Bloggcomeback efter tolv veckor – nu kör vi som vanligt igen!

Tolv veckor – 84 dagar (minus två dagars jobbinhopp för speedway, men ändå). Så lång semester har jag haft, så länge har den här bloggen varit död (med undantag för racerapporter från sommarens tre mållopp). Men nu kör vi igång igen. Onsdag morgon och tillbaka på jobbet, och från och med nu blir det precis som vanligt ett blogginlägg om dagen (det är i varje fall ambitionen).
Jag kan givetvis inte sammanfatta allt som hänt i konditionsidrottssvängen i länet under de veckor jag varit borta, så vi får ta det i väldigt grova drag och fokusera på de stora prestationerna. Här har ni dem. Hojta om jag missat något, jag finns som alltid på [email protected] och 073-038 94 00 (helst sms!).

** Emilia Fahlin har ju fortsatt leverera resultat av absolut toppresultat när hon fått chansen. Guld och silver på SM, det hade troligen blivit medalj (guld?) på EM om inte kedjan hade hängt sig i spurten (hon blev ändå 16:e!) och nu senast en helt sjuk svit med två andra- och en tredjeplats över tre etapper i världstourtävlingen Ladies tour of Norway, vilket gav en andraplats totalt i etapploppet och gav 208 världsrankningspoäng på ett bräde vilket skickade upp Fahlin från en historisk bra 65:e-plats på världsrankningen förra veckan till en 31:a-plats den här veckan, vilket ensamt gjorde att Sverige klättrade förbi Norge på nationsrankningen (som avgör antal startplatse på mästerskap) och nu liger på 19:e plats.

** Erik Anfält tog, vid 42 års ålder, sitt livs första SM-medalj när han sprang hem ett brons i Stockholm marathon, och såg efter en bra träningssommar (seger i Silverleden på en dag, bland annat) ut att kunna följa upp det med en placering i absolut toppen i Ultravasan i lördags, men halsont satte stopp för starten.

Stockholm Marathon 2018 den långa versionen. 5:a, 4:a och 5:a är de senaste tre årens SM-placeringar. Jag har med andra ord varit och nosat på pallen men inte nått ända fram. Åren går och kanske, med betoning på kanske, var det min sista chans i år att ta en SM-medalj. Har under ganska lång tid jobbat med målbilden hur jag under slutkilometrarna i årets lopp kommer känna mig sådär euforiskt stark och passera löpare på löpare. Mitt upplägg för årets mara fastslog jag helt ca 15 min före start efter ett kort snack med rutinerade @fredrikuhrbom. Frågan jag ställer till honom är hur mycket långsammare han tror man "bör" springa med tanke på värmen. Märker på Uhrbom att han faktiskt tänker svara riktigt seriöst 😃 – minst fem sekunder per kilometer i alla fall, svarar han. Bestämmer mig då för att runt 75 minuter får bli min rikttid för halvmara-passeringen. Starten går och som väntat öppnar de flesta av mina på pappret tuffaste konkurrenter ganska mycket snabbare än mig. Jag tycker värmen känns ännu värre än väntat men försöker intala mig att det känns lika illa för alla. Kilometrarna rullar ändå på och jag försöker ha mest fokus på att fylla på med så mycket vätska jag kan och hålla huvudet kallt. Halvmaran passerar jag på 1.15.27. Inser att vissa konkurrenter måste vara långt före då jag inte ens ser deras ryggar. Tvingar mig ändå att inte börja jaga än då risken för att "vägga" skulle vara uppenbar då. Har suverän langning (och pepp) under hela loppet. Sista langningen är planerad vid 36 km. Bestämmer mig för att springa med "handbromsen i" ända dit och sen hälla sista flaskan kallvatten över huvudet och dra en sista gel och trycka på precis allt jag har ända in i mål. Jag följer denna plan till 110 procent och det fokus och den kraft jag lyckas få ur mig sista dryga 6 km in mot mål känns smått overkliga. Strax före 40 km passeringen ropar någon i publiken att – ryggen du ser där långt bort är bronset. Det är NU och inte sen jag måste leverera mitt livs maraspurt. Vet inte riktigt hur det går till men jag lyckas hitta ytterligare en växel och varvet på Stockholm Stadion kommer jag aldrig glömma. #smbrons #stockholmmarathon #drömmarkannås 📸 stockholm marathon

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

När jag tog min efterlängtade SM-medalj på Stockholm Marathon tidigare i somras trodde jag att jag skulle få lite svårt att hitta motivation till en ny hårdsatsning (i alla fall tätt inpå). Men bara några dagar efter Stockholm hade jag hittat en enorm motivation och drivkraft att på ett mycket seriöst sätt ta mig an en ny utmaning. Ultravasan 90. Har tränat mer och längre pass än någonsin allt med fokus att stå på startlinjen i Sälen i mitt livs form. Många pass har varit enormt tuffa att genomföra men jag har genomfört dem ändå och egentligen har allt gått enligt plan vecka för vecka ända fram till igår då jag vaknade med en väldigt ond hals. Även om jag redan då insåg att "loppet var kört" hoppades jag på en mirakelnatt och att jag skulle vakna upp idag med markant bättre känsla. Men halsen känns snarare sämre idag än igår så min i särklass tyngsta DNS är ett faktum. Det blir inget lopp för mig på lördag. Hur det hade gått om jag hade kommit till start är omöjligt att veta. Det som grämer mig mest är att jag aldrig får veta hur långt min satsning hade nått. Men, det är ingen som har dött, det handlar om löpning, så det är bara att bryta ihop, bli frisk och förhoppningsvis orka hitta ny motivation… 📸Marathon.se

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

** Garphyttans Marcus Jansson (andrasträckan) och Hagabys i sommar mästerskapsdebuterande Viktor Larsson (sistasträckan) utgjorde två tredjedelar av det svenska lag som tog en historisk VM-medalj i stafett vid mountainbikeorienterings-VM i Österrike, ett silver bara nio sekunder bakom Ryssland. På de individuella distanserna hade Viktor placeringsraden 26-18-11-18 och Marcus 20-13-19-diskad i masstart, medeldistans, långdistans och sprint. På EM en månad tidigare, i Ungern, tog Marcus bästa placeringen med en sjätteplats i långdistans. Larsson har varit urstark på hojen den här säsongen och tog guld, silver och silver under SM-helgen i Falun, i sprint, lång- och medeldistans. Jansson, som dominerat de senaste åren, fick ”nöja sig” med dubbla guld i lång- och medeldistans. Karlskogingen Erica Olsson var också med på VM och EM, i juniorklass, och nådde som bäst en tiondeplats i EM-sprinten.

** Martin Regborn var bara nio sekunder från medalj när han blev åtta i VM-springen i Lettland, men fick veckan efter nöja sig med en 18:e-plats på långdistansen, vilket han inte var helt nöjd med. ”Loppet som jag tränat för hela året och så känns kroppen som ett blysänke andra halvan av banan… Helt OK tekniskt genomförande om man ska se något positivt”, skriver han på instagram. Regborn har också hunnit ta SM-silver i sprint (Josefin Tjernlund, Tisaren, var sexa, och sprang därtill slutsträckan i det Tisarenlag som blev femma i sprintstafetten).

** OK Tisarens Simone Niggli, världens bästa orienterare genom tiderna men numera 40 år och ”motionär” vann O-ringens elitklass med 6,5 minuters marginal. Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund blev sexa och sjua. Filip Dahlgren gjorde sitt starkaste resultat på flera år med en femteplats totalt. Martin Regborn gjorde ett gästspel på sprintetappen och tog en andraplats.

