Regborn med dubbla medaljer, Forsgren med skrällsilver och Wengelin nio sekunder från att försvara mästartröjan – och så ALLT från ALLA löpartävlingar (kanske)

Vilken intensiv helg det blev! Själv sprang jag ju Bergslagsleden ultra i går (mer om själva tävlingen nedan), och hann därför inte blogga om något annat, men det har ju verkligen hänt grejer.

Först och främst: Orienterings-SM. Det blev massor av framgångar för länslöparna, och allra mest glänste som väntat Martin Regborn. Gustav Bergman dominerade förvisso med dubbla guld – drygt 2,5 minuter före tvåan på medeldistansen på lördagen och nästan två minuter före tvåan på långdistansen dagen därpå – men där bakom knep Regborn silvret på lördagen och bronset (två sekunder från nytt silver men nu bakom Albin Ridefelt) på söndagen. Två fina medaljer till samlingen för Regborn, som ändå verkade lite besviken över att avståndet upp till Bergman blev så stort i den brötiga Göteborgsterrängen:
– Jag visste att jag hade bra chans i dag, i alla fall bättre chans än i går, mot Gustav, så det var bara att köra. Men det va svår terräng att lägga upp loppet, hur man skulle gå på med krafterna, för bitvis var det extremt tungt, och då kände man sig helt slut, och sedan kom det lätta partier där man kunde ligga på ganska bra, så kanske att man hade kunnat trycka på lite hårdare i de hårda partierna. Jag vet inte. Jag är närmare Gustav i dag än i går, så … Men han är bra nu, sa Regborn till Orienteringsmagasinet efter långdistansen.
En betydligt större skräll var det att Lilian Forsgren (som jag förvisso räknade som en outsider på distansen i mitt förhandsinlägg, men ändå) slog till med ett SM-silver (delat med Lina Strand) på lördagens medeldistans – endast slagen av världens bästa orienterare, Tove Alexandersson. Forsgren har tidigare tre brons, men alla i den något smalare disciplinen nattorientering. Nu tog hon sin första topp två-placering på SM, och sin första medalj i någon av de mest prestigefyllda disciplinerna – 30 år gammal och utan landslagsplats. Det är onekligen starkt.
I dag följde hon upp med en sjätteplats, drygt sex minuter från ny medalj (och knappt tio bakom superskrällsegraren Sanna Fast, Eksjö).
I yngre juniorklassen, för 17- och 18-åringar, sprang Tisarens stortalang Valter Pettersson hem ett SM-brons i dag, knappt fem minuter bakom segrande Axel Elmblad i långdistansen. I går var han 16:e man på medeldistansen.
Övriga länslöpare med topp 20-placeringar: Josefin Tjernlund sjua i medeldistansen och 16:e i medeldistansen, Andrea Svensson nia i långdistansen och 17:e i medeldistansen, ex-örebroaren Maria Magnusson (Sävedalen) 15:e i långdistansen och 19:e i långdistansen, Filip Dahlgren 16:e i långdistansen och Gustav Hindér med samma placering i medeldistansen. Melker Forsberg blev 16:e i långdistansen (i H20) och noteras bör också att Jonatan Gustafsson tog sig till A-final i sitt första senior-SM även om han fick nöja sig med 37:e plats på medeldistansen.
I Småland avgjordes samtidigt ett ungdoms-SM i långdistans där Ellen Pelander (Djerf, D16), Hugo Örn (KFUM Örebro, H16) och Anton Kruse (KFUM Örebro, H16) tog topp 20-placeringar genom att bli 15:e, 16:e respektive 20:e i respektive klass.

Ytterligare ett svenskt mästerskap avgjordes i helgen: I mountainbike, även det strax utanför Göteborg. Matthias Wengelin gick in som regerande mästare, men och var vid sista mellantiden, knappt två kilometer före mål (banan var totalt 28,7 kilometer) loss ihop med svåraste konkurrenten Emil Lindgren och passerade där i mycket knapp ledning. In mot mål lyckades Lindgren få en lucka, och över linjen skiljde nio sekunder. Trean Michael Olsson var 1,5 minuter bakom, örebroaren Axel Lindh på femteplatsen slagen med 2,5 (han förlorade en spurtstrid mot brorsan Vilgot Lindh, som däremot aldrig bott i Örebro …).
”Skönt att kroppen vaknade till liv och att jag kunde bjuda upp till fight andra halvan av loppet så Emil Lindgren fick ta i lite för att ta över tröjan”, skriver Wengelin på instagram.

