Succéer och DNF:er i Vasaloppet, Ekströms och Svenssons sköna revanscher och ännu en punktering

Nå, vad tar vi egentligen med oss från Vasaloppet förutom att Maria Gräfnings tog en finfin femteplats för massor av i sammanhanget mer meriterade åkare och att Bob Impola valde rätt taktik men inte hade dagsformen att fullfölja den till mer än en godkänd 30:e-placering? Jo, till exempel att Olivia Hansson inte hade sin bästa dag efter en finfin vinter med seger i bland annat Wadköpingsloppet och totalseger i svenska långloppscupen, hon slutade på 43:e plats. Att Robert Brundin trots att han inte fick starta i elitledet tog sig hela vägen upp till topp 100 (100:e plats jämnt!) och därmed säkrade en plats i nästa års elitled. Att comebackande gamle världscupåkaren Daniel Cornelius tog en 226:e-plats efter sin första riktiga träningsvinter på över tio år, att långlöparen Liduina van Sitteren blev tredje bästa länsåkare på damsidan med en 171:a-plats, att Anton Hallor äntligen fick lyckas på riktigt i Vasalopet och stakade i mål som 416:e man (efter att tidigare som bäst ha varit 1 826:a och i fjol ha brutit i Hökberg), och konditionsidrottsvirutosen Per Sjögren lite oväntat ställde upp men tvingades bryta i Risberg med sjukdomskänning. Det fanns säkert minst lika många andra åkare att uppmärksamma, hela vägen bak till Karlslunds Örjan Andersson som med 12.03.34 bara hade 27 åkare bakom sig i mål (men 12 486 framför), men de här namnen får räcka för i kväll.

I finalen av skandinaviska cupens final i lettiska Madona, en jaktstart på fredagens och lördagens resultat, visade Axel Ekström klass när han äntligen fick köra ett distanslopp i fristil igen. Ekström gick ut som 66:a, men passerade 23 gubbar – bland dem nio svenskar – på väg mot mål och hade dagens 33:e bästa åktid – fjärde bäst av svenskarna. Till exempel tappade han bara 1.11 på totalsegrande norrmannen Martin Löwström Nyenget över 15 kilometer. Norrmännen körde till sig de 16 främsta placeringarna i minitouren, och 22 av de 23 första (Karl-Johan Westberg bröt mönstret med 17:e-platsen för Sverige). En hyfsad bredd.
Den här insatsen lär lova gott för Ekström i jakten på en plats i nationell kvot till världscuptävlingen i Falun om två veckor, eftersom distansloppet där går över just 15 kilometer fristil.

Nere i Kristianstad tog Tisarens ex-landslagslöpare Andrea Svensson gruvlig revansch för gårdagens bom till första kontrollen och sprang hem långdistanstävlingen i orienteringens Sverigepremiär sekunden före Vilma Blennow, Falköping. Det var individuell start, så det blev ingen äkta spurtstrid, men faktum är att Svensson, som ledde större delen av loppet, var passerad av Blennow vid sista kontrollen men klämde sig förbi igen in mot mål.

Inomhus-veteran-SM i friidrott avslutades med ett tredje medeldistanssilver till Marie Dasler i K5-klassen (hon tog ju även guld på 400), via 2.43,32 på 800 meter vilket var 2,5 sekunder från Mia Havinder, Björnstorps, segertid (hon vann även 1 500 och 3 000 meter). Déjà-vu även för Maria Eriksson i K40-klassen, med en placering strax utanför pallen: Efter fjärdeplatser på de två inledande distanserna blev hon i dag femma på 800 meter, på 2.42,62.
Örebro AIK:s IngMarie Johansosn, som jag bommade i gårdagens rapportering, följde upp brons på 1 500 (5.25,78) och 3 000 meter (11.45,42) med silver på 800 meter (2.38,38), bara fyra hundradelar bakom segrande Karin Schön, Kville. IFK Noras Rodney Hundermark, som vann SM-guld i M50-klassen på 1 500 meter med fyra tusendelars marginal på lördagen fick den här gången ge sig mot samma motståndare, Morjärvs Mats Olssno, på 800 meter (2.10,50). Nu skiljde ”jättemarginalen” 78 hundradelar till Olssons fördel. I samma klass blev KFUM Örebros Lars Lundegård fyra på båda distanserna (2.18,16 respektive 4.46,83).

Nere på Cypern avslutade mountainbikecyklisterna Matthias Wengelin och Axel Lindh sitt två veckor långa tränings- och tävlingläger med en sista tävling, Cyprus sunshine cup #2, ett endagarslopp som även går under namnet Afxentia. Betydligt färre cyklister hade stannat kvar för den här tävlingen jämfört med de som åkte förra veckans etapplopp, men toppen var ändå god och Wengelin fick nöja sig med en elfteplats i mål (bland annat efter en ny punktering), nästan nio minuter bakom segrande tjecken Ondrej Cink över 25 kilometer över en rejält kuperad varvbana. Lindh var i sin tur fyra placeringar och 2,5 minuter bakom Wengelin.

 

Gräfnings säkrade totalsegern med ny vinst, Regborn oslagbar i säsongsöppningen och Axelsson slog tre år gamla rekord

Karlslundsåkaren Maria Gräfnings har försökt i tre år – och i dag lyckades hon till slut: Efter två raka andraplatsen i sammandraget i Fis Worldloppet cup säkrade hon redan nu, 1,5 månader före finalen i Ryssland, totalsegern i 2019 års cup genom att ta hem fjärde tävlingen (av sex möjliga): Finlandialoppet. Segern var inte fullt lika överlägsen som de senaste, förvisso, men ändå med 34 sekunders marginal bak till tvåan Sini Alusniemi, Finland, över 50 kilometers åkning i fristil.
”Det var ett speciellt lopp i dag. Det blåste väldigt mycket, och ingen ville ligga längst fram i gruppen. Vi åkte långsamt, och fler och fler åkare anslöt till gruppen. När vi äntligen kom in i skogen, där det blåste lite mindre, gick jag all-in 15 kilometer från mål och fick en lucka till de andra tjejerna. Jag är så glad över att vara först i mål”, sa Gräfnings till tävlingsorganisationen.
I sammandraget har Gräfnings nu 480 poäng mot 302 för tvåan Tatjana Mannima med 100 poäng kvar att åka om i Ugra ski marathon den 6 april. Men redan nästa helg gör Gärfnings en intressant start i Vasaloppet.

Det är ju svårt att bedöma med tanke på motståndet, men Martin Regborns inledning på säsongen ser riktigt stark ut: På söndagen knöt han ihop tredje raka segern i världsrankningstävlingarna nere i turkiska Antalya (långdistans fredag, medeldistans lördag, förkortad långdistans söndag – och lägg därtill en seger i Löpex vinterserie den 30 januari så har han vunnit fyra av fyra tävlingar han ställt upp i 2019), och återigen med förkrossande marginal, den här gången över fem minuter före tvåan, rutinerade vitryssen Andrey Salin (som springer för Göteborgsklubben Sävedalen), och då ska man veta att det ändå ställde upp 53 löpare i herrarnas elitklass (en sån som dubble världsmästaren [om än i sprint] Jerker Lysell var 13:e, över 14 minuter bakom Regborn). Kanske ändå viktigare att notera vad Regborn själv känner, eftersom det är svårt att värdera insatsen utifrån tiderna (även om det aldrig är enkelt att vinna en orienteringstävling), och i sin öppna träningsdagbok skriver han att det känns som en ”fin inledning på säsongen”, och att han hade ”bra driv i löpningen och [ett] stabilt tekniskt genomförande” i dag. ”Väldigt lätt, öppen terräng, bara att bomba längs med strecket och bocka av kontrollerna, några mer utmanande sträckor längst söderut.”
I sammandraget vann Regborn förstås den minitour som de tre världsrankningstävlingarna utgjorde på maxpoängen 3 000, närmast före just Salin på 2 786,91 poäng (alla bakom segraren fick sin procent av segertiden multiplicerat med tio som poäng varje dag).
Tyvärr är det ju inget EM i år och heller ingen världscup förrän i juni, så det dröjer innan vi får se Regborn i den internationella konkurrensen på allvar, men Swedish league (eller elitserien i orientering, som jag brukar envisas med att skriva) drar ju igång i mitten av april i alla fall.
Lilian Forsgren avslutade med andra raka pallplatsen drygt 5,5 minuter bakom segrande Karolin Ohlsson (som tog totalsegern på damsidan via tvåa segrar och en andraplats) och Natalia Gemperle, men före starka löpare som Alva Olsson och Josefin Tjernlund. I sammandraget blev Forsgren fyra, 6,9 poäng bakom Olsson på tredjeplatsen (de poängen motsvarade 34 sekunder, som Forsgren hade behövt springa snabbare på dagens etapp).
Lovisa Persson blev näst bästa läns- och Tisaren-löpare i sammandraget, sjua och därmed placeringen före Josefin Tjernlund, trots att rangordningen var den omvända på söndagen med en åttondeplats för Persson och en sjätteplats för Tjernlund.
Jonatan Gustavsson avslutade sin svit med raka pallplatser genom att bli tvåa i bakom totalsegraren Hugo Lillieström på dagens etapp (tidigare totalledaren Jonas Andersson bröt). Även i damjuniorernas klass blev det en pallplats till länet efter att Anna Hallmén varit tvåa bakom Kristina Smirnova på de två avslutande etapperna (bara två löpare fullföljde alla etapper i den klassen, Hallmén bröt första men blev ändå trea totalt).

