Nordblom under banrekordet i Ö till ö – men fick nöja sig med fjärdeplats

Bibben Nordblom, och nya partnern Susie Moonan, gick under det två år gamla banrekordet i Ö till ö, VM i swimrun i dag, men fick ändå nöja sig med en fjärdeplats eftersom tre lag var ännu snabbare. Läs mer om det i min intervju med Nordblom här. Marie Dasler, som tävlar med Malin Broström, slutade på 15:e plats i damklassen, knappt 1,5 timmar bakom Nordblom och Moonan. Mårten Vidlund/Matti Tordsson tvingades bryta tre mil in i tävlingen.

Trots en rejäl genomgång av helgen i går lyckades jag missa hinderbaneloppet Västerås actionrun, där örebroaren Martin Bäckström tog en andraplats, 1.56 bakom Tobias Jäger, som tog revansch för andraplatsen i Örebro i våras. Sara Forsström blev femma, 42 sekunder från pallen, och Tom Schultz-Eklund blev sexa.

Till helgen är det, förutom en sagolik massa löptävlingar på hemmaplan, också långdistans-SM i orientering strax söder om Jönköping. Anmälningstiden löpte ut i helgen, och i princip hela länets orienteringselit är klar för start (undantagen är Ellinor Erikssons, vars satsning tyvärr ligger nere tills vidare, läs mer om det på hennes egen blogg, och Filip Jacobsson som haft skadeproblem under året): Landslagslöparna Martin Regborn, Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren (officiellt utanför landslaget, men hon har ändå sprungit både EM och världscup i år), en Filip Dahlgren som verkar ha hittat form efter alla skador och som kommer bli jätteintressant att följa, starka löpare som Andrea Svensson, Ellinor Tjernlund, Daniel Attås (som förhoppningsvis blivit av med sina magproblem) och Viktor Larsson (som varit så stark i mountainbikeorientering men även kommer bli en nyckel i Hagabys stafett-SM-lag nästa helg), och spännande juniorer som Jonathan Gustafsson i H20 och Frida Johansson i D18. Kval på lördag, final på söndag.

Helgens höjdare – Regborn jagar revansch och Nordblom sjätte VM-medaljen

1) Världscupen i orientering
Förra året radade Martin Regborn upp topplaceringar i världscupen och var så här års på pallen i sammandraget och med i snacket om slutsegern (till slut blev det en fjärdeplats efter att han drabbats av sjukdom inför och under finalhelgen). I år ligger han först på 18:e plats i sammandraget (om än bara en placering och åtta poäng bakom bäste svensk, Gustav Bergman) efter ett EM som präglades av sjukdomar och ett VM med tveksam fysisk form (båda ingick i världscupen), och den här gången handlar det först och främst om revansch för Örebroorienterarens skull (han genrepade med seger i en öppen klass i samband med Östergötlands och Södermanlands stafett-DM i söndags, efter att ha slutat tia på 10 000 meter i friidrotts-SM förra fredagen). Världscuphelgen i Norge inleds med en förkortad långdistans (beräknad segertid 65 minuter på 9,3 kilometer för damer och 80 minuter på 13,6 kilometer för herrar, varför i hela friden det nu ska skiljas mellan könen 2018). Därefter avgörs prolog (23–25 minuter beräknad segrartid) följd av jaktstart (över 5,9 respektive 7,6 kilometer, som beräknas ta 45 minuter att kuta), och hela rasket avslutas med stafetter på söndag. Tisarens duo Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren (som båda sprang Blodomloppet i Örebro förra torsdagen och gjorde 38.04 respektive 38.49 över asfaltsmilen) finns också på plats i Östfold för helgens tävlingar, de båda har tidigare i år bara fått göra varsin världscuptävling (Tjernlund var 22:a på långdistansen i EM, Forsgren 19:e på medeldistansen).
I dag startar damerna strax före tolv och Regborn går ut bland de sista strax efter 13.

