Wengelin vinnare igen – men Forsgren blev av med pallplatsen i elitseriefinalen

Minns ni hur strulig säsongsinledningen har varit för Örebroboende mountainbikelandslagsåkaren och tidigare VM-femman Matthias Wengelin varit? Det inleddes med att han tvingades bryta säsongspremiären på Cypern på grund av sjukdom, fortsatte med att han fastnade långt bak i fältet i världscuppremiären i Sydafrika och att han sedan misslyckades med att ta de världsrankningspoäng han hoppats på i en deltävling i den österrikiska mountainbikecupen. Men i dag lossnade det, och det rejält för 30-åringen som den här säsongen tävlar för Länna Sport. Efter att ha varit åtta i gårdagens tempolopp (en rätt ovanlig tävlingsform i mountainbikesammanhang) som markerade premiären i norska mountainbikecupen som avgjordes i Fiskum i södra Norge, följde han i dag upp med en seger i crosscountryloppet (OS-disciplinen, alltså, den mest prestigefyllda i mountainbike) över 33,6 kilometer. Loppet hade världsrankningsstatus och ett starkt startfält där norske Erik Hægstad, som körde VM i Australien i höstas i U23-klassen, tog andraplatsen 36 sekunder bakom Wengelin medan övriga var distanserade med mer än 2,5 minuter. ”Trivdes jäkligt bra i leran […]! Efter en hård fight med Petter Fagerhaug (som blev diskad för att ha gått tillbaka till den tekniska zonen för att byta hjul, reds anm), killarna på pallen och Tobias Johannessen så lyckades jag passera mållinjen först”, skriver Wengelin på instagram.

Wengelins tidigare klubbkompis Emilia Fahlin (han tävlade för Örebrocyklisterna i fjol, det gör landsvägsproffset Fahlin fortfarande) avslutade en kämpig vårsäsong med en 67:e-plats i Liège-Bastogne-Liège i dag. Det blev ingen lyckad dag för hennes brittiska stall Wiggle-High5 när Elisa Longo Borghini, som teamet körde för, tvingades bryta (jag har inte lyckats läsa mig till av vilken anledning), så Eri Yonamines 35:e-plats blev dagens bästa resultat när världens just nu bästa cyklist Anna van der Breggen, Boels-Dolmans och Nederländerna, tog ännu en seger. Återstår att se var och när Fahlin tävlar härnäst, men det lär bli ett litet brejk nu och förhoppningsvis ska jag hinna passa på att dela ut NA:s och Löpex Sports pulsklocka som hon röstades fram som vinnare av för sina insatser i fjol.

Hemma i Sverige cyklades det för andra dagen runt (och uppe på) Kinnekulle, och i Kinnekulleloppet (den andra deltävlingen i Sverigecupen efter lördagens premiär i Kinnekulle Cyclassic) presterade Örebrocyklisternas ende cyklist i elitklassen, Jacob Ahlsson, säsongens bästa resultat hittills (efter ett par tävlingar nere i Belgien och ett par hemma i Sverige) med en 13:e-plats. Fem cyklister kom loss i den nästan 15 mil långa tävlingen, och på väg upp mot målet på Kinnekulle sprack det även där bakom, men Ahlsson höll i och var bara 20 sekuner från sjätteplatsen (drygt tre bakom segrande Richard Larsén, Ryska Posten). Lillebror Jonathan Ahlsson tog för andra dagen i rad en fjärdeplats i P16-klassen, bara åtta sekunder bakom segrande Oscar Lind, Uddevalla. Adam Axelsson var elva i herrseniorklassen (nivån under herrelit), 26 sekunder från andraplatsen men fyra minuter bakom segrande Leopold Kaftanski, Stockholm).

EM-klara natt-SM-bronsmedaljören Lilian Forsgren lyckades inte behålla den tredjeplats varifrån hon startade när swedish league, elitserien i orientering, avslutades med jaktstart i dag. Lidingölöparen Emma Bjessmo, som startade sex sekunder bakom, var ikapp och förbi redan till andra kontrollen, och även om de båda bytte positioner ett par gånger under loppets gång var Bjessmo till slut 26 sekunder före i mål. Järlas Karolin Ohlsson defilerade till seger med dagens bästa löptid från ledning – hon hade 48 sekunder att gå på till Sara Hagström i start och var över fyra minuter före i mål, med trean Bjessmo och fyran Forsgren drygt sju minuter bakom och övriga över tio minuter bakom.
Ytterligare fyra Tisarenlöpare slutade topp 20 i swedish league i år: Josefin Tjernlund blev elva, Andrea Svensson 13:e, Ellinor Tjernlund 17:e och Lovisa Persson 18:e (de hade 21:a, 22:a, 19:e respektive 18:e löptid i dag). Viktor Larsson, Hagaby, var bäste länslöpare på herrsidan med en 26:e-plats och Jonatan Gustafsson var bäste junior med en 19:e-plats i H20.

