Hagström tolva på sprint-JSM – trots att han missade semifinal (och Persson en poäng från att säkra segern i Löpex vinterserie)

Garphyttans Emil Hagström bröt ju masstarten över 20 kilometer som inledde junior-SM i längdskidor i går, men i dag var han tillbaka och piggast av länsåkarna när det vankades sprint för de äldre herrjuniorerna. Med över sex sekunder till godo på strecket tog han sig vidare från prologen som 13:e, men inplacerad i det sista kvartsfinalheatet och därmed med tider att gå på gick det ändå inte nog snabbt – och när Hagström inte nådde de två topplaceringarna räckte inte en tredjeplats, Hagström var 84 hundradelar från en lucky loser-plats till semifinal men fick till slut ändå slutplaceringen tolva eftersom IFK Umeås kvaltrea Simon Karlsson blev diskad från sin semi och därmed hela tävlingen (Offerdals Axel Aflodal tog guldet).
Hagströms klubbkompis Elin Schagerström tog sig vidare från kvalet för de äldre damjuniorerna som 27:a, men ändå med nästan tre sekunders marginal till den förhatliga 31:a-platsen, men slutade sist i sin kvartsfinal och fick slutplacering 29 i tävlingen. Övriga länsåkare åkte ut redan i kvalet.
I morgon är det tävlingsledigt i Sollefteå, men i helgen fortsätter JSM med distanslopp och stafetter.

Läs förresten gärna mitt (pluslåsta) reportage om den så omtyckte löptränaren Mikael Kroon (nominerad till Pulsklockan 2018), som i morgon, fredag, ska ro ett dubbelt maraton på roddmaskin.

Filip Jacobsson visar fin natt-/vinterform och tog andra raka segern i Löpex vintercup (tredje raka om man bara räknar sådana han sprungit), när den sjunde och näst sista deltävlingen avgjordes i Tisarens regi i går kväll. Redan tidigt på banan (det var som vanligt masstart) hade han byggt upp ett minutstort avstånd till tvåan Leo Johansson, Kolmården, och i mål skiljde nästan 4,5 minuter. Marcus Carlsson, IF Hagen, på tredjeplatsen var ytterligare mer än fyra minuter efter.
Sofia Johansson, som den här kvällen representerade skolföreningen Alléskolans IF (men väl normalt springer för OK Skärmen), vann damklassen där det var betydligt tätare med fem löpare inom lite drygt 2,5 minuters marginal. Hemmalöparen Rebecka Nylin blev bästa länslöpare på fjärdeplats, men var faktiskt i ledningen första tredjedelen av banan.
Sammandraget verkar ha slutat uppdateras, men en snabb kalkyl i huvudet ger vid handen att Lovisa Persson, som inte kom till start i går men som sedan tidigare har 90 poäng på kontot, nästan (med betoning på nästan) säkrat totalsegern. Seger i finalen ger 30 poäng, och gårdagsvinnaren Sofia Johansson har 60 (matten får ni göra själva …).
På herrsidan, och här reserverar jag mig verkligen mot felräkningar tror jag att KFUM Örebros Jacob Eriksson, som var nia i går, nu har 100 poäng totalt, medan Jacobsson är den ende som finns kvar som kan utmana honom med sina 76 poäng (Martin Regborn och Jonas Andersson, som inte sprang i går, har 69 var, en för lite för att vara med i matchen).

