Upphittade cykelresultat (det var väl en jävligt klickjagande rubrik!)

Närkeserien i mountainbike körde ju igång redan förra veckan, men inte förrän nu har jag lyckats hitta en läsbar resultatlista från tävlingen, som förstås vann av Fredrik Berg (förstås eftersom han kör varenda tävling han kommer över, bland annat vann de tre loppen upp till Rusakulan, och då varken Matthias Wengelin och Axel Lindh kom till start) och Susanne Jarl (som var enda dam till start). De andra på herrpallen var Magnus Pettersen och David Lundgren. Närkeserien, som hade premiär förra året och är ett sorts instegsserie där vem som helst kan prova att tävla i mountainbike, körs i år över sju deltävlingar (där fyra av sju faktiskt körs i Närke). Premiären alltså förra veckan, därefter följer tävlingar i Kilsmo den 11 maj, i Laxå den 18 maj, i Karlskoga den 1 juni, i Nora den 8 juni, i Lindesberg den 22 augusti och i Markaskogen (där också premiären kördes förra veckan) den 31 augusti.

Hittade även ett par mountainbikeresultat från söndagen och måndagen (helgens stora begivenhet, premiären i Sverigecupen i lördags), har jag ju redan skrivit om. Wengelin följde upp sin tredjeplats där med en ny i Högbobiken på söndagen, återigen slagen av Emil Linde men nu också av Alex Bergenzer (med fem sekunders marignal). Och på måndagen kördes andra deltävlingen i Västgötacupen, 1:a-majloppet i Kvänum, där Almby ställde upp med massor av ungdomar och Berg körde hem en sjätteplats i elitklassen, 2,5 minuter bakom endurospecialisten David Kangas.

Kemppi tog fjärde – och 19:e – raka i Kumla (och så lite annat som hände på lördagen …)

Mikaela Kemppi har ju varit löparen att slå i länet de senaste åren (även om Josefin Gerdevåg hade ett visst övertag inbördes 2015), och den här våren kanske mer än någonsin: När klassiska tiokilometerstävlingen Kumla stadslopp avgjordes på lördagen tog Kemppi fjärde fullpoängaren på fyra tävling i långloppscupen i vår efter Startmilen (då hon var tvåa men bästa länslöpare), korta terräng-DM och halvmaraton-DM (Örebro AIK halvmaraton, alltså). Ja, räknar man alla lopp Kemppi ställt upp i så var det här 19:e raka i långloppscupen där hon tog full poäng, en svit som håller sedan Åstadslopppet 2015. Loppet i Kumla är knixigt och bjuder sällan på några jättetider, och Kemppi bärgade segern på 38.12, 1.26 före Gerdevåg som smyger vidare med sin comeback efter vinterns barnafödande. Liduina van Sitteren tog tredjeplatsen, ytterligare ett par minuter bakom.
På herrsidan anförde en viss Erik Anfält en Örebro AIK-trippel i Kumla, med ett lopp på 33.45 (Jakob Nilsson tvåa på 34.35, Ludvig Börjesson trea på 34.42), och klättrade därmed förbi Tiomilalöpande Per Sjögren och upp i topp i långloppscupen.

Tiomila, ja. Herrloppet startar nu vid 21, och hur det gick för Tisaren i damloppet kan ni läsa mer om i den här pluslåsta artikeln. Eller ja, resultatet vet ni förstås: Tisaren, som siktade på topp fem, fick nöja sig med en femteplats sedan Josefin Tjernlund inte lyckats komma med i tätklungan på den raka tredjesträckan och avståndet framåt då istället växte rejält, men alla kommenterar finns att läsa i den där artikeln. Näst bästa länslag? Milan, på 103:e plats, tätt före Tisarens andralag på 107:e och Hagabys förstalag på 109:e.

I Örebro actionrun höll mina två favorittippade löpare (inflyttade örebroarna Martin Bäckström och Sara Forsström), och segerintervjuer och en hel del annat kan ni se här.

