Var åtta sekunder från EM-medalj – är klar för VM

Louise Wiker fick beskedet om friidrotts-VM för några veckor sedan. Nu är näste länsidrottare klar för VM – Garphyttans Marcus Jansson, 23, i mountainbikeorientering. Det är allt annat än en överraskning. Jansson har dominerat svensk mtbo, som grenen förkortas, den här säsongen och var överlägset bäste svenske herre på EM i portugisiska Idanha-a-Nova förra månaden, med en fjärdeplats i mixedstafett (åtta sekunder från medalj), DNF på medeldistans, sextondeplats på långdistansen och elfteplats i stafett (där han hade femte bästa åktid på sistasträckan). Jansson är en av fem svenska herrar uttagna till mästerskapet, som avgörs i den tjeckiska skidorten Liberec 15-23 augusti, och som också utgör årets världscupfinal. De fyra vanliga distanserna står på programmet (sprint, medel, lång, stafett), men ingen mixedstafett den här gången.
På fjolårets VM hade Marcus placeringsraden 78-47-34-8 (i stafett) allt eftersom VM-veckan fortskred och distanserna blev längre. I år har han nåt en annan nivå i sitt utövande och bör kunna förbättra samtliga placeringar (motståndet på ett VM skiljer sig i praktiken inte mycket från ett EM, så årets EM-placeringar ger ett hum om vad man kan vänta sig).
Däremot fick inte nyblivna EM-silvermedaljören Erica Olson, 15, från Karlskoga plats i truppen till JVM, som avgörs samtidigt i Liberec. Kanske skulle det ha stuckit för mycket i ögonen att ta ut en 15-åring till ett D20-mästerskap (trots att hon tog sin medalj just i D20-EM). Eller också har hon tackat nej. Eftersom jag varit ledig i dag och inte hunnit undersöka saken kan jag bara spekulera … Kommer, trots att hon fortfarande med marginal kvalar in i D16-klassen, utmana de svenska VM-tjejerna i O-ringen (tre av fyra är anmälda). Kommer bli spännande att följa.
Även Marcus Jansson får minst sagt intressant motstånd i regerande orienteringsvärldsmästaren (till fots) Fredrik Johansson, som tvingats tacka nej till årets VM på grund av skada och därför kommer att cykla mtb-klassen på O-ringen.
De två första av mountainbikeorienterarnas O-ringenetapper ingår dessutom i svenska cupen, där Marcus Jansson (tillsammans med Attundas Anders Frisk) dominerat i inledningen av säsongen. Nu blir O-ringen en uppladdning för VM, där träningen är viktigare än resultaten. Men det finns förstås ändå en hel del prestige på spel.

För övrigt avgjordes säsongens tionde (av 13) poängtävlingar i OK Milans regi i går. Filip Dahlgren, som vunnit de fem senaste han ställt upp i (efter de båda andraplatserna bakom Martin Regborn i de två första tävlingarna) kom inte till start. Då blev det galet jämnt i huvudklassen, där Linköpings Per Carlborg till slut knep segern en ynka sekund före Hagabys Jakob Wallenhammar efter över 53 minuters löpning. Wallenhammar avancerar tack vare 4 999 nya poäng (5 000 för seger minus antalet sekunder bakom segraren) till tredje plats i sammandraget, strax bakom Dahlgren (som nått maxpoängen 25 000 poäng eftersom man bara får tillgodoräkna sig sina fem bästa resultat inför den avslutande jaktstarten) och Milans Per Eklöf. Det är mixedklass, men Tisarens Rebecka Nylin är bästa dam på elfte plats, strax före Martin Regborn (som bara hunnit med fyra deltävlingar).

Från EM-silver till F1-svensken som fixade bloggarens fotfäste: "Otroligt stark insats"

Well, vilken lördag. Det blev alltså EM-silver i Portugal, sträckseger i Jukola, busschock i Karlstad, banrekord i Fröviloppet, en helt vanlig Vätternrunda och så en standininsats av undertecknad i Kolbäck (där en lokal F1-stjärna tog segern).

