Liten guide till Amstel gold race – en ny bana som kan passa Fahlin (och svensk mountainbikepremiär!)

I morgon är det dags för säsongens sjätte tävling på landsvägscyklisternas värlstour, och i veckan OS-uttagna Emilia Fahlins näst sista för våren: Nederländska Amstel gold race.  Tävlingen, som i fjol blev helt coronainställd, har normalt haft start i Maastricht och mål i Berg en Terblit och varit ett knappt 130 kilometer långt men väldigt småkuperat race (senast 19 namngivna stigningar). Men i år körs tävlingen över (knappt) sju varv på en 17 kilometer lång bana för totalt 116 kilometer. Varvet innehåller tre stigningar: Geulhemmerberg (31 höjdmeter på 600 meter med en brantare andra halva), Bemelerberg (43 höjdmeter på 900 meter, inte jättebrant) och Cauberg (57 höjdmeter på 900 meter med ett riktigt brant mittenparti med över 15 procent lutning på ett ställe), två kilometer före mål som precis som vanligt är beläget i Berg en Terblijt. Det är inga backar som kommer bli extremt utslagsgivande på egen hand, men när de ska köras gång efter gång kommer klungan att nötas ned, och börjar någon attackera i front i botten av någon backe på femte eller sjätte varvet kommer det sannolikt att hända grejer.
Har Fahlin kalasben, vilket hon förvisso uttryckt att hon inte har för tillfället, skulle det här kunna vara en bana som passar henne rätt bra, men å andra sidan vill säkert både Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli också vara med och tävla, så vi får se vilken roll Örebrocyklisten tilldelas i laget. Övriga i FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscopes laguppställning är Stine Borgli, Brodie Chapman och Évita Muzic (som var den enda som körde Brabantse pijl med Fahlin i onsdags).
De flesta av de bästa ställer upp – toppåkare som Anna van Der Bregge, Annemiek van Vleuten och Marianne Vos lär förstås vara jäkligt sugna på en framgång på hemmaplan.
Damernas startar tidigt, Eurosport sänder 11.05–12.05.

I Varberg arrangerades i dag landets första mountainbiketävling i år – förstås enkom för eliten enligt gällande restriktioner. Axel Lindh (örebroare som tävlar för Team Ormsalva) körde in som femma, drygt 1,5 minuter bakom segrande Emil Lindgren. Matthias Wengelin var anmäld men kom inte till start (återstår att se om han kör Sverigecupspremiären i landsvägscykel i morgon, som han också är anmäld till). Almbys Adam Pettersen kom till start, men bröt.

f

F

Så här (tror jag) att Ullmax vinterserie slutade – och de vann i sådana fall

Dagens delomgång i Ullmax vinterserie (även känd som Nattcupen, men i helgen med möjlighet att välja om man ville springa i ljus eller mörker), som avgjordes i mycket krävande terräng ovanför Klockhammar (i terrängen runt Rusakulan), ställde nya krav på mig som försöker göra någon sorts sammanställning. Det publicerades nämligen (i varje fall inte ännu) regelrätt resultatlista, utan alla som ville laddade upp sina gps-filer i analysverktyget Livelox, och så var det bra med det (vilket naturligtvis inte är några konstigheter när det bara är en träningstävling, men de sex första delomgångarna bjöds det ju på fina listor). Problemet är dels att jag inte tror att alla resultat kommit in (i sådana fall störtdök antalet deltagare plötsligt) och dessutom har alla inte startat och (framför allt) stannat sina pulsklockor vid start och mål, vilket gör att man får räkna manuellt på tiderna (och en sådan som Nelly Mårtensson på damernas mellanbana bommade sista kontrollen, vilket man fick kolla ganska nära för att notera). Nå, jag tror att jag sorterade ut det hela och att Järlas Erik Berzell (som bor, eller i varje fall bott, i Hallsberg) var snabbast på långa banan trots att han är fyra i resultatlistan (jag ber om ursäkt för eventuella felräkningar). Orions Anton Johansson (som är sambo med Ellinor Tjernlund i Örebro) blev med samma uträkning tvåa i dag och säkrade hur som helst segern i sammandraget närmast före Simone Niggli, som inte lämnat in något resultat i dag. Bästa dam blev i stället Ellinor, 13 sekunder före systern Josefin Tjernlund och drygt fem minuter före klubbkompisen och landslagslöparen Lilian Forsgren (som jag var ute i Klockhammar och träffade för ett reportage ni kan läsa på tisdag).
Karin Lindgren tog hem mellanbanan, men Lovisa Gustafsson, som bara var åtta sekunder bakom, säkrade ändå ”totalsegern” närmast före Sofie Bodin som var trea, distanserad med knappt fem minuter.
Och anledningen till att det inte räknades några riktiga resultat eller totallistor i år var att regeringen infört totalförbud mot tävlingar för alla under elitnivå, därför har tävlingarna fått genomföras som träningstävlingar, utan sammandrag (mer än på denna blogg). Återstår att se om det ändå görs några mer ordentliga listor från finalen, och om jag i sådana fall får anledning till att uppdatera listorna nedan.

Ullmax vinterserie, preliminär slutställning 2021. Uträkning: Jonas Brännmyr

I dag avgjordes också tredje och sista mountainbiketävlingen (Alanya avocado mtb cup) i turkiska Alanaya för den här gången, en nivå upp jämfört med de två tidigare tävlingarna (den här på UCI 1-nivå). Örebroaren Axel Lindh slutade på 20:e plats, drygt sju minuter bakom franska Victor Koretzky som precis som de två tidigare dagarna vann närmast före polska Bartlomiej Wawak.
”Kom ut risigt i starten och fick springa delar av första varvet i lång, långsam kö. Framme vid första langningzonen var jag redan dryga minuten efter täten och vid varvning ut på andra varvet klev Turkiska mästaren, som jag körde med, av för han ansåg sig vara för långt bak för att fortsätta. Jag gnetade vidare utan att hitta nåt särskilt gott flyt”, berättar Lindh på instagram.