Trevlig vecka i Örnsköldsvik som resulterade i en 5:e plats på O-ringen! Det var inte igår! Någon slags comeback även om det är en bra bit kvar till den nivån jag vill vara på. Trött blev jag i alla fall! Fick damma av sprintlinnet också! Förutom generalrepetitionen på Skärgårdssprinten veckan före så var senast det begav sig i Borås 2015. Man blir bra på det man tränar osv. Veckan innehöll även mental träning i form av minigolf där jag blev utpsykad och utklassad. Det hela avslutades med en punktering och ett 5h ofrivilligt stopp i Sundsvall på hemvägen. Foto: 2. Sven Alexandersson 3. Stefan Månsson #hagabygoiforebro #hagabygoif #kilsbergspower #likegrizzly #bambambam #somettjävlamotionär #oringen2018 #minigolf #bangolf #besserwisser #htfu

A post shared by Filip Dahlgren (@filipda88) on

** Matthias Wengelin tog en sjundeplats i sin gamla paraddisciplin sprint på EM i Österrike, och följde upp med en 37:e-plats (när EM gick vidare i Glasgow) efter att ha fått starta längst bak i klungan i OS-disciplinen crosscountry.  I Cykelvasan krigade mountainbikecyklisten från Örebro hem en femteplats.

** Jacob Ahlsson har tagit sitt livs hittills fetaste placering med en tredjeplats i ett kermesselopp i Belgien, och det efter att ha blivit åtta och tia i tävlingarna dagarna före. Lillebror Jonathan tog SM-silver (i P16-klassen) på linje och SM-brons i tempo.

** Johan Eriksson, 49, från Kopparberg blev elva i Ultravasan och satte snabbaste totaltiden genom tiderna i Vasaloppstrippeln, det skrev jag en artikel om (på semestern) i måndags. KFUM Örebros Linus Rosdal blev tvåa i Ultravasan 45, loppet som Anfält vann i fjol, på den tredje snabbaste tiden i loppets historia (bara bakom segraren David Nilsson och Anfälts segertid från i fjol), före löpare som Elov Olsson.

** I långloppscupen har det dunkats av inte mindre än nio deltävlingar, varav tre DM. Liduina van Sitteren var mest framgångsrik med ett DM-guld (maraton) och två silver, mest notabelt kanske att hon senare samma dag som hon totalvann Viby marathon (snabbare än alla herrar) åkte till Rudskoga och vann Jordgubbslunkens sexkilometersklass också … Karin Forsberg har gjort comeback i löparspåren och sprang hem 10 000-metersguldet på finfina 38.33 medan Josefin Tjernlund tog guldet på halva distansen med 17.58. Rodney Hundermark (maraton), Andreas Ingberg (10 000 meter) och William Wickholm (5 000) tog gulden på herrsidan där det blev nio olika medaljörer. van Sitteren vann också Rallarrundan och Dalenrundan, medan Forsberg plockade förstaplatser i Lindesjönloppet och Fröviloppet. Josefin Gerdevåg, som tävlat rätt sparsamt, vann Semesterhalvmaran. På herrsidan fortsatte trenden med olika segrare: Per Arvidsson vann Rallarrundan, Heshlu Andemarim tog hem Lindesjönloppet, Adam Gillman var först i mål i Fröviloppet, Alexander Söderberg var snabbast i Semesterhalvmaran (men Andemariam fick toppoängen i cupen eftersom Söderberg springer för Stockholmsklubben Spårvägen) och Cimmie Wignell segrade i Dalenrundan (i Stripastafetten dominerade IF Start på både herr- och damsidan. Sammantaget gör det att van Sitteren har en rätt betryggande ledning i långloppscupens sammandrag, såvida inte Gerdevåg eller Forsberg börjar springa fler lopp i höst. Maria Eriksson är förvisso bara en poäng bakom i sammandraget, men har redan slagit i taget för hur många tävlingar som får räknas med van Sitteren har en kvar. På herrsidan leder Arvidsson med hela 20 poäng, men där är läget omvänt; den lednignen är inte alls säker eftersom få av löparna bakom ännu nåt upp i lika många tävlingar som honom. Om till exempel Andreas Ingberg, Jack Karlsson eller Andemariam, som båda varit snabbare än Arvidsson i år, springer fler tävlingar i höst kan de nå ifatt. Utanför cupen vann Kevin Henriksson och Anne Ellström Semestermilen medan Maja Blom och Johan Fagerberg tog hem Svartåloppet.

** Karin Forsberg (guld 5 000 och 10 000 meter i K35), Marie Dasler (guld 5 000 och 10 000 meter, K50), Maria Eriksson (guld 10 000 meter, silver 5 000 meter i K40) och Jan Myrtorp (brons 800 meter i M75) tog medaljer på veteran-SM, Wilhelm Bergentz (guld 3000 meter, silver 1 500 meter i P16), Noha Olsson (brons 1 500 meter i P16) och Henrik Franzén (brons 1 500 meter hinder i P15) gjorde detsamma i ungdoms-SM. Dasler tog dessutom SM-guld och Eriksson brons i sina åldersklasser i SM-milen, där även Susanne Malmqvist tog ett veteran-SM-guld, i K65.

** Rebecka Nylin, Johan Aronsson och lagen Josefine Wallenhammar/Eva Gustafsson (Hagaby) och Jakob Attås/Gustav Hindér blev distriktsmästare i sprintorientering i Nora. Maja Alm och Emil Svensk vann världsrankningstävlingen Örebro City Sprint där Filip Jacobsson (sjua) och Josefin Tjernlund (åtta) blev bästa länslöpare. Svenska landslaget med Lina Strand, Gustav Bergman, Jonas Leandersson och Karolin Ohlsson vann mixedsprintstafetten.

** I Milans poängtävlingar har Magnus Palm, Jakob Wallenhammar, Ludwig Ljungqvist, Filip Jacobsson (två tisdagar i rad) och nu senast i går kväll Oskar Eklöf, men Calle Olsson tog hem totalsegern (i huvudklassen var han den enda som sprang alla deltävlingarna, men det var inte avgörande eftersom bara de sex bästa resultaten räknas) med ynka 32 poäng (motsvarande 32 sekunder i någon av alla tävlingar) ned till tvåan Oskar Arlebo efter att ha tagit en andraplats, en sekund bakom Eklöf. Olsson var trea inför finalen, men tog sig alltså hela vägen upp till förstaplatsen. Evelina Ericsson blev bästa dam (det är mixedklass) med en 13:e-plats.

** Karl-Johan Danielsson och Annie Thorén vann Örebro triathlon, hemmalöparen Sara Jakobsson tog hem sprintklassen.

** Lagen Karin Strömdahl/Katrin Björklund, Christer Ericsson/William Blomström och Sandra Lundqvist/Fredrik Sundberg vann multisporttävlingen Örebroloppet, medan Per Eklöf blev först ut som segrare i den nya soloklassen (enda kvinnan som körde solo bröt).

** Stockholmaren Pär Bjelkmar krossade banrekorden varje dag under Bergslagsleden på fem dagar och satte ett totalt rekord med runt sex timmar.