Emilia Fahlin och hennes Wiggle-High5 fick ett par framgångar i Tour de Yorkshire: Tyskan Claudia Lichtenberg var först uppför Côte de Lofthouse och vann därmed bergspristävlingen, och italienskan Giorgia Bronzini blev tvåa i klungspurten om andraplatsen bakom utbrytaren Elizabeth Deignan, trea totalt alltså. Fahlin rullade i mål som 47:a, åtta minuter bakom (i en stor grupp med cyklisterna från 18:e plats och nedåt).

Från premiären i Sverigecupen i mountainbike, Klippingracet i Säter, har jag inte sett mer än en pallbild med Emil Lindgren före Emil Linde och med Örebrocyklisten Matthias Wengelin på tredje plats. Vi får väl se när det dyker upp en resultatlista (och när det gör det från Närkeserien i MTB, som visst körde igång i tordags och som har sju deltävlingar planerade den här säsongen, närmast i Kilsmo den 11 maj):

Och själv då? Jo, jag sprang för första gången Örebro parkrun i förmiddags. Det var trevligt, men kämpigt. Formen saknas fortfarande helt (jag kan väl skylla på blodbrist, sömnbrist, att jag varken hann värma upp eller gå på toa, men det är bara undanflykter), och jag hade blodsmak i munnen när jag korsade mållinjen ganska exakt fyra minuter över mitt femkilometerspers. En 60-taggare seglade förbi mig halvvägs och drygade sedan ifrån med nästan en minut, och när jag korsade mållinjen stannade klockan på 23.46. Förbättringspotential saknas ju i varje fall inte. VM-triathleten Morgan Pätsi sprang tävlingen som en fartökning på sitt långpass och vann på 18.21. Annica Sjölund tog tredje segern på damsidan av tre möjliga, nu på 24.17.

Holler bröt i Holland – men fick mersmak: ”Får se om jag har motivation …”

Häromdagen skrev jag om Monica Steinmo Holler, Laxås förra U23-Europamästare och VM-cyklist som gjorde en för mig och många andra mycket överraskande comeback på högsta internationella nivå när Boels rental tour drog igång i tisdags. Jag skrev, lite illa bakgrundskollat, att Holler körde för norska landslaget, men faktum är att hon körde under norsk flagg för ett lag som några vänner till Holler satt samman under namnet Regional Team Scandinavia. Det, och mycket annat, fick jag reda på när jag i dag fick tag i Holler på telefon i Nederländerna, efter att hon valt att kliva av touren under den tredje etappen. Och jag började förstås med att fråga hur det kommer sig att hon gjorde comeback nu, fem år efter senaste loppet som proffs och 4,5 sedan hon officiellt ställde in cykelskorna i garderoben.

– För två månader sedan fick jag ett infall att det skulle vara lite kul att cykla igen. Så jag ställde upp i en tävling i svenska cupen när jag bara hade tränat två gånger. Det var lite kul, så jag ställde upp på nästa cuptävling också, i Malmö, och den vann jag. Jag tyckte det var helt sjukt, för jag hade ju fortfarande bara gjort några få träningspass och hade som bäst hoppats på en topp tio-plats. Och sedan fick jag den här möjligheten att åka till Holland, och då kunde jag inte tacka nej. Så plötsligt var jag här, säger Holler till Konditionsbloggen.
Så, hur ser satsningen ut?
– Jag skulle egentligen säga att det här är en comeback, men … Jag har tränat kanske 150 timmar om året, senaste åren. Det är ju tre timmar i veckan, en bråkdel av vad jag la förr. Och jag har mest hållit igång för triathlontävlingar, som Jönköping halvironman i somras (åtta i D30 på 5.23.31).
Hur har det känts att vara tillbaka, då?
– Det har varit jobbigt, det går fort. Första dagen hängde jag med tills det var tre kilometer kvar, men då hade det gått i 47 kilometer i timmen i snitt sista tre-fyra milen, så då orkade jag inte mer och tappade tätklungan. Och i dag fick jag dessvärre kliva av. Träningsbakgrunden är för dålig, det går inte att komma här som motionsåkare och försöka hänga på världens bästa i ett etapplopp … Men det har varit jättekul att vara här och få träffa lite folk man inte sett på länge.
Har du blivit sugen på en mer ”riktig” comeback?
– Jag vet inte, vi får se hur det känns, om jag får lust att börja träna igen.
När du la av var det väl just på grund av motivationsbrist?
– Jag tränade hårt och fel då. Prövade mer träning, mindre träning, ingenting hjälpte. Det hände ingenting. Till slut visste jag inte vad jag skulle göra, jag blev bara frustrerad. Då försvann motivationen. Det var en plåga bara att sätta sig på cykeln. Nu för tiden cyklar jag helt kravlöst, bara när jag har lust. Och jag märker att kroppen svara mycket bättre på träningen jag lägger ned nu, det lilla jag gör. Nu förstår jag hur man ska träna.
Har du några planer för framtiden, då?
– Nä, ingenting inplanerat. Men jag kanske kör Jönköping halvironman igen. Kanske ställer upp på Mallorca också, pappa ska köra där (NA uppmärksammade när Josef Holler, 63, blev fyra i den tävlingen för två år sedan). Men jag tar det som det kommer.
Kan det bli en renodlad cykelcomeback, eller är det helt uteslutet?
– Uteslutet, nej. Men vi får se. Kanske blir det i alla fall några fler tävlingar nästa år, men det beror på om jag har motivation att träna i höst och vinter.

