Anfält knyckte banrekordet, Gerdevåg tog tredje raka och mycket mer

Det var inte förrän på fredagen som Erik Anfält avslöjade på instagram att han skulle efteranmäla sig till Munkastigen trailrun och göra debut i den 44 kilometer långa trailtävlingen med start i Olshammar och mål i Laxå. Men väl på plats visade Anfält att hans landslagsmeriter, 2.25-maror (tre stycken!) och Ultravasan 45-seger inte är någon slump: Han satte av genom Tiveden i ett alldeles eget tempo och korsade mållinjen på 2.56.06, 15 sekunder under Albin Olaussons fyra år gamla banrekord. Comradesladdande Morgan Pätsi tog andraplatsen, knappt 12,5 minuter bakom (på 3.08.30) och Jakob Nilsson fixade en Örebro AIK-trippel genom att ta hem tredjeplatsen (med halvminutsmarginal till Hässelbys Peter Nilsson) på 3.15.41. Ingrid Ziegler såg till att det blev ÖAIK högst upp på damsidan också, när hon vann med nästan 15 minuters marginal, på 3.40.29. Gabriella Wågström, Solvikingarna blev tvåa på 3.55.15, och Therese Fjordäng, Örebro AIK, trea på 4.01.39.

Alla de där löparna (och de som sprang Örebro actionrun, se nedan) dränerade säsongens tredje deltävling i långloppscupen, Kumla stadslopp, på deltagare både på toppen och bredden (213 fullföljande, alla klasser utom knattar inräknat, är sämsta siffran sedan 2010). Men damklassen innehöll i varje fall de två starkaste löparna som just nu representerar länsklubbar (rehabande Mikaela Kemppi undantagen): Josefin Gerdevåg som tog tredje raka fullpoängaren i cupen genom att vinna tävlingen, milloppet på 37.55 och Liduina van Sitteren som återigen var tvåa, på 38.52. Marie Dasler blev terdje bästa länslöpare på sjätte plats med 42.36. Och faktum är att 63-åriga Kumlalöparen Rose Marie Enmalm tog cuppoäng i seniorklassen som sjätte bästa länslöpare med 48.30.
I herrklassen sålde sig KFUM Örebros 18-årige Jack Karlsson dyrt mot Strömstads rutinerade och 14 år äldre Peter Gross, men fick ge sig i spurten och blev tvåa på 33.18, en sekund bakom. Örebro AIK:s Andreas Ingberg tog tredjeplatsen på 35.14.

Örebro actionrun var jag med och sände live (framför allt gjorde jag intervjuer efter målgång) och skrev en (pluslåst) artikel om här. Inflyttade örebroaren och tidigare VM-fyran Cimmie Wignell (som springer för IF Start) fick revansch på Örebro AIK:s Jonathan Kandelin efter Startmilen, och blev först i tävlingens historia att ta en andra seger (han vann även premiärupplagan 2015). På damsidan blev det Göteborgsseger genom Emelie Lindgren, men örebroaren Sara Forsström, som vann i fjol, tog andraplasen nu (tredje raka topp två-placeringen).

Om några löpare blev över? Tja, faktum är att hela 59 kutade Örebro parkrun i morse, där Elin Törnqvist (22.22) och Thomas Lindahl (18.43) var snabbast. Rihards Darzins drog dubbeln och körde först parkrun på 20.02 för att två timmar senare springa actionrun i elitklassen och ta en 17:e-plats där.

Men en av dagens roligaste löparnyheter kommer faktiskt från Stockholm och Ältasjön runt där Hälleforsbördiga Louise Wiker gjorde sin första tävling (ja, om man räknar bort ett par parkruns under träningslägret i Sydafrika) efter fotoperationen som följde på friidrotts-VM i somras. Wiker tog en andraplats, 21 sekunder bakom Lena Örn, efter 26.09 på sju kilometer.

Dagens största var ändå otvetydigt Emilia Fahlins tredje seger på lika många dagar. Trots det blev hon av med ledartröjan, med två sekunders marginal, i sammandraget efter en sjätteplats i tempoloppet på förmiddagen. Om det har jag skrivit massor i den här (pluslåsta) texten. I morgon avslutas det tjeckiska etapploppet Gracia Orlova med ett varvlopp inne i Orlova (en stad av Karlskogas storlek precis på gränsen till Polen), och för att sno tillbaka totalsegern från ryska trefaldiga OS-medaljören Olga Zabelinskaja lär Fahlin dels behöva ha henne bakom sig, dels sluta etta, tvåa eller trea på etappen (det finns också tre spurtpriser, med vardera 3–2–1 sekund i potten till topp tre, att jobba med).

Matthias Wengelin lyckades däremot inte följa upp förra helgens succé i norska cuppremiären med en ny seger i den svenska. I sin hemmatävling Klippingracet fick örebroaren nöja sig med en sjätteplats, drygt fyra minuter bakom segrand Emil Lindgren. Axel Lundh blev nia, ytterligare ett par minuter från täten.

I Tiomila misslyckades Tisaren återigen med att ta en topp tio-placering på damsidan. Om detta har jag skrivit en hel del i den här (pluslåsta) artikeln. Att Ellinor Tjernlund, som skulle ha sprungit förstasträckan, blev sjuk och tvingades kasta in handduken ställde förstås till det, och laget var bara 79:a (7,5 minuter bakom) efter förstasträckan och 57:a (12,5 minuter bakom) efter andra. Men Andrea Svensson, Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren sprang upp laget till 15:e plats. Tisarens andralag blev näst bästa länslag med en 87:e-plats medan Hagaby blev 103:a, Milan 132:a och Djerf 190:e lag.
Herrstafetten startade för en stund sedan och har beräknad målgång vid sju i morgon bitti. Martin Regborn lyckades inte försvara sin förstasträckesseger från i fjol, men tog i varje fall en andraplats, 33 sekunder bakom Koovees Joni Hivrikallio. Vi får se hur det utvecklar sig under natten.

