Inställda tävlingar är också tävlingar, väl?

Tja, det skulle i varje fall Ulf Lundell ha hävdat.
Det blev ingen Tour de Kif-premiär på onsdagskvällen, till slut lyckades mildvädret, regnet och vindarna knäcka även det finfina och metertjocka konstsnöspåret i Ånnaboda. ”Det är inte möjligt att åka skidor i Ånnaboda, så dagens första etapp måste tyvärr ställas in! Vi hoppas på köldgrader så vi kan köra tio kilometer fristil om en vecka”, skriver arrangörerna på hemsidan.
Ice race vintage 200k, det av Johan Röjler arrangerade 20-milaloppet på skridskor som hämtat sin inspiration från mytomspunna Elfstedentocht (”elvastadsloppet” som bara avgörs när isen på de holländska kanalerna är tillräckligt tjock; totalt 15 gånger sedan starten 1909 och senast 1997) har hittills alltid ställts in, både premiäråret 2014 och vårvintern 2015. Men i vinter har den trefaldige olympiern Röjler gett sig sjutton på att loppet ska bli av, och därför har han bestämt att det från och med i år inte blir något fast tävlingsdatum – utan att tävlingen, som avgöras på en varvbana med varvningar vid Rävgången, kommer att avgöras den första lördagen som isarna anses tillräckligt tjocka. Beslut tas tre dagar före, på onsdagen. Första negativa beskedet kom därmed den 2 december, det andra i dag. Om det är åkbart nästa vecka? Då smäller det.
Så här skrev jag i papperstidningen om Ice race vintage inför den sedermera inställda premiärupplagan: ”Ice race vintage hämtar inspiration från 1963 års upplaga av Elfstedentocht. Därför måste de tävlande ha tidstypiska kläder, typ skrinnarmössa och tröja i grovstickad ull, inga klappskridskor är tillåtna, och maxtiden för de 20 milen är 10 timmar och 59 minuter – vilket är detsamma som vinnartiden från 1963. ”Det ska bli spännande att se om någon klarar av det och kommer i mål. Det är inte säkert. Materialmässigt kommer vi inte ha mycket bättre utrustning, men förutsättningarna var inte bra 1963. Det var kallt och snöigt och på slutet fick de nästan springa sista biten eftersom snön hade frusit fast i isen. Så där borde vi ha bättre omständigheter”, säger Röjler. ”Men 20 mil på tio timmar gör ändå två mil i timmen, och med lite matpauser och stopp längs vägen kommer det kräva sin karl för att klara av det.” Startskottet för tävlingen, som kommer att starta med en kort löpsträcka från Naturens hus till Rävgången där varvningen kommer att ske, går klockan 5.00.

Bommade för övrigt att Filip Jacobsson, Degerfors landslagsman i skidorientering, fanns på plats och åkte juniorklass i samband med världscuppremiären i finska Ylläs i helgen. Men Karlskoga Tidning hade bättre koll, och berättar att Jacobsson vann både medel- och långdistansen och nu laddar för svensk cuppremiär i Boden i helgen och junior-VM i Österrike i månadsskiftet februari/mars. ”Resultatmässigt skulle det vara väldigt kul att vara topp sex. Då är man på podiet, eller vad man ska säga. Sen vore det hur roligt som helst att komma därifrån med medalj, men det är många duktiga orienterare med”, säger Jacobsson till tidningen angående JVM.

Missade också att landslagsorienteraren Martin Regborn lekte hem Julseriens andra deltävling i Arboga i söndags, nästan 17,5 minuter före Per Eklöf över knappt åtta kilometers orientering. Helgen före spöade faktiskt Milanlöparen Regborn med fem minuter i första etappen. ”Det såg ut som att han sprang så sakta”, sa en källa till Konditionsbloggen, som är van att se Regborn forsa fram över stockar och stenar, om det loppet, ”men sedan hörde jag att tävlingen bara var början på hans långpass, han stack ut och sprang 1,5 timmar till direkt efter målgång.”

Axel Ekström blev för övrigt inte uttagen i landslaget till skandinaviska cupens premiär i Finland. Några startlistor är ännu inte publicerade, så jag har ingen koll på om han ändå åker dit i privat regi.

Regborn–Attås 2–0 (och se när Måns Möller lär Bill Impola att spurta)

I kväll fortsatte vinterserien i orientering med deltävling två av åtta (den sista före jul och nyår), och återigen blev det en uppgörelse mellan de två länsboende landslagsorienterarna Martin Regborn och Daniel Attås. Den yngre, men internationellt betydligt mer erfarne, Regborn (två VM) drog återigen längsta strået mot numera hårt satsande Attås (som gjorde landslagsdebut i euromeeting i höstas) i nattävlingen som arrangerades av Milan med start och mål på Norvalla IP.
Regborn vann med förkrossande marginal, nästan fem minuter efter 46 minuters löpning (över tio procents segermarginal). Där bakom tog hemmalöparen Per Eklöf tredjeplatsen, bara tio sekunder bakom Attås, men sedan var det ytterligare nästan fyra minuter till fyran. Tisarens Rebecka Nylin gjorde som Regborn och tog hem andra raka segern på damernas mellanbana (den långa är mixad, men inga damer ställde upp i kväll), fyra sekunder före Västerås Emma Helmersson.
Nylin och Regborn har nu maximala 40 poäng efter två deltävlingar medan Attås har 36 efter dubbla andraplatser. Nästa deltävling arrangeras av KFUM Örebro den 16 januari.

