Mardrömssäsongen kostade örebroaren chansen till VM i multisport – kajaken sjönk i storm på Östersjön

På torsdag startar multisport-VM, som i år avgörs på den franska ön Réunion (känd i löparkretsar för Diagonal de fous), utanför Madagaskar. Men det blir inget deltagande för örebroaren Cecilia Jessen, 33, och hennes lag Greener Adventure Team, som haft sin plats ute till försäljning efter en ”säsong som inte gått som vi tänkt oss”, som de skriver på facebook (finansieringen gick, på grund av uteblivna resultat, helt enkelt inte ihop). Jag får erkänna att jag varit usel på att rapportera om Jessens framfart under det här första riktiga året hon gjort som multisportare. Tidigare var hon ju mest känd som triathlet, och vi skrev lite i NA om hennes veteran-VM-guld i D35-klassen 2015. Men i år har hon alltså kastat sig rakt in i ett av världens bästa multisportlag, även om säsongen inte riktigt blivit vad laget tänkt: Premiären i Kina i juli blev inställd när laget redan var på plats, i den nordiska tävlingen i september sjönk Jessens kajak i en storm ute på Östersjön (och hon själv drabbades av sjösjuka på räddningsbåten) och laget fick nöja sig med en niondeplats i slutet, och i en kaotisk tävling i Kina några veckor senare fick laget nöja sig med en 13:e-plats. Där rök också sista chansen att samla in nog med pengar för att kunna ställa upp i VM: ”Det tråkigaste med detta var att vi nu var tvungna att inse att VM på Réunion var utom räckhåll, vår ekonomi var helt enkelt för dålig”, skrev laget i sin racerapport från Kina.
För den som ändå vill följa multisport-VM, som har beräknad målgång på måndag, så finns alla detaljer om liversultat och sändningar här.

Fahlin årets cyklist – och sista (?) chansen att tävla i multisport i Örebro

Emilia Fahlin vann, som väntat, utmärkelsen som årets svenska cyklist, Årets Postcyklist, för sin fantastiska säsong 2018. Fjärdeplatsen på VM, de elva internationella pallplatserna, SM-guldet i linjelopp … Det hade varit rätt svårt att gå förbi henne, även om det handlar om en webbomröstning och man aldrig vet hur folk klickar … Fahlin fick 25 000 kronor, en blombukett och en fin prisstatyett som en del i utmärkelsen. Jag skrev en liten artikel om det hela som ni kan läsa här.

Ni kan också läsa lite mer om terräng-SM, som jag skrev om här i bloggen i helgen, framför allt ur Karin Forsbergs perspektiv i den här artikeln.

En veckogammal nyhet som jag tidigare inte uppmärksammat här på bloggen är att Örebroloppet, den multisporttävling som fram till 2015 hette KFUM Multisport Sprint, precis som i somras kommer att genomföras andra söndagen i juni (2019 blir det den 9 juni) – men att det också blir den sista upplagan av tävlingen som arrangerats åtminstone sedan 2001. I varje fall blir det ingen tävling 2020, skriver AH Event, som arrangerar tävlingen tillsammans med KFUM Örebros orienteringssektion, på sitt instagramkonto. Tävlingen är i första hand en partävling i herr-, dam- och mixedklasser med enklare orientering, mountainbike och paddling. Någon annan multisporttävling finns det inte i länet just nu.
Det är också klart att Örebro triathlon, som i år gjorde comeback efter att inte ha arrangerats i fjol, kommer att ligga kvar på nationaldagen. Det blir alltså tre dagar före Örebroloppet.

Bloggcomeback efter tolv veckor – nu kör vi som vanligt igen!

Tolv veckor – 84 dagar (minus två dagars jobbinhopp för speedway, men ändå). Så lång semester har jag haft, så länge har den här bloggen varit död (med undantag för racerapporter från sommarens tre mållopp). Men nu kör vi igång igen. Onsdag morgon och tillbaka på jobbet, och från och med nu blir det precis som vanligt ett blogginlägg om dagen (det är i varje fall ambitionen).
Jag kan givetvis inte sammanfatta allt som hänt i konditionsidrottssvängen i länet under de veckor jag varit borta, så vi får ta det i väldigt grova drag och fokusera på de stora prestationerna. Här har ni dem. Hojta om jag missat något, jag finns som alltid på [email protected] och 073-038 94 00 (helst sms!).

** Emilia Fahlin har ju fortsatt leverera resultat av absolut toppresultat när hon fått chansen. Guld och silver på SM, det hade troligen blivit medalj (guld?) på EM om inte kedjan hade hängt sig i spurten (hon blev ändå 16:e!) och nu senast en helt sjuk svit med två andra- och en tredjeplats över tre etapper i världstourtävlingen Ladies tour of Norway, vilket gav en andraplats totalt i etapploppet och gav 208 världsrankningspoäng på ett bräde vilket skickade upp Fahlin från en historisk bra 65:e-plats på världsrankningen förra veckan till en 31:a-plats den här veckan, vilket ensamt gjorde att Sverige klättrade förbi Norge på nationsrankningen (som avgör antal startplatse på mästerskap) och nu liger på 19:e plats.

