Nordling presenterade sig för nya hemmapubliken med seger i Kilsbergsleden (och äntligen fick van Sitteren vinna!) – Fjordäng snabbast i Kullamannen

För ett par veckor sedan tog han en fjärdeplats i äldsta juniorklassen på terräng-SM. I helgen presenterade sig Gustav Nordling också för sin nya hemmapublik – Spårvägenlöparen som flyttat till Örebro för att plugga och som kommit med i Mikael Kroons träningsgrupp vann Kilsbergsleden på 49.24. En vass tid på det 14,7 kilometer långa motionsspåret – senast en länslöpare sprang så snabbt var Linus Rosdal på 48.26 (och Thomas Chaillou på 49.04) 2016.
Förhandsfavoriten Jonas Nilsson var halvminuten bakom på 49.53, följd av långloppscupens redan klara segrare Per Arvidsson på 50.49. Men roligast av allt var att det därefter följde hela fyra juniorer på rad – Jack Karlsson, Michael Welday, Axel Sandberg och Melker Forsberg (inom ett spann på 2.50 från 51.03 till 52.52). Då ska man veta att det så sent som i fjol bara ställde upp två herrjuniorer på 14,7 – och 2017 var det inte en enda. i år kom åtta stycken till start – och alla sprang under 1.02.
Tyvärr kom inga juniorer till start på damsidan, men loppet fick ändå ett roligt slut när Liduina van Sitteren tog sin första seger efter två raka andraplatser. Hon gjorde det dessutom med över 6,5 minuters marginal till tvåan, Finspångs Lisa Bouvin, medan Petra Hanaeus var trea. Resultatet innebär ändå att Mikaela Kemppi säkrar andraplatsen i långloppscupen bakom överlägsna van Sitteren, eftersom Hanaeus hade behövt bli bästa länslöpare både i Kilsbergsleden och Lucialoppet för att ta sig förbi (men Hanaeus säkrade i sin tur tredjeplatsen). På herrsidan säkrade också en löpare som stod över tävlingen andraplatsen – Johan Ingjald – medan Michael Welday gick om Wihlelm Bergentz i kampen om tredjeplatsen (där även Jonas Nilsson har chans inför finalen).

Ett lopp som jag märkligt nog glömde i ”helgens höjdare” var Allahelgona swimrun (numera med hashtagen #hejabarncancerfonden), ett mysigt välgörenhetsevenemang uppe i Ånnaboda som i år arrangerades för fjärde gången!

Möjligen berodde det förbiseendet på att jag bara hade Kullamannen i huvudet. För mig handlade det mest om rekognosering inför en eventuell start på 100 miles nästa år, och jag hade två mycket trevliga varv på kullen och träffade bland annat Gary Cantrell, grundaren av bland annat Barkley marathons och Last Annual Vol State och uppfinnaren av backyard ultra-konceptet.
Av länslöparna tog Therese Fjordäng (som byter klubb från Örebro AIK till Vretstorp om två veckor) den mest framskjutna placeringen med en sjundeplats på Dubbeldöden (44 kilometer, två varv runt kullen) med 5.00.28. Hennes (snart föredetta) klubbkompis Ola Backlund (tidigare Hellström) blev 14:e på Dödens zon (22 kilometer, ett varv) på 2.05.40, och Martin Nilsson blev 15:e på Dubbeldöden med 4.48.04.
På 100 miles, som i år lite motsägelsefullt var 175 kilometer, är den första löparen med länsklubb jag hittar i listan Staffan Gerogsson från Garphyttan som med knappt två minuters marginal klarade sig under 30-timmarsgränsen och därmed tog en 40:e-plats (Magnus Rabe vann på 20.22 efter att ha passerat Petter Restorp på sista varvet runt kullen).