En annan som visar storform är Adam Axelsson. I en resultattävling på den snabba isen i Calgary slog Axelsson natten till söndag, svensk tid, äntligen sina 3,5 respektive tre år gamla personliga rekord på 500 meter (37,11) respektive 1 000 meter (1.13,33). Tiden på 500 meter gör att han klättrar förbi Martin Friberg på listan över tidernas bästa svenskar på distansen, där Axelsson nu är nia, bara sex hundradelar bakom en viss Johan Röjler (Eric Zachrisson har svenskt rekord på 35,44). Det blir mycket mer om Axelsson på bloggen när jag fått tag på honom i Kanada.

I junior- och ungdoms-SM i friidrott (ungdoms-SM i 17-årsklasserna alltså, de i 15- och 16-årsklasserna avgörs i Västerås om några veckor) blev det inga medaljer för länet i medeldistanslöpningen. Precis som för Åsbros Klara Frih i går slutade det med en fjärdeplats för KFUM Örebros Noha Olsson i 17-årsklassen. Han gjorde 4.17,71 på Örebro indoor games i januari, men mästerskapslopp är ju något helt annat och även om den tiden hade räckt till guld i Växjö (det tog Hälles Sharmarke Ahmed på 4.17,93) så fick Olsson se ytterligare två löpare smita över mållinjen innan han passerade den på 4.21,34 (1,2 sekunder från silver, sex tiondelar från brons).

Nere på Cypern avslutade Matthias Wengelin och Axel Lindh Cyprus sunshine cup, som även går under namnet Afxentia stage race, på vitt skilda sätt. Wengelin blev elva på sista etappen, mindre än 80 sekunder bakom täten efter nästan 1,5 timmar och fyra varv på en intensiv crosscountrybana. Polacken Wawak Bartlomiej vann för dagen närmast före tjeckerna Ondrej Cink (som varit 14:e på OS och cyklat Tour de France) och Jan Skarnitzl (som varit tolva på OS och nu tog hem sammandraget på Cypern, 39 sekunder före Bartlomiej).  ”Riktigt fin känsla i kroppen, så det var bara att njuta av racet”, skriver Wengelin på instagram (han fick dock nöja sig med en 21:a-plats i sammandraget efter alla punkteringar han drabbats av tidigare i veckan). Lindh, då? Näe, han var inte alls nöjd med hur kroppen kändes (efter de dubbla antibiotikakurerna) och kom i mål som 38:a i dag, drygt tio minuter efter täten, vilket gjorde att han landade som 37:a i sammandraget: ”Hoppas det här kommer vara det mest mediokra lopp jag gör i år”, skrev han på instagram.

I tävlingen med det läckra namnet Studenternas Vinthundsvinter, i Sollentuna friidrottshall, slutade KFUM Örebros Markus Bohman, som dragits med lite sjukdomsbekymmer under vintern, på andra plats på 8.37,52 (tre sekunder bakom Spårvägens Alexander Holmblad i ett startfält med 57 löpare). Hans tidigare bästaresultat sedan han flyttade till länet är 8.55,87 i fjol, men jag är osäker på om det är pers eller om han löpt snabbare tidigare.

Första dagen av Öppet spår, då? Jo, Karlslunds Per Eklöf sjunde snabbast av alla med finfina 4.35.45 (Det är ju svårt att jämföra från år till år, men hans ästa tid i ”riktiga” Vasaloppet är 4.09.19 2012 och bästa placeringen en 115:e-plats från året innan). Klubbkompisen Ida Nilsson var snabbaste dam från länet med 5.50.35, en grym förbättring efter att tidigare ha gjort ett par Öppet spår runt 7,5 timmar.
Granbergsdals Ludvig Berg följde upp ungdoms-SM-succén med seger i Ungdomsvasans H16-klass, över 19 kilometer, fem sekunder före Högbos Kalle Georgsson på andraplatsen. Dessutom vann elvaåriga Oskar Söder, som förvisso tävlar för IFK Grängesberg men bor i Kopparberg, H12-klassen, över nio kilometer, på 25.14 (tre sekunder före tvåan).

Måste ju förresten passa på att skriva att det är trist med ett SM i skidorientering utan en enda deltagare från varken Örebro län eller Värmland … Speciellt som det under senaste decenniet faktiskt funnits några riktigt vassa idrottare i grenen. Men just den här vintern verkar det som om hela länet valt att lägga kartstället på hyllan.

Bergentz bästa länsåkaren i Tjejvasan igen (men det satt hårt åt den här gången!) – och Regborns smakstart med dubbla segrar i världsrankningstävlingar

Förra året blev Erika Bergentz bästa länsåkare i Tjejvasan med över fem minuters marginal. Sedan dess har hon (som egentligen är medeldistanslöpare) opererat foten, tvingats träna alternativt och inte gjort en enda skidtävling. Nå. I dag stod hon på startlinjen igen, och efter fjolårets 46:e-plats fick hon för första gången ta plats i elitledet. Och återigen hemförde hon titeln som bästa länsåkare, även om det satt lite hårdare åt den här gången. 45-åringen hade sällskap av 27 år yngre klubbkompisen (i Garphyttans IF) Elin Schagerström (junior-VM-skidorienteraren) i princip från start till mål, och var någon sekund och placering bakom vid passeringarna i Oxberg, Hökberg och Eldris, men en sekund före över mållinjen i Mora. 1.30.24 och en 49:e-plats för Bergentz (drygt nio minuter från täten och 1.13 från segern i D45-klassen där hon blev trea) och 1.30.25 för Schagerström (som var åtta i juniorklassen, 7.14 från segern men bara 1.15 från pallen).
Räknar man länet lite bredare så var Susanne Hedlund, som sedan många år tillbaka bor i och tävlar för Bjursås i Dalarna men som är född och uppvuxen i Karlskoga och fostrad i Granbergsdal, dock bästa länsåkare med en 16:e-plats, När hon tog sig i mål i andraklungan, 2.09 bakom segrande Britta Johansson Norgren.
Superveteranen Asta Sjöberg från Lindesberg, urstark i både skidåkning och orientering, var snabbast av alla åkare över 80 år med långt över 1,5 timmars marginal (!) i sin individuella debut i Vasaloppsspåret (hon var med i Stafettvasan 2014) och 1 408:a totalt av 5 485 som tog i mål. Imponerande.
En annan som förtjänar ett omnämnande är Åsa Fjellström, Karlslund, som tog sin sjunde topp 100-placering på 1.52.35 (femma i D45-klassen) efter att dagen innan ha varit tvåa av alla damer i Kortvasan på 1.46.20 (tio sekunder bakom Tova Andersson).

I turkiska Antalya har Martin Regborn fått en veritabel smakstart på orienteringssäsongen trots problemen han stött på under vintern. På fredagen vann han en långdistans med nästan tre minuter marginal till tvåan Aliaksei Aleksiayonak (en vitryss som sprungit nio VM) och i dag vann han en medeldistans med nästan två minuters marginal till tvåan Andrey Salin (en virtryss som sprungit sju VM och representerar Sävedalen). De två tävlingarna har, liksom söndagens, världsrankningsstatus men ingår också i en minitour där Regborn samlat på sig maximala 2 000 poäng och leder med 108,31 poängs marginal till Aleksiayonak som är tvåa.
Lilian Forsgren fick också kliva upp på pallen i dag, som trea, 1,5 minuter bakom Anastasia Borovkova som var två sekunder före Järlas Karolin Ohlsson i mål. Forsgrens klubbkompis (i Tisaren) Lovisa Persson blev femma, Josefin Tjernlund 19:e. I går vann Ohlsson, 14 minuter före Forsgren på femteplatsen och med Tjernlund som nia. Det gör Forsgren till femma i sammandraget, men bara 44,16 poäng från Borovkova på andraplatsen (Ohlsson leder överlägset).
Värt att notera också att Jonatan Gustafsson, som ju avstod en bra medaljchans på junior-SM i friidrott i helgen för att åka på det här lägret, vann juniorklassen i dag, tolv sekunder före Roxens Jonas Andersson. I sammandraget är Andersson dock 71,34 poäng före efter sin seger i långdistansen i går (Gustafsson var trea då).

I det där friidrotts-SM:et i Växjö tog sig Noha Olsson (4.20,50) programenligt till final på 1 500 meter i P17-klassen (den löps på söndagsförmiddagen), medan det överraskande blev direktfinal i F17-klassen (bara 13 löpare till start), och där där fick Åsbros Klara Frih, som varit Sverigetvåa i vinter (ned som Sverigetrea nu) nöja sig med en fjärdeplats, knappt två sekunder från guld (Det gick till Klara Ygeby, Upsala) och bara åtta tiondelar från medalj. Även i M22-klassen blev det direktfinal, och där sprang Heshlu Andemariam in som åtta på perset 4.06,39, åtta sekunder bakom segrande Leo Magnusson, Sävedalen.