Vi börjar med den objektivt sett största grejen; Karlskogas mountainbikeorienteringstalang Erica Olson slog till med ett överraskande silver på sista dagen av EM i portugisiska Idanha-a-Nova. De svenska orienteringscyklisterna har inte direkt rosat marknaden där nere, men i stafetten slog damjuniorerna till. Well, säger ni, det var bara fyra lag till start. Men; då startade Sverige till skillnad från något annat lag med två ungdomsklassade cyklister i laget (Österrike hade en, Ryssland och Finland bara juniorer), och av dem var Erica Olson yngst av alla. Icke desto mindre knäckte hon tre år äldre Anna Semenova och Julia Korhonen med minutmarginal på förstasträckan. Erika Duhlbo (två år äldre än Olson men ändå alltjämt ungdomsåkare) förvaltade läget på andrasträckan (även om hon rasade till sista plats höll hon tidsmässiga tappet på en acceptabel nivå) och Kajsa Engström (fem år äldre än Olsson och därmed sistaårsjunior) hemförde silverpengen. Ryssland hade då hämtat ikapp minutförsprånget Olsson fixat och vann med 6,5 minuters marginal, men Österrike och Finland var ordentligt distanserat.
– De gjorde det riktigt bra. En otroligt stark insats, säger Peter Olsson till förbundets hemsida (om ni klickar in på länken bör ni dock notera att det står fel i bildtexten, Duhlbo står i mitten och Olsson till höger, inte tvärtom).
Efter karriärens bästa mästerskap, och i svag konkurrens från lagkompisarna, fick Garphyttans Marcus Jonsson förtroendet som avslutare i Sveriges seniorlag, men skickades ut i ett hopplöst läge långt från ära och redlighet. Hade sistasträckans femte bästa åktid, men kunde inte annat än att hålla den elfte (och näst sista) plats som Linus Karlsson Mood och David Eberlén serverade. Jonssons främsta insats det här EM:et är och förblir därmed fjärdeplatsen, åtta sekunder från medalj, i den inledande mixedstafetten.

 

I Jukola klarade Tisaren sitt officiella mål att bli topp tio (av 1 386 startande lag i världens största stafett) med en minut och 23 sekunders marginal. Lilian Forsgren, Lovisa Persson, Andrea Svensson och Simone Niggli grejade en niondeplats, och var faktiskt bara 2.21 från andraplatsen i en, som vanligt, otroligt rafflande stafett där bara segrande Domnarvet förmådde skapa lucka.
Den mäktigaste insatsen svarade VM-klara Hallsbergslöparen Forsgren för, som sprang sönder allt och alla på första sträckan och växlade 13 sekunder före tvåan Henie Saarimäki, 27 före trean Anastasia Rydnaya, 35 före fyran Sari Antonen och hela 1.15 före femman Galina Vinogradova efter åtta kilometers orientering.
Persson tappade till 15:e plats på andrasträckan (2.36 efter; tappade 5.41 på sträcksegraren med 63:e bästa tid), en plats som JVM-löparen Svensson höll (men glappet uppåt växte till 7.29 efter en sträcka där Svensson hade 26:e bästa tid och tappade 4.52 på sträckvinnaren – och över minuten på Tisarens tredjelagslöpare Josefin Tjernlund som gjorde en succésträcka). På sistasträckan var det landslagspensionerade megastjärnan Simone Niggli som plockade in sex placeringar och uppfyllde målsättningen (minskade avståndet till segrarna till 5.26 efter att ha varit tredje snabbast på sträckan; före bland andra Tove Alexandersson, Ida Bobach och Emma Johansson).

 

I klassiska milloppet Karlstad stadslopp (en gång i tiden Götajoggen) tvingades Josefin Gerdevåg vika ned sig mot norskan Ida Bergsløkken med futtiga 2,2 sekunders marginal över 10 kilometer – efter att ha hindrats av en buss. ”Norskan hann över vägen men inte Josefin”, berättar tränaren Mikael Kroon. ”Godkänd insats”, twittrar Gerdevåg själv kort. 35.33,5 blev tiden.
I herrloppet tog Kopparbergs långloppsskidess Bill Impola en rätt överraskande tredjeplats bakom betydligt mer välbekanta löparnamnen Anders Kleist (Akeles backkung) och Ondrej Fejfar (den tjeckiske utbytesstudenten som vann Startmilen i våras). Bills brorsa Bob har ju löpt en hel del i vår med framgång (Kumla stadslopp, Stockholm marathon), men storebrorsans löpförmåga är mer odokumenterad. Tills nu. För trots att Bill är inne i en av försäsongens tyngsta träningsperioder (”27 timmar förra veckan”, berättar han för Värmlands Folkblad) och trots att han hade hunnit klämma in ett förmiddagspass i Torsbys skidtunnel före tävlingen (”två timmar”, ”jag åkte direkt hit”) så spurtade han ned Strömstads Björn Martinsson och knep tredjeplatsen på efter omständigheterna mycket imponerande 32.09,9.

