Dramatik när Lindh och Ahlsson tog topp tio-placeringar på SM – Andersson vann Vinkbo backyard ultra för tredje året i rad

Länscyklisterna visste att hålla sig framme när herrarnas SM-linjelopp avgjordes på Tierp arena på söndagen. Ingen nådde förvisso Emilia Fahlins höjder (hon blev ju femma i går), men oj, vad de gav det chansen! Kumlasonen Jacob Ahlsson satte in första stöten och gick solo redan efter fem av de 25 7,6-kilometersvarven på den platta motorbanan, men blev inhämtad efter ett par mil i ensamt majestät längst fram. Med runt åtta varv kvar  kom fyra cyklister loss, och då fick lillebror Jonathan Ahlsson för sig att försöka brygga över till utbrytningen, som var drygt 20 sekunder före klungan. Han lyckades, och successivt anslöt ytterligare cyklister – däribland örebroaren Axel Lindh – så att en grupp om åtta bildades därframme. Proffset Tobias Ludvigsson var en av dem som tog sig upp, och eftersom fler av de bästa lagen (framför allt kanske Motala, med Ahlsson) hade cyklister med i utbrytningen dröjde det innan klungan lyckades organisera sig. Med fyra varv kvar hade utbrytningen 46 sekunder, som krympte till 34 med tre varv kvar, 32 med två varv kvar – och sedan ökade till 39 ut på sista 7,6-kilometersvarvet.
Ahlsson slet hårt men bet sig kvar ända tills CK Hymers Victor Hillerström Rundh satte in en rackarrökare till tidig spurt med kilometern kvar, vilket visade sig avgörande. Richard Larsen, Vincents CC, tog silvret för Lucas Eriksson, Gånghester CK. Lindh och Ahlsson blev sånär upphunna av klungan bakom, men tog sjunde och åttondeplatserna som sist av utbrytarna (Ahlsson två sekunder före 33-mannaklungan bakom, så tajt var det). Två riktigt starka prestationer, för man ska komma ihåg att Ahlsson är förstaårssenior och att Lindh egentligen är mountainbikecyklist och dessutom nyss kommit tillbaka efter covid-19-sjukdom.
Garphyttans Marcus Jansson, precis hemkommen från intensivt tävlande i mountainbikeorienterings-VM i Finland, hängde med i klungan hela vägen (19 mil på fyra timmar och 22 minuter, drygt 43 kilometer i timmen i snitt) och blev 30:e man. Jacob Ahlsson och örebroaren Matthias Wengelin, tidigare flerfaldig svensk mästare i mountainbike, var med i klungan ut på sista varvet men fick ge släppa och rullade i mål som 57:a respektive 59:a av de 127 som startade (60 tog sig i mål).
Tempo-SM avgörs i Lekeryd 5–6 augusti. Där är Jacob Ahlsson regerande svensk mästare.

I Karlskoga vann hemmalöparen Filip Andersson för tredje året i rad Vinkbo backyard ultra – som arrangerats just tre gånger. Precis som 2019 krävdes 25 varv/timmar, alltså nästan 17 mil, för att stå ensam kvar och ta hem segern (i fjol krävdes 27). Tre löpare klev av efter dygnet jämnt – Nina Eibring (Kristeinhamnslöpare och backyard-legendar som blev bästa kvinna i tävlingen), Luigi Belcastro (en 59-åring från Stockholm) och Trail stories-bloggaren Niklas Holmström (från Torshälla). Andersson som vann är densamma som ett tag, tillsammans med sambon Leonora Johnson (som också var med i helgens tävling) hade FKT på Bergslagsleden och som var tvåa på vinterns 100-mileslopp i Storstenshöjden.

Regborn tvingades bryta igen – då blir det VM utan länslöpare för första gången sedan 2013 (Plus: Bröderna Ahlsson och Wengelin tog säsongens första segrar – och Kåregren cyklade runt Vänern på rekordtid)