Helgens löpning, då? Jo, den betar vi av i lite raskare takt:
** DM på 5 000 meter avgjordes på Transtensvallen i dag, och jag kan utlova en bildextra från A-heatet i morgon eftersom jag råkade ha vägarna förbi. Liduina van Sitteren tog en lika väntad som överlägsen seger, 1.43 före Klara Frih som mig veterligt debuterade på en distans över 3 000 meter (åtminstone på bana) med 19.23,75. van Sitteren öppnade för att gå under 17 för andra gången i karriären, men fick backa av och nöja sig med 17.40,22 – fortfarande märkt av supersatsningen på maraton-SM för två veckor sedan. Hennes resultat hamnade också lite i skymundan av hennes skor, vars sulor mättes in till 27 millimeter, två millimeter för tjockt enligt de nyligen framtagna reglerna som ska bromsa användningen av ”superskor”. Samma skor godkändes med mätutrustningen på friidrotts-SM i augusti, och dessutom finns modellen på internationella friidrottsförbundets lista med godkända skor, så de fick ändå passera. Marie Dasler tog bronset, 23 sekunder bakom Frih. Och jo, man ska inte glömma att van Sitterens guld var hennes nionde raka – räknat över alla löpgrenar som det springs DM på inom Närkes friidrottsförbund – räknat bak till hösten 2019.
Totalt mättes 27 skor in, rapporterade skomätaransvarige Börje Nordin. De som sprang i spikskor behövde inte få sina mätta, men av övriga hade Per Sjögren, som kom med en något överraskande efteranmälan efter att inte ha sprungit en regelrätt tävling på bana sedan vintern 2017/18 (nå, han sprang ju Mikael Kroons testlopp på 5 000 på GIH i maj), de tunnaste med elva millimeter. Sjögren släppte täten tidigt men ökade sedan tempot och gick ikapp klungan med löpare två–fyra, men när Per Arvidsson tryckte på gasen åkte han av igen. Blev ändå fyra på 16.11,42 efter att ha ”hoppats på under 17”. William Wickholm stack i väg i starten och jagade sub 15 första kilometerna, men fick ge sig i blåsten och utan draghjälp och landade på 15.27,85. Arvidsson tog bronset men missade sub 16 med 92 hundradelar, och Axel Sandberg tog bronset på 16.07,19.
** Joel Engström gick ut stenhårt i Bergslagsleden ultra och var ett par minuter före förhandsfavoriten Erik Anfält i Mogetorp. Sedan sprang han lite fel, kroknade något och fick nöja sig med fjärdeplatsen – men Anfält gick förbi under felspringningen och fattade inte att han var i ledningen förrän han kom i mål och fick höra att han hade vunnit. Då hade han tagit det ”relativt lugnt” på slutet och ”gått” uppför slalombacken när han insåg att han inte varken skulle kunna ta eller tappa sin andraplats. Det var nog anledningen till att han missade sitt banrekord med 2.01. 3.40.57 är ändå det näst snabbaste någon sprungit de 47,5 kilometerna på, och banrekordet på 3.38.56 kommer stå sig för alltid eftersom arrangörerna planerar att byta bansträckning till nästa år. Fjolårsvinnaren Simon Bloss (Strängnäs) blev tvåa, bara drygt en minut bakom, och Josef Snellman (Kristinehamn, tidigare FKT-innehavare på leden), som var den som gick med Anfält längst, blev trea, ytterligare 45 sekunder bakom. Jonathan Kandelin näst bästa länslöpare på 3.51.44, före John Lundström (som var så stark och tog totalsegern i Kilsbergen trailtour i våras) på 3.55.46 och Mattias Nätterlund på 3.56.58 (de blev femma, sexa och sjua). Fjolårsvinnaren Johanna Gelfgren (Alnö) tog tidigt täten i damklassen och jagades först mest av Josefin Gerdevåg, som dock hade problem med magen under det som var hennes ultradistansdebut. I stället smet My Svensson (Skövde) upp och förbi till seger med nästan fyra minuter, 4.14.57 mot 4.18.39 på Gelfgren och 4.31.12 på Gerdevåg. Elin Österman och Anna-Karin Larsson blev bästa länslöpare där bakom (fyra och femma totalt) på 5.12.13 respektive 5.40.35.
** Örebro AIK:s Erica Lech har ju gått från klarhet till klarhet under den här korta säsongen, och slog på lördagen till med något sensationellt: Seger i Kalmar Malkars 21KM på 1.18.42 – en tid som gör henne till distriktets femte bästa på halvmaraton genom alla tider, bakom toppnamnen Gerdevåg, Mikaela Kemppi, Liduina van Sitteren och Karin Forsberg (då Sennvall). Pers med över fem minuter och ”bara” två minuter kvar till distriktsrekordet … Tävlingen vann Lech med nästan tre minuters marginal, och bakom sig hade hon bland annat klubbkompisen (i Örebro AIK) Julia Johnsson som blev sexa på 1.34.46. I herrklassen blev hennes make Fredrik Johnsson tia, men det var tiden som imponerade mest: 1.16.04 var ers med 48 sekunder, och då har Johnsson ändå hunnit fylla 45.
** Erica Lech och My Svensson, båda nämnda ovan som segrare, var etta och tvåa i Dovra trail i augusti, men avstod på grund av lördagens löpningar andra deltävlingen i Ullmax trailtour som avgjordes i dag (Talludden trailrun), så nu är Kristalina Smårs (superklassikerrekordhållaren från Nora) uppe i totalledning (närmast före Therese Korkeakoski) Hon var trea i premiären och vann nu på 1.09 före Antje Wiksten och ytterligare över tre minuter före Sundbybergs Louisa Sjöholm. Jimmy Axelsson tog ju en urstark seger före Anfält i premiären och följde upp med en överlägsen i dag, över tre minuter före Sören Persson (Karlstad) och David Klasson (tvåa i sammandraget), och över sex före alla andra. Ni som läste min lopprapport i går kanske undrar kanske om jag tog mig ut i skogen i dag och hur benen kändes? Jodå, oförskämt bra. Visst, lite slitna var lemmarna, men jag kände ändå att jag kunde trycka på i alla moment (den inledande, sugande uppförsbacken, de tekniska partierna, den avslutande nedförsbacken), och jag är mycket nöjd med både kroppen, satsningen och tiondeplatsen (knappt nio minuter bakom Axelsson) – och framför allt, i backspegeln, med Bergslagsleden ultra i går.
** I ler- och hinderloppet Utmattningen i Dalkarlsberg i går kom 19 löpare till start, varav tio körde den fulla distansen (två varv). Linn Gustavsson (1.06.16,4) och Anders Dahl (48.23,1) vann med drygt en respektive drygt fyra minuters marginal men det mest välbekanta namnet var nog Kim Semstrand som krossade alla killar och tog totalsegern på halva sträckan på 24.24,3.
** Med start uppe i Kloten vid sextiden på lördagsmorgonen gjorde välmeriterade fjällmaratonlöparen (bland annat) Anders Kleist (från Kolmården) en supersatsning mot att krossa Lars Drageryds redan respektingivande FKT på Bergslagsleden. Med mål på 36 timmar och en möjlig tidsplan för 33 (och, förvisso, en för 40 också) satte Kleist av i furiöst tempo. Men energin tröt dessvärre under slutet av natten, och efter 21 mil (av 28) tvingades han till slut ge upp. Rapporteringen från försöket har varit sparsmakad, men efteråt skriver Kleist själv lite grann på instagram.

Helgens höjdare – dubbla SM och fyra (!) löpartävlingar i länet

1) Orienterings-SM
Redan 9.30 på fredagsmorgonen gick Sara Johansson, Domnarvets Goif, ut som första löpare i det gemensamma kvalet till lördagens medel- och söndagens långdistans-SM i orientering. Om några timmar vet vi vilka 40 damer och 40 herrar (och lika många juniorer) som gått till final. Jag gick igenom vilka lokala löpare som finns anmälda i ett blogginlägg tidigare i veckan, största guldhoppet är utan tvekan Martin Regborn medan Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren får ses som möjliga medaljörer vid topprestationer. Även Filip Dahlgren, Andrea Svensson och Ellinor Tjernlund skulle kunna blanda sig i topp tio-striden en bra dag. Tävlingarna löps i skogarna norr om Göteborg

2) Löparfest i länet
Äntligen kan man skriva det med eftertryck. Det arrangeras inte mindre än fyra mer eller mindre (bara bitvis coronaanpassade) tävlingar i länet i helgen: Bergslagsleden ultra, DM på 5 000 meter, Talludden trailrun och Utmattningen.
DM avgörs på Transtensvallen i Hallsberg på söndag förmiddag, med A-heatet som avslutning vid 12.20. 50 löpare är anmälda och Liduina van Sitteren och Markus Bohman toppseedade. van Sitteren lär, om hon inte skadar sig eller bli sjuk, kunna jogga hem ännu en DM-titel, men på herrsidan blir det desto intressantare: Bohman har inte sprungit något 5 000-meterslopp i år (motivationsbrist tidigt på sommaren, comeback med 32.56 för silvret på DM på 10 000 meter i augusti), och det har heller inte andraseedade William Wickholm. Eftersom topp tre på årsbästalistan – Martin Regborn, Jack Karlsson och Wilhelm Bergentz – saknas i Hallsberg är det fyra Per Arvidsson som gjort bästa tiden på distansen av dem som startar nu 15.45 i Västerås i juni). Med i matchen finns också Noha Olsson (nio sekunder bakom Bohman på årsbästalistan på 3 000) och Axel Sandberg.
Sjunde upplagan av 48-kilometersloppet Bergslagsleden ultra, som avgörs på lördag, har en jättefavorit i tidigare vinnaren och förre SM-bronsmedaljören i maraton, Erik Anfält, som i sedvanlig stil dragits med en del skadebekymmer under sommaren men som var topp tio på maraton-SM. Örebro AIK-löparen utmanas dock av en rätt fin rad löpare i klubbkompisen Jonathan Kandelin, Kristinehamns Josef Snellman (sprang också SM-maran, satte i fjol ett nu slaget FKT på Bergslagsleden), Ärlas Simon Bloss (som hette Karlsson när han vann tävlingen i fjol), IF Starts Mattias Nätterlund som lär känna sig hemma i slalombacken på slutet, Noras Per Eklöf och ett gäng andra starka löpare. På damsidan gör Josefin Gerdevåg (som också har ett SM-brons i maraton på meritlistan) en intressant trailstart, men favorit är utan tvekan fjolårsvinnaren Johanna Gelfgren.
I Talludden trailrun, som är andra deltävlingen i Ullmax trail tour och avgörs på söndag, gör multisportstjärnan Cecilia Jessen, från Örebro, en spänannde start, och utmans främst av Noras Kristalina Smårs (rekord på totaltid på en svensk klassiker under ett kalenderår) och systrarna Korkeakoski (Therese och Jessica, också från Nora). På herrsidan är cupledaren Jimmy Axelsson klar favorit när de andra duktiga traillöparna från länet uppenbarligen prioriterar Bergslagsleden istället.
Ler- och hinderloppet Utmattningen löps i Dalkarlsberg på lördag, men där finns ingen startlista på förhand att ta del av eftersom anmälan sker på plats.