View this post on Instagram

Visst, loppet var väl fint – men framför allt träffade jag i dag min stora idol Gary Cantrell (och jag berättade förstås om mitt nördiga backyardstatistikintresse och en annan Gary-anknuten idé som jag har). Nå, jag testade Dubbeldöden (två varv på Kullabergs 22 kilometer långa trailbana) under @kullamannen_trail och hade som mål att ha roligt och inte pressa för hårt. Allt som en rekognosering inför en eventuell start på 100-milesdistansen i framtiden. Sprang första varvet just under 2.27 och hade krafter kvar för att jaga den tiden på andra, men sedan öppnade sig himlen och förvandlade banan till ett veritabelt gyttjebad där varje steg uppåt följdes av ett halvt glidande nedför. Och så blev det mörkt, och jag hade med för lite energi .. Nå, mycket att skylla på, men framför allt hade jag nog inte vilja att pressa mig så mycket i dag. Andra varvet gick på över 2.50, för 5.20.23 totalt. Placering 35 av 174 gossar på distansen (som tog sig i mål, en hel del bröt också). Men viktigast, känslan inför framtiden: Jo, det var kul (riktigt kul!) och faktiskt inte riktigt så brutalt som jag hade väntat mig även om det bjöds ett par tuffa backar (det är förstås något helt annat om man sprungit nio mil innan man kommer fram till berget). Vi får se när man får möjlighet att komma tillbaka och prova andra sträckor! Det här var säsongens tionde och sista ultra för mig (om man får räkna DNF efter tolv mil i Aktivitus trailrace i våras). Mot nya (och nygamla) äventyr 2020! (Måste även passa på att tacka @cyclepro3, @lajkabaws och en okänd man som kutat 22:an för skjuts hit och dit sedan min bil la av – totalt – i Ängelholm på fredagskvällen. Utan er hade det inte blivit något Kullamannen för mig!)

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Örebro parkrun krockade ju med Kilsbergsleden den här helgen, men 66 löpare kom ändå till start, och Johan Ingjald tog sin 26:e seger (bara Petra Hanaeus, med 21, har fler än 16) på 18.57 medan Maria Eriksson vann på 21.23.

I andra deltävling i Park world tour, som var en väldigt speciell sprint, blev Tisarens Oskar Andrén bäste svensk med en åttondeplats, men missade finalheatet dit de sex bästa i kvalet tog sig med 0,9 sekunder. Kvalet avgjordes både utomhus (på karta i tvåtusendel!) och inomhus (på ettusendel) på ett industrimuseum i Chongqing (Kinas tredje största stad med sina 28 miljoner invånare). Både resultaten och de mycket speciella kartorna finns att titta på här. Vi får se om Andrén blir kvar och springer deltävlingarna som återstår i touren.

Favoritsegrar och avgjord långloppscup – men Sjögrens framfart mäktigast i terräng-DM: ”Miraklet på Digerberget”

Själv var jag och sprang ett maraton i Växjö i dag, men mer om det senare.

Dagens stora begivenhet, som jag så här på kvällskvisten fått läsa ikapp mig på, var förstås långa terräng-DM i Nora. Och man kan dela in intrycken i tre delar:
** Martin Regborn och Karin Forsberg tog två stora och väntade segrar. Orienteringsvärldsstjärnan vann herrklassen med en bra bit över tre minuter när han betvingade tre varv på det fyra kilometer långa, hyggligt kuperade och rätt sugande elljusspåret i Digerberget utanför Nora på 38.00 medan den tidigare Finnkampslöparen vann med över minuten över damernas två varv på samma bana (alltså åtta kilometer) när hon noterade 30.02.
** Per Arvidsson säkrade totalsegern i långloppscupen (Liduina van Sitteren, tvåa bakom Forsberg på 31.04, hade redan säkrat damtiteln), men inte specifikt genom sin andraplats bakom Regborn (på 41.19) utan genom att Andreas Ingberg inte vann (nå, hade Ingberg varit etta och Arvidsson tvåa hade det förvisso också räckt för Arvidsson). Arvidsson blir den tionde vinnaren i cupen på herrsidan (det är 20:e året den avgörs), och det här är första gången sedan 2005 som cupen ser helt nya totalvinnare på herr-och damsidan samma år.
** Per Sjögren gjorde en (som väntat, vill jag nästan skriva) makalös tävlingscomeback och tog ett DM-brons på 41.41. Han har ju, som så ofta tidigare i sin karriär, haft återkommande skadeproblem hela säsongen efter succén i fjol (då han bland annat var topp tio i friidrotts-SM på både 5 000 och 10 000 meter och vann långloppscupens sammandrag), och har inte sprungit en riktig löptävling sedan korta terräng-DM i maj. Hans tränare Mikael Kroon (som också sköter Regborns fysträning) är lyrisk och benämner på instagram (se nedan) prestationen som ”Miraklet på Digerberget”: ”Han har kört ett pass i veckan en längre tid men lever på ångorna från fjolårets fina lopp! Enligt egen utsaga var krafterna slut redan efter 3 kilometer. Så 9 kilometer gick via mirakel.”
Annars? Jo, Starts Maria Eriksson, som haft så fin form i år, följde upp DM-silvret i korta terrängen i våras med ett brons nu på 33.47, och blev dessutom behängd med tre DM-guldmedaljer: I K40, i damlag (med Marie Dasler, fyra totalt och guld i K50 och Petra Hanaeus, guld i K45) och i veterandamlag (med samma lag). På herrsidan vann KFUM Örebros lag med Regborn, Sjögren (som också vann yngsta veteranklassen M35 individuellt) och Oskar Hansson DM-guldet för lag, medan herrveteranlagguldet gick till Örebro AIK med Ingberg, Oskar Arlebo (seger i M40) och Fredrik Johnsson. Övriga segrare på veteransidan: Karin Forsberg i K35, Rodney Hundermark i M45, Ulf Hallmén i M50, Maria Engström i K55, Jonny Larsson i M55, Rose Marie Enmalm i K60, Göte Pettersson i M60, Susanne Malmqvist i K65, Hans Backström i M65, K-G Agartsson i M70, Birgitta Jansson i K75, Arne Evertsson i M75 och Anders Källman i M80.

Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
2005: Karin Sennvall (numera Forsberg)/Mathias Lidson.
2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
2010: Karin Sennvall (nu Forsberg)/Erik Anfält.
2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
2012: Erica Lech/Erik Anfält.
2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson.
2017: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2018: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.

I London fortsatte hinderbanelöpnings-VM med kungadistansen över 15 kilometer med 100 hinder. Britten Jonathan Albon följde upp gårdagens seger på kortdistansen med ett nytt i dag (om än bara med 28 sekunders marginal, medan kanadensaren Lindsay Webster var snabbaste dam med exakt en minuts marginal (men coolast från vår horisont var att svenska Karin Karlsson tog brons, knappt 3,5 minuter bakom Webster). Länslöparna tävlade i åldersklasstävlingen, och bäst gick det för örebroaren Martin Bäckström som sprang in på tionde plats i H25–29 på 1.44.48 (Albons segertid i elitklassen var 1.27.17), medan Martin Nilsson blev 39:a i H30–34  på 1.57.47. Jonathan Kandelin misslyckades med ett hinder, och kallar upplevelsen för ”en nattsvart historia” på instagram (se nedan), därmed placeras han efter alla som fullföljde samtliga hundra hinder, på 180:e plats i H25–29. Samma öde till mötes gick Sara Forsström, om än först på det hundrade och sista hindret, men eftersom bara 18 lyckades besegra alla hinder i D25–29-klassen räckte det ändå till en 20:e-plats. Tiden var så bra att hon hade varit sämst tolva om hon klarat även det sista hindret. I morgon avslutas VM med lagtävling.

View this post on Instagram

Ungefär så såg jag ut ☝️med ett stort leende på läpparna under hela 15 km. Kände mig så stark och lyckades sätta hinder efter hinder fram till absolut sista hänghindret (scull valley). Det var som att gå in i en vägg. Armarna och greppet var totalt kraftlösa och blodet rann. Det gick bara inte! Trots många försök så tappade jag aldrig den goa känslan jag hade, blev inte stressad och kunde ändå känna hur nöjd jag är att ha klarat 99 av 100 hinder! Nu efter loppet har jag kvar det stora leendet även om jag såklart känner en gnutta besvikelse av att inte få toppa mitt helt ärligt grymma lopp (känns lite ovant att skriva så) 🙈 Man kan ju ändå säga att jag tog plats 20 av alla tjejer i min åldersgrupp 25-29💪/S #ocrwc #ocrworldchampionships #vm #2018 #ocr #hinderbana #team__stream #blodsvettochleende #nordicwellnessnorrkopingcity

A post shared by Bäckström & Forsström (@team__stream) on

I den 76:e upplagan av Örebro parkrun var Mahfoud Ameuri, han som spöade upp mig för två veckor sedan, återigen snabbast av alla, och på exakt samma tid som då: 19.21. Elin Törnqvist snabbaste dam på 21.44.

Friskisrundan avgjordes i dag, en löptävling parat med lite styrkemoment – ett evenemang jag gärna hade deltagit i om det inte varit för maran – men jag har inte lyckats hitta något resultat.