Martin Regborn stod ju över både natt-SM och elitseriefinal, och sprang istället Boforsloppets långdistans där han enligt egna träningsdagboken gick på 90–95 procent och vann med fem minuter ned till tvåan Erik Liljequist, Södertälje-Nykvarn och drygt nio minuter till trean Emil Andersson, Ärla. Beata Falk vann för andra dagen i rad i terrängen på Kosia (som östra sidan av Möckeln heter), men var den här gången hårdare pressad och hade bara 14 sekunder bak till utflyttade karlskogingen Maria Wester, som numera tävlar för Ärla. Garphyttans Elin Schagerström tog också andra raka, i D18-klassen.

Cimmie Wignell, som sedan ett par år tillbaka bor i Odensbacken och som representerar IF Start i löpning, inledde på lördagen hinderbanesäsongen med en sjundeplats, en placering och 26 sekunder före Örebro AIK:s Jonathan Kandelin i Toughest Göteborg (de båda var drygt fyra minuter bakom sportens superstjärna, britten Jon Albon, som vann med nästan två minuters marginal till tvåan) medan Örebro actionrun-segraren Martin Bäckström blev tredje länslöpare på 15:e plats, sju minuter bakom Albon. Sara Forsström blev bästa länslöpare på damsidan med en 20:e-plats, 14 minuter bakom segrande Linnea Ivarsson. Årets actionrun avgörs ju för övrigt redan på lördag!

Anfälts fina genrep, Hanssons fantastiska andraplats, Garphyttans historiska niondeplats, Vasaloppstvåans skicrosseger i Sörbybacken och allt annat ni kanske missat

Tillbaka efter två veckor semester, alltså, och det går ju inte att i detalj redogöra för allt som hänt när man varit borta (och säkert har jag missat massor, utloggad som jag varit). Men det viktigaste, sport för sport, tänkte jag gå igenom i korthet. Häng på och hojta gärna om det är något viktigt som glömts bort!

Löpning:
** Well, det är ju först nu till helgen som långloppscupen drar igång med Startmilen (återkommer till den, förstås), men redan förra söndagen var det ju millopp i Örebro med Göteborgsvarvets seedningslopp Varvetmilen på Väster, där maratonladdande (Rotterdam marathon på söndag) Erik Anfält sprang hem segern på 32.51 (vilket bådar gott inför Rotterdam). före Simon Karlsson (Ärla) på 33.39 och med Östansjös Jonas Nilsson som näst bäste länslöpare på tredjeplatsen på 35.12, sex sekunder före Örebro AIK:s Andreas Ingberg (ytterligare nio herrlöpare – bland dem Starts David Berg, Karlslunds Jacob Halvarsson och ÖAIK:s Fredrik Härdfeldt och Johan Jongen – fixade tider som räcker för att seeda sig till första startled i Göteborgsvarvet). På damsidan blev Jenny Bursell bästa länsdam på 45.31, vilket gav en sjundeplats totalt, över åtta minuter bakom segrande Karlstadslöparen Sofia Evnert på 37.08 (som tillsammans med tvåan Fanny Lövgren fixade platser i första startled).
** Örebro parkrun har kört två upplagor där Johan Ingjald (som vanligt) och Lotta Persson var snabbast den 24 mars på 18.15 respektive 25.58 och där 13-årige Hugo Örn (i debuten!) och Therese Persson kutade raskast den 31 mars på 19.34 respektive 24.21.

Cykel:
** Emilia Fahlin visade lovande takter efter influensen när hon satt med i huvudklungan in i mål i Dwars door Vlaanderen, genrepet inför Flandern runt förra onsdags, men i själva Flandern runt gick hon sedan i backen och tvingades bryta. Cykeln verkar dock ha tagit mer skada än Fahlin själv, enligt hennes uppdateringar i sociala medier, och hon är redan igång och tränar igen i ett äntligen vårsoligt Spanien.
** Matthias Wengelin och Axel Lindh, som tidigare tävlat för Örebrocyklisterna och Almby och som alltjämt bor i stan, flög ned till Österrike för Kamptal-Klassik-Trophy, en tävling i den inhemska österrikiska mountainbikecupen, för att försöka skaffa sig världsrankningspoäng, men det gick sådär. Lindh blev 23:a och Wengelin 27:a, fem–sex minuter bakom täten. ”Jag var för långsam i början under startloopen och de två första varven (av totalt 5) så jag tappade alldeles för mycket. […] Lyckades inte ta några värdefulla UCI-poäng till rankningen”, skriver Wengelin på sin blogg.