Karlskogingen Åsa Zetterberg-Eriksson avslutade säsongen, där hon varit ensam skidorienterare från länet, med en tolfteplats på långdistans-SM i Alfta.

Axel Lindh förste mountainbikecyklisten att dra igång säsongen – fyra minuter bakom trefaldige världsmästaren i dag

Misströstar ni? Mja, men det finns åtminstone en konditionsidrottare i länet som tävlar i helgen. Mountainbikecyklisten Axel Lindh, 27, som förvisso inte tävlar för någon Örebroklubb (han tävlar – tävlade i alla fall i fjol – för Team Ormsalva), men bor i varje fall i stan. Och han, som den här tiden på året brukar vara på Cypern och köra ihop med vapendragaren Matthias Wengelin (som den här gången är kvar hemma i Örebro och trampar Zwift) är nere i turkiska Antalya och tävlar. I torsdags blev Lindh 19:e i Karaburun mtb cup, en täving på UCI 2-nivå med starkt startfält där franske OS-deltagaren (och trefaldige stafettvärldsmästaren) Victor Koretzky vann en spurt mot polacken Bartlomiej Wawak (Lindh var knappt sex minuter bakom dem i mål, två bakom brorsan Vilgot Lindh, som däremot inte har någon anknytning till Örebro – avstånden framåt blev stora eftersom Lindh fastnade bakom en stor krasch). Och i dag blev han 13:e, drygt fyra minuter bakom Koretzky som vann igen (men nu bara knappa minuten bakom Vigot) i en UCI 2-tävling med namnet Justiniano hotel mtb cup. I morgon avslutas veckosluttets tävlingar i Alanya med en tävling på snäppet högre nivå, UCI 1, under namnet Alanyca avocado mtb cup.

Precis om i medeldistansen förra helgen slutade Karlskogabördiga Åsa Zetterberg-Eriksson tia (återigen som enda representant för länet) när sprintdistansen avgjordes i skidorienterings-SM i Alfta. I morgon avslutas skido-säsongen med långdistans-SM som också är 13:e och sista deltävlingen i Sverigecupen.

Regborn med dubbla medaljer, Forsgren med skrällsilver och Wengelin nio sekunder från att försvara mästartröjan – och så ALLT från ALLA löpartävlingar (kanske)

Vilken intensiv helg det blev! Själv sprang jag ju Bergslagsleden ultra i går (mer om själva tävlingen nedan), och hann därför inte blogga om något annat, men det har ju verkligen hänt grejer.

Först och främst: Orienterings-SM. Det blev massor av framgångar för länslöparna, och allra mest glänste som väntat Martin Regborn. Gustav Bergman dominerade förvisso med dubbla guld – drygt 2,5 minuter före tvåan på medeldistansen på lördagen och nästan två minuter före tvåan på långdistansen dagen därpå – men där bakom knep Regborn silvret på lördagen och bronset (två sekunder från nytt silver men nu bakom Albin Ridefelt) på söndagen. Två fina medaljer till samlingen för Regborn, som ändå verkade lite besviken över att avståndet upp till Bergman blev så stort i den brötiga Göteborgsterrängen:
– Jag visste att jag hade bra chans i dag, i alla fall bättre chans än i går, mot Gustav, så det var bara att köra. Men det va svår terräng att lägga upp loppet, hur man skulle gå på med krafterna, för bitvis var det extremt tungt, och då kände man sig helt slut, och sedan kom det lätta partier där man kunde ligga på ganska bra, så kanske att man hade kunnat trycka på lite hårdare i de hårda partierna. Jag vet inte. Jag är närmare Gustav i dag än i går, så … Men han är bra nu, sa Regborn till Orienteringsmagasinet efter långdistansen.
En betydligt större skräll var det att Lilian Forsgren (som jag förvisso räknade som en outsider på distansen i mitt förhandsinlägg, men ändå) slog till med ett SM-silver (delat med Lina Strand) på lördagens medeldistans – endast slagen av världens bästa orienterare, Tove Alexandersson. Forsgren har tidigare tre brons, men alla i den något smalare disciplinen nattorientering. Nu tog hon sin första topp två-placering på SM, och sin första medalj i någon av de mest prestigefyllda disciplinerna – 30 år gammal och utan landslagsplats. Det är onekligen starkt.
I dag följde hon upp med en sjätteplats, drygt sex minuter från ny medalj (och knappt tio bakom superskrällsegraren Sanna Fast, Eksjö).
I yngre juniorklassen, för 17- och 18-åringar, sprang Tisarens stortalang Valter Pettersson hem ett SM-brons i dag, knappt fem minuter bakom segrande Axel Elmblad i långdistansen. I går var han 16:e man på medeldistansen.
Övriga länslöpare med topp 20-placeringar: Josefin Tjernlund sjua i medeldistansen och 16:e i medeldistansen, Andrea Svensson nia i långdistansen och 17:e i medeldistansen, ex-örebroaren Maria Magnusson (Sävedalen) 15:e i långdistansen och 19:e i långdistansen, Filip Dahlgren 16:e i långdistansen och Gustav Hindér med samma placering i medeldistansen. Melker Forsberg blev 16:e i långdistansen (i H20) och noteras bör också att Jonatan Gustafsson tog sig till A-final i sitt första senior-SM även om han fick nöja sig med 37:e plats på medeldistansen.
I Småland avgjordes samtidigt ett ungdoms-SM i långdistans där Ellen Pelander (Djerf, D16), Hugo Örn (KFUM Örebro, H16) och Anton Kruse (KFUM Örebro, H16) tog topp 20-placeringar genom att bli 15:e, 16:e respektive 20:e i respektive klass.