Det blev seger på walk over för Almbys Johan Fintling i sammandraget i den första upplagan av Närkeserien i mtb. Klart redan före kvällens kubbning i Markaskogen var att Per Sjögren tvingats kasta in handduken på grund av förkylning. ”Hela familjen dyngförkyld. Mycket trist”, twittrade han. Och eftersom Patric Normark inte var anmäld fanns ingen annan som kunde hota. Grythyttans Fredrik Berg dök upp och tog sin tredje seger på tre starter (mountainbikeorienteringsvirtuosen Marcus Jansson tog också en DNS, så vi fick inte se någon kamp där; Jansson och VM-femman Matthias Wengelin har vunnit de två deltävlingar Berg inte kört) närmast före Magnus Pettersen. Fintling blev fyra av fem startande, men det räckte gott att han var den enda som kört samtliga fem deltävlingar i herrklassen. Bland damerna var Maria Nilsson redan klar mästare och den enda som kom till start på torsdagskvällen.

Och för er som minns att jag (och Patrik Karlsson!) kutat ett par upplagor av Stockholms brantaste (ja, Karlsson har mig veterligen bara sprungit en) kan jag upplysa om att Göteborgs brantaste hade premiär på onsdagskvällen. Vi snackar 3 800 meter med 211 höjdmeter uppför Brudarebacken, och med två Göteborgsbaserade OK Tisaren-löpare i tätstriden med Lilian Forsgren som trea på 17.30 (1.16 bakom Amanda Bohlin) och Jonas Merz som femma på 14.37 (1.06 bakom VM-orienteraren och långdistansspecialisten Fredrik Bakkman).

Så kan Sjögren bli mtb-kung också (det krävs ganska mycket)