Det blir inga lokala orienterare i VM i år, för första gången sedan 2013 (då Filip Dahlgren förvisso fanns med som reserv i den svenska truppen, men utan att få springa något – debuten skedde först året därpå). Även om truppen inte tas ut förrän på tisdag kan man inte dra någon annan slutsats än det efter helgens VM-testtävlingar i Tjeckien. Lilian Forsgren och Ellinor Tjernlund har inte varit nära att blanda sig i snacket om de blott fyra svenska platserna som finns att fördela på respektive distans – och Martin Regborn fick i dag bryta för andra dagen i rad. På gårdagens medeldistans skedde det redan efter första kontrollen, i dagens långdistans tvingades han kasta in handduken efter den åttonde. ”Funkade bättre idag så länge det var uppför eller platt. Men låren krampade något så fruktansvärt så fort det blev utför”, skriver han i sin offentliga träningsdagbok på Strava. ”Mest ont gjorde det faktiskt att inte få springa hela banan. Magisk långdistansorientering som hade passat en Regborn i storform perfekt”, skriver han vidare och konstaterar att det i varje fall är positivt att han kan springa igen efter sin stressfraktur: ”Blir bra med grundträning nu.”
Tove Alexandersson och Gustav Bergman visade att de regerar svensk orientering just nu och vann båda för andra dagen i rad. Tjernlund och Forsgren var nia och tia av svenskarna, 13:e och 14:e totalt i tävlingen (flera andra nationer deltog), drygt 19 respektive drygt 20 minuter bakom Alexandersson.
Nå, det är bara att ladda om för sprint-DM på lördag.

Om två veckor avgörs linjeloppet i cykel-SM på en motorbana i Uppland, så vad passade väl bättre än att bröderna Jacob och Jonathan Ahlsson i helgen tog säsongens första segrar – just på två motorbanor i Uppland? Förvisso inte på Tierp utan på Arlanda testtrack respektive Gillingebanan, men ändå. Jacobs vann lördagens tävling, Arlanda testtrack race, efter att ha kommit loss och hållit undan under sluttampen av de 20 2,4-kilometersvarven runt banan. Han korsade mållinjen elva sekunder före en 40-mannaklunga där klubbkompisen (i Motala) Hugo Forssell (som vunnit det mesta i nationella sammanhang i år) spurtade hem andraplatsen.
Jonathan, som var den starkaste av bröderna i Estland förra helgen men som fick nöja sig med en 24:e-plats på lördagen, slog istället till med segern i söndagens tävling, HIQ grand prix. Precis som Jacob kom han loss själv (här var det 60 minuter plus två varv som gällde, vilket den här gången innebar 18 varv och totalt 52,2 kilometer på 67 minuter). Jonathan fick en bredare segermarginal än brorsan och korsade linjen 78 sekunder före tvåan, Ryska postens Jacob Wihk (som var med i en fyramannagrupp där Forssell blev tvåa, trea totalt). Jacob blev 15:e man, knappt två minuter bakom brorsan.

På tal om första segern för säsongen så tog även Matthias Wengelin den – eller snarare dem – på lördagen. För Borlänge tour hade ställt om sin mountainbiketävling till ett endagsevenemang, men med två etapper – och örebroaren tog hem båda. Först en intensiv shorttracktävling (ny SM-disciplin för året) där Wengelin var sex tiondelar före hemmacyklisten Joel Burman efter åtta knappt tre minuter långa varv. Sedan ett vanligt crosscountry-lopp (OS-disciplinen) där Wengelin var sekunden före tvåan Vilgot Lindh i mål efter 74 minuter, 27 kilometer och 800 höjdmeter. Axel Lindh var tillbaka efter sin covid-19 (som stoppade start i världscupen) och blev 31:a respektive 16:e, Almbys Anton Birath blev 20:e respektive 36:a.
Kopparbergs Oskar Söder tog en tredjeplats i P14-klassen på söndagen (sekunden från seger och fyra före fyran Gustav Enhörning, Almby), medan Carl Enhörning, Almby blev fyra, knappa sekunden från pallen i P16.

Längst av alla i länet vågar jag dock lova att Örebrocyklisternas Tomas Kåregren, en 31-årig öreborare (som på den här bloggen bara nämnts då han i fjol förlorade Hjälmartempot med två sekunder efter 3,5 timmars trampande), cyklat i helgen. 45 mil runt Vänern (med start och mål i Mariestad) – på 14.17.40. Tiden på rull var dock bara 13.06, vilket ger en medelhastighet på över 34 kilometer i timmen när Kåregren väl satt på hojen (knappt 30,5 kilometer i timmen med stoppen. ”Skulle med rätt förutsättningar och [utan att] ha strul med navigering kunna kapa det minst 45 minuter. Men å andra sidan har inte jag hittat någon annan som cyklat det snabbare, varken solo eller i grupp”, skriver han på instagram. Troligen nytt rekord, alltså. Någon som antar utmaningen att försöka göra om prestationen ännu snabbare?!