Karlslunds Maria Gräfnings stängde definitivt längdskidsäsongen när hon i dag vann isländska 50-kilometersloppet Fossavatnsgangan med över nio minuters marginal till tvåan Anouk Faivre Picon (som var 13:e på skiathlon i OS i februari) och schweiziska OS-medaljören (i skidskytte) Selina Gasparin. Gräfnings var tvåa, 26 sekunder bakom Gasparin, i skejtloppet över halva distansen i torsdags.

Nio dagar tills landsvägssäsongen drar igång – spännande startfält klart i Nora marathon

Inomhussäsongen avslutades ju, mästerskapsmässigt, med VM, USM och VSM helgen som gick, men än så länge återstår Svealands inomhusmästerskap (för 13- och 14-åringar) i helgen och Marsspelen 24–25 mars. Men redan nästa lördag, om nio dagar, drar landsvägssäsongen igång på allvar i länet (sedan Sylvesterloppet på nyårsafton är det ju bara Örebro parkrun som löpts utomhus) med tredje riktiga upplagan av Nora marathon. Och loppet, som i princip går över fyra varv just på Sylvesterloppets bana har redan nu lockat en hel del spännande namn. Eller vad sägs om örebroaren och förre ironman-VM-triathleten Morgan Pätsi, som just nu ligger i hårdträning för att springa världens största och (möjligen) äldsta ultralopp, 89 kilometer långa sydafrikanska Comrades marathon den 10 juni (mycket mer om det när det närmar sig, förstås)? Eller Noras egen swimrunvärldsstjärna Bibben Nordblom (som också tävlat i ironman-VM, och som för övrigt nu fått sin startplats till 2018 års Ö till ö bekräftad trots att hon tvingades bryta i fjol; örebroaren Marie Dasler har för övrigt fått sin plats via världsrankning)? Eller Nordbloms mamma Lotta Nilsson, som är en av världens bästa ironmantriathleheter i D50-klassen? Det kan bli ett riktigt roligt lopp i Nora, helt enkelt, men med tanke på underlag (hinner snön smälta?) och kuperingen ska man väl inte tro på några supertider. Banrekorden har Thomas Chaillou (2.33.51) och Gunilla Axelsson (3.34.19)

Örebroaren en sekund från sub-2.40 i Berlin – och Jacobsson fick avsluta juniortiden med SM-silver

Eliud Kipchoge, den regerande olympiske mästaren som gjort 2.00.25 på maran i Nikes galna sub 2-försök (ej giltigt som världsrekord, förstås) vann trekejsarslaget i Berlin marathon på 2.03.32 (Gladys Cherono vann den inte riktigt lika upphaussade damklassen på 2.20.23), men där bakom fanns också en hel del fina prestationer av länslöpare. Allra snabbast var Morgan Pätsi, den tidigare VM-triathleten som i år riktat in sig helt på löpning. Hans mål var sub-2.40 (alltså att gå under 2.40) på nettotiden (tid från startlinje till mållinje, den officiella tiden, bruttotiden, tas från startskott till mållinje och är därmed oftast några sekunder upp till minuten längre i de stora marorna med mycket folk som trängs bakom startlinjen). Facit? 2.40.00. Alltså en sekund ifrån målet. Men 2.40.17, som den officiella tiden blev, är förstås ändå sjukt bra, och nästan tre minuter under Pätsis pers (från den enda fristående mara han sprungit sedan han blev elitmotionär, Frankfurt i fjol). Genom alla tider är det bara 50 länslöpare som gjort under 2.40, och under 2000-talet bara sex. Därtill sprang Pätsi maran med positiv splitt, alltså snabbare andra halva än första: 1.20.36 på första, 1.19.24 på andra halvmaran (där de 17 förlorade sekunder i starten dessutom ska läggas på första halvan). ”Missade målet lite men ett nytt fint PB 2.40.00!! Jag är jäkla nöjd i alla fall!”, jublar Pätsi på sitt instagramkonto.
Andreas Ingberg var bara 23 sekunder bakom Örebro AIK-klubbkompisen i mål, och landade på officiella tiden 2.40.40 – ett pers med över sju minuter i Ingbergs åttonde mara. En grymt imponerande utveckling med tanke på att förra personbästat sattes just i Berlin för ett år sedan. ”Kaboom! Sååå jäkla nöjd!”, skriver Ingberg på sin instagram.
Gustav Grek persade med nästan lika mycket, landade på 2.49.00, medan Sören Forsberg förvisso var nästan fem minuter över sitt pers och tre minuter från tiden i Stockholm i somras (som gör honom till tvåa i svenska H50-statistiken i år) men ändå gick under 2.50 (2.49.07), Anders Larsson sprang på 2.51.38, Jesper Damström på 2.56.07 och Jonas Karlsson på 2.56.44.