Gerdevågs ständiga måttstock i löparlänet, Mikaela Kemppi, valde i stället att avverka sina tio lördagskilometer i Frövi, där hon vann Fröviloppet med nästan fem minuters marginal till Maria Eriksson men ändå inte kunde hota sitt eget banrekord från i fjol (44 sekunder ifrån, nu 38.10). Det gjorde däremot Erik Anfält, Kemppis landslagskompis från maratonlandskampen i Stockholm, som slog den tidigare toppnoteringen i Frövi med 23 sekunders marginal när han i ensamt majestät dundrade över mållinjen på 33.23. En mäktig uppvisning av snart 40-årige Anfält som hittat ytterligare en dimension i sin löpning den här säsongen. Klubbkompisen Per Englund tvåa, men nästan 3,5 minuter bakom.

 

I Vätternrundan sattes en ny rekordtid (ett försök jag alltså missade i mitt helghöjdarinlägg). Bland de lokala cyklisterna noterade ironman-VM-deltagaren och dubbla swimrunvärldsmästaren Bibben Nordblom 9.58 och förre NA-medarbetaren och Lif Lindesberg-klubbchefen Anders Sjöberg 8.57 (stort grattis till sub-9!) i de mycket gynnsamma förhållandena som gjorde att hela 19 352 av 20 002 startande tog sig runt de 30 milen.

 

För egen del blev lördagen något annorlunda. Skulle ha varit åskådare på sambons crossfittävling, men då en av lagmedlemmarna (det var en tremannatävling) kastade in handduken med sent varsel fick jag (som kör lite crossfit i löparfys- och rehabsyfte) hoppa in och göra min första tävling i sporten någonsin.
Jag försökte förstöra så lite som möjligt för mina lagkompisar. Lyckades nog faktiskt höja deras resultat något i den första grenen (vars resultat var helt avhängigt av hur snabbt var och en kunde springa tre 400-ingar även om det var lite kettlebellswings och burpees inbakat) och höll mig sedan ur vägen/underlättade så mycket jag kunde för lagkompisarna i de två andra, mer styrkebaserade grenarna (där har jag inget att bidra med i de här sammanhangen). Av 25 lag låg vi på 14:e plats (med målsättning att nå övre halvan och bara några få poäng upp till tiondeplatsen) efter två av tre grenar, men i den tredje märktes det att vi var en man kort (att jag inte bidrog så mycket), och där blev vi fjärde sist och sjönk till en slutgiltig 17:e-plats. Med den här laguppställningen var det nog ändå maximal utdelning.
Crossfit Karlskoga, som jag tävlade för, hade ytterligare två lag på plats, och de båda andra slog sig in på topp åtta och gick till semifinal. Ja, vårt bästa lag gick faktiskt och vann. Anförda av råstarke men framför allt vesselsnabbe Peter Sandberg och med F1-stjärnan Marcus Ericssons PT och alltiallo Alex Elgh i laget (plus en inlånad örebroare som jag tror hette Amanda) växlade laget upp från en fjärdeplats efter grundomgångarna till en andraplats i semifinalheatet och överlägsen seger i finalen. Urstarkt av Alex att mellanlanda i Kolbäck mellan förra helgens F1-race i Montreal och nästa veckas i Spielberg, men han verkade njuta i solen. Lånade dessutom ut sina fotbollsskor till Konditionsbloggaren under en gren som krävde extra fotfäste, och det tackar man ödmjukast för.
I morgon blir det tävling på egen nivå; Degerforsklassikerns orienteringsmoment. Så bums i säng nu!

