Fahlin: ”Kanske kunde ha hittat ytterligare energidepåer i kroppen”

Emilia Fahlin var bara 3,9 sekunder från karriärens sjätte SM-guld i dag. Örebrocyklisten ledde med 0,6 sekunder vid vändpunkten, halvvägs på det 25,5 kilometer långa tempoloppet i Västerås, men tappade 4,5 sekunder mot världsrankningsettan Emma Johansson i medvinden på vägen tillbaka in igen. Jag var själv på plats i Västerås och pratade bara med förbundskapten Martin Vestby (som hyllade Fahlin och på stående fot lovade nya landslagsuppdrag: ”Både jag och Emma hade tippat Emilia som vinnare, för banan passade henne och hon har visat en otrolig styrka i de senaste tävlingarna. Nu blev det en riktig kämpaseger för Emma till slut, men hon har aldrig pressats så hårt på ett SM-tempo tidigare. För Emma var det här en seger som betyder mycket. Jag önskar att Emilia, om hon är motiverad, fokuserar extra just på tempo inför EM och VM.”) Mer om honom i morgondagens pappers-NA, där även Fahlin förstås är intervjuad. Men som vanligt blir det lite bloggextra med Fahlin. Och vi börjar förstås med känslorna kring det där silvret (”Det är aldrig kul att komma tvåa”, sa Fahlin i speakerintervjun precis när Emma passerat mållinjen), och även en timme, en nedcykling och en dusch senare var Fahlin rätt besviken.

– Nej, när det är så pass nära i slutändan så är man inte nöjd, mycket vill ha mer. Jag trodde inte att det skulle vara så pass jämnt. Klart att det alltid finns förhoppningar om att vinna och så, men jag vet ju hur bra Emma är och trodde att hon skulle ta hem det med lite mer marginal. När man hör att det var så pass tajt på slutet så känns det lite surt, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Emma gick ut 31 minuter efter dig och hade dina tider att gå på, hur mycket spelade den matchningen in, tror du?
– Svårt att säga, men när det är så pass tajt är det klart att det är en fördel att få tider att gå på. Hade jag fått veta att jag var tre sekunder från guldet hade jag kanske hittat något lite till. I dag kunde jag bara gå in och göra mitt eget lopp, och det var skönt att inte ha någon stress på det viset, men hade jag vetat de sista fem kilometerna att det var så tajt kunde jag kanske ha hittat ytterligare energidepåer i kroppen. Men det är så det är.
Hur bra var det här loppet från din sida?
– Det kändes ganska bra, även om det alltid är svårt att veta när man kör, speciellt när man går ut så tidigt. Jag var väldigt osäker inför loppet, hur mycket man skulle kunna gå på, men jag tycker att jag hittade en bra balans, att jag disponerade loppet på ett bra sätt. Jag visste att man var tvungne att gå ut hårt i motvinden på första halvan eftersom det inte går att ta in så mycket på vägen hem, men ändå måste man ha lite krafter kvar. Och jag var ju snabbast ut och tappade bara fyra sekunder hem, så det får jag väl egentligen vara nöjd med. Och härifrån kan det egentligen bara bli bättre med mer träning, tävling och tävlingsrutin, det här var trots allt mitt första riktiga tempolopp i år.
Det här loppet borde väl räcka till att få köra både EM och VM i tempo i höst?
– Jo, det tror jag. Sedan kanske det behövs lite mer för att utmana om topplaceringarna. Men med ett sånt här lopp i bagaget har man något att bygga vidare från. Man måste börja någonstans. Det skulle vara kul att köra mer tempo framöver, att hitta tillbaka (Fahlin tog tre SM-guld, var VM-nia två gånger och cyklade OS i tempo 2009–2012, men körde knappt några tempolopp alls under de sjukdomsförföljda åren 2013–2015), köra lite fler tävlingar i tempo, få göra något mästerskap och fila lite mer på det.
Emma har ju inte bestämt om hon ska köra OS-tempot än (Sverige har bara en plats dit, och Emma har fått den men inte bestämt om hon ska utnyttja den), finns det en chans att du som ändå är på plats i Rio kan ersätta henne?
– SOK brukar inte vilja fylla ut platserna, de vill att man ska ha visat något på internationell nivå innan, och det har jag inte hunnit göra den här gången. Det är problemet med deras uttagningar i det här fallet, så jag tror tyvärr inte att det kan bli aktuellt. Nu lägger jag fullt fokus på linjeloppet i OS. Sedan får jag försöka satsa mer på tempo till kommande tävlingar.
Ligger du i fas inför OS?
– Jag vill inte säga att jag är klar, men jag har en okej grund att stå på nu. Det finns små bitar att slipa på, jag vill höja mig lite till. Men det är några veckor kvar.