Uppe i Ånnaboda slog Filip Jacobsson till i sin allra sista SM-tävling som junior (springer man allt hinner man med 28 SM-tävlingar under sina fyra juniorår i orientering) när SM-året i Örebro län avslutades med stafett-SM på söndagen. efter förstasträckor av Olle Josarp (tolva, 1.26 från täten) och Valter Pettersson (sprang upp laget till femte plats) avslutade juniorlandslagsmannen Jacobsson med att plocka OK Orion, Jönköpings OK och OK Kolmården och föra Tisarens H20-lag i mål som silvermedaljörer, 3.17 bakom segrarna från Stora Tuna (Jacobsson sprang sin sträcka 1.58 snabbare än Borlängeklubbens ankare Jesper Svensk, men startade över fem minuter bakom).
Tisaren tillhörde ju annars förhandsfavoriterna främst på damsidan, men ett rejält bortfall på grund av sjukdommar gjorde att klubben, som haft fem damer på landslagsuppdrag i år, inte fick med ens tre av dem till start. I stället gick förstasträckan till Lovisa Persson, som tappade nästan sex minuter på täten där, och för Ellinor Tjernlund på andrasträckan försvann ytterligare över elva, så när formstarka Josefin Tjernlund gav sig ut på sistasträckan var loppet redan kört. Hon förde ändå upp fjolårets SM-fyra från 21:a plats vid växlingen till tolfte i mål.
Betydligt roligare då på herrsidan, där Erik Lindgren bet sig fast i tätgruppen på första varvet, där Oskar Andrén växlade som sexa efter andra, och där Daniel Attås långt in på sista sträckan fajtades om en pallplats i konkurrens med idel landslagslöpare som Stora Tunas Emil Svensk, Malungs William Lind, IFK Göteborgs Fredrik Bakkman, Södertälje-Nykvarns Jonas Leandersson, OK Ravinens Gustav Bergman, OK Vivills Johan Runesson och Rehns Jerker Lysell. Till slut fick Attås ge sig, och som femma i mål var Tisaren 5,5 minuter från guld (som Stora Tuna tog) och fyra minuter från medalj (IFK Göteborg). Det är Tisarens bästa resultat på herrsidan sedan fjärdeplatsen 2012 (även då med Attås i laget).

I Rosa bandet-loppet, tiokilometersloppet som tidigare hette Lidingö tjejlopp men som nu är öppet även för herrar, blev Maria Gräfnings, som på skidor tävlar för Karlslund, sjua på 38.01 (tre av svenskarna) och Maria Eriksson 28:a på 45.48. Danska Sylvia Mmboga Medugu vann på 33.54, Madeleine Larsson var bästa svenska på femte plats med 37.57.

I veteran-SM i orientering, som avgjordes i Motala i helgen, blev det fyra medaljer till länet varav två guld: Järnbärarnas Maud Mossberg vann sprinten i D70-klassen, Lindesbygdens Anna-Maria Backryd vann långdistansen i D50-klassen, och Lindebygdens Annika Brodin och Hagabys Olof Olofsson tog varsina brons i medeldistansen i D55- respektive H60-klasserna.

40 nya distriktsmästare (mäktigast var Arne Evertsson) – och i morgon koras några till

Snacka om att det delas ut DM-guld en masse den här helgen. I går korades Josefin Erlandsson (med ynka 26 sekunders marginal efter över 73 minuters löpning i mörkret i skogarna utanför Lindesberg) och Erik Lindgren (med en stabilare marginal på över tre minuter) och 17 andra löpare (i ungdoms-, junior- och veteranklasser) till distriktsmästare i nattorientering i Örebro län. Och i dag följde tre länslöpare (bland annat ex-landslagsåkaren i skidorientering Åsa Zetterberg-Eriksson, som dock fick stryk av utom tävlan löpande Lovisa Persson, i damklassen) upp med DM-guld när Degerfors arrangerade Värmlands-DM i medeldistansorientering, och så fick 18 löpare i Norasjön runt, veteran-DM i halvmaraton, titeln distriktsmästare, också.
Snabbast, inte bara i DM-klasserna utan i hela tävlingen, var Per Sjögren, som ju visat sån fin form på slutet (bland annat dubbeltia på friidrotts-SM). Segern var Sjögrens första i den klassiska tävlingen (han har inte så många halvmaror under bältet men har ju vunnit i princip allt annat som går att vinna i löpningsväg i länet), och övertygande med nästan 4,5 minuters marginal till tvåan Per Arvidsson (och över sju minuters marginal till VDM-tvåan i M35-klassen, Per Eklöf) på tiden 1.14.05. Även på damsidan var det tunt med topplöpare (liksom bland annat Erik Anfält och fjolårssegraren Thomas Chaillou saknades på herrsidan kom varken Mikaela Kemppi eller Josefin Gerdevåg till start), och Erica Lech vann den kuperade halvmaran på 1.25.47 efter att ha spurtslagit Liduina van Sitteren med elva sekunder (VDM-guld till Lech i K40, ingen medalj till van Sitteren som har några år kvar till veteranåldern).
Mest imponerande var ändå M75-vinnaren Arne Evertsson, som med 63 sekunders marginal till maxtiden tre timmar tog sig runt sitt 52:a Norasjön runt i rad (och 53:e totalt sedan debuten 1960, då han också var sist i mål), kolla in Per Sjögrens video från målgången nedan. Respekt!
I långloppscupen tar Sjögren nu ett rejält grepp om sammandraget på herrsidan med sina 46 poäng (Heshlu Andemariam och Per Arvidsson har båda 40 men betydligt fler sprungna lopp). På damsidan ger van Sitterens andraplats inte en enda poäng, eftersom hon redan nåt maxantalet lopp och har många högpoängare i bagaget – det enda som räknas för att komma ikapp Mikaela Kemppi är segrar.
Av någon anledning kom bara 217 löpare till start i årets upplaga av Norasjön runt, sämsta deltagarantalet sedan 2008.