Bara 30 mil från orientering i Antalya, på Cypern, var Matthias Wengelin 13:e på gårdagens etapp i Cyprus Sunshine cup (bara 1.25 bakom segrande polacken Wawak Barthomiej över 52 kilometer och två timmars tuff mountainbikecykling), en fin revansch efter mardrömsprolgen, medan Axel Lindh sjönk tillbaka efter sin fina prolog och var nästan elva minuter bakom på 41:a-platsen. I dag var Wengelin 23:a trots dubbla punkteringar, men nästan sju minuter bakom täten (ryssen Timofei Ivanov vann i dag) medan Lindh var 37:a, över 16,5 minuter efter över 61 kilometer med flera tuffa backar. I sammandraget är Wengelin 23:a (14,5 minuter bakom totalledande tjecken Jan Skarnitzl) och Lindh 38:a (28 minuter bakom) inför söndagens final. Att Lindh inte är sitt gamla goda jag förklaras till stor del av att han under slutet av januari/början av februari tvingats till dubbla doser antibiotika efter att ha åkt på en infektion i ett sår på vänsterbenet under ett träningsläger i Thailand.

View this post on Instagram

Kroppen fortsätter kännas bra men samtidigt försöker jag tydligen slå något världsrekord i antal punkteringar…🤔 Idag blev det två stycken, den första gick bra och @davideriiksson gjorde ett snabbt byte så jag körde upp mig till 16:e. Sen kom andra punkteringen på en grusväg när en sten slog upp i sidan på däcket, då fick jag lägga i en slang och tappade till 23:e plats som jag höll in i mål. Sista rycket imorn, då väntar ett xc-lopp! 👊🏼 📸: @haakphoto • #lännasport #tunesverige #SCOTTbikes #bikeonscott #noshortcuts #maurten #runviksosteopati #wearmb #compexsverige #compexinfo #wearcolour #lifeisyourcanvas #moonlightmountaingear #lännasportck #zeropoint

A post shared by Matthias Wengelin (@m.wengelin) on

Och så löptes det den 92:a upplagan av Örebro parkrun i dag. Besökande britten Paul Collyer och Karlslundsfotbollsspelaren Carl Grundel var de enda löparna under 20 minuter (19.11 respektive 19.27) medan Petra Hanaeus ännu en gång var bästa dam (20.47). Konditionsidrottsbloggsbekantingar som Danny Hallmén (21.55) och Bella Lagrange (23.13) fanns också med bland de 57 startande.

Wedin totalvann Tour de Kif (och mardrömsstart för Wengelin på Cypern)

Trägen vinner, brukar det ju heta. Nå, Thomas Johansson och Jonas Georgsson var förvisso ensamma om att köra samtliga sju etapper i lokala längdskidtouren Tour de Kif i år (sista gick på onsdagskvällen), men de huserade lite för långt ned i resultatlistan för att hugga om mer än låga placeringar på topp tio. Men Pär Wedin och Oskar Ekholm var de enda på topp sex som ställde upp i sex tävlingar, och trots att de tillsammans bara skrapade ihop två segrar (Wedin i premiär, Ekholm i finalen) blev de etta och tvåa i totalen före en del möjligen snabbare åkare. Wedin tog totalsegern via en seger, två andraplatser, en tredje- (i finalen), en fjärde- och en femteplats, totalt 134 poäng, 15 fler än Ekholm som alltså tog sin första seger just i finalen och i övrigt hade en andra-, en tredje, två fjärde, och en åttondeplats under säsongen.
Finalen gick över tio kilometer klassiskt med masstart, uppe i konstsnöspåret i Ånnaboda, och dubblerade som KM för Karlslund. Några tider har inte läckt ut, men Ekholm vann alltså på herrsidan (närmast före Jimmy Axelsson) medan debutantden Ingela Lindberg tog hem KM-guldet på damsidan. Hela säsongen har bara sett fyra damstarter fördelat på tre åkare; Olivia Hansosn har startat och vunnit två och tar därmed hem cupen.

Nere på Cypern drog Cyprus Sunshine cup, även känd under namnet Afxentia stage race, i dag igång med en 13,8 kilometer lång prolog där det gick rejält åt skogen för Örebros VM- och EM-cyklist Matthias Wengelin. ”Punkade bort mig på banans asfaltsparti, hur nu det gick till … Vätskan vägrade täta och jag fick åka på punkan en bra bit till andra tech-zonen där jag lånade en pump och fick i en slang”, berättar han på instagram.
tysken Luca Schwarzbauer var snabbast av alla på 24 minuter blankt, medan Wengelin efter allt strul kom i mål på 30.55 – alltså nästan sju minuter bakom, som 57:e cyklist av 62 startande. Med det var han inte ens bäste örebroaren, den titeln tog i stället EM-cyklisten Axel Lindh, som slog ett gäng av de där stora namnen från försnacket när han tog sig i mål som 13:e man, bara 63 sekunder bakom Schwarzbauer. ”Benen var inte riktigt där, men tekniskt så klickade allt”, skriver han på instagram.
I morgon fortsätter tävlingen med en 52 kilometer lång etapp med 1 820 höjdmeter med en riktigt fet stigning från knappt 700 till 1 222 meter över havet mellan kilometer 10 och 17. Sedan väntar 61 kilometer på lördag (1 916 höjdmeter) innan ett intensivt varvlopp på en crosscountrybana avslutar på söndag.

Wengelin på pallen i säsongens första tävling: ”Hade gärna varit med och fightats längre om vinsten”

Det blir ju ingen tävlingspremiär för Emilia Fahlin den här helgen, men för länets näst mest meriterade (och nu aktive) cyklist Matthias Wengelin är tävlingspremiären redan avverkad. Mountainbikeåkaren som fortfarande bor kvar i Örebro, även om han inför förra säsongen lämnade Örebrocyklisterna för Stockholmsklubben Länna Sport, befinner sig på Cypern för att precis som de senaste åren köra Afxentia stage race (som också går under benämningen Cyprus sunshine cup) och passade i söndags på att köra Lythrodontas MTB, en nationell tävling med UCI-rankningsstatus (om än på lägsta nivån) på en 4,4 kilometer lång varvbana strax utanför huvudstaden Nicosia. Wengelin berättar på sin blogg att han tog ledningen tidigt, och efter att ha blivit ikappkörd av Floria Trigo återigen ryckte i en nedförsbacke, men sedan kom fransmannen ikapp igen, ökade farten, och då var olyckan framme: ”Jag skar en kurva över en liten buske så [det] fastnade en pinne i framdrevet och lyfte av kedjan, så jag fick stanna en snabbis för att lösa det”, skriver Wengelin. Kort senare kom regerande cyprotiska mästaren (i både mountainbike och tempolopp på landsvägscykel) Andreas Miltiadis ikapp: ”Då var jag för trött för att göra något så sista biten av racet åkte jag runt ensam på tredjeplatsen med en stor lucka bak till fyran”, skriver Wengelin. ”Hade gärna varit med och fightats längre om vinsten, men det är skönt att ha första tävlingen gjord”, summerar han, ”Alltid lite lurigt med hur man ska disponera krafterna vid första tävlingen för året, även om det blivit många hårda pass under vintern så blir det alltid annorlunda när man väl står på startlinjen och ska hålla ett bra tempo i 1,5 timme tillsammans med andra som vill cykla ifrån en.”
Totalt kom bara 19 cyklister till start i herrarnas elitklass, och bara sex av dem klarade sig från att bli varvade. Wengelin var knappt två minuter bakom Trigo i mål, knappt en bakom Miltiadis.
I etapploppet väntar helt annat motstånd, där dyker som vanligt några av världens bästa mountainbikecyklister upp för att vässa form inför stundande strapatser. I år flaggar arrangörerna (vid sidan om regerande landsvägsvärldsmästaren Anna van der Breggen på damsidan, som är det allra fetaste namnet som dyker upp) för namn som 2012 års olympiske mästare Jaroslav Kulhavy, Teckien, amerikanen Howard Grotts (som tillsammans med Kulhavy vann världens mest prestigefyllda etapploppp, Cape Epic, i fjol), tjeckerna Ondrej Cink, Kristian Hynek och Jan Skarnitzl, österrikarna Karl Market och Gregor Raggl, U23-VM-medaljören David Nordemann från Nederländerna, dansken Sebastian Carstensen Fini, letten Martins Blums, amerikanen Christopher Blevins, polacken Bartlomej Wawak och schweizarna Fabian Giger och Matthias Stirnemann. Ja, en otrolig rad av starka namn, alltså, och då nämns inte ens Wengelin, som trots allt gjorde några riktigt fina resultat i fjol och bland annat var EM-sjua i sprint.

van Sitteren tvåa i Nora dagen efter Lidingö – men Forsberg höll liv i cupen (och Regborn vann på supertid)