** Erik Anfält tog, vid 42 års ålder, sitt livs första SM-medalj när han sprang hem ett brons i Stockholm marathon, och såg efter en bra träningssommar (seger i Silverleden på en dag, bland annat) ut att kunna följa upp det med en placering i absolut toppen i Ultravasan i lördags, men halsont satte stopp för starten.

Stockholm Marathon 2018 den långa versionen. 5:a, 4:a och 5:a är de senaste tre årens SM-placeringar. Jag har med andra ord varit och nosat på pallen men inte nått ända fram. Åren går och kanske, med betoning på kanske, var det min sista chans i år att ta en SM-medalj. Har under ganska lång tid jobbat med målbilden hur jag under slutkilometrarna i årets lopp kommer känna mig sådär euforiskt stark och passera löpare på löpare. Mitt upplägg för årets mara fastslog jag helt ca 15 min före start efter ett kort snack med rutinerade @fredrikuhrbom. Frågan jag ställer till honom är hur mycket långsammare han tror man "bör" springa med tanke på värmen. Märker på Uhrbom att han faktiskt tänker svara riktigt seriöst 😃 – minst fem sekunder per kilometer i alla fall, svarar han. Bestämmer mig då för att runt 75 minuter får bli min rikttid för halvmara-passeringen. Starten går och som väntat öppnar de flesta av mina på pappret tuffaste konkurrenter ganska mycket snabbare än mig. Jag tycker värmen känns ännu värre än väntat men försöker intala mig att det känns lika illa för alla. Kilometrarna rullar ändå på och jag försöker ha mest fokus på att fylla på med så mycket vätska jag kan och hålla huvudet kallt. Halvmaran passerar jag på 1.15.27. Inser att vissa konkurrenter måste vara långt före då jag inte ens ser deras ryggar. Tvingar mig ändå att inte börja jaga än då risken för att "vägga" skulle vara uppenbar då. Har suverän langning (och pepp) under hela loppet. Sista langningen är planerad vid 36 km. Bestämmer mig för att springa med "handbromsen i" ända dit och sen hälla sista flaskan kallvatten över huvudet och dra en sista gel och trycka på precis allt jag har ända in i mål. Jag följer denna plan till 110 procent och det fokus och den kraft jag lyckas få ur mig sista dryga 6 km in mot mål känns smått overkliga. Strax före 40 km passeringen ropar någon i publiken att – ryggen du ser där långt bort är bronset. Det är NU och inte sen jag måste leverera mitt livs maraspurt. Vet inte riktigt hur det går till men jag lyckas hitta ytterligare en växel och varvet på Stockholm Stadion kommer jag aldrig glömma. #smbrons #stockholmmarathon #drömmarkannås 📸 stockholm marathon

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

När jag tog min efterlängtade SM-medalj på Stockholm Marathon tidigare i somras trodde jag att jag skulle få lite svårt att hitta motivation till en ny hårdsatsning (i alla fall tätt inpå). Men bara några dagar efter Stockholm hade jag hittat en enorm motivation och drivkraft att på ett mycket seriöst sätt ta mig an en ny utmaning. Ultravasan 90. Har tränat mer och längre pass än någonsin allt med fokus att stå på startlinjen i Sälen i mitt livs form. Många pass har varit enormt tuffa att genomföra men jag har genomfört dem ändå och egentligen har allt gått enligt plan vecka för vecka ända fram till igår då jag vaknade med en väldigt ond hals. Även om jag redan då insåg att "loppet var kört" hoppades jag på en mirakelnatt och att jag skulle vakna upp idag med markant bättre känsla. Men halsen känns snarare sämre idag än igår så min i särklass tyngsta DNS är ett faktum. Det blir inget lopp för mig på lördag. Hur det hade gått om jag hade kommit till start är omöjligt att veta. Det som grämer mig mest är att jag aldrig får veta hur långt min satsning hade nått. Men, det är ingen som har dött, det handlar om löpning, så det är bara att bryta ihop, bli frisk och förhoppningsvis orka hitta ny motivation… 📸Marathon.se

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

** Garphyttans Marcus Jansson (andrasträckan) och Hagabys i sommar mästerskapsdebuterande Viktor Larsson (sistasträckan) utgjorde två tredjedelar av det svenska lag som tog en historisk VM-medalj i stafett vid mountainbikeorienterings-VM i Österrike, ett silver bara nio sekunder bakom Ryssland. På de individuella distanserna hade Viktor placeringsraden 26-18-11-18 och Marcus 20-13-19-diskad i masstart, medeldistans, långdistans och sprint. På EM en månad tidigare, i Ungern, tog Marcus bästa placeringen med en sjätteplats i långdistans. Larsson har varit urstark på hojen den här säsongen och tog guld, silver och silver under SM-helgen i Falun, i sprint, lång- och medeldistans. Jansson, som dominerat de senaste åren, fick ”nöja sig” med dubbla guld i lång- och medeldistans. Karlskogingen Erica Olsson var också med på VM och EM, i juniorklass, och nådde som bäst en tiondeplats i EM-sprinten.