 

I morgon koras ännu fler distriktsmästare när både Örebro län och Värmland håller stafett-DM i orientering. Men framför allt är det ju cykelfest med Bergslagsloppet och Madrid challenge.

Lisa Bergdahl, U22-EM-löparen från Fellingsbro, tog en tredjeplats i tiokilometersloppet Göteborgs jubileumslopp på tiden 38.15.

Morgan Pätsi, ironman-VM-triathleten som verkar ha blivit maratonlöpare på heltid, noterade bästa länsresultatet i Stockholm halvmarathon när han dyngade till med treminutersperset 1.18.57 för en 52:a-plats i tävlingen. Örebro AIK-klubbkompisen Nina Gustafsson slutade på 58:e plats med 1.36.14.

I Örebro parkrun löpte Bella Lagrange, mest känd som kvinnan som besegrade monsterloppet Ice race vintage på Hjälmaren förra vintern, hem segern i den 22:a upplagan, med tiden 21.45. Hon gjorde debut förra veckan och sänkte nu perset med nästan halvminuten. Carl-Robin Åqvist var snabbaste herrlöpare och ensam under 20 minuter med 19.41.

I Svealandsmästerskapen, det största friidrottsmästerskapet för 13- och 14-åringar (först 15-åringar har SM) var Alvin Reinebos andraplats på 600 meter i P13-klassen länets största framgång på medel- och långdistans. Faktum är att det helt saknades representation bland annat på 800 meter och 1 500 meter hinder i F14-klassen.

Och så kom ju truppen till världscupfinalen i orientering i går, förstås innehållande världscuptvåan Martin Regborn och succélöparen Josefin Tjernlund, men utan andra länsinslag. Regborn säger en hel del intressanta saker i Svenska orienteringsförbundets artikel här, som jag rekommenderar.

Helgens höjdare – så följer du Regborn i VM-finalen

1. Martin Regborns VM-final
För fjärde året i rad är Martin Regborn i final i sprinten i orienterings-VM – men för första gången någonsin tillhör han de yppersta medaljfavoriterna ihop med gubbar som Matthias Kyburz och Yannick Michiels, och svenska lagkompisarna Jonas Leandersson, Jerker Lysell och Emil Svensk. Att Regborn strulade lite i inledningen på dagens kval (läs mer om det här) behöver inte alls vara dumt inför finalen (nu när han ändå tog sig dit med 20 sekunders marginal): Nu lär huvudet definitivt sitta på plats inför finalen. Finalen sänds på Cmore, och livetajmingen går att följa här. På söndag är det en mixedsprintstafett, men den kommer Regborn inte att springa eftersom han vill koncentrera sig på tisdagens långdistans. Läs mer om det och annat i min längre text med Regborn och förbundskapten Håkan Carlsson, inför mästerskapet, här (pluslåst).

2. Viby marathon
Jag skrev ju en hel del inför Viby marathon redan i onsdags, och eftersom startlistan inte uppdaterats sedan dess finns väl inte så mycket att tillägga mer än att hoppas att många efteranmäler sig. Under helgen avgörs också Jordgubbslunken i Rudskoga (några kilometer på fel sida länsgränsen mot Värmland) och Hyttloppet i Granbergsdal, strax norr om Karlskoga. I fjol vann brittiske orienteraren Hector Haines båda loppen. På lördagen är det förstås också dags för tolfte upplagan av Örebro parkrun. Och snackar vi banlöpning så är det Världsungdomsspelen på Ullevi i Göteborg i helgen med bland andra Lisa Bergdahl på nygamla distansen 1 500 meter (hon har ju klarat kvalgränsen till U22-VM på 10 000 och sprang 5 000 på personliga rekordet 17.05,18 i Sollentuna GP i onsdags), Lisa Brorson på 1 500 meter (F19), Jonatan Gustafsson, William Wickholm och Jack Karlsson på 800 och 1 500 meter (P19), Alexander Larsson på 800 och 1 5000 meter och  Melker Forsberg 2 000 meter hinder (P17) och Klara Frih på 800 meter och Wilhelm Bergentz på 800 och 1 500 hinder (F15 respektive P15).

3. SM i medeldistans-triathlon
Årets andra SM i triathlon, det över medeldistans, avgörs i samband med Vansbro triathlon, och på startlinjen i förutom stjärnor som Lisa Nordén och Emma Igelström också en handfull örebroare med VM-triathleten Morgan Pätsi i spetsen.

Bubblare: I Eksjö avgörs säsongens fjärde, av totalt nio, deltävlingar i långloppscupen i mountainbike, Ränneslättsturen, med bland andra Matthias Wengelin, Fredrik Berg och Marcus Jansson på startlinjen. Och så är det tredagarsorientering i Eskilstuna.

Stockholm marathon – ur instagramflödets synvinkel: ”Maran är så brutalt ärlig”

Hur det gick i Stockholm marathon har ni säkert stenkoll på. Erik Anfält följde upp fjolårets fjärdeplats i SM med att, efter ett år där flera månader gick åt till skadebekymmer och ett halvår till rejäl rehab, med att bli femma i år – best of the rest bakom fyra tätlöpare inom 1.37 (Martin Öhman vann på 2.24.11, Anfält var femma på 2.29.24; Anfälts sjunde mara under 2.30 i karriären och den första sedan Rotterdam förra våren) och med en VM-guldmedaljör som Jonas Buud bakom sig. Och Mikaela Kemppi fick det precis så tufft som hon fruktat efter den tunga våren och fick nöja sig med en tiondeplats i SM-klassen på 2.57.37. Och de där båda topplöparna från Örebro AIK, med liknande karriärer och landslagsmeriter, fanns förstås med i mitt Instagramflöde under dagen. Men där fanns också en hel del annat – framgångar och besvikelser – från de 42 195 meterna runt Stockholms innerstad. Så, jag tänkte ta med er på en liten insta-odyssé.

