Helgens höjdare har redan hänt: "Ett helt fantastiskt bra lopp"

1. Skridsko-VM
En enda svensk på en enda distans, och den avgjordes redan i dag, fredag. Men med tanke på hur bra det gick (klicka på länken för att läsa mer om tiden, placeringen, historiken) för David Andersson i Kolomna får vi ändå kalla singeldistans-VM för helgens höjdare. Andersson själv, som ju tävlar för Örebroklubben SK Winner, hade dessvärre ingen möjlighet att svara i telefon i den ryska fredagskvällen (men Sveriges radio fick några sekunder med honom, och till dem säger han att ”det var ett helt fantastiskt bra lopp och jag fick verkligen till det när det gällde. Det var väldigt bra, väldigt bra”), men förbundskapten Mattias Hadders var på plats, tiotalet mil sydöst om centrala Moskva. Och han var väldigt glad när Konditionsbloggen fick tag i honom rätt sent på kvällen, rysk tid (läs mer i lördagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se).

– Man kan lugnt säga att det var en rejäl framgång. Enligt mig det bästa 1 500-meterslopp som David gjort i vinter, även om han åkt snabbare på de snabba isarna i Nordamerika. Det var ett stort steg i rätt riktning om man ser till de senaste åren med alla skador, både så som han gjorde loppet och framför allt placeringen, en tolfteplats, säger Hadders till Konditionsbloggen.
Vad var det som gjorde själva loppet så bra?
– Att han höll sig till taktiken och upplägget vi pratat om. Att han vågade köra riktigt hårt de första 300 meterna och utnyttja den farten. Att han var avslappnad samtidigt som han tryckte på, vilket är något vi jobbat på. Han hade dock ett felskär på sista växlingsrakan och var nära att ramla, och jag tror nog att han tappade någon tiondel där. Med tanke på att det bara var 0,34 sekunder upp till en åttondeplats så kan det ha gjort några placeringar. Men känslan är ändå otroligt positiv.
Ja, vad hade du väntat dig på förhand – David själv ville ju inte prata placeringar?
– David var inkvalad som 21:a, och jag tänkte på förhand att jag skulle vara väldigt nöjd om han kunde avancera från den resultatplatsen. Men i går på lottningen var det många som strök sig för att spara sig till lagtempot och så, och plötsligt var det bara 20 till start. Jag tror det släppte en mental spärr hos David då, när han förstod att han skulle bli topp 20 på VM. Och när han gick ut och gjorde den där starten, de två första varven, började jag våga tro på en topp 15-placering. Men tolva … Det är jättebra.
Vad händer nu?
– Vi hade en liten förhoppning inför VM att David skulle få en plats på 1 000 meter också, men det blev bara 1 500 – vilket är hans specialdistans och den han satsar på, att köra 1 000 hade bara varit en bonus – så nu är säsongen i princip över. I varje fall vad gäller större tävlingar. Men vilken avslutning, efter år med skador och sjukdomar och bekymmer är det här första gången på länge han kunnat träna en hel säsong, och att med den lilla träningen gå in och se att det kan räcka så här långt … Klart det är motiverande inför framtiden.

2. Långloppsvärldscupen
Well, loppet heter fortfarande Toblach–Cortina, men det kommer på grund av snöbristen gå från Braies till Toblach, vilket gör 32 istället för 50 kilometer i längd. Örebrobaserade teamet Skistart.com är åter på plats med snudd på fullt manskap (Maria Rydqvist och Maria Gräfnings har ju aldrig varit aktuella för de internationella tävlingarna och Olivia Hansson prioriterar svenska långloppsserien) i Karlslundsåkarna Kristina Roberto och Linus Larsson samt Sara Lindborg, Kalle Gräfnings och Martin Holmstrand (Roberto, Larsson och Lindborg har dessutom bloggat om uppladdningen i veckan). Lindborg är fyra på världsrankningen efter fem av nio deltävlingar, medan Roberto är 17:e trots att hon stått över två deltävlingar och plockades av (trots en topp tio-placering) i varvloppet i Tjeckien. Kopparbergssonen Bill Impola, som tävlar för världsledande Team Exspirit och siktade på en topp tio-placering totalt i år, rasat till 24:e plats efter att ha inlett så fint med två topp tolv-placeringar i La Sgambeda och Jizerska padesatka men senaste tre veckorna radat upp en 44:e-plats i La diagonela, en 55:e-plats i Marcialonga och en bruten tävling i Kaiser Maximilian lauf. Efter lördagens tävling får åkarna två lediga helger innan det är dags för Vasaloppet.