Skidor:
** Olivia Hansson svarade för en riktig bragd när hon tog andraplatsen i 22-milaloppet Nordenskiöldsloppet, världens längsta och kanske tuffaste skidlopp. Karlslundsåkaren var förvisso tre timmar bakom segrande Emilia Lindstedt (ni vet hon som vann Wadköpingsloppet), men disponerade loppet perfekt och plockade placering efter placering efter att ha varit sexa under de första åtta milen och fyra vid vändpunkten efter elva mil. Till slut betalade sig rutinen (Hansson har kört alla upplagor av tävlingen och var fyra både 2016 och 2017) och i mål var Karlslundsåkaren över 53 minuter före trean. Allroundatleten Danny Hallmén, som tänkt sig att staka runt de 22 milen, hade varit sjuk i veckan före tävlingen och tvingades bryta efter tio mil (som han avverkade på 7.04). Bästa länsåkare blev istället Frank Kiereck (tre sekunder före Hansson i mål, som 38:e herråkare). Fredrik Svensson, Strömtorp, blev 58:a och Larz Andersson, Karlslund, 74:a.
** I SM-stafetten svarade Garphyttan, trots Axel Ekströms sjukdom, för en historisk prestation när herrlaget blev nia – föreningens bästa placering i en seniorstafett genom tiderna (minns de historiska framgångarna för juniorlaget för några år sedan, med tre raka SM-guld som första förening). Marcus Lennartsson växlade till brorsan Lucas Lennartsson som 18:e man, Lucas körde upp laget till elfte och Adam Gillman hade femte bästa åktid av alla på sistasträckan (bättre än till exempel Teodor Peterson och Gustav Nordström!) när han tog laget i mål som nia. I sprinten dagen före var tog sig Marcus Lennartsson och Zinkgruvans Markus Johansson till kvartsfinal. Johansson blev sjunde bäste U23-åkare i tävlingen, Lennartsson tionde bästa (totalt var de 19:e och 24:e). I distansloppet över 15 kilometer var Gillman bäste länsåkare med en 25:e-plats (åtta av U23-åkarna) och i den avslutande femmilen var Lucas Lennartsson starkast med en 36:e-plats (Garphyttan var åtta i lagtävlingen). Filip Danielsson? Han åkte på ryggproblem och kom inte till start under SM-veckan.
** I premiärupplagan av Linderännet utklassade Johan Kanto – Lindesbergssonen som ju var målvakt i ÖSK:s juniorlag en gång i tiden, innan han flyttade till Göteborg och sadlade om till längdskidåkning – konkurrenterna och vann miltävlingen på golfbanan med nästan fyra minuters marginal till tvåan Ulf Lekeborn som i sin tur var 1,5 minuter före förre NA-sportmedarbetaren Anders Sjöberg på tredje plats. Ida Danielsson, Filips syster, var snabbaste dam och femma totalt.
** Vasaloppstvåan Bob Impola, Karlslund, tog hem första upplagan av en skicrosstävling (på längdskidor alltså, där man åker både upp och nedför backen) som ingick i säsongsavslutningen i Sörbybacken, närmast före Garphyttans Linus Dudal och Karlslunds Sebastian Torstensson.

Orientering:
** Nej, det mesta är än så länge inställt på grund av snön (till exempel ultradistans-SM i helgen), men i måndags var Martin Regborn (på väg tillbaka efter stukad fotled på landslagsläger, men Startmilen verkar vara i farozonen) och Filip Dahlgren i Södertälje och sprang en öppen klass i Kringelträffen.

Danielsson spände bågen i Holmenkollen och Wengelin i Stellenbosch – men båda långt efter i världscupen