Pulsklockan 2018 – kandidaterna och alla som inte blev nominerade

För en stund sedan öppnade omröstningen om vem som ska tilldelas NA:s och Löpex Sports pulsklocka 2018, priset som ska gå till den länsidrottare eller -ledare som stått för den främsta prestationen i en konditionsidrott under året. Det är femte året som utmärkelsen finns, men för första gången har vi öppnat upp den för ledare. Det var ett beslut för att bredda priset, bland annat eftersom vi märkt att många kandidater återkommer år efter år (i år är två av fem nominerade tidigare vinnare).
De som var närmast att bli nominerade, men som föll på målsnöret, var följande (i bokstavsordning):
Håkan Carlsson, ledare: Förbundskapten för orienteringslandslaget som tog två VM- och två EM-guld och totalt åtta mästerskapsmedaljer 2018.
Filip Danielsson, skidor: Bästa svensk på alla distanser utom sprinten vid U23-VM, debut i världscupen.
Johan Eriksson, skidor/cykel/löpning: Vann Vasatrippeln och slog nytt banrekord med över en timme och 21 minuter.
Johanna Eriksson, löpning: Fick ett stort genombrott och tog SM-brons på 10 000 meter.
Maria Gräfnings, skidor: Vann Tartu maraton och var två tiondelar av en sekund från att ta hem totalsegern i Fis Worldloppet Cup.
Gustav Hindér, orienteringsskytte: Tre VM-medaljer (guld i stafett) och dubbla SM-guld.
Marcus Jansson/Viktor Larsson, mountainbikeorientering: Var två  av tre länkar i stafettlaget som tog Sveriges första VM-medalj på herrsidan genom tiderna (ett silver).
Martin Regborn, orientering: SM-silver i både sprint och ultralång distans.
Annie Söderberg, ledare: Förbundskapten för mountainbikelandslaget som tog världscuppallplatser i både downhill, sprint (XCE) och four-cross.
Nominerade är i stället Erik Anfält, Emilia Fahlin, Josefin Gerdevåg, Bob Impola och Mikael Kroon. Läs mer om dem här. Omröstningen är öppen till midnatt på nyårsafton – därefter utses vinnaren som får motta ära, blommor och den toppmodern pulsklockan Polar Vantage M, till ett värde av 2 799 kronor.
– Den har i princip alla funktioner man kan önska sig, och det som är så häftigt är att den har ett batteri som håller i 30 timmar i driftläge, säger Daniel Gustafsson på Löpex Sport, som tillsammans med undertecknad står bakom utmärkelsen.
Det betyder att till och med en motionär som jag skulle kunna klara UTMB utan att klockbatteriet tog slut ,..

Trappan stängd – då har du chansen att genomföra ”Mardrömmen” (och Bohman tangerade tränarens tid i Amsterdam)

Besegrat trappan har ju blivit ett begrepp spritt långt utanför Kvarntorpshögens horisonter: Det gäller att springa trappan upp, runt toppen och nedför grusvägen tio varv på kortast tid. Att det är en kul utmaningen säger jag inte bara för att jag just nu har årets näst bästa tid (1.13.55; vilket är över 16 minuter sämre än Per Sjögren rekordtid från 2016) av de som låtit registrera sina besegranden på utmaningens hemsida utan för att det verkligen är så … Men sedan förra måndagen, och den här veckan ut, är trappan stängd för reparationer, och då har Quite Right, som står bakom Besegrat trappan, hittat på den nya och tillfälliga utmaningen ”Mardrömmen”. Vi snackar ett något längre varv med något fler höjdmeter – och utan trappsteg. Helt enkelt liftgatan upp, vid Kvarntorpshögens slalombacke, och så förbi toppen och samma väg ned som vid Besegrat trappan. det blir runt 300 meter längre, per varv, än trappan – och jag kan tänka mig att det blir tuffare för benen på så sätt att man använder mer av samma muskler hela tiden i stället för det skifte som trappa uppför/löpning nedför medför (tänk att man äntligen fick skriva ”nedför medför” i en begriplig mening!).
OK Tisaren-orienteraren Anton Hallor, som länge var den ende som gått under timmen på Besegrat trappen med sina 59.53 (fortfarande den näst snabbaste bakom Sjögren) testade ”Mardrömmen” i lördags och avverkade den på 1.23 blankt. Det ger alltså ett snitt under 5.43 per kilometer trots drygt 1 000 höjdmeter. Peter Sjödin, Kumla, är enda andra löparen som tagit sig under två timmar, medan Victoria Gyllberg, även hon från Kumla, är enda dam som genomfört utmaningen, på 2.28.07. Passa på att testa innan söndag!