Mindre än 24 timmar efter att ha kutat Lidingöloppets 30 kilometer gjorde Liduina van Sitteren ett försök att springa hem långloppscupen genom att starta i Annaloppet i Nora (tajta lopp är ju inget nytt för van Sitteren, som kutade Viby marathon på förmiddagen och Jordgubbslunken på eftermiddagen i somras). Karin Forsberg, den ende utmanaren som finns kvar om cuptiteln, var dock ännu starkare och avverkade det 5,2 kilometer långa terrängloppet på 18.53, vilket innebär att hon håller liv i kampen om sammandraget. van Sitteren blev tvåa, slagen med 1.05, men eftersom hon har så många bra placeringar sedan tidigare, och bara de tio bästa får räknas i cupen, adderar en andraplats inga poäng i sammandraget. Matematiken inför fortsättningen är enkel: Forsberg behöver vinna även de återstående fem tävlingarna samtidigt som van Sitteren inte får bli tvåa i terräng-DM för att Forsberg ska ta hem cupen; alla andra scenarion ger van Sitteren slutsegern. I Nora var Ida Hylander, Oxelösund, trea medan hemmalöparen Kim Semstrand var tredje bästa länslöpare (men 4,5 minuter bakom Forsberg).
På herrsidan gjorde Martin Regborn säsongens första framträdande i långloppscupen, och den femfaldige VM-orienteraren visade vart skåpet ska stå när han tog hem segern på finfina 15.55 (3.03-tempo över 5,2 kilometer terräng …, förmodligen ett banrekord även om jag inte hittat något officiellt, tror att Per Sjögrens 16.14 från i fjol är snabbaste noteringen), vilket gav segern 57 sekunder före sju år yngre klubbkompisen (i friidrott, men inte i orientering) Jonathan Gustafsson. Stocksäters Michael Welday tog tredjeplatsen på 17.32. Resultaten gör att Heshlu Andemariam, Thomas Chaillou, Johan Ingjald och Jack Karlsson nu även teoretiskt är borta från segern i herrarnas långloppscup, där nu bara Andreas Ingberg har kvar möjligheten att nå ikapp Per Arvidsson (ingen av dem sprang i dag). För att lyckas med det måste Ingberg springa in 22 poäng på de fem sista deltävlingarna.

På Lidingö följdes gårdagens 30- och 15-kilometerslopp av tiokilometaren plus ett antal juniorklasser. Den mest framskjutna länsplaceringen stod IF Starts Hugo Örn för med en niodneplats i P14-loppet över sex kilometer, där han var 1.35 bakom segrande norrmannen Eivind Duelien Vaaje (Örn kutade på 22.04).

Matthias Wengelin verkar, precis som i förra veckans debut, ha fått något problem som kostat mycket tid i mountainbikeendurons världscup Enduro world series i Italien i helgen. Wengelin var 42:a på den första specialsträckan och 65:a–83:a på de följande fyra, men tappade sedan sex minuter på den sjätte sträckan och föll som en sten, till 172:e plats i sammandraget, nästan tolv minute bakom segrande amerikanen Richi Rude.

Det strävsamma gamla världsmästarparet Lotta Nilsson och Bibben Nordblom (mor och dotter från Nora) kör ju inte längre Ö till ö tillsammans, men i dag tävlade de i den tyska swimruntävlingen 1 000 lakes, som är maratonlångt med 34,6 kilometer löpning och 7,6 kilometer simning med 20 byten mellan disciplinerna. Bibben och Lotta la sig på fjärdeplatsen redan från start, och höll den hela vägen in i mål. Svenska Helena Sivertsson och estniska Helen Maalinn vann på 4.48.32, Bibben och Lotta var 56 minuter bakom, knappt tolv minuter från medalj.

Redan i går avgjordes finalen i årets hinderbaneloppsarrangören Toughest egen cup, med en jaktstart i Köpenhamn. Topp 20 i sammandraget hade kvalat in, och örebroarna Cimmi Wignell, Jonathan Kandelin och Sara Forsström låg åttonde, 13:e respektive 19:e i cupen inför finalen. Wignell kom dock inte till start och Kandelin tappade två placeringar, men Sara Forsström bröt mållinjen som tolva. Ludvig Werkmäster, Umeå, och Linnea Ivarsson, Göteborg, tog hem slutsegrarna.

View this post on Instagram

Toughest Köpenhamn 🇩🇰 Jag gav allt jag hade för dagen och mot slutet försökte jag ge lite till som resulterade i ett fall bakåt istället😝 Men hade bestämt mig, all in or nothing. Blev tyvärr nothing, inte mycket att göra åt när motståndet för dagen helt enkelt var för starka👊🏼 Tog aldrig ikapp nå placeringar, istället ett tapp på 2-3 st. Eftersom jag verkligen gav det jag hade kan jag inte vara annat än nöjd😊, riskerade hellre ett par placeringar i försök att tjäna några var mitt lopps mål. Som sagt, all in or nothing. Får försöka ladda om, om 3 veckor är det VM i London som gäller 🤟🏼. Men kul lopp och alltid lika härligt att få träffa på alla vänner tillika motståndare👌🏼😘 📸 : J.P OCR/sport foto. #toughestrace #toughestelite #icamaxiu #trädikraft #eitechab #teammundt #örebroaik

A post shared by Jonathan Kandelin (@jonathankandelin) on

Fahlin säker på att det hade blivit medalj utan misstaget – och succé för premiären av Wadköpingslöpet (och massor, återigen verkligen massor, annat!)

Emilia Fahlin slutade fyra i lagtempot på VM i dag, för andra gången. Bittert, naturligtvis, att återigen missa medalj med sekunder och den här gången kunde det dessutom ha blivit ett guld om det inte varit för incidenten när lagkompisarna missade att hon inte lyckades återansluta längst bak i ledet – och Fahlin därmed tappat kontakten och aldrig kunde komma tillbaka, vilket gjorde att Wiggle-High5 bara hade fyra cyklister kvar som kunde växeldra in över mållinjen de sista 20 kilometerna, och ett guldläge vid mellantiden förbyttes mot den försmädliga fjärdeplatsen.
– Det känns bara tråkigt att det blev så här. Med fem åkare hade vi absolut varit på medaljplats. Nu gäller det att glömma det här och fokusera mot det individuella tempoloppet, säger Fahlin i ett pressmeddelande.
Jag pratade själv med henne i eftermiddags, och den texten kan ni läsa här (jag skrev också ett snabbt referat utifrån SVT:s sändning som återfinns här).

Premiärupplagan av det tekniskt tuffa trail-/terrängloppet Wadköpingslöpet måste klassas som en succé. Hela 53 löpare kom till start i tävlingsklasserna, varav en hel del namnkunniga. Störst var förstås regerande SM-bronsmedaljören i maraton, Örebros egen Erik Anfält, som dock mycket oväntat fick se sig besegrad av 23 år yngre Jonatan Gustafsson som så sent som i går sprang hem ett DM-brons i orientering till sitt KFUM Örebro. Kanske var det just den i orienteringen förvärvade talangen för att springa i oländig terräng som fällde avgörandet (plus en grym kondition, förstås) till Gustafssons fördel; Hur som helst låg han kloss i rygg på Anfält vid de båda varvningarna för att sedan kliva förbi och vinna med knappt sju sekunder. Trean Per Arvidsson, som leder långloppscupen (där Wadköpingslöpet inte i år, men mycket troligt nästa år, ingår), tog tredjeplatsen knappt 42 sekunder bakom medan Jonas Nilsson, som ju vann Tarstaborgsrundan förra helgen, var distanserad med 1.22 på fjärdeplatsen (även femman Johan Bäckman, Malung, sexan Mattias Nätterlund, Örebro AIK, sjuan Linus Larsson, mest känd som skidåkare från Karlslund, och åttan Andreas Ingberg, Örebro AIK, är ju löpare som brukar vara goda nog för att kunna vinna lopp, vilket säger en hel del om bredden på topp på stigarna i Karlslund den här söndagen).
På damsidan hittade Karin Forsberg rätt efter förra helgens felspringning på Tarstaborgsrundan, och visade ingen pardon när hon vann med över fyra minuters marginal. 48.31 på Forsberg, 52.51 på tvåan Frida Nilsson och 53.31 på trean Maria Eriksson (som ju vann i Pålsboda förra helgen).
Banrekorden lyder 48.31,2 på damsidan (vilket kan bli svårslaget även om Forsberg tappade lite tempo; varvtiderna 15.46, 16.15, 16.29) och 42.18,5 på herrsidan (varvtiderna på Gustafsson 14.00, 14.19, 13.59).

