Dubbla SM-guld till Örebros orienteringsskyttar (och nu är listan över löptävlingar som sökt sanktion 2019 komplett!)

SM i den något smala sporten orienteringsskytte avgjordes i Hälsingland i helgen, och på herrsidan blev det full pott för Örebroklubben Östra Almby.
I lördagens individuella tävling över klassisk distans, som också gällde som världscupdeltävling, var Gustav Hindér (som så sent som i augusti tog VM-guld i stafett, VM-silver över klassiska distansen, och VM-brons i sprint) klart snabbast i punktorienteringen och därtill felfri. Han sprang över 8,5 minuter snabbare än Martin Jansson, Häverödsdal, som dessutom fick sex minuters tidstillägg för punktorienteringen, och hade därmed råd med sju bom i skyttet (varje bom ger två minuters tidstillägg). Det blev ”bara” sex på 20 skott, och Hindér vann 4.38 före Jansson (som bommade ett skott). Klubbkompisen Mikael Pihel, som tog dubbla VM-brons i disciplinen förra året, var sexa efter löpningen, men sköt med tre bom upp sig till en femteplats, 24 minuter bakom Hindér och 16 från medalj.
På söndagen sprang Pihel förstasträckan i Östra Almbys lag i SM-stafetten och växlade som fyra, knappt 5,5 minuter bakom OK Klemmingen. Ingen match för Hindér, som inte bara sprang och sköt ikapp den tiden utan också drog ifrån till en segermarginal på nästan sex minuter bak till Tumba-Mälarhöjden.
Dubbla guld till Hindér, alltså, som i fredags dessutom var tvåa i en sprinttävling som hade världscup- men inte SM-status. Även där blev Pihel femma.
Världscupsäsongen i orienteringsskytte avsluats med tävlingar över klassisk distans och i sprint helgen 3–4 november, i danska Søgaardlejren.

Mikael Pihel och Gustav Hindér överst på prispallen efter SM-stafetten. Foto: Hans Mandahl

Tiden för att söka sanktion för löptävlingar 2019, utan att drabbas av förhöjd avgift, gick ut vid midnatt mot måndagen, och 34 lopp har sökt. 21 har jag skrivit om sedan tidigare. Nu är det också klart att Nora marathon, Varvetmilen (seedningsloppet för Göteborgsvarvet som avgörs i Örebro), ÖAIK halvmaraton, Rallarundan, Dalenrundan, Tarstaborgsrundan, Bergslagsleden ultra, Annaloppet och Kilsbergsleden alla ligger kvar på samma veckonummer och -dagar. Och ja, Sylvesterloppet ligger förstås kvar på nyårsafton …
Tre små ändringar: Fjugestaloppet flyttar från torsdag den 24 maj till onsdag den 29 maj, och kommer därmed att avgöras dagen före Vintrosaloppet, bara en mil bort. Kilsbergen trailrun byter söndag mot lördag men ligger kvar på samma helg (31 augusti). Och Norasjön runt arrangeras som vanligt andra lördagen i september (vilket den här gången innebär ett byte från vecka 36 till vecka 37 och gör att det blir dagen före, i stället för veckan före, Tarstaborgsrundan).
Av 2018 års sanktionerade löptävlingar i länet är det bara Munkastigen trailrun, Wedevågsloppet, Svillingeruset och Gallaberget trailrun som ännu inte skickat in ansökan om sanktion för 2019.
Redan om drygt en månad, den 11 november närmare bestämt, är det dags för en löptävling som däremot inte finns med i den officiella tävlingskalendern, en gratis träningstävling: Höstloppet med start och mål på Fredriksbergs IP i Vretstorp. Det bjuds på 13,3 kilometer grusväg, asfalt och elljusspår.

Fahlin missnöjd trots tredje raka pallen, Wengelins hopplösa läge på VM, Dahlgrens kvalsuccé och ALLA nya distriktsmästare

Jag vet inte hur många gånger jag intervjuat Matthias Wengelin, men i princip varje gång vi pratat har det här med starterna i crosscountrylopp (mountainbikens OS-disciplin) i internationella mästerskap och världscuper kommit upp. Den som inte är högt, högt upp på världsrankningen hamnar långt, långt bak i någon startled som gör det helt omöjligt att konkurrera om topplaceringarna. Det är full körning i täten från start, med de som har åtta–tio cyklister framför sig i sitt eget spår (och totalt 80–100 när det snart nog smalnar av) fastnar i kön bakom krascher och i en ojämn rytm när backar och tekniska partier orsakar dragspelseffekter på hela klungan. När det väl lättar är tävlingen så att säga redan över, och de där rankningspoängen man skulle plocka för att hamna högre upp nästa gång utom räckhåll … Lite så misstänker jag att det blev för Örebrocyklisten Wengelin i dag, när VM-loppet avgjordes i schweiziska Lenzerheide. Wengelin startade i åttonde led (av nio), seedad som nummer 82. Redan efter första varvet hade han vräkt sig upp till 59:e plats, men tappat nästan två minuter på täten. När han plockades av efter fem av åtta varv (nära att bli varvad, på slingan som tog drygt elva minuter för täten, om jag läser resultatlistan rätt) var han 64:a. Landslagskompisen Michael Olsson plockades av ett varv tidigare, som 67:a (han var seedad som 80:e). Storfavoriten och hemmaåkaren Nino Schurter tog guldet, elva sekunder före italienaren Gerhard Kerschbaumer som var den enda som var ens nära att matcha honom. Guldet var Schurters sjunde i OS-discplinen (2009, 2012, 2013, 2015, 2016, 2017, 2018 – han är också regerande olympisk mästare), och därtill har han två VM-guld i stafett, det senaste från i onsdags.

Emilia Fahlin avslutade Lotto Belgium tour med ett rätt osannolikt resultat i går: Hon tog en pallplats för tredje dagen i rad (alla tre linjeetapperna i touren), men tappade ändå sin pallplats i sammandraget och slutade fyra. Hur det gick till? Jo, tyska Liane Lippert (som körde för landslaget) och franska Aude Biannic (Movistar) som gick ifrån Fahlin sista gången uppför kullerstenarna på Geraardsbergen, och var 37 respektive 27 sekunder före i mål, passerade båda i sammandraget medan belgiska Lotte Kopecky, som ledde inför sista etappen, bara tappade sex av de tio sekunder hon hade i försprång på Fahlin (hon var två sekunder bakom, och Fahlin fick fyra bonussekunder).
Trots att Fahlin just tagit säsongens 14:e pallplats (varav tolv internationella), varav sju de senaste tre veckorna, verkade hon direkt efteråt vara mest besviken över att hon inte lyckades ta hem sammandraget.
– Jag är lite ledsen och besviken, givetvis. Jag hade velat avsluta bättre. Jag hade förhoppningar om att vi kanske skulle greja totalsegern, men de andra var helt enkelt för starka i dag, sa hon i ett pressmeddelande.
Som tur var verkar hon ändå kunna glädjas lite åt framgången.
– Jag är ändå nöjd med att ta en ny pallplats, även om jag gärna hade bytt alla tre pallplatserna mot en seger. Men det är skönt att vara stabil och ta pallplatser, det är inte jätteofta det händer så det har varit en superskön månad där jag tagit massor av topp tre-resultat och verkligen fått fokusera på att tävla. Det är utmanande, det är ett annat tankesätt än jag är van vid. Jag har njutit av det, men det för också med sig press och nervositet. Men jag har haft en så bra grupp runt mig den här veckan som sett till att jag hållit mig lugn.
Det återstår att se om Fahlin kommer att köra Madrid Challenge nästa söndag, eller om det här var hennes sista framträdande i Wiggle-High5-dressen någonsin. Efter Madrid återstår nämligen bara VM, i landslagsdress, innan säsongen är över.