2) Kilsbergen trailrun
Det är inte ofta man får skriva att en löptävling i Örebro län är fullbokad, men så är fallet med Kilsbergen trailrun (ja, springer man för en klubb som är ansluten till Närkes friidrottsförbund, och därmed utmanar om poäng i långloppscupen, är det förvisso fritt fram att anmäla sig till 14-kilometersloppet med start och mål i Ånnaboda alltjämt, men för alla andra är det kört). I slutet av förra veckan nåddes taket på 400 anmälda (däribland jag, förstås, och jag antar att jag anmälde mig rätt tidigt eftersom jag fått startnummer fyra …), och
Nytt för i år är att det också arrangeras ett femkilometerslopp (som jag provsprang häromveckan, trevlig bana!) och ett barnlopp, som inte är fulltecknade. Av starkare namn märks Karin Forsberg (som har banrekordet), Kajsa Rosdal, Jonathan Kandelin, Per Eklöf, Mathias Wiktorsson, Johan Ingjald och Maria Eriksson (som dock ska springa Tjejmilen i Stockholm dagen innan, så benen kanske inte är så fräscha – det ska för övrigt också Mikaela Kemppi). Men det finns ju alltid en chans att de riktiga kanonerna (Erik Anfält, Josefin Gerdevåg, Linus Rosdal, Per Sjögren, Liduina van Sitteren, Filip Dahlgren och så vidare) efteranmäler sig.

3) Ö till ö
Förvisso inte förrän på måndag, men så tidigt på morgon (5.00 från Sandhamn) att det fortfarande känns som helg (kanske). Gyttorps Bibben Nordblom jagar sin sjätte VM-medalj och Marie Dasler kör igen efter att ha blivit bästa dam i fjol. Dessutom kör Mårten Vidlund och Matti Tordsson äntligen tillsammans igen i herrklassen. Direktsändningen (spana in här på måndag morgon!) brukar vara en fröjd att följa. Och missa inte mitt reportage med Bibben inför tävlingen!

Fahlin med ännu en urstark placering – bara en tävlingsdag kvar före VM

Emilia Fahlin avslutade nederländska världstourtävlingen Boels rental tour med en åttondeplats, och därmed kan hon summera etapploppet med tre topp 20-placeringar på fyra linjeetapper, och kvittera ut ett besked om att hon alltjämt är i grym form efter succén i BeNe ladies tour i juli, tiondeplatsen på EM i början av augusti och åttondeplatsen i Vårgårda veckan därpå. Sista etappen 16 mil lång och rätt mycket upp och ned, upp och ned i ständiga holländska små (korta men branta) backar. Hemmacyklisten Janneke Ensing bröt sig loss och vann 30 sekunder före Lucinda Brand, även hon från Nederländerna, medan Fahlin blev fyra i klungspurten om femteplatsen (huvudklungan innehöll 34 cyklister), vilket alltså gav en åttondeplats totalt och åtta UCI-poäng in på både Fahlins eget och Sveriges konto (antalet UCI-poäng nationerna plockar avgör hur många platser de får till mästerskapen och varje svensk poäng är extra viktig nu när pensionerade superstjärnan Emma Johansson slutat bidra). I sammandraget slutade Fahlin, som inte gick för fullt på tempot och dessutom blev avhängd i lördagens backigare etapp, på 38:e plats.
Nu återstår bara en tävlingsdag före VM i Bergen (där vi fortfarande inte fått bekräftat om Fahlin kommer att köra också tempot eller bara linjeloppet): Världstourfinalen Madrid challenge nästa söndag.

Själv sitter jag just nu på Utö och summerar en lång dag med Ö till ö-jobb. Det har bland annat resulterat i följande plusjobb som ni kan läsa om ni har loggin på na.se:
Örebrolaget tog sig i mål trots monsterväder: ”Bästa var att få umgås i tolv timmar”
Därför blir årets Ö till ö Lotta Nilssons sista: ”Riktigt rock’n’roll”
Skrällen bästa länslöpare i swimrun-VM: ”Försökte bara ta oss från punkt till punkt”
Skräckvädret bröt ned Lotta Nilsson – och förstörde Bibbens VM-svit: ”Känner mig som en skurk”
Så var Ö till ö – NA direktrapporterade från extremtävlingen