View this post on Instagram

Grymt skoj lopp idag! #Wadköpingslöpet, 3 varv på en riktigt teknisk och tuff 3,5 kilometers slinga i Karlsundsskogen. Lite "arenakänsla" över det hela. Häftigt! Gjorde ett tappert försök att visa ungtupparna att gammal fortfarande är äldst 😃. Men väl i mål fick jag nöja mig med att vara näst äldst. Bra så. Äldst, eller i hans fall snarast snabbast, blev 19-årige @jjonatangustafsson. Tack för sparring och snygg spurt 💪💣💥. Nu hoppas jag att denna genomkörare ska bidra till toppform till nästa helg och #Lidingöloppet. Eller toppform tror jag nog egentligen inte. Känner mig lite för seg för det. Men man kan ju alltid hoppas. Större under har skett 😉 📸@photobyglinneras #salomonrunningswe

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Örebroaren Matthias Wengelin lyckades inte följa upp lördagens fina inledning i sin debut i mountainbikeendurons världscup Enduro world series. Han gjorde förvisso en helt okej insats på dagens första sträcka men råkade sedan ut för ett kedjebrott, som kostade sex minuter, på den andra och fastnade i den tredje med ena foten i ett träd och drog omkull rejält. ”Slog till med säsongens hårdaste vurpa … Vet inte riktigt hur kroppen lyckades hålla ihop men det gjorde den”, skriver Wengelin på instagram. Han tappade därmed från den 54:e-plats han låg på efter lördagen till en slutgiltig 172:a-plats i värlsdcupdeltävlingen, men det är ju inte så mycket att säga om efter det missflytet … Wengelin åker nu direkt från spanska Ainsa till italienska Ligure för världscupfinalen nästa helg.

Axel Lindh, som liksom Wengelin bor i Örebro men tävlar för en klubb utanför distriktet (i Lindhs fall Härnösand), körde i stället världscupen i mountainbikesprint i belgiska Antwerpen, och tog en 16:e-plats i kvalet men åkte sedan ut i åttondelsfinal efter att ha hamnat i ett tufft heat med kvalsegraren Jeoren van Eck och 17:e-palcerade Felix Klausmann. Lindh slutade därmed 18:e i totalen, precis utanför världscuppoängen (som går till topp 16).

Almbys Johan ”Limpan” Lindbom säkrad en topp tio-placering (en niondeplats) totalt i den svenska långloppscupen i mountainbike under sin debutsäsong i elitklassen när han på lördagen blev åtta i säsongsavslutningen Västgötaloppet, över 80 kilometer. Lindbom var med i kampen om femteplatsen, men fick ge sig mot bland andra Cykelvasasegraren Michael Olsson i en grupp som var sju minuter bakom segrande Lucas Eriksson. Marcus Jansson, från Garphyttan, var ytterligare fem minuter bakom på tiondeplatsen.

Maria Gräfnings, som i klubbsammanhang representerar Karlslund, blev tvåa, en sekund bakom ”omöjliga” Britta Johansson Norgren men tre före Kari Vikhagen Gjeitnes och mer än 6,5 minuter före alla andra över Vasaloppsdistansen 90 kilometer i värmländska rullskidtävlingen Klarälvsloppet i dag. Örebrocyklisten Jacob Ahlsson blev tia i en cykeltävling med samma namn och på samma bana dagen innan, i en grupp som gjorde upp om fjärdeplatsen, drygt 20 sekunder bakom tre utbrytare.

Hälleforsfostrade Louise Wiker tog på lördagen en andraplats i Kilstaloppet, en miltävling i Stockholm. Trots hård blåst sprang hon på 36.41 och var minuten bakom segrande Yitayish Agidew.

I två mycket tajta individuella sprintlopp, som avslutade ”B-EM” i orientering, Euromeeting, i Danmark i dag, slutade Lilian Forsgren 24:a och Oskar Andrén 35:a, 1.24 respektive 1.28 bakom täten. Forsgren var faktiskt bara 62 sekunder från pallen trots att hon alltså var 21 placeringar bort … Svenska Karolin Ohlsson och nyzeeländaren Tim Robertson tog hem segrarna. För Forsgren är det nu bara att ladda om för världscupfinalen om två veckor, dit hon är reserv i det svenska laget.

Hagabusys Viktor Larsson hade ingen av sina bättre dagar när mountainbikeorienteringens världscup avslutades med sprint i portugisiska Odemira i dag. Larsson slutade först på 30:e plats av 43 cyklister, distanserad med över fyra minuter av segrande tjecken Vojtech Ludvik. Larsson blir ändå bäste svensk i årets världscup med en 21:a-plats i sammandraget, fyra placeringar före Garphyttans Marcus Jansson som stod över finalhelgen. Jansson tog dock säsongens främsta svenska placering på herrsidan, en sjätteplats på långdistansen vid EM i Ungern i juni.

Karlskogaklubben OK Djerfs Frida Johansson, Maja Welander och Amanda Jansson, som alla fortfarande egentligen är juniorer, tog silver i Värmlands orienterings-DM i stafett i damklassen, även om de var över 17 minuter bakom segrande Tyr (med ex-karlskogingen Linda Take som ankare).

Så följer du Fahlins medaljjakt i cykel-VM, Beata Falks magiska banrekord på Bergslagsleden och Hagabys dubbla guld (och mycket mer …)

Vi börjar med det viktigaste – för vid sidan om Louise Wiker (två friidrotts-VM) och Martin Regborn (fem raka orienterings-VM, även om orientering inte är en lika stor sport internationellt) har länet inga atleter som uppträder i samma globala mästerskap, samma världsarenor som Emilia Fahlin. I morgon är det dags, och det mesta som går att skriva inför lagtempot har jag redan skrivit (bland annat min artikel på na.se tidigare i dag), men några fakta som är viktiga att ha inför morgondagen: Totalt deltar tolv lag, och Fahlin och hennes lagkompisar i Wiggle-High5 startar som nummer sju, 10.28 på förmiddagen, medan de båda huvudfavoriterna Boels-Dolmans och Sunweb går ut näst sist och sist, 10.40 respektive 10.43, och därmed har alla andras tider att gå på. Tidtagningen går att följa här, och sändningen i SVT 1 och SVT play (länk har ännu inte kommit ut) startar 10.10, samtidigt som Bepink ger sig iväg som första lag. Kom ihåg att tiden tas när den fjärde cyklisten, av de sex i laget, korsar mållinjen. Den slutgiltiga startlistan hittar ni här.

Lilian Forsgren gick, som en av 36 löpare vidare till kvartsfinal i dagens knockoutsprint i Euromeeting, B-EM i orientering, i Danmark. Men väl i kvarten slutade hon femma av sex löpare (topp tre avancerade till semifinal) och blev utslagen. Forsgren vann sedan H-finalen (om man numrerar från A och nedåt) hela elva sekunder före tvåan Andrea Roggo, Schweiz (det var dagens största segermarginal i något heat över huvud taget, som jag kunnat hitta). Oskar Andréns dag tog slut redan i kvalet, han blev 15:e man i sitt kvalheat (hade behövt vara topp tolv men missade med fem sekunder) och tvåa i herrarnas D-final (fråga mig inte hur man delade in de heaten, om en som åkte ut i kvalet hamnade i D-final och en som åkte ut i kvartsfinal fick springa H-final …). Forsgrens och Tjernlunds tidigare klubbkompis (i OK Tisaren) Matthias Kyburz, Schweiz, vann herrloppet medan Karolin Ohlsson anförde en svensk trippel på damsidan. I morgon av slutas Euromeeting med ”vanlig” individuell sprint.

Matthias Wengelin ligger 54:a efter första dagen i sin debut i mountainbikeendurons världsserie Enduro world series, i Spanien. Wengelin var som bäst 42:a på en av lördagens specialsträckor. Tävlingen fortsätter i morgon.

Viktor Larsson tog rejäl revansch för 30:e-platsen i går, när världscupfinalen i mountainbikeorientering inleddes, när han körde in på elfte plats i dagens långdistans  i Portugal. Larsson var 14.12 bakom segrande hemmaåkaren Davide Machado över drygt 37 kilometer (fågelvägen). De 25 poängen Larsson körde in gör att han går förbi bland annat Garphyttans Marcus Jansson, som inte finns på plats i Portugal, upp på en 20:e-plats i världscupsammandraget. I morgon avslutas världscupsäsongen med en sprint.

I Laxå såg Filip Jacobsson till att Tisaren var i ledning efter första sträckan i herrstafetten på DM, men Erik Lindgren tappade fyra placeringar och över 7,5 minuter på andrasträckan, och när Martin Regborn får gå ut i en DM-stafett med en ledning på över minuten (till Tisarens andralag som i det läget var uppe på andraplatsen) så kan det förstås bara sluta på ett sätt. Daniel Attås, i Tisarens förstalag, tog förvisso in sju sekunder på Regborn och sprang upp sitt lag på en andraplats, men Hagabys segermarginal blev ändå 6,5 minuter (i laget ingick förutom Regborn också Love Sintring och Jakob Wallenhammar, det var Wallenhammar som sprang så starkt på andrasträckan). KFUM Örebro tog bronset, 7.20 bakom, efter en solid laginsats av Jonatan Gustafsson, Oskar Arlebo och Jacob Eriksson.
Om Hagabys herrlag var favoriter så svarade klubbens damlag för en skräll när de också grejade guld. Förhandsfavoriterna OK Tisaren var före i sista växlingen, men Nina Hallor tappade över 22 minuter på sistasträckan och laget blev fyra. I stället kunde Hagaby (med Benita Månsson, Amelie Wallenhammar och Karin Persson), som länge låg trea och var nästan sex minuter bakom ledande Milan vid sista växlingen, ta guldet 1.36 före Noraklubben (med Lisa Westerberg, Josefin Erlandsson och Saga Sander). KFUM Örebro fixade bronset med 41 sekunders marginal (om än nästan 22 minuter bakom täten) efter en grym förstasträcka av Anette Carlsson (i ledningen så långt) följt av Sofie Yngström och Kristin Jacobsson.
Malin Wiklund, Almby, och William Pommer, Stora Tuna, vann Tivedsorienteringen som avgjordes samtidigt som stafett-DM (med ett skralt startfält).
I Värmlands-DM i medeldistans vann Djerfs Frida Johansson guld i juniorklassen närmast före klubbkompisen Amanda Jansson, men det blev inga medaljer till Karlskoga eller Degerfors i huvudklasserna.

