Janssons två bästa VM-placeringar i karriären, Gustafssons nya distriktsrekord, två nya distriktsmästare och slutet på Nigglis supersvit (och en hel del annat ni inte får missa från helgen)

Marcus Jansson har fått en flygande start på årets VM i mountainbikeorientering i finska Seinäjoki. Garphyttecyklisten gör sitt sjunde raka världsmästerskap, och har inlett med karriärens två bästa individuella placeringar: En sjundeplats i lördagens masstart över långdistans, med mersmak – Jansson var bara 35 sekunder bakom segrande hemmacyklisten Samuel Pokala och hade bara 28 sekunder upp till ryssen Anton Foliforov som tog bronset (efter 67 minuter tävlande) – följdes av en niondeplats i dagens sprint (45 sekunder från medalj, drygt 1,5 minuter från segrande tjecken Krystof Bogar). ”Nöjd att jag kan fortsätta leverera stabila resultat och snart har jag marginalerna på min sida”, skrev Jansson på instagram efter lördagens insats, apropå att han gärna vill ha med sig en medalj hem.
Janssons tidigare placeringsrad på VM var 78–35–34 (2014) 22–33–24 (2015), 17–42–17 (2016, sjua i stafett), 15–27–10–39 (2017, nia i stafett), 20–13–19–diskad (2018, silver i stafett), diskad–19–9–bröt(2019) – så all siffror pekar onekligen åt rätt håll.
Örebroaren Karin E Gustafsson, som saknar den där rutinen och i stället är VM-debutant i det här mästerskapet, överträffade förväntningarna och blev 25:a av 38 startande, nio minuter bakom segrande ryskan Svetlana Foliforova, i lördagens masstart. På söndagen blev hon diskad (förmodligen efter att ha stämplat fel) när stockholmaren Anna Tiderman superskrällde sig till en bronspeng (finska Marika Hara vann).
Redan i morgon fortsätter VM med medeldistansen.

Jonatan Gustafsson gjorde det igen och nöp på söndagskvällen sitt tredje distriktsrekord (efter 3 000 meter inomhus och 5 000 meter ute) inom loppet av fyra månader. På söndagen var det 1 500 meter som gällde, i Sollentuna GP (den andra av tre tävlingar i den svenska GP-serien), och Gustafsson hade seedats i ett löpsuget B-heat där de sex främsta – alla svenskar – sprang personliga rekord. Gustafsson slipade av över 5,5 sekunder på sitt och blev fyra i heatet på 3.45,90. Det säger något om hur stark svensk medeldistanslöpning är just nu – för tio år sedan hade 3.45,90 räckt till en femteplats på Sverigebästalistan när året summerades, nu räckte de till en tiondeplats av svenskar (sex sprang snabbare i A-heatet) på en enskild tävling. Tiden var 85 hundradelar under Tim Sundströms rekordnotering som gjorde honom till Sverigeåtta 2015 men ändå 74 hundradelar under träningskompisen Sundströms pers (eftersom han sprang för IFK Lidingö under sina bästa år). Tredje bäst i distriktet genom tiderna är 90-talslöparen Andreas Hugosson, tredje bäst under 2000-talet är förstås Per Sjögren.
Det man börjar fundera på är så klart om Gustafsson också kan hota Tage Ekfeldts klassiska distriktsrekord på 800 meter – 1.49,0 – från 1953. Det är det rekord i en mästerskapsgren som har stått sig överlägset längst i distriktet. Distansen är förstås något kort för Gustafsson som är specialiserad runt orienterings sprinttider (vilket ungefär motsvarar 5 000 meter), men fart har han uppenbarligen i benen. Ekfeldt sprang ju OS i Helsingfors 1952, tog EM-brons på långa stafetten i Bryssel 1950, och hans 1.49,0 var en förbättring av hans eget svenska rekord på den tiden. Men 68 år senare börjar det väl bli dags för en putsning?

I samma gala i Sollentuna och på samma distans – men i C-heatet – sprang på 5 000 meter U20-EM-kvalade Wilhelm Bergentz nytt pers med 3.55,20 (det gör honom till 23:a på distriktsbästalistan). Det är en riktigt bra tid, men inte lika vass som den på 5 000 meter om man jämför (drygt sex sekunder från U20-EM-kval, nästan sju från Nicklas Källméns P19-distritksrekord).
Noha Olsson persade med över halvminuten på 3 000 meter hinder (det var hans andra test på distansen, hans första med seriösa konkurrens), och med 9.23,43 har han knappt 8,5 sekunder kvar att plocka för att kvala till U20-EM han också. Något distriktsrekord i P19-klassen finns inte på distansen (bara på 2 000 meter med lägre hinder), men det är bara sju seniorer som sprungit fortare genom tiderna (varav två mindre än halvsekunden). Återstår att se om Olsson tänker springa fler hinderlopp under sommaren. Jag misstänker att ren rutin kan ge ett antal sekunder till.
Rebecca Högberg har deklarerat att hon skyndar långsamt in i formfönstret den här sommaren – inte minst efter vinterns skadeproblem – och som ett led i det följde 800-meterslöparen som gjorde sju lopp under 2.10 i fjol upp 2.31-loppet i årsdebuten i lag-SM-kvalet (vad som krävdes för seger där) med 2.12,98 nu (i fjol samlade hon samtliga sina tolv lopp på snabbare tider än så).
Henrik Franzén (1.52,22) och Kevin Bodén (1.53,96) persade båda på 800 meter i B- och C-heaten på distansen och var bara 1,22 respektive 2,96 sekunder från P19-EM-kvalgränsen i den grenen. Med tanke på att Franzén plockade över två sekunder på sitt tidigare pers i det här loppet känns det ju alls inte omöjligt att det ska finnas ännu lite till.
GP-säsongen avslutas med tävlingen i Karlstad (om smittspridningen av den indiska coronavarianten i Värmland tillåter) nästa tisdag, den 22 juni.

Dagen före distriktsrekordet sparade Jonatan Gustafsson på krutet och nöjde sig med en fjärdeplats i sprint-DM i orientering i Hovsta (på något annat sätt kan man inte tolka resultatlista och mellantider när man känner till hans kapacitet – och tja, i hans träningsdagbok på Strava skriver han mycket riktigt att han ”sprang i lugn fart för att spara mig till 1 500 meter i morgon”).
Med honom ute ur leken tog Anton Johansson hem segern (men även om han bor i Örebro, sambo med Ellinor Tjernlund, så tävlar han alltjämt för Jämjöklubben OK Orion och är därmed utom tävlan i DM-sammanhang) 1.17 före Daniel Attås som knep guldet 1.23 före klubbkompisen (i Tisaren) Johan Aronsson. Oskar Arlebo var ytterligare 16 sekunder bakom, men nästan minuten före Gustafsson.
Ellinor Tjernlund fixade dubbelseger åt hushållet och tog guldet 1.02 före klubbkompisen (även det i Tisaren, så dubbla Tisar-dubblar blev det) Lovisa Persson medan tidigare skidorienteringsjuniorvärldsmästaren Elin Schagerström knep bronspengen minuten bakom Persson men 43 sekunder före Lindebygdens Evelina Ericsson.
Karin Lindgren och Hugo Örn vann juniorklasserna medan det absolut mest anmärkningsvärda i veteranklasserna var att Simone Nigglis supersvit av raka segrar sedan hon återvände till Sverige vid den här tiden förra året (snart är det dags att säga adjö) abrupt tog slut efter 24 raka (troligen fler, men det är så många jag lyckats räkna in). Den 23-faldiga världsmästaren ställde upp i D40-klassen och ledde med 20 sekunder redan efter två kontroller och lika många minuters löpning – men sedan tappade hon enligt Winsplits (hon har tyvärr inte laddat upp sin insats i Livelox) nästan 1,5 inuter på tre kontroller och i mål var hon 1.40 bakom KFUM Örebros Johanna Nordström som fick ta den historiska skalpen (och bara femma av nio löpare i klassen). Med tanke på vilken komplex idrott orientering ändå är var det förstås bara en tidsfråga innan sviten skulle spricka, men att det skulle vara just här det inträffade var ju rätt oväntat.