För övrigt får ni, som uppladdning inför helgen, inte missa videoklippet är Måns Möller lär Bill Impola och hans lagkompisar i Team Exspirit att spurta på konstsnön i Livigno.

Kidane: "Vill springa junior-EM 2016"

Martin Regborn vann 1 000-metersloppet i Triumfglasspelen i Tybblelundshallen med över en sekunds marignal, gick i mål på 2.41,82 (”helt ok tid så här mitt i grundträning”, twittrar VM-orienteraren), men även bakom honom svarades det för en hel del fina prestationer.
Östansjös Patrik Johansson, 50, som för två veckor sedan raderade ut det 22 år gamla distriktsrekordet över 3 000 meter i H50-klassen (och som tidigare i år hunnit med att slå distriktsrekord på 800 meter och ta fyra veteran-DM-titlar), krossade distriktsrekordet på 1 000 meter med 21 sekunder (!) när han blev fyra bakom Regborn.
Och Haben Kidane, 17, Hälleforskillen som numera tävlar för Eskilstuna, blev tvåa bakom Regborn på 2.43 blankt, och berättade efteråt för NA:s Therese Strömberg att han drömmer om att få köra terräng-EM för juniorer 2016.
– Min vilja är att få springa junior-EM 2016. Det enda som stoppar mig är att jag inte är svensk medborgare. Men det är det jag vill. Annars finns det jättemånga andra tävlingar som jag också ser fram emot 2016, säger Kidane.
Läs intervjuer både med Kidane och Esther Sandén Ahlin, 15, som tog hem damernas 1 000-meterslopp på 3.16,17, i söndagens pappers-NA (som går att köpa som e-tidning på na.se i morgon bitti).

Adam Axelsson blev sexa på 1 000 meter i Norgecupen i Hamar på 1.14,86 (1,5 sekunder över perset), men blev diskad från 500-metersloppet av oklar anledning (har inte hunnit snacka med Adam i dag). Tävlingen fortsätter i morgon.

Haben Kidane (blått linne) och Martin Regborn (som startar pulsklockan) i startögonblicket på 1 000-metersloppet i Tybblelundshallen. Foto: Lennart Lundkvist
Haben Kidane (blått linne) och Martin Regborn (som startar pulsklockan) i startögonblicket på 1 000-metersloppet i Tybblelundshallen. Foto: Lennart Lundkvist

Helgens höjdare – får rekordplaketten 29 år för sent: "Räknades inte då"

1. Triumfglasspelen
Det är inte varje vecka en friidrottstävling riktad mot ungdomar under uppstarten av inomhussäsongen är det hetaste som händer i konditionsidrottsväg i länet (gudskelov!), men just den här helgen är det tunt med tävlingar. Och visst finns det en fin liten duell att se fram emot mellan Haben Kidane och Martin Regborn på 1 000-metersloppet. Vid 15-tiden på lördagen, i Tybblelundshallen. Jag skrev lite mer om det redan i måndags. En annan höjdpunkt äger rum halvtimmen före, vid 14.30, då Mikael Abrahamsson, då 24 nu 53, får motta en distriktsrekordsplakett 29 år efter sitt livs lopp på halvmaraton, i Karlskoga den 18 oktober 1986 (var det Sme’loppet, månntro?). ”Då räknades inte halvmara som rekord, men det gör det nu”, förklarar Abrahamssons klubbkompis i Åsbro Goif, Triumfglasspelens tävlingsledare Börje Nordin, i ett mail till NA. Abrahamssons tid, 1.06.10, har för övrigt ingen varit i närheten av sedan då, 1986. Fram till i våras, då Linus Rosdal gjorde 1.08.52 i Haag var Johan Hagerlunds 1.09.07 från 1993 bästa tiden i distriktet efter Abrahamsson lopp (tidigare har dock Åsbroms Patrik Johansson, orienteringsvärldsmästaren Jörgen Mårtensson när han tävlade för Almbyu och KFUM Örebros Lars Hagberg gjort tider på 1.08 blankt eller bättre), och i Åstadsloppet i höst följde ju Erik Anfält upp med 1.08.49. Och då saknas alltså ändå 2,5 minuter ned till Abrahamsson som får en välförtjänt hyllning så här 29 år för sent.