Jag fick tyvärr bryta mitt stora mållopp för året, Bergslagsleden ultra, på grund av magras (min först DNF i karriären), och det är med sorg i bröstet jag läser att min fullt rimliga målsättningstid hade räckt till en åttondeplats i mål, som bästa länslöpare på herrsidan (och en löpare som låg bakom mig när jag tvingades kliva av efter drygt 16 kilometer var sexa i mål på en tid som var fyra minuter bättre än jag siktat på – och då hade jag ändå haft rejält ont i magen länge och gjort två stopp i skogen). Mer om det i ett separat inlägg.
Beata Falk, örebroaren som tog junior-VM-guld i orientering 2008 men aldrig lyckades slå igenom som senior, gjorde hur som helst ett fantastiskt lopp och slog Sandra Lundqvists banrekord med över 22 minuter för nya noteringen 4.18.12. Även tvåan Johanna Gelfgren, Täby, gick under det tidigare rekordet trots att hon var distanserad med över 18,5 minuter. Camilla Bloss, Ärla, blev trea medan IF Starts Kajsa Rosdal blev näst bästa länslöpare (bästa från en länsklubb, Falk springer numera för OK Kåre) på femteplatsen, 44.38 bakom (på 5.02.50).
På herrsidan lämnade Markus Living, Falukillen som har svenskt rekord och är 18:e på världsbästalistan genom tiderna i Beer mile (googla om ni inte känner till grenen!), övriga bakom sig från start och ledde med tre minuter redan i Mogetorp. I mål var avståndet över 13,5 minuter till tvåan Björn Morén, Akele, och nästan 19 minuter till trean Simon Karlsson, Ärla. Livings segertid skrevs till 3.44.13, mindre än 5,5 minuter från Erik Anfälts banrekord från i fjol (Anfält var föranmäld till årets lopp, men avstod start för att istället springa Wadköpingslöpet i morgon och framför allt ladda hårt mot Lidingöloppet nästa helg). Starts Johan Ingjald låg fyra vid första mellantiden, i Mogetorp, men sedan måste något ha hänt, för på Rusakulan var han åtta, i Blankhult 17:e och i mål 22:a. Bästa länslöpare blev istället Örebro AIK:s Johan Lundqvist på tolfteplatsen, med tiden 4.49.21.

72:a upplagan av Örebro parkrun var Noha Olsson återigen snabbast, även om han tog det mer än minuten lugnare än förra veckan. Thorenlöparen vann nu på 18.45, medan Elena Skoblina var snabbaste dam på 21.10 (i sin allra första parkrun).

Dubbla SM-fyror, världens äldsta orienteringstävling, Sören på pallen i Berlin och en saknad resultatlista

Det var nära att historia skrevs i stafett-SM i orientering i dag. OK Tisaren har aldrig haft ett damlag på pallen (herrarna har varit där en gång), men Hallsbergs- och Kumlaklubben fick till slut nöja sig med en fjärdeplats, efter att Josefin Tjernlund tvingats släppa förbi sig två lag de sista kilometerna. Ja, sista laget, Järla med Karolin Ohlsson, stämplade bakom vid näst sista kontrollen, två minuter före mål. Men Ohlsson är ju omvittnat löp- och spurtstark, och knep medaljen. Ändå riktigt starkt av Josefin, Lilian Forsgren och framför allt Ellinor Tjernlund (som förde upp laget i ledning efter två sträckor) att greja en fjärdeplats. Läs mer om den, och om Hagabys mer väntade fjärdeplats på herrsidan med Viktor Larsson, Martin Regborn och Filip Dahlgren i laget, i min text (och intervju med Josefin) här.
Tisaren var best of the rest också, klubbens herrlag slutade på 18:e plats medan andralaget på damsidan blev 23:a (sex minuter före 26:e-placerade OK Milan). KFUM Örebro var enda länslag som fick ett juniorlag, som 20:e i H20.

Wiggle-High5:s taktik att satsa på Kirsten Wild i Madrid challenge verkar inte ha gjort succé. Stallet, bland andra Emilia Fahlin, fick ta ett tungt ansvar i att jaga in en sen utbrytning, och när det sedan skulle spurtas om det gick det inte enligt plan. Wild blev bara 29:a, bäst av Wiggles cyklister blev istället Audre Cordon-Ragot, som slutade femma. Fahlins tidigare lagkompis Giorgia Bronzini vann i sin allra sista start som cyklist. Italienskan går nu i pension, 35 år gammal. Fahlin? Hon rullade i mål som 36:a efter väl utfört värv (bland annat vann hon ett spurtpris och var tvåa i ett annat), och blev tack vare lördagens lagtempo och sju bonussekunder i spurtprisen sexa i en något märklig, sammanlagd tävling som Ellen van Dijk vann 29 sekunder före Fahlin.

Mountainbikeendurotävlingen i Gesunda i dag var inte bara final i cupen Enduro Sweden series, utan därtill SM. Matthias Wengelin, som ska köra några tävlingar i världsserien i höst, blev åtta, slagen med 1.14 av segraren, och därmed svenska mästaren Zakarias Johansen, Cube Action Team, över sex specialsträckor. Wengelin har bara kört två av sex tävlingar i cupen, och slutade därför först på 22:a plats (han har varit sjua och åtta i de två tävlingarna). Simon Carlsson, Trosabygdens OK, som var tre sekunder snabbare än Wengelin i dag tog hem totalen.

Mer cykel: I går slutade Axel Lindh nia i sista deltävlingen i norska mountainbikecupen, medan Almbylaget med Linnea Angerman, Linda Meijer, Louise Ehrlin och Jenny Enroth vann Vättern Bike Games åttatimmarslagtävling (cykla så många varv på en crosscountrybana som möjligt på åtta timmar, byt som ni vill) med 32 varv, tre före tvåan (bara 14 av 35 herrlag kom längre), och i dag vann Thomas Jenkins (1.44), Grangärde, och Sandra Nyman 2.09), Kopparberg, Koppartrampen över 60 kilometer (Vasaloppstrippelns totalsegrare Johan Eriksson blev sjua på 1.50).

Hälleforsfostrade VM-löparen Louise Wiker slutade på fjärde plats i Stockholm halvmarathon i går. 1.19.01 är grymt bra efter vinterns fotoperation. Nästa år lär hon vara tillbaka ännu mycket starkare. Hanna Lindholm vann på 1.15.43. Inga herrlöpare från länet (som jag lyckat hitta i listan) tog sig under 1.30.

View this post on Instagram

Äntligen!! Valde en annan taktik idag. Planen var att gå ut i en fart som skulle kännas "för bra" fram till 15-16km. Vid 5.5km kände jag, oj, det kanske har gått för fort. Men vid Kungsholms strand var det medvind och då kändes det lätt igen och så hade jag grymt sällskap i @claesw. Vi hjälptes åt och försökte ta hjälp av olika klungor för att slippa göra för mycket jobb i vinden. Jag var aningen starkare på slutet men han hängde i och klarade sitt mål att gå under 1.20. Själv spurtade jag som en galning för att komma under 1.19, lyckades inte, utan det blev retliga 1.19.01 och en 4:e plats. Det gör inget för jag är så glad för att kroppen kändes så bra och att jsg är tillbaka och kan springa 21km på asfalt! Tack @claesw för ett grymt teamwork💪. Dagens tävlingssko; #napali från #hokaoneone, lätt men med extra mycket dämpning för att skona kroppen lite. 2018 års upplaga av @stockholmhalvmarathon hade den i särklass bästa publiken och speakers, vilken energi det gav att höra sitt namn så många gånger, tack!! 📸 coach @szacke42195

A post shared by Louise Wiker (@lwiker) on

I skuggan av Eliud Kipchoges magiska världsrekord (2.01.39) sprang fyra örebroare Berlin marathon i dag. Sören Forsberg blev trea i H55-klassen på 2.46.02, Jakob Nilsson var snabbast av länslöparna på 2.43.56 men Anders Larsson svarade för den häftigaste prestationen med 3.04.02 (läs mer om varför i Henrik Brändhs och Robban Anderssons reportage om honom här). Fjärde örebroare på plats var Erik Högkvist som verkar ha fått ordentliga problem efter 30 kilometer, passerade där på 2.20, men behövde nästan två timmar för att fullfölja sista tolv kilometerna och korsa mållinjen på 4.19.36.