Ytterligare ett svenskt mästerskap avgjordes i helgen: I mountainbike, även det strax utanför Göteborg. Matthias Wengelin gick in som regerande mästare, men och var vid sista mellantiden, knappt två kilometer före mål (banan var totalt 28,7 kilometer) loss ihop med svåraste konkurrenten Emil Lindgren och passerade där i mycket knapp ledning. In mot mål lyckades Lindgren få en lucka, och över linjen skiljde nio sekunder. Trean Michael Olsson var 1,5 minuter bakom, örebroaren Axel Lindh på femteplatsen slagen med 2,5 (han förlorade en spurtstrid mot brorsan Vilgot Lindh, som däremot aldrig bott i Örebro …).
”Skönt att kroppen vaknade till liv och att jag kunde bjuda upp till fight andra halvan av loppet så Emil Lindgren fick ta i lite för att ta över tröjan”, skriver Wengelin på instagram.

Helgens löpning, då? Jo, den betar vi av i lite raskare takt:
** DM på 5 000 meter avgjordes på Transtensvallen i dag, och jag kan utlova en bildextra från A-heatet i morgon eftersom jag råkade ha vägarna förbi. Liduina van Sitteren tog en lika väntad som överlägsen seger, 1.43 före Klara Frih som mig veterligt debuterade på en distans över 3 000 meter (åtminstone på bana) med 19.23,75. van Sitteren öppnade för att gå under 17 för andra gången i karriären, men fick backa av och nöja sig med 17.40,22 – fortfarande märkt av supersatsningen på maraton-SM för två veckor sedan. Hennes resultat hamnade också lite i skymundan av hennes skor, vars sulor mättes in till 27 millimeter, två millimeter för tjockt enligt de nyligen framtagna reglerna som ska bromsa användningen av ”superskor”. Samma skor godkändes med mätutrustningen på friidrotts-SM i augusti, och dessutom finns modellen på internationella friidrottsförbundets lista med godkända skor, så de fick ändå passera. Marie Dasler tog bronset, 23 sekunder bakom Frih. Och jo, man ska inte glömma att van Sitterens guld var hennes nionde raka – räknat över alla löpgrenar som det springs DM på inom Närkes friidrottsförbund – räknat bak till hösten 2019.
Totalt mättes 27 skor in, rapporterade skomätaransvarige Börje Nordin. De som sprang i spikskor behövde inte få sina mätta, men av övriga hade Per Sjögren, som kom med en något överraskande efteranmälan efter att inte ha sprungit en regelrätt tävling på bana sedan vintern 2017/18 (nå, han sprang ju Mikael Kroons testlopp på 5 000 på GIH i maj), de tunnaste med elva millimeter. Sjögren släppte täten tidigt men ökade sedan tempot och gick ikapp klungan med löpare två–fyra, men när Per Arvidsson tryckte på gasen åkte han av igen. Blev ändå fyra på 16.11,42 efter att ha ”hoppats på under 17”. William Wickholm stack i väg i starten och jagade sub 15 första kilometerna, men fick ge sig i blåsten och utan draghjälp och landade på 15.27,85. Arvidsson tog bronset men missade sub 16 med 92 hundradelar, och Axel Sandberg tog bronset på 16.07,19.
** Joel Engström gick ut stenhårt i Bergslagsleden ultra och var ett par minuter före förhandsfavoriten Erik Anfält i Mogetorp. Sedan sprang han lite fel, kroknade något och fick nöja sig med fjärdeplatsen – men Anfält gick förbi under felspringningen och fattade inte att han var i ledningen förrän han kom i mål och fick höra att han hade vunnit. Då hade han tagit det ”relativt lugnt” på slutet och ”gått” uppför slalombacken när han insåg att han inte varken skulle kunna ta eller tappa sin andraplats. Det var nog anledningen till att han missade sitt banrekord med 2.01. 3.40.57 är ändå det näst snabbaste någon sprungit de 47,5 kilometerna på, och banrekordet på 3.38.56 kommer stå sig för alltid eftersom arrangörerna planerar att byta bansträckning till nästa år. Fjolårsvinnaren Simon Bloss (Strängnäs) blev tvåa, bara drygt en minut bakom, och Josef Snellman (Kristinehamn, tidigare FKT-innehavare på leden), som var den som gick med Anfält längst, blev trea, ytterligare 45 sekunder bakom. Jonathan Kandelin näst bästa länslöpare på 3.51.44, före John Lundström (som var så stark och tog totalsegern i Kilsbergen trailtour i våras) på 3.55.46 och Mattias Nätterlund på 3.56.58 (de blev femma, sexa och sjua). Fjolårsvinnaren Johanna Gelfgren (Alnö) tog tidigt täten i damklassen och jagades först mest av Josefin Gerdevåg, som dock hade problem med magen under det som var hennes ultradistansdebut. I stället smet My Svensson (Skövde) upp och förbi till seger med nästan fyra minuter, 4.14.57 mot 4.18.39 på Gelfgren och 4.31.12 på Gerdevåg. Elin Österman och Anna-Karin Larsson blev bästa länslöpare där bakom (fyra och femma totalt) på 5.12.13 respektive 5.40.35.
** Örebro AIK:s Erica Lech har ju gått från klarhet till klarhet under den här korta säsongen, och slog på lördagen till med något sensationellt: Seger i Kalmar Malkars 21KM på 1.18.42 – en tid som gör henne till distriktets femte bästa på halvmaraton genom alla tider, bakom toppnamnen Gerdevåg, Mikaela Kemppi, Liduina van Sitteren och Karin Forsberg (då Sennvall). Pers med över fem minuter och ”bara” två minuter kvar till distriktsrekordet … Tävlingen vann Lech med nästan tre minuters marginal, och bakom sig hade hon bland annat klubbkompisen (i Örebro AIK) Julia Johnsson som blev sexa på 1.34.46. I herrklassen blev hennes make Fredrik Johnsson tia, men det var tiden som imponerade mest: 1.16.04 var ers med 48 sekunder, och då har Johnsson ändå hunnit fylla 45.
** Erica Lech och My Svensson, båda nämnda ovan som segrare, var etta och tvåa i Dovra trail i augusti, men avstod på grund av lördagens löpningar andra deltävlingen i Ullmax trailtour som avgjordes i dag (Talludden trailrun), så nu är Kristalina Smårs (superklassikerrekordhållaren från Nora) uppe i totalledning (närmast före Therese Korkeakoski) Hon var trea i premiären och vann nu på 1.09 före Antje Wiksten och ytterligare över tre minuter före Sundbybergs Louisa Sjöholm. Jimmy Axelsson tog ju en urstark seger före Anfält i premiären och följde upp med en överlägsen i dag, över tre minuter före Sören Persson (Karlstad) och David Klasson (tvåa i sammandraget), och över sex före alla andra. Ni som läste min lopprapport i går kanske undrar kanske om jag tog mig ut i skogen i dag och hur benen kändes? Jodå, oförskämt bra. Visst, lite slitna var lemmarna, men jag kände ändå att jag kunde trycka på i alla moment (den inledande, sugande uppförsbacken, de tekniska partierna, den avslutande nedförsbacken), och jag är mycket nöjd med både kroppen, satsningen och tiondeplatsen (knappt nio minuter bakom Axelsson) – och framför allt, i backspegeln, med Bergslagsleden ultra i går.
** I ler- och hinderloppet Utmattningen i Dalkarlsberg i går kom 19 löpare till start, varav tio körde den fulla distansen (två varv). Linn Gustavsson (1.06.16,4) och Anders Dahl (48.23,1) vann med drygt en respektive drygt fyra minuters marginal men det mest välbekanta namnet var nog Kim Semstrand som krossade alla killar och tog totalsegern på halva sträckan på 24.24,3.
** Med start uppe i Kloten vid sextiden på lördagsmorgonen gjorde välmeriterade fjällmaratonlöparen (bland annat) Anders Kleist (från Kolmården) en supersatsning mot att krossa Lars Drageryds redan respektingivande FKT på Bergslagsleden. Med mål på 36 timmar och en möjlig tidsplan för 33 (och, förvisso, en för 40 också) satte Kleist av i furiöst tempo. Men energin tröt dessvärre under slutet av natten, och efter 21 mil (av 28) tvingades han till slut ge upp. Rapporteringen från försöket har varit sparsmakad, men efteråt skriver Kleist själv lite grann på instagram.