I kvalet till långdistans-SM i orientering, som avgörs i skogarna söder om Jönköping i morgon, slog Filip Dahlgren till direkt (jag har ju varnat för att den gamle VM-orienteraren visat gryende form alltsedan den övertygande femteplatsen i O-ringen i somras!). Ett kval är ju ett kval, men han smiskade i varje fall upp Gustav Bergman, OK Ravinen, som var VM-femma på samma distans för några veckor sedan när han tog hem sitt kvalheat (där även Gustav Hindér övertygade med en fjärdeplats medan Viktor Larsson coh Daniel Attås letade sig vidare som sjua respektive åtta, med minutmarginal till cuten). I övrigt gick alla väntade länsnamn vidare till morgondagens final: Martin Regborn, Josefin Tjernlund, Andrea Svensson, Lilian Forsgren, Ellinor Tjernlund och Lovisa Persson. I juniorklasserna också Saga Sander (D20), Jonatan Gustafsson (H20), Olle Josarp (H20), Elin Schagerström (D18), Amanda Jansson (D18) och Frida Johansson (D18). Startlistan för morgondagens finaler finns här, och Filip Dahlgren går ut allra sist, 12.27.

Norasjön runt stod som väntat mellan Thomas Chaillou, Per Arvidsson och Andreas Ingberg, och nog blev det KFUM Örebros fransman som knep segern (hans andra i tävlingen) och DM-guldet i halvmaraton på 1.14.02. Arvidsson och Ingberg kampades hela vägen in, och Start-löparen drog längsta strået med nio sekunders marginal 1.16.05 mot 1.16.14). Därmed fick Arvidsson revansch för DM på 10 000 meter, där Ingberg var etta och Arvidsson tvåa, och nu är den inbördes kampen mellan de båda kvitterad till 2–2 den här säsongen. I långloppscupen har Arvidsson nu 54 poäng på sin tätposition, men han har nått maxantalet tävlingar man får räkna nu. Ingberg är uppe på 33 och kan fortfarande räkna fyra tävlingar till, vilket innebär att ställningen blir 57–56 till Ingberg om han skulle vinna fyra raka med Arvidsson på andraplats (ett av hundra olika räkneexempel man kan dra så här med sju tävlingar kvar; mycket kan kort sagt fortfarande hända).
Liduina van Sitteren efteranmälde sig och vann förstås tävlingen när konkurrenter som Josefin Gerdevåg och Karin Forsberg uteblev, på 1.25.55 (van Sitterens första seger i Norasjön runt, och hon har nu två guld och två silver i DM-tävlingarna den här säsongen; korta terräng-DM i våras stod hon över). Klubbkompisen (i Örebro AIK) Frida Nilsson tog andraplatsen, 4.13 bakom, medan min förhandsfavorit Maria Eriksson tog bronset på 1.32.07 (nytt pers!).
van Sitteren är nu uppe på 63 poäng i cupen, som börjar se avgjord ut om inte Gerdevåg eller Forsberg börjar tävla lika frenetiskt som framgångsrikt under hösten.
Långloppslegendaren ”Super-Sören” Forsberg gjorde förmodligen sin bästa prestation för året när han spurtade hem en femteplats i DM, ett överlägset veteran-DM-guld i M55 och därtill bräckte det 29 år gamla distriktsrekordet i den veteranklassen med 31 sekunders marginal. Klockan stannade på 1.21.09.
Arne Evertsson var förvisso sist i mål (av de 195 som fullföljde, två bröt), men var den största hjälten. 77-åringen, som tävlar för Storådalens SK, fullföljde med tiden 3.05.07 sitt 54:e Norasjön runt efter debuten 1960. För det belönades han med veteran-DM-guld i M75.
Alla veteran-DM-guldmedaljörerna: Lisa Hjalmarsson (K35), Andreas Ingberg (M35), Maria Eriksson (K40), Pär Englund (M40), Susanna Hellsten (K45), Magnus Mossberg (M45), Lotta Nilsson (K50), Mikael Persson (M50), Maria Engström (K55), Sören Forsberg (M55), Rose Marie Enmalm (K60), Per Börjesson (M60), Göran Rasberg (M65), Anders Jansson (M70), Birgitta Jansson (K75), Arne Evertsson (M75), Anders Källman (M80).

Själv sprang jag både Berga knockout i går och Run of mine i Zinkgruvan i dag, med oväntat framgångsrikt resultat. Tvåa av 19 löpare på utslagstävlingen, sjua av 137 herrar i gruvloppet. Jag klistrar in mina instagramutläggningar om tävlingarna nedan. Båda var hur som helst väldigt roliga, udda tävlingar som jag gärna återkommer till. Från Berga har jag inte hittat någon resultatlista online, men i finalen (dit topp fyra avancerade efter ett kval och tre utslagsrundor) vann Örebro AIK:s Ola Hellström fem sekunder före mig, medan Vretstorps IF:s Tomas Karlsson var kanske tio sekunder bakom och Setra SC:s Johan Säter ytterligare en bit efter. Kilsbergens MK:s Emil Sandberg var femma i tredje utslagsheatet, närmast av övriga att gå till final.
I Zinkgruvan vann Mariestads Andreas Magnusson (37.03 på en milbana med över 350 höjdmeter upp och ned …) och Motalas Johanna Eriksson (39.23; hon var SM-trea på 10 000 meter för två veckor sedan och spöade nu alla herrar utom tre. Bästa länslöparna blev skidåkartrion Markus Johansson (sprinttalangen som nu går in på andra säsongen som senior), Oscar Johansson coh Sebastian Sundius (som vann första upplagan av tävlingen i fjol) på fjärde, femte och sjätte plats i herrtävlingen med 40.45, 42.34 respektive 43.42 (jag blev alltså sjua, men var tre minuter bakom Sundius med mina 45.50). I damklassen fick Sara Jansson, Ica Torghallen (Askersund, alltså), och hemmalöparen Erica Bjärmark kliva upp på pallen som tvåa coh trea efter en spurtuppgörelse, Jansson fick 54.16, Bjärmark 54.22 (exakt kvarten bakom segrande Eriksson).
Det skulle ju ha kutats på travbanan i dag också, ”Trav”-loppet, men det blev inställt på grund av för få anmälningar, något som tydligen blev klart redan för en vecka sedan men som jag missat. Trist när ett så kul initiativ går i stöpet direkt, men jag tror att konkurrensen från andra lopp var för hård den här helgen.
Örebro parkrun blir dock alltid av, och där var Nicklas Forsling (19.35) och Bella Lagrange (25.48) snabbast i den 70:e upplagan sedan starten förra våren. Det var Lagrange tolfte seger (på 17 starter) och gör att hon knappar in på Johan Ingjald (15) och Annica Sjölund (13) på listan över flest segrar.