** Själv har jag sprungit Niesen treppen lauf, Gallaberget trailrun, Jordgubbslunken, Hyttloppet, Mörksuggenjakten trail, Mora trail, Lurs backyard ultra, Skövde ultrafestival backyard ultra, Kloten–Nyberget och Ultravasan under den här tolvveckorssemestern (plus att jag hojat Cykelvasan). I juli blev det faktiskt över 31 tävlingsmil i löparskorna …

Tillbaka efter tre veckor – detta har hänt

Well, ni vet att jag brukar skriva ganska mycket om ganska små händelser.
Så, vad ska man skriva när man missat Emilia Fahlins OS-deltagande (ja, jag skrev förstås krönikor både före och efter silverracet, bara för att jag inte kunde låta bli), Lilian Forsgren och Josefin Tjernlunds student-VM-medaljer och massor av annat under tre veckors underbar semester? Tja, vi får väl ta ett lite snabbt svep över vad som egentligen hänt.

Men först kan jag konstatera att jag själv hunnit med tre ”tävlingar” på lika många semesterhelger. Först ett lokalt litet lopp uppe i Kramfors (som omväxlande kallas ”Finnmarksloppet”, ”Mjövattnet runt” och ”Gå, lunka, löp”) där jag blev fyra av 41 (på 29.55 över sex kilometer måttligt kuperad terräng), 7,5 minuter bakom överlägsne segraren Philip Berggren men bara två minuter från andraplatsen. Sedan blev jag tredje sist (av tiotalet tävlande) i motionsklassen över 200 meter i Degernässimmet. Och i lördags avslutade jag med en direkt bedrövlig insats i Svartåloppet, där jag blev 17:e av 31 på 1.14.04 över 14,3 kilometer med runt 200 höjdmeter – för två år sedan var jag nio minuter snabbare på samma bana (jag vet ärligt inte om jag hade en riktigt dålig dag eller är så dålig just nu, har tränat rätt bra på slutet men får inte ut så mycket av det för tillfället). Härnäst blir det Bergslagsleden ultra om en knapp månad. Bryter ihop och kommer igen tills dess.

Så, vad har man missat de här tre veckorna? Vi tar en snabbcheck sport för sport:
Löpning: Hårt skadedrabbbade löparesset Per Sjögren tog sin första seger i långloppscupen sedan Kumla stadslopp när han vann Dalenrundan på 19.59, 42 sekunder före överlägsne cupledaren Jakob Nilsson. Liduina van Sitteren tog över totalledningen från Mikaela Kemppi med en poängs marginal när hon vann samma lopp på 25.11, 15 sekunder före klubbkompisen Annika Larsson. I helgen avgjordes dessutom Stripastafetten, som ger klubbpoäng i cupen (Örebro AIK och IF Start går återigen en kamp om förstaplatsen där). Löparkungen Erik Anfält mötte hårt motstånd i sitt stora mållopp för sommaren, Salomon 27K under fjällmaratonhelgen i Åre, och fick för ovanlighetens skull nöja sig med en femteplats. Han har därefter hunnit anmäla sig till, men på grund av skadekänningar ändå funderat på att avstå från, Ultravasan 45. Bloggbekantingen och Kumlakommunalpolitikern (C) Cristoffer Stockman sprang Tromsö skyrace (som jag kutade i fjol) men föll till föga för de tuffa reptiderna och tvingades bryta (däremot tog örebroarna Adam Jonsson och Linus Ahlstrand målflagg på 80:e respektive 121:a plats efter över tolv timmars kämpande i den stentuffa nordnorska terrängen). IF Starts Kajsa Rosdal kutade det kortare loppet Tromsdalstind skyrace och tog en finfin elfteplats i hård konkurrens, medan Örebro AIK:s Ann-Sofie Berg blev 81:a där). Hälleforsbördiga VM-löparen Louise Wiker (som driver en trevlig blogg) kutade fem kilometer på 17.57 i en träningstävling under ett läger i USA. Och samtidigt har en annan löpare lämnat Hällefors bakom sig – Haben Kidane som nu tagit flyttlasset till löpargymnasiet i Sollentuna (efter att ha avslutat med att persa på 3 000 meter i Karlstad GP, med 8.48,37).
Cykel: Fahlins OS-lopp är redan nämnt. Därutöver svarade Fredrik Berg för en urstark insats i Finnmarksturen när han spurtade ned Matthias Wengelin (som hade haft problem tidigare i loppet, och som dagen innan vunnit Grenserittet), och tog nya poäng för att försvara pallplatsen i sammandraget. Wengelin var sedan bara en centimeter från att vinna Cykelvasan i helgen (kolla målfotot!).
Orientering: Tja, förutom student-VM har det ju också hunnit vara O-ringen, där Andrea Svenssons fjärdeplats i D20-klassen var största framgången ur länsperspektiv. Dessutom två deltävlingar i Milans poängtävlingsserie med Oskar Arlebo respektive Filip Jacobsson som segrare. Med en deltävling kvar att springa (i morgon) är det därmed bara Martin Regborn (som springer VM på lördag) som kan hota Arlebo i sammandraget. Och så var det Askersundsträffen i helgen, också. (Hur det gick för Tobias Karlsson och hans brorsa i fjällorienteringstävlingen Bamm? De kom tyvärr inte ens till start).
Triathlon: Samma dag (hör och häpna!) avgjordes både Vretstorps triathlon och Hälleby triathlon (och därtill Gôrslitet i Karlstad med bland andra Morgan Pätsi). Per Sjögren slog till även här, och vann Vretstorps sprint (250 meter simning, 20 kilometer cykel, sex kilometer löpning) med över 13 minuters marginal, medan örebroaren Ulrika Hammarskiöld vann en betydligt tätare damklass två minuter före Kumlas Hanna Henriksen. I Hälleby ännu kortare tävling (225 meter simning, 8,4 kilometer simning och 2,6 kilometer löpning) vann Mats Carlberg, mest känd som skidåkare och rullskidsarrangör, dryga minuten före Daniel Nordström medan Helena Yourstone krossade motståndet i damklassen och vann med över 2,5 minuter. Någon vecka tidigare vann Jenny Dollerup och regerande mästaren Mathias Jansson Vikers triathlon med två minuter respektive 34 sekunder på en delvis ny bana (markägarna stoppade fjolårets tävling på 2014 års bana; oklart exakt hur lång den nya banan var).
Mountainbikeorientering: Karlskogas Erica Olsson tog ungdoms-EM-brons i stafett och guld på den inofficiella långdistansen i ett mästerskap som avgjordes parallellt med seniorernas VM i Portugal. Där blev Garphyttans Marcus Jansson bäste svensk i samtliga discipliner, men nådde inte sitt mål att ta den första svenska topp tio-placeringen i ett individuellt herrlopp det här året heller. En åttondeplats i stafetten blev bästa resultatet. Jansson, som totaldominerat svensk mtbo i år, missade sedan guldet på medeldistans-SM (hans första förlust mot svenskt motstånd i år) och fick nöja sig med silvret tolv sekunder bakom Moras Linus Mood i fredags, men revanscherade sig med seger i lördagens sprinttävling i svenska cupen och söndagens långdistans-SM (Erica Olsson vann förstås alla tre tävlingarna i D16- respektive D20-klasserna). Jansson har därmed vunnit tre av fyra SM-tävlingar i år och sex av sex deltävlingar i svenska cupen.
Swimrun: Danny Hallmén hade ingen superlyckad avslutning på den egentliga tävlingssäsongen, men laddar om för en solotävling till helgen.

