Hindér världsmästare för andra dagen i rad – efter jättedramatik (plus: manfall för Tisaren i Småland och vålnad tog andraplatsen i Örebro parkrun)

Världsmästare i går – världsmästare i dag igen. Gustav Hindér är otvivelaktigt världens vassaste orienteringsskytt just nu och följde på lördagen upp fredagens VM-guld i sprint med ett nytt i den klassiska distansen (alltså långdistans) som består av punktorientering–orientering–tio skott liggande–orientering–tio skott stående–mål där varje millimeter fel på kartan i punktorientering ger en minuts tillägg på löptiden, varje bom i skjutningen två minuter. Man hade ju velat ha en tv-produktion för det lär ha varit rafflande mellan Hindér och landslagskompisen Robbin Kantarp vid den sista skjutningen (Kantarp startade en hel timme efter Hindér och hade tiderna att gå på – medan Hindér fick stå och bita på naglarna), för efter fyra bommar i stående gick Hindér i mål på 115 minuter och sju sekunder. Kantarp hade chansen att plocka guldet om han träffade hälften av skotten – men han bommade ett för mycket (sex, alltså) och gick i mål 51 sekunder bakom Hindér, på 115.58 (man kan ju också se differensen som en millimeters felprickning på punktorientering).
Totalt bommade både Hindér och Kantarp sju skott var (tre plus två respektive ett plus sex) medan trean, danske Jonas Falck Weber, med sex bom totalt, också hade snott guldet från Hindér om han bara träffat ett skott till. Avståndet till resten av fältet var lite större (7,5 minuter till fyran 14 minuter till femman och så vidare).
Hindér vann helt enkelt på en kombination av stark orientering (näst snabbast), punktorienteringen (nionde bäst, men totalt ”bara” tio straffminuter) och skjutning (sju bom gjorde honom femte bäst).
I morgon avslutas VM i Tjeckien med stafett, och det finns en bra chans att Hindér gör en grand slam och tar hem alla guld i mästerskapet. Stafetten löps av tremannalag, och Sverige har Kantarp som tog silver i dag på förstasträckan, Hindér på andra och gårdagens bronsmedaljör Jonas Falck som ankare. Stafetten kommer av allt att döma bli en nordisk uppgörelse – tjecken Matej Burda, som var nia i dag, är den ende på mästerskapet som tagit en topp tio-placering i herrelitklassen utan att komma från Sverige, Danmark eller Finland.

Efter sena återbud från Andrea Svensson och Anna Hallmén fick Tisarens damlag, som redan saknade Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren, plocka in Nina Hallor och KFUM Örebros Karin Lindgren för att bli fulltaligt till Smålandskavlen. Ändå ligger laget på övre halvan efter de två sträckor som avgjordes i mörker i kväll – men avståndet till ledande IKHP Huskvarna (gamla Hakarpspojkarna) är nästan 16,5 minuter. Lovisa Persson tappade 5,5 minuter på täten på förstasträckan, Lindgren lite mer på andra. Rebecka Nylin startar om tillsammans med (två sekunder bakom) Göteborg-Majornas Linnéa Golsäter i morgon förmiddag.
På herrsidan är Tisarens lag överraskande nog sist av de lokala lagen (och 43:a av 52 totalt) efter de inledande sträckorna. Efter Magnus Perssons första- och Filip Jacobssons andra har laget drygt 37,5 minuter upp till ledande OK Kåre (och fyra respektive tre minuter till KFUM Örebro – som hade Hugo Örn och Oskar Arlebo på de två första sträckorna – respektive Hagaby – som hade Per Carlborg och Harald Larsson).

Örebro parkrun bjöd in med halloweentema på lördagen, och lockade fler deltagare än på 1,5 månader. Däribland en hel del spöken, pumpor, zombier och en riktig häst (!).  Mina Anger (23.04) och Johan Ingjald (18.46) var snabbast, men Niklas Hasselwander (18.50) ska ha ett speciellt omnämnande eftersom han sprang in som tvåa iklädd någon sorts vålnad.