2. Världscuppremiären i Kuusamo
Nej, det blev ju ingen Axel Ekström i den svenska truppen, men visst kommer det ändå bli härligt med världscuppremiär. Kommer Johaug dominera i Björgens frånvaro eller kan Kalla vara med och hugga om kungatiteln? Är Northug helt överlägsen i år och vem blir bäste svensk när Richardsson mest värmer för La Sgambeda och både Hellner och Halfvarsson står över – kommer någon ens bli topp 20? Ja, årets säsong är ett oskrivet kort, och det är bara att glida ned i soffan och zappa in Vinterstudion.

3. Axelsson i Hamar
Adam Axelsson har presterat riktigt fina tider på de kortare distanserna (som han främst fokuserar på i år) i uppstarten av säsongen, och i helgen är det dags för säsongens tredje deltävling i norska cupen, i Hamar. Sedan är det bara tre veckor kvar till allround-SM, där Axelsson mycket väl kan kamma hem en hel radda medaljer bakom favoriten David Andersson.

"Det kan gå hur som helst fast pb blir det ändå"

På lördag avgörs säsongens andra inomhustävling i Tybblelundshallen (eller tredje, om vi räknar in Oktobermarathon); Triumfglasspelen. En tävling som lockat en hel del stora namn genom åren, bland annat Irene Ekelund. Än så länge gapar startlistan rätt tom på seniorer, juniorer och äldre ungdomar, men en VM-löpare kommer i varje fall att vara på plats: Martin Regborn, örebroaren som två år i rad gått till VM-final i sprintorientering. Han kommer att kuta 1 000 meter, vilket är den enda medel- eller långdistans som erbjuds seniorerna i tävlingen. Och eftersom Regborn aldrig sprungit den ganska udda distansen på tävlingen kan han utlova personligt rekord … ”Kommer givetvis inte vara toppad så det kan gå hur som helst fast pb blir det ändå”, skriver han på sin blogg.
Mot sig får han bland annat Hälleforstalangen Haben Kidane (en returmatch för det tio gånger längre Karlslundsloppet, där Regborn spurtade ned Kidane).

Regborn tog för övrigt en favoritseger i premiären av Löpex vinterserie i söndags när han tog hem tävlingarna i skogarna runt Sutarboda med nästan nio minuters marginal före tvåa, landslagskollegan (från Euromeeting i höstas) Daniel Attås, Tisaren.
”Hade bra fart men lite slarvigt tekniskt bitvis, delvis på grund av lite ovana att springa i snö skulle jag tro också. Det låg cirka fem-tio centimeter i skogen, så det går ju ändå ok att springa än så länge. Vann ändå ganska klart före Daniel Attås men antar att jag får det lite tuffare på nästa deltävling som är en natt …”, bloggar Regborn.
Gustav Hindér blev trea och Tomas Hallmén fyra. Rebecka Nylin vann damtävlingen på mellanbanan före Jossefin Erlandsson. Nästa deltävling avgörs i Nora den 2 december.

Den som slog den som slog den som slog Erik Anfält?

”Den som slog den som slog den som slog […] John L Sullivan.” Ungefär så brukar man väl räkna ut vem som är tungviktsvärldsmästare i boxning. Kanske kunde man göra samma sak i länets herrlöpning, för att bestämma vem som är bäst just nu, tänkte jag.
Är det Linus Rosdal? Tim Sundström? Erik Anfält? Eller någon av VM-orienterarna Filip Dahlgren och Martin Regborn?
Problemet med att jämföra är ju att det finns så många olika distanser (att jämföra med boxningens viktklasser?) och att löparna så sällan möts allihop på en gång (vilket i och för sig är utgångspunkten för den här spekulationen).
Tänkte på det där eftersom Regborn ställde av (en förmodat rejält maratonnedtränad) Anfält totalt på terräng-DM i Ånnaboda. Regborn vann med över en minut. Det kan jämföra med de 16 sekunder som Rosdal besegrade Anfält med i Kilsbersleden förra lördagen (Rosdal som dock slog Regborn på SM-milen [där även Per Sjögren, ett namn som definitivt hade varit med i resonemanget om han fått vara skadefri, klämde sig in emellan] och terräng-SM och Anfält en gång till på Lidingö). Sundström? Tja, han springer ju mest medeldistans på bana (slagit tre distriktsrekord på 1 500 meter i år), och när han kutat hem korta terräng-DM två år i rad har det varit utan att någon av de andra fyra ställt upp. Dahlgren har nästan bara sprungit orientering i år, men krossade ju Anfälts gamla banrekord i Kilsbergen trailrun, trots grisigt väder.
Rosdal har bäst resultat i SM-tävlingarna, Anfält lär göra sig bäst på en asfaltsmara och Sundström på distanser under 3 000 meter. Men det finns naturligtvis betingelser där en orienterare också skulle kunna göra sig gällande som länets bästa löpare. (På damsidan har Josefin Gerdevåg gjort all diskussion onödig den här sommaren/hösten.)
Och vad ska vi kalla listan? ”Den som slog den som slog den som slog […] Axel Lindahl”?