Vi börjar med Anfält, som delade rum med en urstark finländare inför loppet, var mycket nöjd med resultat och bjöd på en highfive:

Kemppi skrev en mycket ärlig racerapport (där kontentan var ”Maran–Mikaela Kemppi 1–0”), men för att inte avskräcka sina följare att satsa på långlopp kasta hon sedan in ett riktigt positivt inlägg strax efteråt:

Lätt i knoppen, svårt i kroppen! Maran är så brutalt ärlig. Finns liksom inga genvägar. Är man inte genomtränad för den utgångsfart man startar i så straffar det sig efter 32k. Så är det bara. I mitt fall med grymma vadkramper. Jag har aldrig blivit stående eller gående på en mara förr för att det inte går att lyfta benet. Nu har jag testat det och det ska inte upprepas😂… Varför jag satte mig i denna situation? Jo jag trodde såklart att jag skulle kunna balansera upplägget. Men icke… Maran-Mikaela Kemppi 1-0. Finns inga ursäkter. Fördelen är att jag nu får se till att komma igång med träningen på allvar samt få utfall på den. Ta kommandot och sätta en plan. För revanschen ska levereras. Detta blev bara mer tändvätska på brasan! Jag bryter ihop och kommer igen… 😂😅🔥💥🙌 Stort grattis till alla fina kämparinsatser idag! Och ni som disponerade loppet bra är värda en extra eloge! Det och alla fina samtal idag om löpning inspirerar! #kämpakroppen #hatkärlektillmaran

A post shared by Mikaela Kemppi (@mickan0473) on

Fredrik Johnsson hade några riktigt tuffa avslutande kilometer (men gick ändå under 2.56!):

VM-triathleten Morgan Pätsi har blivit en riktig maratonräv på slutet, och slog till med en ny, fin tid i Stockholm:

Martin Ingberg höll också ihop det fint och gick med god marginal under tre timmar:

Peter Welander gick för tre timmar, men märkte halvvägs att han inte hade benen för dagen och fick backa av och nöja sig med 3.16:

Och avslutnings sammanfattade Mikael Edberger en känsla han nog var långt ifrån ensam om i en enda instagrambild:

Erik Bergentz, som tvingades avstå tävlingen på grund av sjukdom, har tyvärr låst instagramprofil, men för oss som följer henne bjussar hon på en bild på sonen Wilhelm, som kom trea i juniormaran. Men mer om det, och allt annat som swischat förbi under lördagen, kommer i morgondagens blogginlägg!

Klart Regborn ska till world games – och så gick det när jag äntligen fick köra Vulkanloppet

När hade Örebro län senast en världscupledare i en konditionsidrott? På rak arm kan jag bara inte tänka mig att det hänt sedan orienteraren Marlena Jansson vann världscupen 1994 (eller möjligen om hon var i ledningen någon gång på väg till andraplatsen 1996) och dessförinnan Torgny Mogrens 1987. Hur som helst är Martin Regborn där nu. Han är inte bara Sveriges hetaste herrorienterare just nu, utan hela världens. Just nu verkar han inte ens kunna misslyckas med att ta en topp tio-placering i världscupen ens när han får springa utan karta (läs mer om det i den här pluslåsta långläsningen om Regborns succé). Nästa världscupdeltävling är VM, och det kommer förstås bli högintressant att se hur förbundskapten Håkan Carlsson väljer att utnyttja sin hetaste löpare, som lovar att vara i ännu starkare form då, där. Hade jag varit Carlsson hade jag låtit Regborn löpa både sprint, medeldistans och stafett (och kanske även mixedsprintstafett, som inte stör de andra distanserna, om benen känns pigga efter sprinten). Det enda som egentligen står emot det är Regborn egen högsta önskan om att få spring långdistansen … Men det kommer ju fler år.
För övrigt skulle jag bli väldigt förvånad om Regborn, som ju varit bäst i Sverige i sprint och medeldistans den här våren, inte får en av de två herrplatser Carlsson ska fördela till world games, där just sprint och medeldistans utgör hela programmet ihop med en mixedsprintstafett, under måndagen eller tisdagen. Det är nog rätt kul att vara Martin Regborn just nu …

Örebros VM-triathlet Morgan Pätsi är egentligen så gammal att han får tävla i H40-klass från och med i år, men valde i säsongspremiären i Hallsta triathlon i Västerås i dag att köra i herrarnas elitklass, och där tog han en fjärdeplats, fem minuter bakom segrande Jakob Karlsson, på 2.05.41 (tiden hade räckt till en andraplats i H40), vilket jag tror är personligt rekord över olympisk distans (Pätsi har ju mest kört längre distanser, och tävlat i VM i både ironman och långdistans). Ännu starkare placeringar tog Pätsis klubbkompisar i Örebro AIK, Ida Larsson och Sara Jakobsson, som var tvåa respektive trea bakom Mona Hallberg i damernas elitklass, även om avståndet upp till segrande Mona Hallberg var 17 respektive 24 minuter. Mikael Nordström vann H35-klassen på 2.04.03.