Ove Johansson tog länets fjärde och sista medalj när veteran-SM i orientering avslutades med långdistans. OK Järnbärarna-löparen tog brons i H80, distanserad med sju minuter av Västerås Kuno Österlund.
Men faktum är att Kuno inte ens var född när den första upplagan av världens äldsta ännu pågående och årligen återkommande orienteringstävling, Korpen, avgjordes för första gången (det var 1935, Kuno föddes tre år senare), och i dag var det dags för den 84:e upplagan. Tävling flyttar runt i länet och avgjordes i år vid Kvinnerstaskolan. 94 löpare kom till start, och Marcus Halvarsson var snabbast runt den längsta banan.

Tyvärr har jag inte lyckats hitta någon resultatlista varken från Tarstaborgsrundan eller Askermountain mudrace, så jag får helt enkelt återkomma till de tävlingarna i morgon. Däremot såg jag att Kajsa Rosdal vann 13-kilometersklassen i Lasse-Maja-loppet i Arboga (huvudklassen är 23 kilometer) med över 7,5 minuters marginal. Hennes bror Linus, som även varit snabbaste svensk i Lidingöloppet och tvåa i Ultravasan 45, har vunnit den långa klassen där flera gånger, men kom inte till start i år.

Fahlin missnöjd trots tredje raka pallen, Wengelins hopplösa läge på VM, Dahlgrens kvalsuccé och ALLA nya distriktsmästare

Jag vet inte hur många gånger jag intervjuat Matthias Wengelin, men i princip varje gång vi pratat har det här med starterna i crosscountrylopp (mountainbikens OS-disciplin) i internationella mästerskap och världscuper kommit upp. Den som inte är högt, högt upp på världsrankningen hamnar långt, långt bak i någon startled som gör det helt omöjligt att konkurrera om topplaceringarna. Det är full körning i täten från start, med de som har åtta–tio cyklister framför sig i sitt eget spår (och totalt 80–100 när det snart nog smalnar av) fastnar i kön bakom krascher och i en ojämn rytm när backar och tekniska partier orsakar dragspelseffekter på hela klungan. När det väl lättar är tävlingen så att säga redan över, och de där rankningspoängen man skulle plocka för att hamna högre upp nästa gång utom räckhåll … Lite så misstänker jag att det blev för Örebrocyklisten Wengelin i dag, när VM-loppet avgjordes i schweiziska Lenzerheide. Wengelin startade i åttonde led (av nio), seedad som nummer 82. Redan efter första varvet hade han vräkt sig upp till 59:e plats, men tappat nästan två minuter på täten. När han plockades av efter fem av åtta varv (nära att bli varvad, på slingan som tog drygt elva minuter för täten, om jag läser resultatlistan rätt) var han 64:a. Landslagskompisen Michael Olsson plockades av ett varv tidigare, som 67:a (han var seedad som 80:e). Storfavoriten och hemmaåkaren Nino Schurter tog guldet, elva sekunder före italienaren Gerhard Kerschbaumer som var den enda som var ens nära att matcha honom. Guldet var Schurters sjunde i OS-discplinen (2009, 2012, 2013, 2015, 2016, 2017, 2018 – han är också regerande olympisk mästare), och därtill har han två VM-guld i stafett, det senaste från i onsdags.

Emilia Fahlin avslutade Lotto Belgium tour med ett rätt osannolikt resultat i går: Hon tog en pallplats för tredje dagen i rad (alla tre linjeetapperna i touren), men tappade ändå sin pallplats i sammandraget och slutade fyra. Hur det gick till? Jo, tyska Liane Lippert (som körde för landslaget) och franska Aude Biannic (Movistar) som gick ifrån Fahlin sista gången uppför kullerstenarna på Geraardsbergen, och var 37 respektive 27 sekunder före i mål, passerade båda i sammandraget medan belgiska Lotte Kopecky, som ledde inför sista etappen, bara tappade sex av de tio sekunder hon hade i försprång på Fahlin (hon var två sekunder bakom, och Fahlin fick fyra bonussekunder).
Trots att Fahlin just tagit säsongens 14:e pallplats (varav tolv internationella), varav sju de senaste tre veckorna, verkade hon direkt efteråt vara mest besviken över att hon inte lyckades ta hem sammandraget.
– Jag är lite ledsen och besviken, givetvis. Jag hade velat avsluta bättre. Jag hade förhoppningar om att vi kanske skulle greja totalsegern, men de andra var helt enkelt för starka i dag, sa hon i ett pressmeddelande.
Som tur var verkar hon ändå kunna glädjas lite åt framgången.
– Jag är ändå nöjd med att ta en ny pallplats, även om jag gärna hade bytt alla tre pallplatserna mot en seger. Men det är skönt att vara stabil och ta pallplatser, det är inte jätteofta det händer så det har varit en superskön månad där jag tagit massor av topp tre-resultat och verkligen fått fokusera på att tävla. Det är utmanande, det är ett annat tankesätt än jag är van vid. Jag har njutit av det, men det för också med sig press och nervositet. Men jag har haft en så bra grupp runt mig den här veckan som sett till att jag hållit mig lugn.
Det återstår att se om Fahlin kommer att köra Madrid Challenge nästa söndag, eller om det här var hennes sista framträdande i Wiggle-High5-dressen någonsin. Efter Madrid återstår nämligen bara VM, i landslagsdress, innan säsongen är över.

I kvalet till långdistans-SM i orientering, som avgörs i skogarna söder om Jönköping i morgon, slog Filip Dahlgren till direkt (jag har ju varnat för att den gamle VM-orienteraren visat gryende form alltsedan den övertygande femteplatsen i O-ringen i somras!). Ett kval är ju ett kval, men han smiskade i varje fall upp Gustav Bergman, OK Ravinen, som var VM-femma på samma distans för några veckor sedan när han tog hem sitt kvalheat (där även Gustav Hindér övertygade med en fjärdeplats medan Viktor Larsson coh Daniel Attås letade sig vidare som sjua respektive åtta, med minutmarginal till cuten). I övrigt gick alla väntade länsnamn vidare till morgondagens final: Martin Regborn, Josefin Tjernlund, Andrea Svensson, Lilian Forsgren, Ellinor Tjernlund och Lovisa Persson. I juniorklasserna också Saga Sander (D20), Jonatan Gustafsson (H20), Olle Josarp (H20), Elin Schagerström (D18), Amanda Jansson (D18) och Frida Johansson (D18). Startlistan för morgondagens finaler finns här, och Filip Dahlgren går ut allra sist, 12.27.

Norasjön runt stod som väntat mellan Thomas Chaillou, Per Arvidsson och Andreas Ingberg, och nog blev det KFUM Örebros fransman som knep segern (hans andra i tävlingen) och DM-guldet i halvmaraton på 1.14.02. Arvidsson och Ingberg kampades hela vägen in, och Start-löparen drog längsta strået med nio sekunders marginal 1.16.05 mot 1.16.14). Därmed fick Arvidsson revansch för DM på 10 000 meter, där Ingberg var etta och Arvidsson tvåa, och nu är den inbördes kampen mellan de båda kvitterad till 2–2 den här säsongen. I långloppscupen har Arvidsson nu 54 poäng på sin tätposition, men han har nått maxantalet tävlingar man får räkna nu. Ingberg är uppe på 33 och kan fortfarande räkna fyra tävlingar till, vilket innebär att ställningen blir 57–56 till Ingberg om han skulle vinna fyra raka med Arvidsson på andraplats (ett av hundra olika räkneexempel man kan dra så här med sju tävlingar kvar; mycket kan kort sagt fortfarande hända).
Liduina van Sitteren efteranmälde sig och vann förstås tävlingen när konkurrenter som Josefin Gerdevåg och Karin Forsberg uteblev, på 1.25.55 (van Sitterens första seger i Norasjön runt, och hon har nu två guld och två silver i DM-tävlingarna den här säsongen; korta terräng-DM i våras stod hon över). Klubbkompisen (i Örebro AIK) Frida Nilsson tog andraplatsen, 4.13 bakom, medan min förhandsfavorit Maria Eriksson tog bronset på 1.32.07 (nytt pers!).
van Sitteren är nu uppe på 63 poäng i cupen, som börjar se avgjord ut om inte Gerdevåg eller Forsberg börjar tävla lika frenetiskt som framgångsrikt under hösten.
Långloppslegendaren ”Super-Sören” Forsberg gjorde förmodligen sin bästa prestation för året när han spurtade hem en femteplats i DM, ett överlägset veteran-DM-guld i M55 och därtill bräckte det 29 år gamla distriktsrekordet i den veteranklassen med 31 sekunders marginal. Klockan stannade på 1.21.09.
Arne Evertsson var förvisso sist i mål (av de 195 som fullföljde, två bröt), men var den största hjälten. 77-åringen, som tävlar för Storådalens SK, fullföljde med tiden 3.05.07 sitt 54:e Norasjön runt efter debuten 1960. För det belönades han med veteran-DM-guld i M75.
Alla veteran-DM-guldmedaljörerna: Lisa Hjalmarsson (K35), Andreas Ingberg (M35), Maria Eriksson (K40), Pär Englund (M40), Susanna Hellsten (K45), Magnus Mossberg (M45), Lotta Nilsson (K50), Mikael Persson (M50), Maria Engström (K55), Sören Forsberg (M55), Rose Marie Enmalm (K60), Per Börjesson (M60), Göran Rasberg (M65), Anders Jansson (M70), Birgitta Jansson (K75), Arne Evertsson (M75), Anders Källman (M80).

