Wiker tog brons och guld – sex dagar efter sitt livs maraton: ”Vilken bonus”

Jag kan ju knappast ha varit den enda som hajade till när Louise Wiker anmälde sig till båda distanserna på terräng-SM, trots att det gått mindre än en vecka sedan det den Hälleforsbördiga löparen rankar som sitt livs lopp: Megaperset (med över fyra minuter) i Amsterdam marathon i söndags (2.36.39) som gör att hon redan nu är kvalad till friidrotts-VM i London nästa år. Men Wiker visade sig övervinna slitenheten från Nederländerna med en kvarvarande formtopp, och tog karriärens tredje individuella brons i terräng-SM (och den sjunde individuella SM-medaljen totalt sett; de två tidigare terrängbronsen kom 2011) som i dag inleddes med den korta distansen: Fyra kilometer, motsvarande två varv på den av somliga hårt kritiserade och av andra lika gillade fotbollsplansbanan i Västerås.
Wiker hade förvisso de båda OS-löparna Sarah Lahti och Charlotta Fougberg före sig, men var bäst av alla icke-OS-lubbare och tog tredjeplatsen 36 sekunder bakom Lahti och 24 bakom Fougberg. Ihop med Lahti och tian Hanna Bartholomew (i Hässelby) fick hon dessutom ett lag-SM-guld med minutmarginal ned till Ullevi. ”Tack kroppen för återhämtningsförmågan. Vilken bonus sex dagar efter maran”, skriver Wiker själv på instagram.

Men Wiker var ju långt ifrån ensam länslöpare att springa hem medaljer i Västerås i dag. Kolla bara:
** När Mikaela Kemppi tog en DNS i K40 (hon är fortfarande anmäld till damelitens långa lopp i morgon) tog Erika Bergentz hem tredje raka guldet i klassen, med 17 sekunders marginal. Därtill det första, historiska SM-guldet (om än veteran-SM-guldet) för Thoren track & field. Bergentz vann sin klass med 17 sekunders marginal och såg dessutom till att spurta ned K35-vinnaren Anneli Johansson, Hälle, med tre sekunder. Tiden, 14.47, hade för övrigt räckt till 16:e plats i senior-SM. ”Riktigt nöjd”, konstaterar Bergentz, som har låst konto, på instagram.
** Per Sjögren återupprepade silversuccén från Eskilstuna för två år sedan och tog en ny andraplats i H35, minuten bakom segraren Patrik Engström, Studenterna, men åtta sekunder före trean, Fredrik Eriksson, Akele. Sjögren berättar själv om loppet om loppet på twitter: ”Öppnade i rygg på Patrik i cirka 3.10-tempo, men kände ganska snabbt att luftrören inte riktigt trivdes med att ventilera så mycket luft. Slog av på takten och försökte hålla ett skönt tempo. Fick sedan sällskap av Fredrik och lät honom bestämma farten … Märkte att jag hade bättre teknik utför och kände mig trygg med att invänta sista varvet. Bakom jagade två Mantralöpare, men dom fick aldrig riktig kontakt. Precis i utgången på det sista varvet högg det till i vänstervaden och jag trodde att det är kört. Tvingades till plattfotslöpning för att avlasta, och det släppte något. Inför sista backen var det inget att spara på, så jag ökade tempot och tog hem silvret med god marginal. Något defensivt och lite fegt, men ibland måste man tänka på slutresultatet också.”
** IF Start var bara tre sekunder från att ta hem guldet i veteran-SM:s sammanlagda lagdamklass (för alla klasser som springer fyra kilometer, K35-K70) men Gabriella Eliassons, Anna Petterssons och Maria Erikssons sammanlagda tid var liiite för långsam jämfört med Uppsalas. Hade de sprungit en sekund snabbare var, så … Men silver ändå.
** Även individuellt fick Pettersson silver, i K45. 47 sekunder bakom Karin Arthursson, Hässelby, där (och klubbkompisen Marie Dasler var bara 24 sekunder från medalj på sin fjärdeplats; fyra blev även Starts Rose-Marie Enmalm i K60, 15 sekunder från bronset [Enmalm tog guld senast hon ställde upp på terräng-SM, för två år sedan]).
** Inga medaljer, men väl värda att nämna, är också Jack Karlsson som blev sjua i tuff konkurrens i P17-klassen och Mattias Nätterlund, dagens enda länslöpare i herrelitklassen, som gjorde terräng-SM-debut och löpte de fyra kilometerna på 13.12 (Eskilstunas Abraham Adhanom tog guldet på 11.53, fyra sekunder före Suldan Hassan och Andreas Åhwall) och berättar själv på instagram: ”Inte ofta man är nöjd med att vara 38:a i ett 57 man starkt startfält. Men i dag är jag det. Man mot man-löpning när det är som bäst, något man inte alltid är bortskämd med. Formen börjar sitta som den ska inför Frankfurt marathon.”

I morgon fortsätter terräng-SM med de långa distanserna förr herrarna (tolv kilometer med Martin Regborn och Linus Rosdal) och damerna (åtta kilometer med Louise Wiker och Mikaela Kemppi), och så gör juniorerna (bland annat Haben Kidane) upp över 4 000, 6 000 eller 8 000 meter beroende på ålder och kön.