I årets första, stora svenska swimruntävling, Utö swimrun, slutade Noras ex-världsmästarduo Lotta Nilsson och Bibben Nordblom på femte plats, 20 minuter från segern och tio från pallen efter 37,6 kilometer löpning och 5,2 kilometer simning, på 5.26.57. Kristin Larsson och Eva Nyström vann på 5.06.45. Och Heja Stina-laget, som den här gången bestod av Mårten Vidlund och Anders Ekholm, slutade på 60:e plats i herrklassen efter att ha missat att gå under sex timmar med en dryg minuts marginal. Där vann Pontus Lindberg och George Bjälkemo på 4.11.22.

I stafett-SM blev det inga överdrivna framgångar för länets medeldistanslöpare. KFUM Örebros P19-lag, med Alexander Larsson, Jack Karlsson och Jonatan Gustafsson, var förvisso fyra, 12 sekunder bakom segrande Ullevi och sex från medalj, med tiden 6.04,22 (6,5 sekunder över det 27 år gamla distriktsrekordet som legendarer som Anders Sjöberg och Jonas Rosengren satte 1990).

Almbys Alexander Ehrlin vann juniorklassen i Långa lugnet, säsongens andra deltävling i svenska långloppscupen i mountainbike, och hans klubbkompis Johan Lindbom gjorde samma sak i yngsta veteranklassen, H30. I elitklassen slutade Matthias Wengelin sjua och Fredrik Berg nia, drygt sju respektive knappt åtta minuter bakom överlägsne segraren Michael Olsson. Berg är därmed fyra i sammandraget, Wengelin femma, efter två av nio deltävlingar.

Örebrocyklisternas Jacob Ahlsson, som inför årets säsong tog klivet från junior- till elitklass, blev 14:e i fredagens backloppsprolog (tolv sekunder från segern över 1,3 kilometer uppförsbacke) och en 15:e-plats i lördagens GP-lopp när Vänersborgs tredagars avgjordes (hans lillebror Jonathan Ahlsson var tvåa i prologen och vann GP:t i P16-klassen, som dock bara hade två cyklister till start). I dag kördes också tredje etappen, men någon resultatlista har jag inte lyckas få tag i.

Själv cyklade jag, efter förra veckans tabbe, på förmiddagen äntligen Vulkanloppet (och mötte som vanligt på vägen mellan Svartå och Åtorp flera stora klungor av Vänern runt-cyklister), som på grund av att längdskidåkningen ställdes in blev årets första deltävling i Degerforsklassikern (eller ”jakten på bocken”, som jag väljer att kalla det). Jag fick för förta gången i mitt liv också prova att cykla klunga (även om den bara bestod av tre personer, och det bara varade i fem kilometer innan jag åkte av), men det var kul! Tog mig runt de 81 kilometerna på 2.46 helskinnad i varje fall, och fick både en ostmacka och en bingolotto (den sistnämnda utlottad på startnumret) vid sidan om den fina plaketten. Korpen i Degerfors levererar, och vi får väl se om jag blir miljonär på kuppen.

Helgens höjdare – Regborn avancerade till andraplatsen på vilodagen

1. Världscupen i orientering
Förstås. Världscuppremiären i Finland, som inletts med mixedsprintstafett och sprint, fortsätter på lördagen med medeldistans och avslutas på söndagen med en jaktstart över långdistans. Den sista kan bli helt avgörande för den svenska VM-uttagningen på distansen på herrsidan, där det väl egentligen bara känns som om Gustav Bergman är helt given. Sverige har tre platser, och Martin Regborn vill ju verkligen ha en av de andra två, så det gäller för honom att sätta sig i ett bra utgångsläge inför det allra sista uttagningsloppet.
Regborn ligger just nu tvåa i minitouren (sedan bonussekunder räknats av från hans segertid i sprintkvalet och fjärdeplatsen i finalen), 21 sekunder bakom ledande Matthias Kyburz efter att belgiske sprintspecialisten Yannick Michiels hoppat av touren efter sin seger i går. Tisarens Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund är 24:a respektive 27:a inför helgen.

2. Utö swimrun
Äntligen drar den svenska swimrunsäsongen igång, och när hundratalet lag ger sig ut för 37,6 kilometer löpning och 5,2 kilometer simning (fördelat på 20 löpnings- och 19 simsträckor på och runt Utö i Stockholms skärgård) står de på startlinjen tillsammans igen: Lotta Nilsson och Bibben Nordblom, mor och dotter från Nora som tog VM-guld tillsammans 2013 och 2014 och avslutade sin Ö till ö-karriär ihop med ett brons 2015 (Bibben fortsatte i det långa, tuffa VM-loppet ihop med Maja Tesch, och tog ett nytt brons). När Bibben börjar förberedelserna inför årets lopp (där hon återigen kommer köra med Tesch) blir det alltså tillsammans med Lotta. Med på startlinjen finns också Heja Stina-laget med Mårten Vidlund och Anders Ekholm från Örebro. Tävlingen avgörs på söndag och föregås på lördagen av en ”sprint” (vilket i de här sammanhangen innebär en mils löpning och två kilometer simning).

3. Stafett-SM
KFUM Örebro ställer upp med två medeldistanslag (över 3×800 meter) när stafett-SM avgörs i Malmö i helgen, och framför allt P19-laget ser riktigt intressant ut med Alexander Larsson, Jonatan Gustafsson och Jack Karlsson (det andra laget är ett P17-lag där jag inte har riktigt koll på vem som springer, men antar att bland andra Melker Forsberg är med). Båda klasserna avgörs på söndag.