Dagens terräng-DM annars, då? Tja, Mikaela Kemppi (i comebacken efter Frankfurtmaran) blev den stora vinnaren och kunde lämna Ånnaboda med fyra DM-guld – för damer, D40, damlag och damveteranlag. Anfält nästan plockade å sin sida med sig H35, herrlag, herrveteranlag och en säkrade totalseger i långloppscupen (Kemppi hade ju redan fixat sin) plus ett silver bakom Regborn i herrklassen.
Mattias Nätterlund tog DM-bronset på herrsidan och säkrade andraplatsen i långloppscupen. Jonas Rosengren slutar trea.
Erika Lech tog silvret bakom Kemppi, Liduina van Sitteren plockade bronset. Resultat som gör att det alltjämt är helt öppet bakom Kemppi i långloppscupen.
Ironmantriathleten Morgan Pätsi, som hade sådana högt ställda förväntningar på den här säsongen men som inte fick till det varken i långdistans-VM i Motala eller i triathlon-VM på Hawaii, fick dubbla DM-brons. Dels i H35-klassen, dels för herrveteranlag.

Adam Axelsson inledde tävlingen i sydtyska Inzell med att vara hundradelar från de bästa tider han någonsin gjort på europeisk mark. En hundradel ifrån på 500 meter (37,55 respektive 37,54) och tre hundradelar ifrån på 1 000 meter (1.14,10 respektive 1.14,07).
Smäller det till ännu mer i morgon?

I Borås sextimmars blev det ingen jättesuccé för de lokala löparna. Kolla in resultatlistan här.

Länets tre VM-orienterare utanför landslaget: "Men dörren är inte stängd …"

Örebros Martin Regborn, 23, fick lämna A-landslaget när det bantades från 34 till 19 löpare förra vintern. När det i går krymptes från 19 till tio fick även Hallsbergs Lilian Forsgren, 25, och Garphyttans Filip Dahlgren, 27, stryka på foten. Det trots att alla har fina meriter; Regborn har sprungit VM två år i rad, Forsgren tog EM-silver i fjol, en världscupseger i somras (båda i stafett) och VM-debuterade i augusti, och sedan dess hårt skadedrabbade Dahlgren var VM-tia i långdistans i fjol. Kvar i A-landslaget är nu bara gräddan av svenska orienterare, som Tove Alexandersson och Helena Jansson. 24 löpare där bakom, bland dem länstrion (plus exilörebroaren Maria Magnusson, men ingen Daniel Attås), bildar ett ”utvecklingslandslag”, som kommer att delta på samma aktiviteter som A-landslaget. Konditionsbloggen ringde upp förbundskapten Håkan Carlsson, händelsevis örebroare även han, för att fråga vad som egentligen är skillnaden mellan A- och utvecklingslandslag.

– Framför allt har löparna i A-landslaget redan nu blivit uttagna till EM i Tjeckien (21–28 maj), och så har vi lite mer ekonomiskt stöd att lägga på de tio i satsningen mot EM och VM. Men i grova drag är förutsättningarna väldigt lika för A- och u-landslagen, jag ser det som ett enda landslag. Att vi tog ut 19 löpare i A-landslaget förra året berodde på att vi hade världscupdeltävlignen på Tasmanien i januari, och laget dit fick bli landslag. Det vi gör nu är att gå tillbaka till en liten mindre A-trupp men ett stort, totalt landslag, säger Carlsson till Konditionsbloggen.
Sverige har sex platser per distans till EM, och du har tagit ut sex herrar och fyra damer redan …
– Ja, men att man är uttagen betyder inte per automatik att man kommer att springa alla distanser. Dörren är inte stängd för någon löpare, varken för de som är med i utvecklingslandslaget eller för de som just nu står helt utanför landslagen. Viktigast för dem blir uttagningstävlingarna i Brösarp (8–10 april), för därefter kommer vi att ta ut en trupp till världscuppremiären i Polen, och efter Polen tar vi ut truppen till EM. Det är med andra ord absolut ingen nackdel att springa bra i Polen om man vill springa EM, men i långdistans kommer tävlingarna i Brösarp väga tungt eftersom det inte blir någon långdistans i världscuppremiären.
Och vill man springa VM måste man väl göra bra ifrån sig på EM?
– Ja, EM kommer att vägas ihop med veckorna därefter, där vi har ett VM-test. Sedan kommer vi att ta ut en trupp som får två månader på sig att förbereda sig för VM.
Om vi tittar på länslöparna, Dahlgren har pratat länge om att springa långdistansen i hemma-VM. Hur ser du på hans chanser?
– Får han vara hel kommer han hinna bli riktigt bra till nästa år. Han har en väldigt hög kapacitet.
Forsgren är väldigt allround, är det rentav en nackdel ibland? Borde hon specialisera sig?
– Lite får man ju anpassa sig efter vad man blir uttagen till. I år fick hon rikta in sig väldigt mycket på mixedsprintstafetten. Men det är svårt att säga. Hon kan ta ytterligare kliv, hon har absolut en väldigt hög kapacitet och det ska bli spännande att se vad en bra vinterträning gör med henne.
Och så Regborn, det känns som om han var grymt snabb i år men inte riktigt fick ut det orienteringsmässigt?
– Jag tror faktiskt inte att han var i sin allra bästa form i VM, jag tror till och med att han var ännu bättre under hösten. Han hade inte optimala träningsförberedelser in i mästerskapet, och man måste vara i toppform om man ska konkurrera när alla andra är det. Men han är väldigt noggrann och ambitiös i sin träning och ser fram emot att se vad han kan göra nästa år.