** Martin Regborn var bara nio sekunder från medalj när han blev åtta i VM-springen i Lettland, men fick veckan efter nöja sig med en 18:e-plats på långdistansen, vilket han inte var helt nöjd med. ”Loppet som jag tränat för hela året och så känns kroppen som ett blysänke andra halvan av banan… Helt OK tekniskt genomförande om man ska se något positivt”, skriver han på instagram. Regborn har också hunnit ta SM-silver i sprint (Josefin Tjernlund, Tisaren, var sexa, och sprang därtill slutsträckan i det Tisarenlag som blev femma i sprintstafetten).

** OK Tisarens Simone Niggli, världens bästa orienterare genom tiderna men numera 40 år och ”motionär” vann O-ringens elitklass med 6,5 minuters marginal. Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund blev sexa och sjua. Filip Dahlgren gjorde sitt starkaste resultat på flera år med en femteplats totalt. Martin Regborn gjorde ett gästspel på sprintetappen och tog en andraplats.

Trevlig vecka i Örnsköldsvik som resulterade i en 5:e plats på O-ringen! Det var inte igår! Någon slags comeback även om det är en bra bit kvar till den nivån jag vill vara på. Trött blev jag i alla fall! Fick damma av sprintlinnet också! Förutom generalrepetitionen på Skärgårdssprinten veckan före så var senast det begav sig i Borås 2015. Man blir bra på det man tränar osv. Veckan innehöll även mental träning i form av minigolf där jag blev utpsykad och utklassad. Det hela avslutades med en punktering och ett 5h ofrivilligt stopp i Sundsvall på hemvägen. Foto: 2. Sven Alexandersson 3. Stefan Månsson #hagabygoiforebro #hagabygoif #kilsbergspower #likegrizzly #bambambam #somettjävlamotionär #oringen2018 #minigolf #bangolf #besserwisser #htfu

A post shared by Filip Dahlgren (@filipda88) on

** Matthias Wengelin tog en sjundeplats i sin gamla paraddisciplin sprint på EM i Österrike, och följde upp med en 37:e-plats (när EM gick vidare i Glasgow) efter att ha fått starta längst bak i klungan i OS-disciplinen crosscountry.  I Cykelvasan krigade mountainbikecyklisten från Örebro hem en femteplats.

** Jacob Ahlsson har tagit sitt livs hittills fetaste placering med en tredjeplats i ett kermesselopp i Belgien, och det efter att ha blivit åtta och tia i tävlingarna dagarna före. Lillebror Jonathan tog SM-silver (i P16-klassen) på linje och SM-brons i tempo.

** Johan Eriksson, 49, från Kopparberg blev elva i Ultravasan och satte snabbaste totaltiden genom tiderna i Vasaloppstrippeln, det skrev jag en artikel om (på semestern) i måndags. KFUM Örebros Linus Rosdal blev tvåa i Ultravasan 45, loppet som Anfält vann i fjol, på den tredje snabbaste tiden i loppets historia (bara bakom segraren David Nilsson och Anfälts segertid från i fjol), före löpare som Elov Olsson.

** I långloppscupen har det dunkats av inte mindre än nio deltävlingar, varav tre DM. Liduina van Sitteren var mest framgångsrik med ett DM-guld (maraton) och två silver, mest notabelt kanske att hon senare samma dag som hon totalvann Viby marathon (snabbare än alla herrar) åkte till Rudskoga och vann Jordgubbslunkens sexkilometersklass också … Karin Forsberg har gjort comeback i löparspåren och sprang hem 10 000-metersguldet på finfina 38.33 medan Josefin Tjernlund tog guldet på halva distansen med 17.58. Rodney Hundermark (maraton), Andreas Ingberg (10 000 meter) och William Wickholm (5 000) tog gulden på herrsidan där det blev nio olika medaljörer. van Sitteren vann också Rallarrundan och Dalenrundan, medan Forsberg plockade förstaplatser i Lindesjönloppet och Fröviloppet. Josefin Gerdevåg, som tävlat rätt sparsamt, vann Semesterhalvmaran. På herrsidan fortsatte trenden med olika segrare: Per Arvidsson vann Rallarrundan, Heshlu Andemarim tog hem Lindesjönloppet, Adam Gillman var först i mål i Fröviloppet, Alexander Söderberg var snabbast i Semesterhalvmaran (men Andemariam fick toppoängen i cupen eftersom Söderberg springer för Stockholmsklubben Spårvägen) och Cimmie Wignell segrade i Dalenrundan (i Stripastafetten dominerade IF Start på både herr- och damsidan. Sammantaget gör det att van Sitteren har en rätt betryggande ledning i långloppscupens sammandrag, såvida inte Gerdevåg eller Forsberg börjar springa fler lopp i höst. Maria Eriksson är förvisso bara en poäng bakom i sammandraget, men har redan slagit i taget för hur många tävlingar som får räknas med van Sitteren har en kvar. På herrsidan leder Arvidsson med hela 20 poäng, men där är läget omvänt; den lednignen är inte alls säker eftersom få av löparna bakom ännu nåt upp i lika många tävlingar som honom. Om till exempel Andreas Ingberg, Jack Karlsson eller Andemariam, som båda varit snabbare än Arvidsson i år, springer fler tävlingar i höst kan de nå ifatt. Utanför cupen vann Kevin Henriksson och Anne Ellström Semestermilen medan Maja Blom och Johan Fagerberg tog hem Svartåloppet.

