Dubbla silvermedaljer och distriktsrekord på stafett-SM – och Anfälts mardrömsuppladdning och galna felspring

Det känns som att jag i gårdagens blogg nästan utlovade ett guld till KFUM Örebro-grabbarna på 3×800 meter på stafett-SM i dag, men allt kan som bekant hända i löpning och så blev nu inte fallet. I stället blev det silver, 0,89 sekunder bakom Hammarby. Det trots att Hammarby ställde upp med ett lag med årsbästan på 2.09–2.09–2.05 medan KFUM:s killar hade 2.06–2.09–2.05 och på papperet därmed tre sekunders marginal. Viggo Olsson, Albert Ziegler och Folke Eriksson hade hur som helst hur god marginal som helst bakåt och tog silvret över 17 sekunder före Mölndal. Nästan lika stor var marginalen till Tobias Tranderyd, Jack Karlssons och Jonatan Gustavssons sju år gamla distriktsrekord på distansen. Den nya rekordtiden skrivs till 6.17,25 (den gamla var 6.33,5).
I skadade Wilhelm Bergentz frånvaro fixade lagkompisarna i P19-laget – Noha Olsson, Henrik Franzén och Bergentz-ersättare Kevin Bodén – ändå silver bakom Mölndal på samma distans och raderade dessutom ut ett 31 år gammalt distriktsrekord. 5.52,01 på KFUM-laget gav sju sekunder upp och nästan 16 ned till Upsala på tredjeplatsen – och var nästan sju sekunder bättre än Anders Sjöberg (min gamla NA-kollega), Jonas Rosengren och Andreas Hugossons tidigare distriktsrekord från 1990 (5.58,69).
F15-laget var nio sekunder från medalj. De matchade, förutom Elin Freed som ankare, också Tilde Söberg Lager och Julia Gustafsson och gick i mål på 7.38,57 (15 sekunder över IF Starts 45 [!] år gamla distriktsrekord).

I O-ringens frånvaro har topporienterarna spridits ut över landet den här veckan. Martin Regborn sprang hem OK Hällens medeldistans i går, 1.11 före STora Tunas Olle Kalered på andraplatsen. I samma tävling blev Tisaren-duon Linnea Claesdotter och värdscupladdande Andrea Svensson tvåa och trea bakom Olivia Nilsson.
Jonatan Gustafsson sprang Barkenträffen i Smedjebacken, Dalarna, och tog en tredjeplats i söndagens medeldistans, knappt 2,5 minuter bakom Malungs Johan Bäckman. Gustafsson stod däremot över lördagens tävling, även den över medeldistans, där Milans Saga Sander tog en sjätteplats (6,5 minuter bakom Synnøve Bråten) och KFUM Örebros Jacob Eriksson slutade tia (5,5 minuter bakom Bäckman som vann då också).
På hemmaplan arrangerades Gif-ringen i Garphyttans IF:s regi, och även om mycket få löpare lyckades fullfölja alla fem sträckorna så fixade Simone Niggli och Matthias Niggli en familjedubbel genom att vinna dam- och herrklasserna (ja, lägg därtill att barnen Anja, Lars och Malin vann D10, H10 respektive D14 så har ni en fullständig familjetriumf). Simone var för övrigt snabbast alla fem dagarna, två gånger närmast före skidorienterings-EM-medaljören Åsa Zetterberg-Eriksson och en gång före fjolårets skidorienterings-JVM-guldmedaljören Elin Schagerström. Tävlingarna gick uppe i Kilsbergen.