Tjernlund i succéform – följde upp med dubbla tredjeplatser i Norge

Förra helgen slog ju Tisarenlöparen Josefin Tjernlund till med sitt livs prestation när hon, som aldrig tidigare hade varit bättre än 25:a i en individuell världscupdeltävling, först var tredje snabbast av alla på sin sträcka i världscupstafetten i lettiska Cesis (trots att hon fick göra loppet själv, nästan fyra minuter bakom täten) och dagen därpå tog en niondeplats i sprint. Senaste två dagarna har hon visat att den formtoppen sitter i än: I Euromeeting, ett kombinerat B-EM och för-VM i orientering, i Norge var hon på fredagen trea i prologen som ledde upp till dagens jaktstart – där hon försvarade tredjeplatsen och bara var 26 sekunder bakom segraren Johanna Öberg, OK Linne. Och det alltså i konkurrens med några av världens bästa B-landslag: Betydligt mer rutinerade klubbkompisen Lilian Forsgren (EM-silver, VM-deltagande, världscupseger) var till exempel över två minuter bakom på sin sjätteplats. Landslagsdebutanterna Ellinor Eriksson och Ellinor Tjernlund, Josefins tvillingsyster, blev tia respektive 34:a, Andrea Svensson 17:e och Daniel Attås nia på herrsidan (som var betydligt jämnare, Attås var bara 45 sekunder bakom segraren Timo Sild, Estland).
Euromeeting avslutas med långdistans i morgon, men Tjernlund lär redan nu ha bokat en plats i laget till världscupfinalen i Schweiz i slutet av månaden.

Hemma i Lindesberg tog Josefin Erlandsson och Viktor Larsson hand om DM-titlarna i medeldistans i landslagslöparnas frånvaro. Erlandsson med 29 sekunders marginal till Lovisa Persson, medan Larsson vann med nästan tre minuter. I Värmlands natt-DM, som avgjordes i fredags, kom få Degerfors- och Karlskoga-löpare till start, och det mest anmärkningsvärda ur deras perspektiv var egentligen att Djerfs Frida Johansson, som vann natt-SM i Östansjö i våras i D18-klassen, fick nöja sig med silver i DM på samma distans.

Två orienterare som lämnade kartan hemma på lördagen var Hector Haines (VM-fyra i stafett i fjol) och hans fru Rachel. De båda skottarna, som bor på Lidingö, kutade nämligen hem varsin seger i den 21:a upplagan av Örebro parkrun, på 16.18 respektive 20.54. Hectors tid var dessutom den tredje snabbaste någonsin på banan, bakom Tim Sundströms 15.52 och Per Sjögrens 16.10 (men före Erik Anfälts 16.39).

Lördagens andra löptävling i länet var Utmattningen, ler- och hindertävlingen i Dalkarsberg, som i år lockade 21 startande (plus 13 i barnklassen). Största utropstecknet var blott tioåriga Kim Semstrand som sprang hem damernas korta klass på 25.30, med över tre minuters marginal till tvåan.

I Stockholm sprang Mikaela Kemppi in på 14:e plats på Tjejmilen med tiden 38.48, knappt fyra minuter bakom segrande Sara Holmgren, Sävedalen (34.52). Hanna Torold (39.34) blev 24:a, Maria Eriksson (43.33) 79:a.

Men dagens mest glädjande löparbesked var nog ändå att Erik Anfält bestämt sig för att springa Bergslagsleden ultra i morgon.

Emilia Fahlin tog en ny finfin placering, om än inte topp tio, när hon fick chansen i spurten på fjärde etappen av världstourtävlingen Boels dolmans tour, i går, fredag. Tolva den här gången, men framför allt bra erfarenhet inför framtiden, skriver hon på instagram (se nedan). På lördagen hade Fahlin, liksom resten av Wiggle-High5-stallet, en betydligt tuffare dag när det attackerades friskt i backarna mot slutet av de 14 milen, men Örebrocyklisten tog sig i mål i en klunga runt 4,5 minuter bakom täten. I morgon väntar 16 mil, och fler backar, på sista etappen.

I Bockestensturen i Varberg, deltävling i långloppscupen i mountainbike, vann Matthias Wengelin en spurt om femteplatsen 2,5 minuter bakom segraren Emil Lindgren efter tio mil. Almbys Alexander Ehrlin, som leder långloppscupens juniorklass, kom inte till start.

Och så var det väl ingen som missade att Stefan Johansson, degerforsaren som gjorde ironmandebut i Kalmar för två veckor sedan, blev av med sitt 25 år gamla svenska rekord på 10 000 meter gång (på bana) i dag? Perseus Karlström drämde i med 38.57,25 i Finnkampen på Stockholms stadion, fem sekunder under Johanssons notering från 1992. Johansson har dock kvar sitt Europarekord på 20 000 meter från samma sommar.