I morgon kväll är det final i Närkeserien i mtb (den sista ordinarie deltävlingen, på Kvarntorpshögen, har nämligen blivit inställd – vilket lämnar oss med det faktum att inte hälften, som tänkt från början, utan en majoritet av deltävlingarna i serien faktiskt avgjordes utanför Närke) och faktum är att det finns en hygglig chans att vi får se en ganska van mästare ta hem hela tjottaballongen. Ja, inte van som i vinna-mountainbiketävlingar-van (som Matthias Wengelin) utan van i att vinna tävlingar. Vi snackar, förstås (denna sensommar), om Per Sjögren.
För efter att, och det har jag skrivit tidigare så jag lånar fritt från mig själv, ha slagit till med tolfte bästa tid, bara 1.18 bakom täten, på den prestigefyllda förstasträckan i Tiomila i våras har det 36-åriga konditionsfenomenet hunnit med att sätta rekord i trappan på Kvarntorpshögen, vinna Vretstorps triathlon, DalenrundanBlodomloppet och nu senast Örebro actionrun. Likt en Danny Hallmén (minns i fjol när han tog SM-guld i kanot, EM-medalj i quadrathlon och körde swimrun, multisport, triathlon, löpning, you name it) har Sjögren farit fram över hela grenspektrat, och givetvis har han passat på att trampa lite mountainbike. Så förtjänstfullt, faktiskt, att han vann den 70 kilometer långa ultraklassen i mtb-loppet Fjällturen i Funäsdalen i somras med över 12,5 minuters marginal – och så han har chansen att ta hem totalen i Närkeserien i kväll. Men det krävs en del. Så här ser förutsättningarna ut inför avslutningen i Markskogen vid 18-tiden på torsdagen:
Almbys Johan Fintling leder på 78 poäng medan Sjögren är tvåa på 73. Eftersom antalet deltävlingar åkarna fullföljt ger bonuspoäng, och Fintling kört alla medan Sjögren missade den senaste i Lindesberg, så kommer Fintling få tio bonuspoäng redan när han ställer sig på startlinjen i morgon medan Sjögren får sju. Därtill är antalet körda deltävlingar särskiljande om två åkare slutar på samma poäng, så Fintling vinner om Sjögren tar in de åtta poäng han år efter – Sjögren måste vinna med nio. Eftersom deltagande men placering sämre än 19 ger tre poäng måste Sjögren under alla förutsättningar vara sämst elva i mål (då vinner han om Fintling är 20:a eller sämre). Nu har startfälten inte varit särskiljt stora i herrklassen, så vi får nog förutsätta att Sjögren måste vinna för att ha en chans på totalen; i sådana fall tar han hem den om Fintling blir femma eller sämre. Blir Sjögren tvåa eller trea får Fintling inte bli bättre än sexa respektive åtta. Och ja, så där kan man fortsätta räkna. Det ser tufft ut för Sjögren, men inte ogörligt. Deras inbördes möten hittills är tvåa-femma, fyra-nia och trea-tvåa, samtliga i Sjögrens favör, medan Fintling blev trea i loppet Sjögren inte ställde upp i.
Fredrik Berg har vunnit de två deltävlingar han ställt upp i, Matthias Wengelin och mountainbikeorienterare-Marcus Jansson varsin. Bara den sistnämnde är föranmäld till torsdagens kubbning.
På damsidan är Maria Nilsson, Karlskogcyklisterna, den ende som kört mer än en deltävling. Hon har kört tre, vunnit två och varit tvåa bakom Linda Meijer i en, och därmed redan avgjort sammandraget.

Hur det gick för Mattias Nätterlund i Hälsoloppet i tisdags, som jag skrev att han skulle kuta häromdagen? Tja, han slutade tolva på 35.19 över mildistansen (dagen efter han sprang lika långa Blodomloppet i Västerås på 34.03), knappt fyra minuter bakom veteranen Lars Södergård, Spårvägen. ”Sämre ben och huvud i dag men en bra genomkörare. Bättre ben och huvud kommer behövas söndag om södra backen ska besegras sub4”, skriver Nätterlund på Instagram om loppet och tankarna inför Kilsbergen trailrun.

Monica Holler? Nja, det blev ingen framgång för det norska landslaget i dagens lagtempo i Gennep, Nederländerna. 13:e plats av 15 lag, slagna med drygt fem minuter av Boels-Dolmans (anförda av regerande linjevärldsmästaren Lizzie Armitstead). Boels Rental Tour avslutas med fyra linjeetapper på mellan 110 och 123 kilometer torsdag-måndag.

Dubbla storlopp i Örebro i veckan – lockar ut tusentals löpare på gatorna

5 226 anmälda till Blodomloppet på torsdag, skriver IF Start på Instagram i dag. Och 2 000 deltagare kommer springa Örebro actionrun på lördag, skriver Richard Göransson, motorsportprofilen som är en av loppets arrangörer, i ett pressmeddelande.

Blodomloppet, som är ett koncept som arrangeras på en rad orter och skänker fokus åt den viktiga blodgivningen, startade 1993 och kom till Örebro fem år senare. Därmed är årets lopp det 19 i ordningen i stan, och bjuder på klasser på tio kilometer, fem kilometer och 750 meter (för barn), alla med start och mål vid Trängens IP på Väster. Erik Anfält och Mikaela Kemppi är hör och häpna regerande mästare i tävlingen efter att ha vunnit på 32.27 respektive 37.26 förra året, men ingen av dem lär komma till start i år eftersom Anfält är sliten efter Ultravasan 45 i lördags och Kemppi gör SM-debut på 10 000 meter dagen därpå.

