med Garphyttanåkarens kropp, och nu rinner tiden ut inför uttagningarna till junior-VM i Rumänien i slutet av februari. Danielsson berättar själv om läget på sin blogg: ”Mina prover jag tog i tisdags inte var nå bra utan att mitt HB-värde var på tok för lågt, vilket kan leda till orkeslöshet. Jag brukar ha ett HB på ungefär 160 och tisdagens tester visade på strax under 130, vilket är en kraftig minskning. Så nu är det bara hem och göra allt för att försöka få upp detta och sedan hålla ett extra öga på de så det ligger stabilt hela tiden. Tråkigt att detta ska hända just nu när mitt mål denna säsong är JVM och det är nu alla uttagningar är.”
Bästa resultatet i Åsarna gjorde i stället Zinkgruvans sprintkung Marcus Johansson, som var 14:e i kvalet och tog sig vidare från kvartsfinal till semifinal som lucky loser. Där slutade han dock sist, och fick tolfteplatsen. Klubbkompisen Oscar Johansson och Garphyttans Marucs Lennartsson och Adam Gillman åkte ut i kvartsfinalen i samma klass, H20, precis som Zifs Tom Forsberg i H18.
I Offerdalspropagandan slutade Garphyttans förstaårssenior Axel Ekström på tionde plats, 47 sekunder bakom segrande Arvid Forss, som anförde en tättrio från Åsarna, över tio kilometer. Ekström var dock bara sju sekunder bakom en åkare som Simon Persson, med SM-medaljer och topp tio-placeringar i världscupen på meritlistan.

I skidorienteringstävlingarna i Rättvik fick Degerfors Filip Jacobsson för andra dagen i rad se sig slagen av Oskar Sandberg, Säterbygden. Den här gången med nästan nio minuter över 12,6 kilometer långdistans med segertid på 1.09. I damklassen stämplade suveräne Tove Alexandersson fel, vilket gjorde att Helene Söderlund tog segern och exil-karlskogingen Åsa Zetterberg-Eriksson hittade upp på pallen. Erik Rost vann herrklassen i dag igen, även den här gången utan någon vidare konkurrens.

Pass på: 9.00 i morgon öppnar skidspåren (och här är Örebros nya löparserie!)

Alla längtar inte efter vintern, men rätt många skidekvilebrister, inför-Vasaloppet-miljagande motionärer och sådana vanliga dödliga, men rätt medelmåttiga, skidälskare som undertecknat har stått och hoppat i spiltorna sedan kylan slog till natten mot torsdag. Och nu äntligen, vid 22-tiden på tisdagskvällen, kom beskedet: I morgon bitti, onsdag 9.00, öppnar Ånnaboda en första konstsnöslinga på 800 meter.
Själv vaknar jag onsdag morgon upp i Växjö, efter att ha sett Örebro Hockey bli utspelat av hemmalaget i två perioder men sedan gjort en riktigt fin uppryckning i tredje (utan att det räckte till poäng), så för min del får skidåkningen anstå till fredag. Men ni andra: Passa på. det ska ju bli sex grader på fredag och plusgrader hela nästa vecka enligt yr.no, så man vet aldrig hur länge snön ligger.
Även från Zinkgruvan rapporteras att snöproduktion är i full gång, så snart kanske det är åkbart även i södra länsdelen, om det vill sig väl.

Zinkgruvan rapporterar för övrigt på sin hemsida att det inte alls var något strul eller någon diskning som låg bakom Markus Johanssons finalplats i sprinten i Bruksvallarna. Han åkte till sig den, rätt och slätt, på en bättre tid än Filip Danielsson. Det var helt enkelt livetajmingen från Härjedalen det var fel på.

Åsbro Goif släppte för övrigt en riktigt rolig nyhet på tisdagen, en ny tävlingsserie i Tybblelundshallen, kallad Bauhaus inneserie (i framtiden här på bloggen endast benämnd som Inneserien). Under ledning av Börje Nordin ordnar klubben, för 30 kronor i föranmälan eller 50 kronor på plats, tävlingar över 1 000, 2 000 (!) respektive 3 000 meter under tre vardagskvällar i vinter (16 december, 28 januari respektive 16 februari). ”Pris efter alla tre genomförda inneloppet, tiderna jämförs med hjälp av WMA:s omräkningstabell som jämför olika åldrar och män/kvinnor”, skriver Åsbro i pm:et. Ett fint inomhuskomplement till långloppscupen, får man ändå säg.

I kväll avgjordes för övrigt Trapploppet (i regi av Svampenmaraton- och VM-löparen Frida Södermark) i Norrköping, en sådan där tävling man bara skulle älska att springa. Läs ett reportage om den här (och hojta om ni ser någon resultatlista med eventuella deltagare från länet!).