Erik Anfält gjorde comeback på de lite större arenorna när han sprang Salomon 27K, en 27 kilometer lång fjällöpningstävling som är en del av fjällmaratonveckan i Åre, i går. Men uppladdningen och starten blev sämsta tänkbara. Örebrolöparen, som har SM-brons i maraton på meritlistan, anlände med nattåget bara tio minuter före start och sprang sedan rejält fel bara fem kilometer in i loppet. Han han springa en hel kilometer åt fel håll innan han upptäckte sitt misstag och vände, och fick alltså ihop 29 kilometer i stället för 27 … ”Tävlingen var därmed helt över för min del och motivationen borta men jag tog mig ändå i mål på ett hyggligt sätt och därmed blev det ett bra träningspass och kroppen kändes tämligen stark och det var fint att springa på fjället”, skriver Anfält på instagram. Med tanke på det var det imponerande att han ändå blev 34:a av 405 löpare (oj, vad han lär ha fått springa i sicksack för att komma förbi).
Norgeboende katalanen Kilian Jornet, av många rankad som världens bästa bergslöpare genom alla tider, gjorde en sällsynt start i Sverige och vann med drygt tre minuters marginal till norska Thomas Fremo på andraplatsen. Inga andra länslöpare på topp 100, vad jag kan se i resultatlistan i varje fall.

Tätkänningen försvann i första backen – så var Vasaloppet för länsåkarna (Hedlund slog rekord som 48-åring: ”Så gott som, gammal god form”)