Örebro actionrun hade ju premiär förra året, då bland annat jag var med och sprang med kamera på huvudet. Cimmie Wignell från Odensbacken fixade hemmaseger i herrklassen då (han ligger elva på hinderbanearrangören Toughest rankning just nu), medan Sara Trolte från Uppsala vann damklassen (hon toppar samma rankning). Jag hittar dock ingen av dem i startlistan, men anmälan är öppen ända fram till starten på lördag. Hur som helst utlovas ett antal nya hinder på årets bana (den är alltjämt 7,5 kilometer lång men innehåller i år hela 36 hinder), och Göransson är nöjd:
– Hinderbanelöpning växer och ett citylopp är något unikt. Vi ser fram mot en folkfest på stan, säger han i pressmeddelandet.

Förutom de här båda loppen är det dessutom friidrotts-SM i helgen (jag tänkte kika närmare på startlistorna i morgon) och därtill Östansjöloppet (som med sin individuella start är en liten personlig favorit i långloppscupen) på lördagen. Det ska springas både kors och tvär den här veckan, så att säga.

För övrigt kom resultaten från helgens deltävling i Närkeserien i mountainbike, den fjärde av totalt sex, ut på nätet i kväll. CK Hymers Marcus Jansson tog hem segern, närmast före en Almbytrio anförd av Pontus Bergsten. Men några tidsangivelser bjuds det inte på. Samma dag, i söndags, gjorde förra veteran-VM-silvermedaljören Linda Meijer comeback i mountainbikespåren i en helt annan tävling, som hon berättar om på sin blogg. Och visst blev det seger direkt, som vanligt.

Helgens höjdare: Kan Anfält utmana om segern i Ultravasan?

1. Orienterings-VM
Det har gått tolv år sedan senast. Men med start i morgon, lördag, är det äntligen dags igen: Orienterings-VM i Sverige, i Strömstad (och tisdagens medeldistans i Tanum). Lite skralt med länsdeltagare då tidigare VM-löpare som Lilian Forsgren och Filip Dahlgren inte haft toppform i år (eller varit skadade) och andra som varit med kring landslagen som Daniel Attås och Josefin Tjernlund ännu inte tagit klivet till VM-nivå. Så Martin Regborn blir enda länslöpare i mästerskapet, och lördagens sprint blir, om inget oförutsett händer (Regborn är reserv på övriga distanser och tillgänglig för stafetten nästa lördag), hans enda distans under mästerskapet. Läs mer om Regborn i gårdagens blogg och i dagens pappers-NA (som går att köpa som e-tidning på na.se).

2. Vårgårda GP
Redan i eftermiddag avgörs lagtempot, och på söndag är det dags för det klassiska linjeloppet. Jag skrev en del om Emilia Fahlin häromdagen. Hon gör sin sjätte tävling i Vårgårda och har placeringsraden 46–41–17–43–52 i linjeloppet, men hoppas i år kunna vara med betydligt längre fram när det ska avgöras.

3. Ultravasan och Vasastafetten
Garphytteorienteraren Filip Dahlgren är ju regerande mästare i Vasastafetten med sitt IFK Lidingö, och Örebro AIK kom tvåa i fjol (med bland andra Erik Anfält, Mikaela Kemppi och Mattias Nätterlund i laget), men i år kommer inget av lagen till start. Eller ja, Örebro AIK ställer upp med ett lag, men utan så mycket elitinslag, utan någon av löparna från i fjol (men däremot med Cristoffer Stockman och Ann-Sofie Berg). Att hålla utkik på är också Karlskogalaget Happy Homes, som förutom ett par av min träningskompisar innehåller dubble VM-guldmedaljören (i draghund) Timo Silvola. Men allra mest spännande är förstås Erik Anfälts start i Ultravasan 45 (även om det hade varit ännu roligare att se honom i 90-kilometersklassen, men de distanserna har maratonlandslagslöparen från Örebro ännu inte klivit upp på). I fjol vann Fritjof Fagerlund på 2.45.30, och en tid under tre timmar räckte till topp sex. Det är svårt att säga exakt vad Anfält är god för på det här underlaget, men någonstans där uppe kommer han naturligtvis att vara med.