30:e i kvalet – men sprintesset från Zinkgruvan tog sig till A-final

Han är inte världens bästa på att kvala, Zinkgruvans Markus Johansson. Men jösses som han kan åka sprintheat.
Förra vintern smög han in som 18:e man i yngre juniorklassen, H18, på SM – och lurade skjortan av konkurrenterna på vägen till guldet.
I Sverigepremiären i Bruksvallarna i dag var han bara 0,28 sekunder från att åka ut i kvalet (i sprinten som avgjordes i fri stil) när han krånglade sig vidare som 30:e och sista man (av 112 startande) – men tog sig likafullt hela vägen till final och en sjätteplats där.
Exakt hur det gick till har jag ingen aning om (mer än att Johansson blev tvåa i sin kvartsfinal), för enligt livetajmingen slutade Johansson sist i sin semifinal, men ändå gick han vidare till final (vilket inte tvåan Elias Dahl gjorde, så vi får väl förutsätta att det handlade om någon form av uteslutningsärende; en uteslutning som även lär ha drabbat Filip Danielsson eftersom den satte lucky loser-systemet ur spel och gjorde att han i sin tur tappade sin finalplats på näst bästa semitid av de som inte var etta eller tvåa).
Hur som helst, i finalen fick Johansson, som i år klivit upp i den äldsta juniorklassen H20, nöja sig med en sjätteplats. Ändå blev han näst bästa svenska 97:a i tävlingen.
Filip Danielsson (sistaårsjunior och en av Garphyttans JVM-femmor från förra säsongen), då? Tja, han följde alltså upp lördagens tredjeplats över tio kilometer i fri stil med en ny topp tio-placering i söndagens sprint (sprint har ju aldrig varit hans allra starkaste sida, så det är ett riktigt bra resultat). Han blev åtta i prologen, vilket innebar att han fick starta i den femte kvartsfinalen (vilket man inte alls vill, om man ska vidare hela vägen till final eftersom man då får betydligt mindre vila än de som går i de tidiga heaten, men nu kom ju Filip inte så långt i dag; hade han varit fyra hundradelar snabbare hade han fått starta i heat två och hade han varit 0,75 sekunder långsammare hade han fått starta i heat ett …).
Väl där hade Danielsson fin kontroll, och tog sig vidare som tvåa bakom Marcus Fredriksson, Lycksele. I semin tog det alltså abrupt stopp när lucky loser-platsen från finalen försvann, och Danielsson slutade därför åtta totalt i tävlingen.
”Prologen kändes inte så bra, kändes lite stappliga och som att jag inte fick till tekniken som jag ville. […] [Kvartsfinalen] kändes betydligt bättre än prologen. […] I semin tog tyvärr min resa slut, men jag är fortfarande nöjd med dagens insats”, bloggar Danielsson.
Täfteås Marcus Grate vann finalen halvsekunden före gårdagsvinnaren Viktor Thorn, som är Sveriges hetaste herrjunior just nu.
Garphyttans Marcus Lennartsson tog plats 29 i kvalet, just före Johansson, men åkte ur i kvarten. Garphyttans Adam Gillman åkte dock ut, som 43:a i kvalet. Precis som Zinkgruvans Oscar Johansson (57:a), Tom Forsberg (79:a) och Daniela Bjärmark (45:a av damjuniorerna).
På seniorsidan var det inga lokala åkare till start i dag. Tidigare i veckan hade dock Örebrobaserade laget Team Skistart.com några långloppsladdande åkare på plats, så här två veckor före premiären i Livigno.

I Salt Lake City blev SK Winner-skrinnaren David Andersson diskad efter lördagens 1 000-meterslopp (”I andra kurvan och på innerbanan tappade David kontrollen över åkningen då han lade ner sina ena sko i isen och slant. Därmed for David ut i banan och på växlingsrakan råkade han därför komma ut precis framför sin parkamrat Jonathan Garcia, USA. Därmed blev Garcia hindrad och David blev diskfalificerad. Tyvärr kunde David göra något åt situationen då farten var väldigt hög”, skriver förbundstränaren Mattias Hadders på Svenska skridskoförbundets hemsida). Något start på 500 meter blev det inte, och Andersson flyger nu hem (efter personliga rekord på 500, 1 000 och 1 500 meter under loppet av en vecka) för att ladda om för världscuptävlingen i Heerenveen om tre veckor (han står över den i Inzell två veckor före).
Adam Axelsson verkar inte ha kommit till start i Hamar i helgen, oklart varför.