Filip Danielsson spände bågen i Holmenkollens femmil, och gick med i tätklungan under det första av de sex 8,3-kilometersvarven. Men sedan tog stenhårda banan, och den upptrissade farten, ut sin rätt, och Vedevågssonen droppade av i sitt livs andra världscuptävling. Han krigade sig ändå i mål, men avståndet framåt växte successivt varv för varv:
Första varvningen: 14 sekunder från täten.
Andra varvningen: 1.54 från täten (tappat 1.40).
Tredje varvningen: 5.02 från täten (tappat 3.08).
Fjärde varvningen: 8.45 från täten (tappat 3.43).
Femte varvningen: 12.20 från täten (tappat 3.35).
Mål: 19.25 från täten (tappat 7.05).
En 57:e-plats, nästan 20 sekunder bakom vinnaren, är ju inte jättekul att plocka med sig hem, men man får inte glömma förutsättningarna; Danielsson blev inringd så sent som i tisdags och ställdes mot 15 norrmän och övriga världseliten. Och banorna i Holmenkollen kan knäcka den bäste; dubble världsmästare Finn Hågen Krogh var ett par minuter bakom Danielsson i mål, och världscupledande superstjärnan Johannes Hösflot Kläbo var 40:e man, nästan sju minuter bakom vinnande Dario Cologna (som gick ned i spagat över mållinjen för att få fram tån en hundradel före Martin Johnsrud Sundby), utanför världscuppoängplats.
I världscupfinalen i Falun nästaDanielsson spände bågen i Holmenkollen och Wengelin i Stellenbosch – men båda långt efter i världscupen helg (sprint, masstart, jaktstart) är det Sveriges tur att ställa upp med ett stort nationellt fält, och då är det ingen djärv gissning att Danielsson får en ny chans.
Om Axel Ekström får köra då? Det är mer osäkert. Han tillhör ju A-landslaget men har haft en sjukdomskantad vinter och kom inte till start i Sverigecupens finaltävling i Örnsköldsvik i helgen. Där har istället klubkompisen Lucas Lennartsson gått bäst med en 27:e-plats i fredagens prolog (31 sekunder bakom Oskar Svensson över tre kilometer fristil) och 24:e-plats i dag (1.13 bakom Gustav Eriksson över tio kilometer klassisk stil), vilket gör att han ligger på 25:e plats, 1.46 bakom totalledande Teodor Peterson, inför söndagens jaktstart (15 kilometer fristil).
I svenska juniorcupen har Garphyttans Emil Hagström, som vanligt den här vintern, kört bäst av länsåkarna. I fredags blev det en 17:e-plats i trekilometersloppet och i dag tog han en tolfteplats över tio kilometer. Det gör att han slutar på elfte plats i cupsammandraget. (juniorerna avslutar cupsäsongen med en distriktsstafett i morgon).

Många gånger när jag pratat med Matthias Wengelin har han tryckt på betydelsen av startposition i de ständiga masstarter som utgör mountainbikens kungadisciplin crosscountry. Det var därför han häromåret ledsnade lite på världscupen, det var liksom ogörligt att göra något bra där eftersom han aldrig lyckades tillkämpa sig en nog bra rankning för att få en startposition som gjorde att han ens kunde försöka hänga på i täten. Det blev alltid någon krasch eller totalstopp i någon backe som gjorde att han fastnade när farten drog upp, och sedan var tävlingen liksom körd. I dag började örebroaren ändå om sin rankningsjakt, när världscuppremiären avgjordes i sydafrikanska Stellenbosch, och efter ett par år med mestadels tävlande på hemmaplan fick Wengelin ställa upp sig för start som 86:e cyklist av 99 anmälda. Över 30 kilometer (åtta varv på en 4,3 kilometer lång bana, jag vet inte hur den matematiken gick ihop, men så stod det i den officiella banbeskrivningen – förmodligen var det sju varv alternativt 34 kilometer) körde Wengelin upp sig 13 placeringar och gick i mål som 73:a, knappt elva minuter bakom segrande nyzeeländaren Samuel Gaze (han vann U23-VM förra året och vann nu en spurt mot regerande olympiske mästaren Nino Schurter och Maxime Marotte; de tre var loss med över minuten bak). Nästa världscuptävling körs i kroatiska Losinj 21–22 april. Återstår att se om Wengelin kommer till start då.

I Örebro parkrun sprang Bella Lagrange hem sin elfte seger (det här var 45:e upplagan) och därmed har hon lika många som Annica Sjölund och är i delad ledning av maratontabellen (Johan Ingjald tog sin tionde och skuggar tätduon). Ingjald sprang på 19.52 (ensam under 20 minuter) och Lagrange på 24.01.

Sjukdom stoppade Wengelins jakt på viktiga världsrankningspoäng: ”Hade jag kunnat trolla så hade jag knäppt med fingrarna”

Örebroaren Matthias Wengelin åkte till Cypern för att göra säsongspremiär och både få en bra genomkörare och samla värdefulla världsrankningspoäng inför världscuppremiären i sydafrikanska Stellenbosch den 10 mars (det är av yppersta vikt att ha en bra världsrankning när man kör världscupen i mountainbike eftersom man annars får stå så långt bak i starterna [det är alltid masstart] att man får ett hopplöst utgångsläge). Och han inledde med en niondeplats i prologen i torsdags och en 15:e-plats på den första riktiga etappen i fredags, vilket gjorde att han låg på 13:e plats (fyra minuter från täten) inför de två avslutande etapperna av Cyprus sunshine cup i helgen. Men där kom Wengelin inte till start. Sjukdom satte nämligen stopp, skriver han i sin blogg på Länna Sports hemsida:
”Vaknade upp i morse och kände mig lite snuvig/täppt i näsan så tog beslutet ganska omgående att inte åka med till dagens etapp. Jäkligt tråkigt då det har känts bra under de två första tävlingsdagarna”, skriver Wengelin och fortsätter: ”Hade jag kunnat trolla så hade jag knäppt med fingrarna och varit frisk igen men nu finns det inte så mycket annat att göra än att ta det lugnt och göra det bästa av situationen.”
Han reflekterar också över världsrankningstappet: ”Efter kedjebrottet på crosscountry-SM förra säsongen så är jag i stort behov av nya poäng för att få stå längre fram i starterna. Nu sprack planen med att skaffa några nya poäng inför världscupen i Sydafrika om två veckor och istället kommer jag nog tappa ytterligare några poäng.”
Axel Lindh, som lämnat Almby för Härnösands CK, slutade på 18:e plats i prologen, 56:e på första riktiga etappen och 36:e på andra, men bröt sista dagens tävlande på grund av kedjebrott (han låg i det läget 44:a i sammandraget). Schweizaren Lars Foster tog hem etapploppet 26 sekunder före amerikanen Howard Grotts.