** Karin Forsberg (guld 5 000 och 10 000 meter i K35), Marie Dasler (guld 5 000 och 10 000 meter, K50), Maria Eriksson (guld 10 000 meter, silver 5 000 meter i K40) och Jan Myrtorp (brons 800 meter i M75) tog medaljer på veteran-SM, Wilhelm Bergentz (guld 3000 meter, silver 1 500 meter i P16), Noha Olsson (brons 1 500 meter i P16) och Henrik Franzén (brons 1 500 meter hinder i P15) gjorde detsamma i ungdoms-SM. Dasler tog dessutom SM-guld och Eriksson brons i sina åldersklasser i SM-milen, där även Susanne Malmqvist tog ett veteran-SM-guld, i K65.

** Rebecka Nylin, Johan Aronsson och lagen Josefine Wallenhammar/Eva Gustafsson (Hagaby) och Jakob Attås/Gustav Hindér blev distriktsmästare i sprintorientering i Nora. Maja Alm och Emil Svensk vann världsrankningstävlingen Örebro City Sprint där Filip Jacobsson (sjua) och Josefin Tjernlund (åtta) blev bästa länslöpare. Svenska landslaget med Lina Strand, Gustav Bergman, Jonas Leandersson och Karolin Ohlsson vann mixedsprintstafetten.

** I Milans poängtävlingar har Magnus Palm, Jakob Wallenhammar, Ludwig Ljungqvist, Filip Jacobsson (två tisdagar i rad) och nu senast i går kväll Oskar Eklöf, men Calle Olsson tog hem totalsegern (i huvudklassen var han den enda som sprang alla deltävlingarna, men det var inte avgörande eftersom bara de sex bästa resultaten räknas) med ynka 32 poäng (motsvarande 32 sekunder i någon av alla tävlingar) ned till tvåan Oskar Arlebo efter att ha tagit en andraplats, en sekund bakom Eklöf. Olsson var trea inför finalen, men tog sig alltså hela vägen upp till förstaplatsen. Evelina Ericsson blev bästa dam (det är mixedklass) med en 13:e-plats.

** Karl-Johan Danielsson och Annie Thorén vann Örebro triathlon, hemmalöparen Sara Jakobsson tog hem sprintklassen.

** Lagen Karin Strömdahl/Katrin Björklund, Christer Ericsson/William Blomström och Sandra Lundqvist/Fredrik Sundberg vann multisporttävlingen Örebroloppet, medan Per Eklöf blev först ut som segrare i den nya soloklassen (enda kvinnan som körde solo bröt).

** Stockholmaren Pär Bjelkmar krossade banrekorden varje dag under Bergslagsleden på fem dagar och satte ett totalt rekord med runt sex timmar.

** Själv har jag sprungit Niesen treppen lauf, Gallaberget trailrun, Jordgubbslunken, Hyttloppet, Mörksuggenjakten trail, Mora trail, Lurs backyard ultra, Skövde ultrafestival backyard ultra, Kloten–Nyberget och Ultravasan under den här tolvveckorssemestern (plus att jag hojat Cykelvasan). I juli blev det faktiskt över 31 tävlingsmil i löparskorna …

Regborn om EM-fiaskot (jättebom och matförgiftning), Forsgren hemma på pallen – och ny jättetävling i Askersund

Martin Regborn har kommit hem och laddat upp sin träningsdagbok efter Europamästerskapet i Schweiz förra veckan, som inte alls blev vad Örebroorienteraren hade önskat sig eller vad vi som ser på utifrån hade trott, inte minst med tanke på att han var trea–fyra–fyra på EM för två år sedan och sedan tagit stora kliv framåt. I träningsdagboken ger han som vanligt en fascinerande inblick. Om den inledande sprinten, en 16:e-plats som skulle visa sig bli hans bästa resultat under hela veckan, skriver han att han är ”riktigt missnöjd” efter ”två större misstag och inte 100 procent flyt i övrigt heller”. Den spektakulära femminutersbommen i medeldistanskvalet, som kostade en given finalplats och medaljchans, beskriver han med orden ”en sekunds slarv med utgångsriktning från kontroll”, ”kan bara skratta åt eländet”. Och någon riktig chans till revansch blev det sedan aldrig, för av noteringarna att döma drabbads Regborn sedan av matförgiftning, blev först isolerad och sedan svag och orkeslös av sviterna. På lördagen, tre dagar efter matförgiftningen slog till, fick han springa andrasträckan för svenska förstalaget i stafetten, men fick gå ut 3,5 minuter bakom täten. ”I en stafett på den här nivån är det i princip ointagligt, så var ingen mening att hetsa. Sprang runt i hyfsat hårt tempo. Kändes jobbigt ändå. Inte helt frisk än jag heller”, skriver Regborn. Och på söndagen avslutade han med en långdistans som 25:a (samma placering som Sverige fick i stafetten): ”Inte helt fyllda energinivåer i kroppen än efter matförgiftningen tidigare i veckan. Så blev en tung dag i skogen. Kämpade på ändå så gott det gick. Surt på bra form. Bara hem och försöka återhämta sig nu.”
Och i går kväll började den återhämtningen, eller vad man nu ska kalla det, när han gjorde ett ”lugnt distans-pass” i Milans tredje poängorientering för året, som avgjordes i skogarna mellan Gyttorp och Dalkarlsberg. Det gav en tiondeplats, 12,5 minuter bakom klubbkompisen och tidigare VM-tian Filip Dahlgren, som sprang sin första Milans för året. KFUM Örebros Calle Olsson har sprungit alla tre, och toppar alltjämt sammandraget. Hemmalöpare Saga Sander var bästa dam i går (det är mixedklass), men Linköpings Elisabeth Ahlgren ligger bäst till i sammandraget.