Jonathan tog en placering när Jacob tappade en – så avslutade Ahlssonbröderna första deltävlingen i Sverigecupen (och ett veckoslut som nästan duger för helgens höjdare stundar!)

Jonathan Ahlsson tog en placering i sammandraget medan Jacob Ahlsson tappade en – men det var ändå storebror Jacob som slutade bäst i Xamera cup, den fyra deltävlingar långa cykelcupen på olika motorbanor i mellan-Sverige som arrangerats på ett coronasäkeret sätt under försommaren. För herrarnas del avslutades den på Mantorp park på fredagskvällen (damerna kör i morgon och herrarnas B-klass nästa helg) med ett race över 90 minuter plus två varv (det visade sig bli 25 varv på den 3,1 kilometer långa banan).
Ett 20-tal av de 50 startande var samlade i tätklungan in mot mål, och Ahlsson-brödernas klubbkompis (i Motala AIF) Hugo Forssell spurtade hem fjärde raka segern i cupen och gjorde därmed rent hus – den här gången närmast före CK Hymers Rasmus Mikvier och Vincents CC:s Richard Larsen (som därmed säkrade andraplatsen bakom Forssell i totalställningen). Jonathan var 16:e och Jacob 20:e (med sex sekunder fram till svansen på den egentliga tätklungan med med 30 sekunder bak till 21:a gubbe). Jonathan klättrade därmed från 16:e till 15:e plats i sammandraget (bara sex poäng från topp tio, så en tiondeplats i fredagens race hade räckt för det) medan Jacob tappade från sjätte till sjunde plats (fem poäng från fjärdeplatsen, så en topp 15:e-placering i kväll hade räckt långt).
Sammandraget är egentligen allt i den här cupen (förutom att det delas ut segerpremier i de enskilda tävlingarna) eftersom Xamera cup som helhet utgjorde den första deltävlingen i årets Sverigecup i landsvägscykel. Därmed toppar Forssell nu Sverigecupen med Jacob på sjunde och Jonathan på 15:e plats. Från Motala finns också Albin Johansson (fyra) och Niklas Jägerstål (13:e) med där uppe.
Sverigecupen fortsätter nu preliminärt med Ringenloppet den 24 juli, Kinnekulleloppet hoch Kinneulle Cyclassic helgen 14–15 augusti, Brudfjällsracet 22 augusti, Västboloppet Burseryd den 18 eller 19 september och uppskjutna Nationaldagsloppet (förmodligen under nytt namn) den 2 eller 3 oktober.
Men först och främst väntar förstås SM nästa helg.

I morgon inleds mountainbikeorienterings-VM med Garphyttans Marcus Jansson och Karin E Gustafsson och masstarten (över långdistans, men det kommer en långdistans utan masstart senare under mästerskapet) är den första distansen.  Herrarna startar 10.00 och damerna 10.15, och eftersom cyklisterna fått startnummer baserat på sin rankning kan det vara intressant att notera att Jansson har nummer 18 (av 58) och Gustafsson nummer 37 (av 39) vilket säger en del om var man ska ha förväntningarna. Redan på söndag fortsätter mästerskapet med sprinten.

Startlistan för lördagens sprint-DM i orientering i Hovsta finns nu ute, och Ellinor Tjernlund (nyss hemkommen från VM-testerna i Tjeckien) och Jonatan Gustafsson (nybliven distriktsrekordhållare på 5 000 meter som på söndag gör en attack på 1 500 meter) får gälla som solklara favoriter, närmast utmanade av Lovisa Persson och Josefin Erlandsson respektive Daniel Attås och Johan Aronsson (då räknar jag bara dem som är behöriga att springa om DM-medaljerna). Kul också att Garphyttans Elin Schagerström, som avslutade (eller åtminstone pausade) skidorienteringskarriären efter junior-VM-guldet för snart 1,5 år sedan, anmält sig. Henne har jag inte sett i en startlista sedan sprint-SM i Örebro i fjol.

Vet ni – med tanke på att det är Sollentuna GP på söndag hade man rentav kunnat göra en ”helgens höjdare” den här fredagen. Det var längesedan senast!

Emilia Fahlin tog säsongens första pallplats – Almbycyklist skrällde med femteplats på sprint-SM

Efter fyra topp tio-placeringar på fem etapper – varav en fjärde- och en femteplats – fick Emilia Fahlin till slut också kliva upp på pallen när Thüringen runt avslutades med en 98-kiometersetapp med start och mål i Gotha i dag. Klungan kom ikapp en tremannautbrytning med åtta kilometer kvar, och den vann nederländska Lorena Wiebes, precis som i onsdags. Nu närmast före fredagssegraren Lotte Kopecky och med Fahlin på tredjeplatsen. De fyra bonussekunderna för tredjeplatsen gjorde att Fahlin hoppade förbi Amy Pieters i sammandraget och slutade femma. Lucinda Brand försvarade ledningen i sammandraget genom en sjätteplats (hon behövde ”bara” ta sig i mål i tätgruppen) och vann därmed Thüringen runt 2021.
Kollega Lasse Wirström pratade med Fahlin efteråt, för en text ni kan läsa här.
Häromdagen skrev jag felaktigt att Fahlin nu bara har en tävling kvar för OS. Det ska vara en proffstävling, men två tävlingar – den 19 juni är det ju också SM på motorbanan Tierp Arena, i Upsala CK:s regi.

I Falun kördes i helgen först sprint-SM i mountainbike (som har ungefär samma utslagssystem som skidsprint) och sedan crosscountry-tävlingen Lugnet XCO. I lördagens tävling överraskade Vintrosas och Almbys Anton Birath, 19, stort när han tog en femteplats som vinnare av B-finalen efter att ha vunnit sin kvartsfinal och därefter slutat trea i sin semifinal. Edvin Lindh tog SM-guldet medan örebroaren Matthias Wengelin åkte ut direkt och slutade 13:e av 14:e åkare i tävlingen, trots att han var topprankad i sin kvartsfinal. På söndagen tog Wengelin liten revansch med en fjärdeplats, 3,5 minuter bakom segrande Oscar Lindh. Birath missade topp 40.

I ex-örebroaren Viktor Larssons frånvaro, efter beskedet om hjärtmuskelinflammation, var Garphyttans Marcus Jansson i en klass för sig i helgens VM-tester i mountainbikeorientering i Eskilstuna. Han vann med lördagens sprint med över två minuters marginal före resten av landslagscyklisterna, och i söndagens medeldistans var han över sju minuter före tvåan. Hans klubbkompis Karin E Gustafsson var mindre än minuten från segern som trea på söndagen, och därtill tvåa på lördagen.

Det finns också ett antal resultatlistor från orienterarnas VM-tester nere i Tjeckien, med Martin Regborn och Lilian Forsgren på plats, att begrunda, men eftersom man inte vet vem som går på max när är de lite svåra att utvärdera utan att ha snackat med någon. Här är i varje fall stafetträning, sprintträning, medeldistanskvalsträning och medeldistansfinalsträning för den som vill se.