3. Svenska långoppscupen
Olivia Hansson gick ju upp som ny ledare i den svenska cupen efter andraplatsen i Wadköpingsloppet i söndags, och när näst sista deltävlingen avgörs i Ulricehamn (jo, det finns snö!) på söndag har Fjugestaåkaren som tävlar för Garphyttan chans att koppla ett rejält grepp om titeln. Vi snackar 42 kilometer långa Västgötaloppet, som ska köras på någon typ av varvbana.

Bubblare: I Mitja marató de Barcelona (Barcelona halvmaraton) ska de svenska VM-platserna på distansen fördelas, och anmälda är såväl Örebrolöparna Josefin Gerdevåg och Mikaela Kemppi som exil-hälleforsaren Louise Wiker. Gerdevåg och Kemppi har dock kastat in handduken, och från Wiker har det varit väldigt tyst på både blogg och twitter på slutet, så det återstår att se om någon lokal löpare kommer till start och hugger om de där landslagsplatserna.

Hansson enda glädjeämnet i Wadköping – Hallmén visade att gammal är äldst

Olivia Hansson försvarade fjolårets andraplats i Wadköpingsloppet i dag, och det skrev jag en del om här. Får erkänna att jag helt bommade att Garphytteåkaren äntligen gjorde sin internationella långloppsdebut förra helgen, men reparerade väl det med den där artikeln … Får skylla på att Hansson missade 20-procentsspärren för världscuppoäng, då hon var 24,14 procent över BrittaJohansson Norgrens segertid. Olivia var 50.51 bakom, drygt åtta minuter från att klara 20 procent och få sina första långloppscupspoäng. En 21:a-plats i internationella debuten är ändå riktigt fint, och i dag följde hon alltså upp med att ta ledningen i den inhemska långloppscupen. På herrsidan blev Wadköpingsloppet historiskt dåligt ur ett länsperspektiv. Aldrig tidigare har det saknats länsåkare på topp tio, men så var det den här gången. Garphyttans Joel Lager, som äntligen fått en skade- och sjukdomsfri försäsong och vinter, gjorde förvisso en finfin prestation när han tog 15:e-platsen före fjolårsvinnaren Bob Impola, men det ser tomt ut utan Karlslund och Garphyttan på topp tio …

Filip Jacobsson och Åsa Zetterberg Eriksson, i Degerfors och Karlskogas gemensamma skidorienteringsklubb Öset, hängde med över tre av fyra sträckor i SM-stafetten i skidorientering. Jacobsson var sexa på första sträckan, Åsa åtta på andra (före ett helt koppel killar) och Filip femma på tredje, men Åsa tappade sju minuter på sista sträckan (men tappade ändå ingen placering, växlade som sjua, i mål som sjua, om de publicerade resultaten stämmer).

När båda landslagsorienterarna Martin Regborn och Daniel Attås lämnade återbud till fjärde deltävlingen av Löpex vintercup i Lindesberg visade Tomas Hallmén att gammal är äldst och vann i överlägsen stil, 18 minuter före Josefine Wallenhammar, som nobbade damklassen och sprang långa banan med herrarna och besegrade alla utom Hallmén. Rebecka Nylin tog fjärde raka segern i damklassen (även om Ulrika Sander står som etta på hemsidan, men jag tror att det är den här resultatlistan som gäller). Nästa deltävling avgörs i Laxå onsdagen den 17 februari (kvällen efter Inneseriens avslutning i Tybblelundshallen).