Wengelin gör säsongsdebut på Cypern – satsar på VM-comeback: ”Förra året fanns fart i kroppen”

Matthias Wengelin, 30, tävlar efter ett år i Almby och ett i Örebrocyklisterna inte längre för någon Örebroklubb, men han bor kvar här även om han i år kommer att representera Länna Sport. På torsdag drar han igång säsongen (precis som Axel Lindh, som lämnat Almby för Härnösands CK) med Cyprus sunshine cup, ett etapplopp över fyra dagar på Cypern. Inför den tävlingen har tidsskriften Svenska Cycling gjort en stor intervju med Wengelin, som bland annat berättar att han i år kommer att styra om sin satsning från långlopp till crosscountry, OS-distansen där han 2014 och 2015 körde VM (i sprint var han femma på VM 2016, men den disciplinen har sedan i princip försvunnit, och det året körde han inte crosscountry på VM).
– [Huvudmålet] är att få köra mästerskapen i crosscountry igen, EM och VM, och ha chansen att göra bra ifrån mig är. Det var ett tag sedan jag körde det, och förra året kändes det som att det fanns fart i kroppen. Om det känns så i år också vill jag göra en extra satsning där och se om jag kan göra ett bra resultat, säger Wengelin till tidningen.
Efter Cypern bär det därför av till Sydafrika för världscup (det gäller att samla rankningspoäng så man inte tvingas stå längst bak i starterna, då är det helt hopplöst att ta sig fram till vettiga placeringar i crosscountryloppen), och sedan kommer det bli en hel del internationella tävlingar under året, men också Cykelvasan och långlopps-SM. Men på programmet står också tre tävlingar i Enduro world series, en världscup i den relativt nya tävlingsformen enduro där cyklisterna kör som i rally – korta, intensiva, tekniska specialsträckor där tiden tas med mellanliggande transportsträckor. Och Wengelin hintar i intervjun med Svenska Cycling om att det kan bli en helhjärtad satsning på enduro framöver.
– Det hade varit kul att klämma in innan man blir för gammal, för den cyklingen är jätterolig. Men vi får väl se, det här året ska jag testa hur det känns. Och se om jag har någon chans att utvecklas mer i det, eller om det fortfarande känns som att det är crosscountry som är roligast. Men jag är väldigt glad att jag har de här tre chanserna att prova, säger Wengelin till tidningen.
Mountainbike-EM avgörs i Glasgow den 7 augusti och VM i Lenzerheide i september. Men först väntar alltså tävlingarna på Cypern.
– Prologen blir nästan som en Enduro-sträcka, för vi kör utför mestadels. Det är lite smågalet. Sen är det två point-to-point tävlingar, och crosscountrytävlingen sista dagen. Så det blir ett bra uppvaknande för kroppen i alla fall. Det är tionde året i rad jag är här, säger Wengelin till Svenska Cycling.

Wengelin och Lindh lämnar sina Örebroklubbar – och nu är det upp till SOK att besluta om Anderssons OS-plats

Det finns ju inga tävlingar att rapportera om i dag, eftersom Örebro parkrun blev inställt och varken Filip Danielsson eller Axel Ekström valde att köra sprinten i skandinaviska cup-premiären i Finland. Så därför blir det ett par nyheter i korthet, i stället:

** Internationella skridskoförbundet har nu bekräftat den inofficiella listan jag rapporterade om natten mot måndag: Alltså att Örebroskrinnaren David Andersson fixat en plats åt Sverige på 1 500 meter (och en plats som andrareserv som SOK får chansen att utnyttja om ett par av de 18 länderna som delar på de 36 platserna på 1 000 meter tackar nej, och en plats som femtereserv om några av de 17 länderna som delar på de 36 platserna på 500 meter tackar nej). Nu återstår bara att se om Svenska olympiska kommittén tackar ja till platsen och skickar David till Sydkorea (Sverige har också en plats på 5 000 meter som Nils van der Poel åkte hem, samt en plats som sjättereserv på 10 000 meter).