På tal om petningar togs (”större delen av”) truppen till nordiska mästerskapen i terränglöpning, som avgörs i Göteborg den 7 november, ut i går. Landslagsledare Stefan Olsson gick rätt strikt efter resultaten från terräng-SM förra helgen. När löpare som saknar svenskt medborgarskap sorterats bort togs på herrsidan topp tio på långa terräng-SM och topp sju på korta ut (förutom Jonas Leandersson och Staffan Ek som, men här spekulerar jag, lär fått chansen men tackat nej). 18:e-placerade Linus Rosdal, KFUM Örebro-löparen som var Sverigeetta i Lidingöloppet, var exakt en minut bakom uttagne tian Robin Lindgren över tolv kilometer, och det kan därför sägas vare exakt så långt från en landslagsplats. I P19-klassen fick 17-årige Sävedalenlöparen Suldan Hassan, som spöade Hällefors Haben Kidane med sekunder på Lidingö, en tidig chans i juniorlandslaget. Truppen kan kompletteras fram till söndag.

Bommade för övrigt att OS-satsande skridskotalangen Adam Axelsson gjorde säsongens första tävling i Norgecupen i Stavanger helgen som gick.  Körde 1 500 meter (1.55,98) på fredagen, två 500-meterslopp (37,54 och 37,44) på lördagen och 1 000 meter (1.14,37) på söndagen. 500-meterstiderna är de bästa Axelsson någonsin gjort i Europa (bara överträffat på de snabba isarna på hög höjd i Calgary och Salt Lake City), och de andra tiderna inte heller så pjåkiga.

Gerdevåg pulvriserade distriktsrekordet: "Inte något max – går att göra under 2.40"

Örebrolöparna intog Frankfurt – igen. På samma bana där Mikaela Kemppi i fjol betvingade ett 33 år gammalt distriktsrekord i maraton med nästan tre minuters marginal slipade Josefin Gerdevåg i dag av ytterligare över två minuter. 2.43.40 lyder det nya distriktsrekordet för damer. För Gerdevåg var det säsongens tredje distriktsrekord och tolfte perset (hon har persta på alla distanser från 800 meter [inne och ute] upp till maran). Kemppi var halvminuten bakom sitt distriktsrekord halvvägs, och höll det avståndet i mål på 2.46.25.
Gerdevågs femkilometerstider: 19.27-19.27-19.08-19.27-19.04-19.20-19.35-19.39-[sista 2,2 på motsvarande 18.50-tempo]. Tiden 2.43.40 gör Gerdevåg till Sverigefyra i år, över 1,5 minuter före VM-löparen Charlotte Karlssons bästa tid i år och 37 sekunder bättre än VM-uttagna Lena Eliassons bästatid. Kemppi kvar på sjätte plats på årsbästalistan, trots årsbästa med 3,5 minuter.
Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp Gerdevåg efter distriktsrekordet.