Bloggen tar semester (men avslutar med en historia i björnväg)

Nu stänger jag ned, loggar ut, slår av telefonen och tar hel och total semester i tre veckor. Jag kommer säkert springa en del lopp och tävlingar, titta på andra, träna, njuta. Men jag kommer, som vanligt när jag har semester, inte att blogga ett enda, minsta jota. Inte ens när Emilia Fahlin cyklar i OS, bannemej. Och jag börjar väl en gång för alla med att ignorera O-ringens första etapp som avgjordes i dag (men lite kan ni allt läsa här, och så kan ni kolla in resultaten från Axastafetten i går, som nu äntligen har dykt upp, eller kolla in den här resultatlistan som bevisar att Mattias Nätterlund 11.00 i dag blev tvåa i tio kilometer långa Broloppet i Sollefteå på 33.16 och knappt 27 minuter vann halva distansen i samma lopp på 16.15 – och här kan ni rentav begrunda att Matthias Wengelin faktiskt fick stryk (!) i svenska långloppscupen i dag).

Nej, inget av det där kommer jag skriva om nu när jag tar semester. Men en liten historia ska jag ändå bjuda på, en som jag inte kan hålla undan för er. Den handlar om Tobias Karlsson, 31. Ni vet, han som spelade ishockey på elitnivå som ung, gjorde sex matcher för Örebro Hockey i allsvenskan 2003/04 och sedan gjorde en rätt hygglig karriär som långloppsskidåkare, med fem topp 200-placeringar i Vasaloppet och ett par säsonger i halvprofessionella Team Skistart.
Om tre veckor ska han och tre år yngre brorsan Simon springa Bamm, men deras riktiga genrepspass i Sälenfjällen förra helgen tog en ände med förskräckelse.

– Vi skulle testa all utrustning, tält, mat och allt sådant, och hade tänkt hålla igång i fem timmar innan vi slog nattläger. Vi hade kollat på kartan så det skulle finnas vatten i närheten, men det var så torrt att det inte fanns något. Vi hade helt slut och kunde inte ens göra iordning torrmaten vi hade med oss, så vi bestämde oss för att springa tillbaka till stugan i Tandådalen istället, vi hade väl ungefär 90 minuter dit. Med kanske sju kilometer kvar mötte vinär vi mötte den. ”Det är en björn”, sa jag. ”Det är en buske”, sa brorsan som ser lite dåligt. Men det var en björn. Jag försökte ta en bild, men det var mörkt och jag fick på blixt och alltihop, och björnen blev säkert nyfiken av det, för när vi hade gått 20 minuter åt ett helt annat håll och vände oss om så stod han på bakbenen och stirrade på oss bara 50 meter bort. Det var riktigt otrevligt. Man fick riktig björnnoja, till slut såg man björnar överallt, säger Karlsson till Konditionsbloggen.
Vad hände sedan?
– Vid det laget var klockan över midnatt, men vi fick fortsätta gå. Vi höll riktningen bort från stället där björnen följt efter oss, och till slut hamnade vi nästan nere vid Stöten, mot norska gränsen. Till slut kom vi ut på vägen mot Trysil och tog asfalten tillbaka. Vi blev ute i över tio timmar totalt. När vi kom ut på bilvägen var vi så törstiga att vi drack ur någon dålig bäck innan vi sprang hemåt längs bilvägen, och förmodligen var det vattnet som gjorde att både jag och Simon blev däckade i matförgiftning i flera dagar efteråt.
Hur mår du nu?
– I dag fick jag pallra mig upp eftersom O-ringen satte igång (Tobias sprang in på 42:a plats av 205 startande i herrseniorernas korta klass). Det som är positivt med att man inte orkar springa så snabbt är ju att själva orienteringen går bättre när man springer långsamt (skratt).
Vad har ni för målsättning i Bamm?
– Det är mest en kul grej, något jag vill göra för att hålla motivationen uppe nu när jag lagt av lite med skidorna, och dessutom något kul att göra tillsammans med brorsan. Det är svårt att veta hur bra de andra är, men det känns som vi kan lunka på ganska länge i den fart man håller över fjäll, så hoppas vi på en topp fem-placering är vi nog inte helt ute och cyklar, hoppas jag.
Kan jag få bilden på björnen?
– Nej, tyvärr blev den så dålig eftersom det var så mörkt att man inte ser någonting. Man kanske kan skönja ögonen, säger brorsan. Det är lite synd.

Kemppi blev av med banrekordet – men vann i cupen och tog över totalledningen

Semesterhalvmaran handlade, som man förmodade på förhand, om Erik Anfält och Mikaela Kemppi. Örebro AIK:s veteraner, som båda sprang för svenska landslaget i Stockholm marathon i fjol, prenumererar ju på förstaplatser i de lokala loppen, och var snabbast av länslöparna även på lördagskvällen, över 21 098 meter strax utanför Kumla. Men Kemppi fick faktiskt se sig slagen i loppet – och se sitt eget banrekord bli utraderat – av Karlstadslöparen Sofia Evnert, IF Göta, som passerade mållinjen på 1.19.55. Kemppi tvåa på 1.22.30, 47 sekunder före Kungsörs Bonnie Tran. De där tre var tvåa-trea-fyra totalt bakom Erik Anfält (som tog femte segern på sex upplagor av tävlingen), som sprang på måttliga 1.15.26 (4,5 minuter över hans eget banrekord) efter en av hans Instagramkonto att döma som vanligt stenhård träningsvecka, men vann ändå herrklassen med nästan nio minuters marginal före klubbkompisen Ludvig Börjesson på 1.24.16. Kopparbergs Magnus Mossberg trea på 1.26.13.
Resultaten innebär att Kemppi nu tar över totalledningen i långloppscupen från Liduina van Sitteren medan Anfält avancerar förbi Mattias Nätterlund till andra plats bakom Jakob Nilsson.
Samtidigt avgjordes ju Sommarmilen, och där dök numera nyss utflyttade Hälleforskillen Haben Kidane, som sedan i höstas tävlar för Eskilstuna, upp och sprang på 33 minuter blankt. Arrangörsklubben LK Gränslöst la beslag på andra- och tredjeplatserna genom Jonatan Palm (35.13) och Jakob Olars (35.41). Motalas Marlene Nyqvist blev bästa dam på 44.19, närmast före örebroaren Maria Eriksson, IF Start.

Hur det gick för Örebros och Värmlands lag i Axastafetten (distriktslagstävlingen för ungdomar), som kickade igång O-ringen i kväll, har jag däremot ingen aning om eftersom några resultatlistor fortfarande inte publicerats. Men enligt en artikel på O-ringens hemsida vann i varje fall Stockholmsdistriktet före ett Oslolag med Småland på tredje plats. Vi får hoppas att det är bättre snurr på resultat när de drygt 16 000 löparna ger sig ut på första ordinarie etappen i morgon.

Helgens höjdare – Forsgren inleder monsterschema med O-ringen: ”Hoppas jag kan behålla formen”

1. O-ringen
Enligt senaste uppgifterna är 16 363 löpare anmälda till den klassiska femdagarsorienteringen som för andra gången på nio år avgörs i Sälenfjällen. Ett 30-tal är länslöpare i elitklasserna för seniorer, äldre och yngre juniorer. Och en av de mest intressanta starterna gör Hallsbergslöparen Lilian Forsgren, som efter att ha missat att ta en plats till hemma-VM i höst (hon sprang både sprintstafett och medeldistans på VM i Skottland i fjol) toppat formen till den här veckans O-ringen och nästa veckas student-VM i Ungern (där hon är regerande mästare i stafett och totalt har tagit tre guld på två tidigare student-VM). Ja, det blir ett hyggligt hektiskt schema för Forsgren som får nio tävlingar inom 13 dagar (hon står över långdistansen i student-VM, annars hade det blivit tio tävlingar). Jag ringde upp Forsgren häromdagen och hörde om tankarna kring det, och om hur det kändes att missa VM i Strömstad.