Några resultat från Hjälmargårdens backyard ultra i helgen har jag tyvärr inte att ge er ännu. Jag vet att vinnaren sprang 21 varv/timmar, men inte vem det var. Jag får återkomma i frågan.

Larsson missar VM på grund av hjärtmuskelinflammation, Fahlins favorittävling ställs in och lagkompisen lägger av, och fyra topp sex-placeringar av bröderna Ahlsson i premiären

I går la Viktor Larsson, mountainbikeorienteraren som tävlade för Hagaby när han 2018 tog ett historiskt EM-silver (men som sedan dess flyttat från Örebro och numera tävlar för Ärla), ut ett riktigt tråkigt besked på instagram: Han har drabbats av hjärtmuskelinflammation i samband med asymtomatisk covid-19 och tvingas därför till minst tre månader totalvila. VM i Finland om tre veckor, som han redan var uttagen till, är därmed bara att glömma. ”Oerhört jobbigt besked”, skriver Larsson som var ”fysiskt i bättre slag än någonsin”. Han passar också på att utfärda en varning till alla konditionsidrottare: ”Troligen orsakad[es hjärtmuskelinflammationen] av symptomfri covid-19 som jag tränat med och som satt sig på hjärtat. En varning till er alla att inte träna hårt när ni har covid-19 i närheten eller familjen. Jag testades negativt hela tiden och mådde bra men bar på viruset.”

Vårgårda GP – den enda svenska tävlingen i cyklingens världstour och en av Emilia Fahlins favoriter (där hon tog sin hittills enda världstourseger 2016) – ställs in för andra året i rad. Trots att så mycket annan elitidrott arrangerats i Sverige senaste året så anser inte arrangörerna att det går att genomföra tävlingen under nuvarande pandemisituation och -restriktioner, och hur de bedömer att läget kommer vara i augusti.
– Stor osäkerhet kring pandemin påverkar ekonomin. Som ideell förening kan och vågar vi inte riskera föreningens ekonomi och överlevnad, säger Helen Henriksson, ordförande i Vårgårda CK, i ett pressmeddelande.
Det blir den fjärde världstourtävlingen som definitivt ställs in i år efter australiska Cadel Evans great ocean road race, brittiska Ride London classique och spanska Itzulia Basque country.
Ett par andra nyheter som berör Fahlin: A) Hennes australiska teamkompis Lauren Kitchen meddelade i fredags att hon lägger av med omedelbar verkan. Hennes sista tävling blev den första etappen av luxemburgska etapploppet Festival Elsy Jacobs den 1 maj, som hon bröt. Sista (och enda i år) tävlingen tillsammans med Fahlin var Nokere Koerse den 17 mars. B) Fahlins danska teamkompis Cecilie Uttrup Ludwig, som fått vara kapten i de flesta tävlingar de kört tillsammans i år, tog på lördagen sin första seger på världstouren när hon vann den tredje etappen i Vuelta a Burgos Feminas. I sammandraget (tävlingen avslutades i dag) blev hon sexa (plus fyra i både poäng- och bergatävling).
Fahlin kör Thüringen runt med start på tisdag.

Det blev ingen seger – men väl en pallplats och fyra topp sex-placeringar för bröderna Ahlsson när Sverigecupen i landsvägscykel startade på allvar med Giro Himledalen i helgen. I lördagens tempolopp dominerade starke danska tempoveteranen Martin Toft Madsen (dansk mästare 2016, 2017 och 2018, vinnare av franska Chrono des Nations 2017 och 2018, tia på VM 2018) och vann på 33.17,46 (den ende som kom över 50 kilometer i timmen i snitt över de 28,2 kilometrna), men där bakom var det bara lagkompisen (i Motala AIF) Hugo Forssell som kunde rå på bröderna. Forssell blev tvåa på 34.09, Jacob Ahlsson (i svenska mästartröjan) trea på 34.28,09 (19 sekunder bakom Forssell, 71 bakom Toft Madsen) och Jonathan Ahlsson (regerande svensk juniormästare) fyra på 35.36,05 – alltså knappt åtta sekunder bakom brorsan.
I dagens 148 kilometer långa linjelopp blev det återigen dansk seger, nu genom Sebastian Andreasson, och ånyo en andraplats för Hugo Forssell. Jonathan var dock bäste Ahlssonbroder den här gången med en femteplats, närmast före Jacob. Fyra höll ihop i täten, och där bakom var fältet splittrat på den tuffa banan. Jonathan var halvminuten bakom tätkvartetten medan Jacob var 14 sekunder bakom honom. Forssell och Ahlssons var förstås helt överlägset i lagtävlingen. Nästa deltävling i Sverigecupen är preliminärt Nationaldagslinjet i Stockholm den 6 juni.

I den tredje av de fyra deltävlingarna i Motivationsserien i går, den första över tio kilometer, var Marie Dasler (41.03) och Per Arvidsson (33.14) snabbast av alla. Även Siri Englund (har inte lämnat in tid, men gick i varje fall under 42), Antje Wiksten (42.42) och Maria Nagle (tidigare Eriksson; 42.45) gick under 43 minuter i ett jämnt damfält och även Andreas Ingberg (34.17), Martin Duberg (35.57) och Björn Engqvist (36.21) gick under 37 minuter på herrsidan. Arvidssons pers på bana är 32.29 från i fjol, så 33.14 är en vass landsvägstid. Loppet sprangs på Milseriens gamla bana, och där går också på lördag den fjärde och sista deltävlingen i Motivationsserien. Hittills är sju löpare anmälda, bland dem Dasler, David Klasson och Mathias Viktorsson.

Under den lilla löpartillställningen i Östansjö sprang karlskogingen Regina Johnson 18 varv/timmar (fyra fler än sonen Salomon Johnson på 14 och fem fler än maken Tom Johnson på 13 som blev tvåa och trea), och att hon ”fick” fortsätta så länge själv (mot sedvanliga andraplacerade löparens resultat + ett varv) berodde på att det hela ingick i en nationell, virtuell backyardtävling där hon tävlade med 14 andra som fortsatte minst lika långt. Av dem var två kvinnor, och Regina delade till slut andraplatsen bland damerna i Hoka Springtime backyard ultra med Anna-Sofia Sjölin, ett varv bakom Helena Lambert. Anders Snis tog hem hela tjottaballongen på 35 varv (och timmar, vilket ger 234,7 kilometer) efter att Daniel George (som brukar vara med i Örebro backyard ultra) klivit av efter 34 varv. På sextimmarsloppet som arrangerades parallellt i Östansjö sprang Emmie Björk längst med 48 545 meter.

Peter Glans, som jag skrev om häromdagen, sprang ensam i sitt internationellt registrerade engångslopp Örebro till Bålsta 100 miles och kom in på imponerande 15.45.29 (29 sekunder över kvaltiden till Spartathlon, men det hade ändå inte gillts eftersom loppet inte uppnådde minimikriteriet på fem deltagare). Jag pratade med honom för en kortare artikel här.