Helgens höjdare: Skidor, skidor, skido – och Regborn bubblar dubbelt

1. Wadköpingsloppet
Well, trots flytten till Filipstad är det Karlslund som står för arrangörskapet och en hel del länsåkare i spåren. Hetast? Tveklöst Garphyttans Olivia Hansson, 20, som vann för två år sedan och var tvåa bakom Karlslunds Kristina Roberto i fjol. I år lär hon få tampas först och främst med Helene Söderlund, gammal världsmästare i skidorientering. På herrsidan ställer IFK Mora (som även Söderlund tävlar för) upp med ett urstarkt lag med bland andra Lars Suther, Andreas Holmberg och Anders Solin, och utmanas bland annat av Karlslunds Tobias Karlsson och Patrik Karlsson. . Fjolårsvinnarna Bob Impola och Roberto kommer dock inte till start. Varvet på Kalhyttan? Tja, det är fyra kilometer långt, ska köras tio gånger och bjuder på 67 höjdmeter (totalt alltså 670 över tio varv).

2. Kaiser Maxmilian lauf
På grund av snöbristen i Europa blev helgens deltävling i långloppsvärldscupen flyttad från tyska Oberammergau till österrikiska Seefeld, och König Ludwig lauf blev Kaiser Maximilian lauf (som verkar gå från ersättningstävling till återkommande inslag i cupen nästa år), men förutsättningarna för en bra tävling verkar också ha höjts rejält. Vi snackar tre varv på en nästan 22 kilometer lång bana, med totalt 1 300 höjdmeter över 65 kilometer. Ur ett länsperspektiv är laguppställningen samma som förra helgen, med Karlslunds Kristina Roberto på damsidan och Kopparbergs Bill Impola på herrsidan.

3. Skidorienterings-SM
Jag skrev om Filip Jacobsson (som ska vara topp två i H20, om inget går fel) och Åsa Zetterberg Eriksson (som kan överraska men normalt ligger någonstans runt tionde plats i damklassen) redan i går.

Bubblare: På söndag avgörs fjärde (egentligen femte) deltävling i Löpex vinterserie, i Lindesberg, och Martin Regborn och Rebecka Nylin jagar sina fjärde raka segrar. Örebroaren Tim Sundström gör inte bara säsongsdebut utan också debut för nya klubben, Turebergs FK, när Raka Spåret – Spårvägens stora klassiska inomhustävling i Sätrahallen – avgörs på lördagen. Sundström springer specialdistansen 1 500 meter och ställs bland annat mot Hällefors Haben Kidane (som tävlar för Eskilstuna). Även Martin Regborn åker till Stockholm, och springer 3 000 meter mot starka löpare som Nassir Dawud, David Nilsson och Olle Walleräng.

För övrigt avgjordes andra deltävlingen i Örebro AIK:s klubbmästerskapsserie på torsdagskvällen, 800 meter löpning. Mikaela Kemppi, landslagslöpare i maraton, vann överlägset på den för henne udda distansen, drygt 28 sekudner före tvåan Annika Larsson (och av killarna var det bara Fredrik Billström som var snabbare). Kemppis tid, 2.28,0, hade, om loppet varit sanktionerat (eller vad det nu är som krävs för att tider ska räknas som officiella) räckt för att toppa distriktets årsbästalista den här säsongen, och för en sjätteplats vid slutet av fjolårets inomhussäsong.