Helgens höjdare – dubbla SM och fyra (!) löpartävlingar i länet

1) Orienterings-SM
Redan 9.30 på fredagsmorgonen gick Sara Johansson, Domnarvets Goif, ut som första löpare i det gemensamma kvalet till lördagens medel- och söndagens långdistans-SM i orientering. Om några timmar vet vi vilka 40 damer och 40 herrar (och lika många juniorer) som gått till final. Jag gick igenom vilka lokala löpare som finns anmälda i ett blogginlägg tidigare i veckan, största guldhoppet är utan tvekan Martin Regborn medan Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren får ses som möjliga medaljörer vid topprestationer. Även Filip Dahlgren, Andrea Svensson och Ellinor Tjernlund skulle kunna blanda sig i topp tio-striden en bra dag. Tävlingarna löps i skogarna norr om Göteborg

2) Löparfest i länet
Äntligen kan man skriva det med eftertryck. Det arrangeras inte mindre än fyra mer eller mindre (bara bitvis coronaanpassade) tävlingar i länet i helgen: Bergslagsleden ultra, DM på 5 000 meter, Talludden trailrun och Utmattningen.
DM avgörs på Transtensvallen i Hallsberg på söndag förmiddag, med A-heatet som avslutning vid 12.20. 50 löpare är anmälda och Liduina van Sitteren och Markus Bohman toppseedade. van Sitteren lär, om hon inte skadar sig eller bli sjuk, kunna jogga hem ännu en DM-titel, men på herrsidan blir det desto intressantare: Bohman har inte sprungit något 5 000-meterslopp i år (motivationsbrist tidigt på sommaren, comeback med 32.56 för silvret på DM på 10 000 meter i augusti), och det har heller inte andraseedade William Wickholm. Eftersom topp tre på årsbästalistan – Martin Regborn, Jack Karlsson och Wilhelm Bergentz – saknas i Hallsberg är det fyra Per Arvidsson som gjort bästa tiden på distansen av dem som startar nu 15.45 i Västerås i juni). Med i matchen finns också Noha Olsson (nio sekunder bakom Bohman på årsbästalistan på 3 000) och Axel Sandberg.
Sjunde upplagan av 48-kilometersloppet Bergslagsleden ultra, som avgörs på lördag, har en jättefavorit i tidigare vinnaren och förre SM-bronsmedaljören i maraton, Erik Anfält, som i sedvanlig stil dragits med en del skadebekymmer under sommaren men som var topp tio på maraton-SM. Örebro AIK-löparen utmanas dock av en rätt fin rad löpare i klubbkompisen Jonathan Kandelin, Kristinehamns Josef Snellman (sprang också SM-maran, satte i fjol ett nu slaget FKT på Bergslagsleden), Ärlas Simon Bloss (som hette Karlsson när han vann tävlingen i fjol), IF Starts Mattias Nätterlund som lär känna sig hemma i slalombacken på slutet, Noras Per Eklöf och ett gäng andra starka löpare. På damsidan gör Josefin Gerdevåg (som också har ett SM-brons i maraton på meritlistan) en intressant trailstart, men favorit är utan tvekan fjolårsvinnaren Johanna Gelfgren.
I Talludden trailrun, som är andra deltävlingen i Ullmax trail tour och avgörs på söndag, gör multisportstjärnan Cecilia Jessen, från Örebro, en spänannde start, och utmans främst av Noras Kristalina Smårs (rekord på totaltid på en svensk klassiker under ett kalenderår) och systrarna Korkeakoski (Therese och Jessica, också från Nora). På herrsidan är cupledaren Jimmy Axelsson klar favorit när de andra duktiga traillöparna från länet uppenbarligen prioriterar Bergslagsleden istället.
Ler- och hinderloppet Utmattningen löps i Dalkarlsberg på lördag, men där finns ingen startlista på förhand att ta del av eftersom anmälan sker på plats.