Nej, det var sannerligen ont om länsframgångar i årets Vasalopp, i varje fall om man tittar på den absoluta täten. Där bakom många bra prestationer, som vi ska återkomma till längre ned, men när det brann till i herr- och damklasserna var länsåkarna ungefär lika långt efter som innan bröderna Impolas genombrott med Bills 13:e-plats 2013.
Den som höll fanan högst var Maria Gräfnings, som bara till klubbtillhörighet är ”länsåkare” (hon har råkat välja Karlslund som sin nationella klubbadress trots att hon aldrig bott i länet, hon kommer från Falun och bor i Davos). Och även för Gräfnings, som var femma i Vasaloppet för två år sedan, försvann kontakten med täten redan i den första backen. Det gick undan från start i damtävlingen, och bara fyra var med till Smågan. De blev en kort period åtta, sedan fem, sedan – när Marit Bjørgen gick upp och bombade i Lundbäcksbackarna – tvåa. Och när andra herrklungan kom ikapp var det bara Lina Korsgren som orkade ta ryggarna. Superdupermeriterade debutanten Bjørgen fick släppa och tog andraplatsen, 42 sekunder bakom. Korsgren slog banrekordet med över 16 minuter i de supersnabba medvindsförhållandena med 3.52.08 (notera att jag hade fel i mitt förhandsinlägg; banan var verkligen 90 kilometer och tiderna från i år gäller som rekord, de hade fixat till det genom en liten omdragning).
Gräfnings låg i en större grupp som var nästan två minuter bakom i Smågan. I Evertsberg var de tio tillsammans, från elfte till 20:e plats, knappt sex minuter bakom, och i Hökberg hade Gräfnings och Laila Kveli ensamma kommit ikapp Anikken Gjerde Alnes, som ett tag (tidigt) var nära att ansluta till de åtta som då var allra längst fram. De tre var då elva–tolva–13:e, knappt 8,5 minuter bakom täten. Men sista två milen tröt orken och Gräfnings tappade både Kvelis rygg, Elin Mohlin (24 sekunder före), Roxana Lacroix (elva sekunder före) och Anastasia Vlasova (två sekunder före), och blev 15:e – vilket även var den 15:e snabbaste tiden i Vasaloppets historia eftersom hon var sista åkare in under det gamla banrekordet (15.31 bakom Korsgren).
Olivia Hansson var 49:a uppför första backen och plockade sedan fem placeringar till Oxberg, för att sedan hålla 44:e-platsen i mål på 4.38.35. Erika Bergentz hade inte fått till fästvallan och var näst sist (72:a), på ovana uppförs-stak-armar, till Smågan, men plockade sedan fyra placeringar och kom i mål som 68:e på den för en elitmotionär fantastiska tiden 5.16.01 (1997 hade man varit femma med den tiden, just sayin’). Perstider på båda, förstås (hitta mig en åkare som inte persade i dagens förhållanden!): med drygt 64 minuter för Bergentz och med drygt 17 för Hansson.
Bob Impola var ändå länsåkaren man hade störst förhoppningar om när det gällde pallmöjligheter, och där kanske det är taskigt att säga att det sprack redan i första backen. Nej, han låg väl placerad som 31:a i den 65 plus moms stora tätklungan som brakade igenom kontrollen i Smågan efter 26 minuter, men redan i Mångsbodarna sladdade han längst bak i densamma, och i Risberg var det över. Där hade han tvingats släppa 2,5 minuter, och så mycket tar man inte igen i en tävling där tempot är upptrissat från start. Herrtävlingen var en enda lång utnötning, och 50-talet orkade med förbi Risberg (Impola var 71:a där). I Evertsberg var de 45, men i backarna ned därifrån (ett väldigt oväntat ställe att gå loss på!) kom Tord Asle Gjerdalen, Vetle Thyli, Anton Karlsson coh Ermil Vokuev iväg, och redan i Oxberg hade de nästan en minut. Thyli fick släppa efter Hökberg, och direkt efter Eldris (där avståndet till den stora klungan [som nu inte längre var stor utan bara bestod av nio jagande] alltjämt var minutstort) satte Gjerdalen in det avgörande rycket. Anton Karlsson var närmast att kunna svara, utan att lyckas. Nya rekordtien 3.28.18 på GJerdalen, Karlsson 36 sekunder bakom och Vokuev 61 medan Thyli blev uppkäkad av andragruppen. Impola kom i mål som 61:a, 14.17 bakom (men visst, även hans 3.42.35 var pers, med drygt 15 minuter, och över 42 minuter snabbare än hans andraplatslopp 2018 då förhållandena var helt väsensskilda med snöfall).
Jimmy Axelsson var 118:e man i Smågan men så bra som 95:a i Oxberg, innan det började vända – och han tog mållinjen som 101:a man (på 3.47.55, 19.37 bakom Gjerdalen). Han blev till slut ändå topp 100 eftersom tjecken Fabian Stocek, som precis som Gräfnings kör för Vltava Fund ski team, blev diskad, och Karlslundsåkaren – som haft en raketartad Vasaloppskarriär – intervjuades av min kollega Hugo Levinsson efteråt.
Lindesbergsbördiga Johan Kanto blev 165:a (näst siste man under fyra timmar med 3.59.47, 33.04 bakom Gjerdalen) och Karlslunds Robert Brundin missnöjd 172:a (4.01.22, 33.04 efter).
Granbergsdals historiska veteran Magnus Hedlund, 48, gjorde sitt snabbaste lopp i sitt 31:a Vasalopp 1,5 minuter bättre än tid än 2004, då han var 77:a och både bäste länsåkare och bäste värmlänning (en kombination man officiellt bara kan lösa om man är från Degerfors eller Karlskoga). Det gav en 198:e-plats som gjorde att han för första gången sedan 2017 var topp 200 (och för 16:e gången totalt, första gången var 1995; första gången han åkte var 1991 och därifrån kommer alltjämt sämsta placeringen, en 668:e-plats).
– Jag tränade ju bättre och mer förr, det måste jag säga. Men jag tränade bra nu när det var snö i en hel månad hemma. Jag lyckas väl ändå komma upp i, så gott som, gammal god form fortfarande med en liten träningsspurt på slutet. Den viktigaste grejen är ju föret. Det måste vara bra om det ska kunna gå, men det har det ju varit förut med. Det året jag åkte på 4.09, då var det också sånt här före, säger Hedlund till Karlskoga Tidning om rekordloppet.
Nionde länsåkaren som skulle ha startat, Gustav Hindér, hade testat positivt för covid-19 och tvingades avstå.