Marcus Jansson överlägen SM-guldmedaljör – och Simone Niggli tog dubbelseger (och krossade herrarna)

När sprint- och medeldistans-SM i mountainbikeorientering avgjordes sista helgen i augusti tog Garphyttans Marcus Jansson och ex-örebroaren Viktor Larsson varsitt guld. Så inför lördagens långdistans-SM i skogarna utanför Norrköping var frågan förstås given: Vem av dem skulle avsluta året med 2–1 i guld? Svaret: Med en övertygande segermarginal på över 5,5 minuter Jansson. Larsson tog silvret, och hade i sin tur över sju minuter bak till trean Sebastian Svärd, Haninge. Garphyttans landslagsmeriterade Karin E Gustafsson var sexa, 12.37 bakom segrande Emelie Holmström. Garphyttans Lena Jansson tog veteran-SM-guld i D60-klassen närmast före klubbkompisen Birgitta Gustafsson, medan 56-årige Thomas Jansson valde elitklass i stället för veteranklass och därmed vaskade ett givet guld i H55 för en tiondeplats, 22 minuter bakom brorsonen Marcus Jansson.
I dag avgjordes en medeldistans i samma terräng, utan mästerskapsstatus, och där vann Viktor Larsson med drygt tre minuters marginal i Marcus Janssons frånvaro.

Jansson körde i stället Östgötaloppet i dag, en landsvägscykeltävling som arrangeras av hans cykelklubb CK Hymer. Han var en av tio cyklister i tätklungan efter 115 kilometer, men fick nöja sig med en niondeplats. Södertäljes Edvin Lovidius vann. Kumlakillen Jacob Ahlsson var en av dem som var närmast bakom tätgruppen, knappa minuten efter på 14:e plats. Ahlsson, som blev svensk tempomästare i somras, sportade på lördagen den gulblå tröjan när han tog en andraplats i Östgötatempo, sju sekunder bakom Hugo Forssell, klubbkompisen i Motala AIF. Lillebror Jonathan Ahlsson, Örebrocyklisternas svenska juniormästare i tempo, krossade motståndet på lördagen och vann med över minutstor marginal till Mariestadscyklisternas Hugo Lennartsson, och på söndagen tog han en tredjeplats efter en spurt mot samme Lennartsson (som blev tvåa) och CK Bures Leo Jacobsson (som vann).

Tisarens Simone Niggli tog en dubbel när hon i helgen först sprang hem Svartåfejden i Mjölby och därefter kolbottentävlingen utanför Åsbro, som jag skrev om i helgens höjdare. Den sistnämnda var i mixedklass, och Niggli var nästan 4,5 minuter före ändå hyggligt meriterade Erik Fernlund och över 25 minuter före näst bästa dam. De i övrigt mest namnkunniga damerna sprang dock i näst tuffaste klassen, där Milans Josefin Erlandsson och Therese Korkeakoski blev tvåa och trea bakom Degerfors Johan Lövgren. I Mjölby vann Niggli en medeldistans med nästan fem minuters marginal till tvåan Klara Ljunggren, Linköpings OK. Det hade varit kul att få se vad Niggli kan göra mot Sverigeeliten så här sent i karriären.

Högberg klar för första Finnkampen på tio år – Jansson och Larsson tog varsitt SM-guld –(och Wengelin vinnare när säsongen startade om)

Det blir ju en Finnkamp i helgen, har det beslutats sent omsider – och när truppen släpptes på måndag fanns hon med, Rebecca Högberg. Fjärdeplatsen på SM oroade förstås vad gäller chanserna, men utöver det loppet har hon ju hela sommaren varit stabil topp tre i svensk 800-meterslöpning – och därmed belönades hon också med en av tre platser i truppen (det finns kanske även viss chans att hon får springa långa stafetten, vi får väl se). Högberg var med i Finnkampen både 2009 och 2010 (och har flera lag-EM på meritlistan), men har sedan comebacken (efter att ha fått två barn och haft strul med en fot) sommaren 2018 klivit upp från 400 till 800 meter och raderat ut distriktsrekord efter distriktsrekord.
med sig i helgen får hon svenska mästaren (och statistiska Serigettan) Lovisa Lindh samt 15-åriga jättetalangen Alice Magnell Millán (som är Sverigesjua sett till tiderna). Sverigetvåan Hanna Hermansson springer i stället 1 500 meter och -femman Linn Söderholm 5 000. SM-bronsmedaljören Senna Ohlsson är inte uttagen alls, oklart varför.
Tidsprogrammet för Finnkampen är ännu inte presenterat, men när Högberg än startar så kommer det bli första insatsen av en medel- eller långdistanslöpare från länet i seniorernas kamp sedan Hälleforsbördiga Louise Wiker sprang 10 000 meter 2016.

I fredags publicerades ju också den slutgiltiga startlistan till maraton-SM på Djurgården på lördag. Ur länsperspektiv blev det inga förändringar: Det är Erik Anfält och Liduina van Sitteren som representerar länsklubbarna medan även Louise Wiker och Fanny Schulstad finns med som ex-länslöpare. Startfälten håller toppklass, det kommer bli bästa svenska maratonloppen någonsin. Visst hade man kunnat önska sig David Nilsson, Meraf Bahta, Hanna Lindholm och Ebba Tulu Chala, men vi snackar ändå Mustafa Mohamed, Mikaela Arfwedson, Charlotta Fogberg, Adhanom Abraha, Samuel Tsegay, Carolina Wikström, Johanna Bäcklund och många fler. Det kommer gå undan.

Förutom allt annat jag rapporterat om från helgen var avgjordes första SM-helgen i mountainbikeorientering, utanför Södertälje. Och som vanligt blev det framgångar för de två exilörebroarna Viktor Larsson (som numera tävlar för Ärla) och Marcus Jansson (som bor i Linköping men fortfarande representerar Garphyttan). 2018 tog de ett historiskt EM-silver i stafett tillsammans, och nu delade de broderligt på gulden: Jansson vann lördagens sprint (där Larsson missade två kontroller, han var annars i mål 1,5 minuter före Jansson, men blev förstås diskad, så Jansson tog guldet 1.19 före IFK Moras Gustav Johnsson) och Larsson vann söndagens medeldistans med över fem minuters marginal till Jansson, som blev tvåa. Den 26 september avgörs långdistansen utanför Norrköping.

Samtidigt startade också mountainbikesäsongen om, och det blev en betydligt trevligare start för Matthias Wengelin den här gången än i våras, då han helt saknade form och skrev på instagram att han hade ”en hel del att fundera på innan jag ställer mig på startlinjen igen” efter Cyprus sunshine cup. Nu blev det seger med nästan två minuters marginal över Rättvik David Risberg (och 3.40 ned till Örebrokolleagna Axel Lindh på tredjeplatsen) i Järfälla XCO. Wengelin är regerande svensk mästare, och det här var förstås ett fint formbesked inför titelförsvaret i Skatås, utanför Göteborg, 19–20 september.

Örebro får sprint-SM i orientering (kul för alla utom Regborn) – och Gustafsson visade klass med seger i Eskilstuna

