Ahlsson blir fjärde konditionsidrottaren på tolv år att nomineras till NA:s guldklocka – Högberg nominerad för andra gången

I morse tillkännagavs de sju kandidaterna till NA:s guldklocka, länets mest prestigefyllda idrottspris (ett sorts lokalt bragdguld där vi på NA:s sportredaktion utgör juryn). Ur konditionsidrottsperspektiv brukar ju den här omröstningen utgöra ett mörker: Även om orientering och friidrott är två av de tre mest prisade idrotterna med totalt 18 utmärkelser ligger de flesta långt tillbaka i den 85-åriga historien. Faktum är att ingen konditionsidrottare prisats sedan cyklisten Monica Holler fick klockan 2004. 2012–2015 var läget så illa att ingen konditionsidrottare ens blev nominerad, vilket fick mig att 2014 dra igång NA:s pulsklocka här på bloggen. Den lever vidare, och nästa vecka kommer årets kandidater att offentliggöras.
Två som jag redan nu kan avslöja finns med på den listan är Jacob Ahlsson och Rebecca Högberg, som letat sig in som två av de sju kandidaterna till årets guldklocka, för sina respektive SM-guld. Just svenska mästerskap brukar inte räcka så långt i guldklockesammanhang, eftersom det alltid finns någon som plockat internationella titlar (eller något lag som presterat bra i de nationella seriesystemen), men just det här coronaåret skulle jag säga att de båda verkligen är med i matchen.
För Högberg är det faktiskt den andra nomineringen – den första kom efter hennes senaste SM-guld, 2009. Sedan dess har hon ju bland annat fött två barn och dragits med ett par sega skador. Tittar man tillbaka på de elva år som gått sedan dess är det bara två andra konditionsidrottare som varit nominerade till Guldklockan (totalt har 65 nomineringar gjorts, fem–sju per år): Emilia Fahlin 2009, 2010, 2011, 2016 och 2018 och Martin Regborn 2016 (totalt har . Men i år skrivs alltså även Jacob Ahlssons namn in i historieböckerna, medan Rebecca Högberg får ytterligare en pinne bakom hennes.
Kandidaterna kommer att presenteras närmare en och en den närmaste veckan, och först ut är just Ahlsson i morgon, fredag.
Det finns en rådgivande webbomröstning om vem som ska vinna priset, men juryn har total bestämmanderätt.

Drömförhållanden – då kan det bli rekordtidig start för längsta skridskotävlingen (och Ahlsson lämnar Örebrocyklisterna)

Kallt och torrt väder gör att det just nu råder drömförhållanden för skridskoåkning på de sjöar som hunnit frysa till, vilket förstås blir allt fler ju längre kylan håller i sig. Hemfjärden lär vara magisk just nu (även om jag förstås inte uppmanar någon att ge sig ut om man inte har gedigen kunskap, redskap och sällskap). Nu visar prognoserna förvisso mildare väder och några regndroppar i helgen, men sedan ska det frysa på igen och det har gett Random events förhoppningar om att det ska gå att arrangera Ice race vintage, 20-milatävlingen som är en av Sveriges längsta skridskotävlingar och körs på en varvbana mellan Rävgången och Lindholmen, redan nästa lördag skriver de på instagram (tävlingen arrangeras den första lördagen under säsongen då isförhållandena tillåter det, och utlyses på onsdagen, tre dagar före tävlingen). För att klara tävlingen ska man dessutom använda tidstypisk utrustning från 1963 och åka på under tio timmar och 59 minuter.
Både 2013/14, då tävlingen drogs igång, och 2014/15 blev den inställd eftersom isen aldrig var åkbar, 2015/16 arrangerades det den 23 januari (Fredrik Nylén vann på 8.24, även Bella Lagrange och Thomas Jansson klarade maxtiden), 2016/17 arrangerades det den 11 februari (Nylén vann igen, på nya rekordtiden 8.23.30; ingen annan fullföljde) och 2017/18 arrangerades det den 18 februari (ingen fullföljde, Fredrik Holmgren kom längst med 129 kilometer).

Ett helt annat besked kom också på sociala medier på onsdagen: Jacob Ahlsson, klubbens bästa herrcyklist, lämnar Örebrocyklisterna. Det skriver han själv på facebook: ”Med denna bild tackar jag Örebrocyklisterna för de åren jag tävlat för er och all hjälp jag fått från klubben. Men nu är det dags för något nytt! Mer info inom kort.” Därmed är det alltså inte bekräftat för vilka Ahlsson kommer att tävla 2019, men det lär visa sig inom kort. Ahlsson tog stora steg under 2018 och var bland annat på pallen i ett kermesselopp i Belgien och slutade femma i sammandraget i Svanesunds tredagars (där han ett tag var i virtuell ledning under en utbrytning på sista etappen).