Några resultat från bonustävlingen i Motivationsserien, tiokilometersloppet på Väster i lördags, verkar inte bli publicerade.

Emilia Fahlin tog säsongens första pallplats – Almbycyklist skrällde med femteplats på sprint-SM

Efter fyra topp tio-placeringar på fem etapper – varav en fjärde- och en femteplats – fick Emilia Fahlin till slut också kliva upp på pallen när Thüringen runt avslutades med en 98-kiometersetapp med start och mål i Gotha i dag. Klungan kom ikapp en tremannautbrytning med åtta kilometer kvar, och den vann nederländska Lorena Wiebes, precis som i onsdags. Nu närmast före fredagssegraren Lotte Kopecky och med Fahlin på tredjeplatsen. De fyra bonussekunderna för tredjeplatsen gjorde att Fahlin hoppade förbi Amy Pieters i sammandraget och slutade femma. Lucinda Brand försvarade ledningen i sammandraget genom en sjätteplats (hon behövde ”bara” ta sig i mål i tätgruppen) och vann därmed Thüringen runt 2021.
Kollega Lasse Wirström pratade med Fahlin efteråt, för en text ni kan läsa här.
Häromdagen skrev jag felaktigt att Fahlin nu bara har en tävling kvar för OS. Det ska vara en proffstävling, men två tävlingar – den 19 juni är det ju också SM på motorbanan Tierp Arena, i Upsala CK:s regi.

I Falun kördes i helgen först sprint-SM i mountainbike (som har ungefär samma utslagssystem som skidsprint) och sedan crosscountry-tävlingen Lugnet XCO. I lördagens tävling överraskade Vintrosas och Almbys Anton Birath, 19, stort när han tog en femteplats som vinnare av B-finalen efter att ha vunnit sin kvartsfinal och därefter slutat trea i sin semifinal. Edvin Lindh tog SM-guldet medan örebroaren Matthias Wengelin åkte ut direkt och slutade 13:e av 14:e åkare i tävlingen, trots att han var topprankad i sin kvartsfinal. På söndagen tog Wengelin liten revansch med en fjärdeplats, 3,5 minuter bakom segrande Oscar Lindh. Birath missade topp 40.

I ex-örebroaren Viktor Larssons frånvaro, efter beskedet om hjärtmuskelinflammation, var Garphyttans Marcus Jansson i en klass för sig i helgens VM-tester i mountainbikeorientering i Eskilstuna. Han vann med lördagens sprint med över två minuters marginal före resten av landslagscyklisterna, och i söndagens medeldistans var han över sju minuter före tvåan. Hans klubbkompis Karin E Gustafsson var mindre än minuten från segern som trea på söndagen, och därtill tvåa på lördagen.

Det finns också ett antal resultatlistor från orienterarnas VM-tester nere i Tjeckien, med Martin Regborn och Lilian Forsgren på plats, att begrunda, men eftersom man inte vet vem som går på max när är de lite svåra att utvärdera utan att ha snackat med någon. Här är i varje fall stafetträning, sprintträning, medeldistanskvalsträning och medeldistansfinalsträning för den som vill se.

Några resultat från Hjälmargårdens backyard ultra i helgen har jag tyvärr inte att ge er ännu. Jag vet att vinnaren sprang 21 varv/timmar, men inte vem det var. Jag får återkomma i frågan.

Gustafsson diskad efter succéloppet i EM-kvartsfinalen: ”Var en kontroll framåt i tankarna” (Och Regborn positiv efter riktiga comebacken: ”En seger i sig”)