Anfält sprang fel på Kungsholmen – och ungdomarna fortsätter göra framsteg i långloppscupen (på herrsidan …)

Jack Karlsson leder ju långloppscupen efter dubbla fullpoängarna lördag (bästa länslöpare i Kumla stadslopp) och tisdag (seger i korta terräng-DM), men på lördagen var det en två årgångar yngre löpare, Melker Forsberg, som höll sig längst framme av den nya generationen långlöpare som nu slår sig allt längre fram i resultatlistorna även på seniorsidan: Melker Forsberg. Han fyllde 17 i mars och sprang i dag hem en andraplats i klassiska Wedevågsloppet när han noterade 36.30 över det 10,2 kilometer långa loppet. Bara Andreas Ingberg var snabbare, och bakom sig hade han löpare som förre snabblöparen Mattias Nätterlund (som ju la av efter 2016 års säsong, på grund av motivationsbrist, men som smugit igång med löpningen igen), Kopparbergs långloppskung Johan Eriksson (som fyller 50 år!), Oskar Hansson, Johan Ingjald och inte minst pappa Sören Forsberg (som blir 55 i höst men lik förbannat smyger in på 38.04 även när han inte har sin allra bästa dag).
”Jag är riktigt nöjd med både vinst, tid och insats på den udda, men kontrollmätta, 10,2-kilometersbanan på landsbygden”, skriver segraren Ingberg på sitt låsta instagramkonto.
Maria Eriksson följde upp veteran-DM-segern och andraplatsen i totalen i tisdags med överlägsen seger i Vedevåg – i mål var hon två minuter före tvåan Antje Torstensson. Därmed smiter Eriksson upp på andra plats i långloppscupen bakom Josefin Gerdevåg, som stod över lördagens lopp. ”Personbästa, vinst och spurtpris, i kväll blir det skumpa”, jublar Eriksson på sin facebooksida. Hanna Henriksen, Östansjö, tog tredjeplatsen med 46.34 medan klubblösa (och därmed utan poäng i långloppscupen) Ida Eriksson tog fjärdeplatsen på 48.17 (de fyra var ensamma under 50 minuter). I cupsammanhang tog i stället Östansjös Malin Sjödin fjärdeplatsen, och därmed var alla på topp fyra på damsidan veteraner, inte riktigt samma återväxt där som på herrsidan än så länge i varje fall (även om Klara Frih ju tog DM-brons för seniorer i tisdags).

Wedevågsloppet var ju något dränerat på topplöpare på grund av att många valt att åka till Stockholm för att springa tio eller 21,1 kilometer i Kungsholmen runt, och bäst, i varje fall placeringsmässigt, lyckades Erik Anfält som tog en femteplats. Han var dock inte särskilt nöjd efteråt, och det berodde inte främst på tiden (1.12.05 är förvisso nästan 3,5 minuter från hans pers och 6.45 från segrande Abraham Adhanom) utan på att han sprang fel. ”Sprang fel efter ca 14 km. Där dog loppet helt för min del. Bröt i alla fall inte”, skriver Anfält på instagram och fortsätter i en kommentar: ”Det var jag och Martin Lundqvist (Nässjö) som sprang fel båda två. Riktigt surt. Tidsmässigt tappade vi en hel del men framförallt var det väldigt svårt att hitta ”rätt” fokus och jobba vidare efter detta. Men det är bara att släppa och gå vidare … Det positiva är väl att återhämtningen efter detta lopp lär gå snabbt.”
Annemarie Eldholm tog en sjundeplats på 1.30.47, bara 5,5 minuter bakom segrande Johanna Salminen, Skarpäng (1.25.09).
I tiokilometersklassen fortsatte Hälleforsbördiga VM-löparen Louise Wiker sin comeback efter fotoperationen med att springa in som nia, på 36.51. Men inte heller hon var helt nöjd efteråt. ”Min egen insats är svår att betygsätta. Jag vet att jag borde vara nöjd med mina 36.51, men det är oerhört svårt att inte jämföra sig med de riktigt bra prestationerna som några av mina konkurrenter stod för idag. Förnuftet säger en sak och i nästa sekund kommer tankarna om hur lång vägen tillbaka är”, skriver hon på instagram (finska VM-löparen Sandra Eriksson vann på 33.36).
På herrsidan tog Per Sjögren en 13:e-plats (på 32.41) och revansch på Jack Karlsson som var före honom på korta terräng-DM i tisdags (han blev 17:e på 33.23 nu), och även Alexander Larsson (32:a på 35.25) och Dominic Pochendieder (34:a på 35.40) gjorde starka tider på den snabba banan där Spårvägens Robel Fsiha vann på 28.43. ”32.41 (16.06/16.35) kändes ungefär så som splittarna visar”, skriver Sjögren på instagram.

Matthias Wengelin har inlett helgens trippeltävling i norska mountainbikecupen med en sjätte- och en niondeplats, men mer om det och helgens cykeltävlingar på svensk mark i morgondagens blogg.