– Klart jag har student-VM i åtanke när jag går in i O-ringen, men jag tänker att det borde fungera att springa fullt ös på båda, säger Forsgren till Konditionsbloggen.
Du vann Bamm i fjol och jag har sett på Instagram att du just varit på fjällsemester … O-ringen i Sälen borde passa dig, va?
– Det är absolut en favoritterräng, och det är jättekul orientering i Sälen. Jag hade min bästa juniorplacering på O-ringen just i Sälen 2008 (sexa och näst bästa svenska i D18). Och vi har en andelsstuga på en närliggande karta, så jag har sprungit däromkring ganska mycket. Men jag vet också att det både går att få jättebra flyt och att bomma rejält.
Vad är det som är så speciellt med fjällorientering?
– Det skiljer sig väldigt mycket från vanlig orientering. En hel bana skulle kunna vara på en enda sluttning. Och även om de inte är så branta i Sälenfjällen så finns det ändå ganska många små detaljer, sänkor och grejer som är extremt svåra att se. Det är svårt med avståndsbedömningen också. Och sitter det några fjällbjörkar eller granar emellan den riktiga skogen och fjället så blir man konfunderad. Ibland redovisas det där mellanpartiet som gröna fläckar, ibland med grönraster, det beror på hur kartritaren tänker. Man får försöka komma underfund med det.
Hur tänker du inför student-VM, då?
– Det ska bli kul, men det blir nog tufft. Jag har hört att skogsdistanserna som avslutar (medeldistans och stafett) ska vara väldigt kuperade. Men jag har aldrig sprungit i Ungern förut och vet inte riktigt vad som väntar. Till skillnad från ett vanligt VM förbereder man sig inte så mycket inför ett student-VM, det är inga läger i relevant terräng eller så. Jag har tittat en del på gamla kartor, men jag har inte sett facit, hur terrängen ser ut i verkligheten.
Vad har du för målsättning?
– Jag har inte sett några startlistor, men jag tror inte att det blir så många som dubblerar med vanliga VM. I Sverige är det bara Sara Hagström som gör det. I sådana fall ska det inte vara omöjligt att ta medalj i år heller. Topp fem är absolut realistiskt och på stafetterna ska vi ha en bra chans.
Hur kände du när beskedet kom att det inte blir något VM för dig i augusti?
– Själva beskedet var ganska väntat när det kom. Efter att jag sprungit uttagningstävlingarna var det ganska självklart att jag inte skulle få någon plats. Det var bara att räkna in de andra tjejerna, jag visste att jag hade presterat för dåligt. Klart det var en besvikelse att inte få springa hemma-VM, men den största besvikelsen hade gått över när jag fick själva beskedet. Med facit i hand hade jag behövt vara i form tidigare på våren så jag hade fått springa fler distanser på EM. Sedan sprang jag ganska bra på VM-testerna efter EM, men att vara femte–sjätte tjej räcker ju inte när Sverige bara har tre platser per distans på VM.
Vad blir det efter student-VM istället?
– Oj, det har jag inte tänkt på än. Det är ju SM i höst, och sedan vill jag förstås ta en plats till världscupavslutningen i Schweiz i oktober.

O-ringen inleds på lördagen med distriktslagsstafett för ungdomar. Första etappen avgörs på söndag. Av lokala topplöpare finns i princip alla mangrant med i listan, bortsett från Martin Regborn (som på grund av VM-laddningen bara springer tisdagens sprintetapp) och Filip Dahlgren (som alltjämt har skadeproblem och inte kommer till start alls).

2. Semesterhalvmaran och Sommarmilen
Tre veckor efter Viby marathon och över en månad efter DM på 5 000 meter är det äntligen dags att kicka igång långloppscupen igen (Semesterhalvmaran är deltävlingen, Sommarmilen är en sidotävling för dem som bara vill springa tio kilometer). Och med både Erik Anfält och Mikaela Kemppi till start (Anfält har meddelat sin förmodade efteranmälan på Instagram, Kemppi finns med i startlistan) kommer det bli bra fart på Semesterhalvmaran. Arrangemanget av tävlingen har i år tagits över av nybildade klubben LK Gränslöst, som försöker locka medlemmar från hela landet men som har sin bas i Kumla (helgens lopp går i Torp, strax utanför Kumla).

3. Engelbrektsturen
Förra helgen dominerade Matthias Wengelin mountainbike-SM. Tog guld i OS-disciplinen crosscountry, silver i sprint (en decimeter från guld) och körde upp Örebroklubben Almby till silver i stafetten. På söndag är örebroaren, som har ett furiöst tävlingsschema, tillbaka på sadeln igen för den sjätte av säsongens nio deltävlingar i svenska långloppscupen i mountainbike när 70 kilometer långa Engelbrektsturen avgörs i Norberg. Wengelin har kört fyra deltävlingar, vunnit tre och brutit en, och ligger trea, fyra poäng bakom Grythytteåkaren Fredrik Berg, som kört samtliga fem deltävlingar och radat upp topp tio-placeringar fram till kraschen i Mörksuggejakten för två veckor sedan. Serneke Allebikes Michael Olsson leder sammandraget.

Bubblare: Inte en enda triathlet från länet ställer upp i SM över olympisk distans i Umeå, men en handfull är anmälda till Karlstad Triathlon, som bjuder på både sprint, medeldistans och olympisk distans.

Fahlin inför Tour de France: "Ser himla lätt ut på tv – är jäkla tufft"

Emilia Fahlin, 26, kör damernas Tour de France (egentligen Le Course) på söndag. Det har jag skrivit om tidigare här på bloggen, men i dag tog jag också ett rejält snack med henne inför den upphajpade tävlingen som nu avgörs för andra gången. En större intervju om tävlingens betydelse, de kvardröjande och alltjämt enorma könsskillnaderna inom cykelsporten och framtiden kommer i söndagens NA, papperstidningen (som går att köpa som e-tidning på na.se). Men uppsnacket inför själva tävlingen kommer här på bloggen. Vi snackar alltså 13 varv och totalt 89 kilometer upp och ned längs Champs-Élysées (start 13.30, i Eurosport från 14.00, målgång cirka 15.25). En uppgift som inte är lika lätt som det låter, om man får tro Fahlin, som körde premiärupplagan i fjol (som fick starka vitsord för sin fina insats som hjälpryttare då, även om Wiggle-Hondas tävling förstördes när Fahlin och de två spurtessen fastnade bakom en krasch 800 meter före mål).