** Såväl Matthias Wengelin som Axel Lindh, de båda VM-meriterade mountainbikecyklisterna som bor i Örebro, byter klubbar inför 2018. Wengelin, som flyttade till Örebro i november 2015, tävlade 2016 för Almby och 2017 för Örebrocyklisterna, men kommer 2018 inte att köra för någon Örebroklubb utan för Stockholmsklubben Länna Sport CK, meddelar han på instagram. Bytet medför också att han byter från Bianchi till Scott. ”Ser fram emot att få köra i samma klubb som bland annat Johan Possman som var en av mina idoler när han tävlade i downhill och Dennis Dertell som var en av mina största konkurrenter under ungdomsåren. Jag kommer även få med mig Jack Kok ut på tävlingar både här hemma i Sverige och internationellt vilket kommer bli jäkligt kul”, skriver Wengelin på instagram. Lindh, som flyttade till Örebro i februari 2016, har ännu inte meddelat vilken klubb han kommer köra för 2018, bara att han lämnar Almby som han tävlat för de två senaste säsongerna. ”. Utan stöd så som erat fungerar det inte att driva en elitsatsning. Ni är jättemycket värda”, skriver han som tack till Almby på instagram.

** Och vill ni läsa mer om att det blir Tiomila i Ånnaboda 2022 så finns det en hel del att läsa på Svenska orienteringsförbundets hemsida.

Såhär kommer det att se ut nästa år! Jag kommer tävla för @lannasport/@lannasport_ck på cyklar ifrån #Scott. Ser fram emot att få köra i samma klubb som bl.a. @johanpossman som var en av mina idoler när han tävlade i downhill och @dennisdertell som var en av mina största konkurrenter under ungdomsåren. Jag kommer även få med mig @jack.kok ut på tävlingar både här hemma i Sverige och internationellt vilket kommer bli jäkligt kul! 👊🏼 #Repost @lannasport ・・・ Matthias Wengelin (@m.wengelin ) har bestämt sig för att han vill vara en del av Länna Sport familjen och kommer därför att cykla för Länna Sport CK nästkommande säsong. Vi är oerhört stolta och glada att Matthias ansluter till vår satsning på att bli ännu bättre på cyklar och vi hoppas att vi kan lära oss mycket av honom och hans erfarenheter kring proffscykling på allra högsta nivå. Matthias har en imponerande meritlista med flera SM-guld och tre totalsegrar i långloppscupen och kommer att utgöra spetsen i ett riktigt starkt team som tar sig an säsongen 2018! En längre presentation av Matthias finns att läsa på Länna CKs blogg som ni hittar på vår hemsida. Även u23-landslagscyklisten Jack Kok ansluter som ett starkt tillskott. @lannasport_ck @bikeonscott #lännasport #lännasportck #bikeonscott #noshortcuts

A post shared by Matthias Wengelin (@m.wengelin) on

Wengelin vann igen: ”Fick slita en del …”

Matthias Wengelin hittade, efter en småstruliga sommar med mycket oflyt, tillbaka till vinnarspåret när Bergslagsloppet avgjordes i Ånnaboda förra helgen, och på lördagen följde Örebrocyklisten upp med ännu en seger, i 40 kilometer långa mountainbiketävlingen Hammarby Hill. Någon resultatlista har arrangörerna ännu inte lyckats prestera, men ett kort videoklipp där Wengelin diskuterar med tvåan Calle Friberg (lagkompisen från Cape Epic i våras). ”Fick slita en del för att se till så jag hade snabbaste hardtailen/cykeln för dagen i Hellas! Blev en hård fight med Calle hela vägen in till mål på en grym bana”, skriver Wengelin själv på instagram.

Kvalet till långdistans-SM i orientering var förstås lördagens största begivenhet i länet, men det skriver jag om i en olåst artikel på na.se som ni hittar här (och i morgon är jag förstås på plats och bevakar finalen!).

När säsongens 16:e och sista Blodomloppet-arrangemang avgjordes i Visby i dag var Maria Eriksson och Johan Ingjald, Start-löparna som tävlar så flitigt, på plats och sprang hem varsina pallplatser i femkilometersklassen. Eriksson var tvåa, bara 17 sekunder från segern på 21.56, och Ingjald trea, drygt en minut från täten.

I dag var jag själv för övrigt på plats och sprang Örebro parkrun (joggade med sjuåringen), som hade bjudit in Örebro AIK till en specialupplaga av tävlingen och då fick se största deltagarantalet sedan premiären i april (då 97 löpare, nu 83). Erik Anfält dök upp, men verkar inte ha haft med sig någon streckkod, så Jakob Nilsson tog hem segern på 16.25 (fjärde snabbaste tiden någonsin på banan, och snabbare än Anfälts rekord). Liduina van Sitteren var snabbaste dam med 19.17, och persade därmed på banan med tio sekudners marginal. Därmed har hon bara sju sekunder kvar till Mikaela Kemppis banrekord (Kemppi som dragit på sig en förkylning och istället för att springa därför var volontär på loppet). Mycket mer från lördagens parkrun blir det i början på nästa vecka.