På måndag är det dags för Ö till ö, VM i swimrun, och jag matar på med förhandsartiklar. Här kan ni, pluslåst, läsa om örebroaren som ersätter rapparen Petter i lag Heja Stina, och om ironman-VM-femman Lotta Nilssons oväntade comeback.

Fahlin 41 sekunder – och 53 platser – från täten i Nederländerna

Det blev ingen sådär sprudlande tempoprolog för Emilia Fahlin i Boels rental tour, som var 42 sekunder bakom Annemiek van Vleuten över 4,3 kilometer med ett inledande motlut. Och eftersom den typen av sträckor är extremt jämna betydde det att Fahlin fick nöja sig med 53:e plats av 93 cyklister i listan.
I morgon startar touren på allvar med första linjeetappen, 133 kilometer med start i Eibergen och mål i Arnhem, där de sista fem milen är rejält kuperade med fyra branta, om än inte särskilt långa, motlut. Därefter väntar ett 17 kilometer långt tempolopp i Roosendaal som mycket väl kan avgöra om Fahlin kör tempot på VM eller inte. Därefter avslutas touren med tre linjeetapper fredag–söndag.
Resten av säsongen för Fahlin? Jo, därefter återstår bara världstourfinalen Madrid challenge den 10 september och VM i norska Bergen ett par veckor senare.

För övrigt vaknade jag i morse med en förkylning från helvetet. Jag som aldrig (aldrig!) är sjuk (inte haft en antydning sedan en skitförkylning hösten 2015, om man räknar bort influensan jag åkte på i samband, eller på grund av, Borås sextimmars i höstas) lyckas alltså dra på mig den här skiten samma vecka som årets stora mållopp, Bergslagsleden ultra på söndag. Jag var ändå och hämtade ut nummerlappen i dag, och hoppas att jag hinner kurera mig, men det känns långt borta just nu.

Betydligt mycket värre är det dock för Danny Hallmén, som missar Ö till ö på grund av ett brutet revben. Läs mer om det i min pluslåsta artikel här.

Danny Hallméns beslut (”alla var överens”) – och Bergentz utmanar Sjögren om totalsegern i Inneserien

Jag skrev ju en lång, pluslåst artikel om att allroundidrottaren och Konditionsbloggskändisen Danny Hallmén fick sin plats i  Ö till ö, VM i swimrun, som han kämpat för under tre säsonger när han satt på akuten med avsliten lårmuskel. Då var han i valet och kvalet om han skulle operera låret eller inte. Nu har han bestämt sig.
– Jag var i Stockholm och träffade en sjukgymnast som är ”specialist” på hamstringsskador i torsdags, och jag har träffat ortopeder och alla var överens, säger Hallmén till Konditionsbloggen.
På Instagram utvecklar han: ”Jag får lita på kroppens läkning, men oavsett val så hade det blivit och blir en lång rehabilitering. Men det har faktiskt börjat hända lite grejer i baksidan redan nu . I och med en relativt positiv prognos, så har jag och Jacob tagit vår plats till VM i swimrun, Ö till ö! De blir såklart inte som vi tänkt oss, men de blir vår resa ’tillbaka’ och ska bli så häftigt!”
Kolla in Hallméns Instagraminlägg med röntgenbild och om beslutet:

Redan i går släpptes förresten startlistan till tredje deltävlingen, av fyra, i Inneserien: 2 000 meter (tio varv i Tybblelundshallen, alltså). Och det står klart att Erika Bergentz kommer ge Per Sjögren en match om totalsegern. Det är ju nämligen så, efter två deltävlingar, att Sjögren har en rätt klar ledning, men Bergentz har bästa enskilda resultatet (men hon sprang inte första loppet, på 1 000 meter), och eftersom man räknar tre av fyra resultat så kan hon komma ikapp i slutändan. Sjögren har 174,63 poäng på två tävlingar (poängen är en procentsats av det beräknade världsbästat för respektive årskull, för Sjögrens del har han sprungit 87,14 procent på 1 000 meter och 87,49 procent på 1 500 meter av ”världsrekord” för 38-åringar herrar), Bergentz 89,78 poäng på sin enda. Även Rose Marie Enmalm har bättre enskilt resultat (88,98 på 1 500 meter) än Sjögren men är inte föranmäld till morgondagens 2 000-meterslopp. Det är inte heller totaltvåan Jonatan Gustafsson (som ju har helgens junior-SM, försök på 1 500 meter på lördagen, final på söndagen, att tänka på).