View this post on Instagram

Berga knockout är en löpartävling med ett helt nytt koncept som inte liknar något jag tidigare kutat. Först ett kval och sedan fyra finalomgångar där en fjärdedel av löparna slås ut i första, andra och tredje omgången, innan de kvarvarande gör upp om topplaceringarna i den fjärde och sista. Allt på en extremendurobana med stigar, hopp (= korta, branta backar för löpare), stockhinder och lerspår. I kvalet gav varje varv man hann springa på 1,66-kilometersbanan 20 sekunders försprång i finalomgångarna som var av modell jaktstart, och mellan de som hann samma antal varv i kvalet gav kvalplaceringarna ungefär en sekunds skillnad i finalstarterna. Jag förstod snabbt att ingen skulle hinna mer än fyra varv i kvalet, så jag såg till att hinna ut på ett fjärde (för att inte hamna 20 sekunder efter i finalstarterna) med minsta möjliga ansträngning. Blev trea av fyra som hann fyra varv i kvalet (totalt var det 19 startande). Första och andra finalrundorna, där fem+fem längst bak slogs ut, joggade jag runt eftersom jag hade sånt försprång från starten (några andra tog i mer, så jag var sexa respektive fyra i mål). Tredje, när femman-åttan åkte ut, tog jag med facit i hand i lite för mycket. Jag tyckte att jag skymtade femman (jag låg trea där), men hade säkert 15 sekunders marginal i mål. Jag var ändå rätt oberörd inför finalen med fyra löpare kvar. Planen var att bita sig fast i rygg på Ola Hellström (@cyclepro3), som hade varit i ledning från första kvalvarvet, men han stack som en galning, och inledningsvis hade jag även fem meters lucka till tvåan Tomas Karlsson (Vretstorps IF). Halvvägs in på varvet kom jag ikapp och över två motocrosshopp smet jag om och kunde sedan skapa en lucka på de knixiga stigarna. Sista 300 meterna kändes det som om jag tog in på Ola också (kanske hade han slagit av på takten som säker segrare; men han skrev i alla fall på Instagram att det var den tuffaste tävlingen han gjort på länge). I mål skiljde hur som helst fem sekunder, han hade 7.33, jag 7.38 (mer än minuten snabbare än något av mina sju första varv under kvällen). Fick ett av löparkarriärens finaste priser för andraplatsen, en unik glasplakett!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

View this post on Instagram

Nummerlapp på för andra dagen i rad, och Zinkgruvan #runofmine startade mindre än 16 timmar efter målgång i Fjugesta i går. Lite lätt slitna ben fick man därmed räkna med, men vilken rolig tävling det blev ändå! Två platta kilometer ovan jord följdes av tre rätt ned i en gruva (350 meter under jord, så snittlutningen var 11,67 procent), runt en vändpunkt och så upp och tillbaka. Vågade inte haka på en tätgrupp om nio herrar och en dam (Johanna Eriksson, Motala, som tog SM-brons på 10 000 meter för två veckor sedan) ut från start, utan höll just över fyraminuterstempo till gruvmynningen. Därifrån var det jäkligt lurigt att sätta tempot utför. Hur hårt vågar man gå, hur mycket slår man sönder benen, hur kommer det kännas när man vänder? Facit blev 17.49 till vändpunkten (tre kilometer rätt utför på just över 9.30). Ändå kändes benen fina och fräscha när jag vände, och på första 500 meterna uppför tog jag tre man. Hade pulsen under kontroll och var aldrig nära att behöva gå (jo, uppförslöpning är ju lite av min grej), kilometerna upp på 6.34, 6.58 och 7.13 (men sista kilometern var nog 1 200 meter, fick förlita mig på opålitliga kilometerskyltar eftersom gps:en inte vill jobba i gruva). Efter några sega hundringar när det planade ut ovan jord fick jag till en hygglig spurt (3.45 på sista kilometern) och gick i mål på 45.50, som sjua av 137 herrar (åtta totalt, då, Johanna slog alla utom tre). Bakåt hade jag tre-sex minuter till de tre jag passerade efter vändningen. Riktigt kul tävling i dag igen, tack Zinkgruvans IF för den! Nu är det hårda jobbet gjort, nu inleds två veckors toppning mot @bergslagsledenultra!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Louise Wiker sprang 10 000 meter i numera snart klassiska ALJ open på Stockholms stadion. Jag har inte sett någon resultatlista, men förstår av hennes instagram att hon inte var fullt nöjd med tiden men att hon i varje fall inte valde att kliva av (som på SM) den här gången. Den dubbla friidrotts-VM-löpare från Hällefors fortsätter vägen tillbaka efter fotoperationen i vintras.

Garphyttans mountainbikeorienteringsvirtuos Marcus Jansson, som utan karta på cykeln tävlar för CK Hymer, blev trea i 62 kilometer långa Karlstads XC i dag, bakom bland andra förre Bik Karlskoga-hockeyspelaren Pär Bäcker.

I 100-kilometers-VM i Kroatien låg britten Lee Grantham, som till och från springer för Örebro AIK, bra med i början, men han tvingades kliva av efter 40 kilometer på grund av problem med benen, föranlett av en del strul i träningen senaste tre veckorna. En hel del saknas liveresultaten och det har ännu inte publicerats någon officiell resultatlista (kom igen, det är ändå VM!). Men Kajsa Berg, Fritjof Fagerlund och Elov Olsson blev hur som helst bästa svenskar på nionde, nionde respektive tionde plats, och Nikolina Sustic lyckades vinna på hemmaplan (på 7.20) medan Hideakki Yamauchi försvarade sitt guld från två år sedan (VM blev ju inställt i fjol; på 6.28 nu).