3) Mountainbike-SM
Matthias Wengelin ska försöka försvara tröjan och Axel Lindh ska försöka utmana i Skatås, strax utanför Göteborg. Jag gick igenom förutsättningarna tidigare i veckan.

Här är länsatleterna i orienterings- och mountainbike-SM i helgen – och SM-milen blir av

Nu är det lottat och klart för fredagens SM-kval i orientering. 100 damer och 163 herrar är anmälda och uppdelade på fyra kvalgrupper där topp tio från respektive grupp kommer gå vidare till A-finalerna (kvalet gäller både medel- och långdistans, och alla löpare har inte anmält sig till båda finalerna, vilket innebär att somliga får räknas bort när ”topp tio” ska sorteras ut för respektive dag).
Länslöpare till start i elitklasserna som sticker ut: Hagabys Martin Regborn (sex raka VM, EM-brons, en individuell världscupseger, SM-guld i sprint i fjol), Tisarens Lilian Forsgren (sprang VM 2015, EM-silver, en individuell pallplats i världscupen), Hagabys Filip Dahlgren (sprang VM 2014) och Tisarduon Josefin Tjernlund (sprang EM 2016 och 2018) och Andrea Svensson (junior-VM-guld 2015, tillhört seniorlandslaget). Till start också Tisarens Ellinor Tjernlund, Lovisa Persson, Daniel Attås,, Johan Aronsson, Anna Hallmén och Olle Josarp, Hagabys Love Sintring och Josefine Wallenhammar, KFUM Örebros Jacob Eriksson och Jonatan Gustafsson och Milans Saga Sander. På juniorsidan finns namn som Tisarens Valter Pettersson.
SM avgörs i skogarna norr om Göteborg, och SVT sänder finalerna: Tre timmar från lördagens medeldistans och 4,5 timmar från söndagens långdistans.

I helgen avgörs ytterligare svenskt mästerskap: I mountainbike. Veteranklasserna (och nästan alla ungdomsklasser) avgörs på lördagen, juniorer och seniorer (och äldsta pojkklaserna) på söndagen. Regerande mästaren Matthias Wengelin och Axel Lindh är förstås anmälda, men också Almbys långloppsspecialist Johan Lindbom (liksom ett antal ungdomar och juniorer från klubben). SM avgörs på en 4,2 kilometer lång bana i Skatås, Göteborg, som herrseniorerna kör sju varv på (damerna sex varv).

Och apropå SM är det nu klart att SM-milen – alltså SM över tio kilometer landsvägslöpning – som redan blivit inställd två gånger i år nu verkligen kommer att bli av, på racerbanan i Anderstorp lördagen den 10 oktober. Samma ställe där halvmaraton-SM löptes i somras, alltså.

Johan Eriksson ”gav bort” tredje raka segern i Vasaloppstrippeln – och Fahlins lag på bakfoten inför lagtempot som inleder Girot: ”Finns rum för förbättring, om man säger så …”

2018 noterade nu 51-årige Johan Eriksson, från Kopparberg, tidernas alltjämt snabbaste totaltid på Vasaloppstrippeln – alltså den sammanlagda tiden för Vasaloppet, Cykelvasan och Ultravasan: 15.41.09 (5.52.15+2.59.11+6.49.43). Även i fjol hade han snabbaste totaltiden av alla med 16.44.25 (6.23.27+3.05.37+7.15.21) men årets upplaga av trippeln blev ju rejält rumphuggen när bara Vasaloppet kunde avgöras som vanligt. De två andra avgjordes under en devisen ”Hemmavasan” där alla hugade fick nio dagar på sig att genomföra Cykelvasan och/eller Ultravasan. Eriksson tog chansen och följde upp sitt 4.57.42-Vasalopp från i våras med fina 7.08.31 i löpningen, men gav sedan mer eller mindre bort ”totalsegern” när han cyklade på beskedliga 5.11.05 och trots det bara var 11,5 minuter bakom Värnamos Björn Rubensson som nu fick istället var den som fick bästa totaltiden (Eriksson var ändå klar tvåa). Eriksson är förresten en god gammal löpare med ett 2.33-maraton och många bra ultradistanstävlingar på meritlistan.
Att jag skriver om honom just nu beror på att Vasaloppet bara häromdagen sammanställde det sista av resultat runt Vasaloppstrippeln. Totalt sex personer från länet klarade den i år – näst snabbast Lindesbergs Henrik Nordin med 23.41.30 medan Siri Nälsén från Örebro var enda dam på 33.01.42.

I morgon startar som bekant Giro d’Italia med Emilia Fahlin (min intervju inför tävlingen kan ni läsa här), och här är förutsättningarna inför första etappen: Det handlar om ett lagtempo över 16,8 kilometer inne i den vackra medeltidsstaden Grosseto i Toscana. Det är pannkaksplatt och egentligen bara tre riktiga 90-graderskurvor, i övrigt i princip helt rakt. För lagets skulle handlar det om att köra så hårt det bara går för att inte kaptenen Cecilie Uttrup Ludwig ska hamna på bakfoten från början. Laget har dock inte hunnit träna ihop sig särskilt mycket på den här väldigt speciella tävlingsformen som Fahlin var VM-fyra i 2015.
– Vi ligger kanske lite efter där, för när vi var på laglägret inför säsongen var tempocyklarna inte klara att köra på, så det blev inte någon lagtempoträning alls. Och när vi var ute och skulle reka i onsdags blev det inte heller som planerat eftersom vägarna var avstängda för att herrarna körde Tirreno–Adriatico där, så det blev en kompromiss. Men vi fick se delar av banan i alla fall, och vi försökte träna lite men det märktes att vi inte gjort det på länge. Det finns rum för förbättring, om man säger så, när det gäller vilka som passar efter varandra och hur vi ska få kommunikationen att rulla smidigt, sa Fahlin till mig i onsdags eftermiddag.
14.00 rullar första laget iväg för sina 17 kilometer. 12.05 på lördag drar Girot igång på riktigt med första linjeetappen, 124,8 kilometer med start i Civitella Paganico och mål i Arcidosso.