– När man kollar på herrarna på tv ser det himla lätt ut när de defilerar i Paris, men det är en jäkla tuff bana. Det är svagt uppför, på kullersten, på ena sidan, och sedan flyger man nedför och så är det bara att börja om igen. Det tar ut sin rätt, det känns i benen när man ska göra 13 varv. Man ska ha en riktigt bra dag om man ska kunna göra något vettigt på den banan, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Vilket lag ställer ni upp med?
– Det är jag, Jolien d’Hoore, Chloe Hosking, Giorgia Bronzini, Amy Robert och ”Nettie” Edmondsson. Jolien körde riktigt bra senaste helgen, vann tre lopp (de tre första etapperna i BeNe Ladies Tour) och är en vass spurtare. Avslutningen på kullersten passar nog henne väldigt bra också. Sedan har vi Bronzini och Hosking som också är starka spurtare. Man vet aldrig hur tävlingen utvecklar sig på förhand.
Hur har du det själv med formen?
– Jag är på läger på hög höjd i italienska Livigno just nu, har varit här en vecka efter girot och åker bara ned till Paris lördag–måndag, sedan åker jag tillbaka hit och avslutar lägret med fyra dagar till före nästa världscuptävling (tyska Sparkassen Giro nästa söndag). Egentligen hade jag önskat att få två veckor i sträck här uppe, men jag behöver tävla också och Tour de France är en stor och uppmärksammad tävling, så det blev en liten kompromiss.
– Lägret har varit väldigt bra. Det var en stor vinst för mig att komma ur girot frisk, de tre senaste gångerna har jag dragit på mig sjukdom de sista dagarna, men nu kunde jag komma in fräsch till lägret och få några riktigt bra och hårda dagar i perfekt väder. Efter allt som varit (långa sjukdomsperioder med främst bihåleinflammationer under vår och sommar) har jag inte den grunden jag behöver, därför är det här lägret extra viktigt.
Hur ser du tillbaka på Giro d’Italia?
– Det gick bra. Det var några tuffa bergsetapper där jag fick göra mitt för att hjälpa våra två klättrare tidigt på etapperna och sedan ta det så lugnt som möjligt. Men man ska ändå över bergen och i mål, och det är nog så jobbigt. Sista etappen kände jag mig bättre än dagarna innan, och det var en positiv känsla som jag tog med mig. Vi hade ett uppdrag för Mara (Abbott, som vann sista etappen och avancerade till andra plats i sammandraget) inför sista berget, och jag orkade vara med länge och jobba. Den känslan är bra för motivationen och moralen.
Är det klart att du får köra Vårgårdas världscupdeltävling?
– Nej, vi har inte fått programmet så långt fram än. Men det gick bra för mig där i fjol, och det är ju hemmaplan, så jag har stora förhoppningar om att komma med i laget. Däremot är det klart att jag ska köra Tour of Norway veckan före med landslaget. Det blev klart i dag. Det blir bra att få lite tävling i benen, och dessutom har jag aldrig kört den tävlingen förut.

Dagens O-ringen? Tja, det skrev jag en hel del om här. Att Garphyttans Marcus Jansson tog till slut ändå hem herrarnas mountainbikeorientering och nu påbörjar VM-laddningen (där det kan bli intressanta starter i mountainbikelångloppen 1572 Mtb Challenge nästa helg och Finnmarksturen veckoslutet därpå) och att Simone Niggli gjorde ”säsongens största bom” (snack med både henne och Jansson i fredagens papperstidning) var de stora rubrikerna på torsdagen.

I Sälen avgjordes för övrigt King of the hill i dag, med 25,8 kilometer och över 1 001 höjdmeter på cykel och rullskidor (ganska jämnt fördelat), med idel ädel skidadel på startlinjen och IFK Moras Lars Suther som segrar på 1.12.50, 1,5 minuter före Jens Eriksson och Lars Bleckur. Karlslunds Mats Carlberg sjua, knappt 18 minuter bakom.

Tappade hela superledningen – över en sprint

I går frågade jag, här på bloggen, Garphyttans VM-cyklist Marcus Jansson om han hade avgjort O-ringen redan då, efter den första av tre etapper i mountainbikeorienteringens elitklass. ”Det är två etapper kvar och allt kan hända”, svarade Jansson ödmjukt. Och på onsdagen gjorde det precis det. Hände. Allt.
När sträcksegraren Andreas Bergmann behövde drygt 22 minuter på sig på onsdagens sprint korsade inte Marcus mållinjen förrän efter nästan 28. Jag har varit på Karlstad GP hela eftermiddagen och kvällen och inte har inte hunnit göra några efterforskningar, men det ska förstås till en (eller ett par) monsterbommar alternativt grovt teknikstrul (punktering?) för att tappa så mycket tid på så kort tid, om ni förstår vad jag menar. Jansson var till exempel över minuten efter Fredrik Johansson, regerande stafettvärldsmästare till fots. Bara en sådan sak.
i sammandraget gör Janssons grymma förstaetapp att han ändå bara tappar en placering och kommer gå ut som tvåa, bara är tio sekunder bakom landslagskompisen och nye totalledaren Per Vestling, i torsdagens jaktstart över medeldistans som avslutar O-ringen för mountainbikeorienterarna. Och bak till tredjeplatsen är det fortfarande fyra minuter (men jag ringer inte och frågar om han säkrat en topp två-placering nu …).
I D20 spöade Karlskogas Erica Olson, 15, JVM-åkaren Kajsa Engström när hon blev tvåa på dagens etapp. Erica, som däremot inte är uttagen till JVM, är alltjämt trea i sammandraget.

I den vanliga orienteringen hade eliten vilodag, men alla andra klasser körde på.
Juniorvärldsmästaren Andrea Svensson fortsatte stabilt, tog en sjätteplats och avancerade två placeringar, från sjunde till femte, i sammandraget i D20.
Matthias Niggli, den schweiziske förbundskaptenen som liksom sin betydligt mer kända fru Simone tävlar för Tisaren, tog en etappseger i den som vanligt stenhårda H40-klassen (i år 128 startande) och är fyra i sammandraget. Klubbkompisen Lars-Åke Wall tog andra raka etappsegern i H65 efter andraplatsen på första etappen och leder nu med nästan åtta minuter totalt. KFUM Örebros Anette Carlsson tog etappsegern i D35 och är trea i sammandraget där, Hagabys Olof Olofsson blev tvåa i H60, Lidnebygdens Anna-Maria Backryd trea i D50, och Degerfors Mats Johansson tog tredje raka andraplatsen bakom Rune Isaksson i H90 (de är bara två kämpar i äldsta klassen i år).

I Karlstad GP, som jag bevakade i kväll, då? Tja, de lokala medeldistanslöparna hade det jobbigt i den styva motvinden på bortre långsidan, och det var av den anledningen långt ifrån personliga rekord, årsbästan, ära och redlighet. Pratade ändå med både Tim Sundström och Erika Bergentz efteråt, vilket ni kan läsa om här!

Jansson efter utklassningen: "Vill göra det som ingen gjort"

Att Garphyttans Marcus Jansson, 23, dominerat svensk mountainbikeorientering i år har jag ju skrivit en del om på bloggen här i sommar. När mtbo-cyklisternas O-ringen (som bara är tre etapper lång) inleddes på tisdagen befäste han det ännu en gång. Två av de fem svenska cyklisterna (Anders Frisk och Erik Frost) som tagits ut till VM i tjeckiska Liberec i mitten av augusti saknades förvisso, men i gengälld fanns ett par danska landslagsmän på startlinjen. Och de, liksom resten av fältet, blev helt avställda av Jansson. I mål var han nästan 3,5 minuter före landslagspolaren Per Vestling, Kåre, och frågan är om han inte avgjort hela O-ringen redan nu. dessutom drygade han ut sin totalledning i den svenska mountainbikeorienteringscupen. NA ringde givetvis upp Jansson, och ett snack om segern och konkurrensen från regerande fotorienteringsvärldsmästaren Fredrik Johansson kan du läsa i onsdagens pappers-NA (som går att köpa som e-tidning på na.se). Men jag tog även lite bloggexklusivt om hans framsteg i år och målsättningen i VM.