View this post on Instagram

I wish I had better news. I stuck to my plan, the pace was easy but something wasn't right with my legs and quickly got worse. I stopped at 40km. I'm gutted but physically fine. I needed to take time off in the last three weeks which meant today was probably a shock for the muscles. I wouldn't have changed the way I ran. The Japanese and South Africans were superb. I'll be quickly back again and despite having to take my shoe laces off myself earlier…with perspective…I'm very close. Massive shout out to Croatia for making a superb event happen, to GB athletics for backing me and to Ant Clark for having the race of his life! Thank you everyone for your support. X #worldchampionships #100km #nike #Intersport #myproteinuk #ultrarunning

A post shared by Lee Grantham (@jungle.vip) on

Helgens höjdare: Fem löptävlingar (superduell i Nora!), rekordstora Bergslagsloppet, VM och SM

1) Löptävlingsbonanza
Inte nog med att det var Stafesten för Unicef i går: I dag, fredag, är det dessutom utslagstävlingen Berga knockout, och i morgon, lördag, är det Norasjön runt, Run of mine, ”Trav”-loppet och Örebro parkrun … Jösses!
Den mest prestigefyllda av tävlingarna är utan tvekan Norasjön runt, halvmaran som är en av hela löpar-Sveriges mest klassiska och som avgjorts sedan 1929 (med ett uppehåll 1936–1959; och sedan 1983 är tävlingen just ett halvmaraton efter att tidigare ha avgjorts på något längre distanser). I år är tävlingen dessutom DM för både seniorer och veteraner. Per Sjögren och Erica Lech är regerande mästare, men ingen av dem är föranmälda till årets upplaga (jag bytte några ord med Sjögren i samband med Kilsbergen trailrun i söndags, där han var funktionär, och det lät på honom som att han på grund av skadekänningar inte kommer att springa fler tävlingar i år), men det är ändå upplagt för spännande fajter, framför allt i herrklassen: De två huvudkonkurrenterna i långloppscupen, IF Starts Per Arvidsson och Örebro AIK:s Andreas Ingberg är nämligen anmälda (Arvidsson leder cupen och vann Kilsbergen trailrun senast, men Ingberg har 2–1 i inbördes möten den här säsongen och kan nå ikapp om han tävlar frenetiskt i höst), och de båda utmanas också av KFUM Örebros Thomas Chaillou, som i grunden är en snabbare löpare över den här distansen (han gjorde 1.10.50 i Örebro AIK:s halvmaraton i våras) men som inte tävlat så mycket (i varje fall inte på hemmaplan) den här säsongen. Chaillou vann Norasjön runt 2016, på 1.13.12. På damsidan är IF Starts Maria Eriksson huvudfavorit, om det inte dyker in några efteranmälningar, i ett tunnare fält där bara 16 löpare föranmält sig. Jag gissar att klubbkompisen Anna Pettersson kan vara med i kampen om andraplatsen.

2) Bergslagsloppet och mountainbike-VM
Medan regerande mästaren och hemmaåkaren Matthias Wengelin på lördagen kör OS-disciplinen crosscountry vid mountainbike-VM i Schweiz avgörs årets upplaga av långloppet Bergslagsloppet, över 69 kilometer med start och mål i Ånnaboda, på söndag. Arrangörerna räknar med rekorddeltagande, över 500 cyklister till start, och bland toppnamnen finns på herrsidan Emil Lindgren, Dennis Wahlqvist, Johan Norén, Henrik Sparr och Calle Friberg (och örebroaren Johan ”Limpan” Lindbom, som ni kan läsa ett reportage om på na.se under eftermiddagen), och på damsidan Louise Rundqvist och regerande mästaren Emmy Thelberg.
På temat cykel avslutar ju Emilia Fahlin redan i dag, fredag, etapploppet Lotto Belgium tour där hon har chansen att nypa en pallplats i sammandraget (trea inför sista etappen efter att ha varit trea och tvåa på de två linjeetapperna hittills). Fahlin som för övrigt blev uttagen till i Sveriges VM-trupp i dag, läs mer om det här!

3) Långdistans-SM i orientering
Jag gick redan tidigt i veckan igenom alla spännande länsnamn som anmält sig till långdistans-SM, som avgörs söder om Jönköping med kval på lördagen och final på söndagen. Allra mest spännande tycker jag att det ska bli att se landslagslöparna Martin Regborn, Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund, men också Hagabys Filip Dahlgren och Viktor Larsson som tagit stora kliv framåt (eller, i ex-VM-löparen Dahlgrens fall, tillbaka) den här säsongen och som kommer bilda ett hyperintressant stafettlag med Regborn när SM fortsätter nästa helg.

Svenskt rekord i Norasjön runt (som konditionsbloggaren missade …)

Per Börjesson, konditionsbloggens mesta och trognaste kommentarsskrivare, påpekade i går kväll att jag missat ett svenskt rekord i halvmaraton i Norasjön runt i lördags. Och visst förtjänar Birgitta Janssons 2.03.30 att uppmärksammas rejält. K75-löparen från Storå, som tävlar för Storådalens SK, fyller 75 i december och gör följaktligen sin första säsong i K75-klassen, inte bara slog utan krossade det svenska veteranrekordet i åldersklassen: Stockholmslöparen Dagmar Gahnbergs 22 år gamla rekord i K75-klassen låg på 2.24.39 – och nu sprang Jansson alltså över 21 minuter snabbare. Och det trots att Norasjön knappast är känd för sin snabba bana …
I en genom tiderna-lista med världens bästa K75-löpare hittar jag bara åtta löpare som gått under två timmar i åldersklassen (kanadensiska Gwen McFarlan har världsrekordet på 1.50.00). I den något dåligt uppdaterade listan över svenska veteranrekord i friidrott har Noras egen Ruth Svensson svenska rekordet på 5 000 meter (28.37,4) och Nyköpings Viveka Rüffel har rekordet på 10 000 meter (59.20,92), tider som Jansson borde kunna rå på med tanke på farten i Nora.
Jansson har redan distriktsrekorden i halvmaraton i K45 (1.26.54), K65 (1.45.00) och K70 (1.49.08; i den åldersklassen har hon också distriktsrekord på 5 000 och 10 000 meter) och är tvåa genom tiderna i K50 (1.34.18) och trea i K55 (1.41.14).

40 nya distriktsmästare (mäktigast var Arne Evertsson) – och i morgon koras några till