KFUM Örebros Markus Bohman, som vann Hostruset (15.28 på fem kilometer) för två veckor sedan och Åstadsloppets tiokilometersklass (33.07) sprang på söndagen in som åtta i Amsterdams halvmaraton (eller Mizuno halve marathon, som loppet officiellt heter) på 1.11.32. Bohman jagade 1.10 och låg i fas till 15 kilometer (på 50.08), men lyckades inte hålla ut de sista 6,1. Tiden var ändå ett pers med runt 90 sekunder och länets tredje bästa tid på distansen i år bakom Erik Anfälts 1.10.06 och Thomas Chaillous 1.10.50. 1.11.32 är lustigt nog också exakt samma tid som Bohmans tränare Mikael Kroon har som pers, från Motala 1997, och de två delar nu därför 26:e-platsen på distriktets bästalista genom tiderna på halvmaran. Britten Abel Tsegay vann tävlingen i Amsterdam, som avgjordes samma dag som stadens stora maraton, på 1.07.50.

Favoritsegrar och avgjord långloppscup – men Sjögrens framfart mäktigast i terräng-DM: ”Miraklet på Digerberget”

Själv var jag och sprang ett maraton i Växjö i dag, men mer om det senare.

Dagens stora begivenhet, som jag så här på kvällskvisten fått läsa ikapp mig på, var förstås långa terräng-DM i Nora. Och man kan dela in intrycken i tre delar:
** Martin Regborn och Karin Forsberg tog två stora och väntade segrar. Orienteringsvärldsstjärnan vann herrklassen med en bra bit över tre minuter när han betvingade tre varv på det fyra kilometer långa, hyggligt kuperade och rätt sugande elljusspåret i Digerberget utanför Nora på 38.00 medan den tidigare Finnkampslöparen vann med över minuten över damernas två varv på samma bana (alltså åtta kilometer) när hon noterade 30.02.
** Per Arvidsson säkrade totalsegern i långloppscupen (Liduina van Sitteren, tvåa bakom Forsberg på 31.04, hade redan säkrat damtiteln), men inte specifikt genom sin andraplats bakom Regborn (på 41.19) utan genom att Andreas Ingberg inte vann (nå, hade Ingberg varit etta och Arvidsson tvåa hade det förvisso också räckt för Arvidsson). Arvidsson blir den tionde vinnaren i cupen på herrsidan (det är 20:e året den avgörs), och det här är första gången sedan 2005 som cupen ser helt nya totalvinnare på herr-och damsidan samma år.
** Per Sjögren gjorde en (som väntat, vill jag nästan skriva) makalös tävlingscomeback och tog ett DM-brons på 41.41. Han har ju, som så ofta tidigare i sin karriär, haft återkommande skadeproblem hela säsongen efter succén i fjol (då han bland annat var topp tio i friidrotts-SM på både 5 000 och 10 000 meter och vann långloppscupens sammandrag), och har inte sprungit en riktig löptävling sedan korta terräng-DM i maj. Hans tränare Mikael Kroon (som också sköter Regborns fysträning) är lyrisk och benämner på instagram (se nedan) prestationen som ”Miraklet på Digerberget”: ”Han har kört ett pass i veckan en längre tid men lever på ångorna från fjolårets fina lopp! Enligt egen utsaga var krafterna slut redan efter 3 kilometer. Så 9 kilometer gick via mirakel.”
Annars? Jo, Starts Maria Eriksson, som haft så fin form i år, följde upp DM-silvret i korta terrängen i våras med ett brons nu på 33.47, och blev dessutom behängd med tre DM-guldmedaljer: I K40, i damlag (med Marie Dasler, fyra totalt och guld i K50 och Petra Hanaeus, guld i K45) och i veterandamlag (med samma lag). På herrsidan vann KFUM Örebros lag med Regborn, Sjögren (som också vann yngsta veteranklassen M35 individuellt) och Oskar Hansson DM-guldet för lag, medan herrveteranlagguldet gick till Örebro AIK med Ingberg, Oskar Arlebo (seger i M40) och Fredrik Johnsson. Övriga segrare på veteransidan: Karin Forsberg i K35, Rodney Hundermark i M45, Ulf Hallmén i M50, Maria Engström i K55, Jonny Larsson i M55, Rose Marie Enmalm i K60, Göte Pettersson i M60, Susanne Malmqvist i K65, Hans Backström i M65, K-G Agartsson i M70, Birgitta Jansson i K75, Arne Evertsson i M75 och Anders Källman i M80.

Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
2005: Karin Sennvall (numera Forsberg)/Mathias Lidson.
2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
2010: Karin Sennvall (nu Forsberg)/Erik Anfält.
2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
2012: Erica Lech/Erik Anfält.
2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson.
2017: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2018: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.

I London fortsatte hinderbanelöpnings-VM med kungadistansen över 15 kilometer med 100 hinder. Britten Jonathan Albon följde upp gårdagens seger på kortdistansen med ett nytt i dag (om än bara med 28 sekunders marginal, medan kanadensaren Lindsay Webster var snabbaste dam med exakt en minuts marginal (men coolast från vår horisont var att svenska Karin Karlsson tog brons, knappt 3,5 minuter bakom Webster). Länslöparna tävlade i åldersklasstävlingen, och bäst gick det för örebroaren Martin Bäckström som sprang in på tionde plats i H25–29 på 1.44.48 (Albons segertid i elitklassen var 1.27.17), medan Martin Nilsson blev 39:a i H30–34  på 1.57.47. Jonathan Kandelin misslyckades med ett hinder, och kallar upplevelsen för ”en nattsvart historia” på instagram (se nedan), därmed placeras han efter alla som fullföljde samtliga hundra hinder, på 180:e plats i H25–29. Samma öde till mötes gick Sara Forsström, om än först på det hundrade och sista hindret, men eftersom bara 18 lyckades besegra alla hinder i D25–29-klassen räckte det ändå till en 20:e-plats. Tiden var så bra att hon hade varit sämst tolva om hon klarat även det sista hindret. I morgon avslutas VM med lagtävling.

View this post on Instagram

Ungefär så såg jag ut ☝️med ett stort leende på läpparna under hela 15 km. Kände mig så stark och lyckades sätta hinder efter hinder fram till absolut sista hänghindret (scull valley). Det var som att gå in i en vägg. Armarna och greppet var totalt kraftlösa och blodet rann. Det gick bara inte! Trots många försök så tappade jag aldrig den goa känslan jag hade, blev inte stressad och kunde ändå känna hur nöjd jag är att ha klarat 99 av 100 hinder! Nu efter loppet har jag kvar det stora leendet även om jag såklart känner en gnutta besvikelse av att inte få toppa mitt helt ärligt grymma lopp (känns lite ovant att skriva så) 🙈 Man kan ju ändå säga att jag tog plats 20 av alla tjejer i min åldersgrupp 25-29💪/S #ocrwc #ocrworldchampionships #vm #2018 #ocr #hinderbana #team__stream #blodsvettochleende #nordicwellnessnorrkopingcity

A post shared by Bäckström & Forsström (@team__stream) on

I den 76:e upplagan av Örebro parkrun var Mahfoud Ameuri, han som spöade upp mig för två veckor sedan, återigen snabbast av alla, och på exakt samma tid som då: 19.21. Elin Törnqvist snabbaste dam på 21.44.

Friskisrundan avgjordes i dag, en löptävling parat med lite styrkemoment – ett evenemang jag gärna hade deltagit i om det inte varit för maran – men jag har inte lyckats hitta något resultat.

Nu samlas hela orienteringseliten i Ånnaboda – och på torsdag tävlar de vid Svampen: ”Bra ställe att vara på”

Med start på torsdag samlas hela Sverigeeliten i orientering – A-landslagets 16 löpare, utvecklingslandslagets 17 och juniorlandslagets tolv plus ett 80-tal tränare och ledare – för fyra dagars landslagsläger och tränarkonferens i Ånnaboda, som kulminerar i lördagskvällens orienteringsgala dit Örebrolöparen Martin Regborn är nominerad i inte mindre än tre kategorier.
Men redan på torsdag samlas alltså landslagen och inleder då med en mixedsprintstafett med start och mål vid Svampen i Örebro på den karta Regborn egenhändigt ritat (ja, han har även lagt banan för torsdagens träningstävling) över Norr i Örebro (ja, juniorerna inleder faktiskt med en träning på Skåle Klint-kartan utanför Hallsberg på torsdagsförmiddagen, eftersom den är ritad av samme man, Jussi Silvennoinen, som ritat kartan till sommarens junior-VM i Finland). Jag ringde upp förbundskaptenen och örebroaren Håkan Carlsson, som nyligen kritade på för fyra nya år som landslagsboss, för att höra varför han återigen tar landslaget till Örebro och Ånnaboda.