– Sverige är en ganska liten nation i mountainbikeorientering i en internationell jämförelse, framför allt på herrsidan. Men topp tio på någon distans känns som en rimlig målsättning. Det skulle vara väldigt roligt eftersom ingen svensk gjort det på herrsidan förut, säger Jansson till Konditionsbloggen.
Varför har du tagit så stora steg framåt i år?
– Jag tyckte jag var bra med även förra året, även om jag aldrig kom först då. I år har jag framför allt utvecklats cykelmässigt. Helt enkelt tränat mer cykel, med cyklister.
3,5 minuters ledning, har du avgjort O-ringen redan nu?
– Nja, det är två etapper kvar och allt kan hända. Men det är skönt att ha några minuter att gå på, man behöver inte känna att man ska jaga och stressa. I morgon är det sprint, och då handlar det mest om att hålla ihop orienteringsmässigt och inte göra något misstag. Sedan är det jaktstart på torsdag, över medeldistans. Det blir roligt.

Karlskogas 15-åriga jättelöfte Erica Olson, som tog EM-silver i D20-klassen i juni men inte fick någon JVM-plats, inledde O-ringen med en tredjeplats i D20-klassen.

Till fots tog Simone Niggli alltså ännu en pallplats (det hade ju varit intressant att se henne i VM …). Lilian Forsgren, Hallsbergs VM-löpare, vann landslagsklassen över samma bana på en tid som hade räckt till sjätte plats i elitklassen. Det trots att hon dagen innan gjort sista stenhårda passet inför VM och därmed borde vara maximalt nedtränad. Lilian var nöjd, även om hon småbommat några vägval i början (”Det var intensiv och klurig orientering direkt i början, en klassisk banläggarfälla eftersom man inte hunnit få överblick och framförhållning så tidigt.”), när jag pratade med henne i kväll. Läs mer om det (och om Forsgrens VM-laddning) i onsdagens papperstidning.
Örebros VM-löpare Martin Regborn gick i backen redan på väg till fjärde kontrollen, tappade fokus och 30 sekunder och var i mål tia, distanserad med 1,5 minuter av Södertäljes Jonas Leandersson, som inte bara vann landslagsklassen utan också hade bättre tid än alla i O-ringens elitklass. Viktigast för Regborn dock att han inte skadade sig i vurpan. ”Borde inte vara någon fara. Mest skärrad”, twittrar han till Konditionsbloggen.

I morgon, onsdag, åker jag till Karlstad och bevakar Karlstad GP på klassiska Tingvalla. KFUM Örebro kommer med inte mindre än fyra löpare på 800 meter och en på 1 500 meter. Tog ett snack med Tim Sundström inför tävlingen om hans möjligheter att slå Tage Ekfelts 62 år gamla distriktsrekord på 800 meter (även det i onsdagens pappers-NA), men bytte även några ord om Sundströms senaste rekordlopp, 1 500-metersputsningen i belgiska Heusden-Zolder i lördags som gjorde att distriktsrekordet numera lyder 3.46,75.

– Det var inget perfekt lopp. Första 800 meterna gick på 2.03, och egentligen ska jag öppna på 1.59–2.00 för att få ut max. Dessutom blåste det en hel del. Men jag hade en bra avslutning, och det var en stor tävling med jämna heat där det var lätt att hitta en bra rygg. Men det känns som att jag har två–tre sekunder kvar i kroppen. Jag ska springa B-heat på DN-galan nästa vecka, och får jag ett bra lopp då kan det bli en bra tid, säger Sundström till Konditionsbloggen.
Hur mycket skiljer det sig att springa 800 meter jämfört med 1 500 för dig?
– En hel del. På 800 meter har man mindre tid på sig att agera, det gäller att vara med från början, välja rätt vägar och ha rätt taktik på en gång, för missar man någonting är det nästan omöjligt att ta igen. Det är en helt annan fart från början där, och det blir ingen direkt fartökning. På 1 500 meter kan man komma in mer i loppet, då gör det inget om det går lite långsammare i starten eller om man hamnar lite fel, det går ändå att ta in på slutet. Men på 800 meter finns inget utrymme för missar.
Men det är 1 500 meter som gäller för din del nu?
– Jag kommer inte sluta springa 800 meter, men satsningen är på 1 500. På SM är jag anmäld till båda, men fokus blir på 1 500. Försöken är på fredagen och finalen på lördagen, och sedan går 800-metersförsöken senare på lördagen. Då kan jag välja om jag känner mig fräsch och vill vara med där eller om jag stryker mig från 800.
Du är sjua på Sverigebästalistan nu, är Finnkampen fortfarande ett realistiskt mål?
– Det ser jäkligt hårt ut i år, det är väldigt många som gjort bra tider. Men jag har en del lopp kvar och känner ju att jag har sekunder kvar att plocka. Och några av de som är före på listan är nog inte aktuella för Finnkampen (en del pluggar i USA, bloggens anmärkning), så vi får se vad som händer.

Sundström springer i C-heatet i Karlstad GP klockan 17.37 i morgon (galans huvudprogram startar 19). Övriga tidsschemat för lokala medeldistansarna: Abshir Aweys (20-åring som är 13:e på Sverigelistan för H22:or med 1.57,56) spring F-heat på 800 meter 17.00, William Fransson (tre sekunder utanför Sverige-topp 20 i P19 med 2.03,97) och William Wickholm (18:e på Sverigebästalistan i P17 med 2.05,28) springer H-final på 800 meter 16.40, och Erika Bergentz (svensk rekordhållare över ett helt knippe distanser i D40-klassen) springer B-final på 1 500 meter (där hon hittills i år varit över sju sekunder från Birgit Bringslids 30 år gamla svenska rekord) 16.25. Följ mitt twitterkonto för direktrapporter!

Erikssons superdistans, Sundströms nya rekord, Bergs tung DNS och mycket mer

Var ju borta i helgen, så här kommer en liten summering av vad ni missade. Egen racerapport från Lur kommer inom kort!

I helgens andra långlöparutmaning, Linde sextimmars, tog Kopparbergs egen superlubbargubbe Johan Eriksson en väntad seger – och med 76 910 meter slog 46-åringen dessutom sitt eget pers med 721 meter och banrekordet med 1 755 meter. förbättringen av perset gjorde att han avancerade förbi tre män på Sverigebästalistan genom tiderna på sex timmar, där Eriksson nu är 26:a. Ska försöka ta reda på hur många H45:or han har framför sig, kan inte vara många. Ultraswedens Erik Andersson blev tvåa på 74 492 meter, och tillsammans med motionsklassaren Emil Falkek, Falkenberg, på 71614, och damsegraren Yudith Hernandez Melgar, Varberg, på 71 119 var de tre de enda som klarade drömgränsen sju mil. Yudith är Sverigefemma genom tiderna med sitt drygt två kilometer bättre pers. Storådalens Leila Toivonen bästa lokala dam på 54 376 meter, Spartacus långlöparräv Hasse Byrén tvåa av lokala herrarna på 63 642 meter.