Bubblare: I Anfälts (och Nätterlunds) frånvaro blir lördagens DM på 10 000 meter plötsligt lite öppnare (på herrsidan; på damsidan kommer Mikaela Kemppi förstås leka hem det). Jakob Nilsson har ju vunnit det mesta i långloppscupen i år, och har bästa anmälningstiden, men Fredrik Johnsson och Michael Welday är bara 33 resepktive 59 sekunder bakom och blir det ett taktiskt lopp på Skölvboslätts IP kanske någon kan hota. Förre swimrunvärldsmästaren Bibben Nordblom och hela 31 triathleter från Örebro AIK (däribland konditionsbloggsbekantingar som Morgan Pätsi, Anders Ekholm, Mikael Selvin, Mikael Spiris och förre Örebro IK-hockeyspelaren Peter Jellvert) ställer upp i Kalmar ironman som avgörs på lördag. På söndag är det dessutom dags för höstens första och säsongens totalt fjärde deltävling i Närkeserien i mountainbike. Och så ställer KFUM Örebro upp med ett lag i lag-ungdoms-SM i friidrott för 15–17-åringar i Huddinge där Tobias Tranderyd (800 meter), Olle Tyrsmo (2 000 meter hinder) och Lisa Brorson (3 000 meter) står för konditionsinslagen.

Filip uttagen – i ”fel” landslag

Nu är det officiellt bekräftat. Degerforsaren Filip Jacobsson, 18, får inte springa junior-VM i Schweiz i helgen, efter att ha misslyckats med att nå topplaceringar i helgens JVM-tester i Huskvarna. Hans klubbkompis i OK Tisaren, Andrea Svensson – som efter två JVM, med guldet i stafett i fjol som största framgången, siktade mot att knipa ett individuellt guld som sistaårsjunior i år – finns förstås inte heller med efter att hon tvingats ställa in hela vårens tävlande, och i sista stund också helgens JVM-tester, på grund av en inflammation i ena knäet.
Filip kan dock trösta sig med en, förvisso helt solklart given, plats i landslagstruppen i skidorientering även kommande vinter, meddelar Svenska orienteringsförbundet.

Det blir för övrigt inga länslöpare till start i morgondagens medeldistanskval vid orienterings-EM i Jesenik. Återstår därmed bara lördagens stafetter, där Martin Regborn förstås lära vara självskriven i svenska förstalaget och där Josefin Tjernlund och (först och främst) Lilian Forsgren kan vara påtänkta för ett andralag. Lagen tas ut först på fredag kväll.

Ett mycket sent påpekande är att jag missade tredje deltävlingen i Närkeserien i mountainbike, som avgjordes i Nora (andra deltävling av tre utanför Närke …) förra torsdagen med Fredrik Berg och Maria Nilsson som vinnare. Känns ändå skönt att det fanns kollegor som höll koll.

Bloggen tar nu minisemester och är tillbaka först på tisdag. Men missa för allt i världen inte lördagens stafetter i orienterings-EM, mountainbikelångloppet Långa Lugnet på lördag, Utö swimrun på söndag, stafett-SM med KFUM Örebro-lag på 3×800 meter i P17-klassen och Tim Sundström i Turebergs herrlag på 4×1 500 meter, eller Rallarrundan i Hallsberg på måndag. Eller något annat av allt spännande som händer heller, förstås. Vi hörs!

Nytt namn – dags för ny kung: Haben Kidane vann Gubbracet

Med sju segrar och två andraplatser var Per Sjögren den obestridlige kungen av Grabbhalvan. Men när herrarnas femkilometerslopp på Vårrusetbanan i år bytte skepnad till Gubbracet fick vi också en ny regent på tronen: Haben Kidane, 18. Hälleforslöparen, som tävlar för Eskilstuna, följde upp lördagens seger i Hälleforsterrängen med en ny viktoria på tisdagen. Redan förra året var Kidane fyra i Grabbhalvan, bara 14 sekunder bakom segrande Sjögren, fem bakom VM-orienteraren Martin Regborn och fyra bakom Oskar Andrén. I kväll stod Regborn bredvid och knäppte mobilbilder när Kidane helt ohotad sprang 20 sekunder snabbare än han själv gjorde i fjol och fem sekunder snabbare än Sjögren gjorde då (15.35 som segrartid i år), vilket den här gången gav en segermarginal på 27 sekunder ned till just Sjögren och ytterligare fem till Andrén som blev trea i år igen. Ett riktigt bra resultat av en 18-årig talang, givetvis, men jag kan inte låta bli att imponeras minst lika mycket av Sjögren som har ett halv decennium av skadestrul bakom sig och i vinter knappt sprungit någonting, men som nu presterat två topplopp på fyra dagar; tolva på Tiomilas förstasträcka och nu femkilometern på just över 16 minuter. Hur är karln funtad?