Bubblare: VM-triathleten Morgan Pätsi och en hel del andra begår säsongspremiär i Hallsta triathlon i Västerås på söndag, en hel del Stockholm marathon-löpare kommer förmodligen genrepa med sjunde upplagan av Örebro parkrun, och långloppscupen i mountainbike fortsätter med Långa lugnet i Falun (där bland annat Matthias Wengelin, Axel Lindh, Fredrik Berg och Linda Meijer kommer till start). Och så pågår ju förstås Vänern runt (startade tidigare i dag), det 60 mil långa motionsloppet på cykel med start och mål i Örebro, med bland andra Uno Forsell på startlinjen för 40:e gången (!):

Uno Forsell från Eskilstuna kör Vänern runt för 40:e gången. Foto: Örebrocyklisterna

Kemppi tog fjärde – och 19:e – raka i Kumla (och så lite annat som hände på lördagen …)

Mikaela Kemppi har ju varit löparen att slå i länet de senaste åren (även om Josefin Gerdevåg hade ett visst övertag inbördes 2015), och den här våren kanske mer än någonsin: När klassiska tiokilometerstävlingen Kumla stadslopp avgjordes på lördagen tog Kemppi fjärde fullpoängaren på fyra tävling i långloppscupen i vår efter Startmilen (då hon var tvåa men bästa länslöpare), korta terräng-DM och halvmaraton-DM (Örebro AIK halvmaraton, alltså). Ja, räknar man alla lopp Kemppi ställt upp i så var det här 19:e raka i långloppscupen där hon tog full poäng, en svit som håller sedan Åstadslopppet 2015. Loppet i Kumla är knixigt och bjuder sällan på några jättetider, och Kemppi bärgade segern på 38.12, 1.26 före Gerdevåg som smyger vidare med sin comeback efter vinterns barnafödande. Liduina van Sitteren tog tredjeplatsen, ytterligare ett par minuter bakom.
På herrsidan anförde en viss Erik Anfält en Örebro AIK-trippel i Kumla, med ett lopp på 33.45 (Jakob Nilsson tvåa på 34.35, Ludvig Börjesson trea på 34.42), och klättrade därmed förbi Tiomilalöpande Per Sjögren och upp i topp i långloppscupen.

Tiomila, ja. Herrloppet startar nu vid 21, och hur det gick för Tisaren i damloppet kan ni läsa mer om i den här pluslåsta artikeln. Eller ja, resultatet vet ni förstås: Tisaren, som siktade på topp fem, fick nöja sig med en femteplats sedan Josefin Tjernlund inte lyckats komma med i tätklungan på den raka tredjesträckan och avståndet framåt då istället växte rejält, men alla kommenterar finns att läsa i den där artikeln. Näst bästa länslag? Milan, på 103:e plats, tätt före Tisarens andralag på 107:e och Hagabys förstalag på 109:e.

I Örebro actionrun höll mina två favorittippade löpare (inflyttade örebroarna Martin Bäckström och Sara Forsström), och segerintervjuer och en hel del annat kan ni se här.

Emilia Fahlin och hennes Wiggle-High5 fick ett par framgångar i Tour de Yorkshire: Tyskan Claudia Lichtenberg var först uppför Côte de Lofthouse och vann därmed bergspristävlingen, och italienskan Giorgia Bronzini blev tvåa i klungspurten om andraplatsen bakom utbrytaren Elizabeth Deignan, trea totalt alltså. Fahlin rullade i mål som 47:a, åtta minuter bakom (i en stor grupp med cyklisterna från 18:e plats och nedåt).

Från premiären i Sverigecupen i mountainbike, Klippingracet i Säter, har jag inte sett mer än en pallbild med Emil Lindgren före Emil Linde och med Örebrocyklisten Matthias Wengelin på tredje plats. Vi får väl se när det dyker upp en resultatlista (och när det gör det från Närkeserien i MTB, som visst körde igång i tordags och som har sju deltävlingar planerade den här säsongen, närmast i Kilsmo den 11 maj):

Och själv då? Jo, jag sprang för första gången Örebro parkrun i förmiddags. Det var trevligt, men kämpigt. Formen saknas fortfarande helt (jag kan väl skylla på blodbrist, sömnbrist, att jag varken hann värma upp eller gå på toa, men det är bara undanflykter), och jag hade blodsmak i munnen när jag korsade mållinjen ganska exakt fyra minuter över mitt femkilometerspers. En 60-taggare seglade förbi mig halvvägs och drygade sedan ifrån med nästan en minut, och när jag korsade mållinjen stannade klockan på 23.46. Förbättringspotential saknas ju i varje fall inte. VM-triathleten Morgan Pätsi sprang tävlingen som en fartökning på sitt långpass och vann på 18.21. Annica Sjölund tog tredje segern på damsidan av tre möjliga, nu på 24.17.

Pätsi efter superloppet: ”Säg en tid, Jonas, så lyder jag …”

Sju Örebrolöpare slog personliga rekord i Frankfurt marathon i går, vilket jag skrev om i bloggen. Vem som svarade för den allra saftigaste prestationen? Vet’e fan om det inte var Morgan Pätsi. Nog för att 38-åringe triathleten gjort två ironman-VM på Hawaii och var tvåa av alla, oavsett åldersklass, i Kalmar ironman i år. Men som enskilt maratonlopp, utan 3,8 kilometer simning och 18 mil cykel före, var det örebroarens första maraton sedan han började elitsatsa, sedan Stockholm 2010 (3.56.49, året före gjorde han 3.13.20 – att kalla det för hans personliga rekord, som jag gjorde i går, är ju dock lite småtaskigt eftersom han kutade på 3.05.12 i Kalmar ironman i augusti i år, med simning och cykling i benen). I dag ringde jag upp Pätsi, som var kvar i Frankfurt och satt och fikade med Martin Ingberg i väntan på flyget hemåt, för att höra hur resan mot 2.43.02 (vilket gör honom till 63:a i distriktet genom tiderna, en dryg minut från Ludvig Börjesson men 18 sekunder före Bob Impola, om vi snackar nutida löpare) egentligen var – och om framtiden (teaser: det blir inget ironman-VM 2017 heller – men kanske Berlin marathon!).