Själv sprang jag både Berga knockout i går och Run of mine i Zinkgruvan i dag, med oväntat framgångsrikt resultat. Tvåa av 19 löpare på utslagstävlingen, sjua av 137 herrar i gruvloppet. Jag klistrar in mina instagramutläggningar om tävlingarna nedan. Båda var hur som helst väldigt roliga, udda tävlingar som jag gärna återkommer till. Från Berga har jag inte hittat någon resultatlista online, men i finalen (dit topp fyra avancerade efter ett kval och tre utslagsrundor) vann Örebro AIK:s Ola Hellström fem sekunder före mig, medan Vretstorps IF:s Tomas Karlsson var kanske tio sekunder bakom och Setra SC:s Johan Säter ytterligare en bit efter. Kilsbergens MK:s Emil Sandberg var femma i tredje utslagsheatet, närmast av övriga att gå till final.
I Zinkgruvan vann Mariestads Andreas Magnusson (37.03 på en milbana med över 350 höjdmeter upp och ned …) och Motalas Johanna Eriksson (39.23; hon var SM-trea på 10 000 meter för två veckor sedan och spöade nu alla herrar utom tre. Bästa länslöparna blev skidåkartrion Markus Johansson (sprinttalangen som nu går in på andra säsongen som senior), Oscar Johansson coh Sebastian Sundius (som vann första upplagan av tävlingen i fjol) på fjärde, femte och sjätte plats i herrtävlingen med 40.45, 42.34 respektive 43.42 (jag blev alltså sjua, men var tre minuter bakom Sundius med mina 45.50). I damklassen fick Sara Jansson, Ica Torghallen (Askersund, alltså), och hemmalöparen Erica Bjärmark kliva upp på pallen som tvåa coh trea efter en spurtuppgörelse, Jansson fick 54.16, Bjärmark 54.22 (exakt kvarten bakom segrande Eriksson).
Det skulle ju ha kutats på travbanan i dag också, ”Trav”-loppet, men det blev inställt på grund av för få anmälningar, något som tydligen blev klart redan för en vecka sedan men som jag missat. Trist när ett så kul initiativ går i stöpet direkt, men jag tror att konkurrensen från andra lopp var för hård den här helgen.
Örebro parkrun blir dock alltid av, och där var Nicklas Forsling (19.35) och Bella Lagrange (25.48) snabbast i den 70:e upplagan sedan starten förra våren. Det var Lagrange tolfte seger (på 17 starter) och gör att hon knappar in på Johan Ingjald (15) och Annica Sjölund (13) på listan över flest segrar.

View this post on Instagram

Berga knockout är en löpartävling med ett helt nytt koncept som inte liknar något jag tidigare kutat. Först ett kval och sedan fyra finalomgångar där en fjärdedel av löparna slås ut i första, andra och tredje omgången, innan de kvarvarande gör upp om topplaceringarna i den fjärde och sista. Allt på en extremendurobana med stigar, hopp (= korta, branta backar för löpare), stockhinder och lerspår. I kvalet gav varje varv man hann springa på 1,66-kilometersbanan 20 sekunders försprång i finalomgångarna som var av modell jaktstart, och mellan de som hann samma antal varv i kvalet gav kvalplaceringarna ungefär en sekunds skillnad i finalstarterna. Jag förstod snabbt att ingen skulle hinna mer än fyra varv i kvalet, så jag såg till att hinna ut på ett fjärde (för att inte hamna 20 sekunder efter i finalstarterna) med minsta möjliga ansträngning. Blev trea av fyra som hann fyra varv i kvalet (totalt var det 19 startande). Första och andra finalrundorna, där fem+fem längst bak slogs ut, joggade jag runt eftersom jag hade sånt försprång från starten (några andra tog i mer, så jag var sexa respektive fyra i mål). Tredje, när femman-åttan åkte ut, tog jag med facit i hand i lite för mycket. Jag tyckte att jag skymtade femman (jag låg trea där), men hade säkert 15 sekunders marginal i mål. Jag var ändå rätt oberörd inför finalen med fyra löpare kvar. Planen var att bita sig fast i rygg på Ola Hellström (@cyclepro3), som hade varit i ledning från första kvalvarvet, men han stack som en galning, och inledningsvis hade jag även fem meters lucka till tvåan Tomas Karlsson (Vretstorps IF). Halvvägs in på varvet kom jag ikapp och över två motocrosshopp smet jag om och kunde sedan skapa en lucka på de knixiga stigarna. Sista 300 meterna kändes det som om jag tog in på Ola också (kanske hade han slagit av på takten som säker segrare; men han skrev i alla fall på Instagram att det var den tuffaste tävlingen han gjort på länge). I mål skiljde hur som helst fem sekunder, han hade 7.33, jag 7.38 (mer än minuten snabbare än något av mina sju första varv under kvällen). Fick ett av löparkarriärens finaste priser för andraplatsen, en unik glasplakett!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

View this post on Instagram

Nummerlapp på för andra dagen i rad, och Zinkgruvan #runofmine startade mindre än 16 timmar efter målgång i Fjugesta i går. Lite lätt slitna ben fick man därmed räkna med, men vilken rolig tävling det blev ändå! Två platta kilometer ovan jord följdes av tre rätt ned i en gruva (350 meter under jord, så snittlutningen var 11,67 procent), runt en vändpunkt och så upp och tillbaka. Vågade inte haka på en tätgrupp om nio herrar och en dam (Johanna Eriksson, Motala, som tog SM-brons på 10 000 meter för två veckor sedan) ut från start, utan höll just över fyraminuterstempo till gruvmynningen. Därifrån var det jäkligt lurigt att sätta tempot utför. Hur hårt vågar man gå, hur mycket slår man sönder benen, hur kommer det kännas när man vänder? Facit blev 17.49 till vändpunkten (tre kilometer rätt utför på just över 9.30). Ändå kändes benen fina och fräscha när jag vände, och på första 500 meterna uppför tog jag tre man. Hade pulsen under kontroll och var aldrig nära att behöva gå (jo, uppförslöpning är ju lite av min grej), kilometerna upp på 6.34, 6.58 och 7.13 (men sista kilometern var nog 1 200 meter, fick förlita mig på opålitliga kilometerskyltar eftersom gps:en inte vill jobba i gruva). Efter några sega hundringar när det planade ut ovan jord fick jag till en hygglig spurt (3.45 på sista kilometern) och gick i mål på 45.50, som sjua av 137 herrar (åtta totalt, då, Johanna slog alla utom tre). Bakåt hade jag tre-sex minuter till de tre jag passerade efter vändningen. Riktigt kul tävling i dag igen, tack Zinkgruvans IF för den! Nu är det hårda jobbet gjort, nu inleds två veckors toppning mot @bergslagsledenultra!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Louise Wiker sprang 10 000 meter i numera snart klassiska ALJ open på Stockholms stadion. Jag har inte sett någon resultatlista, men förstår av hennes instagram att hon inte var fullt nöjd med tiden men att hon i varje fall inte valde att kliva av (som på SM) den här gången. Den dubbla friidrotts-VM-löpare från Hällefors fortsätter vägen tillbaka efter fotoperationen i vintras.

Garphyttans mountainbikeorienteringsvirtuos Marcus Jansson, som utan karta på cykeln tävlar för CK Hymer, blev trea i 62 kilometer långa Karlstads XC i dag, bakom bland andra förre Bik Karlskoga-hockeyspelaren Pär Bäcker.

I 100-kilometers-VM i Kroatien låg britten Lee Grantham, som till och från springer för Örebro AIK, bra med i början, men han tvingades kliva av efter 40 kilometer på grund av problem med benen, föranlett av en del strul i träningen senaste tre veckorna. En hel del saknas liveresultaten och det har ännu inte publicerats någon officiell resultatlista (kom igen, det är ändå VM!). Men Kajsa Berg, Fritjof Fagerlund och Elov Olsson blev hur som helst bästa svenskar på nionde, nionde respektive tionde plats, och Nikolina Sustic lyckades vinna på hemmaplan (på 7.20) medan Hideakki Yamauchi försvarade sitt guld från två år sedan (VM blev ju inställt i fjol; på 6.28 nu).

View this post on Instagram

I wish I had better news. I stuck to my plan, the pace was easy but something wasn't right with my legs and quickly got worse. I stopped at 40km. I'm gutted but physically fine. I needed to take time off in the last three weeks which meant today was probably a shock for the muscles. I wouldn't have changed the way I ran. The Japanese and South Africans were superb. I'll be quickly back again and despite having to take my shoe laces off myself earlier…with perspective…I'm very close. Massive shout out to Croatia for making a superb event happen, to GB athletics for backing me and to Ant Clark for having the race of his life! Thank you everyone for your support. X #worldchampionships #100km #nike #Intersport #myproteinuk #ultrarunning

A post shared by Lee Grantham (@jungle.vip) on