– En av anledningarna är naturligtvis att SM avgörs här 2017. Men också att det ligger centralt i Sverige, att det är bra terräng rent allmänt och ett bra ställe att vara på med bra mat och bra boende, säger Carlsson till Konditionsbloggen.
Vilka stjärnor kommer till start i sprinten på torsdag?
– Vi har anmält 17 landslagslag, så de flesta kommer vara med. Dock inte (regerande sprintvärldsmästaren) Jerker Lysell som har lite problem med en skada. Men de flesta andra storfräsare är med. Ja, förutom Martin då, som ju inte kan springa när han lagt banorna själv … Starten går 18.00 och det är en herre och en dam i varje lag som springer två sträckor var, så det hela är över på 45–50 minuter.
Vad händer annars i helgen?
– På fredag är det dubbelpass i Kilsbergen, och sedan är det fystema på kvällens föreläsningar. Först föreläser Martin (Regborn) och Mikael Kroon i ungefär en timme, sedan kör Tove (Alexandersson) i en halvtimme, och så sammanfattar fysiologen Filip Larsén. På lördag förmiddag är det stafetträning med gemensam start och sedan är det lite blandat. Bland annat pratar Jerker (Lysell) och Jonas (Leandersson) om hur man blir framgångsrik i sprintorientering och Göran Kenttä pratar om återhämtning och idrottspykologi. Sedan blir det traditionsenlig gala på lördagskvällen med en del spex. Och så blir det ett avslutande, rejält långpass på söndagen.
Vad händer sedan, när börjar nästa landslagsår?
– Redan i januari åker vi elva dagar till Kanarieöarna, Fuerteventura, för fysläger. Världscupen startar inte förrän i maj, med en minitour i Finland, medan VM ligger tidigare än i år, redan i början av juli (EM avgörs bara jämna år, VM varje år). Därför kommer vi ha våra VM-tester veckan före världscuppremiären, och titta på de två helgerna tillsammans när vi tar ut VM-laget. Uttagningen till världscupen kommer dels baseras på årets resultat, dels på tre av de sju swedish league-tävlingarna på våren, en i Jönköping i slutet av april och två i Bollnäs i mitten av maj.

Trots att Filip Dahlgren på grund av sina skador just nu står utanför landslagen har länet fyra löpare med: Regborn i A-landslaget och Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund och Andrea Svensson i utvecklingslandslaget. Skillnaden mellan de båda landslagsgrupperna är inte primärt möjligheten att bli uttagen till internationella uppdrag eller mästerskap, utan nivån på den ekonomiska stöttningen, berättar Carlsson.
– Det mesta gör vi ändå tillsammans som ett helt landslag, men vissa läger kommer vara separerade. Bland annat kommer utvecklingslandslaget att få åka på ett läger i Norge i slutet av sommaren, med sikte på VM där 2019. Tanken med utvecklingslandslaget är nämligen att ha ett lite längre perspektiv.

Bloggen avslöjar: Därför byter VM-orienteraren klubb (”förhoppningsvis kan det hjälpa mig att bli riktigt bra igen”) – och här är hela listan på löpare som går till Thoren