Rebecca Högberg spöade två finskor med ”årets sämsta lopp” i ny svensk storseger – och Sverigeettan vann Närke-DM på 800 meter

Rebecca Högbergs perfekta Finnkampssvit – aldrig slagen av en finländska i sina fyra första grenstarter (400 och 4×400 2009 och 2010) – sprack förvisso i dag när hon fick släppa iväg Sara Kuivisto till grenseger i Tammerfors, men det betydde inget i det stora hela eftersom den överlägsna svenska segern på damsidan var säkrad redan innan 800-metersloppet löptes.
Högberg följde i rygg på Kuivisto och Lovisa Lindh som drev upp farten från start (hela loppet går att se här), men öppningstempot på 1.02,25 (på Kuivisto, kanske 1.03 på Högberg) var lite för hårt för dagen och redan vid klockringningen fick KFUM Örebro-löparen börja släppa. På bortre rakan blev avståndet till de två där framme allt större, och in på upploppet sneglade Högberg över axeln och försäkrade sig mest om att ingen annan finländska skulle få komma förbi. Att 21 år yngre supertalangen Alice Magnell Millán, Eskilstuna, (som la sig sist från start och var långt efter vi varvningen) spelade ju mindre roll. 2.07,82 på klockan hade varit pers och distriktsrekord i våras men nu 1,2 sekunder över.
”Ett av årets sämsta lopp”, konstaterar Högberg själv på instagram (hon har sprungit snabbare än så vid fyra tillfällen), men fortsätter: ”Jag är ändå otroligt nöjd med säsongen i det stora hela” och ”nu ska det bli otroligt skönt att få vila ett par veckor för att sen börja köra på med grundträningen inför inomhussäsongen och där komma tillbaka starkare och snabbare”. Det låter väldigt lovande. Kuivisto vann på 2.03,36, men svenskt på andra, tredje och fjärde plats gav 12–10 blågul favör i grenen och en sammanlagd seger med 221–186 i damkampen, den 18:e under 2000-talet (och varje gång Högberg varit med har det blivit storsegrar). Nästa år avgörs Finnkampen i Göteborg.

I mountainbikeväg följdes gårdagens Huskvarna mountain i dag upp med Hallbyrundan, i Jönköping, och en ny pallplats för örebroaren Matthias Wengelin, den här gången en andraplats bakom Emil Lindgren som vann för andra dagen i rad (1,5 minuter bakom). Axel Lindh var fyra i går, femma i dag, ytterligare 1,5 minuter bakom.

Vinnarna på medeldistans i Närkes ungdoms-DM i friidrott heter Elin Freed (Glanshammars IF står hon för i resultatlistan, men jag tror hon tävlar för KFUM Örebro sedan ett par veckor tillbaka; F15, 800 meter på 2.18,76 – en tid halvsekunden över den som redan gör henne till Sverigetrea i F14-klassen, som hon egentligen sorterar under, i år), Viggo Olsson (KFUM Örebro; P15, 800 meter på 2.08,85 – som är Sverigeetta i P14 med 2.06,09 som han gjorde i Täby open för tre veckor sedan), Tuva Frih (Åsbro Goif; F13, 600 meter på 2.02,42) och Hampus Östring (KFUM Örebro; P13, 600 meter på 1.50,97). Några längre distanser springs i DM-sammanhang för de här åldersklasserna.

Efter segrar både lördag och söndag har jag inte lyckats hitta Martin Regborn i någon resultatlista i dag, men Tisarens Ellinor Eriksson och Erik Lindgren dök upp i Stockholmsdistriktets mästerskap i medeldistans, och där var det som sig bör många starka namn med: Eriksson blev åtta, 4.22 bakom segrande ex-landslagslöparen Emma Bjessmo och Lindgren blev 16:e, 10.25 bakom en viss Gustav Bergman (åtta VM-medaljer) och namn som Johan Runesson, Simon Hector och Jens Rönnols.

Louise Wiker spurtade om Liduina van Sitteren för första SM-medaljen sedan 2016, favoritsegrar i natt-DM och överraskningar i Kilsbergen trailrun (och cykel-VM blir av, men inte för bröderna Ahlsson)

Ska man agera recensent är det lätt att konstatera: Så här borde maraton-SM alltid vara! Visst, massdeltagande i Stockholm marathon är ju jättekul, men att få följa eliten i 2,5 timmar är ju något helt annat som tv-tittare (lördagens tävlingar på Djurgården sändes direkt på facebook med hygglig kameraproduktion [det hade dock behövts en eller ett par motorcykelkameror till] och kunniga kommentatorer). Och vilken otrolig dramatik det blev, dels i damernas tät, dels om segern (regerande mästaren Mikaela Arfwedson, Spårvägen, drog länge men tvingades till toastopp och då stack Carolina Wikström, LK Roslagen, iväg till guld) men också om bronsmedaljen – och där var det en uppgörelse med mycket länstouch.
Örebro AIK:s Liduina van Sitteren var den enda som hängde på i Arfwedsons och Wikströms tempo i början, och redan vid första varvningen efter 1,8 kilometer hade de tre en lucka på 27 sekunder. Efter sju kilometer tvingades van Sitteren släppa, men hon fortsatte att gå snabbare än alla andra och hade en lucka till sexmannaklungan bakom på 2.45 efter 15,3 kilometer (och då fortfarande bara 2.16 fram till tätduon).
Men sedan mattades van Sitterens tempo. Halvvägs passerade hon på 1.22.13 (en tid som hade varit pers på halvmaran så sent som förra våren), men redan innan hade tempot börjat mattas och förföljarna kommit närmare (men de blev färre och färre ju längre loppet gick). Luckan var 2.23 där, 1.07 efter 28,7 kilometer – och vid 35 kilometer var van Sitteren upphunnen av Louise Wiker, Hässelby, och Johanna Salminen, FK Stuenterna. van Sitteren kunde inte följa, men fullföljde ändå till en femteplats på SM med 2.49.36 (halvorna på på 1.22.13/1.27.23) vilket är ett personligt rekord med 2.38.
Wiker, som är fostrad i Hällefors och som deltagit på två friidrotts-VM på distansen, gick de avslutande sju kilometerna en mäktig kamp med Salminen om bronset. Wiker satte in en riktig kick med några hundra meter kvar och tog sin nionde individuella SM-medalj med fyra sekunders marginal. 2.46.51 (1.24.37/1.22.14) på klockan. Det var Wikers första SM-medalj sedan 2016 (och i maraton sedan bronset före Mikaela Kemppi 2014), i hennes första mara sedan hon bröt på VM 2017 (sedan dess har hon haft skadebekymmer och fått barn).
Exil-örebroaren Fanny Schulstad var länge med i klungan som jagade van Sitteren, men fick släppa strax innan de var ikapp. Hon kom ändå iväg som ensam sexa och och var till slut bara 22 sekunder bakom van Sitteren med 2.49.35 (1.24.36/1.25.23 – hon tog alltså in två minuter jämnt på andra halvan). En sjätteplats var överlägset det bästa Schulstad gjort i något SM-sammanhang (hon var tia på maraton-SM i fjol) medan van Sitteren ju även var femma på halvmaraton-SM på Anderstorp i somras.
På herrsidan stack IS Götas Samuel Russom ifrån Hälles Samuel Tsegay – de båda hade varit ensamma från start – efter 25 kilometer och vann med drygt 1,5 minuter. Erik Anfält var enda länslöpare där och hamnade tidigt i en klunga runt plats 10–15. Han var elva halvvägs men tog sedan successivt på Hälles Robert Alexandersson som sedan totalt tröttnade på sista varvet. Anfält höll till en tiondeplats på 2.27.08 (1.12.28/1.14.40), hans 13:e maraton under 2.30 i karriären (bara en gång tidigare har han sprungit så snabbt på svensk mark, i Stockholm i fjol – när han tog SM-brons 2018 gick det på 2.33.02 i värmen). Det var sjätte gången i rad och sjunde gången totalt som Anfält var topp tio på maraton-SM.