Höstens elitseriefinal i Kilsbergen blev ju inställd, liksom Örebro city sprint och varenda nationell tävling som var planerad. Men i dag kom ett riktigt roligt besked för orienteringen i länet: Örebro får arrangera höstens coronasäkrade SM-variant i sprint och sprintstafett. 10–11 oktober blir det tävlingar, och det är väl i princip det enda som är helt säkert, eftersom det hela är så nytt och ingen vet vilka restriktioner som kommer att råda i det läget.
Tävlingar för seniorer och i de två juniorkategorierna (19–20-åringar respektive 17–18-åringr) ska det i varje fall bli, och Svenska orienteringsförbundet skriver att tävlingarna kan locka upp emot 1 000 deltagare vilket gör att, om det fortfarande är förbud mot folksamlingar över 50 personer, ett stort antal extraordinära åtgärder kommer krävas: ”Kvaltävlingarna kan komma att ha olika start- och målplatser och när finalerna arrangeras kommer inga klasser att avgöras omlott. Det blir ingen publik, ingen servering och ingen arena.”
Men tävlingsledaren Lasse Lundberg, i Almby IK som står för arrangemanget, är enbart positiv i sin kommentar till förbundets hemsida:
– Det känns kul att få stå värd för ett SM igen. Vi hade tänkt genomföra sprinttävlingar i vår som vi tvingades ställa in på grund av pandemin. Att nu få chansen att använda dessa områden och samtidigt ge våra elitlöpare en SM-helg känns otroligt roligt.
Det enda tråkiga med ett sprint-SM i Örebro är väl att Martin Regborn inte kommer kunna försvara sitt SM-guld, orienterare tillåts ju inte springa mästerskap på sin egen hemmaplan, på grund av lokalkännedomen.
Alla säsongen nationella tävlingar i länet är strukna, och de närmaste tävlingarna av värde är de fyra distriktsmästerskapen de två första helgerna i september.
2017 avgjordes alla SM-tävlingar i orientering i Örebro län. Ingen annan av årets SM – samtliga är uppskjutna – har ännu fått nya orter och datum.
Tja, förutom i mountainbikeorientering då, där det nu är klart att Södertälje Nykvarn arrangerar sprint- och medeldistans-SM 29–30 augusti och att OK Kolmården arrangerar långdistans-SM 19 eller 26 september (beroende på om Tiomila blir av).

Jonatan Gustafsson vann kvällens Ärla open på Ekängens friidrottsarena i Eskilstuna. Med 3.59,56 över 1 500 meter var han ensam om att gå under fyra minuter (hemmalöparen Adam Hammarberg var tvåa på 4.02,18) och fyra tiondelar snabbare än under bronsloppet på M22-SM inomhus i vintras (men 5,5 sekunder från perset som han satte i Göteborg i fjol). Tränings- och klubbkompisen Wilhelm Bergentz förlorade spurtdellen mot Hammarberg, men blev trea på 4.02,75 (pers med nästan en sekund). Åsbros Klara Frih blev trea av damerna (som sprang i ett mixat B-heat) på 4.44,89 i sin säsongspremiär, Stocksäters Michael Welday, som också tränar med KFUM-gruppen, blev femma på 4.06,93 och Noha Olsson sexa på 4.15,62 i sin comeback efter skadestrulet.
Jonatan Gustafsson gjorde sin säsongspremiär med perset 8.32,25 över 3 000 meter när han vann en resultattävling i Umeå den 18 juni (helt utan draghjälp, han var 16 sekunder före tvåan), något jag missade att notera här i bloggen. Den tiden gör honom till 17:e man i distriktet genom tiderna (på halva distansen är han 19:e). Han var ju också med och sprang under Långlöparnas kväll på Stockholms stadion förra tisdagen (31.02,21 på 10 000 meter, tia i distriktet genom tiderna).

Ekström och Danielsson nobbas från skidlandslagen: ”Det ska krävas mycket för att ta sig in” (Vårgårda GP, Stripastafetten och ultradistans-SM ställs in, men Tiomila är tillbaka på programmet)

Varken Axel Ekström eller Filip Danielsson får plats i längdskidlandslagets A- eller B-grupp till vintern, trots att de i vintras presterade starka resultat och fick åka Tour de ski respektive Ski tour. Det blev officiellt på en direktsänd presskonferens, där landslaget presenterades i dag. Kvar att ta ut finns utvecklingslandslaget – men frågan är om Ekström, som fyllde 25 förra söndagen, och Danielsson, som blir 24 i höst, har passerat åldersstrecket (i vintras var åldersspannet 20–23 år, men hur det ska se ut i vinter ska diskuteras vidare sa nye landslagschefen Anders Byström på presskonferens: ”Vi kommer att sitta med tränarna för att diskutera hur vi ska använda elitmiljöerna på bästa sätt och vilken åldersstruktur vi ska ha på de åkare vi tar ut, så där återkommer vi med den lite senare”).
Ekström har ju varit som en jojo in och ut i landslagen: Utanför som förstaårssenior, i utvecklingslandslaget som andraårssenior då han gjorde succé och fick en plats i A-landslaget för en vinter då han drabbades av körtelfeber och åkte ur alla landslagsgrupper till vintern därpå då han studsade tillbaka och fick en plats i B-landslaget i vintras. Nu åker han alltså ut igen. Danielsson var med i utvecklingslandslaget 2018/19 men fick då ryggproblem och åkte raskt ut igen.
På damsidan finns 14 åkare med i A- och B-landslagen inför vintern, på herrsidan bantar man från just 14 till nio, vilket är en av anledningarna till att länsåkarna inte får plats. Herrarnas A-landslag kommer bara bestå av Calle Halfvarsson, Jens Burman, Johan Häggström, Oskar Svensson och Viktor Thorn (samma som förra året minus Teodor Peterson, som lagt av), medan Fredrik Andersson, Marcus Grate och William Poromaa tar plats i B-landslaget (Grate är den ende som behåller sin plats – Andersson och Poromaa flyttas upp från utvecklingslandslaget medan Martin Bergström har lagt av och Ekström, Simon Lageson, Anton Persson, Marcus Ruus, Björn Sandström och Karl-Johan Westberg åker ut).
Byström pratade en del om att så få herrar tagits ut på presskonferensen (han fick frågan av Jacob Hård), och med sig när man läser citatet ska man ha att Danielsson (som kommer från Vedevåg och tävlar för Torsbyklubben SK Bore) bor i Falun medan Ekström (som kommer från Klockhammar och tävlar för IFK Mora) bor i Östersund:
– Vi har diskuterat det här och vi vill satsa mycket på elitmiljöerna vi har. Vi tror att det är viktigt att herrarna får den sparring som behövs i Falun, Östersund och Umeå, där vi kan hålla trycket på hemmaplan mycket mer. Då tror vi kanske att  det för herrarnas del är ännu viktigare att vi inte plockar alla till landslaget utan att vi har många av de högkvalitativa åkare på hemmaplan. På damsidan är det många som presterat på högsta nivå, och det önskar vi att vi ska få se på herrsidan också.
Det är inte klart när utvecklingslandslaget kommer att presenteras.
Notera, om ni korsläser med andra medier, att B-landslaget har reklamnamnet ”Team Bauhaus” medan utvecklingslandslaget under gällande kontrakt kallas ”Team Svenska spel”. Själv undanber jag mig reklamnamn i största möjliga utsträckning.
Axel Ekströms landslagskarriär:
–2014/15: Juniorlandslaget. Bland annat två junior-VM, världscupdebut i Östersund.
2015/16: Utanför landslaget som förstaårssenior.
2016/17: Utvecklingslandslaget. Gjorde succé och fick stort förtroende i världscupen, åket bland annat Tour de ski. Åkte U23-VM.
2017/18: A-landslaget. Fick körtelfeber under vintern och åkte ut ur landslaget till nästa säsong.
2018/19: Utanför landslaget. Fick ändå göra comeback i landslaget och var näst bäste svensk i Ulricehamn.
2019/20: B-landslaget. Med i Tour de ski igen.
2020/21: Utanför landslaget.
Filip Danielssons landslagskarriär:
–2015/16: Juniorlandslaget. Bland annat ett junior-VM.
2016/17: Utanför landslaget som förstaårssenior.
2017/18: Utanför landslaget som andraårssenior. Fick ändå göra världscupdebut, körde i Lillehammer och Holmenkollen. Åkte U23-VM.
2018/19: Utvecklingslandslaget. Fick ryggproblem under vintern och åkte ut ur landslaget till nästa säsong.
2019/20: Utanför landslaget. Fick ändå göra comeback i världscupen, åkte i lillehammer, Falun och Ski tour.
2020/21: Utanför landslaget.