Bloggarens ben och F1-svenskens nyköpta och därefter utlånade fotbollspjux.  Foto: Jonas Brännmyr
Bloggarens ben och F1-svenskens nyköpta och därefter utlånade fotbollspjux. Foto: Jonas Brännmyr
Alex Elgh på väg mot seger i Kolbäck.  Foto: Maria Åström
Alex Elgh på väg mot seger i Kolbäck. Foto: Maria Åström

Tappade EM-medalj – med åtta sekunder: "Ett litet misstag"

Garphyttekillen Marcus Jansson, 23, som fortfarande tävlar för Garphyttans IF men numera bor och pluggar i Linköping, har onekligen tagit stora steg framåt till den här säsongen. Vid EM i mountainbikeorientering i maj i fjol hade han placeringsraden 34-35-78 över de individuella distanserna, var tia i stafetten och inte uttagen i mixedstafettlaget. När årets EM, som i princip bjuder lika tuff konkurrens som ett VM, inleddes i portugisiska Idanha-a-Nova på måndagen fick Jansson som ensam svensk herre köra mixedstafetten – och han var bara åtta sekunder från medalj.
Till saken hör förvisso att han blev lite av en syndabock också, då Cecilia Thomasson skickade ut honom som trean på fjärde och sista sträckan (åkarna kör två var) och Marcus själv körde upp sig till andraplatsen på den första av tre looper på sistasträckan. Det som sedan hände berättar han själv om i en artikel på Svenska orienteringsförbundets hemsida:
– Sedan gjorde jag ett litet misstag på mittslingan, då kom Finland ikapp och tjecken hade kort gaffling samtidigt som han körde riktigt bra så då smet han förbi. Vi (Marcus och finländaren Jussi Laurila) såg varandra hela vägen även om vi inte hade samma kontroller. Men vid näst sista kontrollen var han före mig in, och när jag stämplade fick han ett försprång som jag inte kunde hämta in på den korta sträcka som var kvar, säger Jansson till förbundet.
I mål var Laurila åtta sekunder före Jansson och knep bronset. Tjecken Jiri Hradil spurtade ifrån och var hela 42 sekunder före finländaren. I täten var Frankrike helt i särklass, vann med nästan två minuters marginal.
Jansson väljer dock att se det positiva i de stora framsteg han gjort, och ser med tillförsikt fram emot veckan som fortsätter med sprint i morgon, medeldistans på onsdag, långdistans på fredag och stafett på lördag.
–  Jag tycker att detta var ett positivt besked, det är klart att det är lite surt när det var så nära medalj. Men jag tycker att vi ska vara nöjda. För egen del var det en bra start på veckan, säger han till förbundets hemsida.
I ungdomsklassen, där mixedstafetten har inofficiell mästerskapsstatus, var Karlskogas Erica Olson, i par med Gustav Johnsson, aldrig nära att hota om pallplatserna. Till slut drygt sju minuter bakom, på sjätte plats.

 

Emilia Fahlins brittiska stall Wiggle-Honda har nu fått ut racerapporten från gårdagens världscuplopp, som alltså slutade med en andraplats för italienska spurtesset Elisa Longo-Borghini, och precis som jag misstänkte fanns en del smått lyriska ord om Fahlins insats (det brukar nämligen göra det, hon är en väldigt uppskattad hjälpryttare och det var inte för inte som sportdirektören ville ha med henne i laget trots sjukdomsbekymren som nu tvingar henne till ett längre uppehåll).
”Flera gånger hade Chloe Hosking och Emilia Fahlin täten i klungan uppför Manayuk wall (monsterbacken som passerades sex gånger med målet på toppen sista gången), och höll på så sätt sina lagkompisar i täten och borta från trubbel”, skriver teamet.
Longo-Borghini säger själv:
– Emilia lyckades få fram mig och Giorgia (Bronzini) i rätt position varenda gång före Manayunk wall, hon var verkligen stark.
Efter fullgjort jobb valde Fahlin att kliva av, med sjukdom i kroppen fanns ingen större anledning att kämpa på när dagsverket ändå var avslutat.
I dag åkte hela stallet vidare till Richmond för att inspektera höstens VM-banor.

 

Race for heroes har äntligen fått upp en resultatlista, där det visar sig att Danny Hallmén blev 19:e man till slut. Han ledde efter paddlingen (inget annat att vänta av en gammal landslagsman) och var i det läget nästan två minuter före Emil Dahlqvist som till slut tog hem segern. Men i cyklingen tappade Danny snudd på halvtimmen jämfört med Dahlkvist och över den avlsutande löpningen (med inslag av hinderbana) var han kvarten långsammare än segraren (och åtta-tio minuter långsammare än övriga täten). Dahlqvist vann på 3.51.14, över fem minuter före de båda andra som gick under fyra timmar. Danny i mål på 4.35 efter att ha fått två minuters tidstillägg (oklart för vad). Oklart också varför det inte blev något quadrathlon-VM för Danny i helgen, som han från början hade tänkt. Borde helt enkelt ta ett snack med honom, men i dag råkar jag vara ledig … (Tysken Thoralf Berg vann hur som helst långdistans-VM i quadrathlon före tjecken Leos Rousavy och spanjoren Enrique Peces).