– Jag hade en drömbild om att springa någonstans mellan 2.42 och 2.44, som jag höll för mig själv. Senaste dagarna har det väl lutat mer åt 2.44, så jag är jättenöjd med den här tiden, säger Gerdevåg till Konditionsbloggen.
Hur utvecklade sig loppet?
– Jag sprang enligt plan, på ganska exakt 1.22 första halvan. Sedan försökte jag öka, och det gick. Jag kom ifatt Fredrik Johnsson när jag passerat halvmaran, sprang med en fransman i jämnt och bra tempo en ganska lång bit, min mamma stod som hejaklack vid 37 kilometer och sista kilometern fick jag syn på Ludvig Börjesson före mig. Små saker som gjorde att man orkade hålla uppe tempot hela vägen.
Hade du ingen dipp alls?
– På slutet är man ju trött, det är jobbigt att springa … Men det ska göra ont på slutet, annars har man inte tagit i. Man kan inte tro att man ska springa pers och det ska vara bekvämt när man passerat 35. Men jag hade en bra känsla hela vägen. Det var fantastiskt väder, bra temperatur, fantastisk bana. Jag kan inte klaga på någonting.
Nu är du Sverigefyra i år, bättre än två löpare som blev uttagna till friidrotts-VM. Hur bra är du?
– Tja, jag tror att jag kan bli ännu bättre på maraton. Det här är inte något max, om jag får vara skadefri och fortsätter att satsa. Jag kan tänka mig att det skulle gå att göra under 2.40 om jag satte det som målsättning och tränade medvetet mot just det. I år har jag ju fokuserat på kortare distanser.
Ja, vad krävs för att bli ännu bättre?
– Det får min tränare svara på, men jag tror att han skulle säga att det krävs lite längre intervallpass och fler snabbdistanspass udner en längre tid av året, för nu har vi inte haft så lång tid på oss med maraträningen. Dessutom skulle jag behöva springa fler halvmaror på 1.17, sänka mina tider där. Men jag gör som tränaren säger.
Var det här säsongsavslutningen, eller blir det några mindre lopp på hemmaplan?
– Det är Kilsbergsleden på lördag, va? Näe, vi får se hur det blir med det, förresten. Jag kanske inte ens kan gå då. Och även om jag har förstående fru och barn kanske det är bäst att fokusera lite mer på dem framöver. Det har varit mycket löpning på helgerna på slutet …

Grymt starka Frankfurttider även av Mattias Nätterlund och Sören Forsberg. Nätterlund som, sedan han började tävla för Örebro AIK, bara noterats för ett maraton (vet inte om han gjort något annat tidigare) slog den tiden med 8,5 minuter. 2.38.41 gör honom till den femte snabbaste maratonlöparen i distriktet under 2000-talet (den näst snabbaste i år, den 43:e snabbaste genom tiderna). Sören Forsberg, 51, persade med nästan två minuter när han kutade in på 2.44.30. En tid som gör honom till Sverigeetta i H50-klassen i år, och nia i tävlingen. Nätterlund spände bågen stenhårt och tog första halvmaran på 1.17.41, men mattades sedan. Femkilometerna på i tur och ordning 18.17-18.24-18.28-18.30-18.35-18.51-19.07-19.23-[sista 2,2 på motsvarande 19.35-tempo].
Bästa placering åldersmässigt tog annars Kemppi, som blev tvåa i D40 (men åtta minuter bakom schweiziskan Patricia Morceli). Även Gerdevåg (åtta i D30, 26:a totalt) tog en topp tio-placering medan Antje Torstensson blev 18:e i D40 med 3.04.54. Även Ludvig Börjesson, 2.43.47, Fredrik Johnsson, 2.51.05 och Anders Larsson, 2.51.13, Andreas Ingberg, 2.53.56, och Jesper Damström, 2.55.35, gick under tre timmar.

Vid terräng-SM i Uddevalla var Haben Kidane, 17, bara 45 sekunder från ett senior-SM-silver. Det var nämligen den för Eskilstuna tävlande Hälleforslöparens avstånd upp till tredjemannen i Eskilstunas lag, som tog lag-SM-silvret över tolv kilometer. Kidanes klubbkompis Abraham Adhanom tog det individuella SM-guldet 23 sekunder före en viss Mustafa Mohammed, medan Eskilstunas andragubben Nasir Dawud blev åtta och trean Martin Stjernlöf 27:a. Kidane 35:a på 40.52. KFUM Örebros förstaårsseniorer Linus Rosdal (JSM-silvermedaljör i fjol) och Martin Regborn (tvåfaldig VM-orienterare) slutade på 16:e respektive 18:e plats, på 39.11 respektive 39.20, drygt två mintuer bakom Adhanom.
Sävedalens Sara Holmgren tog guldet på damsidan där Hällefors Louise Wiker inte kom till start i dag heller. William Fransson slutade på 24:e plats i P19-klassen, drygt två minuter före Dala-Järnas Emil Danielsson.

I Smålandskavlen försvarade Tisarens vassa damlag tredjeplatsen från i fjol. Andrea Svensson inledde urstarkt på lördagskvällen och var den ende som var nära att kunna utmana Pan Århus dubbla världsmästare Ida Bobach på förstasträckan i lördagskvällens mörker. Svensson var 2.28 bakom, övriga långt över fem minuter efter. Rebecka Nylin på andrasträckan drygade ut avståndet bakom (men tappade fem minuter på Pan Århus) medan Lovisa Persson på tredjesträckan hade en lite tyngre dag och blev frånsprungen av både Linné/Roslagens lag och IFK Göteborg. Lilian Forsgren avslutade starkt och passerade båda, men fick ge sig mot Kåres Kajsa Risby.
Tisarens herrlag låg 15:e efter de två nattetapperna, men tappade på dagen och slutade på 24:e plats.
IFK Lidingö, utan Filip Dahlgren, vann för tredje året i rad medan det för Pan Århus var femte segern i rad.