Snacka om att det delas ut DM-guld en masse den här helgen. I går korades Josefin Erlandsson (med ynka 26 sekunders marginal efter över 73 minuters löpning i mörkret i skogarna utanför Lindesberg) och Erik Lindgren (med en stabilare marginal på över tre minuter) och 17 andra löpare (i ungdoms-, junior- och veteranklasser) till distriktsmästare i nattorientering i Örebro län. Och i dag följde tre länslöpare (bland annat ex-landslagsåkaren i skidorientering Åsa Zetterberg-Eriksson, som dock fick stryk av utom tävlan löpande Lovisa Persson, i damklassen) upp med DM-guld när Degerfors arrangerade Värmlands-DM i medeldistansorientering, och så fick 18 löpare i Norasjön runt, veteran-DM i halvmaraton, titeln distriktsmästare, också.
Snabbast, inte bara i DM-klasserna utan i hela tävlingen, var Per Sjögren, som ju visat sån fin form på slutet (bland annat dubbeltia på friidrotts-SM). Segern var Sjögrens första i den klassiska tävlingen (han har inte så många halvmaror under bältet men har ju vunnit i princip allt annat som går att vinna i löpningsväg i länet), och övertygande med nästan 4,5 minuters marginal till tvåan Per Arvidsson (och över sju minuters marginal till VDM-tvåan i M35-klassen, Per Eklöf) på tiden 1.14.05. Även på damsidan var det tunt med topplöpare (liksom bland annat Erik Anfält och fjolårssegraren Thomas Chaillou saknades på herrsidan kom varken Mikaela Kemppi eller Josefin Gerdevåg till start), och Erica Lech vann den kuperade halvmaran på 1.25.47 efter att ha spurtslagit Liduina van Sitteren med elva sekunder (VDM-guld till Lech i K40, ingen medalj till van Sitteren som har några år kvar till veteranåldern).
Mest imponerande var ändå M75-vinnaren Arne Evertsson, som med 63 sekunders marginal till maxtiden tre timmar tog sig runt sitt 52:a Norasjön runt i rad (och 53:e totalt sedan debuten 1960, då han också var sist i mål), kolla in Per Sjögrens video från målgången nedan. Respekt!
I långloppscupen tar Sjögren nu ett rejält grepp om sammandraget på herrsidan med sina 46 poäng (Heshlu Andemariam och Per Arvidsson har båda 40 men betydligt fler sprungna lopp). På damsidan ger van Sitterens andraplats inte en enda poäng, eftersom hon redan nåt maxantalet lopp och har många högpoängare i bagaget – det enda som räknas för att komma ikapp Mikaela Kemppi är segrar.
Av någon anledning kom bara 217 löpare till start i årets upplaga av Norasjön runt, sämsta deltagarantalet sedan 2008.

 

I morgon koras ännu fler distriktsmästare när både Örebro län och Värmland håller stafett-DM i orientering. Men framför allt är det ju cykelfest med Bergslagsloppet och Madrid challenge.

Lisa Bergdahl, U22-EM-löparen från Fellingsbro, tog en tredjeplats i tiokilometersloppet Göteborgs jubileumslopp på tiden 38.15.

Morgan Pätsi, ironman-VM-triathleten som verkar ha blivit maratonlöpare på heltid, noterade bästa länsresultatet i Stockholm halvmarathon när han dyngade till med treminutersperset 1.18.57 för en 52:a-plats i tävlingen. Örebro AIK-klubbkompisen Nina Gustafsson slutade på 58:e plats med 1.36.14.

I Örebro parkrun löpte Bella Lagrange, mest känd som kvinnan som besegrade monsterloppet Ice race vintage på Hjälmaren förra vintern, hem segern i den 22:a upplagan, med tiden 21.45. Hon gjorde debut förra veckan och sänkte nu perset med nästan halvminuten. Carl-Robin Åqvist var snabbaste herrlöpare och ensam under 20 minuter med 19.41.

I Svealandsmästerskapen, det största friidrottsmästerskapet för 13- och 14-åringar (först 15-åringar har SM) var Alvin Reinebos andraplats på 600 meter i P13-klassen länets största framgång på medel- och långdistans. Faktum är att det helt saknades representation bland annat på 800 meter och 1 500 meter hinder i F14-klassen.

Och så kom ju truppen till världscupfinalen i orientering i går, förstås innehållande världscuptvåan Martin Regborn och succélöparen Josefin Tjernlund, men utan andra länsinslag. Regborn säger en hel del intressanta saker i Svenska orienteringsförbundets artikel här, som jag rekommenderar.

Helgens höjdare

1. Norasjön runt
Säsongens femte och näst sista veteran-DM i löpning (Mikaela Kemppi har vunnit alla utom maraton) avgörs i halvmaran Norasjön runt i helgen, och dyker Kemppi upp (hon finns inte bland de föranmälda) och vinner så kommer hon även att säkra totalsegern i långloppscupen trots att sju deltävlingar återstår. Bland de hittills anmälda är Liduina van Sitteren, som är den enda som har kvar en teoretisk chans att knipa cuptiteln av Kemppi, överlägset starkast. På herrsidan är Per Sjögren anmäld, och det borgar för att det kan gå fort. Även om Norasjön runt inte bjuder på en någon klassisk pers-bana (det är för kuperat) så kan hans tid ge en fin fingervisning om vad som väntar inför Åstadsloppet, som jag skrev om tidigare i veckan (han tar över ledningen i långloppscupen om han blir topp sex). Vi får väl se om Erik Anfält dyker upp också …

2. Bergslagsloppet
Efter två år som långlopps-SM i mountainbike är Bergslagsloppet i år ”bara” Bergslagsloppet. Vi snackar en 67 kilometer lång slinga som efter starten i Ånnaboda bär iväg söderut till Suttarboda och sedan rakt norrut till Lockhyttan innan den slingrar sig tillbaka mot Ånnaboda igen via Bocksboda, Blackstahyttan och Tomasboda. Det bjuds på stigar, grusvägar och några riktigt rejäla klättringar. Frågan är om någon kan utmana Serneke-Allebike-cyklisterna Emil Lindgren (etta i fjol), Michael Olsson (tvåa i fjol), Johan Norén och Dennis Wahlqvist. Tillsammans har de lagt beslag på sju av åtta segrar i svenska långloppscupen den här säsongen, och tagit 17 av 24 pallplatser.

3. Orienterings-DM
Viktor Larsson har redan tagit tre guld (långdistans, medeldistans, sprintstafett) och ett silver (sprint, fyra sekunder från guld) i orienterings-DM i år, men något femte blir det inte när natt-DM avgörs i kväll. Larsson är inte anmäld (och det är inte så många andra heller), och i stället lär segerkampen stå mellan löpare som Erik Lindgren och Anton Hallor. Josefin Erlandsson (som tog guldet i medeldistans förra helgen) känns som ett givet guldtips på damsidan. När det på söndag är dags för stafett-DM är Larsson tillbaka och jagar en fjärde titel för året, och tillsammans med Jakob Wallenhammar och Oskar Eklöf lär hans Hagabylag vara de enda som kan utamana Tisarens Filip Jacobsson, Johan Aronsson och Daniel Attås om guldet. På damsidan känns Tisarens uppställning med Lovisa Persson, Rebecka Nylin och Ellinor Tjernlund (precis hemkommen från landslagsdebut) känns som givet guldlag.

Bubblare: På söndag kör Emilia Fahlin Madrid challenge, säsongens sista tävling för Wiggle-High5, och hennes näst sista tävlingsdag över huvud taget (bara linjeloppet på VM återstår). Och så avgörs ju 22:a upplagan av Örebro parkrun.