Hallsbergsorienteraren Lilian Forsgren, som ju också sprang EM, bor i Göteborg och valde därför Trailvarvet, Göteborgsvarvets terrängtävling, framför Milans i går, och sprang hem en tredjeplats bara tre dagar efter att hon sprang stafetten i Schweiz. Forsgren var knapp ttvå minuter bakom segrande finskan Anna Närhi över 11,5 kilometer.

En helt annan grej: I morse fick jag syn på en halvsidesannons i en annonsbilaga till NA:s papperstidning, inför Askersund outdoor festival nästa helg. Där framgår att festivalen nästa år kommer att arrangera en jättestor multisporttävling under namnet Ekololoppet multisport 2019. ”Loppet planeras till 12–15 mil i området kring norra Vättern och sammanbinder Tiveden, Motala och Askersund. Tävlingen är tänkt för lag om 2–4 deltagare” och ska innehålla ”vandring, paddling och cykel”, skriver arrangörerna och initiativtagaren Michael Malmberg säger i annonsen att det både blir en tävlingsklass för extremsportare och en motions-/upplevelseklass för friluftsmänniskor: ”De som vill tävla får en rejäl utmaning och de som vill hålla ett lugnare tempo och njuta mer får sitt.” Det hintas också om ett testlopp nästa helg, ”ett pilotprojekt med målgång under lördag 26 maj”.

Örebroloppet startar individuella klasser 2018: ”Lättare skaka fram en kajak än en partner”

Fick tag i både Daniel Sörling och Erik Höglund i går eftermiddag, apropå gårdagens blogginlägg, och i den här pluslåsta artikeln på na.se berättar de om varför Kilsbergen trailrun och Bergslagsleden ultra nu går skilda vägar, och om de storslagna planerna som båda loppen har inför framtiden (KT kommer drivas av AH Event och arrangera både femkilometerslopp och barnlopp 2018, och BLU ska arrangeras av Nature Running och där blir 2018 sista året med det nuvarande konceptet; 2019 kan det bli längre distans eller ett etapplopp eller så – KT kommer bli kvar i långloppscupen och BLU är kvar i Peppes trailruncup).
Men Sörling bjöd på ännu en nyhet under samtalet, som inte blev med i den artikeln: AH Event arrangerar ju även multisporttävlingen Örebroloppet (tävlingen som fram till 2015 hette KFUM Multisport och som arrangerats åtminstone sedan 2001), som 2018 för första gången kommer att ha soloklasser för herrar och damer (men de tre ordinarie klasserna för tvåmannalag – herr, dam och mixed – kommer att finnas kvar och alltjämt vara huvudnumret).
– Många har lättare att skaka fram en kajak än en partner att köra med. Frågan har kommit under åren, och nu tycker vi att det är dags att öppna för en singelklass även om vi gillar idén att det ska vara en lagtävling först och främst. Vi ökade antalet deltagare från 2016 till 2017, och med rätt marknadsföring hoppas vi nå ut till ännu fler, säger Sörling om tävlingen som precis som vanligt arrangeras vid Hästhagen/Karlslund i Örebro och 2018 avgörs den 10 juni.

Jag har även försökt forska vidare lite i det här med Bellmanstafetten i Örebro, och jag hittade då den här artikeln från Runners World. Efter 32 år ”bara” på Djurgården i Stockholm kommer stafetten att knoppas av med lopp i ytterligare fyra–fem städer 2018, däribland alltså Örebro som får sin tävling den 5 september. Det handlar enligt artikeln om att ”utveckla Sveriges största serie av företagsevenemang med idrottsfokus” för att skapa ett överskott som kan skänkas till FN:s barnfond Unicef.
– Den nationella expansionen kommer att ge oss ännu bättre möjligheter att både stödja Unicef och öka omfattningen av övriga positiva värden, säger Daniel Almgren, vd för arrangören Marathongruppen, till Runners world.
Loppet ska tydligen arrangeras i samarbete med någon lokal klubb, förmodligen på samma sätt som KFUM Örebro, IF Start och Örebro AIK är med och samarrangerar Vårruset, Blodomloppet respektive Varvetmilen.