Och på tal om Örebrocyklisterna pratade jag med Emilia Fahlin i dag, om att hon för sjätte gången är nominerad till NA:s guldklocka. Tycker ni att enda representanten för konditionsidrotten ska tilldelas länets mest prestigefyllda idrottspris tycker jag att ni ska gå in i artikeln och rösta på henne (observera att omröstning endast är vägledande, det är en jury – som jag råkar sitta med i – som utser vinnaren). Nomineringarna till det om möjligt ännu tyngre priset NA:s och Löpex Sports Pulsklocka kommer inom ett par veckor.

Ann, Torgny, Fredrik – och nu Axel (rakt in i historieböckerna!)

Han gjorde världscupdebut redan våren 2015, veckan efter junior-VM-succén, men då i nationell grupp, i Garphyttedräkten. Men på lördag är det alltså dags för Axel Ekström att för första gången köra världscup i det helvita svenska skidstället, och det är naturligtvis speciellt att ta plats i samma sexmanantrupp som Marcus Hellner, Johan Olsson och Daniel Richardsson (och för den delen Jens Burman och Martin Johansson). Axel, som förtjänat platsen genom andraplatser i fristilsloppen i de svenska testtävlingarna i Bruksvallarna (redan då förordade jag att han borde få åka just i Davos) och Idre, blir därmed den fjärde länsåkaren att göra så efter Ann Rosendahl-Torstensson, Torgny Mogren och Fredrik Persson (om jag inte missat någon, minnet är kort och världscupen startade redan 1973). Eftersom Hälleforssonen Torgny och Kilsmo-Fredrik tävlade hela sina elitkarriärer för Jämtlandsklubben Åsarna blir Ekström förste manlige åkare att representera en länsklubb i världscuplandslaget (även Ann körde för Garphyttan som elitaktiv, som när hon var med i OS i Sarajevo 1984 och bland annat tog en femteplats i stafett).
Axel hade ju redan anmält sig till skandinaviska cupen i Lillehammer, men får istället sätta sig på flyget till Davos efter att förbundskapten Rikard Grip ringt in glädjebeskedet. Där står ett fristilslopp över 30 kilometer, med masstart 14.30 på lördag, på programmet och det bjuds en härlig 7,5-kilometersslinga som ska avverkas fyra varv (i kontrast till de allt vanligare 2,5- eller 3,3-kilometersbanorna som tv-producenterna förmodligen älskar) med klättring från 1 554 till 1 669 meters stigning (så höjden över havet är också en faktor) på varje varv och totalt över 1 100 höjdmeter att plocka på fyra varv.
Motståndarna? Tja, jag har inte sett så många av de andra lagen än, men norrmännen lämnar Petter Northug hemma men radar ändå upp tunga namn som Martin Johnsrud Sundby, Sjur Röthe, Pål Golberg, Anders Glöersen och Falusensationen Johannes Kläbo i sin trupp till Davos. Det kan med andra ord bli hårdkörning redan från start, och ett slitgöra för Ekström. Men har han lyckats bibehålla, och rentav slipa, på formen sedan Bruksvallarna kan det bli en väldigt intressant lördag.

Varken Filip Danielsson eller Bill Impola (eller numera för Karlslund tävlande Maria Gräfnings heller, för den delen) får chansen i svenska landslagets regi i skandinaviska cupen i Lillehammer, den där tävlingen som Ekström egentligen skulle ha kört i helgen. Men alla tre är anmälda både till lördagens individuella lopp över fem respektive tio kilometer fristil, och söndagens masstartslopp över 15 respektive 30 kilometer i klassisk stil (men ingen av dem kör fredagens sprint).
Ännu lite lägre ned på nivåstegen kör 15 Garphytteåkare och två från Zinkgruvan (med JVM-aspirerande Zinkgruvesprintern Markus Johansson som tyngsta namnet, klassiska Björnjakten i Älvdalen med individuell start på lördagen och jaktstart på söndag.

Missa förresten inte mitt webb-tv-inslag där jag och Emilia Fahlin går på djupet och nördar ned oss i de sista 300 meterna fram till hennes seger i Vårgårda GP i våras. Det är en del i vår artikelserie om idrottarna som är nominerade till NA:s guldklocka, och i samband med det snackade jag också en hel del med Emilia om den kommande säsongen. Mer om det här på bloggen någon av de närmaste dagarna!