Det har hunnit gå sju år sedan Simone Niggli lade ned sin landslagskarriär efter 23 VM- och tio EM-guld, men 42-åringen från Schweiz visade att hon hållit i träningen när hon sent på fredagskvällen sprang hem guldet i natt-DM före med över två minuters marginal till klubbkompisen Lilian Forsgren, som så sent som i fjol sprang i svenska landslaget. Niggli är tillbaka i Sverige efter några år på hemmaplan, och kommer det här läsåret att jobba på orienteringsgymnasiet i Hallsberg och springa för Tisaren igen, det här var den ”stora” comebacken. DM gick i Rönneshytta, utanför Askersund, och Forsgren öppnade starkast, hade 45 sekunder (virtuellt; det var individuell start) efter åtta av 13 kontroller, men gjorde en minutstor bom till nian och tog ett dåligt vägal till tolvan, medan Niggli sprang väldigt stabilt. Lovisa Persson fullbordade Tisarenpallen, fem minuter bakom Niggli, tre bakom Forsgren.
Martin Regborn var som väntat i en klass för sig och vann med nästan fem minuters marginal till KFUM Örebros Jacob Eriksson (som därmed förstörde en ren Hagabypall – Love Sintring blev trea, knappt åtta minuter bakom, och Oskar Eklöf fyra). Bara ett halvt dygn senare dök Regborn upp på Södermanlands medeldistans-DM söder om Eskilstuna. Det blev seger (utom tävlan, man kan inte ta DM-guld i fel distrikt) med nästan tre minuters marginal.

Jag hade ju satt mina pengar på Jimmy Axelsson inför Kilsbergen trailrun, men Karlslundslöparen, som haft en sån fin säsong i trailskogen, fick nöja sig med tredjeplatsen, 2.18 bakom. I stället fixade Per Arvidsson tredje raka, på 56.47 över drygt 14 kilometer bitvis teknisk stig (slog sitt eget banrekrod med över minuten, extra starkt med tanke på att det var individuell start). Mattias Nätterlund var 22 sekunder efter in i slalombacken men kunde trots sin oomtvistade status som backkung inte ta in mer än en sekund där, och i mål var han 24 bakom (även han under gamla banrekordet, således). Jonathan Kandelin, som stod anmäld i motionsklassen över fem kilometer, sprang ändå långa och blev fyra på retsamma tiden 1.00.01.
Erica Lech skulle ju springa hem Kilsbergen trailrun enkelt – men hon kom inte till start. Det gjorde överraskande nog istället Josefin Gerdevåg (SM-brons i maraton 2012, distriktsrekord i både maraton och halvmaraton), som varit skadedrabbad senaste åren och inte gjort många tävlingar. Nu vann hon 46 sekunder före Starts Frida Nilsson (och över nio mintuer före Maria Johansson, Karlstad, på tredjeplatsen). 1.09.53 blev tiden, knappt fem minuter från Lechs banrekord.

Efter förra veckans smygstart var i princip hela Sverigeeliten i mountainbike i dag samlad, för första gången i år. Huskvarna mtb-tour utgick av coronaskäl men ersattes av endagstävlingen Huskvarna mountain, över sex varv på en 3,8 kilometer lång bana med runt 135 höjdmeter. Matthias Wengelin, som vann smygpremiären förra veckan, fick hårdare konkurrens nu men knep tredjeplatsen 1,5 minuter bakom segrande Emil Lindgren. Axel Lindh fyra, 29 sekunder bakom Wengelin.

Häromdagen kom också beskedet om att det blir ett cykel-VM efter många om och men. Det flyttar från Schweiz till Italien, och kommer ha start och mål på formel 1-banan Imola – på svintuffa linjeloppsbanor. För damerna blir det 144 kilometer och 2 750 höjdmeter. Linjeloppet kommer gå redan den 26 september, bara sju dagar efter sista etappen i Giro d’Italia. Tufft schema för Emilia Fahlin, alltså, men å andra sidan är det samma förutsättningar för i princip hela dameliten eftersom lejonparten kommer köra girot. Fahlins namn har för övrigt redan nu dykt upp i den preliminära startlistan för premiären av damernas Paris–Roubaix den 25 oktober, och vi vet ju att hon varit där och testat banan, så det är ingen överraskning.
Även om VM blir av så blir det bara för eliten. Inga junior- eller U23-klassen vilket betyder att Kumlabröderna Jacob och Jonathan Ahlsson inte får chansen att VM-debutera. För båda var det sista chansen i respektive klass, Jacob blir senior vid årsskiftet, Jonathan blir U23:a.

Så coronasäkrar Kilsbergen trailrun – och korta terräng-DM har fått nytt datum

Lagom till att årets långloppscup har ställts in har det faktiskt börjat arrangeras lite tävlingar som skulle ha ingått. Fram till 22 augusti var Nora marathon den enda tävlingen som hade kunnat genomföras enligt plan, på grund av coronarestriktionerna, men sedan dess har både DM på 10 000 meter och Östansjöloppet kutats, och på lördag är det dags för Kilsbergen trailrun. Drygt 200 löpare är anmälda, och arrangörerna har löst problemet med max 50-gränsen genom att vara riktigt kreativa: Dels har startfältet delats i fyra grupper med runt 50 i varje (först femkilometerslöparna, sedan hälften av 14-kilometersherrarna, därefter andra hälften och sist 14-kilometersdamerna), och dels kommer varje startgrupp att ha mellan 30 minuter (herrarna) och en timme (femkilometerslöparna) på sig att starta. Man väljer själv när man sticker genom att startastämpla med orienteringspinne, och uppmuntras till att hålla avstånd, minst 20–30 sekunder mellan varje löpare.
Kilsbergen trailrun går ju på Bergslagsleden från Ånnaboda till Suttarboda, och på en annan stig tillbaka (och över slalombacken, upp till storstenen). Ett mycket trevligt lopp som i år firar tioårsjubileum och som därför hade bjudit in alla tidigare vinnare att springa med sina respektive segrarår på nummerlapparna. Somliga var skadade, en sådan som Erik Anfält springer istället SM-maran i Stockholm, men fyra kommer ändå till start: Erica Lech med 2019 på bröstet (hon var ju totalt överlägsen i fjol och vann med sju minuter, och så ut att ha minst lika bra form på Dovra trail senast), Per Arvidsson med 2018 (han vann både å och i fjol), Per Eklöf med 2017 och Mattias Nätterlund med 2016 (det var då begreppet ”att göra en Nätterlund” myntades, alltså att springa uppför Södra Storstenshöjdens slalombacke, enligt loppets sträckning, på fyra minuter – ett rekord som alltjämt står sig, i fjol var Nätterlund åter snabbast uppför på 4.05). Lech är storfavorit på damsidan, men de där tre herrarna kommer att få stenhård konkurrens av länets nya trailkung Jimmy Axelsson (trea i fjol men starkare i år). Flera habila namn i listan: Frida Nilsson, Mathias Viktorsson, Elias Zika, Björn Eriksson. Noterbart är att Jonathan Kandelin, som var tvåa bakom Arvidsson 2018 och fyra i fjol, väljer att springa femkilometersklassen i år.