Visst blev det säsongsdebut på cykelcrossen för mountainbike-VM-femman Matthias Wengelin när andra deltävlingen i svenska cupen avgjordes i Stockholm på lördagen. Wengelin, som är regerande svensk mästare även i den här disciplinen, var tredje bästa svensk (norrmannen Fredrik Haraldseth vann; en viss Emma Johansson vann damloppet), distanserad med en knapp minut. I morgon avgörs en deltävling i CX-pokalen i Uppsala, och SM är bara tre veckor bort.

Tisarens välmeriterade lag i Höstbudkavlen i Göteborg knep en sjundeplats, men då ska tilläggas att alla sex lagen framför hade minst två herrar i laget (tre hade tre).

Och det blev ingen tävling för Adam Axelsson den här helgen heller. Smsade med skridskotalangen från Kumla tidigare under kvällen, och han berättade att han tvingats ge upp tankarna på tävlingen i tyska Inzell redan tidigt under veckan på grund av sjukdomen han dragits med i två veckor: ”Åkte hem i tisdags. Nu blir det att ladda om och försöka få något lopp i benen innan premiären i U23-världscupen och sedan köra hårt där”, skriver han.

Själv tillbringade jag större delen av dagen på Örebro universitet, där andra upplagan (men jämfört med fjolåret betydligt bantade versionen) av Pennybridge open, Örebros största crossfittävling, avgjordes. Och döm om min förvåning när habile löparen och triathlen Mikael Selvin (tävlingsledare för Örebro triathlon) dök upp i Markskogen (där jag stod och hejade på den första grenen, som var tre kilometer terränglöpning). Just det momentet passade förstås Selvin som hand i handske (han blev 13:e på 12.54), men under de mer styrkekrävande momenten inne i idrottsalarna dalade han till en sammanlagd 62:a-plats.

Ändrade regler efter kylan i Örebro: ”Var förlegade”

Förra året blev det bara 800 i stället för 1 900 meter simning i Örebro triathlon – på grund av kylan. Då skrev tävlingsledaren Mikael Selvin en motion till Svenska triathlonförbundets årsmöte, och lagom till årets upplaga av tävlingen, som avgörs på måndagen, har de nya reglerna trätt i kraft. Nu för tiden räcker det med 14 grader i vattnet, mot tidigare 16, för att få genomföra full simdistans i långdistanstävlingar. Och därmed blir det fulla 1 900 meter simning, 90 kilometer cykling och 21 kilometer löpning i morgon.
– Det finns inga belägg för att det skulle vara farligt att simma i kallt vatten, och utrustningen har gått framåt de senaste åren, så de gamla reglerna var förlegade, säger Selvin till Konditionsbloggen.
Hur ser temperaturläget ut just nu?
– Vi hade nästan 18 grader i vattnet i förrgår, och det ska mycket till om det ska sjunka under 16. Ja, 16–17 kan vi nog räkna med. Och det räcker alltså med 14 den här gången, så det är 100 procent säkert att det blir full simning.
Blir det andra förändringar av banan?
– Nej, inte själva bansträckningen, men vi har gjort många och ganska stora förändringar av struktur och organisation. Själva tävlingscentret kommer bli mycket proffsigt, det kommer bli mycket mer ordning och reda. Vi lärde oss väldigt mycket förra året, då en kombination av dålig förberedelse och för få personer i tävlingsgruppen gjorde att det fanns en hel del i övrigt att önska. Men det har vi hela tiden varit öppen med på sociala medier där vi tagit åt oss av kritik och försökt rätta till det som inte var bra. De som var med förra året kommer garanterat att märka skillnad och har nog redan gjort det, den gången hade vi knappt ett PM inför tävlingen.
Nästan alla som var med i toppen i fjol verkar komma tillbaka, så något måste ni ha gjort rätt förra året, va?
– Ja, men samtidigt ska man komma ihåg att KJ (Danielsson) blev visad fel på cyklingen, och det var fler sådana slarvfel. Men vi har förmedlat att det kommer bli mycket bättre i år. Det tror jag folk uppskattar, och det är därför jag tror att många kommer tillbaka. KJ och Emma Graaf som vann i fjol är favoriter. Tyvärr kommer ju inte Morgan (Pätsi) till start, han har kraschat på cykel och är skadad. Men vi har ju bland annat Emma Igelström med, och det är kul. Hon har kört triathlon nu ett par år och efter att hon körde Kalmar triathlon förra året (på 11.20.01) bestämde hon sig för att ta sig till Hawaii (ironman-VM, alltså) i sin åldersklass (D35). Hon har gjort en väldigt seriös satsning, och som jag förstått det har hon fått till cyklingen väldigt bra nu.
Exakt hur bra är hon i simningen, kommer hon vara allra först?
– Tja, hon lär inte vara långt efter herrtäten, i alla fall. Klart det är en viss skillnad på 50 meter bröstsim, som var hennes specialdistans, och 1 900 meter i öppet vatten. Men hon kommer att vara första dam med råge, och jag tror inte att hon kommer att vara långt efter herrtäten, i alla fall. Totalt har jag sämre koll på vad hon kan räcka till.
Vad blir det för segrartid i år när ni kör hela banan?
– Vi hoppas förstås att herrsegraren går under fyra timmar, det vore kul. Det är görbart en bra dag. Det är en snabb bana om det inte blåser, medströms första biten i simningen och nästan helt platt både i cyklingen och löpningen.