Örebroaren fyra i multisport-EM – tappade bronset på avslutande cyklingen

Senast jag skrev om Cecilia Jessen här på bloggen var i oktober 2015, när hon tävlade i triathlon på militär-OS i Sydkorea efter att några månader tidigare ha tagit veteran-VM-guld i sporten. Men i veckan dök plötsligt den 31-åriga örebroaren åter upp i Konditionsbloggens tipskorg – men nu efter en fjärdeplats i multisporttävlingen Åre extreme challenge som avgjordes i helgen och som i år dubblerade som EM i soloklassen för både herrar och damer (men det var bara på papperet det var ett Europamästerskap, det kom i princip bara svenskar till start). Jessen låg på en pallplats fyra timmar in i tävlingen när kajaken och löpningen var avklarad, men fick till slut se sig passerad av Marie Krysander i mountainbiken och var 1,5 minuter från bronsmedaljen i mål efter drygt sex timmars tävling med 25 kilometer kajak (inklusive två lyft), 15 kilometer löpning över Åreskutans topp och 31 kilometer mountainbike. Malin Hjalmarsson var överlägsen, tog guldet med över tolv minuters marginal före Josefina VIkberg (och över 21 minuter före Jessen).

Cecilia Jessen på väg upp på toppen av Åreskutan. Foto: Bilden tillhandahållen av Christian Ericsson, Försvarsmakten, men jag misstänker att det är någon tävlingsfotograf som tagit den med tanke på vattenstämpeln.

Onsdagen gick annars i rullskidåkningens tecken: I Borås avgjordes SM i sprint (där Filip Danielsson tog sig till kvartsfinal), och själv var jag på plats på säsongens fjärde deltävling av Moto tour (som jag fick lära mig att det från och med i år heter, sponsornamnet Eagle finns inte längre kvar), en backsprint strax öster om Ekeby-Almby. Ett reportage med många bilder därifrån kommer på na.se (pluslåst) 5.00 i morgon bitti.
Resultaten redan nu: Robert Brundin för första gången i år fick stryk. Trots seger i prolog, kvartsifnal och semifinal fick han till slut ge sig mot Daniel Olsson. Olivia Hansson var återigen ensam dam till start, var tia i prologen men förlorade en spurtstrid om andraplatsen i sin kvartsfinal och fick nöja sig med en plats i C-finalen, som hon sopade hem rätt lätt.

Fahlin bakom stallets viktiga seger – och själv tog jag femte raka …

På sista dagen slog de till, Wiggle-High5 i Women’s tour. Emilia Fahlins brittiska proffsstall hade ju som mål att ta minst en etappseger i världstouretapploppet på hemmaplan, och den kom på den mest prestigefyllda etappen: Det avslutande varvloppet inne i centrala London. Belgiska spurtaren Jolien D’hoore var först över linjen, men det var i allra högsta grad en lagseger där Fahlin och och Giorgia Bronzini var med allra längst fram och hjälpte D’hoore fram i spurten (Bronzini rullade i mål som sjua i jätteklungan, Fahlin som 14:e). Audrey Cordon hade ju dessutom redan säkrat bergatröjan, så på det hela taget blev det väl en rätt bra vecka för stallet, och Fahlin verkar ju ha blivit bättre och bättre efter att ha varit långt efter på tre första etapperna men i tätklungan på de två sista. Nästa vecka väntar SM för Örebrocyklisten.

När vi ändå är inne på cykel så har jag förstås inte missat att Tjejvättern och Halvvättern avgjordes i helgen – men det är ju liksom Vätternrundan rena motionslopp utan resultatlistor, så de får ursäkta här på bloggen.

Mer intressant då att mountainbikecyklisten Fredrik Berg följde upp femteplatsen i Billingeracet med att bli sexa i Lida Loop, säsongens tredje deltävling i långloppscupen. ”Även om en topp fem-placering hade varit kul såklart så är jag väldigt nöjd med dagen och resultatet”, skriver han på sin blogg. Resultatet gör att han ligger trea i sammandraget. Axel Lindh har varit sjuk och kom inte till start, Matthias Wengelin bröt, och Marcus Jansson slutade på 15:e plats. Alexander Ehrlin blev tvåa i juniorklassen.

I Örebroloppet i multisport blev det hemmaseger i damklassen genom Emma Ardland och Anna Kero. Text och tv och bildextra från tävlingen finns i den här pluslåsta artikeln.

I sprint-DM i orientering tog Ellinor Eriksson och Oskar Andrén hem segrarna när länets fyra landslagslöpare uteblev. Eriksson vann med nästan minutstor marginal över Lovisa Persson och nästa 1,5 minuter före trean Elin Winblad medan Andrén bara var fyra sekunder före tvåan Viktor Larsson (men 46 före trean Erik Fernlund) över en väldigt lång sprint (20–21 minuters segrartider). Även sprintstafett-DM avgjordes under dagen, men arrangörerna verkar ha haft jätteproblem att få fram tider och det enda resultat jag hört ryktesvägen är att Viktor Larsson och Oskar Eklöf lär ha vunnit herrklassen. Eriksson och Persson känns ju oslagbara på damsidan, men där har jag inte hört något alls.

Erica Olsson var femma för andra dagen i rad i svenska mountainbikeorienteringscupen, och behåller därmed andraplatsen i sammandraget. I dag var det långdistans med masstart på programmet, och Olsson gick i mål 8,5 minuter bakom segrande Nadia Larsson.

Och så klämde Lisa Bergdahl, som redan gått under U22-EM-kvalgränsen på 10 000 meter, till med ett nytt toppresultat: 9.54,24 över 3 000 meter, vilket inte bara var personligt rekord och tävlingsrekord i Sävedalsspelen utan dessutom gör henne till Sverigetrea i år bakom Meraf Bahta och Isabelle Brauer.

