Klart: Det blir evighetslopp i Örebro

I kväll bekräftar 114Sport (som i går arrangerade Oktobermarathon i Tybblelundshallen) på sin facebookhemsida att det blir ett Örebro backyard ultra 2016, av allt att döma i midsommarhelgen. Platsen är ännu hemlig, men det utlovas ”mycket fin stig och grusväg i loopar”, men det ”måste lösa sig med omklädning med mera” innan de går ut med mer information.
Efter att jag fick en start i Lurs backyard ultra – Sveriges första backyard ultra – i födelsedagspresent i januari och slutade på sjunde plats i premiärupplagan ligger tävlingsformen mig väldigt varmt om hjärtat. Det handlar, för er som inte hängt med i mina tidigare blogginlägg om tävlingen, om att springa en slinga på 6,7 kilometer varje timme (sträckan gör att det blir 100 miles per dygn), i valfri hastighet. Alla som kommit runt under timmen får starta om vid nästa helslag. Och vid nästa. Och nästa. För att hinna runt behöver man bara hålla en fart motsvarande 8.57 per kilometer (eller 6,7 kilometer i timmen, förstås), vilket ligger någonstans mellan powerwalk och väldigt, väldigt lätt jogg. Vem som håller på längst avgörs därmed uteslutande av vem som vill mest. Vem som har mest pannben (och vem som inte går sönder). Men det öppnar för mer taktik än till exempel fotrally; när jag kutade i Lur (jag klev av efter 18 timmar) var jag näst långsammast av alla redan från start (då var vi ett 70-tal som startade, jag klev av som sjua). Vissa sprang varje varv på 35 minuter (och höll på i 15 timmar, eller så) medan många låg mellan 40-50 minuter per varv. Jag försökte ligga på 51-52. Resten av tiden får man nämligen vila, äta, göra vad man vill. Och vid nästa start är ju alla, oavsett strategi (springa snabb/långsamt, vila mycket/lite) exakt lika igen. Allt det handlar om är att hålla på flest timmar. Det är ett kittlande sätt att testa människans förmåga (världsrekordet ligger på 49 timmar, men jag skulle tro att riktigt uthålliga toppatleter skulle klara uppåt tre dygn). En löptävling? Tja, men lika mycket en hjärntävling. Det ska bli väldigt spännande att se vad Ola Nordahl och hans kompanjoner satt ihop för en bana.
114Sport planerar också för ett ”höjdarmarathon” (vad nu det betyder) i Örebro den 30 april, som komplement till de tre inomhusmaraton som arrangeras i Tybblelundshallen i vinter. Det är uppenbarligen strålande tider att vara långlöpare i länet just nu, då man förutom de här loppen även kan räkna in Nora marathon, Viby marathon, Bergslagsleden ultra, Käglanloppet, Silverleden på 1 dag och Munkastigen trailrun. Det blir ett mastigt schema 2016 om man ska spring allt …

Dags för oktobermara i november: "Kommer kunna gå fortare"