3) Mountainbike-SM
Matthias Wengelin ska försöka försvara tröjan och Axel Lindh ska försöka utmana i Skatås, strax utanför Göteborg. Jag gick igenom förutsättningarna tidigare i veckan.

Här är länsatleterna i orienterings- och mountainbike-SM i helgen – och SM-milen blir av

Nu är det lottat och klart för fredagens SM-kval i orientering. 100 damer och 163 herrar är anmälda och uppdelade på fyra kvalgrupper där topp tio från respektive grupp kommer gå vidare till A-finalerna (kvalet gäller både medel- och långdistans, och alla löpare har inte anmält sig till båda finalerna, vilket innebär att somliga får räknas bort när ”topp tio” ska sorteras ut för respektive dag).
Länslöpare till start i elitklasserna som sticker ut: Hagabys Martin Regborn (sex raka VM, EM-brons, en individuell världscupseger, SM-guld i sprint i fjol), Tisarens Lilian Forsgren (sprang VM 2015, EM-silver, en individuell pallplats i världscupen), Hagabys Filip Dahlgren (sprang VM 2014) och Tisarduon Josefin Tjernlund (sprang EM 2016 och 2018) och Andrea Svensson (junior-VM-guld 2015, tillhört seniorlandslaget). Till start också Tisarens Ellinor Tjernlund, Lovisa Persson, Daniel Attås,, Johan Aronsson, Anna Hallmén och Olle Josarp, Hagabys Love Sintring och Josefine Wallenhammar, KFUM Örebros Jacob Eriksson och Jonatan Gustafsson och Milans Saga Sander. På juniorsidan finns namn som Tisarens Valter Pettersson.
SM avgörs i skogarna norr om Göteborg, och SVT sänder finalerna: Tre timmar från lördagens medeldistans och 4,5 timmar från söndagens långdistans.

I helgen avgörs ytterligare svenskt mästerskap: I mountainbike. Veteranklasserna (och nästan alla ungdomsklasser) avgörs på lördagen, juniorer och seniorer (och äldsta pojkklaserna) på söndagen. Regerande mästaren Matthias Wengelin och Axel Lindh är förstås anmälda, men också Almbys långloppsspecialist Johan Lindbom (liksom ett antal ungdomar och juniorer från klubben). SM avgörs på en 4,2 kilometer lång bana i Skatås, Göteborg, som herrseniorerna kör sju varv på (damerna sex varv).

Och apropå SM är det nu klart att SM-milen – alltså SM över tio kilometer landsvägslöpning – som redan blivit inställd två gånger i år nu verkligen kommer att bli av, på racerbanan i Anderstorp lördagen den 10 oktober. Samma ställe där halvmaraton-SM löptes i somras, alltså.

Johan Eriksson ”gav bort” tredje raka segern i Vasaloppstrippeln – och Fahlins lag på bakfoten inför lagtempot som inleder Girot: ”Finns rum för förbättring, om man säger så …”

2018 noterade nu 51-årige Johan Eriksson, från Kopparberg, tidernas alltjämt snabbaste totaltid på Vasaloppstrippeln – alltså den sammanlagda tiden för Vasaloppet, Cykelvasan och Ultravasan: 15.41.09 (5.52.15+2.59.11+6.49.43). Även i fjol hade han snabbaste totaltiden av alla med 16.44.25 (6.23.27+3.05.37+7.15.21) men årets upplaga av trippeln blev ju rejält rumphuggen när bara Vasaloppet kunde avgöras som vanligt. De två andra avgjordes under en devisen ”Hemmavasan” där alla hugade fick nio dagar på sig att genomföra Cykelvasan och/eller Ultravasan. Eriksson tog chansen och följde upp sitt 4.57.42-Vasalopp från i våras med fina 7.08.31 i löpningen, men gav sedan mer eller mindre bort ”totalsegern” när han cyklade på beskedliga 5.11.05 och trots det bara var 11,5 minuter bakom Värnamos Björn Rubensson som nu fick istället var den som fick bästa totaltiden (Eriksson var ändå klar tvåa). Eriksson är förresten en god gammal löpare med ett 2.33-maraton och många bra ultradistanstävlingar på meritlistan.
Att jag skriver om honom just nu beror på att Vasaloppet bara häromdagen sammanställde det sista av resultat runt Vasaloppstrippeln. Totalt sex personer från länet klarade den i år – näst snabbast Lindesbergs Henrik Nordin med 23.41.30 medan Siri Nälsén från Örebro var enda dam på 33.01.42.