Det blev inga snöpligt nog inga länsframgångar när den första av de två individuella distanserna vid orienterings-EM i Schweiz – knockoutsprinten – avgjordes i dag. Snöpligt därför att örebroaren Jonatan Gustafsson, skrällen i den svenska truppen, som faktiskt gjorde landslagsdebut i orientering i dag (juniorlandslag inkluderade), aldrig slutar imponera den här våren, och slutade tvåa bakom Jerker Lysell i sin kvartsfinal varifrån de tre bästa avancerade till semifinalerna. Men efter målgång visade det sig att Gustafsson missat att trycka ned handen mot en av kontrollerna, och därmed diskades han. Han berättar på Strava att han missade att ”stämpla vid en lätt kontroll som låg precis bredvid vägen innan vi gick in i slottet-området” eftersom han ”var en kontroll framåt i tankarna”.
Snöpligt också därför att SVT, i motsats till vad jag trodde, bara sände från semifinalerna och framåt, och eftersom även Lilian Forsgren åkte ut i kvartsfinal blev det inga länslöpare i tv. Tisarenlöparen slutade sist i ett tufft heat, över halvminuten från avancemang. Tove Alexandersson och ex-tisaren Matthias Kyburz blev historiska första Europamästare i orienteringens nya disciplin (Vilma von Krusenstierna, som var trea i Forsgrens heat tog femteplatsen, inga andra svenskar tog sig till final).
Eftersom båda länslöparna klassades som sexa i sina kvartsfinaler räknades de som delade 31:or i tävlingen och fick sex poäng i världscupen, där det här var den första deltävlingen av blott sex den här säsongen.
I morgon avslutas EM med den individuella, traditionella, sprinten. Inte heller då får vi se Gustafsson i tv eftersom han går ut tidigt, i den oseedade gruppen, 1,5 timmar före sändningen startar. Forsgren får vi däremot se eftersom hon går ut 13.25.30, en kvart in i sändningen.

På hemmaplan, eller i varje fall i skogarna nordväst om Orsa (Grönklittsmedeln), gjorde Martin Regborn riktig comeback efter stressfrakturen i korsbenet som hållit honom borta från EM (efter de inledande testet i Tisarträffen förra helgen och det avbrutna i torsdagens elittävling). Det vankades medeldistans med 145 elitlöpare startande i herrklassen, och Regborn sprang in på andra plats, 61 sekunder bakom Stora Tunas 20-årige jättetalang Viktor Svensk över fem kilometer (fågelvägen). Mycket viktigare än resultatet? Att höften kändes bra, vilket Örebrolöparen rapporterar på instagram: ”Bara att kunna springa fort i skogen utan att det gör ont är en seger i sig. Positiva besked att ha med sig i den fortsatta återuppbyggnaden”, skriver Regborn. Det är tre veckor kvar till VM-testerna i Tjeckien, därefter en knapp månad till mästerskapet.
Andrea Svensson följde upp torsdagens tredjeplats med en ny, återigen bakom Kåres Lisa Risby och Järlas Petrina Costermans, nu 1.42 från segern och 15 sekunder från andraplatsen. Ytterligare fem Tisarenlöpare tog sig in på topp 30 i Ellinor Tjernlund som elva, Lovisa Persson 14:e, Josefin Tjernlund 16:e, Valter Pettersson 22:a och Linnea Claesdotter 26:a. Djerfs Rasmus Pettersson var best of the rest i länet med en 35:e-palts.
I morgon avslutas elithelgen i Dalarna med en långdistanstävling dit samtliga ovan nämnde utom Regborn är anmälda.

Länets cyklister hade inga framgångar när den tredje deltävling av Xamera cup, vars totalställning kommer ge säsongens första poäng i Sverigecupen, avgjordes på Kinnekulle ring dagen efter att den andra hade körts på en gokartbana i Jönköping (alla fyra går på olika motorbanor, av coronaskäl). Jonathan Ahlsson slutade på 20:e plats, Jacob Ahlsson på 31:a och Matthias Wengelin på 49:e. Alla dock i den 57 man starka tätgruppen som efter 40 varv på drygt två timmar och 18 minuter spurtade om segern. Ahlsson-brödernas lagkompis (i Maifracing) Hugo Forssell vann för tredje tävlingen i rad och behöver därmed bara vara inom åtta placeringar bakom Vincents Richard Larsen i sista deltävling för att säkra totalsegern (ingen annan kan nå ikapp). Jacob är bäst av länsåkarna i totalen, med en sjätteplats med pallkänning – det är bara tre poäng upp till tredjeplatsen.

Hemma i Örebro var 22 löpare anmälda till andra deltävlingen i Motivationsserien, som liksom den första förra lördagen gick på Hostrusets femkilometersslinga på Väster. 16 har hittills lämnat in resultat (oklart om fler deltog) och av dem var Oskar Hansson och Maria Nagle (tidigare Eriksson) snabbat med 16.56 respektive 20.40 (att jämföra med förra veckans topptider 16.48 och 19.52). Även Martin Duberg och Isak Thaning (inrest från IK Fyris) gick under 18 minuter med 17.31 respektive 17.48 medan Starts Helene Nilsson blev näst bästa dam på 22.14. Nästa vecka är det tio kilomter som gäller.