Ytterligare en tävling som skulle ha ingått i långloppscupen var korta terräng-DM, som skulle ha avgjorts i motionsspåret i Vretstorp den 6 maj. Nu har tävlingen fått nytt datum: Den 26 september (dagen före terrängklassikern Tarstaborgsrundan, om den blir av). Närkes friidrottsförbunds ambition är att alla distriktsmästerskap ska genomföras. När nu 10 000 meter genomförts och korta terrängen finns inplanerad är det bara 5 000 meter som måste få ett nytt datum (ja, och så halvmaraton, eftersom Norasjön runt har bestämt sig för att inte ha någon tidtagning i år).
I helgen sker ett samarrangemang av ungdoms-DM (för 13-, 15- och 17-åringar) i Glanshammar (av bloggintressanta grenar finns endast 600 meter, för 13-åringarna, och 800 meter, för de äldre, på programmet).

Innan semestern hade jag ju en jättelista med alla coronainställda konditionsidrottsarrangemang som jag uppdaterade löpande. Det är svårt att hinna ifatt med den nu, men av stora arrangemang kan man konstatera att Bergslagsloppet nu blivit inställt (skulle körts den 13 september) precis som Koppartrampen medan Åstadsloppet fortfarande inte tagit något slutgiltigt beslut (och Norasjön runt kör alltså en coronavariant utan tidtagning, med individuell start).

Högberg klar för första Finnkampen på tio år – Jansson och Larsson tog varsitt SM-guld –(och Wengelin vinnare när säsongen startade om)

Det blir ju en Finnkamp i helgen, har det beslutats sent omsider – och när truppen släpptes på måndag fanns hon med, Rebecca Högberg. Fjärdeplatsen på SM oroade förstås vad gäller chanserna, men utöver det loppet har hon ju hela sommaren varit stabil topp tre i svensk 800-meterslöpning – och därmed belönades hon också med en av tre platser i truppen (det finns kanske även viss chans att hon får springa långa stafetten, vi får väl se). Högberg var med i Finnkampen både 2009 och 2010 (och har flera lag-EM på meritlistan), men har sedan comebacken (efter att ha fått två barn och haft strul med en fot) sommaren 2018 klivit upp från 400 till 800 meter och raderat ut distriktsrekord efter distriktsrekord.
med sig i helgen får hon svenska mästaren (och statistiska Serigettan) Lovisa Lindh samt 15-åriga jättetalangen Alice Magnell Millán (som är Sverigesjua sett till tiderna). Sverigetvåan Hanna Hermansson springer i stället 1 500 meter och -femman Linn Söderholm 5 000. SM-bronsmedaljören Senna Ohlsson är inte uttagen alls, oklart varför.
Tidsprogrammet för Finnkampen är ännu inte presenterat, men när Högberg än startar så kommer det bli första insatsen av en medel- eller långdistanslöpare från länet i seniorernas kamp sedan Hälleforsbördiga Louise Wiker sprang 10 000 meter 2016.

I fredags publicerades ju också den slutgiltiga startlistan till maraton-SM på Djurgården på lördag. Ur länsperspektiv blev det inga förändringar: Det är Erik Anfält och Liduina van Sitteren som representerar länsklubbarna medan även Louise Wiker och Fanny Schulstad finns med som ex-länslöpare. Startfälten håller toppklass, det kommer bli bästa svenska maratonloppen någonsin. Visst hade man kunnat önska sig David Nilsson, Meraf Bahta, Hanna Lindholm och Ebba Tulu Chala, men vi snackar ändå Mustafa Mohamed, Mikaela Arfwedson, Charlotta Fogberg, Adhanom Abraha, Samuel Tsegay, Carolina Wikström, Johanna Bäcklund och många fler. Det kommer gå undan.

Förutom allt annat jag rapporterat om från helgen var avgjordes första SM-helgen i mountainbikeorientering, utanför Södertälje. Och som vanligt blev det framgångar för de två exilörebroarna Viktor Larsson (som numera tävlar för Ärla) och Marcus Jansson (som bor i Linköping men fortfarande representerar Garphyttan). 2018 tog de ett historiskt EM-silver i stafett tillsammans, och nu delade de broderligt på gulden: Jansson vann lördagens sprint (där Larsson missade två kontroller, han var annars i mål 1,5 minuter före Jansson, men blev förstås diskad, så Jansson tog guldet 1.19 före IFK Moras Gustav Johnsson) och Larsson vann söndagens medeldistans med över fem minuters marginal till Jansson, som blev tvåa. Den 26 september avgörs långdistansen utanför Norrköping.

Samtidigt startade också mountainbikesäsongen om, och det blev en betydligt trevligare start för Matthias Wengelin den här gången än i våras, då han helt saknade form och skrev på instagram att han hade ”en hel del att fundera på innan jag ställer mig på startlinjen igen” efter Cyprus sunshine cup. Nu blev det seger med nästan två minuters marginal över Rättvik David Risberg (och 3.40 ned till Örebrokolleagna Axel Lindh på tredjeplatsen) i Järfälla XCO. Wengelin är regerande svensk mästare, och det här var förstås ett fint formbesked inför titelförsvaret i Skatås, utanför Göteborg, 19–20 september.

Fahlin körde första etappen av virtuella Tour de France – och stallet är anmält till Europas första proffstävlingar sedan mars

(UPPDATERAD 22.45) Tidigare i somras testade Emilia Fahlin Zwift för första gången när hon körde Tour for all, ett välgörenhetsevenemang, för sitt franska lag FDJ Nouvelle-Aquitaine Futuroscope. Det blev ju ingen omedelbar succé varken för laget (som blev sist av de tio som deltog) eller Fahlin (även om det tog sig under veckan och hon var topp tio på sin sista etapp), men i går var hon på det igen och körde den första etappen av det virtuella Tour de France som arrangeras över tre helger och totalt sex etapper. Även det här är en lagtävling, så stallen byter cyklister från dag till dag, men Fahlin fick köra första etappen, i går.
Jag har, trots idogt letande, inte lyckats hitta någon komplett resultatlista från i går, men klart är i varje fall att Fahlin var med i tätklungan, som då var 20-talet cyklister stark, med fyra av de 36,4 kilometerna kvar, men att hon någonstans där tappade täten och slutade utanför topp tio (enligt uppgift blev Fahlin 19:e). Drops-stallets 19-åriga britt April Tacey vann närmast före Team Tibcos amerikan Kristen Faulkner.
Eftersom det är en lagtävling kommer Drops därmed att köra i gult i dagens etapp, där FDJ ställer upp med Cecilie Uttrup Ludwig (danska stjärnan som delar kaptensskapet med Fahlin), frnska Eugénie Duval och norska Stine Borgli (i går körde Duval och franska Maëlle Grossetete med Fahlin).
DJ Nouvelle-Aquitaine Futuroscope har för övrigt anmält sig till de två första europeiska proffstävlingarna som ska arrangeras sedan allt tävlande bröts i början av mars: spanska Emakumeen Nafarroako klasikoa den 23 juli och Clasica femenina Navarra dagen därpå. Det är endagstävlingar på runt tolv mil på den tredje internationella nivån (Uci klass 1.1, alltså nivån under världstouren och 1.Pro-klassen). Återstår att se om Fahlin blir uttagen till de tävlingarna, hon har ju annars planerat sin tävlingscomeback till tempo-SM den 25 juli (frågan är om det går att förflytta över Europa med den hastigheten, just nu, och om det är vettigt att tävla tre dagar i rad, om teamet vill att hon ska köra i Spanien).
Första världstourtävlingen i kalendern är italienska Strade Bianche, som flyttades från i våras till den 1 augusti. VM finns fortfarande kvar i programmet i slutet av september.