På söndag är det dags för del ett av tre i 114sports maratonserie. Den Frövibaserade klubben, under ledning av Ola Nordahl, arrangerar tre maratonlopp inne i Tybblelundshallen i Örebro i vinter, på en 193 meter lång bana som löps 218 varv (efter att de inledande 121 meterna avverkats). Det första går under namnet Oktorbermarathon eftersom det enligt den ursprungliga planen skulle ha löpts på lördag, men på grund av en dubbelbokning blir det nu i stället alltså av på söndag, den 1 november. 35 löpare var anmälda när jag pratade med Nordahl i går.
– Det var några som blev tvungna att lämna återbud när vi bytte från lördag till söndag, men de flesta kunde byta. Det var ändå tråkigt, för lördag är en bättre dag ur resesynpunkt för de som kommer långväga, säger Nordahl till Konditionsbloggen.
I Decembermarthon förra vintern, som var premiären och det hittills enda maratonloppet som avgjorts in i Tybblelundshallen, kom 59 löpare till start. Nu ser det alltså ut att bli något färre, även om Nordahl hoppas på ett antal efteranmälningar.
– Det gör att det inte kommer bli lika fullt på banan som då, det kommer bli lite luckor och kommer att kunna gå fortare, säger han.
Kumlas Tomas Fridh, 42, vann på 3.12.52 då. Hallrekord, förstås.
– Han kan nog göra under tre nu. Ivan Bretan (50 år, från Stockholm) är också snabb och Hasse Byrén (50 år, från Örebro) kan ju springa fort om han vill och är fräsch i benen, säger Nordahl.
Vid Decembermarathon förra året intervjuade jag Stig Söderström, 82. En krutgubbe från Kvarnsveden som är Sveriges näst meste maratonlöpare genom tiderna. Då gjorde han sitt 774:e lopp över 42 195 meter eller mer – nu närmar han sig med stormsteg 800.
– Han räknade med att jubileumsloppet skulle bli i Skövde sextimmars i mars. Däremot får vi ett annat jubileum på söndag då Jan Paraniak (65 år, från Huddinge) gör sitt 200:e maraton, säger Nordahl.
Oktobermarathon följs av Decembermarathon den 27 december och Februarimarathon den 27 februari. Det blir priser till de tre med snabbast totaltid över alla tre marorna, samt till den som springer jämnast.
– Så man har chansen att ta ett pris även om man springer på sex timmar. Än så länge är det bara fem stycken som anmält sig till hela serien, men det är säkert flera som kommer att känna av i helgen, och om det går bra anmäler de sig till de två andra också, säger Nordahl.

Krutgubben Stig Söderström hade inga som helst bekymmer att avverka 218 varv i Tybbellundshallen i december i fjol.  Foto: Jonas Brännmyr
Krutgubben Stig Söderström hade inga som helst bekymmer att avverka 218 varv i Tybbellundshallen i december i fjol. Foto: Jonas Brännmyr
Runt, runt gick det vid Decembermarathon 2016. Tomas Fridh (nummer 194) vann.  Foto: Lennart Lundkvist
Runt, runt gick det vid Decembermarathon 2016. Tomas Fridh (nummer 194) vann. Foto: Lennart Lundkvist

Orienteringsförbundet fortsätter för övrigt att släppa nyheter dag för dag just nu. I går avslöjades både juniorlandslagstruppen 2016 (där juniorvärldsmästaren Andrea Svensson, som vid årsskiftet går in på sin sista säsong som junior förstås finns med) och programmet för elitserien 2017 (snacka om att vara ute i god tid …) där den stora nyheten både nationellt och lokalt är att natt-SM i Östansjö blir en deltävling.

Kopparbergs superlöpare jagar meter i Lindesberg

I fjol blev Kopparbergslöparen Johan Eriksson, 46, trea i 100-kilometersloppet Stockholm ultra (på fina 7.24.51). Året innan noterade han en femteplats i SM över samma distans (på 7.57.05) och länets 20:e bästa hans 2.33.39 från Karlstad 2004 gör honom till distriktets 20:e bästa maratonlöpare genom tiderna (och så sent som i fjol var han god för 2.37.54 i Stockholm). Nu gör han en attack mot klockan i Linde sextimmars på lördag, tävlingen som han vann på 74 622 meter 2013 (ett resultat han sedan överträffade på väg mot 100-kilometern i Stockholm år, då han noterade 76 189 meter på sex timmar, vilket gör honom till Sveriges 29:e bästa sextimmarslöpare genom tiderna).
Frågan är om Eriksson gör en attack mot den distansen nu.
– Jag vet inte, jag har faktiskt inte hunnit prata med honom, han efteranmälde sig under tisdagen, berättar arrangören av Linde sextimmars, Ola Nordahl, för Konditionsbloggen.
– Men jag tror att vädret blir betydligt bättre den här gången, det var så fruktansvärt varmt förra gången. Nu säger det att det ska vara mulet, till och med risk för någon regnskur, så det borde vara trevligare att springa i.