Redan i går kom beskedet att Team Serneke, som delvis (och åtminstone somliga säsonger) haft sin bas i Örebro efter fyra år i långloppsvärldscupen. Det var teamet som lyfte in Bob Impola i finrummet, och som han förblivit trogen under alla sina säsonger där. Återstår att se vem som nu plockar upp honom, och om det kan lyfta honom, på mer konstant basis, till nivån som gav en andraplats i Vasaloppet 2018.
– När vi drog igång denna satsning så var min plan att driva teamet i max fem år men med den rådande situationen i vår omvärld så kändes detta som ett naturligt avslut, säger teamchefen Martin Holmstrand i ett avslutande pressmeddelande där han bland annat lyfter upp Bobs pallplats i Vasaloppet som en av teamets finaste stunder.

I dag kom också beskedet om att Vårgårda GP ställs in, alltså den enda svenska deltävlingen på cyklingens världstour som är ett tvådagarsevenemang med lagtempo planerat till den 8 augusti och linjeloppet dagen därpå (den tävlingen där Emilia Fahlin tog sin och Sveriges första och hittills enda seger på världstouren). Lite överraskande att beslutet kommer så tätt efter att internationella cykelförbundet UCI uppdaterat sin kalender, men man ska nog förstå det så här: Bara en bråkdel av alla tävlingar som nu klämts in på kalendern kommer att genomföras, om något alls. Det kommer bli massor av inställda tävlingar, och i bästa fall kommer något litet att bli kvar som verkligen kan genomföras, beroende på hur pandemin utvecklas.
– Som det ser ut nu där det råder restriktioner kring att överhuvudtaget kunna förflytta såg vi ingen annan väg att ställa in. Det är tråkigt men vi känner att vi fattat rätt beslut. Nu ser vi framåt och räknar med att vara tillbaka med World Tour i augusti 2021, säger Helen Henriksson, ordförande i Vårgårda CK, i ett pressmeddelande.
De närmaste tävlingarna på världstouren just nu är italienska Strade Bianche den 1 augusti följt av Tour of Norway 13–16 augusti och franska GP de Plouay och ”damernas Tour de France” (La Course) 22 respektive 29 augusti. Vi får väl se när Emilia Fahlin får tävla igen.

Inställt är nu också Stripastafetten (”Örebro läns största stafett”, som man själva skriver, och det kanske fortfarande är sant eftersom Stafesten förra året inte blev någon braksuccé), som skulle ha varit säsongens 18:e deltävling i långloppscupen och säsongens enda stafett eftersom Spartacusstafetten utgick inför årets säsong. Tävlingen skulle ha avgjorts den 8 augusti, vilket väl inte talar till fördel för de fem ännu ej inställda cupdeltävlingar som är planerade dessförinnan.
Så här är läget i långloppscupen just nu:
Genomfört: Nora marathon (maraton-DM).
Struket från cupen men genomfört som separat tävling utan sanktion: Rusakulan vertikal.
Uppskjutet: Korta terräng-DM (Vrestorp), Vintrosaloppet.
Inställt: Startmilen, Örebro AIK halvmarathon, Kumla stadslopp, Wedevågsloppet, Hälleforsterrängen, Rallarrundan, Lindesjönloppet, Stripastafetten.
Kvar på programmet i juni, juli och augusti: Fröviloppet (13 juni), DM på 5 000 meter (Glanshammar; 17 juni), Semesterhalvmaran (18 juli), Dalenrundan (26 juli), DM på 10 000 meter (Hallsberg; 1 augusti), Wadköpingsloppet (23 augusti) Östansjöloppet (29 augusti).
När jag pratade med Närkes friidrottsförbunds ordförande Mats Zetterlund häromsistens var han inne på att cupen måste ha minst tio, helst 15 deltävlingar för att den ska kännas legitim och värd att genomföra. Årets cup skulle från början ha innehållit 27 deltävlingar, och med nio redan inställda närmar vi oss alltså raskt det kritiska antalet.

Däremot är Tiomila tillbaka på programmet, åtminstone preliminärt. Tävlingen skulle i sådana fall genomföras på Idre fjäll, helgen 26–27 september, om pandemin och Folkhälsomyndigheten tillåter. Planen för orienteringen är nu, i övrigt, att sprint-, sprintstafett-, och knockoutsprint-SM flyttas till 7–9 och/eller 14–16 augusti medan ultradistans-SM helt ställs in. Natt-SM flyttats till den 2 oktober och medeldistans-, stafett- och långdistans-SM ligger kvar på sina ursprungliga helger i augusti och september. Dessutom är 5–6 och 12–13 september fortsatt fredade för DM-tävlingar (Örebro län har natt- och stafett-DM, respektive långdistans- och medeldistans-DM de helgerna, Värmland har långdistans respektive medeldistans och stafett).
Även på mountainbikeorienteringssidan har det uppdaterats en del i schemat, och det senaste där är att SM avgörs i Mora 4–6 september (sprint, långdistans, medeldistans, alla som del av svenska cupen), och att cupen får totalt nio deltävlingar med start 8–9 augusti i Surahammar.

Löp-, cykel- och orienteringstävlingar i länet som hittills ställts in på grund av coronapandemin:
14 mars: Örebro parkrun.
19 mars: Veteranorientering, deltävling ett (Örebro).
21 mars: Örebro parkrun.
22 mars: Varvetmilen.
26 mars: Veteranorientering, deltävling två (Askersund).
28 mars: Örebro parkrun.
28–29 mars: Marsspelen.
2 april: Veteranorientering, deltävling tre (Örebro).
4 april: Örebro parkrun.
4 april: Startmilen (långloppscupen).
4 april: Lanna night trail (ersätts av öppen trail den 25 april).
7 april:
 Glanshammar terrängserie, deltävling ett.
11 april: Örebro parkrun.
14 april: Glanshammar terrängserie, deltävling två.
15 april:
 Örebro AIK halvmarathon (långloppscupen).
16 april: Veteranorientering, deltävling fyra (Hallsberg).
18 april: Örebro parkrun.
18 april: Boforsloppet.
19 april: Letälvsträffen.
21 april: Glanshammar terrängserie, deltävling tre.
21 april:
 OK Milans poängtävling, deltävling ett (Lindesberg).
23 april: Veteranorientering, deltävling fem (Örebro).
25 april: Örebro parkrun.
25 april: Munkastigen trailrun.
25 april: Kumla stadslopp (långloppscupen).
25 april: Tisarträffen, dag ett.
26 april: Örebro crazy trailrun (Ullmax trailserie; flyttas till 4 oktober).
26 april: Tisarträffen, dag två.
27 april:
 Karlslundsvarvet.
28 april: Glanshammar terrängserie, deltävling fyra.
28 april: 
OK Milans poängtävling, deltävling två (Nora).
1 maj: Svampenmaran.
1 maj: Grisrundan.
2 maj:
 Wedevågsloppet (långloppscupen).
2 maj: Örebro parkrun.
5 maj: Glanshammar terrängserie, deltävling fem.
5 maj: Frövis terrängserie, första veckan.
5 maj: Hällefors vårjogg, första veckan.
5 maj: OK Milans poängtävling, deltävling tre (Nora).
6 maj: Korta terräng-DM (Vretstorp; långloppscupen; uppskjutet, nytt datum ej klart).
7 maj: Frövis terrängserie, första veckan.
9 maj: Hälleforsterrängen (långloppscupen).
9 maj: Svillingeruset.
9 maj:
 Närkekvartetten, dag ett.
9 maj: Hjälmaren runt.
9 maj: Örebro parkrun.
10 maj: Närkekvartetten, dag två.
12 maj:
Hällefors vårjogg, andra veckan.
12 maj: Frövis terrängserie, första veckan.
12 maj:
 OK Milans poängtävling, deltävling fyra (Nora).
14 maj: Frövis terrängserie, första veckan.
16 maj: GIF-spelen.
16 maj: Örebro parkrun.
16 maj:
 Närkekvartetten, dag tre.
17 maj: Närkekvartetten, dag fyra.
19 maj: Hällefors vårjogg, tredje veckan.
19 maj: Frövis terrängserie, första veckan.
19 maj:
 OK Milans poängtävling, deltävling fem (Nora).
21 maj: Örebro backyard ultra.
21 maj: Vintrosaloppet (långloppscupen; uppskjutet).
21 maj: Frövis terrängserie, första veckan.
22–24 maj: Vänern runt.
23 maj: Örebro parkrun.
24 maj: Dovra trail (Ullmax trailserie; flyttas till 23 augusti).
26 maj: Gubbracet.
26 maj: Hällefors vårjogg, fjärde veckan.
26 maj:
 OK Milans poängtävling, deltävling sex (Nora).
27 maj: Vårruset Örebro.
30 maj: Örebro parkrun.
31 maj: Lindebygdens OK:s dag-KM (uppskjutet).
1 juni: Rallarrundan (långloppscupen).
3 juni: Fjugestaloppet (långloppscupen).
6 juni: Lindesjönloppet (långloppscupen).
13 juni: Närkespelen (uppskjutet till september, nytt datum ej klart).
8 augusti: Stripastafetten.
26 september:
 Swedish league-finalen, dag ett (Blackstahyttan).
27 september: Swedish league-finalen, dag två (Blackstahyttan).