Deltagarmässigt var årets upplaga av tävlingen att det långsiktiga tappet i antalet löpare i Grabbhalvan/Gubbracet som pågått en lång tid nu fick ny fart. Bara jämfört med förra året försvann över 37 procent, långt mer än två tredjedelar, av deltagarna, och sedan 2009 (min statistik sträcker sig tyvärr bara bak till 2008) har startfältet nu krympt till mindre än hälften:
2008: 1 482.
2009: 1 309 (-11,7 procent).
2010: 1 182 (-9,7 procent).
2011: 1 172 (-0,8 procent).
2012: 1 128 (-3,8 procent).
2013: 1 104 (-2,1 procent).
2014: 1 077 (-2,4 procent).
2015: 1 094 (+1,6 procent).
2016: 681 (Gubbracet; -37,8 procent).

För övrigt gick åtta man (1,3 procent) under 17 minuter, 25 (3,7 procent) under 18, 42 (6,2 procent) under 19 och 84 (12,3 procent) under 20. Vad säger det om folkhälsan i länet? Ja, och så direktsände NA förstås loppet.

Innan Regborn drog till Gustavsviksbadet och plåtade målgångar sprang han sjätte deltävlingen i Milans poängtävling, som i avgjordes vid Kattjärn, mellan Lindesberg och Nora, på eftermiddagen. Regborn, som var tvåa på Tiomilas förstasträcka, bara två sekunder från segern, i lördags och drar igång tävlandet i EM i Polen redan i helgen, nöjde sig, av resultatlistan att döma, med att jogga runt och ta en tredjeplats bakom Simon Hedlund, som tävlar för Eskilstunaklubben Ärla, och som tog andra raka segern och därmed befäste ledningen i sammandraget (han är ännu ensam om att ha gjort sex tävlingar, maximalt antal man får räkna, på långa banan; men två segrar kan ju ingen ta ifrån honom). Milans egen Lisa Westerberg var bästa dam (hon är bäst även i sammandraget), drygt två minuter före klubbkompisen Josefin Erlandsson.

För övrigt har resultatlistan från Närkeserien i mountainbike, härifrån mina hemtrakter i Karlskoga, förra veckan nu dykt upp. Och visst var det en viss VM-sexa som anmälde sig till träningstävlingsserien och tog hem hela tjottaballongen!

Närkeserien i mountainbike succé redan före premiären: ”Vill att det ska vara lite fest”

I morgon kväll är det premiär för en helt ny tävlingsserie i konditionsidrottslänet: Närkeserien i mountainbike (vilket är ett lite lustigt namn eftersom bara hälften av deltävlingarna körs i Närke; två i Västmanland och en i Värmland). Totalt alltså sex deltävlingar, utspridda över fem vardagskvällar och en söndag i april, maj, augusti och september. Premiären körs vid Markaspåret/Ljungstugan, och bara föranmälan uppgår till nästan 100 cyklister vilket väl får klassas som succé. Konditionsbloggen ringde givetvis upp tävlingssamordnaren Rickard Zaxin för att höra lite mer om detaljerna.