Andrea Svensson, Rebecka Nylin, Lovisa Persson, Lilian Forsgren
Tisarens damlag, Andrea Svensson, Rebecka Nylin, Lovisa Persson och Lilian Forsgren, firar tredjeplatsen i Smålandskavlen. Foto: Torbjörn Andrén

Webb-tv: Se Anfält och Kemppi vinna igen

De är ju inte direkt ovana segrare, Erik Anfält och Mikaela Kemppi. I maj gjorde Örebro AIK-duon gemensam landslagsdebut, och i länets långloppscup har Anfält tagit sju segrar på sju starter i år medan Kemppi hunnit med nio. De senaste i förmiddags, för Anfält programenligt och för Kemppi via efteranmälen, i femkilometersloppet Hostruset på Väster i Örebro. Konditionsbloggen var på plats och filmade lite, och klippet kan du se här.
Anfält avverkade den platta banan på 15.38 (kilometersnitt på 3.07,8) och vann med 48 sekunders marginal före Mattias Nätterlund, medan Kemppi vann 56 sekunder före Erica Lech, på 17.36 (snitt 3.31,4).
Kemppi hade ju redan avgjort damklassen i långloppscupen, men på herrsidan innebär Anfälts seger att han passerade både Haben Kidane (som byter klubb till Eskilstuna på onsdag och därmed inte kan samla fler poäng) och Nätterlund i sammandraget och nu leder cupen som han vann fyra år i rad 2010–2013 (i fjol sprang han bara åtta deltävlingar, och slutade därför först på fjärde plats). Nätterlund är delad tvåa med Kidane, en poäng bakom Anfält, och även Jonas Rosengren och Peter Wiker har teoretiska chanser på segern inför de tre sista deltävlingarna (Kilsbergsleden om två veckor, terräng-DM den 7 november och Lucialoppet den 12 december). Tre kvar i kampen med Anfält, alltså.
För Kemppi är det nu bara en vecka kvar till höstsäsongens stora mål: Frankfurt marathon. Anfält har ju en knapp månad kvar till sitt; Valencia marathon.

Martin Regborn, som alltså ska kuta terräng-SM nästa helg, avslutade orienteringssäsongen med Blodslitet i norska Fredrikstad. En nätt, liten tävling över 44 kontroller och 24,2 kilometer där VM-löparen från Örebro blev sexa efter nästan 2,5 timmar i skogen. Göteborgs Johan Runesson vann (med futtiga tio sekunder!) och med i startlistan fanns stora delar av den nordiska eliten. Bland dem Garphyttans  Filip Dahlgren som låg på 15:e plats vid en mellantid efter 15 kilometer men sedan tvingades bryta.

I världscupfinalen i skyrunning, Limone extreme vid Gardasjöns strand i norra Italien, slutade örebroaren Jan Kalander på 177:e plats totalt (155:a av herrarna, 29:a i H35) på 4.16.23 och Kumlas Cristoffer Stockman 359:e (315:e av herrarna, 59:a i H35) på 5.04.50. Schweizaren Remi Bonnet besegrade de 23,5 kilometerna och drygt 2 800 höjdmeterna (och alla konkurrenter) på 2.45.25 och vann med nästan sex minuters marginal. Men för hemmalöparen Tadei Pivk räckte andraplatsen för att säkra totalsegern i världscupen. På damsidan säkrade spanska längdskidåkaren (eller är hon numera mer löpare än skidåkare?) Laura Orgue världscupsegern genom ännu en seger på lördagen, blott 16 sekunder före landsmaninnan Maite Maiora-Elizondo efter tre timmar och 19 minuters bergslöpning. Örebrolöparen Ann-Sofie Berg kutade det korta loppet, över tio kilometer, med finfint resultat; slutade på 17:e plats på 1.38.55, dryga halvtimmen bakom franska segraren Elise Rouchy.

Och så har det körts rarajipari i Örebro igen. Mörkerrarajipari, till och med. Trefaldige olympiern Johan Röjler tog hem segern i lag med Daniel Sörling och Lisen Vaahto, tre minuter före Håkan Röjler, Malin Vaahto och Oscar (?) efter nästan 2,5 timmars springande och innebandybollssparkande i pannlampsskenet i Solfjäderspåret.

"Träffade inte Loch Ness-odjuret – men en bock med jättestora horn"

Tuffare och ruffigare löpning än väntat gjorde Loch gu loch till en betydligt längre swimruntävling än Örebroduon Mårten Vidlund och Matti Tordsson hade räknat med på förhand. Beräknade åtta timmar och 20 minuter tickade iväg till nio timmar, 16 minuter och 33 sekunder innan Örebroduon kravlade upp på Loch ness södra strand och korsade mållinjen efter 47 kilometer löpning och åtta kilometer simning. Och då var de ändå elfte herrlag i mål, på 16:e plats totalt av 53 startande. Någon timmes välbehövlig återhämtning senare ringde Tordsson upp Konditionsbloggen och berättade om ett av sitt livs hårdaste dagar (kolla in massor av fina bilder från loppet här!).