Tim Sundström sprang däremot snabbare än lugnt i helgen. Örebrolöparen stagnerade ju efter supertiden 3.56,40 som 18-årig junior 2008, och levde med det perset i sex år, till förra sommaren. Men sedan han då, via en flytt till Stockholm och träning med Tureberg FK, äntligen tog sig under den gamla juniortiden har han exploderat. Distriktsrekordet 3.49.13 inomhus i vintras var första gången han gick under 3.50. Utomhus har han radat upp distriktsrekordet 3.46,18 (i Manchester 30 maj),3.49,82 (världsungdomsspelen i Göteborg) och nu distriktsrekordsförbättringen 3.46,75 i belgiska Heudsen-Zolder.. KBC Nacht (namnet på grund av att tävlingen pågår ganska långt in på natten) som han slog till med 3.46,75. Standarden på 1 500 meter i Sverige i år är riktigt hög, och Tims tid gör honom bara till sjua. Det är fortfarande över fyra sekunder upp till den topp tre-placering på rankningen som vanligtvis ger en plats i Finnkampen. Finns rum för förbättring ges nästa chans vid Karlstad grand prix på onsdag, med Konditionsbloggen på plats!

I mountainbike-SM tvingades Fredrik Berg, som jag intervjuade här på bloggen förra veckan, ta en DNS efter att ha vurpat dagen före tävlingen och slagit i det hjärnskakningsdrabbade huvud. Han tog därmed det enda vettiga beslutet och ställde in sin start. Läs mer om det på hans egen blogg. Linda Meijer fick nöja sig med dubbla silver efter fjolårets dubbla guld. I fredagens sprinttävling enligt längdskidprincip blev Meijer tvåa i finalen bakom Hakarpspojkarnas Ann Berglund. Över den drygt timslånga crosscountrybanan blev avståndet upp till mountainbikeorienteringsvärldsästaren Cecilia Thomasson, Östersund, till slut över fem minuter för Meijer, som efteråt skrev på sin blogg att hon förmodligen hade ”årets sämsta ben”. Medaljer också till Katarina Rönnbacka-Nybäck (silver i D40-sprinten) och Malin Nilsson (brons i D40-sprinten, fyra i crosscountry) och Linus Persson, Karlskogacyklisterna (brons i herrjuniorernas sprint).

Multikompetenta Danny Hallmén (känd från kanotlandslaget, ironman i Kalmar (som han bloggade om uppladdning till på na.se), löptävlingar, vårens EM-brons i quadrathlon och världsrekord i 24-timmarspaddling inomhus, diverse multisporttävlingar med mera, med mera) gjorde i helgen swimrundebut i den över 30 kilometer löpning och hela 6 700 meter simning i den stenhårda tävlingen Höga kusten swimrun, tillsammans med sin gamla kanotkollega Jacob Holst. Efter en del banändringar, med tillhörande besvikelser, på grund av dåligt väder kom det nykomponerade paret, som aldrig tidigare testat tävlingsformen, i mål på en stark nionde plats efter sex timmar och sex minuter (en timme och 16 minuter bakom segrarna). Läs mycket mer på Dannys egen blogg, där det även finns väldigt många fina bilder!

O-ringen hårdbevakas i papperstidningen, där ni i dag kan läsa en intervju med Simone Niggli, Tisarens schweiziska superlöpare (23 VM-guld …) som vann första etappen av O-ringen i går, trots att det snart är två år sedan hon pensionerade sig från landslaget. I dag följde hon upp med seger även på andra etappen (delad sådan med norska Anne Hausken Nordberg), och nu leder Niggli sammandraget med nästan fyra minuter före svenska regerande medeldistansvärldsmästaren Annika Billstam. Degerfors skidorienteringslandslagsman Filip Jacobsson var överraskande tvåa i den stenhårda H18-klassen (120 startande bara i elitklassen …) på första etappen i går, men kom av för mig okänd anledning inte till start i dag. Hans O-ringen är därmed över. Nyblivna juniorvärldsmätaren Andrea Svensson är sjua totalt i D20 efter en åttondeplats i går och en femteplats i dag. Tisarens Lars-Åke Wall leder H65-klassen. I morgon är det dags för sprint för eliten. Då dyker även många av de svenska VM-löpare som står över O-ringen upp och kutar (bland dem Lilian Forsgren och Martin Regborn).

Länets VM-stjärnor springer O-ringen – i specialklass

Nej, det blir inget vanligt O-ringen för länets VM-löpare Martin Regborn och Lilian Forsgren. Det vore förstås kontraproduktivt att springa fyra dagar i skog så tätt inpå ett asfaltsmästerskap för de båda sprintrarna (Regborn ska ju kuta individuella sprinten i Skottland, Forsgren mixedsprintstafetten). Men enligt ett pressmeddelande från O-ringen-organisationen i dag kommer de båda (samt Tove Alexandersson, Jonas Leandersson och Jerker Lysell) att få springa en speciell uppvisningsklass under O-ringens sprintetapp på tisdagen den 21 juli. O-ringen, som i år avgörs i Borås, drar igång nästa söndag, den 19 juli, men tjuvstartar precis som vanligt med distriktsstafetten dagen före. Dit har Örebro redan anmält sitt lag, Johanna Särnbrink tar förstasträckan, Melker Forsberg andra, Sofie Franzén tredje och Joantan Gustafsson avslutar. I Värmlands lag har Karlskogaklubben OK Djerf med Frida Johansson som startare (den här helgen håller orienterarna till i Halland, kolla resultat här och här).

I dagens emotsedda tempolopp i Giro d’Italia gick det inte riktigt som Emilia Fahlins stall Wiggle-Honda hade tänkt sig. Rabobank Livs Anna van der Breggen utklassade övriga fältet och vann det 21,7 kilometer långa tempoloppet med 63 sekunders marginal (nästan tre procent över 36 minuters cykeltävling), och tog ledningen med 46 sekunder inför söndagens avslutande etapp. Samtidigt blev Wiggles båda cyklister som hade chans i sammandraget, Mara Abbott och Elisa Longo Borghini, sjua och 20:e på etappen, slagna med 1.45 respektive 2.47. Abbott avancerade förvisso ändå från sjätte till femte plats (genom att passera Longo Borghini som tappade från fjärde till sjätte), men amerikanskan är nu hela 2.29 bakom van der Breggen. Hon har ändå inte gett upp inför söndagens final som avslutas med en brutalstigning upp till målet i San Domenico di Varzo.
– Det här loppet har defintivit inte någon paraddag som avslutning det här året. Det kommer inte att avgöras förrän den sista kilometern, och jag är exalterad inför avgörande, säger hon till Wiggles hemsida.
Fahlin? Tja, efter en brutaltuff vecka, som följt på en längre sjukdomsperiod, orkade hon inte bita i på den världsklassnivå hon var på för några år sedan i tempo. I mål som 69:a, av 108 till start, 5.45 bakom.

Adam Axelsson behåller för övrigt totalledningen i landsvägscyklingens seniorcup (ej uppdaterad här, dock) trots att han stod över U6 cycle tour som avslutades i dag. Stod över gjorde för övrigt också hans lagkompisar i Örebrocyklisterna, så i lagtävlingen lär det bli ett rejält tapp från tredjeplatsen. Axelsson befinner sig ju just nu i sydtyska Inzell för första lägret på is inför den stundande skridskosäsongen.

I Göta kanal triathlon blev Stefan Johansson, Europarekordhållaren i gång från Degerfors som jag var lite nyfiken på, 13:e man över den olympiska distansen. Han var bara sju sekunder bakom segraren Markus Sundberg, Lidköping, i simningen, men tappade drygt fem minuter i cyklingen och över sju minuter i den avslutande löpningen. Plus 1,5 minuter i växlingarna. Noras Helena Yourston vann för övrigt den kortkorta distansen i Lyrestad. Min sambo? Jodå, hon slog sin nemesis, tog ut sig rejält och blev 21:a på habila 1.43.58 över sprintdistansen.