För övrigt blev det i dag klart att Degerforsklassikerns längdskidstävling ställs in (eller i varje fall skjuts upp), vilket konstigt nog passar mig utmärkt eftersom det nu är helt klart att vi ska livesända Marieberg galleria marathon på söndag (mer än det senare) och jag därför ändå inte skulle ha kunnat åka tävlingen. Men jag hoppas innerligt att den blir av senare i vår eftersom en inställd skidåkning gör att jag tvingas simma Degernässimmet i augusti (man måste klara av fyra av fem grenar för att fullfölja Degerforsklassikern, och jag gillar inte att simma …).

Wadköpingsloppet blir av i Ånnaboda – och SM-startlistan (Bob och Bill går sist!)

Som jag skrev på na.se redan i eftermiddags kommer årets upplaga av Wadköpingsloppet verkligen att arrangeras i Ånnaboda, men det kommer inte att köras ut på långspåren (där finns förstås inte en gnutta snö kvar efter senaste tidens mildväder) utan runtruntrunt på konstsnöspåret. 14 varv, för att vara exakt, och med tanke på att riktiga motionärer och elit (och då kan det dyka upp åkare med topp tio-potential i långloppsvärldscupen) blandas och att banan bara är tre kilometer lång kommer det bli extremt många varvningar och folk överallt (framför allt om arrangörernas förhoppningar om 300–400 startande slår in). Men arrangörerna försäkrar att det kommer funka fint på det breda och snörika spåret, och då får man köpa det (även om jag har farhågor om att det kan bli visst kaos upp- och nedför Främjandebacken). Startlistan, som än så länge är väldigt preliminär eftersom många väntat på det här beskedet innan de anmält sig, finns här.

Bakom det nya pluslåset blev det för övrigt dubbel konditionsidrott på torsdagen: Axel Ekström berättar om U23-VM-debuten (och jag målar ut honom som medaljhopp i 15-kilometersloppet efter tolfteplatsen i sprinten) och Danny Hallmén berättar om hur han fick beskedet om att han äntligen fått en plats till Ö till ö när han låg på akuten med avsliten lårmuskel. Jag hann även springa på Erika Bergentz i dag, och tog ett rejält snack inför helgens veteran-SM. Det lär ramla ut på na.se på torsdag.

Redan i morgon är det både första distansen i längdskid-SM (jag gick ju igenom de lokala deltagarna redan i går, och i dag har dessutom startlistan kommit där det visar sig att Bill och Bob Impola går ut som nummer 124 och 125 i det 126 man starka startfältet, vid 12.42 respektive 12.42.30, direkt i SVT), sjätte, men i praktiken femte, deltävlingen i Tour de Kif (som dessutom dubblerar som klubbmästerskap för Karlsludns IF över tio kilometer i klassisk stil) och fjärde deltävlingen i Löpex vinterserie (också känd som Nattcupen). Ett och annat att se fram emot, med andra ord.

Nätterlund snabbast uppför backen någonsin – och Anfält slog sitt eget rekord: ”Men fjolårets lopp var bättre”

Visst går det att kuta tre lopp på en vecka. Efter asfaltsmilarna Blodomloppet i Västerås och Hälsloppet i Huddinge så tog Mattias Nätterlund hem Kilsbergen trailrun med start och mål i Ånnaboda. Och inte nog med det – Örebro AIK-löparen passade dessutom på att notera den snabbaste tiden någonsin i tävlingssammanhang uppför Södra Storstenshöjdens slalombacke (från botten, där extremparken brukar vara belägen under Battle of vikings, till Storstenen): 4.01. Nätterlund slog rekordet uppför backen när han var tvåa bakom Per Sjögren 2014 (4.10) och förbättrade det när han var tvåa bakom Filip Dahlgren i fjol (4.09). I år klämde han till med 4.01 på väg mot seger med 2.36 före Fredrikshofs Thomas Chaillou. Nätterlund persade med nästan två minuter i det 14 kilometer långa stigloppet och var mindre än minuten från VM-orienterare Dahlgrens banrekrod från i fjol.
På damsidan var Erika Bergentz, som springer för nya klubben Thorén Track & Field, totalt överlägsen (fått blodad tand på kuperade stiglopp efter Sälen fjällmaraton, kanske) och var över fem minuter före IF Starts Kajsa Rosdal i mål. Bergentz var bara två sekunder från Karin Forsbergs backrekord, men nästan 5,5 minuter från Forsbergs banrekord.
Loppet ingår i långloppscupen där Nätterlund passerade Erik Anfält (som sprang Bergsleden ultra istället, se nedan) för tredjeplatsen på herrsidan medan topp fem inte påverkades alls på damsidan (ingen ställde upp).