– Ja, vi har haft en fantastisk resa i dag, men det var ett otroligt tufft lopp, måste jag säga. Tuffare än vi hade förväntat sig, och det säger de andra tävlande också. Det var fler höjdmeter och mycket mer obanad terräng än vi hade förväntat oss. De hade lagt in en extra, riktigt sadistisk stigning precis på slutet, helt i obanad terräng och brantare än Storstenshöjden, säger Tordsson till Konditionsbloggen.
Hur var det annars?
– Miljön här är helt sagolik. Att springa uppe i bergen på hedarna, över kullarna, bland småsjöarna. Fantastiskt. Vi har inte väggat utan kunnat ta oss framåt hela tiden, men ingen av oss hade någon perfekt dag. Det hade börjat gå lite tungt när vi kom till en 15-kilometerslöpning ungefär fem timmar in i tävlingen. När vi tittat på höjdkurvan i förväg såg den ut att vara platt, men det var svagt uppför hela tiden och avslutades med ett berg. Då var det riktigt tungt.
Och ni klarade er från Loch Ness-odjuret?
– Ja, det träffade i inte på. Men när vi hade kommit upp på en platå efter första löpning, efter nio kilometer med ganska många höjdmeter, sprang vi igenom en fårhage där en bock med jättestora horn bräkte till precis när vi passerade. Vi hoppade till rejält och trodde att vi skulle bli attackerade, men han lugnade ned sig. Det var väl det närmaste vi kom odjur.
Är ni nöjda?
– Ja, skapligt. Vi känner att vi gjort ett bra lopp även om man alltid tänker på hur bra det kunde ha gått om man haft en perfekt dag.
Nu ska ni köra Koster swimrun redan på lördag. Hur ska ni hinna återhämta er efter det här monsterloppet?
– Vi får äta ordentligt nu, och sedan är det bara att vila i veckan och hoppas att vi är i bra form nästa helg också. Det blir nog en liten annan typ av tävling då, med betydligt kortare löpning men förmodligen med tuffare simning. I dag var det nästan spegelblankt vatten, det är det ju sällan på Västkusten …

Liksom för grabbarna i Skottland tog det längre tid än tänkt för Jonas Rosengren att genomföra Berlin marathon på söndagsmorgonen. Trots otroligt många fler meter och mer målmedveten träning än för två år sedan nådde han inte samma tid (då 2.39.25 på max tre pass i veckan; nu 2.40.05 på nio pass i veckan sista månaderna, totalt 107 mil bara i juli och augusti). Rosengrens mål var 2.39 för godkänt, helst båda halvorna under 1.20, nedåt 2.36 om han ”fick på hela skiten”. Allt sprack.
”Rutten känsla från start. Hoppades att det skulle släppa med en lugn första femma, men jag fick slita för att öka farten. Låren gav upp redan efter 25 kilometer. Jag krigade så gott det gick för att gå under 2.40, för att koma undan med lite ära, men det räckte inte. 2.40.05 suger. Så jävla trist att vara sämst när det gäller”, twittrar Rosengren och fortsätter: ” Inte många rätt i dag. Fick slita för farter som jag joggat i på träning. Jag får använda besvikelsen som tändvätska för att hålla motivationen brinnande. Nöjer jag mig med mindre blir jag sämre. Det som svider mest är att jag måste träna mer och springa igen. Tänker inte ge mig förrän jag får på hela skiten.”

I Estland avslutade Daniel Attås Euromeetinghelgen tillika landslagsdebuten med vassaste loppet hittills i blågult. Slutade på 16:e plats, som femte bästa svensk, fyra minuter bakom segrande Albin Ridefelt och inte mycket mer än två minuter från en topp fem-position. Martin Regborn avslutade en urstark helg med en 20:e-plats, sjunde bäst av de tolv svenskarna. En placering han inte var gôrnöjd med, om en säger: ”Nej, i dag var det inget vidare. Sega ben och seg skalle. Bom på fyran och noll fokus efter det. Tar med mig två bra lopp hem från Estland”, twittrar örebroaren. Om det var säsongsavslutning för orienterarna som inte får vara med på världscupavslutningen nästa helg? Njäe, det ska vi väl inte tro. På hemmaplan stundar ju 25-manna (om jag tolkar Hagaby rätt kutar Regborn förstasträckan i förstalaget), och Regborn är säkert sugen på terräng-SM också. Den som lever får se.

Wilhelm Bergentz, som figurerat här på bloggen med sina fina medeldistanstider tidigare (redan snabbare än mamma …) blev trea i Lidingöloppets P13-klass på söndagen, sju sekunder bakom finska segraren Mikko Vesma. Svartås Kristin Hinshaw Adamsson bästa länslöpare i tjejloppet, på 57:e plats med tiden 46.28 över terrängmilen.