Karlssons minicomeback – tog DM-guld

När jag träffade Patrik Karlsson på endurotävlingen Battle of Vikings i somras (han var ute och körde långpass på mountainbike, och stannade och kollade lite på motorcykelåkarna och småpratade lite med Emil Kåberg, om jag minns saken rätt), fick jag intrycket av att den gamle JVM-guldmedaljören gjort sitt på längdskidorna, efter att ha kommit tillbaka efter ännu en säsong av axelstrul och tagit en finfin 13:e-plats över 15 kilometer fritt i SM hemma i Ånnaboda. Men helt verkar ”Packe” inte vilja ge sig. Han leder Tour de Kif efter tre deltävlingar, tog DM-brons på gamla specialdistansen 15 kilometer (dock i klassisk stil) för tre veckor sedan, och på måndagskvällen slog han till med guld i DM-stafetten, i par med Robert Brundin.
Brundin körde de två klassiska 3,5-kilometersträckorna och växlade som femma efter första sträckan, 22 sekunder bakom Garphyttans stakspecialist Viktor Hansson som hade Karlslunds Jacob Halvarsson och Per Eklöf i släptåg. Men Patrik Karlsson krossade allt och alla på sin första 3,5:a i fristil. Avverkade den på 8.13,8 när bara en annan åkare var under nio minuter (Tobias Karlsson på 8.57,1) och när Brundin sedan svarade med att vara näst snabbast av alla på sin andra sträcka behövde Karlsson bara defillera i mål på fjärde och sista, 1.40 före andraplacerade Jacob Halvarsson/Erik Svensson. De fyra främsta lagen i herrklassen var alla från Karlslund, för övrigt, men i damklassen anförde Olivia Hansson Garphyttan till DM-guld, i par med Malin Jansson som var näst snabbast på sina båda sträckor.
Från helgen kan man för övrigt notera att Garphyttans Joel Hultin tog hem Närkes Kils-loppet, som även det avgjordes på konstsnöspåret i Ånnaboda, på grund av snöbristen. Helgen som kommer är ju Wadköpingsloppet flyttat till Filipstad (och nere i Europa har ju helgens deltävling i långloppsvärldscupen, König Ludwig lauf, förvandlats till Kaiser Maximilian lauf i och med flytten från tyska Oberammergau till österrikiska Seefeldt) medan trippeltävlingen Almbysprinten/Almby sprintstafett/Almbystafetten tvingats ställa in, precis som Lilla Noraloppet i helgen.

Danielsson höll undan – jättelika avstånd i långloppspremiären

Filip Danielsson hade inga problem med att ta fjärde raka segern när Morapinglans jaktstart avgjordes i förmiddags. Sistaårsjunioren från Garphyttan hade 46 sekunders ledning att gå på från lördagen, men dyngade ändå på med söndagens snabbaste fristilslopp, 25.38,8 över tio kilometer (totaltiden över två dagar hade räckt till en niondeplats i seniorklassen), och vann totalt drygt 49 sekunder före Alfred Buskqvist, IK Stern. Zinkgruvans Markus Johansson höll femteplatsen, 2.17 efter, medan Gifs Marcus Lennartsson klättrade till sjunde plats i sammandraget, 2.55 bakom. Daniela Bjärmark, Zinkgruvan, slutade också topp tio med just en tiondeplats i D20.

I svenska långloppscupens premiär, 42 kilometer långa Axa skimarathon i Falun, tog de för långlopp ovanligt utslagsgivande banorna på VM-stadion Lugnet verkligen ut sin rätt, inte minst i damklassen där Britta Johansson Norgren, med dubbla VM-medaljer i traditionell skidåkning, dominerade totalt och vann med långt över tre minuters marginal till tvåan Emilia Lindstedt, åtta till trean Annika Löfström och över 13 till fyra, Karlslunds Kristina Roberto.
Roberto gjorde ju sin säsongspremiär här, och dessutom comeback efter skadan. Premiär också för Garphyttans Olivia Hansson, som från och med i år kör för Team Skistart.com, och som åkte in på sjunde plats men var hela 28.42 (alltså nästan halvtimmen!) bakom Britta. Olivia ”fastnade i nät i början och sen råtrångt och svårt att hitta rytm”, skriver Mats Carlberg, som var på plats, på Twitter.
I herrklassen höll sex man, idel tunga långloppsnamn, ihop in på upploppet där Fredrik Byström spurtade ned Marcus Johansson. Kopparbergs Bill Impola var best of the rest, åkte i mål som sjua i ett ingenmansland 1.20 bakom segrarna och med 43 sekunders marginal bak till åttan.
På söndag kickar långloppsvärldscupen igång på allvar med Jizerska padesatka. Som man längtat!