Jansson fick stipendium inför 2020: ”Bedöms ha kapacitet att ta medalj vid kommande senior-VM”

Nationellt tävlade Garphyttans Marcus Jansson betydligt mer sparsamt i mountainbikeorientering 2019 (det mesta i cuper och SM handlade istället om ex-örebroaren Viktor Larsson), men internationellt tog han en topp tio-placering på VM och två på EM (i fjol var han med och tog ett historiskt VM-silver i stafett). Och nu får Jansson förutsättningar att satsa ännu hårdare 2020. I samband med orienteringens höstsamling i Södertälje i helgen tilldelades Jansson nämligen ett stipendium ur Silva JK-fonden, som Skogssportens gynnare står bakom. Stipendiet ska gå till ”aktiva som bedöms ha kapacitet att ta medalj vid kommande senior-VM” och användas till att ”delta på fler internationella tävlingar”, ”delta i internationella tränings-/tävlingsläger” och för att ”kombinera studier/arbete med en elitsatsning”. Förutom Larsson fick även regerande världsmästaren Karolin Ohlsson och dubble skidorienteringsvärldsmästarn Erik Rost stipendiet. Det delades dessutom ut ett gäng utmärkelser (dock ingen till någon länsorienterare om man inte inkluderar den tidigare OK Tisaren-löparen Johan Runesson som var en tredjedel av årets lag efter VM-guldet i stafett) där Tove Alexandersson som vanligt lyste starkast med fyra priser och titeln årets orienterare (för sjunde gången!) som kronan på verket.

Regborn kom hem och vann långa terräng-DM på kanontid (och börjar blogga igen!) – och van Sitteren fullbordade osannolika sviten

Martin Regborn kom direkt vem från världscupen i Schweiz och VM-lägret i Tjeckien och efteranmälde sig till långa terräng-DM – där han förstås försvarade sin titel som länets vassaste. Segermarginalen till tvåan Jack Karlsson över sex varv på tvåkilometersspåret i Guldsmedshyttan, totalt alltså tolv kilometer, blev 2.55. Regborn landade på 39.13 (snuskigt bra på en rätt tuff bana med runt 40 höjdmeter per varv) mot Karlsson 42.08. Det hade förstås varit spännande om ytterligare några riktiga kanoner typ Tim Sundström, Markus Bohman eller Jonatan Gustafsson (eller en Per Sjögren i toppform!) varit med, men faktum är att Bohman bara var åtta respektive sex sekunder före Karlsson på korta terräng-DM i våras, så jag tror inte att det hade gjort så mycket skillnad för resultatet … 2017 avgjordes korta terräng-DM på just den där banan, och då gjorde Sjögren – som vann det mesta han ställde upp i det året, bland annat långloppscupen – på 13.52 över två varv och var nästan minuten före tvåan. Den här gången snittade Regborn alltså 13.04 per två varv  – i sex varv … Det säger i varje fall något om prestationen. Terräng-SM avgörs till helgen, och även om det är långt till Umeå och bara två veckor till världscupfinalen i Kina kan man ju hoppas att Regborn spontananmäler sig även dit.
Regborn skriver lite om tävlingen på sin blogg, i det första inlägget på nästan två år.
Om resten av medaljerna var det jämnare, för Michael Welday var bara åtta sekunder bakom Karlsson och två före Wilhelm Bergentz.
Liduina van Sitteren fixade, helt programenligt, säsongens sjätte av sex möjliga DM-titlar i löpning – en förmodligen helt unik svit (hon är alltså bäst på allt från kort terräng via 5 000 och 10 000 meter på bana till maraton). Damerna fick bara springa fyra varv, för åtta kilometer, men hon han ändå springa ifrån motståndarna med över två minuter: 31.36 på van Sitteren, 33.48 på Petra Hanaeus och 34 blankt på Mikaela Kemppi.
En lite märklig detalj är att van Sitteren, som fyllde 30 i januari, var den enda deltagaren på damsidan under 35 år och en av bara två under 45 år. Ja, nu var det förvisso bara 54 löpare till start varav 15 kvinnor, men ändå. På herrsidan fanns det i varje fall sex löpare som var 20 år eller yngre.
Magda Costyson (K35), Dennis Bergström (M35), Dan Bäck (M40), Petra Hanaeus (K45), Arturs Stenbergs (M45), Marie Dasler (K50), Lars Lanneborn (M50), Carina Yngström (K55), Mikael Hansson (M55), Göte Pettersson (M60), Rose-Marie Enmalm (K65), Hans Backström (M65), Ann-Britt Eriksson (K70), Bo Persson (M70), Catarina Wahlstedt (K75), Sven-Olov Dahlgren (M75) och Anders Källman (M80) blev veteranmästare. van Sitteren, Kemppi och Therese Persson blev distriktsmästare i lag för Örebro AIK liksom Regborn, Karlsson coh Bergentz för KFUM Friidrott medan Petra Hanaeus, Marie Dasler och Annica Sjölund blev distriktsmästare i lag för veteraner för IF Start precis som Fredrik Härdfeldt, Kent Mossbäck och Roger Elimä för Örebro AIK.
En kul detalj i sammanhanget är att Maria Eriksson drog en DNS på DM, men ändå blev en segrare på lördagen. Kajsa Rosdal arrangerade nämligen ett traillopp som start på sin 30-årsfest, och där tog Eriksson och Johan Larsson (han på Ryggcenter) hem segrarna. Allt enligt Rosdals Instagram.