Här är loppen att se fram emot – Åstadsloppet kan bli årets tävling

Hösten är här, och de klassiska hösttävlingarna med dem. Det börjar redan i helgen med Norasjön runt för löparna och Bergslagsloppet för mountainbikecyklisterna. Jag ska inte orda för mycket om dessa redan nu – mer kommer ju förstås i helgens höjdare på fredag – men klart är att det saknas en hel del snabblöpare i såväl herr- som damklasserna i Nora (men man kan väl anta att många kommer att efteranmäla sig och att till exempel Mikaela Kemppi är sugen på ännu ett veteran-DM-guld) medan tävlingen i Ånnaboda lockar toppcyklister som Emil Lindgren, Örebrocyklisternas fjolårs-VM-femma Matthias Wengelin och Garphyttans egen (men i cykel tävlande för CK Hymer) Marcus Jansson.
Men en tävling jag verkligen ser fram emot är Åstadsloppet den 14 oktober– det kan bli årets tävling alla kategorier i länet (orienterings-SM får ursäkta). Redan nu har nämligen tre av länets fyra vassaste herrlöpare anmält sig: Martin Regborn (som mig veterligt aldrig sprungit någon halvmara på asfalt), Linus Rosdal (som ju alltid brukar toppa formen på höstkanten, runt Lidingöloppet och terräng-SM) och nyblivna SM-tian på 5 000 och 10 000 meter Per Sjögren (plus en sådan som Thomas Chaillou). Den som saknas i listan är förstås Erik Anfält, men han brukar dra på anmälan och kan säkert komma till start. Det vore mäktigt att se fyra/fem så starka löpare mötas på en distans där de borde vara ganska jämna. Har de bara bra ben för dagen borde de kunna hjälpa varandra till riktigt bra tider. Personliga rekordet är, om jag inte är helt ute och cyklar, 1.07.46 på Rosdal, 1.08.49 på Anfält (som verkar vara i sitt livs form just nu och säkert kan sänka det), 1.10.40 på Chaillou och 1.11.06 på Sjögren (som lär vara i bättre form än så nu). På damsidan är Josefin Gerdevåg enda riktiga toppnamnet hittills, men med tanke på hennes formkurva senaste tiden kommer även hon bli väldigt spännande att följa, och förhoppningsvis tillkommer det fler snabblöpare vad det lider.

För övrigt måste jag passa på att tipsa om Sveriges första swimclimb, som avgörs i Linköping på lördag. Det är en sorts kombination av swimrun och hinderbanelopp, skulle man kunna säga, där deltagarna ska simma 900 meter i Göta kanal och på vägen passera elva slussar som forceras via trästegar, repstegar, rep och klätternät. Neptune steps, kallas det hela, och alla får genomföra banan två gånger: Först en kvalrunda på förmiddagen och sedan final på eftermiddagen (eller B-final eller uppsamlingsheat för de som inte når finalen). Tyvärr hittar jag inte särskilt många länsdeltagare i startlistan, bara en kvinna från Karlskoga.

Cykelturen från helvetet: ”Funderade på att be en tysk om lift”

Efter misslyckandet i Bergslagsleden ultra och den usla form jag haft senaste månaderna beslutade jag mig för att bryta ihop och komma igen och köra ett lite seriösare träningsupplägg inför Borås sextimmars om knappt två månader. Så i måndags drog jag igång med ett klassiskt pass: 10×1 000 meter med en minuts gåvila. Och i går följde jag upp med ett långpass på racercykeln. Eller rättare sagt: Cykelturen från helvetet.
Jag hade någon gång i fjol kollat ut en tänkt tur Karlskoga–Karlsdal–Rockesholm–Loka–Karlskoga. Ett överslag att det skulle bli sex mil. Lite lagom, sådär. Plockade varken med mig vätska, energi, pengar eller telefon, utan drog iväg.
Problemet? Tja, att det inte fanns någon asfaltsväg mellan Rockesholm och Loka, har ingen aning om hur jag lästa kartan i fjol. Men det fattade jag inte förrän jag kom ut på riksväg 244 mellan Nora och Hällefors – och då visade gps-klockan redan 55 kilometer. Vid tänkta totaldistansen 60 kilometer rullade jag ut genom Grythyttan, kände att jag började bli tom på energi, men intalade mig själv: Det går uppför förbi Loka, till kommungränsen, men sedan rullar det nedåt, hemåt.
Jo, tjena. Kuperingen hade jag koll på; men inte att vägverket hade fräst bort ytskiktet på asfalt (antar att de ska fixa ny beläggning inom kort) under två mil från strax före Loka ända bort till avfarten mot Östra Kärne. Det var som att köra på dålig grusväg med de smala landsvägsdäcken studsandes. Armarna domnade bort, huvudet var tomt på energi och munnen torr som ett sandpapper. Det var ren misär och till slut tog jag mig knappt framåt. Funderade på att be en tysk husbil, vars förare stannade för att kissa precis när han kört om mig, om lift (entschuldigung!). Övervägde att dricka bäckvatten (men kom att tänka på Tobias Karlsson). Vinglade stundtals där jag studsade fram på den usla vägen. Men fortsatte envetet att trampa, trampa, trampa. Till slut kom jag hem. Med över 108 kilometer på gps-klockan. Hällde i mig vatten, käkade en lax, och långsamt rann livet tillbaka i mig. Om det gjorde mig starkare inför Borås? Oklart. Men det trimmade onekligen pannbenet.
Och vädret kan man ju inte klaga på den här septemberveckan. Solen vräker ut slösaktig värme som om det inte fanns någon morgondag, och bitvis – egentligen hela tiden där det fanns asfalt och innan energin i kroppen helt tog slut – var den här cykelturen fantastiskt fin.
Vägen över Näsmossen, strax öster om Flosjöhyttans gamla järnvägsstation, måste ju vara en av länets finaste asfaltssträckor, och raksträckan över Sankta Majas mosse söder om Rockesholm går ju inte heller av för hackor, direkt.

Den ändå hyfsade farten (28 kilometer i timmen första fem milen) försvann någonstans när energin tog slut och vägen försvann.  Foto: Jonas Brännmyr
Den ändå hyfsade farten (28 kilometer i timmen första fem milen) försvann någonstans när energin tog slut och vägen försvann. Foto: Jonas Brännmyr

Nu har startordningen till morgondagens EM-tempo i Plumelec släppts. Emilia Fahlin går ut redan som sjätte åkare, 10.35. Men det verkar konstigt nog inte bli någon tv-sändning.

Länkar för övrigt in segraren Mikaela Kemppis Instagram-racerapport från Norasjön runt i helgen. Mycket trevlig läsning om loppet i allmänhet och klunglöpning i synnerhet!