I morgon startar som bekant Giro d’Italia med Emilia Fahlin (min intervju inför tävlingen kan ni läsa här), och här är förutsättningarna inför första etappen: Det handlar om ett lagtempo över 16,8 kilometer inne i den vackra medeltidsstaden Grosseto i Toscana. Det är pannkaksplatt och egentligen bara tre riktiga 90-graderskurvor, i övrigt i princip helt rakt. För lagets skulle handlar det om att köra så hårt det bara går för att inte kaptenen Cecilie Uttrup Ludwig ska hamna på bakfoten från början. Laget har dock inte hunnit träna ihop sig särskilt mycket på den här väldigt speciella tävlingsformen som Fahlin var VM-fyra i 2015.
– Vi ligger kanske lite efter där, för när vi var på laglägret inför säsongen var tempocyklarna inte klara att köra på, så det blev inte någon lagtempoträning alls. Och när vi var ute och skulle reka i onsdags blev det inte heller som planerat eftersom vägarna var avstängda för att herrarna körde Tirreno–Adriatico där, så det blev en kompromiss. Men vi fick se delar av banan i alla fall, och vi försökte träna lite men det märktes att vi inte gjort det på länge. Det finns rum för förbättring, om man säger så, när det gäller vilka som passar efter varandra och hur vi ska få kommunikationen att rulla smidigt, sa Fahlin till mig i onsdags eftermiddag.
14.00 rullar första laget iväg för sina 17 kilometer. 12.05 på lördag drar Girot igång på riktigt med första linjeetappen, 124,8 kilometer med start i Civitella Paganico och mål i Arcidosso.

Rebecca Högberg spöade två finskor med ”årets sämsta lopp” i ny svensk storseger – och Sverigeettan vann Närke-DM på 800 meter

Rebecca Högbergs perfekta Finnkampssvit – aldrig slagen av en finländska i sina fyra första grenstarter (400 och 4×400 2009 och 2010) – sprack förvisso i dag när hon fick släppa iväg Sara Kuivisto till grenseger i Tammerfors, men det betydde inget i det stora hela eftersom den överlägsna svenska segern på damsidan var säkrad redan innan 800-metersloppet löptes.
Högberg följde i rygg på Kuivisto och Lovisa Lindh som drev upp farten från start (hela loppet går att se här), men öppningstempot på 1.02,25 (på Kuivisto, kanske 1.03 på Högberg) var lite för hårt för dagen och redan vid klockringningen fick KFUM Örebro-löparen börja släppa. På bortre rakan blev avståndet till de två där framme allt större, och in på upploppet sneglade Högberg över axeln och försäkrade sig mest om att ingen annan finländska skulle få komma förbi. Att 21 år yngre supertalangen Alice Magnell Millán, Eskilstuna, (som la sig sist från start och var långt efter vi varvningen) spelade ju mindre roll. 2.07,82 på klockan hade varit pers och distriktsrekord i våras men nu 1,2 sekunder över.
”Ett av årets sämsta lopp”, konstaterar Högberg själv på instagram (hon har sprungit snabbare än så vid fyra tillfällen), men fortsätter: ”Jag är ändå otroligt nöjd med säsongen i det stora hela” och ”nu ska det bli otroligt skönt att få vila ett par veckor för att sen börja köra på med grundträningen inför inomhussäsongen och där komma tillbaka starkare och snabbare”. Det låter väldigt lovande. Kuivisto vann på 2.03,36, men svenskt på andra, tredje och fjärde plats gav 12–10 blågul favör i grenen och en sammanlagd seger med 221–186 i damkampen, den 18:e under 2000-talet (och varje gång Högberg varit med har det blivit storsegrar). Nästa år avgörs Finnkampen i Göteborg.

I mountainbikeväg följdes gårdagens Huskvarna mountain i dag upp med Hallbyrundan, i Jönköping, och en ny pallplats för örebroaren Matthias Wengelin, den här gången en andraplats bakom Emil Lindgren som vann för andra dagen i rad (1,5 minuter bakom). Axel Lindh var fyra i går, femma i dag, ytterligare 1,5 minuter bakom.

Vinnarna på medeldistans i Närkes ungdoms-DM i friidrott heter Elin Freed (Glanshammars IF står hon för i resultatlistan, men jag tror hon tävlar för KFUM Örebro sedan ett par veckor tillbaka; F15, 800 meter på 2.18,76 – en tid halvsekunden över den som redan gör henne till Sverigetrea i F14-klassen, som hon egentligen sorterar under, i år), Viggo Olsson (KFUM Örebro; P15, 800 meter på 2.08,85 – som är Sverigeetta i P14 med 2.06,09 som han gjorde i Täby open för tre veckor sedan), Tuva Frih (Åsbro Goif; F13, 600 meter på 2.02,42) och Hampus Östring (KFUM Örebro; P13, 600 meter på 1.50,97). Några längre distanser springs i DM-sammanhang för de här åldersklasserna.

Efter segrar både lördag och söndag har jag inte lyckats hitta Martin Regborn i någon resultatlista i dag, men Tisarens Ellinor Eriksson och Erik Lindgren dök upp i Stockholmsdistriktets mästerskap i medeldistans, och där var det som sig bör många starka namn med: Eriksson blev åtta, 4.22 bakom segrande ex-landslagslöparen Emma Bjessmo och Lindgren blev 16:e, 10.25 bakom en viss Gustav Bergman (åtta VM-medaljer) och namn som Johan Runesson, Simon Hector och Jens Rönnols.

Louise Wiker spurtade om Liduina van Sitteren för första SM-medaljen sedan 2016, favoritsegrar i natt-DM och överraskningar i Kilsbergen trailrun (och cykel-VM blir av, men inte för bröderna Ahlsson)