I dag släppte Svenska friidrottsförbundet listan på alla (alla betyder alla som är födda 2002 eller tidigare och tävlat under 2016, för övriga krävs inte anmäla föreningsbyte på samma sätt) som byter klubb inför den nya friidrottssäsongen (som startar tisdag den 15 november, friidrottarnas säsong löper alltid 15 november första kalenderåret–14 november andra kalenderåret). Mest spännande var på förhand att se hur många, och vilka, friidrottare i Örebro som nu tar klivet över till nya Thoren track and field (tio tog ju klivet redan i somras och Erika Bergentz blev i helgen klubbens första svenska mästare). Men ur länsperspektiv överskuggades det där (som jag istället återkommer till neda) av en större nyhet: Filip Dahlgren, VM-orienteraren från Garphyttan, byter nämligen friidrottsklubb – från IFK Lidingö till KFUM Örebro.
Den stora frågan var därmed om det här betyder att Filip, som bor i Örebro men som tävlat för Lidingö i både orientering och friidrott de senaste åren, kommer vända hem klubbmässigt även i sin huvudsport. Men det dementerade han via sms till Konditionsbloggen på torsdagskvällen.
”Klubbytet är bara för friidrott och för att jag ska kunna träna med klubben. Så ingen förändring vad gäller orienteringen”, skriver Dahlgren.
Och själva poängen med att 28-åringen vill träna med KFUM är de väldiga skadebekymmer han dragits med senaste åren, och som bland annat förstört hans chanser att springa VM både i Skottland 2015 och på hemmaplan 2016 (i sitt hittills enda VM, 2014 blev han tia i långdistansen, som näst bäste svensk, vilket säger en hel del om den väldiga potentialen). Jag har skrivit en mängd inlägg om Dahlgren och hans problematik senaste åren, bland annat när han förra sommaren jagade en VM-plats och senaste nu i våras, när han verkade vara på gång och presterade bra i ett EM-test.
I år har Dahlgren knappt kunnat tävla alls (största avtrycket var, förutom sjätteplatsen i det där EM-testet som gav en världscupplats han tvingades tacka nej till, när han spelade en viktig roll i IFK Lidingös lag som blev tvåa i Jukola, världens största stafett). Och nu försöker han alltså komma tillrätta med bekymren genom att ta hjälp av KFUM Örebro-tränaren Mikael Kroon, som är en av pusselbitarna bakom Martin Regborns explosionsartade utveckling, och som också har löpare som Josefin Gerdevåg, Linus Rosdal, Per SJögren, Thomas Chaillou och juniorer som Jack Karlsson, Jonatan Gustafsson, William Wickholm, William Fransson och Alexander Larsson i sin träningsgrupp.
”Det har gått segt med kroppen och det är fortfarande inte helt bra. Valde därför att testa nåt nytt och börja träna med Kroons träningsgrupp. Förhoppningsvis kan det hjälpa mig att bli hel och bli riktigt bra igen på lång sikt”, skriver Dahlgren i sms:et.

Så var det det här med de som byter KFUM mot Thoren, då. Där snackar vi totalt 28 idrottare (men då är förstås långtifrån alla löpare, bland dem finns till exempel OS-spjutkastaren Jiannis Smalios, dövvärldsmästaren i spjut Theodor Thor och juniorlandslagssprintern Fanny Runheim), där den mest välbekanta löparnamnen är Lisa Brorson (som tog ett mycket överraskande senior-SM-brons som 15-åring i fjol).
Hela listan finns här (inklusive ett antal andra övergångar; noteras bör att Thoren också får en sprinter från Hakarpspojkarna, att KFUM får en tidigare svensk mästare i spjut, att Finnkampsmeriterade häcklöparen Malin Eriksson byter KFUM mot IFK Lidingö, och att lovande långdistanslöparen Melker Forsberg går från Glanshammar till KFUM och lär väl också sorteras in i Kroons gäng).

Trots Regborns mäktiga distriktsrekord: "Finns massor mer att plocka ut"