 

Hittade för övrigt till slut tävlingen där Josefin Gerdevåg säsongsdebuterade på 1 500 meter i helgen. Vi snackar Sayo i Sollentuna, och Gerdevåg noterade 4.37.81 utan konkurrens. William Fransson vann herrarnas 1 500 på säsongsbästat 4.17.87.

Ännu en EM-biljett till länet

Jodå, det är mountainbikeorienteringen som dominerar just nu. Eller ja. I varje fall är det nu klart att karlskogingen Erica Olsson precis som Garphyttans Marcus Jansson får cykla EM i portugisiska Idanaha-a-Nova 8–14 juni. Erica, som fyllde 15 för ett par veckor sedan, är en jättetalang som har placeringsraden tvåa-trea-fyra-trea i säsongen i D20-klassen (alltså i konkurrens med fem år äldre utövare!) i den svenska mountainbikeorienteringscupen och ligger på andra plats i sammandraget bakom 20-åriga Kajsa Engström från Falun. På EM tävlar de dock i olika klasser, Erica i ungdoms-EM och Kajsa i junior-EM. ”Båda ser fram emot EM och har samma inställning vad gäller förväntningar och förhoppningar. Det gäller att genomföra sitt lopp så man känner sig nöjd och inte har lust att köra om det. Sedan får man se hur långt det räcker”, skriver orienteringsförbundet på sin hemsida.

Mer från helgen:
** Redan EM-klara mountainbikeorienteraren Marcus Jansson, Garphyttan, blev tvåa i söndagens medeldistans i Tjällmo, slagen med 64 sekunder över 13 kilometer (fågelvägen) av Attundas Anders Frisk, den nede som kunnat ge Marcus motstånd i vår. Jansson behåller ändå ledning i sammandraget, men är nu bara tio poäng (vilket är skillnaden mellan en första- och en andraplats) före Frisk efter fyra av tio deltävlingar. Nästa omgång av cuptävlingar körs under O-ringen i slutet av juli.
** I den vanliga orienteringen värmde Tisaren, Hagaby (men utan topplöparna), KFUM Örebro, Milan och Tylöskog upp inför Jukola, som nu bara är två veckor borta, med 5-manna i Laxå (det var förstås fler lag på plats, men det är de fem länslag jag hittar i Jukolas startlista). Och faktum är att det var KFUM som drog det längsta strået den här gången. Tisarens förstalag, som på pappret borde haft ett visst favoritskap, slutade först på femte plats, nästan 21 minuter bakom, efter att lagets starkaste kort Oskar Andrén tappat över 14 minuter på andrasträckan jämfört med andralagets Daniel Attås, som följde upp onsdagens DM-guld i sprint med sträckseger här. Tisarens andralag blev för övrigt tvåa i stafetten, slagna med 2.39.
** Örebro AIK:s Andreas Peterson vann Hallstas triathlon över olympisk distans med över tre minuters marginal (och drygt fyra före klubbkompisen Mikael Nordström som blev trea), men som arrangörerna själv skriver på hemsidan var det ingen höjdartävling … : ”Det känns som om allt som kunde gå fel gjorde det idag. Misärväder med kyla och blåst, inställd simning, och när sedan målet blåste omkull och förstörde delar av tidtagningsutrustningen… vad ska man säga?” I Göta kanal triathlon, över halvironman (med rejält avkortad simning på grund av kylan), vann ÖAIK:s Martin Widlund H40-klassen och var sexa totalt.
** Numera mest skridskosatsande cyklisten Adam Axelsson hade tredje tävlingslediga helgen i rad, nu på grund av sjukdom. ”Har legat sjuk ifrån söndag till torsdag, så det blev ingen tävling för mig i helgen, tyvärr. Men ska köra en cuptävling i midsommarhelgen i klassiska Sollerön”, sms:ar han till Konditionsbloggen.
** Och i morgon, måndag, är det Rallarrundan i Hallsberg. Ett småtrevligt lopp över fem kilometer på gång- och cykelbanor med baguette till alla som tar sig runt.