Tisaren defilerade till klubbens största stafettseger någonsin – men 23-faldiga världsmästaren var nervös inför avgörandet: ”Hade svårt att sova”

Det blev, som väntat får man väl säga efter Lilian Forsgrens mäktiga avslutning på sista nattsträckan, aldrig spännande när Tisaren i dag defilerade hem elitstafetten som ersatte årets Tiomila. I söndagens jaktstart drygade 23-faldiga världsmästaren Simone Niggli på fjärdesträckan (dagens första) ut försprånget till jagande IFK Göteborg från knappt nio till över tolv minuter. Ellinor Tjernlund ville inte vara sämre och utökade till nästan 19 minuters ledning innan Josefin Tjernlund förde laget i mål 16,5 minuter före IFK Göteborg. En helt enorm segermarginal, och Tisarens första seger genom tiderna i en stafett av den här magnutiden (Tisaren har varit tvåa i Tiomila, tvåa på mixedsprintstafett-SM och trea på stafett-SM).
– Jag hade svårt att sova för att jag var så nervös. Men jag är väldigt nöjd med min insats, jag höll ihop orienteringen hela vägen, sa Niggli, som gjorde comeback i stora sammanhang, till Orienteringsmagsinet efteråt.
Hon framhöll dock främst de tre nattlöparna Andrea Svensson, Lovisa Persson och Forsgren:
– Det var de som bäddade för det fantastiska utgångsläge som vi fick.
Moa Alsiö, Lovisa Gustafsson och Karin Lindgren sprang in det länsanknutna B-laget på en 20:e-plats av 32 startande lag, drygt 80 minuter bakom Tisaren.
På herrsidan låg ju Tisaren på 14:e plats efter natten. Daniel Martinsson och Daniel Attås på de två första dagsträckan förde upp laget på en smått sensationell sjätteplats (med tanke på laguppställningen), men Gustav Hindér på sistasträckan tappade sju placeringar (utan några större bommar, vad jag kan se, men han ställdes mot vassa löpare som Albin Ridefelt och William Lind).
KFUM Örebro slutade på 29:e plats av 45 startande lag, 79,5 minuter bakom Stora Tuna som vann herrstafetten 42 sekunder före Emil Andersson.

Nu har resultatlistorna från lördagens elit-mountainbike-tävling i Huskvarna, Huskvarna mtb, landat på nätet. Örebroaren Axel Lindh blev, som jag skrev i går, trea bakom Emil Lindgren och Oscar Lind (som båda tävlar för Serneke-stallet). Han var 67 sekunder bakom Lindgren, 44 från Lind och hade 31 bak till fjärdeplatsen. Matthias Wengelin fick nöja sig med en 19:e-plats efter att kedjan gått av på det första av de sju varven. ”Kul med premiär på MTB:n i dag! Inte lika kul att dra av kedjan direkt och få springa första varvet”, skriver han på instagram.
Almby hade med två U23-cyklister i tävlingen, Adam Pettersen och Anton Birath. De blev 24:a och 27:a av samtliga 36 startande (Birath blev varvad och avplocka, Pettersen kom i mål tolv minuter bakom Lindgren). I U23-klassen räckte det till elfte respektive 14:e plats.

Fahlin inte med i täten i Amstel gold race – men Wengelin överraskade när nationella cykelsäsongen drog igång (slog Ahlsson-bröderna!)