Själv lyckades jag ta femte segern på fem försök i Degerforsklassikerns orienteringsmoment (den första upplagan arrangerades 2012; jag missade tävlingen 2014 på grund av utlandsresa). Att det berodde på utebliven konkurrens var lika sant den här gången som de tidigare åren (men man kan ju bara slå de som dyker upp, så att säga), och jag fick en bra genomkörare inför nästa helgs Örebro backyard ultra med 5,5 kilometer (enligt gps-klockan) väldigt lätt orientering på 28.56. Jag la väl bort runt 45 sekunder på att helt korkat springa åt fel håll vid två tillfällen, men annars gick jag rent. Bilder från tävlingen (bland annat en på min målstämpling och en annan på min återhämtning) finns här.

Konditionsbloggaren i mål (med buffen nyss avsliten) som segrare i Degerforsklassikerns orientering det här året också. Foto: Jonas Brännmyr

Helgens höjdare

1. Örebroloppet
Dags för årets största multisporttävling i Örebro län – som, med multisport mått mätt – är en riktigt sprint på mellan två och tre timmar med löpning, kajak, mountainbike och enklare orientering. Från i fjol minns jag allra bäst när Mats Carlberg satt och var sur på en gräsmatta efteråt, sedan hans lag med Pär Wedin tappat ledningen i herrklassen på den avslutande orienteringen, och fimpat två minuter mot segrande Erik Höglund och Hjalmar Hurtig. De sistnämnda är tillbaka för att försvara titeln i år, men Carlberg/Wedin finns inte bland de anmälda. Det gör däremot fjolårstreorna Oscar Andersson och Mathias Jansson, liksom en viss Johan Röjler som teamet upp sig med skridskoklubbkompisen Lars-Erik Larsson. På damsidan kommer varken ettan eller tvåan från fjolårets tävling till årets kubbning i omgivningarna runt Karlslund, men däremot det tredjeplacerade laget Zandra Olivecrona/Alexandra Gregorius (och de var bara 2,5 minuter från segern i fjol, så det är ett lag att räkna med). Likadant är läget i mixedklassen, där treorna (Lise-Lott Öberg/Per-Erik Modig) från i fjol är det bästa laget som återvänder på söndag.

2. Women’s tour
Av Emilia Fahlins instagram att döma (se nedan) trodde jag nästan att hon skulle kasta in handduken inför fredagens 151 kilometer långa etapp från Atherstone till Royal Leamington Spa, men i stället gjorde hon sin klart bästa dag hittills och satt med i tätklungan hela vägen in i mål samtidigt som hennes lagkompis Giorgia Bronzini spurtade in på fjärde plats och Audrey Cordon behöll bergatröjan. I helgen avslutas etapploppet med en etapp från Chesterfield till Derbyshire och ett varvlopp inne i centrala London. Polskan Katarzyna Niewiadoma leder alltjämt totalen efter att ha vunnit i ensam utbrytning på första etappen.

3. Närkespelen
Det avgörs inte alltför många arenatävlingar i friidrott i Örebro län under somrarna (till stor del på grund av att det saknas en arena i Örebro), men i helgen är det dags för Närkespelen på Transtensvallen i Hallsberg, och på grenprogrammet finns bland annat 3 000 meter för både herrar och damer med namn som Maria Eriksson och David Berg i startlistan. På ungdomssidan är det 800 meter som gäller med bland andra Wilhelm Bergentz och Klara Frih till start. Jonatan Gustafsson, Jack Karlsson och Alexander Larsson springer i stället stortävlingen SAYO i Sollentuna.

Bubblare: Jag ska förstås springa Degerforsklassikerns orientering på söndag (jag har vunnit den fyra av fem gånger den arrangerats; på tal om det har förresten resultaten från Gallaberget trailrun publicerats på nätet nu), men annars är helgens stora begivenhet i orienteringssvängen förstås DM i sprint och sprintstafett som båda avgörs i Arboga på söndag men där alla länets landslagslöpare saknas i startlistorna. Därtill är det ny deltävling i svenska cupen i mountainbikeorientering med sprint på lördag och masstart över långdistans på söndag och Erica Olsson anmäld. Däremot väljer Marcus Jansson, precis som vid tidigare programkrockar, att istället köra långloppscupen i mountainbike, där han som vanligt ställs mot bland andra Matthias Wengelin, Axel Lindh och Fredrik Berg i Lida Loop. Ja, och så är det SM i triathlon, olympisk distans, i Uppsala också, med Andres Avella i elitklassen och Örebro AIK-klubbkompisen Ezequiel Pablo Fernandez i H40-klassen (veteranklasserna har RM-status).