Snacka om fullträff (eller ja, kanske kunde det varit ännu lite, lite bättre, men det återkommer vi till). Martin Regborn, den 24-årige örebroaren som inte bara kutat två VM i orientering utan dessutom blivit bloggens mest frekvente objekt senaste veckorna efter hysteriskt (tränings-)tävlande med och utan karta i handen, och förra helgen dessutom SM-silvermedaljör i inomhusrodd, har slagit till igen.
I eftermiddags, nere i Malmö, tog han inte bara en finfin femteplats över 3 000 meter i inomhus-SM i friidrott, han slog dessutom Per Sjögrens distriktsrekord på distansen med en halv evighet, eller 7,7 sekunder om man vill vara mer noggrann. Regborn korsade mållinjen (efter förlorade spurtduell mot Hässelbys Nacerddine Hallil men vunnen mot Spårvägens Lars Södergård) på 8.15,81. Över åtta sekunder snabbare än han någonsin avverkat de 15 varven tidigare i livet. Staffan Ek, Huddinge, tog guldet på 8.04,10. 8.07,85 krävdes för pallen.
Jo, det där med att det kunde blivit ännu lite bättre? Regborns friidrottstränare Mikael Kroon tippade inför loppet att hans adept skulle göra 8.12-8.15. ”Tippningen var hyfsad. Finns dock massor mer att plocka ut. Vi har kört väldigt ’safe’ för att inte riskera något. Det är ju VM (i orientering alltså) i år och det är målet. Så någon supertoppning gjordes inte till detta SM. Men visst har vi skärpt till några pass, och Martin svarar väldigt bra på träningen. Det är sköna kvitton att få på att vi ligger rätt i planeringen”, skriver Kroon till Konditionsbloggen.

Ännu fler varv (drygt 218, faktiskt) kutades det i Tybblelundshallen när vinterns tredje och sista deltävling i maratonserien avgjordes. Kumlalöparen Tomas Fridh, 42-åringen som tävlar för Stocksäter, och som hade vunnit alla maror som arrangerats i hallen tills hans mage brakade ihop under Decembermarathon senast (han räddade ändå en andraplats då) inte bara vann den avslutande deltävlingen Februarimarathon (som kan bli sista maran i hallen på ett tag, någon ny serie verkar det inte bli nästa säsong, om än möjligen ett Decembermarathon; vi får väl återkomma till det) utan detroniserade dessutom sitt eget hallrekord med över sex minuter när han korsade mållinjen för 218:e och sista gången vid 3.02.17 (även IFK Moras Niklas Gunne gick under hans tidigare rekord på 3.08.26, och var bara drygt tre minuter efter på andraplatsen, Håkan Lindahl Hedin från arrangörsklubben 114Sport tog tredjeplatsen mindre än ett varv före IFK Noras Joakim Oskarsson).
Vingåkers Victoria Borg tog tredje raka segern i damklassen (och var dessutom ensam kvinna om att fullfölja alla tre marorna av, vilket gjorde att hennes segermarginal i sammandraget blev rätt så stor; Fridh vann naturligtvis överlägset på herrsidan) på tiden 3.27.02, vilket gjorde segermarginalen till drygt 32 minuter och Borg till utmanare om priset som jämnaste löparen (det delas nämligen ut pris till den som har jämnast tider sett över de tre maratonloppen, och Borg har 3.21.52 [hallrekord]-3.27.25-3.27.02 vilket borde räcka långt även om jag inte sett någon definitivt uträkning av resultatet). Skagerviks Isabelle Henriksson vann tretimmarsklassen tåv varv före Matthias Köhler, och Danderyds Magnus Åkerhielm tog hem halvmaratonklassen. Kvarnsvedens Stig Söderström? Jodå, han kom till start och avverkade de 42 195 meterna på 5.42.12, och inkasserade därmed ännu ett maratonlopp till listan som nu lär innehålla drygt 800 stycken. Respekt.

Karlslunds Kristina Roberto var med ända in på Vasagatan i centrala Mora när Tjejvasan skulle avgöras för andra året i rad. Av tv-bilderna att döma hamnade hon lite avigt i knixarna in i Mora, testade att gå ut i eget spår och se vad armarna dög till i Moraparken, men kunde bara konstatera att det inte fanns mer att plocka ur kroppen den här dagen. En tiondeplats (de var tio som höll ihop hela vägen in) och framför allt att hänga med i Britta Johansson Norgrens och de andra kanonernas tempo hela vägen var ändå mer än man kunnat vänta sig med tanke på strulet efter Robertos häloperation i somras. Det ska bli väldigt spännande att se vad hon har att ge nästa söndag. Olivia Hansson kom inte till start, så Elin Fjellström, Garphyttan, blev näst bästa länsåkare på 44:e plats (femma bland juniorerna), följd av klubbkompisen Josefine Wallenhammar på 88:e. Rebecka Nylin, orienteraren som toppar Löpex vinterserie, blev 288:e och en av 18 länsåkare som gick under två timmar.