Amstel gold race blev en sådan där tävling jag inte har jättemycket att skriva om, ur Emilia Fahlins perspektiv. Dels har jag inte hunnit prata med henne efteråt, dels var tv-sändningen så kort att man inte hann se henne i bild (den tidigare tätklungan hade i läget när sändningen satte igång redan splittrats i två, och gruppen som Fahlin hamnade i var 1,5 minuter bakom när vi kom in) och dels har varken teamet eller Fahlin själv skrivit något om tävlingen i sociala medier efteråt.
Klart är i varje fall att FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope först och främst körde för danska stjärnan Cecilie Uttrup Ludwig i den här småkuperade, nederländska världstourtävlingen, men hon har tufft när det blir spurtavgörande och fick nöja sig med en sjundeplats i tätgruppen som bestod av 18 cyklister (Elisa Longo Borghini och Katarzyna Niewiadoma var loss med marginal med 500 meter kvar, men väntade ut varandra tills klungan kom ikapp och blev åtta och tia). Marianne Vos är i gammalt gott slag inför OS-sommaren och såg ut att vinna spurten enkelt tills hon jublade lite för tidigt (såg hon inte loppet i onsdags?!) och sånär blev omkörd av Demi Vollering på linjen (men målfotot visade att Vos ändå hade några centimeter tillgodo).
Fahlins grupp körde inte alls lika fort sista biten och tappade 7,5 minuter på täten på det sista 17-kilometersvarvet (om det nu stämde att det var 1,5 när tv-sändningen började) och var nästan tio bakom i mål. Fahlin rullade i mål tillsammans med världstourdebuterande (om man inte räknar starten för landslaget i Vårgårda 2019) Nathalie Eklund, hon som spurtslog då handskadade Fahlin på SM i fjol (Eklund har en bakgrund som yrkesdansare och började inte cykla på allvar förrän 2018!). Där bak bokfördes Örebrocyklisten som 59:a i tävlingen. Hon avslutar våren med La Flèche Wallone, Vallonska pilen, på onsdag. Efter den tävlingen ska jag definitivt ringa och höra om fortsättningen, så då utlovas en mer fullödig rapport.

På hemmaplan var det premiär för Xamera cup, var sammandrag kommer räknas som den första delen i Sverigecupen i landsvägscykel. Inför de 34 varven (90 minuter plus två varv) på Sviestads motorbana var de största länsförhoppningarna förstås satta till bröderna Ahlsson, i år tillsammans i Maifracing, men det var mountainbikespecialisten och tidigare svenska mästaren Matthias Wengelin som var starkast när 35 man kom in till spurtuppgörelsen.
Wengelin brottade sig fram till en femteplats, sekunden bakom segrande Hugo Forsell (på cykelmanér får de förstås samma tid, men tävlingen använde ett resultatsystem där alla sekundskillnader skrevs ut). Jacob Ahlsson blev åtta, Jonathan Ahlsson 16:e, Garphyttans Marcus Jansson (som på landsväg tävlar för CK Hymer) 21:a, Örebrocyklisternas Marcus Johansson 26:a och Axel Lindh 36:a (knappt två minuter bakom, han var först av dem som inte lyckades gå med klungan hela vägen).
Xamera cup fortsätter med tävlingar på Mantorp 7–8 maj.

Karin Forsberg säkrade andraplats i Zwiftcupen – och liten guide till Emilia Fahlins första chans i år

I går avgjordes den tionde och sista deltävlingen av den första fullvärdiga säsongen av Sverigecupen i e-cykling (alltså Zwift). Karin Forsberg, den tidigare Finnkamps- och EM-löparen, avslutade med vinterns tredje pallplats. Efter en seger och en tredjeplats tidigare tog hon nu åter en tredjeplats, och säkrade därmed andraplatsen i sammandraget. Marlene Bjärehed vann den 28 kilometer långa tävlingen på 40.42, medan Forsberg var 33 hundradelar från Emma Belforth på andraplatsen (2,9 sekunder bakom Bjärehed). Bjäreheds seger var hennes femte i vinter, och hon tar därmed hem cupen i stor stil. Jag pratade med Forsberg om andraplatsen i dag, för ett reportage som förmodligen kommer publiceras på na.se på torsdag morgon. Håll utkik!
På herrsidan deltog ingen av de länscyklister som gjort starkast resultat i vinter – Jacob Ahlsson, Jonathan Ahlsson, Matthias Wengelin, Johan ”Limpan” Lindbom – men Marcus Jansson körde hem 23:e-paltsen, nio sekunder bakom segrande Samuel Brännlund. I sammandraget var Wengelin den ende av dem som fick ihop de åtta tävlingsresultat som maximalt får räknas, och han tog en 15:e-plats. Jonathan Ahlsson, som körde sju tävlingar, blev 17:e. Jacob Ahlsson, som ju vann en tävling, körde bara tre och blev 38:a.
Wengelin har i stället fortsatt köra den nordiska e-cykelcupen, där han efter 36:e–platsen i premiären var 27:a i andra tävlingen och 14:e senast, i onsdags. Då var han tredje bästa svensk. I sammandraget är han 16:e. Sista deltävlingen körs i morgon.