Fahlin kör linjeloppet i SM på lördag och flyger redan på söndag till Livigno för ett höghöjdsläger. Därefter direkt till Tyskland för Thüringen rundfahrt 15–21 juli och sedan är det bara dagar kvar till avresan till Brasilien.
Fahlins klubbkompis Jacob Ahlsson slutade för övrigt på 13:e plats i herrjuniorernas tempolopp på SM, 2.41 bakom segrande Motalacyklisten Linus Kvist.

Någon resultatlista från kvällens DM på 5 000 meter på Transtensvallen i Hallsberg har ännu inte publicerats på nätet, men jag ringde upp sekretariatet som var väldigt behjälpliga och fixade segrartider och medaljörer. Och faktum är att Erik Anfält hade efteranmält sig och sprang in på personliga rekordet 15.21,42 (hela 15 sekunder under det tre år gamla perset, satt just på DM), en tid som gör honom till Sverigetolva på distansen i år, trots att han egentligen satsar på maraton. Mikaela Kemppi tog som väntat segern på damsidan, på 17.27,31 (två sekunder över hennes pers), vilket gör henne också till Sverigetolva. Mattias Nätterlund och Liduina van Sitteren tog silver, Jakob Nilsson och Anna Pettersson brons. Samtliga medaljörer utom Pettersson, som tävlar för IF Start, springer för Örebro AIK. Resultaten gör att Kemppi och van Sitteren nu delar ledningen i långloppscupen, medan Nilsson toppar herrklassen.

Förbundskaptenen utesluter inte Fahlin på OS-tempot: ”Får avgöra framöver …”

Emilia Fahlin är klar för OS, och förutom en sida i morgondagens pappers-NA blev det också en längre text på na.se som går att läsa här. Men jag tog också ett snack med förbundskapten Martin Vestby, som ringde upp från Belgien och berättade om hur han ser på uttagningen av Fahlin och Sara Mustonen-Lichan som hjälpryttare åt svenska stjärnan Emma Johansson, som fick sitt OS-besked redan i november. Och vet ni vad? Han öppnade faktiskt en liten, liten dörr på glänt för att tidigare tempospecialisten Fahlin skulle kunna få den enda, svenska OS-platsen i tempo fyra dagar efter linjeloppet där tanken är att Johansson ska kröna karriären med ett OS-guld.

– Cykel är en lagsport, ska man vinna gäller det att ha stöttning, för Emma är det viktigt att ha tjejerna med sig så länge som möjligt in mot finalen på tävlingen. Det är väldigt tacksamt att kunna ha hjälpryttare som har så mycket erfarenhet och som känner varandra så väl som Emilia, Sara och Emma. De har kört många tävlingar ihop, och Emilia har dessutom en väldigt stor egen rutin och en väldigt god förståelse för olika aspekter av cykeltävlingar. På så sätt har vi ett bra, harmoniskt lag som kan prestera ihop, säger Vestby till Konditionsbloggen.
Så för Fahlin handlar det om ett renodlat hjälpryttaruppdrag?
– Emilia har visat en stigande nivå sista halvåret, men eftersom banan 
i Rio är så tuff så är det svårt att se något annat än att det blir en uppgörelse mellan de allra bästa i världen på slutet, och då är det vår kapten, Emma, det handlar om. På en så tuff bana som det är på OS så kommer det att vara taktiken att köra för henne. Över den sista backen (åtta kilometer långa stigningen upp till Vista Chinesa, med 400 höjdmeter) kommer bara de bästa vara med, och den är nog i hårdaste laget för Emilia. Man vet aldrig, man ska aldrig avskriva något, men Emilias huvuduppgift blir att hjälpa Emma fram till avslutningsbacken.
– Emilias viktigaste uppgift blir ett parti tidigare på banan, genom ett naturreserverat där det är ett par backar och ett kullerstensparti. Där ska hon vara med och bidra. Sedan vet man aldrig, det kan bli lite som på VM i fjol med en tidig utbrytning, och har hon möjlighet att ta på sig ett sådant jobb och vi väljer att skicka iväg henne vet vi att hon har hög kapacitet. Emilia har varit offensiv och kör mycket i utbrytning senaste månaden.
Ja, hur ser du på Fahlins utveckling senaste året?
– Hon har haft en bra start på säsongen. Ja, hon hade en bra avslutning i fjol och har haft en stigande nivå sedan dess. Efter att ha slitit några år är det kul att se att det börjat lossna för henne. Hon körde ju väldigt bra på VM i fjol, och med lite tur hade utbrytningen kunna hålla hela vägen.
Kommer ni ha någon gemensam OS-laddning med landslaget?
– Tjejerna sitter på proffskontrakt vilket gör att vi inte kan hitta på så mycket, men Emilia och Sara kommer att köra för landslaget i Thüringen Rundfahrt i Tyskland (15–21 juli). Emma kommer också att köra den tävlingen, men hon kommer göra det för sitt proffslag (Wiggle-High5). De andra kommer ändå kunna träna på att ta förningar i förhållande till hur vi önskar att det ska se ut i OS, och förbereda sig för att prestera på topp både mentalt och fysiskt under OS. Efter Thüringen kommer Emma åka till Portugal och träna en vecka, medan Emilia åker till Sverige. Sedan kommer vi åka tidigt till Rio för att vänja oss vid tidsomställningen och kolla in banan.
Det har pratats om en eventuellt fjärde svensk OS-plats, hur är läget där?
– Det är nationsrankningen efter kommande helg som gäller för fördelningen av OS-platserna, och vi slåss med Australien om sista platsen som ger fyra OS-biljetter. Nu gjorde Australien jättebra resultat senaste helgen medan våra cyklister inte plockade så många poäng, så det ser tufft ut att ta sista platsen. Det ska till något alldeles extra helgen som kommer om vi ska greja det.
Tempoloppet i OS då, är det självklart att Emma tar den enda svenska platsen där?
– Den har varit tilltänkt för Emma sedan lång tid tillbaka, men det finns lite diskussioner kring hur vi ska göra. Vi får se.
Om hon avstår, är det Emilia som är starkaste kandidaten?
– Det kan jag inte svara på. Det mest troliga är ändå att Emma kommer att köra, vad som händer annars får vi avgöra framöver.