– Mountainbikecyklingen har verkligen haft en boom de senaste året. När jag började cykla bakade tränaren i Almby tårta och firade när vi för första gången var över 30 på ett pass. Nu är det tresiffrigt varje gång, och rekordet är på 160 cyklister när vi samlades vid Svampen och cyklade norröver på ett pass för 1,5 år sedan. Men nu vill vi att fler också ska upptäcka hur kul det är att sätta nummerlapp på cykeln. I tre-fyra år har vi kört spontana träningstävlingar, och gensvaret har varit väldigt positivt, så nu har vi satt ihop en serie med tabellställning och sådana saker. Det är fortfarande träningstävlingar, man behöver ingen licens för att vara med, säger Zaxin till Konditionsbloggen.
Hur tuff terräng, snackar vi då?
– Det är lättcyklat. Tävlingsklasserna kommer ha en tävlingstid på runt 40-45 minuter med små tekniska inslag, men mestadels snackar vi ganska snäll stig. Vi vill att alla ska kunna vara med och vi vill inte ha några skador, så största skillnaden på tävlingsklassen jämfört med de andra är att det blir lite mer höjdmeter. Totalt har vi tre banor, för nio-tio-åringar och uppåt. I första deltävlingen har de vuxna en bana på 1 300 meter där man börjar med en ganska fin sväng i skogen, sedan kommer man tillbaka ned mot Ljungstugan efter några hundra meter, försvinner hundra meter igen och sedan kör en längre slinga på 300-400 meter nere vid arenan. Allt för att publiken ska kunna heja och man ska kunna få hjälp om man får en punktering eller något sådant. Vi vill att det ska vara lite fest.
Har några av de tyngre namnen anmält sig?
– Matthias Wengelin ligger hemma och är sjuk, Axel Lindh jobbar och Linda Meijer är i varje fall inte föranmäld. Men vi har några som tävlat på veteran-VM, som Magnus Pettersen och Mats Rönnbacka (och dessutom är elitsatsande Grythyttecyklisten Fredrik Berg och STCC-mästaren Rickard Göransson anmälda). Det är kul att vi har allt från VM-åkare till rundnätta gubbar på 100 kilo plus som ställer upp, det är lite av charmen. Det är roligt att de fullärda vill ställa upp, men det viktigaste är att vi vill att den stora merparten ska upptäcka att det inte är så farligt att vara några stycken som ligger tätt på stigen. Faller det väl ut kommer vi nog att licensiera tävlingen till nästa säsong, och använda Svenska cykelförbundets anmälningssystemet. Dessutom kommer vi att ta fram en mästartröja tills dess. Men även om vem som helst är välkommen att ställa upp är det bara de från länet som kommer att ingå i serien, samla poäng och kunna ta tröjan.

Cykling på en något högre nivå: Av officiella twitteruppdateringar att döma var Emilia Fahlin i en rätt lång utbrytning i La Flèche Wallone i dag. Hon gjorde bra reklam för sig själv och stallet, men i slutändan räckte det inte till på den extremt kuperade banan (och det hade hon ju flaggat för på förhand, det här var ingen favorittävling för Örebrocyklisten), och över mållinjen var Fahlin 83:a, knappt sju minuter bakom nederländska Rabobank-Liv-cyklisten Anna van der Breggen som vann för andra året i rad efter att ha mosat konkurrenterna uppför Mur de Huy. Emma Johansson sjua, Fahlins lagkompisar Malgorzata Jasinska och Ane Santesteban 13:e och 16:e, knappa minuten bakom.

Efter gårdagens blogginlägg påpekade Martin Regborn på twitter att Milans poängtävling den här gången hade varit en nedjogg för honom efter ett betydligt tuffare intervallpass tidigare under kvällen. Vilket förstås förklarar att Dahlgren drog ifrån så successivt. Regborn skrev dessutom ett mycket läsvärt hyllningsinlägg till tävlingsserien på sin blogg efteråt.

Tredje deltävlingen i Glanshammars terrängserie? Där var Henrik Eknor snabbast på 8.52 (tredje bästa tiden i år, bara han själv och P15-löparen Melker Forsberg har sprungit fortare). Johan Ingjald dock tvåa igen, och behåller därmed totalledningen (inga seniordamer kom till start den här kvällen, så snabbaste dam var Minna Seger på 10.33 i F15-klassen.

Nu tar bloggen semester i fem dagar, men missa inte andra tävlingshelgen i orienteringens elitserie (lördag och söndag), Degerfors och Karlskogas stora orienteringshelg med Boforsloppet och Letälvsträffen, Kumla stadslopp och Munkastigen trailrun och allt annat spännande som förmodligen händer i helgen men som jag nu i semestermood inte kan plocka fram på rak arm. Vi hörs på tisdag!