I morgon, med start 10.00 (och beräknad målgång 13.20), kör Emilia Fahlin Nokere Koerse, en belgisk tävling på nivån precis under världstouren (pro series). Det här lär bli Fahlins första riktiga egna chans, efter hjälpryttaruppdragen åt Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli i Omloop Het Nieuwsblad och Strade Bianche. Med sig har Fahlin australiska Lauren Kitchen och franska kvartetten Victorie Guilman, Eugénie Duval, Maëlle Grossetête och Jade Wiel. Många av de allra vassaste cyklisterna avstår tävlingen inför lördagens världstourtävling Trofeo Alfredo Binda (om Italien, med sina nya striktare coronarestriktioner, inte stoppar tävlingen med kort varsel; Fahlin ska annars köra även den), och från topp 15 på världsrankningen finns bara Belgien-ettan Lotte Kopecky (sexa), Amy Pieters (tolva) och Sarah Roy (14:e) och Wiebes (15:e). Något som lär öppna möjligheter om Fahlin (som just nu är 34:a på den rankningen) har en bra dag.
Nokere Koerses fick sin damklass först 2019 (Fahlin körde inte, Lorena Wiebes, som kör i år också, vann då), och sedan dess har banan gjorts om något. Då var den 121,6 kilometer, nu 124. Loppet startar i Deinze i östra Flandern, och efter elva kilometer kommer cyklisterna fram till ett stort varv på 30,5 kilometer som körs 2,5 varv. Därefter följer tre varv på en tolvkilometersslinga som till 99 procent består av en del av tremilavarvet. Stolstraat-backen uppför Nokereberg ska därmed tas totalt fem gånger, sista gången med bara ett par kilometer kvar. Sista 350 meterna bjuder dessutom på en höjdskillnad på 20 meter, med en snittlutning på 5,7 och en maxlutning på sju procent. Totalt har loppet 15 namngivna backar (fyra olika som tas totalt 15 gånger). Det verkar tyvärr inte bli någon tv-sändning överhuvudtaget.

Karin Forsberg tvåa i Sverigecupen inför sista deltävlingen – och han blir ny ordförande i Örebrocyklisterna

Förra veckan uppmärksammade en bloggläsare mig på något jag helt missat när jag rapporterat från vinterns alla deltävlingar i Sverigecupen i e-cykling – att Finnkampsmeriterade långdistanslöparen Karin Forsberg från Örebro, som jag gjorde ett stort reportage om när hon för 2,5 år sedan ”gjorde comeback efter åtta år, tre barn och tre stressfrakturer”, börjat med Zwift och gjort grymma resultat. För två veckor sedan tog hon sin första seger, och dessförinnan hade hon två tredjeplatser. Det ger en andraplats i sammandraget inför sista tävlingen på måndag, även om det är tajt bakåt (och omöjligt att komma ikapp redan klara totalsegraren Marlene Bjärehed). I gårdagens deltävling blev Forsberg elva (det var hennes näst sämsta resultat på hela vintern), knappt två sekunder bakom segrande Jessica Edqvist.
herrsidan tog mountainbikestjärnan Matthias Wengelin, från Örebro, sin klart bästa placering hittills när han blev fyra (tidigare aldrig topp tio), en tiondel från pallen och fyra från segrande Martin Lindqvist. Stora vinnaren blev dock Samuel Brännlund som via en tredjeplats säkrade segern i sammandraget där Wengelin klättrade till elfte plats. Ahlsson-bröderna stod över den här veckan.

Örebrocyklisterna hade sitt årsmöte i kväll, digitalt förstås, och valde Christer Bergmark, som till vardags är försäljningschef hos IT-konsultföretaget Kontract i Örebro, till ny ordförande efter avgående Andreas Lindmark. Det skriver klubben på sin hemsida. Örebrocyklisterna arrangerar ju bland annat Vänern runt och Hjälmaren runt, och har cyklister som Emilia Fahlin och Jonathan Ahlsson som medlemmar.

För övrigt blev det i dag klart att natt-SM i orientering inte tillåts arrangeras, ens som endast elittävling, trots att det senaste tiden bland annat gått att arrangera Vasaloppet, skid-SM och inomhus-SM i friidrott. Märkligt. Mästerskapet, som i fjol ställdes in helt, skulle ha arrangerats i Österåker den 16 april.