I lördags sprang jag Norasjön Runt (halvmarathon) och kommer spara detta lopp på en särskild plats i mitt hjärta. Det är fantastiskt att vinna lopp och få fin krans runt halsen. Men det är inte därför. Jag sprang på en för mig bra tid (drygt 1,5 minut bättre än de senaste åren) på denna rätt utmanande bana och det gav ett skönt kvitto inför höstens stora mål: Berlin marathon. Det var egentligen bara det jämförelsekvittot jag jagade. Men den stora AHA-upplevelsen är detta med att springa i klunga. Jag har konstigt nog aldrig fått till det där med klunglöpning tidigare. Ofta orkar jag inte hänga med eller så går det för sakta eller för ojämnt och jag hamnar ofta själv i något slags vakuum. Fick ett hum om det här med klunga på Tjejmilen i år då vi faktiskt var ett gäng som hjälptes åt att jaga dem framför. Och jag måste säga att det var en speciell känsla. Att springa i klunga och växeldra, det ger energi! I Norasjön-loppet var vi också en klunga som så småningom bestod av mig och Henrik Eknor. Det var en härlig känsla att dela på jobbet, när han tappade fart drog jag och tvärtom. Att utan prat ändå vara i någon slags synk, överenskommelse, gemenskap, dela andning och steg under så stor del av loppet (med tre km kvar orkade jag inte hänga med när han ökade). Lite magiskt och för mig unik upplevelse! 🙌 Jag sprang dock och undrade vad min pappa höll på med (han gör mina träningsprogram och langade vätska under loppet), han sa inte ett ord till mig på hela loppet. Annars brukar han alltid rapportera tider och säga lite uppmuntrande ord. Jag funderade en del på det när jag sprang. Varför säger han inget? Ser han något som inte jag känner? Springer jag illa? För hårt/för sakta? Men efteråt så var han så glad och positiv och menade att detta var kanon och första gången jag sprang i en riktig klunga och han ville inte störa varken mig eller dem. Haha, underbar kommentar! 😂 Jag njuter av att vara i löparflow och hela tiden lära mig mer om denna magiska värld. Men är samtidigt så ödmjuk och medveten om att det går upp och ned och en skada/känning kommer ofta plötsligt när man minst anar. Jag ser och känner med många i min närhet som sliter och kämpar! 🙏❤️

A video posted by Mikaela Kemppi (@mickan0473) on

Anfält tunga dag i Nora: ”Är huvudet dumt får kroppen lida – Lidingöloppet mer eller mindre uteslutet”

I  går skrev jag att Erik Anfält inte verkade komma till start i Norasjön runt, han var ju inte föranmäld, och kanske borde han heller inte ha gjort det med facit i hand. Men den regerande mästaren på halvmaran har ju svårt att säga nej till tävlingar, speciellt sådana där han har en titel att försvara, och bara sex dagar efter att ha putsat sitt eget banrekord över de 47,5 tämligen kuperade kilometerna i stigloppet Bergslagsleden ultra kom han ändå till start. Men den här gången var det långt ifrån någon rekordform Anfält visade upp. Efter fem raka segrar i det anrika loppet fick han ge sig mot mot Fredrikshofs Thomas Chaillou, som trots att han var över tre minuter långsammare än Anfälts segertid i fjol nu vann 1.53 före den landslagsmeriterade 40-åringen från Örebro. Chaillou i mål på 1.13.12, Anfält tvåa på 1.15.05 jämfört med 1.10.11 i fjol Andraplatsen gav ändå Anfält tog ändå DM-guld i H40-klassen och fulla poäng i långloppscupen, men Anfält var självkritisk när han kommenterade insatsen på Instagram efteråt: ”[Jag] var nästan fem minuter sämre än förra året. Visserligen var jag i riktig kanonform då, men fem minuter är väldigt mycket tid på en halvmara. Dels kände jag mig fortfarande inte helt återhämtad efter förra helgens 47-kilometerslopp, men värre var att rygg och baksida lår inte alls gillade denna kuperade halvmara i år. Lidingöloppet om två veckor känns tyvärr mer eller mindre uteslutet (där Anfält blev näst bäst svensk i fjol). Det är ju ganska mycket kupering i det loppet också. […] Är huvudet dumt får kroppen lida. Inte min smartaste start igår kanske. […] Motvilligt får jag ge mig själv tävlingsförbud ett antal veckor framöver så ska nog kroppen repa sig.”
Även Mikaela Kemppi tog DM-guld, full poäng i långloppscupen – men Anfälts dito landslagsmeriterade klubbkompis i Örebro AIK lyckades dessutom försvara segern från i fjol, och därtill med en tid som var 1.39 snabbare än då. Kemppi vann på 1.20.38 (hon hade bara fyra herrlöpare framför sig), den bästa tiden i Nora sedan Karin Forsberg (då Sennvall) kutade på 1.18.05 2010 och den tredje snabbaste tiden av en dam någonsin i tävlingen. Kemppi utökade därmed totalledningen i långloppscupen till sex poäng, och kommer hon bara till start i en av de åtta avslutande tävlingarna lär totalsegern säkras. Gabriella Eliason, IF Start, tog andraplatsen i Nora, 9,5 minuter bakom Kemppi.

I Värmlands medeldistans-DM i orientering, som avgjordes strax norr om Karlskoga, slog degerforsaren Filip Jacobsson alla Värmlandsseniorer med över minutens marginal (trots att han egentligen är junior), men eftersom han sedan årsskiftet tävlar för OK Tisaren istället för moderklubben Degerfors OK sprang han utan tävlan och blev utan medalj. Istället gick guldet till Karlstadslöparen Daniel Brohede (Leksands Johan Söderlund sprang också utom tävlan, och var snabbast av alla, 20 sekunder före tvåan Jacobsson).

Garphyttans Marcus Jansson har ju redan säkrat totalsegern i svenska mountainbikeorienteringscupen, och står därför över helgens finaltävling. Däremot har Erica Olsson, karlskogingen som säkrat totalen på juniorsidan, åkt upp till Örnsköldsvik, och i dag var hon sedvanligt överlägsen i sprinten; vann med nästan tre minuters marginal efter 21 minuters tävling … I morgon avslutas cupen med en långdistanstävling med masstart.

I Svealandsmästerskapen, årets viktigaste tävling för friidrottare som är 13-14 år och därmed för unga för ungdoms-SM:s yngsta klass (och som i år avgörs på Gotland, av alla ställen), fixade Wilhelm Bergentz, Thoren Track & Field, och Noha Olsson, KFUM Örebro, dubbla pallplatser på 1 500 meter hinder i P14-klassen. Wilhelm etta på 5.03,89, Noha trea på 5.25,29. Och i F14 vann Klara Frih, Åsbro, 800 meter på 2.23,03.

Helgens höjdare: ”Sista superbranta blir avgörande”

1. Bergslagsloppet med maraton-SM
För andra året i rad dubblerar mountainbikelångloppet Bergslagsloppet som maraton-SM (för seniorer, juniorer och veteraner), och Matthias Wengelin, som i fjol precis hade flyttat till Örebro vid den tiden men fortfarande körde för SCS Racingteam CK (i år representerar han Almby IK och Team Bergslagsloppet) är regerande mästare (det är han också i crosscountry, mountainbikens OS-disciplin, och i cykelkross), och jag ringde upp både honom (som var VM-femma i sprint i somras) och hans ständige följeslagare Axel Lindh (som följde efter och flyttade till Örebro i våras) för att höra om förutsättningarna inför söndagens lopp. Och faktum är att jag ringde och avbröt en testtur av de avgörande delarna av söndagens bana är jag fick tag i Axel på torsdagsförmiddagen (men vi la på och ringde upp senare).