Det här blir tredje upplagan av Lidne sextimmars, och efter att Eriksson vann premiärupplagan tog IFK Moras Niklas Gunne hem fjolårets lopp på 75 155 meter (nytt banrekord med 533 meter, följaktligen). I damklassen vann Elin Jakobsson, Akele, på 57 555 meter första året, men i fjol fick hon (Trots att hon sprang drygt två kilometer längre) se sig slagen av Starts Marie Materné som klarade sex mil med 562 meters marginal. Jakobsson är anmäld i år igen (det är inte Materné), men det är också fjolårstrean Elin Engström, Axa Sportsclub, som var mindre än två kilometer bakom i fjol och säkert är redo att ge Jakobsson en match nu. I herrklassen saknas hela topptrion från i fjol, men Spartacus långloppslegendar Hasse Byrén, femma i fjol på 63 406 meter, kommer förstås till start. Totalt är ett 40-tal löpare föranmälda till tävlingen som också erbjuder en-, två- och tretimmarsklasser, men Nordahl räknar med något fler startande.
– Jag skulle tro att det blir runt 50. De flesta som ställer upp har som mål att fixa ett maraton, och för att få exakta maratonpasseringar startar vi det första varvet en bit ute på banan så att maratonpasseringen blir på mållinjen, säger Nordahl.
– Vi kör samma bana som tidigare, som är kontrollmätt till 1 157 meter. Det är trevligt med en bana som är lite längre än en kilometer, för då får man positiva besked. När jag sprang i Tibro var banan 929 meter. Så när man efter tio varv tänkte att man hade gjort en mil så hade man bara sprungit drygt nio kilometer, det var lite tungt …

Superarrangören Nordahl, som förutom Linde sextimmars också ligger bakom Decembermarathon, har fler lopp på gång. Bloggen har tidigare berättat om den nya maratonserien som nu fått spikade datum (Oktobermarathon den 31 oktober, Decembermarathon den 27 december och Februarimarathon den 27 februari, samtliga på Tybblelundshallens 193-metersbana).
– Vi har försökt lägga dem på bra tidpunkter inför de längre ultraloppen inomhus. Den i oktober inför Luciahelgen (24-timmarslopept ”Personliga rekordens tävling” i Växjö) och Bislett, det i december inför en tävling i Helsingfors som många åker på och så, säger Nordahl.
Nästa sommar planerar han dessutom att starta ett eget Backyard ultra (alltså ett sådant lopp jag ska springa i Lur på lördag) i Örebro. Det blir i sådana fall det blott andra i Sverige.
– Vi håller just nu på att titta på några olika ställen, vi vill ha någonstans där man kan ha dusch. Vi håller också på att titta på olika datum, vi vill ha ett som inte krockar med något större ultralopp eller tävlingar som Stockholm marathon. Jag har tränat på ungefär det sättet sedan jag började med ultralöpning 2005 och bland annat sprungit ”Backyardintervaller” tolv timmar, och jag har följt loppen som arrangerats i Norge, säger Nordahl.

Så, med en sådan erfaren långloppsräv på tråden passade jag naturligtvis på att höra lite vad han trodde inför min egen Backyard-debut på lördag.
– För att komma så långt som möjligt tror jag att man ska hitta sin vanliga lunk. Om det innebär att man springer på 45 och har 15 minuter till nästa så är det ganska bra. Min erfarenhet är att många drar iväg alldeles för snabbt i början, men i en sådan här tävling har man inget för att man sprungit snabbt de första tio timmarna och fått mycket vila då. Det är samma som i 24-timmarslöpning, det kvittar hur snabbt man sprungit de 16 första timmarna, kroknar man de sista åtta kommer de andra ikapp ändå, säger Nordahl.
I USA sprang de 49 timmar i fjol, hur långt tror du det är möjligt att komma för en riktig topplöpare?
– De säger att man klarar 48 timmar utan sömn, sedan börjar det bli problem. En riktigt duktig löpare klarar ju att springa 6,3 kilometer per timme ganska länge, men frågan är hur man blir när lederna börjar stelna till. Och så handlar det om att kunna inta och tillgodogöra sig energi. Det är de aspekterna som sätter gränsen. Men jag tror att de där 49 timmarna är en ganska bra prestation.