Jonathan Ahlsson sjua i Sverigecupen – Wengelin körde premiären i nordiska serien

I måndags avgjordes den sjätte av de tio deltävlingarna i Sverigecupen i e-cykling (alltså Zwift), och i onsdags var det premiär för den nordiska cupen. Det blev inga jättestora framgångar för de lokala cyklisterna, men Örebrocyklisternas junior Jonathan Ahlsson tog i varje fall en sjundeplats i måndags tre sekunder bakom Hugo Forssell, som tog sjätte raka pallplatsen men första segern närmast före Samuel Brännlund som vunnit fyra och varit tvåa i de två andra deltävlingarna. Den enda utöver de båda som vunnit i vinter är Kumlakillen och regerande svenska tempomästaren Jacob Ahlsson som vann premiären men sedan avstod tre raka. Nu gjorde han sin tredje tävling för i vinter, och blev 20:e man (jag misstänker att han har mer fokus på att träna ute än att köra Zwift för tillfället), elva sekunder bakom Forsell. Mountainbikecyklisten Matthias Wengelin och Almbys Johan ”Limpan” Lindbom klämde sig in mellan bröderna Ahlsson, som tolva och 15:e.
Wengelin var den ende av länscyklisterna som också körde den nordiska tävlingen, där han blev 35:a (13:e av svenskarna), 2,4 sekunder bakom segrande dansken Joakim Lisson (det var 46 cyklister inom fyra sekunder efter en dryg timmes trampande).
I det svenska sammandraget är Jonathan Ahlsson nu nia, Wengelin 19:e.

Starkt startfält i Nattcupen igen – när Niggli kan ta över ”totalledningen” (och Jacob Ahlsson i comeback i Zwift-cupen)

Det blir ett fint startfält även i den här veckans ”delomgång” av Löpex vinterserie (även känd som Nattcupen), om än liksom senast lite tunnare än när det springs i Örebro eller Hallsberg/Kumla. För efter Lindesberg är det nu dags för mina hemtrakter strax norr om Laxå (ja, faktiskt bara en handfull kilometer från mitt hem i Porla). Det är femte deltävling av sju, och bland de 15 anmälda i huvudklassen finns återigen Simone Niggli, den 23-faldiga världsmästaren som totalvann förra gången men får svårare att göra den här gången eftersom regerande franske sprintmästaren Quentin Rauturier nu är anmäld. Andra starka namn är systrarna Josefin och Ellinor Tjernlund, Lovisa Persson och starka veteranen Tomas Hallmén. På mellanbanan, som är damernas egentliga tävlingsabana, finns Sofie Bodin, Lovisa Gustafsson och Anna Hallmén bland de anmälda (på samma bana ska undertecknad försöka göra någon sorts debut som nattorienterare – det kan gå precis hur som helst).
Jag tog mig några minuter och räknade ut hur ställningen varit i cupen om det hade varit okej att räkna i år (coronatrestriktionerna säger nej, för då är det tävling och då får det inte arrangeras), och Bodin och Gustafsson hade faktiskt delat ledningen så här långt på mellanbanan. På långa banan toppar Filip Jacobsson (tvåa i samamndraget i fjol, bakom Love Sintring) närmast före Anton Johansson (OK Orion) och Martin Regborn (två segrar på två tävlingar) och med Niggli på fjärde plats. Varken Filip eller Martin är anmälda i morgon, så ledning lär tas över av Johansson eller Niggli (som behöver slå Johansson med ett par placerings marginal).

Så hade ställningen varit i Ullmax vinterserie om poäng fått räknas.

I går avgjordes den sjätte av de tio deltävlingarna i Sverigecupen i e-cykling (Zwift). Det var en tät etapp med 65 herrar inom 6,7 sekunder efter 34 kilometer och 42 minuter, och Jacob Ahlsson var tillbaka efter att ha avstått sedan segern i andra deltävlingen den 18 januari. Den här gången fick han dock nöja sig med en 26:e-plats, 1,5 sekunder bakom segrande Samuel Brännlund (fjärde segern på sex tävlingar). Bästa länsåkare blev i stället lillebror Jonathan Ahlsson på tolfteplatsen följd av Matthias Wengelin på 18:e. Brännlund leder förstås sammandraget (närmast före Hugo Forssell och Gustav Wissting som går en tajt kamp om andraplatsen. Jonathan Ahlsson är tolva, en poäng före speedwaystjärnan Oliver Berntzon.