Tyngre dag för Regborn i världscupfinalen: ”Högst mediokert lopp” (och dubbla dubbelsegrar till länscyklisterna)

Martin Regborn lyckades inte följa upp femteplatsen – där han var bäste svensk – i långdistansen tillika världscupcomebacken i torsdags med en ny topplaceringen i medeldistansen som avslutade den individuella världscupsäsongen i dag. Regborn tappade lite här och lite där och var nästan fyra minuter bakom norrmannen Kasper Harlem Fosser, som precis som senast var överlägsen (1.25 före ex-Tisaren-löparen Matthias Kyburz som var tvåa i dag igen, och Regborn var mindre än två minuter från pallen) och därmed säkrade totalsegern i världscupen. Regborn hade fem svenskar före sig, vara fyra inom en minut och sex placeringar. Albin Ridefelt var klart bäst av svenskarna med en fjärdeplats, 2.07 från täten men 1.42 före Regborn.
”Högst mediokert lopp, inga egentliga bommar men fick aldrig något riktigt flyt och gick helt enkelt för långsamt att orientera”, skriver Regborn i sin träningsdagbok på Strava.
damsidan gjorde Tisarens Ellinor Tjernlund, som hade det tufft i torsdags, en riktigt fin första halva av tävlingen och var 25:a så långt, fyra minuter från täten, men tappade drygt sju minuter och 26 placeringar på andra halvan och slutade 51:a – som sexa av nio svenskar. Tove Alexandersson vann med 23 sekunders marginal till Simona Aebersold, som hon behövde ha bakom sig för att säkra sjunde raka totaltiteln.
Ingen länslöpare har deltagit i fler än en av årets tre världscuptävlingar, så totalplaceringarna säger egentligen inget. Men Regborn blev 28:a, Andrea Svensson 35:a, Lilian Forsgren och Jonatan Gustafsson båda 76:a och Ellinor Tjernlund 94:a (93 tog poäng, så alla som ställt upp i världscupen utan att ta poäng blev klassificerade där bakom).
I morgon avslutas världscupsäsongen definitivt med en mixedsprintstafett dit lagen ännu inte tillkännagivits.

Örebroarna Matthias Wengelin och Axel Lindh har ju i mångt och mycket krossat motståndet i de svenska mountainbiketävlingarna i år, och avslutade på snyggast tänkbara sätt genom att bli etta och tvåa i Lidingöloppet mtb. tillsammans med tre andra cyklister kom de loss i täten på den 30-kilometersslinga som man normalt springer, och i mål noterades de för samma sekund men med Wengelin före. Axels lillebror Vilgot Lindh, som inte har någon Örebrokoppling, blev trea, sekunden bakom.

Samma succé gjorde Kumlabröderna Jacob och Jonathan Ahlsson i säsongens näst sista tävling (den sista är finalen i Sverigecupen, Nationaldagsloppet i morgon), det tio mil långa Falkenloppet i Nynäshamn. Jacob kom loss i tät och vann sju sekunder före en mindre grupp där Jonathan spurtade in som tvåa.

Jag skrev ju för några dagar sedan att jag inte hittat Liduina van Sitteren i någon startlista inför helgen – och det är högst ovanligt när det gäller Örebro AIK-löparen. Men i dag dök hon upp i tiokilometers-landsvägsloppet Kretsloppet i Borås och sprang hem segern på 36.12, fyra sekunder före Hälles Michelle Schnellbacher. Vi får se om hon också kastar in en efteranmälan till Hostruset hemma i Örebro i morgon.
Petra Hanaeus (20.37) och Maria Nagle (21.51) värmde upp inför den tävlingen med Örebro parkrun och var förstås snabbast, liksom Niklas Hasselwander (18.46) och Rihards Darzins (19.10) på herrsidan.