Wengelin vann Bergslagsloppet – efter konkurrentens punktering: ”Stolpe in i stället för stolpe ut”

Efter punktering i utbrytning (med nästan garanterat topp två-placering) på SM, tappad sadel (!) i spurten på Cykelvasan och krascher och teknikstrul (senast punktering på Karlstad XC i går, där han bröt efter runt 30 av 78 kilometer) fick Örebrocyklisten Matthias Wengelin, i fjol VM-femma i sprint men i år mer inriktad på långlopp, äntligen tillbaka lite tur. När Bergslagsloppet avgjordes med start och mål uppe i Ånnaboda i dag kom han loss med Michael Olsson två mil före mål, men fick släppa Serneke-Allebike-åkaren och rullade mot en klar andraplats när han plötsligt, bara kilometern före mål (av totalt 67 kilometer), fick syn på Olsson framför sig – med framhjulspunktering. Det skriver Wengelin om på instagram. ”Tog ett bra tag att komma ikapp och det kändes som han skulle åka ifrån mig trots punkan”, skriver Wengelin, som till slut vann med 20 sekunders marginal, och därmed tog sin andra seger i tävlingen (den första kom när Bergslagsloppet var långlopps-SM för första gången, 2015), på tiden 2.30.59.
”Inte det roligaste sättet att vinna på men efter kedjebrottet på SM, punkan igår på Karlstad XC och mycket annat strul den här sommaren så var det ändå skönt att passera mållinjen först”, skriver Wengelin, och tillägger ”i dag var det stolpe in i stället för stolpe ut”.
Trean, Norrtäljes Mikael Flockhart, var över 4,5 minuter bakom (och värt att ntoera är att Garphyttans egen Marcus Jansson, mer känd som mounatinbikeorienterare, tog femteplatsen). Linn Gustafzzon, från Täranby, vann damklassen på 2.57.00.
En kollega var på plats och tog ett litet annat grepp om Bergslagsloppet i den här artikeln (som är pluslåst).

Emilia Fahlin gjorde säsongens sista tävling för stallet Wiggle-High5 (nu återstår bara linjeloppet i VM om två veckor, för landslaget) när världstouren avslutades med Madrid challenge. Och laget lyckades exakt med vad de föresatt sig: Att ge belgiska spurtkanonen Jolien D’hoore möjligheten att spurta hem sin tionde internationella seger för året i loppet över 87 helt centralt belägna kilometer: Och det gjorde hon. Efter finfint lagarbete släpptes hon loss ett par hundra meter före mål, och plockade ned Coryn Rivera och Roxan Fournier.

Det blev väntade segrar för Tisaren på både dam- och herrsidan när stafetterna avslutade DM-säsongen i orientering i Örebro län. Lovisa Persson, Rebecka Nylin och förra helgen landslagsdebuterande Ellinor Tjernlund vann med förkossande 14,5 minuters marginal efter att ha varit snabbast på alla tre sträckorna. Persson förvisso bara sekunden före Milans Josefin Erlandsson, som låg i rygg vid första växlingen, men Nylin över 2,5 och Tjernlund nästan fem från de näst snabbaste löparna på sina respektive sträckor (Milan tog ändå silvret till slut Hagaby bronset).
På herrsidan var det mer dramatik när Tisarens Erik Lindgren växlade först som sexa, över 6,5 minuter bakom Hagabys Jakob Wallenhammar, men juniorlandslagsmannen Filip Jacobsson sprang in nästan hela avståndet och skickade ut Daniel Attås, som liksom Tjernlund sprang Euromeeting för landslaget förra helgen, bara fem minuter bakom Hagabys DM-kung Viktor Larsson. Attås plockade sedan ned Larsson (som hade tre guld och ett silver på fyra DM-tävlingar i år, trots att han stod över natt-DM i fredags) med nästan tre minuters marginal (Larsson och Hagaby fick ändå med sig ännu ett silver medan KFUM Örebro löpte hem ett brons tio minuter bakom).