I Bergslagsleden ultra, 47,5-kilometersloppet med start i Digerberget, mål i Ånnaboda och ett par extrasvängar utöver Bergslagsleden (Rusakulan, Falkaberget, Södra Storstenshöjdens slalombacke) som ger loppet totalt över 1 200 höjmedeter, försvarade Erik Anfält sin seger från i fjol, och putsade dessutom sitt eget banrekord med nio sekunder (vilket ger ett snitt på 19 hundradelar per kilometer …).
– Men egentligen gjorde jag ett bättre lopp förra året. I dag gick det väl bra i 35 kilometer, men sedan hade jag krampkänningar och uppförs slalombacken fick jag gå hela vägen, i fjol sprang jag. Men då la jag bort massor av tid på grund av felspringningar, och så var vädret sämre, säger Anfält till Konditionsbloggen (konditionsbloggaren sprang själv loppet och stötte ihop med Anfält på den efterföljande middagen; min racerapport kommer i början av veckan).
Den här gången sken septembersolen, i fjol vräkte regnet ned. Då var Anfält i kanonslag, nu har han skadebekymmer.
– Det har varit lite olika saker, bland annat har jag haft problem med lårens baksidor och så har jag börjat få krampkänningar väldigt ofta, något jag inte alls haft problem med innan. Jag tror att det beror på att något är fel i ryggen, så jag ska iväg och träffa en specialist, säger Anfält som meddelar att han troligen avstår Lidingöloppet men som alltjämt siktar på en bra tid i Frankfurt marathon.
Anfälts klubbkompis Ludvig Börjesson tog andraplatsen, bara 5.41 bakom. Nästan på sekunden det avståndet skiljde i Blankhult, efter 31,5 kilometer, därefter sprang de båda jämnt. IFK Noras Per Eklöf, som varit tvåa i de två tidigare upplagorna av loppet, var trea i Blankhult, fem minuter före fyran Edvin Karlsson, men tappade sedan fart och var omsprungen med nio minuters marginal när löparna passerade Ånnaboda för första gången, och 15,5 minuter efter i mål. Karlsson trea, Eklöf fyra.
På damsidan stack Sandra Lundqvist, Kristinehamn, iväg redan i starten, men KFUM Örebros Anette Carlsson släppte aldrig mer än någon minut och var mindre än tre bakom i mål. IF Starts Maria Eriksson trea i mål, dryga halvtimmen bakom.

Orienterings-DM fortsatte på söndagen med långdistans (en tävling som tangerade Bergslagsleden ultra rent geografiskt, vissa inskolningssträckan gick på Bergslagsleden vid Lockhyttan, och några av seniorernas kontroller satt nära leden). Tisarens EM-löpare Josefin Tjernlund, som stod över medeldistansen i går, var tillbaka nu och tog en programenlig seger. Men Ellinor Eriksson, gårdagsvinnaren, pressade henne hårt och visade att formen är god inför SM-hösten. Enligt winsplits beräkningar la Eriksson bort 1.52 på två bommar, och i mål skiljde just 1.54. I övrigt sprang de båda löparna alltså jämnt. Hagabys Elin Vinblad tog bronset, men hon var över 14 minuter efter.
Herrpallen var identisk med gårdagen: Martin Regborn, som tog EM-brons i just långdistans i maj, vann med över sex minuters marginal före Tisarens ex-landslagslöpare Daniel Attås, som i sin hade knappa minuten ned till trean Gustav Hindér.
På fredag är det dags för natt-DM, på söndag stafett-DM. Sedan väntar två SM-helger.