Svenska cykelförbundet, som också haft totalt tävlingsstopp sedan mars, öppnade upp för allians- och distriktstävlingar från den 1 juli (och för nationella tävlingar, om de går att genomföra under coronarestriktionerna, från den 15 juli), och i dag avgjordes den första med renodlade elitklasser (som jag hittat, i alla fall). Först ut om segrare? Jacob Ahlsson. Kumlakillen, som tävlar för Motala AIF:s semiprofessionella och därför fick vara med i tävlingen på racerbanan Mantorp park som främst var öppen för cyklister från just Motala, Jönköping och CK Hymer (en så kallad allianstävling), dominerade ju i den svenska Zwiftserien i våras, och visade nu att han tagit med sig formen därifrån ut på den riktiga hojen. Han gick ifrån teamkompisar och konkurrenter och vann solo. Lillebror Jonathan Ahlsson som fortfarande tävlar för Örebrocyklisterna, och som ett normalt år hade varit aktuell för junior-VM (vi får se hur det blir i höst), slutade trea i juniorklassen bakom Södertäljes Edvin Lovidius och Olle Sparrmark.
Xamera cup hette tävlingen, och nya deltävlingar planeras söndag 12 juli och måndag 13 juli, i Linköping respektive Jönköping.

På mountainbikesidan kan man konstatera att Finnmarksturen, som skulle varit långlopps-SM i år (Matthias Wengelin är regerande mästare på herrsidan) ställts in. Men det kan mycket väl bli så att något annat långlopp, under hösten, i stället får SM-status.

Fahlin förlängde kontraktet över 2022: ”Kommer fortsätta vara en av våra kaptener” (Blodomloppet i Örebro, och i resten av landet, ställs in)

När OS flyttades bekräftade Emilia Fahlin att hon kommer satsa vidare över åtminstone nästa säsong, för att få köra mästerskapet i Tokyo. Men när hon i dag förlängde kontraktet med sitt franska stall FDJ Nouvelle-Aquitaine Futuroscope var det inte bara med en säsong – utan med två. Fahlin kommer därmed åtminstone göra både en 15:e och en 16:e säsong som proffs, över 2022. I pressmeddelandet berättar Fahlin att pandemin – den som stoppat bland annat OS – fått henne att fatta beslutet om att förlänga karriären ytterligare.
– Beslutet att stanna i sporten och delta i tävlingar (man får förmoda att alternativet hade varit att bli sportdirektör eller liknande, min anmärkning) i ytterligare två år har mognat i mitt huvud och jag känner mig redo att ta det. Jag har använt tiden under pandemin till att tänka igenom vad som motiverar och driver mig, säger Fahlin i ett pressmeddelande.
Fahlin kom till det franska stallet (som har tre huvudsponsorer – FDJ är typ Frankrikes motsvarighet till Svenska spel, Nouvelle-Aquitaine är en administrativ region och Futuroscope är en nöjespark i franska Poitiers) inför förra säsongen, där hon på våren (och senhösten, med start i VM) gjorde kanonresultat men i övrigt missade en stor del av på grund av huvudskadan hon ådrog sig under en träningskrasch i maj. I år har det, på grund av pandemin, hittills bara blivit två tävlingar. Att hon ändå valde att skriva på nytt kontrakt beror på just de där bitarna – att hon till skillnad från i till exempel Wiggle-High5 här är kapten istället för hjälpryttare och att hon fick bra stöttning under den svåra skadeperioden i fjol.
– Att få sådant stöd som jag fick förra året är obetalbart. Lagledningen gör att jag känner mig omhändertagen som cyklist. Och kombinerat med en miljö där jag känner att jag kan få ut det bästa av mig själv, sträva mot höga mål och vinna tillsammans som ett lag gjorde det att det inte var något svårt val att stanna kvar, säger Fahlin i pressmeddelandet.
– Det här visar på ett ömsesidigt förtroendet. Emilia har integrerat sig väldigt bra i laget och kommer att fortsätta att vara en av våra kaptener i klassikerloppen där hennes styrkor och fart gör att hon kan prestera på högsta nivå, säger sportdirektören Nicolas Maire.
I samma pressmeddelande berättar stallet också att latebloomern Stine Borgli förlängt sitt kontrakt över samma tid. Norskan skrev sitt allra första proffskontrakt förra sommaren, 29 år gammal, just med FDJ, och blir nu alltså kvar över 2022. För ett par veckor sedan gjorde stallet klart med australiska duon Brodie Chapman och Lauren Kitchen, som båda också är 29, så nu är lagets fyra starkaste och mest rutinerade cyklister – vid sidan om danska stjärnan Cecilie Uttrup Ludwig – klara för lång tid framöver. För 2021 har också unga franska kvartetten Clara Copponi, Marie Le Net, Évita Muzic och Jade Wiel kontrakt.
Alltihop visar förstås att stallet är berett att satsa hårt även framöver, i den efter-corona-ekonomi som lär bli rätt tuff för bland annat tävlingscykelvärlden.
Fahlin kommer fylla 34 år hösten 2022, när hennes kontrakt går ut, och det är ju ingen ålder på en cyklist – så man ska absolut inte se det som hugget i sten att detta är hennes sista proffskontrakt. Hon har kämpat länge för att nå den världselitnivå hon just nu befinner sig på, så får hon 2,5 framgångsrika år finns ju ingen anledning att lägga av om hon orkar satsa vidare.
Tiden i FDJ blir Fahlins tredje längre i ett proffslag. Hon inledde proffskarriären med sex år i samma stall (även om det bytte namn från T-Mobile till Coumbia till HTC till Specialized-Luluemon beroende på sponsoravtalen) och kom efter ett mellanspel hos Hitec Products 2013 till Wiggle-Honda (som senare bytte namn till Wiggle-High5) där det blev fyra säsonger 2014–2018 (2016 var hon dock borta, körde för Alé-Cipollini och vann Vårgårda GP). Och nu blir det alltså minst fyra säsonger hos FDJ.