– Eftersom jag egentligen aldrig gjort ett maraton utan 18 mil cykel i benen före var det lite svårt att veta var man skulle lägga sig, men jag hade en ursprungsplan att gå under 2.48 genom att lägga alla kilometer i spannet mellan 3.55 och 4.00, helst så nära 3.55 som möjligt, säger Pätsi till Konditionsbloggen.
– Men sedan fick jag problem med gps-klockan i sarten, den visade 4.07 på första kilometern. ”Det kan aldrig stämma”, tänkte jag, för det brukar ju alltid vara tjurrusning i starten och gå fortare än planen. Så jag började i stället titta på totaltiden på klockan och jämföra med kilometermarkeringarna efter banan, och ganska snart började jag förstå att det gick lite fortare än jag hade tänkt mig. Efter fem–sex kilometer kom jag ikapp en snabb tjej som hade en kille med sig som skulle hålla farten, och vi blev några svenskar som samlades runt där och låg och snackade. Jag hörde på dem att de tänkt sig gå nedåt 2.45, men benen kändes bra och pulsen låg stabilt så jag bestämde mig för att spänna bågen och hänga på.
– Det fortsatte att gå fort, och jag passerade halvmaran på 1.21, men pulsen fortsatte att ligga bra. Jag tänkte: ”Håller jag den under 160 tills det är 15 kilometer kvar vet jag att jag klarar mig till mål, för 160 är just under tröskelnivå för mig och där vet jag att jag kan ligga och trycka i en timme om det krävs.
– Framåt 25 kilometer tyckte jag att farten i gruppen började stagnera lite, så då gick jag upp och gjorde jobbet själv. Vid 30-kilometersskylten kom jag ikapp en löpare från Terrible Tuesdays (en av Sveriges största triathlonklubbar) och ropade till honom: ”Nu är det bara tolv kilometer kvar, nu kör vi!” Sedan ökade jag mellan 30 och 35 kilometer, men vid 37–38 blev jag trött och då fick jag börja jobba på allvar. Ändå var kilometertiderna okej, jag orkade hålla hyfsad fart, och sedan kunde jag öka lite igen sista två kilometerna och gjorde 3.43 på den sista. Jag såg klockan på upploppet ticka mot 2.43, och jag spurtade allt jag hade in i mål men missade med två sekunder, men det är inget som grämer mig. Jag är supernöjd, jag överträffade mig själv.
– Jag hade ju någon sorts förhoppning om att jag skulle kunna komma ned mot 2.45, men 2.43 … Det är bra. När jag berättade om att jag skulle springa Frankfurt skrev du ju på facebook att det skulle bli 2.45 (det stämmer, även om jag själv hade glömt bort det; se faksimil nedan). Säg en tid, Jonas, så lyder jag … (skratt). Det var sjukt kul att det gick så här bra.
Fick du blodad tand, eller känns det som ”aldrig mer”?
– Tja, i och med att jag gick under 2.45 så är jag inkvalad till Berlin marathon nästa år, så vi får väl se … Det som varit kul är att visa att jag med sju seriösa träningsveckor över tio mil kan prestera så här pass bra i en grenspecifik tävling trots att jag ”bara” kört triathlonträning tidigare. Det beror förstås på att jag hade tre års ganska seriös triathlonträning i kroppen, men jag är ändå överraskad att det gått så bra att ställa om. Jag har ju gjort några ”träningstävlingar” i Lidingöloppet och Åstadsloppet och fått bra kvitton, och jag har aldrig känt mig så stark på löppassen och intervallerna som under den här perioden. Det har gått väldigt bra.
Personligt rekord i Kalmar, den här maratontiden nu. Du måste vara bättre än någonsin. I fjol gick det inte alls lika bra i långdistans-VM och ironman-VM. Vad är förklaringen?
– Skillnaden mot förra året är att jag fick vara frisk hela vintern. Enda problemen jag haft kom i maj, när jag både var förkyld och hade känning i ena vaden, och så cykelkraschen i maj som saboterade simformen. Men jag hade med mig mycket grundträning, och jag tror att det är det som var nyckeln.
Vad händer nu, blir det nysatsning mot ironman-VM nästa år (i år tackade Pätsi nej trots att han kvalat in)?
– Nej, inte nästa år. Jag har inte bestämt om jag ska köra fulldistans alls, eller om jag ska satsa på att komma i bra form till två halvironman istället. Det finns en i juni i Danmark som har EM-status, men det är lite för tidigt på säsongen egentligen, min cykelform brukar vara bäst i juli–augusti–september. Men kanske blir det en halvironman på sommaren och en på hösten. Eller en på sommaren och Berlin marathon. Vi får se.

Pätsis femkilometerstider:
19.22, 19.29, 19.05, 19.15, 19.20, 19.07, 19.17, 19.33, 8.43 på sista 2,42 kilometerna (motsvarande 17.19 på fem kilometer).

Faksimil: Konditionsbloggarens facebookkorrespondens med Morgan Pätsi efter Kalmar ironman.
Faksimil: Konditionsbloggarens facebookkorrespondens med Morgan Pätsi efter Kalmar ironman.