KFUM Örebros Anette Carlsson (med nio sekunders marginal ned till tvåan Johanna Öberg [men inte den Johanna Öberg som springer i landslaget, utan den annan …]) och Hestras Filip Grahn (med minuten ned till Hagabys Love Sintring) vann Tisarträffens långdistans, säsongens första nationella orienteringstävling i distriktet, i dag. I morgon väntar medeldistans i Åsbroskogarna.

I Malmö rullade hinderbanesäsongen på med säsongens första race i Toughest-serien. Cimmie Wignell (inflyttade örebroaren som vann Örebro actionrun) kom inte till start, men väl Jonathan Kandelin (tolva, knappt fem minuter bakom segrande Nikolaj Dam), Martin Bäckström (22:a) och Martin Nilsson (50:e).

Emilia Fahlins bragd (så mycket betyder den för Sverige inför VM), VM-cyklisten som tog hem premiären av sextimmarsloppet och hinderbanelöparen som kvalade till VM

Allt om Emilia Fahlins bragd i Tjeckien – vilket tillsammans med hennes seger i Vårgårda GP måste klassas som svensk landsvägscykels största seger i eran efter Emma Johansson – hittar ni här. Den prestationen, att köra ifrån och få en lucka till en trefaldig OS-medaljör som ”bara” behövde hänga på i rygg för att behålla tröjan, som inte hade något behov av att ta sig förbi, är förstås enorm.
Veckans framgångar gör också att Fahlin inkasserar 66 nya världsrankningspoäng, vilket tar henne från 71:a till 55:e plats på rankningen och upp som bästa svensk, förbi Hanna Nilsson. Men framför allt gör den att Sverige passerar Eritrea för 21:a-platsen i nationsrankningen och nu bara är en placering och 37 poäng bakom Finland i kampen om den så viktiga 20:e-platsen på rankningen. Nationerna som är rankade topp 20 får nämligen starta med fem cyklister på linjeloppet i VM (nation 1–5 får ha sju, nation 6–15 får ha 6, nation 16–20 fem och alla andra bara tre). Det är världsrankningen per den 12 augusti som gäller inför höstens VM i Innsbruck, och skillnaden mellan en 20:e- och en 21:a-plats är alltså att Fahlin får med sig två eller fyra hjälpryttare.

Martin Regborn stod som vanligt för den starkaste insatsen av en länslöpare när herrstafetten i Tiomila avgjordes natten mot söndagen, men den här gången bar det dessutom hela vägen till titeln som bästa länslag för hans Hagaby – för första gången på 20 år. Om det skrev jag en del här, så jag kanske inte behöver upprepa mig (jag sökte för övrigt ankaret Jakob Wallenhammar också, men fick inte tag i honom, och sedan kom för mycket annat emellan).

När den första upplagan av Kvinnersta 6h MTB avgjordes på söndagen – ett ”ultralopp” på cykel där det gällde att göra så många 7,2-kilometersvarv som möjligt på sex timmar – tog Marcus Jansson en väntad seger. VM-mountainbikeorienteraren, som i den disciplinen representerar Garphyttan men i vanlig cykel kör för CK Hymer, hann ge sig ut på det 20:e varvet innan klockan slog, och ingen annan var ute på mer än det 16:e (20 fullbordade varv på knappt sex timmar och nio minuter gav 144 kilometer). Örebrocyklisternas Gustav Brandén tog andraplatsen före klubbkompisen Johan Backlund, och även fjärdeplacerade Johan Stamm, mer känd som arrangör av bland annat Bergslagsleden ultra, hann fullborda 15 varv för drygt tio mil mountainbike innan de sex timmarna hade passerat. Örebroaren Charlotte Dicken var enda dam till start i den individuella klassen, och avverkade sex varv.

Lisa Bergdahl, den Fellingsbrofostrade talangen som sprang U23-EM i friidrott i fjol, inledde säsongen på bästa sätt när hon sprang hem tiokilometerstävlingen Lerumsloppet i går. Bergdahl vann med nästan tre minuters marginal, på 37.12, i en tävling som lockade 101 damer till start.

Och hindebanelöpare Martin Nilsson, som hoppade över Örebro actionrun för att istället springa Ultimate OCR i Stockholm, lyckades med sitt mål att ta en kvalplats till VM i Storbritannien. Lite oklart vilket resultatet exakt blev, på instagram skriver han själv att han vann sin klass men blev sin klass och blev 25:a i sammandraget, men i resultatlistan jag hittade var han åtta. Nåja, VM-kvalad i klassen under elit är han i varje fall. Mästerskapet avgörs i London 19–21 oktober.