Jag hade en from förhoppning om att jag skulle slippa skriva om fler inställda lopp nu när Folkhälsomyndigheten inte bara tillåtit seniortävlingar utomhus för upp till 50 deltagare från och med den 14 juni, och dessutom gett grönt ljus för alla resor inom landet. Men icke sa Nicke. För vissa arrangörer är det svårt att genomföra tävlingar med max 50 deltagare, och därför har nu både Jordgubbslunken (förvisso i Rudskoga, på andra sidan länsgränsen, men ändå ett kärt sommarnöje för många länslöpare) och Hyttloppet i Granbergsdal har båda gett rött ljus till årets arrangemang, som precis som vanligt skulle ha avgjorts samma helg – 27 respektive 28 juni.
Dessutom har Cykelvasan och Ultravasan (och alla andra lopp i samband med dem, de kortare varianterna och stafetterna) nu ställts in. För egen del tror jag att det handlar om att Erik Anfält är hemsökt på något sätt – efter segern och banrekordet i Ultravasan 45 kommer han aldrig få testa den dubbelt så långa varianten …
Lokalt i Örebro är dagens största nyhet i inställt-genren dock att det inte blir något Blodomloppet den 20 augusti. Milloppet på Väster ersätts av en virtuell tävling (det gör för övrigt också Cykelvasan och Ultravasan). Det kommer förstås bli rejält med uteblivna intäkter för den lokala arrangörsföreningen IF Start som redan tvingats ställa in Startmilen i år. Blodomloppet i Örebro brukar, med sina fem- och tiokilometersdistanser med start och mål vid Trängen, locka runt 5 000 löpare varje år.

Betydligt roligare då att få rapportera om en tävling som tillkommit när tävlingar nu äntligen får arrangeras igen: Örebro AIK kommer söka sanktion – vilket bland annat betyder tider som får räknas officiellt för allt från personliga rekord till årsbästalistor – för ett klubbmästerskap över tio kilometer kontrollmätt landsväg på den platta, spikraka och snabbsprungna gamla banvallen mellan Karlslund och Latorp. Det hela går av stapeln den 24 juni och tävlingen är endast öppen för klubbmedlemmar, men det vore ju kul om de släppte några platser till KFUM Örebro alternativt att KFUM körde sin egen variant.

Löp-, cykel- och orienteringstävlingar i länet som hittills ställts in på grund av coronapandemin:
14 mars: Örebro parkrun.
19 mars: Veteranorientering, deltävling ett (Örebro).
21 mars: Örebro parkrun.
22 mars: Varvetmilen.
26 mars: Veteranorientering, deltävling två (Askersund).
28 mars: Örebro parkrun.
28–29 mars: Marsspelen.
2 april: Veteranorientering, deltävling tre (Örebro).
4 april: Örebro parkrun.
4 april: Startmilen (långloppscupen).
4 april: Lanna night trail (ersätts av öppen trail den 25 april).
7 april:
 Glanshammar terrängserie, deltävling ett.
11 april: Örebro parkrun.
14 april: Glanshammar terrängserie, deltävling två.
15 april:
 Örebro AIK halvmarathon (långloppscupen).
16 april: Veteranorientering, deltävling fyra (Hallsberg).
18 april: Örebro parkrun.
18 april: Boforsloppet.
19 april: Letälvsträffen.
21 april: Glanshammar terrängserie, deltävling tre.
21 april:
 OK Milans poängtävling, deltävling ett (Lindesberg).
23 april: Veteranorientering, deltävling fem (Örebro).
25 april: Örebro parkrun.
25 april: Munkastigen trailrun.
25 april: Kumla stadslopp (långloppscupen).
25 april: Tisarträffen, dag ett.
26 april: Örebro crazy trailrun (Ullmax trailserie; flyttas till 4 oktober).
26 april: Tisarträffen, dag två.
27 april:
 Karlslundsvarvet.
28 april: Glanshammar terrängserie, deltävling fyra.
28 april: 
OK Milans poängtävling, deltävling två (Nora).
1 maj: Svampenmaran.
1 maj: Grisrundan.
2 maj:
 Wedevågsloppet (långloppscupen).
2 maj: Örebro parkrun.
5 maj: Glanshammar terrängserie, deltävling fem.
5 maj: Frövis terrängserie, första veckan.
5 maj: Hällefors vårjogg, första veckan.
5 maj: OK Milans poängtävling, deltävling tre (Nora).
6 maj: Korta terräng-DM (Vretstorp; långloppscupen; uppskjutet, nytt datum ej klart).
7 maj: Veteranorientering, deltävling sex(Svennevad).
7 maj: Frövis terrängserie, första veckan.
9 maj: Hälleforsterrängen (långloppscupen).
9 maj: Svillingeruset.
9 maj:
 Närkekvartetten, dag ett.
9 maj: Hjälmaren runt.
9 maj: Örebro parkrun.
10 maj: Närkekvartetten, dag två.
12 maj:
Hällefors vårjogg, andra veckan.
12 maj: Frövis terrängserie, första veckan.
12 maj:
 OK Milans poängtävling, deltävling fyra (Nora).
14 maj: Frövis terrängserie, första veckan.
14 maj: Veteranorientering, deltävling sju (Kristinehamn, men arrangerad av Örebro läns orienteringsförbund).
16 maj: GIF-spelen.
16 maj: Örebro parkrun.
16 maj:
 Närkekvartetten, dag tre.
17 maj: Närkekvartetten, dag fyra.
19 maj: Hällefors vårjogg, tredje veckan.
19 maj: Frövis terrängserie, första veckan.
19 maj:
 OK Milans poängtävling, deltävling fem (Nora).
21 maj: Örebro backyard ultra.
21 maj: Vintrosaloppet (långloppscupen; uppskjutet).
21 maj: Frövis terrängserie, första veckan.
22–24 maj: Vänern runt.
23 maj: Örebro parkrun.
24 maj: Dovra trail (Ullmax trailserie; flyttas till 23 augusti).
26 maj: Gubbracet.
26 maj: Hällefors vårjogg, fjärde veckan.
26 maj:
 OK Milans poängtävling, deltävling sex (Nora).
27 maj: Vårruset Örebro.
28 maj: Veteranorientering, deltävling åtta (Lindesberg).
30 maj: Örebro parkrun.
31 maj: Lindebygdens OK:s dag-KM (uppskjutet).
1 juni: Rallarrundan (långloppscupen).
3 juni: Fjugestaloppet (långloppscupen).
4 juni: Veteranorientering, deltävling nio (Nora).
6 juni: Lindesjönloppet (långloppscupen).
6 juni: Örebro parkrun.
13 juni: Fröviloppet (långloppscupen).
13 juni: Örebro parkrun.
13 juni: Närkespelen (uppskjutet till september, nytt datum ej klart).
17 juni: DM på 5 000 meter (Glanshammar; långloppscupen; uppskjutet, nytt datum ej klart)
20 juni: Örebro parkrun.
23 juni: OK Milans poängtävling, deltävling sju (Fellingsbro).
27 juni: Silverleden på en dag.
27 juni: Örebro parkrun.
28 juni: Örebro city sprint (sprint- och sprintstafett-DM; uppskjutet till i höst, nytt datum ej klart).
28 juni: Hyttloppet.
18 juli: Semesterhalvmaran (långloppscupen).
18 juli: Sommarmilen.
21–25 juli: Bergslagsleden på fem dagar (ersätts av Bergslagen 100 miles 24–25 juli).
8 augusti: Stripastafetten.
20 augusti: Blodomloppet Örebro.
26 september:
 Swedish league-finalen, dag ett (Blackstahyttan).
27 september: Swedish league-finalen, dag två (Blackstahyttan).