– Vi hade en otrolig tur med vädret i dag, för det var blött överallt där vi åkte fram, men vi slapp få något regn på oss. Och när vi kom tillbaka ned till Örebro verkade det ha regnat jättemycket, men vi märkte ingenting. Men på söndag hoppas jag på regn, för i sådana fall blir det en fördel för mig på de stigpartier som finns. Jag brukar klara mig bättre än andra när det blir blött på rötter och stenar, säger Wengelin till Konditionsbloggen.
Ja, hur passar banan dig?
– Egentligen gillar jag när det är mer stig, här är det nästan bara grusväg, men det är ju hemmatävlingen och då är det bara att ställa in sig på att man gillar det och anpassa åkningen efter banan. De har gjort om ganska mycket jämfört med förra året, då vi var en sväng nere i Eker. Nu håller vi oss mer uppe runt Klockhammar. Det blir några rejäla grusklättringar, bland annat en sista superbrant upp mot Torsaboda som kan bli avgörande. Det var där jag avgjorde förra året, Calle Friberg kroknade i botten på den backen och jag blev ensam sista milen mot mål.
Vilka utmanar i år?
– Det är Calle, Emil Lindgren, Axel, Fredrik Edin och Michael Olsson som leder långlopspcupen. Det är toppgänget, alla de bästa långloppsåkarna är med.
Är det här avslutningen på säsongen?
– Nej, nästa helg blir det en crosscountrytävling i Norge, sedan är det avslutningen i långloppscupen (Västgötaloppet 24 september) där jag fortfarande har chans på totalen och sedan kommer jag nog köra en del cykelkross. Jag måste ju försöka försvara SM-guldet, och då får det bli en del cuptävlingar som uppladdning.

– För mig är målet med Bergslagsloppet absolut att ta medalj, det hade varit superkul. Jag hade jättestora problem med förkylningar i våras, hade säkert 30 sjukdagar från det att jag flyttade till Örebro i februari. Jag tränade, hamnade i sängen i tio dagar. Tränade, var sjuk sju dagar igen. Tränade … och blev sjuk. Det blev ingen kontinuitet, och alla förkylningarna gjorde att det gått tungt hela sommaren. Men nu har jag börjat landa lite och hoppas kunna vara med och slåss igen. Jag börjar känna mig pigg nog för att vara med om en medalj, säger Lindh till Konditionsbloggen.
Hur passar långlopp dig, då?
– Jag vann Billingeracet förra året och var på pallen i Lidingöloppet , så gillar jag långlopp också. Men jag har mest kört crosscountry, jag hade ju tre raka U23-SM-guld där och tre raka U23-VM med en elfteplats som bästa resultat innan jag gick upp i seniorklass i år.
Vad har du för mål på längre sikt?
– OS i Tokyo 2020. Det finns i varje fall med som en tanke.
2) Orienterings-DM
Årets sista DM-helg i orienteirng inleddes redan på fredagskvällens med natt-DM, och snacka om att det blev en skräll när VM-meriterade Lilian Forsgren, som tog SM-brons i just nattorientering i våras, missade guldet med sju minuters marginal efter en tiominutersbom till sjätte kontrollen (det är sånt som egentligen bara händer just på natten). I stället var det Forsgrens betydligt mindre meriterade klubbkompis Rebecka Nylin som knep DM-guldet i mörkret utanför Vedevåg. Hagabys Josefine Wallenhammar tog silvret, 4,5 minuter bakom Nylin men 2,5 före Forsgren, medan fyra Karin Persson, Hagaby, bara var 1,5 minuter från att snuva Forsgren på medalj. På herrsidan blev det däremot, i VM-sjuan Martin Regborns frånvaro, favoritseger genom Daniel Attås, Tisarens landslagsmeriterade löpare som tog guldet 2.14 före Hagabys Viktor Larsson och 9.38 före Tisarens Johan Aronsson på tredje plats.
I morgon är det värmländskt medeldistans-DM i Karlskoga (där bland annat Tisarens Filip Jacobsson, sexa i herrklassen i kväll, kommer ställa upp utom tävlan), och på söndag väntar stafett-DM för Örebro län i Svennevad. I seniorklasserna är det tremannalag som gäller, och på damsidan är förstås Tisarens lag med Lovisa Persson, Nylin och Forsgren jättefavoriter medan Hagaby har två spännande lag som lär göra upp med Tisarens andralag och Milans förstalag om de övriga medaljerna. På herrsidan springer Martin Regborn avslutningssträckan för sitt Hagaby, och har han bara hyggligt läge kommer det bli en fin batalj mot Daniel Attås som springer sista för Tisaren.
3) Norasjön runt
Halvmaran runt Norasjön hade premiär redan 1929 (då som 25-kilometerslopp) och är därmed länets äldsta ännu pågående löpartävling (även om den var vilande 1936–1959). I år, liksom de senaste åren, är den en deltävling i långloppscupen, andra delen av fyra i Bergslagsklassikern och därtill veteran-DM i halvmaraton. Erik Anfält har fem raka segrar på herrsidan men är inte anmäld i år (har väl inte riktigt hunnit återhämta sig efter Bergslagsleden ultra även om just Anfält inte brukar behöva någon återhämtningstid) medan Mikaela Kemppi är regerande mästare på damsidan och anmäld i år också (det är 213 andra också). I Anfälts frånvaro gör Heshlu Andameriem en intressant start och får gälla som favorit på herrsidan.
Bubblare: Svenska mountainbikeorienteringscupen, som Garphyttans Marcus Jansson och Karlskogas Erica Olsson redan avgjort i herrsenior- respektive damjuniorklasserna avslutas med en sprinttävling i Domsjö och en långdistans med masstart i Örsnköldsvik i helgen.
Sista etappen för Emilia Fahlin i belgiska Lotto tour då, undrar ni? Jo, det blev en ny topp tio-placering. Fahlin drog upp spurten åt italienska lagkompisen Marta Bastianelli, som vann klungspurten om andraplatsen bakom ensamma utbrytaren Annemiek van Vleuten efter 97 kilometer i Flandern, och rullade sedan i mål som tia. Ett resultat som gjorde att Fahlin klättrade från 14:e till tionde plats i sammandraget efter tre topp tio-placeringar på fyra etapper, och därmed inkasserade nya, viktiga UCI-poäng till världsrankningen.
– Det här är min resultatmässigt bästa säsong någonsin. Kul att visa att det fortfarande finns en del att ta av i den här kroppen, säger Fahlin efter dagens lopp i ett pressmeddelande.
Dagens tävling var genrepet inför EM i franska Plumelec, där Fahlin kör tempoloppet på torsdag och linjeloppet på lördag.

Axel Lindh siktar på medalj i Bergslagsloppet.  Foto: Privat
Axel Lindh siktar på medalj i Bergslagsloppet. Foto: Privat