Fjugestas jättetalang blir lagkompis med OS-stjärnan

I dag kom nyheten att Sara Lindborg, 32, skrivit kontrakt med Örebrobaserade långloppslaget Skistart-Bergslagen. Lindborg som åkte OS så sent som 2014, VM 2007 och 2011, som 2009 tog en världscupseger i stafett, som förra året vann en etapp i Tour de ski och VM-satsade så sent som i våras, men då stoppades av en stressfraktur i ena foten som gjorde att hon tvingades bryta första SM-loppet i Ånnaboda i vintras och därefter lägga ned hela säsongen. Nu har hon även lagt ned hela världscup- och distanssatsningen, för att istället köra långloppsvärldscupen med Skistart-Bergslagen.
– Efter skadan nu i vintras bestämde jag mig för att satsa helhjärtat på Ski classics (det officiella namnet på långloppsvärldscupen) och ändra träningen efter det. Nu har jag tränat hela sommaren för just Ski classics-loppen och hoppas och tror att jag ska kunna placera mig bra. Min ambition att åka alla lopp för att få en bra totalplacering. Pallplaceringar finns i målbilden, säger hon i ett pressmeddelande.
Men Lindborg är inte Skistart-Bergslagens enda nyförvärv. Klart är också att Fjugestatjejen Olivia Hansson, 20, som chockade många i Vasaloppsdebuten som avverkade vasaloppsdebuten på 5.19.33 och blev 14:e bästa dam och bästa junioråkare herrarna inräknade (och som i lördags tog SM-silver i rullskidor, besegrad enbart av dubbla VM-medaljören Britta Johansson Norgren över 42 kilometer klassisk stil med masstart [dessutom tog Garphyttans Daniel Olsson SM-silver i H40]). Förutom Lindborg, Hansson och Karlslunds stjärna Kristina Roberto, som opererat ena hälen i sommar och ännu inte är i full träning, finns även Maria Rydqivst och Maria Gräfnings kvar i truppen, men de båda satsar först och främst på att slå sig in i det reguljära svenska landslaget. På herrsidan är det lite tunt efter Magnus Jonsson och Patrik Karlsson som mer eller mindre lagt ned sina satsningar och Tobias Karlsson som opererat höften. Kvar finns ”bara” Kalle Gräfnings och Linus Larsson. Konditionsbloggen ringde upp teamets idrottsligt ansvarige Johan Kask för att höra om förväntningarna inför säsongen som drar igång med med prolog och La Sgambeda i Livigno 5–6 december (svenska långloppscupen startar med Axa ski marathon i Falun den 3 januari, Wadköpingsloppet körs den här säsongen den 7 februari).

– Lindborg är absolut i paritet med Rydqvist och de andra svenskarna i toppen av Ski classics. Sedan vet man inte hur hon klarar övergången från traditionell skidåkning med korta stakpartier till långlopp där man står och matar på i timmar. Det är bara att titta på Mo Farahs maratontest, det är inte helt enkelt att byta distans. Men Sara har verkligen anpassat träningen och är seriös i sin satsning, säger Kask till Konditionsbloggen.
Vad har ni för förväntningar på Olivia Hansson?
– Det kommer givetvis att ta några år för henne att anpassa sig, men kan hon halvera tiden avståndet i tid till täten i Vasaloppet så har hon gjort det jättebra (Olivia var 38.31 bakom Justyna Kowalczyk i vintras och skulle ha varit åtta istället för 14:e om avståndet bara varit 19.15). Sedan är det så svårt att veta, vissa peaker vid 21 års ålder och andra fortsätter framåt. Olivia är så ung (20 år) att hon fortfarande kan köra om Ski classics ungdomströja i sex säsonger till. Men vi tror att det är klokt att matcha henne försiktigt, och i utgångsläget är planen att hon ”bara” kör Marcialonga, Vasaloppet och Årefjällsloppet i Ski classics för att i övrigt fokusera på de svenska långloppen. Risken med att köra mer nere i Europa är att det blir många resdagar och att man tappar träningen; för en ung talang är det bättre att försöka hålla i träningen under säsong.
Hur mycket kommer Maria Rydqvist och Maria Gräfnings köra för er?
– Så lite som möjligt, om de får som de vill. De fokuserar på att få köra både Tour de ski och den nya kanadensiska touren i världscupen. Men jag pratade med Rydqvist härom dagen, och hon hoppades kunna klämma in något av de större långloppen ändå.
Hur är läget med Roberto, då?
– Hälen är fortfarande inte helt läkt, och hon kan inte springa än, men det är helt normalt efter den här typen av operation. Prognosen är att hon fått dra ned på träningen med ungefär 15 procent jämfört med förra året, och hon har inte kunnat göra de mest kvalitativa intervallpassen. Men hon kan åka rullskidor, mountainbike, gå på gym och köra stakmaskin, och hon är tillbaka på jobbet som brandman.
Hur ser det ut på herrsidan, då? Blir det bara två åkare i år?
– Vi har en ganska tajt budget och ligger och balanserar på de medel vi har. Jag tror i varje fall inte att det blir något lika stort namn som Lindborg på herrsidan, men någon kanske kommer till. Trupperna, dräkterna och lagnamnen ska vara klara i månadsskiftet oktober/november, så vi har lite tid på oss.