Matthias Wengelin fick efter sin inledande tre raka segrar lämna svenska långloppscupen i mountainbike besegrad. För andra loppet i rad av Michael Olsson, Serne Allebike, som kom loss solo i 100 kilometer långa Bockstensturen i Varberg och var nästan tre minuter före Örebros VM_femma som i sin tur vann en spurtduell mot Varbergs Fredrik Edin. Grythyttans Fredrik Berg blev elva efter att tidigare ha varit topp tio i fem av sex deltävlingar han kört.
Wengelins vapendragare och Almbyklubbkompis Axel Lindh testade istället landsvägsbenen, men fick nöja sig med 40:e plats i 180 kilometer långa Tre Berg som Alexander Wetterhall vann programenligt före tre lagkompisar i arrangörsklubben Tre Berg CK. I fredagens uppvärmning, 100 kilometer långa Tre Berg GP, gick det bättre, med en tiondeplats för Lindh (enligt hans Instagram, jag hittar ingen resultatlista.

Och så till sist några ord om Gyttorps Bibben Nordbloms chanser att ta sin fjärde VM-titel i swimrun i morgon, måndag (NA visar den officiella direktsändningen från loppet på na.se med start 5.45 på morgonen, loppet startar 15 minuter senare):
Bibben tävlar i år tillsammans med fjolårssegraren Maja Tesch, som då bröt Bibbens och hennes mamma Lotta Nilssons segersvit. Deras lag heter Head Swimming (det är sponsornamn all the way i swimrunsporten) och har nummer 103. Teschs lagkompis i fjolårets guldlag, Annika Ericsson, bildar i år lag Addnature med erkänt duktiga Kristin Larsson, som gick in i väggen på väg mot tredjeplatsen i fjol. Även amerikanska laget Godd ’Nuff med Sara McLarty och Misty Beccera, var på väg mot något stort i fjol, men gick ut för hårt och kroknade, de har säkert samlat på sig värdefull rutin till i år. Och Team Ultraswimrun med Christine Andersen och Johanna Wallensten varnas det också för.
Bibben och Lotta har fortfarande banrekordet på 10.26.31, men Bibben tror att det kommer krävas betydligt bättre tider än så i årets tävling (om vädret blir så bra som utlovats, börjar det blåsa och bli strömt kan bara det göra en timme på sluttiden).
– Jag tror det kommer krävas en tid under tio timmar för att ens hamna på pallen i år, för konkurrensen är riktigt tuff. Maja och jag har lagt upp en plan för att klara det, säger Bibben.
Hon har också trimmat utrustningen för att tjäna viktig tid: Hon har vänt på dolmen (flytverktyget som swimrunatleterna har mellan benen) uppochned för att förbättra flytförmågan, hon har skaffat nya trailskor som ger bättre fäste på de glashala klipphällarna, skippat långa strumpor och skaffat en tunnare våtdräkt för att minska motståndet i vattnet och, kanske viktigast av allt, skaffat en styvare lina som gör att hon och Maja på ett mer effektivt sätt kan dra varandra i simning (där kommer Bibben ligga först) och löpning (där Maja är starkare) så att linan inte fjädrar lika mycket.

Tvåan Anette Carlsson, segraren Sandra Lundqvist, trea Maria Eriksson och fyra Anette Jonsson efter målgång i Bergslagsleden ultra.  Foto: Anders Eriksson
Tvåan Anette Carlsson, segraren Sandra Lundqvist, trea Maria Eriksson och fyra Anette Jonsson efter målgång i Bergslagsleden ultra. Foto: Anders Eriksson
Erik Anfält med medaljen efter andra raka segern i Bergslagsleden ultra.  Foto: Anders Eriksson
Erik Anfält med medaljen efter andra raka segern i Bergslagsleden ultra. Foto: Anders Eriksson

 