Ska man agera recensent är det lätt att konstatera: Så här borde maraton-SM alltid vara! Visst, massdeltagande i Stockholm marathon är ju jättekul, men att få följa eliten i 2,5 timmar är ju något helt annat som tv-tittare (lördagens tävlingar på Djurgården sändes direkt på facebook med hygglig kameraproduktion [det hade dock behövts en eller ett par motorcykelkameror till] och kunniga kommentatorer). Och vilken otrolig dramatik det blev, dels i damernas tät, dels om segern (regerande mästaren Mikaela Arfwedson, Spårvägen, drog länge men tvingades till toastopp och då stack Carolina Wikström, LK Roslagen, iväg till guld) men också om bronsmedaljen – och där var det en uppgörelse med mycket länstouch.
Örebro AIK:s Liduina van Sitteren var den enda som hängde på i Arfwedsons och Wikströms tempo i början, och redan vid första varvningen efter 1,8 kilometer hade de tre en lucka på 27 sekunder. Efter sju kilometer tvingades van Sitteren släppa, men hon fortsatte att gå snabbare än alla andra och hade en lucka till sexmannaklungan bakom på 2.45 efter 15,3 kilometer (och då fortfarande bara 2.16 fram till tätduon).
Men sedan mattades van Sitterens tempo. Halvvägs passerade hon på 1.22.13 (en tid som hade varit pers på halvmaran så sent som förra våren), men redan innan hade tempot börjat mattas och förföljarna kommit närmare (men de blev färre och färre ju längre loppet gick). Luckan var 2.23 där, 1.07 efter 28,7 kilometer – och vid 35 kilometer var van Sitteren upphunnen av Louise Wiker, Hässelby, och Johanna Salminen, FK Stuenterna. van Sitteren kunde inte följa, men fullföljde ändå till en femteplats på SM med 2.49.36 (halvorna på på 1.22.13/1.27.23) vilket är ett personligt rekord med 2.38.
Wiker, som är fostrad i Hällefors och som deltagit på två friidrotts-VM på distansen, gick de avslutande sju kilometerna en mäktig kamp med Salminen om bronset. Wiker satte in en riktig kick med några hundra meter kvar och tog sin nionde individuella SM-medalj med fyra sekunders marginal. 2.46.51 (1.24.37/1.22.14) på klockan. Det var Wikers första SM-medalj sedan 2016 (och i maraton sedan bronset före Mikaela Kemppi 2014), i hennes första mara sedan hon bröt på VM 2017 (sedan dess har hon haft skadebekymmer och fått barn).
Exil-örebroaren Fanny Schulstad var länge med i klungan som jagade van Sitteren, men fick släppa strax innan de var ikapp. Hon kom ändå iväg som ensam sexa och och var till slut bara 22 sekunder bakom van Sitteren med 2.49.35 (1.24.36/1.25.23 – hon tog alltså in två minuter jämnt på andra halvan). En sjätteplats var överlägset det bästa Schulstad gjort i något SM-sammanhang (hon var tia på maraton-SM i fjol) medan van Sitteren ju även var femma på halvmaraton-SM på Anderstorp i somras.
På herrsidan stack IS Götas Samuel Russom ifrån Hälles Samuel Tsegay – de båda hade varit ensamma från start – efter 25 kilometer och vann med drygt 1,5 minuter. Erik Anfält var enda länslöpare där och hamnade tidigt i en klunga runt plats 10–15. Han var elva halvvägs men tog sedan successivt på Hälles Robert Alexandersson som sedan totalt tröttnade på sista varvet. Anfält höll till en tiondeplats på 2.27.08 (1.12.28/1.14.40), hans 13:e maraton under 2.30 i karriären (bara en gång tidigare har han sprungit så snabbt på svensk mark, i Stockholm i fjol – när han tog SM-brons 2018 gick det på 2.33.02 i värmen). Det var sjätte gången i rad och sjunde gången totalt som Anfält var topp tio på maraton-SM.

Det har hunnit gå sju år sedan Simone Niggli lade ned sin landslagskarriär efter 23 VM- och tio EM-guld, men 42-åringen från Schweiz visade att hon hållit i träningen när hon sent på fredagskvällen sprang hem guldet i natt-DM före med över två minuters marginal till klubbkompisen Lilian Forsgren, som så sent som i fjol sprang i svenska landslaget. Niggli är tillbaka i Sverige efter några år på hemmaplan, och kommer det här läsåret att jobba på orienteringsgymnasiet i Hallsberg och springa för Tisaren igen, det här var den ”stora” comebacken. DM gick i Rönneshytta, utanför Askersund, och Forsgren öppnade starkast, hade 45 sekunder (virtuellt; det var individuell start) efter åtta av 13 kontroller, men gjorde en minutstor bom till nian och tog ett dåligt vägal till tolvan, medan Niggli sprang väldigt stabilt. Lovisa Persson fullbordade Tisarenpallen, fem minuter bakom Niggli, tre bakom Forsgren.
Martin Regborn var som väntat i en klass för sig och vann med nästan fem minuters marginal till KFUM Örebros Jacob Eriksson (som därmed förstörde en ren Hagabypall – Love Sintring blev trea, knappt åtta minuter bakom, och Oskar Eklöf fyra). Bara ett halvt dygn senare dök Regborn upp på Södermanlands medeldistans-DM söder om Eskilstuna. Det blev seger (utom tävlan, man kan inte ta DM-guld i fel distrikt) med nästan tre minuters marginal.

Jag hade ju satt mina pengar på Jimmy Axelsson inför Kilsbergen trailrun, men Karlslundslöparen, som haft en sån fin säsong i trailskogen, fick nöja sig med tredjeplatsen, 2.18 bakom. I stället fixade Per Arvidsson tredje raka, på 56.47 över drygt 14 kilometer bitvis teknisk stig (slog sitt eget banrekrod med över minuten, extra starkt med tanke på att det var individuell start). Mattias Nätterlund var 22 sekunder efter in i slalombacken men kunde trots sin oomtvistade status som backkung inte ta in mer än en sekund där, och i mål var han 24 bakom (även han under gamla banrekordet, således). Jonathan Kandelin, som stod anmäld i motionsklassen över fem kilometer, sprang ändå långa och blev fyra på retsamma tiden 1.00.01.
Erica Lech skulle ju springa hem Kilsbergen trailrun enkelt – men hon kom inte till start. Det gjorde överraskande nog istället Josefin Gerdevåg (SM-brons i maraton 2012, distriktsrekord i både maraton och halvmaraton), som varit skadedrabbad senaste åren och inte gjort många tävlingar. Nu vann hon 46 sekunder före Starts Frida Nilsson (och över nio mintuer före Maria Johansson, Karlstad, på tredjeplatsen). 1.09.53 blev tiden, knappt fem minuter från Lechs banrekord.