Olivia Hansson, Sara Lindborg och Johan Kask vid Skistart-Bergslagens träningshelg i Ånnaboda för två veckor sedan. Foto: Skistart-Bergslagen
Olivia Hansson, Kristina Roberto och Johan Kask vid Skistart-Bergslagens träningshelg i Ånnaboda för två veckor sedan. Foto: Skistart-Bergslagen

Stockman på väg över sex tvåtusenmeterstoppar

119 kilometer och 7 250 höjdmeter fördelat på sex tvåtusenmeterstoppar: Arête du Mont-Favre (2 435 meter), Col Chavannes (2 603), Col du Petit Saint-Bernard (2 188), Passeur de Pralognan (2 567), Col de la Gitte (2 322) och Col du Tricot (2 120), med start i italienska Courmayeur och mål i franska Chamonix. Vi snackar ”Sur les Traces des Ducs de Savoie”, eller kort och gott TDS, som loppet kallas. En av fem tävlingar under Ultra-Trail du Mont-Blanc-veckan som pågår just nu, och just TDS startade 6.00 i morse. Och någonstans, på någon av de där sex bergen, krigar just nu Cristoffer Stockman, ledamot för Centerpartiet i Kumlas kommunfullmäktige och långskubbare av rang. Enligt liveresultatsidan från tävlingen ligger Stockman just nu på 1 306:e plats av 1 551 startande herrar. Han passerade det medeltida fortet la Patte vid 16.36 i eftermiddags, och därefter väntar klättringen via Col de la Forclaz upp till Passeur de Pralognan före nästa mellantid nere vid vätskestationen i Cormet de Roselend, där Stockman borde vara när som helst.
Spanjoren Pau Bartolo nådde målet på torget i Chamonix som segrar vid 20.27 i kväll, då hade han besegrat banan, och konkurrenterna på 14 timmar, 26 minuter och 40 sekunder.

I kväll återupptogs den lokala rullskidcupen Moto eagle cup och det blev två favoritsegrar. Tobias Karlsson, dundrade hem herrklassen med mäktiga tiden 33.23 över 16 kilometer medan Olivia Hansson, som stod över senaste deltävlingen, tog tredje segern på lika många försök i årets cup på tiden 37.05 (Hansson som var tvåa i stortävlingen Icarullen för två veckor sedan (där Kopparbergs Bob Impola, som vann förra deltävlingen i Moto eagle cup men inte ställde upp i kväll, vann herrklassen). Robert Brundin blev tvåa på 34.46 och superklassikern Frank Kiereck trea på 35.33. Totalt kom elva åkare till start i tävlingen som avgjordes med intervallstart upp och ned för Kåvivägen i Lillån.

För övrigt vann ex-karlskogingen Linda Take Värmlands-DM på 10 000 meter i går. Tredje DM-tecknet för säsongen (om jag inte missat något), till Take som tidigare tagit hem sprint-DM i orientering och friidrotts-DM över 5 000 meter. Plus Vårruset i Karlstad, förstås. Take avverkade milen på 39.27,06, drygt 1,5 minuter före klubbkompisen (i Karlstadsklubben Göta) Anna Nyström.