Helgens höjdare

1. Norasjön runt
Säsongens femte och näst sista veteran-DM i löpning (Mikaela Kemppi har vunnit alla utom maraton) avgörs i halvmaran Norasjön runt i helgen, och dyker Kemppi upp (hon finns inte bland de föranmälda) och vinner så kommer hon även att säkra totalsegern i långloppscupen trots att sju deltävlingar återstår. Bland de hittills anmälda är Liduina van Sitteren, som är den enda som har kvar en teoretisk chans att knipa cuptiteln av Kemppi, överlägset starkast. På herrsidan är Per Sjögren anmäld, och det borgar för att det kan gå fort. Även om Norasjön runt inte bjuder på en någon klassisk pers-bana (det är för kuperat) så kan hans tid ge en fin fingervisning om vad som väntar inför Åstadsloppet, som jag skrev om tidigare i veckan (han tar över ledningen i långloppscupen om han blir topp sex). Vi får väl se om Erik Anfält dyker upp också …

2. Bergslagsloppet
Efter två år som långlopps-SM i mountainbike är Bergslagsloppet i år ”bara” Bergslagsloppet. Vi snackar en 67 kilometer lång slinga som efter starten i Ånnaboda bär iväg söderut till Suttarboda och sedan rakt norrut till Lockhyttan innan den slingrar sig tillbaka mot Ånnaboda igen via Bocksboda, Blackstahyttan och Tomasboda. Det bjuds på stigar, grusvägar och några riktigt rejäla klättringar. Frågan är om någon kan utmana Serneke-Allebike-cyklisterna Emil Lindgren (etta i fjol), Michael Olsson (tvåa i fjol), Johan Norén och Dennis Wahlqvist. Tillsammans har de lagt beslag på sju av åtta segrar i svenska långloppscupen den här säsongen, och tagit 17 av 24 pallplatser.

3. Orienterings-DM
Viktor Larsson har redan tagit tre guld (långdistans, medeldistans, sprintstafett) och ett silver (sprint, fyra sekunder från guld) i orienterings-DM i år, men något femte blir det inte när natt-DM avgörs i kväll. Larsson är inte anmäld (och det är inte så många andra heller), och i stället lär segerkampen stå mellan löpare som Erik Lindgren och Anton Hallor. Josefin Erlandsson (som tog guldet i medeldistans förra helgen) känns som ett givet guldtips på damsidan. När det på söndag är dags för stafett-DM är Larsson tillbaka och jagar en fjärde titel för året, och tillsammans med Jakob Wallenhammar och Oskar Eklöf lär hans Hagabylag vara de enda som kan utamana Tisarens Filip Jacobsson, Johan Aronsson och Daniel Attås om guldet. På damsidan känns Tisarens uppställning med Lovisa Persson, Rebecka Nylin och Ellinor Tjernlund (precis hemkommen från landslagsdebut) känns som givet guldlag.

Bubblare: På söndag kör Emilia Fahlin Madrid challenge, säsongens sista tävling för Wiggle-High5, och hennes näst sista tävlingsdag över huvud taget (bara linjeloppet på VM återstår). Och så avgörs ju 22:a upplagan av Örebro parkrun.

Tourkungen fick stryk av världscupåkare – men tog lika snabb revansch

Först i dag kom resultaten från lördagens etapp av Moto tour, den lokala rullskidstouren. Men det var ju också en mycket speciell etapp som avgjordes i lördags, min favorit på hela touren: Jaktstarten uppför Ånnabodabacken. Precis som i fjol körde var och en av de tyvärr bara elva deltagarna tre kvalåk var uppför den kortare Sanatoriebacken i Garphyttan, där tiderna lades ihop och låg till grund för en jaktstart uppför den längre Ånnabodabacken. SK Bores Johannes Ringsby, som gjorde världscupdebut i vintras, dök upp och körde skiten ur de andra: Tog Sanatoriebacken tre gånger på 15.17 och gick ut på jaktstarten 1.18 före Moto tour-kungen Robert Brundin och nästan fyra minuter före alla andra, och drygade ut avståndet till 1.48 i mål och över fyra minuter till de andra (Frank Kiereck var trea).
”Bra pass och skaplig känsla. Jag vann och det var såklart kul att vinna”, skriver Ringsby i sin blogg där han även bjuder på några filmklipp från tävlingen.
Redan i går kväll fick Brundin dock revansch (om än inte på Ringsby, som hade åkt hem till Falun) när tourens sjunde etapp, en 13,6 kilometer lång masstart, avgjordes. Den vann Brundin på 31.37, 1.23 framför Erik Svensson (Viktor Hansson bröt). Olivia Hansson vann damklassen (inga damer kom till start i lördags) på 38.31, 7.42 före Kristina Lindqvist.
Hansson har därmed avgjort sammandraget på damsidan trots att två etapper återstår, liksom Brundin eftersom ende tidigare teoretiske utmanaren Daniel Olsson avstod båda veckans etapper.
Touren avslutas med två längre etapper, en individuell start över 16 kilometer den 13 september och en masstart över 29 kilometer dne 23 september.

För övrigt har jag skrivit två cykelnyheter på na.se i dag: En längre, pluslåst med Matthias Wengelin inför Bergslagsloppet på söndag och en kortare, öppen med Emilia Fahlin om att hon står över tempoloppet på VM i Bergen om två veckor.