Förutom allt OS-snack, som ni alltså kan läsa på annat håll, hörde jag lite med Emilia om senaste tävlingen, Women’s Tour de Yorkshire Race i lördags.
– Redan efter de första backarna, efter elva kilometer, var vi bara tre kvar i laget (Ellen Skerritt, Martina Alzini och Annalisa Cucinotta åkte av tätklungan tidigt), så det blev mycket jobb för oss två (Fahlin och Anna Trevisi) som var kvar och kunde hjälpa spurtaren (Marta Bastianelli). Sista 35 kilometer, över sista berget, satte Lizzi (Armitstead) in en attack tillsammans med en annan tjej, så vi fick samarbeta med två andra storlag för att köra in utbrytningen, och det var lättare sagt än gjort. Men det gick vägen. Sedan räckte det tyvärr inte hela vägen för Marta, som var ganska missnöjd. Men även om man önskar att det gått bättre för laget så är jag själv nöjd med hur det kändes. Jag kände mig bra, det var en jäkla fin tävling med mycket supportrar som hejade, och jag hade en himla bra dag på jobbet trots att det var slitigt. Så inget resultat i bagaget, men en bra känsla, säger Fahlin som i morgon bitti flyger till Kina för världstourtävlingen Tour of Chongming Island.

Pratade för övrigt lite med orienteringens förbundskapten Håkan Carlsson tidigare i kväll, efter att världscuphelgen i Polen avslutats med mixedsprintstafett, och pressade honom lite på hur han ska formera EM-laget på distansen. Just mixedsprintstafetten inleder nämligen mästerskapet i Tjeckien om mindre än tre veckor, och Sverige får bara ställa upp med ett lag, två herrar och två damer, där.

– Jag måste analysera och reflektera och väga ihop med det jag tror kan jag flest EM-medaljer åt Sverige, så vi får ihop ett totalprogram med lagom belastning på löparna, säger Carlsson till Konditionsbloggen.

Något som kan vara negativt för  Martin Regborn (i dag sprang Emil Svensk och Jonas Leandersson i svenska förstalaget, och dessutom finns Jerker Lysell, som missade världscuppremiären på grund av hälseneskada, med i leken) som får tävla fyra dagar i rad om han tas ut till stafetten (dagen efter mixedsprintstafetten är det kval och final i individuella sprinten, dagen därpå långdistanskval och sedan långdistansfinal). På damsidan har Lilian Forsgren, som fick springa distansen på VM i Skottland i fjol och dessutom tog en världscupseger i disciplinen, sannolikt långt borta från ett svenskt EM-lag. Tova Alexandersson och Helena Jansson tog damplatserna i förstalaget i dag.
– Vi får se när jag är klar, men jag kommer lämna EM-laget senast en vecka före, säger Carlsson (läs mer om vad han hade att säga i tisdagens pappers-NA).