Efter förra veckans smygstart var i princip hela Sverigeeliten i mountainbike i dag samlad, för första gången i år. Huskvarna mtb-tour utgick av coronaskäl men ersattes av endagstävlingen Huskvarna mountain, över sex varv på en 3,8 kilometer lång bana med runt 135 höjdmeter. Matthias Wengelin, som vann smygpremiären förra veckan, fick hårdare konkurrens nu men knep tredjeplatsen 1,5 minuter bakom segrande Emil Lindgren. Axel Lindh fyra, 29 sekunder bakom Wengelin.

Häromdagen kom också beskedet om att det blir ett cykel-VM efter många om och men. Det flyttar från Schweiz till Italien, och kommer ha start och mål på formel 1-banan Imola – på svintuffa linjeloppsbanor. För damerna blir det 144 kilometer och 2 750 höjdmeter. Linjeloppet kommer gå redan den 26 september, bara sju dagar efter sista etappen i Giro d’Italia. Tufft schema för Emilia Fahlin, alltså, men å andra sidan är det samma förutsättningar för i princip hela dameliten eftersom lejonparten kommer köra girot. Fahlins namn har för övrigt redan nu dykt upp i den preliminära startlistan för premiären av damernas Paris–Roubaix den 25 oktober, och vi vet ju att hon varit där och testat banan, så det är ingen överraskning.
Även om VM blir av så blir det bara för eliten. Inga junior- eller U23-klassen vilket betyder att Kumlabröderna Jacob och Jonathan Ahlsson inte får chansen att VM-debutera. För båda var det sista chansen i respektive klass, Jacob blir senior vid årsskiftet, Jonathan blir U23:a.

Så coronasäkrar Kilsbergen trailrun – och korta terräng-DM har fått nytt datum

Lagom till att årets långloppscup har ställts in har det faktiskt börjat arrangeras lite tävlingar som skulle ha ingått. Fram till 22 augusti var Nora marathon den enda tävlingen som hade kunnat genomföras enligt plan, på grund av coronarestriktionerna, men sedan dess har både DM på 10 000 meter och Östansjöloppet kutats, och på lördag är det dags för Kilsbergen trailrun. Drygt 200 löpare är anmälda, och arrangörerna har löst problemet med max 50-gränsen genom att vara riktigt kreativa: Dels har startfältet delats i fyra grupper med runt 50 i varje (först femkilometerslöparna, sedan hälften av 14-kilometersherrarna, därefter andra hälften och sist 14-kilometersdamerna), och dels kommer varje startgrupp att ha mellan 30 minuter (herrarna) och en timme (femkilometerslöparna) på sig att starta. Man väljer själv när man sticker genom att startastämpla med orienteringspinne, och uppmuntras till att hålla avstånd, minst 20–30 sekunder mellan varje löpare.
Kilsbergen trailrun går ju på Bergslagsleden från Ånnaboda till Suttarboda, och på en annan stig tillbaka (och över slalombacken, upp till storstenen). Ett mycket trevligt lopp som i år firar tioårsjubileum och som därför hade bjudit in alla tidigare vinnare att springa med sina respektive segrarår på nummerlapparna. Somliga var skadade, en sådan som Erik Anfält springer istället SM-maran i Stockholm, men fyra kommer ändå till start: Erica Lech med 2019 på bröstet (hon var ju totalt överlägsen i fjol och vann med sju minuter, och så ut att ha minst lika bra form på Dovra trail senast), Per Arvidsson med 2018 (han vann både å och i fjol), Per Eklöf med 2017 och Mattias Nätterlund med 2016 (det var då begreppet ”att göra en Nätterlund” myntades, alltså att springa uppför Södra Storstenshöjdens slalombacke, enligt loppets sträckning, på fyra minuter – ett rekord som alltjämt står sig, i fjol var Nätterlund åter snabbast uppför på 4.05). Lech är storfavorit på damsidan, men de där tre herrarna kommer att få stenhård konkurrens av länets nya trailkung Jimmy Axelsson (trea i fjol men starkare i år). Flera habila namn i listan: Frida Nilsson, Mathias Viktorsson, Elias Zika, Björn Eriksson. Noterbart är att Jonathan Kandelin, som var tvåa bakom Arvidsson 2018 och fyra i fjol, väljer att springa femkilometersklassen i år.

Ytterligare en tävling som skulle ha ingått i långloppscupen var korta terräng-DM, som skulle ha avgjorts i motionsspåret i Vretstorp den 6 maj. Nu har tävlingen fått nytt datum: Den 26 september (dagen före terrängklassikern Tarstaborgsrundan, om den blir av). Närkes friidrottsförbunds ambition är att alla distriktsmästerskap ska genomföras. När nu 10 000 meter genomförts och korta terrängen finns inplanerad är det bara 5 000 meter som måste få ett nytt datum (ja, och så halvmaraton, eftersom Norasjön runt har bestämt sig för att inte ha någon tidtagning i år).
I helgen sker ett samarrangemang av ungdoms-DM (för 13-, 15- och 17-åringar) i Glanshammar (av bloggintressanta grenar finns endast 600 meter, för 13-åringarna, och 800 meter, för de äldre, på programmet).

Innan semestern hade jag ju en jättelista med alla coronainställda konditionsidrottsarrangemang som jag uppdaterade löpande. Det är svårt att hinna ifatt med den nu, men av stora arrangemang kan man konstatera att Bergslagsloppet nu blivit inställt (skulle körts den 13 september) precis som Koppartrampen medan Åstadsloppet fortfarande inte tagit något slutgiltigt beslut (och Norasjön runt kör alltså en coronavariant utan tidtagning, med individuell start).