Förre Bik Karlskoga-spelaren 18:e i multisport-VM: ”Körde 50 knyck sovande”

Efter över 630 kilometer och nästan fyra dygn (för de två första lagen, över fyra dygn för de andra) är multisport-VM (eller VM i adventure race, som den längsta och mest krävande lagvarianten av multisport kallas) i mål i Australien. Och på startlinjen stod Fredrik Nylén – ni vet Karlskogasonen som efter en karriär som hockeyspelare i hockeyallsvenskan snubblade in på multisport, blev elitkonditionsidrottare och i vintras bland annat vann Ice race vintage på Hjälmaren och körde vintertriathlonvärldscupen i Kanada.
Nu var han med och grejade en 18:e-plats åt Karlstadbaserade laget Sweco Adventure, inte riktigt vad d ehoppats på, men som de själva skriver i sin racerapport (som för övrigt är väldigt genomarbetad och intressant; läs bland annat om hur Nylén ”körde [mountainbike i] 50 knyck sovande” efter att ha ”sopat tån i ett ostron eller en sten när vi gick i land och det blödde rejält”): ”Konkurrensen är numera väldigt hård. På ett VM är alla lag från hela världen med. I dag finns nog i alla fall 25 lag med kapacitet till en topp tio på ett VM. Så minsta misstag kostar.” Och några misstag blev det: ”Vi hade tidigt dragit på oss två timmars strafftid för att vi glömde ta med en GPS-tracker i ryggsäcken ut på en sträcka. Med den strafftiden borträknad fanns en tolfte plats inom räckhåll.”

På tal om lite vagt lokala idrottare har ni väl förresten inte missat att VM-silvermedaljören Maria Rydqvist, som till och från representerade Örebrobaserade långloppslaget Sysarb/Oneway/Team Skistart.com under tre säsonger, släppt en bok om ojämställdheten inom skidsporten, som ska bli mycket intressanta att läsa. Mer skidor, inför Bruksvallsloppet, blir det i morgon här på bloggen!

Som jag väl lite vagt spekulerade i häromdagen kom Louise Wiker inte med i första omgången av uttagna löpare till terräng-EM, trots lagguldet och individuella fjärdeplatsen i helgens NM. Men slutgiltiga EM-uttagningen är fortfarande två veckor borta.

Webb-tv: Här springer de in som segrare i Örebroloppet

Missade, oförklarligt nog, Örebroloppet när jag satte ihop helgens höjdare i går. Multisportloppet som ingår i Örebro xchallenge och som precis som vanligt avgjordes med löpning/mountainbike/kanot/lättare orientering i områdena runt Karlslund och Hästhagen på lördagen. För att väga upp för mitt misstag tog jag en sväng förbi före jobbet, och fick se en rafflande upplösning i herrklassen där Erik Höglund och Hjalmar Hurtig hade tagit en tidig ledning men jagades ned av Mats Carlberg (mr Moto Eagle Tour) och Pär Wedin under inledningen av den avslutande orienteringen.
Carlberg och Wedin gick ifrån i en 30-sekundersledning med bara kilometer kvar, men läste sedan fel på kartan, missade en bro, och brände 56 sekunder gentemot Höglund och Hurtig, vilket blev helt avgörande. När de väl hade tagit tillbaka ledningen utökade Höglund/Hurtig den till över två minuter, och efteråt satt Carlberg i gräset och svor långa ramsor.
– Det känns sjukt bra, sa Höglund i segerintervjun.
– Erik öppnade hårt, och sedan hängde jag på. Men löpningen kändes bra, och cyklingen kändes också bra. Där bytte vi, där var jag lite starkare, så då körde vi stenhårt. De (Carlberg/Wedin) låg och drog en lång bit och vi försökte bita i, men sedan var vi starka på slutet. En bra grej var att vi aldrig bytte skor, vi körde samma utrustning hela vägen och fick därför ett försprång på 20–30 sekunder ut på kanoten, berättade Hurtig.
– På avslutande orienteringen tog vi första kontrollen först, men de kom ikapp oss när vi bommade vägen dit, och så låg de 20–100 meter före oss hela vägen tills det var två–tre kontroller kvar då de gick fel och vi kunde gå om. Och då såg vi dem inte mer, sa Höglund.
Lisa Hällsten och Åsa Tobiasson var snabbaste damlag, Xara Sand och Marcus Jonsson vann mixedklassen. Bbild på herrsegrarna nedan (och en liten filmsnutt från målgången här).

Emilia Fahlin gjorde en urstark klungspurt och blev fyra i första etappen av Auensteiner Radsportage i stenhårt motstånd (precis som i Tour of Norway i fjol spurtade hon ned bland andra silver-Emma Johansson). Det har jag skrivit lite mer om här.

Och från gårdagens VM-tester i orientering kan man konstatera att Lilian Forsgrens sjätteplats var det stora glädjeämnet (men en sjätteplats ger ju knappast en VM-plats eftersom Sverige bara har tre platser dit). Martin Regborn missade en kontroll för andra tävlingen i rad (och sjätte gången på 15 år, enligt hans twitter, där han kallar det ”dålig ny ovana” men skriver att han hade ”bra känsla så länge det varade”). Regborn låg på 13:e plats efter 14 av 18 kontroller, men sprang förbi den 15:e. Filip Dahlgren kom inte till start.

Hjalmar Hurtig och Erik Höglund (med dottern Freja i famnen) vann Örebroloppet. Mobilfoto: Jonas Brännmyr
Hjalmar Hurtig och Erik Höglund (med dottern Freja i famnen) vann Örebroloppet. Mobilfoto: Jonas Brännmyr