Giro dell’Emilia och GP Bruno Beghelli
Vad: Säsongens två sista cykeltävlingar i Europa, på högre nivå på damsidan.
Resultatlista lördag och söndag.
Emilia Fahlins resultat: På lördagen avslutades tävlingen med 200 meters stigning på två kilometer cykling (efter 97 pannkaksplatta kilometer) och där sprack det upp totalt med de starkaste klättrarna längst fram. Fahlin fick nöja sig med 57:e plats, drygt två minuter bakom nederländska Demi Vollering som vann precis före italienska Elisa Longo Borghini. I söndagens varvlopp var 90 cyklister med i huvudklungan där Fahlin blev 30:e, och lagkompisen Eugénie Duval bäst i FDJ med en 13:e-placering. Italienska Marta Bastianelli vann närmast före nederländska Lorena Wiebes.
Notera: Jag har ännu inte hört om Fahlin ämnar avsluta säsongen med de här loppen, eller om hon ska köra den avslutande världstourtävlingen i Kina om två veckor.

Internationell skridskotävling i Inzell
Vad: Säsongsöppning i Tysklands skridskomecka.
Resultatlista.
Adam Axelssons resultat: En 23:e-plats på 37,11 på 500 meter följt av en 26:e-plats på 1.14,05 på 1 000 meter, båda på fredagen. Mer tävlande blev det inte under helgen.
Notera: Axelsson stod över motsvarande tävling förra säsongen, men körde helgen därpå 37,79 på 500 meter vilket alltså gör honom nästan sju tiondelar snabbare den här gången. 37,11 nådde han inte förrän han kom till den snabba isen i Calgary på vårkanten (då var det pers, som de följande veckorna putsades till 36,68). Den här gången blev det dessutom personbästa på öppningen, de 100 första meterna från stillastående, med 10,24. Axelsson är kvar på läger i Tyskland och tävlar även de två närmaste helgerna.

https://www.instagram.com/p/B3SQRPbI_yE/

Kvinnersta backyard ultra
Vad: En backyard ultra, alltså 6,7 kilometer i timmen, med start varje timme, så många timmar man orkar. Just den här tävling var den fjärde och sista deltävlingen i svenska cupen, och avgjordes på grusvägar och stigar strax norr om Örebro.
Resultatlista.
Segrare: Leonora Johnsson, från Karlskoga, vann på 20 varv (”Marathon-Mia” Thomsen klev av som tvåa efter 19) och tog därmed hem cupsegern med minsta marginal före Kåveröds Linda Bengtsson som hade vunnit de tre första cuptävlingarna men nu var tvungen att dra redan efter nio timmar på grund av jobb (elva timmar hade räckt för cupsegern). Danderyds Daniel George vann herrklassen på 31 varv efter att Köpings Krister Hägg-Lahti klivit av efter 30 och Åkersbergas ultraveteran Andreas Falk gett sig efter 29 timmar. George vann därmed också cupen totalt.
Notera: VM-silvermedaljören (i 24-timmarslöpning) Frida Södermark kom med ambitionen att slå svenskt rekord (35 timmar) i sin debut i backyard ultra, men drabbades av maghaveri och fick kasta in handduken efter elva. OS-skrinnaren Nils van der Poel siktade på 100 miles och 24 timmar, men fick det kämpigt med stelheten under den kalla natten och kastade in handduken efter 19. Förre Bik Karlskoga-spelaren och adventure race-räven Fredrik Nylén fick kasta in handduken redan på förhand, på grund av sjukdom. Själv joggade jag runt 17 ”på skoj” och säkrade en femteplats i cupsammandraget.

View this post on Instagram

Jag har ju beslutat mig för att aldrig mer tävla i backyard ultra, så när sista deltävlingen i @svenskacupenibackyardultra avgjordes i helgen var jag bara med så länge det var roligt. Det blev 17 varv. Sedan klev jag av och var väldigt nöjd med mig själv, för att jag inte plågat mig, som förra gången (då det var tråkigt efter 15 timmar men jag fortsatte i 28). Det blev många trevliga samtal och skratt med syrran @theresebratting (andra bilden), cupvinnaren (och tidigare Bergslagsledenrekordhållaren) @leonora_jooo, OS-skrinnaren Nils van der Poel (första bilden), Maria, Jon (fjärde bilden), Christer och Krister och Falk och George och alla andra profiler. Så himla roligt! Det blir minst en backyard nästa år också, men inget tävlande utan just som social upplevelse. Jag slutade på åttonde plats i tävlingen och på femte plats i cupen. Foto: @crossfitmercedes bild fyra), @mormarbra (två och tre), @svenskacupenibackyardultra (ett och fem).

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Talludden trailrun
Vad: 9,8 kilometer trail i skogarna utanför Åsbro, tredje och sista deltävlingen i Ullmax trail tour som avgjorts i länet i år.
Resultatlista.
Segrare: Starka orienterarna Josefin Erlandsson och Rebecka Nylin stod på startlinjen, men Frida Nilsson, som bland annat vunnit Askermountain mudrace och varit tvåa i Tarstaborgsrundan i höst, besegrade dem med 1,5 respektive tre minuters marginal. I cupen var det dock Jessica Korkeakoski, nia på söndagen och 7.10 bakom Nilsson, som drog det längsta strået på damsidan. Bland herrarna var det jämnare. Jonas Andersson vann bara sju sekunder före Jimmy Axelsson, som höll undan till seger i cupen (han hade över nio minuter att gå på).
Notera: Kollega Peter Eriksson var på plats och gjorde ett litet reportage, och där fastnade jag på bild. Kan avslöja att jag blev 51:a av 93 gubbar, men till mitt försvar ska sägas att jag hade drygt elva mils löpning från lördagen men bara två timmars sömn i kroppen.

View this post on Instagram

Jag har ju beslutat mig för att aldrig mer tävla i backyard ultra, så när sista deltävlingen i @svenskacupenibackyardultra avgjordes i helgen var jag bara med så länge det var roligt. Det blev 17 varv. Sedan klev jag av och var väldigt nöjd med mig själv, för att jag inte plågat mig, som förra gången (då det var tråkigt efter 15 timmar men jag fortsatte i 28). Det blev många trevliga samtal och skratt med syrran @theresebratting (andra bilden), cupvinnaren (och tidigare Bergslagsledenrekordhållaren) @leonora_jooo, OS-skrinnaren Nils van der Poel (första bilden), Maria, Jon (fjärde bilden), Christer och Krister och Falk och George och alla andra profiler. Så himla roligt! Det blir minst en backyard nästa år också, men inget tävlande utan just som social upplevelse. Jag slutade på åttonde plats i tävlingen och på femte plats i cupen. Foto: @crossfitmercedes bild fyra), @mormarbra (två och tre), @svenskacupenibackyardultra (ett och fem).

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Världscupen i mountainbikeorientering
Vad: Säsongens sista deltävling, i tyska Thalheim, med långdistans på fredagen, mixedstafett på lördage noch sprint på söndagen.
Resultatlistor.
Lokala resultat: Ex-örebroaren Viktor Larsson blev sexa i långdistansen (knappt 2,5 minuter från pallen), 19:e i sprinten och åtta i mixedstafetten tillsammans med Nadia Larsson och Sebastian Svärd. Därmed slutade han på 13:e plats i världscupens sammandrag.

https://www.instagram.com/p/B3NW5BWAEUs/

Toughest Göteborg
Vad: Ett av Sveriges största hinerbanelopp.
Resultatlista.
Lokala toppresultat: Nej, ingen från länet slog sig in på topp tio.
Notera: Flerfaldiga SM-guldmedaljören, Finnkampenvinnaren och EM-deltagaren Elin Östlund gjorde OCR-debut (?) och tog sig runt på respektabla 1.58.03, som 265:a i motionsklassen.

Örebro parkrun
Vad: Den 124:e upplagan av det kostnadsfria femkilometersloppet som återkommer varje lördagsmorgon.
Resultatlista.
Snabbast den här veckan: Det var Bella Lagrange, på 22.08 och Philip Sander på 18.30.