Nere i Belgien verkar inte Alé-Cipollini-åkarna haft någon av sina bättre dagar när vårklassikerna tjuvstartade med Omloop Het Nieuwsblad med start och mål i Gent (Örebroproffset Emilia Fahlins första stora tävling för året efter avhoppet från Tour of Qatar). Av de fyra av stallets åkare som tog sig i mål var samtliga med i den 38-mannaklunga som rullade i mål 4.09 bakom den 23 man starka tätgruppen (tre cyklister som tvingats släppa täten befann sig mellan grupperna, så klungan fick spurta om 27:e-platsen och Alé-Cipollinis Marta Bastianelli blev trea i den uppgörelsen). Även Fahlin, Marta Tagliaferro och Malgorzata Jasinska satt med i den klungan medan Dalia Muccioli och Martin Alzini bröt. I morgon är det dags för Omloop van het Hageland med start och mål i Tielte.

Sundström tvingas ge upp inomhussäsongen: "Fick en blodpropp"

Inomhussäsongen i friidrott tog fart på allvar i dag med några riktigt bra resultat (om Andreas Otterlings längdhopp och Fanny Ernestams tresteg, som inte kvalar in som konditionsidrott, läser du på länkarna), men också ett riktigt trist besked. Tim Sundström, 26, som efter att ha stått still säsongerna 2008–2013 haft en otrolig utveckling senaste åren och som 2015 slog till med tre distriktsrekord på 1 500 meter (3.49,13 inomhus, först 3.47,18 och sedan 3.46,75 utomhus) innan han i slutet av året bytte klubb från KFUM Örebro till Tureberg (därmed kan han inte längre slå distriktsrekord i Närke), strök sig från dagens tävling Raka spåret och tvingas nu ställa in hela inomhussäsongen. Det berättar han i ett mejl till Konditionsbloggen.
”Jag har nyligen fått en blodpropp i benet och kunde därför inte ställa upp på Raka Spåret. Har haft en riktigt bra träningsperiod, men nu får jag ta det lugnt ett tag framåt. Jag kommer tyvärr missa hela inomhussäsongen. Får lägga fokus på att bli frisk och satsa allt på utomhus”, skriver Sundström i mejlet.
Inte heller Hälleforslöparen Haben Kidane kom till start i 1 500-metersloppet, som Huddinges Staffan Ek vann.

Roligare då med Martin Regborn, VM-orienteraren som bara var 37 hundradelar från att ta Per Sjögrens (en annan gammal orienterare …) inomhusdistriktsrekord på 3 000 meter. Regborn sprang på 8.23,88, vilket preliminärt gör honom till Sverigefyra på distansen den här vintern.
– Det kommer mer. Martin har massor att kapa på denna tiden. Vi har endast kört grundträning och följsamhet i löpning med aerob och alaktacid träning. Med mer syra och lite toppning finns många sekunder att hämta, säger tränaren Mikael Kroon till Konditionsbloggen och tillägger:
– Jag vet hur mycket, men låter det vara osagt då det bara sätter onödig press. Men Martin är på väg mot riktigt bra löpstyrka. Långsiktigt kommer det ge utslag i orienteringen.
Däremot verkar det inte bli någon start för Regborn i söndagens deltävling i Löpex vintercup, där han vunnit rubbet så här långt.

I skidorienterings-SM visade degerforsaren Filip Jacobsson klass när han tog revansch på Oskar Sandberg, Säterbygden, (de båda har varit helt överlägsna på juniorsidan i Sverige i vinter) för senaste mötena och vann H20-klassen med över en minuts marginal. Filip Grahn, Hestra, på tredjeplatsen var distanserad med nästan fyra minuter. Exil-karlskogingen Åsa Zetterberg Eriksson låg runt tionde plats när hon stämplade fel och blev diskad. Tove Alexandersson återställde ordningen efter förra helgens guldmiss i jaktstarts-SM, och Erik Rost tog en favoritseger på herrsidan.

Martin Regborn firar personliga rekordet på 3 000 meter.  Foto: Mikael Kroon
Martin Regborn firar personliga rekordet på 3 000 meter. Foto: Mikael Kroon