Det ska förstås noteras att Karlskogabördiga skidorienteringsveteranen Åsa Zetterberg-Eriksson (EM-brons 2008, numera elitmotionär) blev tia på medeldistansen under SM i Umeå i går. Åsa tävlar alltjämt för lilla Karlskoga-, Degerfors- och Kristinehamnssammanslutningen Öset Skido, varför hon inte kom till start i dagens stafett.

Simone Niggli byggde på sin segerrad när landslagsledningen och tränare Thierry Gueorgiou bjöd in till VM-relevant träningstävling i Villingsberg, mellan Karlskoga och Örebro. Niggli var snabbast bland på bana två när motionärer släpptes på banorna efter att landslaget var klara (62 sekunder före Tisarens veteran Tomas Hallmén och ytterligare 62 före maken Matthias Niggli; Josefin och Ellinor Tjernlund var fyra och femma, 2.49 respektive 3.31 bakom). Jag har inte lyckats hitta landslagslöparnas tider (jag vet inte ens vilka som var där!), men det hade förstås varit spännande att jämföra dagens svenskar mot dagens Niggli. På bana ett var Orions Anton Johansson överlägset snabbast av ”motionärerna”, tre minuter före Roxens Jonas Andersson. Filip Jacobsson bästa länslöpare på tredjeplatsen, 4.41 bakom (men nästan fem minuter före fyran Erik Groth, KFUM Örebro).

Niggli spöade alla herrarna igen – Ekström rankad fyra inför SM

Jag antydde väl lite att herrarna skulle få hålla i hatten när Simone Niggli, den 23-faldiga men sedan länge elitpensionerade orienteringsvärldsmästaren från Schweiz som tillsammans med familjen tillbringar ett år i Hallsberg, anmälde sig till långdistansbanan i söndagens delomgång av Ullmax vinterserie, den fjärde i ordningen. Så blev det sannerligen. Niggli gjorde, av Livelox och mellantiderna att döma, egentligen inte något misstag alls över 26 kontroller och 7,2 kilometer (fågelvägen, Niggli sprang 7,98 enligt gps:en) snöig orientering – och vann två minuter och 44 sekunder före bäste herrlöpare, KFUM Örebros Oskar Arlebo (Johan Mårtensson, som tävlar för Skövdeklubben IF Hagen, var ytterligare 21 sekunder efter). Näst bästa länslöpare, på herrsidan, var Garphyttans Måns Bergqvist (fyra totalt, tio sekunder före Per Eklöf – de två var 5,5 minuter bakom Niggli). Moa Alsiö, också från IF Hagen, var näst snabbaste dam men nästan 21 minuter bakom Niggli.
Det här var, mig veterligt, 19:e gången i rad som Niggli var åtminstone bästa dam i en tävling sedan hon återvände till Sverige i somras (de allra flesta gångerna har hon varit snabbast av alla).
KFUM Örebros Johanna Nordström vann den egentliga tävlingsbanan för damer, drygt två mintuer före Almbys Sofie Bodin. Simones man Matthias Niggli var för övrigt snabbast av herrarna på mellanbanan.
Nästa delomgång i Nattcupen springs i Laxå på onsdag nästa vecka.

På tisdag är det ju dags för första distansen på skid-SM, och det blir mer inför det på bloggen i morgon – så klart. Men redan nu kan jag berätta att Axel Ekström via sitt senaste, fina resultat i världscupen nu sänkt sina Fis-punkter (internationella skidförbundets rankningspoäng) nu är rankad fyra inför tävlingen (egentligen är han rankad nia av svenskarna och 99:a i världen, men varken Calle Halfvarsson, Johan Häggström, William Poromaa, Fredrik Andersson och Oskar Svensson har anmält sig). Filip Danielsson är trots sin tunga vinter rankad som tolva (egentligen 28:a av svenskarna på världsrankningen) och Adam Gillman och Lucas Lennartsson 26:a och 27:a.