Här börjar Bibbens väg mot nya VM-titeln

På eftermiddagen den 5 september är tanken att lågstadieläraren Bibben Nordblom, 24, från Gyttorp ska springa uppför backen mot värdshuset på Utö som världsmästare. För tredje gången.
Vägen dit började förstås för väldigt länge sedan, men årets tävlingssäsong börjar nästa helg, när swimrunstjärnan (ja, hon är ju triathlonstjärna också, har kvalat in till ironman-VM på Hawaii tre gånger!) kör Utö swimrun, den första i en rad uppladdningstävlignar inför the real deal; Ö till ö, VM i swimrun.
I dag gick organisationen bakom tävlingen, som egentligen varit upphov till en hel sport där det simmas i öppet vatten och löps (ofta i oländig terräng) om vartannat och där egenskaper som seghet och pannben är lika viktigt som snabbhet och teknik, och där det dessutom finns ett nästan triathlonartat prylfokus vad gäller flytetyg, våtdräkter och skodon.
Bibben har de senaste tre åren tävlat i Ö till ö med sin mamma, Norabon Lotta Nilsson, men efter två VM-guld och ett avslutande -brons beslutade Lotta i höstas att hon var färdig med det som CNN rankar som en av världens tuffaste tävlingar. Så i höst kommer Bibben i stället att tävla tillsammans med fjolårsvärldsmästaren, en av endast fyra personer (två par) som besegrat henne och Lotta i Ö till ö: Utöbon Maja Tesch.
Men i nästa helgs Utö swimrun är det ändå gamla dreamteam Lotta/Bibben som står på startlinjen, medan Tesch tävlar med Lisa Jansson.
I startlistan till Utö swimrun finns också konditionsbloggsprofilen och pulsklocketvåan Danny Hallmén, som tävlar i par med Jacob Holst. Hallmén tjuvstartade säsongen med seger i individuella tävlingen Borensberg Swimrun förra helgen och har, efter att förra året ha tävlat i så vitt skilda saker som inomhuspaddling, quadrathlon, kanot och multisport, nu gjort en seriösare swimrunsatsning och kommer köra som vill följa under året så kommer tillsammans med Holst förutom Utö också att köra Stockholm swimrun 11 juni, Borås swimrun 18 juni, Höga Kusten swimrun 16 juli, Lofthammar endurance day 6 augusti och Ten Island swimrun 20 augusti, plus att han inte givit upp hoppet om en plats i Ö till ö (de är svåra att få) och Koster swimrun 1 oktober.
Mycket att se fram emot, med andra ord!

Lång dags färd mot mål

I dag har jag och fotograf-Veronika Ljung-Nielsen bevakat Ö till ö, världsmästerskapet i swimrun. Vi hade tänkt följa Noraduon Lotta Nilsson, 50, och Bibben Nordblom, 23, till deras tredje raka VM-guld i sista loppet tillsammans (i varje fall sista Ö till ö tillsammans, eftersom Lotta tycker att det räcker med att ha genomfört en av världens tuffaste uthållighetsidrottstävlingar fem gånger), men länge såg det ut som om de skulle bomma pallen. Till slut blev det ändå en tredjeplats, VM-brons, och såväl jag och Veronika som Lotta och Bibben var väldigt nöjda med dagen. Jag och Veronika med att det var en fantastisk tävling att bevaka, och att presservicen höll världsklass (vi blev runtskjutsade på en båt och följde dramatiken på nära håll i elva timmar); Lotta och Bibben med att ha gjort sitt yttersta efter förutsättningarna. Lotta blev nämligen väldigt nedkyld och var på gränsen till att tvingas bryta loppet (åkte dessutom på en lätt muskelbristning i högra vaden och gjorde en rejäl vurpa på en stig), medan Bibben kände sig ganska fräsch eftersom hon blev tvungen att hålla igen. Allt om Lottas och Bibbens sista äventyr (i just Ö till ö, Lotta drar ju på ironman-VM i oktober och i juli ska båda vara med i Österrikes ironman i Klagenfurt) kan ni läsa i tisdagens NA, papperstidningen (som går att köpa som e-tidning på na.se). Men några bilder bjussar Veronika på redan nu.

Ett repförbinder Lotta och Bibben under swimruntävlingarna. I vattnet drar Lotta fram Bibben, på land är det Bibben som får löpa först och överföra energi till sin mamma.  Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Ett repförbinder Lotta och Bibben under swimruntävlingarna. I vattnet drar Lotta fram Bibben, på land är det Bibben som får löpa först och överföra energi till sin mamma. Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Efter ett dramatiskt herrlopp tog Björn Englund, tvåa i fjol, sin tredje seger i Ö till ö. Den här gången i par med kanadensaren Paul Krochak.  Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Efter ett dramatiskt herrlopp tog Björn Englund, tvåa i fjol, sin tredje seger i Ö till ö. Den här gången i par med kanadensaren Paul Krochak. Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Annika Ericsson fick äntligen vinna Ö till ö, trots att hon tvingades byta ut lagkompisen Maria Edstedt veckan före Ö till ö. Maya Tesch visade sig vara en hyfsad standin ...  Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Annika Ericsson fick äntligen vinna Ö till ö, trots att hon tvingades byta ut lagkompisen Maria Edstedt veckan före Ö till ö. Maya Tesch visade sig vara en hyfsad standin … Foto: Veronika Ljung-Nielsen