Efter fyra år – Örebro actionrun läggs ned

Det blir inget Actionrun i Örebro 2019. Hinderbaneloppet i centrala stan har ju arrangerats årligen sedan 2015. Jag var själv med och sprang, inbjuden i en ”kändisklass” ihop med betydligt profilstarkare namn som Bob Impola och Per Sjögren (som vann året därpå), i den där första upplagan, och har sedan bevakat de flesta åren, ofta i direktsänd tv. Inflyttade örebroaren Cimmie Wignell, som ju håller högsta svenska nivå i den disciplinen, blev den enda som vann tävlingen två gånger, både första och sista upplagan. Varje år kom över 1 000 deltagare till start, och alla utom sista året över 1 500. Det gjorde loppet till ett av de största konditionsidrottsevenemangen i Örebro län, efter giganterna Vårruset och Blodomloppet.
Actionrun, som till skillnad från andra hinderbanelopp profilerat sig på oleriga (men åtminstone i Örebro rätt blöta) banor i stadskärnorna. Det startade i Borås 2014, och racerföraren Richard Göransson (som numera är banägare på Gelleråsen) tog loppet till Örebro året därpå.
2019 kommer lopp att arrangeras i Borås (4 maj), Kalmar (25 maj), Malmö (8 juni), Västerås (31 augusti), Stockholm (21 september) och återigen i Stockholm, i samband med Fitnessfestivalen (7 december). Förutom Örebro försvinner alltså Göteborg ur kalendern, medan Kalmar och det andra loppet i Stockholm tillkommer. Alla tävlingar ingår i en tour, där Wignell blev totaltvåa i fjol.

Alla segrare i Örebro actionrun:
19 september 2015: Sara Trolte/Cimmie Wignell (1 605 deltagare; jag blev 176:a).
27 augusti 2016: Clara Stamborg/Per Sjögren (1 669 deltagare).
29 april 2017: Sara Forsström/Martin Bäckström (1 568 deltagare).
28 april 2018: Emelie Lindgren/Cimmie Wignell (1 141 deltagare).

Ett av hindren i Örebro actionrun 2016. Foto: Veronika Ljung-Nielsen

Anfält knyckte banrekordet, Gerdevåg tog tredje raka och mycket mer

Det var inte förrän på fredagen som Erik Anfält avslöjade på instagram att han skulle efteranmäla sig till Munkastigen trailrun och göra debut i den 44 kilometer långa trailtävlingen med start i Olshammar och mål i Laxå. Men väl på plats visade Anfält att hans landslagsmeriter, 2.25-maror (tre stycken!) och Ultravasan 45-seger inte är någon slump: Han satte av genom Tiveden i ett alldeles eget tempo och korsade mållinjen på 2.56.06, 15 sekunder under Albin Olaussons fyra år gamla banrekord. Comradesladdande Morgan Pätsi tog andraplatsen, knappt 12,5 minuter bakom (på 3.08.30) och Jakob Nilsson fixade en Örebro AIK-trippel genom att ta hem tredjeplatsen (med halvminutsmarginal till Hässelbys Peter Nilsson) på 3.15.41. Ingrid Ziegler såg till att det blev ÖAIK högst upp på damsidan också, när hon vann med nästan 15 minuters marginal, på 3.40.29. Gabriella Wågström, Solvikingarna blev tvåa på 3.55.15, och Therese Fjordäng, Örebro AIK, trea på 4.01.39.

Alla de där löparna (och de som sprang Örebro actionrun, se nedan) dränerade säsongens tredje deltävling i långloppscupen, Kumla stadslopp, på deltagare både på toppen och bredden (213 fullföljande, alla klasser utom knattar inräknat, är sämsta siffran sedan 2010). Men damklassen innehöll i varje fall de två starkaste löparna som just nu representerar länsklubbar (rehabande Mikaela Kemppi undantagen): Josefin Gerdevåg som tog tredje raka fullpoängaren i cupen genom att vinna tävlingen, milloppet på 37.55 och Liduina van Sitteren som återigen var tvåa, på 38.52. Marie Dasler blev terdje bästa länslöpare på sjätte plats med 42.36. Och faktum är att 63-åriga Kumlalöparen Rose Marie Enmalm tog cuppoäng i seniorklassen som sjätte bästa länslöpare med 48.30.
I herrklassen sålde sig KFUM Örebros 18-årige Jack Karlsson dyrt mot Strömstads rutinerade och 14 år äldre Peter Gross, men fick ge sig i spurten och blev tvåa på 33.18, en sekund bakom. Örebro AIK:s Andreas Ingberg tog tredjeplatsen på 35.14.

Örebro actionrun var jag med och sände live (framför allt gjorde jag intervjuer efter målgång) och skrev en (pluslåst) artikel om här. Inflyttade örebroaren och tidigare VM-fyran Cimmie Wignell (som springer för IF Start) fick revansch på Örebro AIK:s Jonathan Kandelin efter Startmilen, och blev först i tävlingens historia att ta en andra seger (han vann även premiärupplagan 2015). På damsidan blev det Göteborgsseger genom Emelie Lindgren, men örebroaren Sara Forsström, som vann i fjol, tog andraplasen nu (tredje raka topp två-placeringen).

Om några löpare blev över? Tja, faktum är att hela 59 kutade Örebro parkrun i morse, där Elin Törnqvist (22.22) och Thomas Lindahl (18.43) var snabbast. Rihards Darzins drog dubbeln och körde först parkrun på 20.02 för att två timmar senare springa actionrun i elitklassen och ta en 17:e-plats där.

Men en av dagens roligaste löparnyheter kommer faktiskt från Stockholm och Ältasjön runt där Hälleforsbördiga Louise Wiker gjorde sin första tävling (ja, om man räknar bort ett par parkruns under träningslägret i Sydafrika) efter fotoperationen som följde på friidrotts-VM i somras. Wiker tog en andraplats, 21 sekunder bakom Lena Örn, efter 26.09 på sju kilometer.

Dagens största var ändå otvetydigt Emilia Fahlins tredje seger på lika många dagar. Trots det blev hon av med ledartröjan, med två sekunders marginal, i sammandraget efter en sjätteplats i tempoloppet på förmiddagen. Om det har jag skrivit massor i den här (pluslåsta) texten. I morgon avslutas det tjeckiska etapploppet Gracia Orlova med ett varvlopp inne i Orlova (en stad av Karlskogas storlek precis på gränsen till Polen), och för att sno tillbaka totalsegern från ryska trefaldiga OS-medaljören Olga Zabelinskaja lär Fahlin dels behöva ha henne bakom sig, dels sluta etta, tvåa eller trea på etappen (det finns också tre spurtpriser, med vardera 3–2–1 sekund i potten till topp tre, att jobba med).

Matthias Wengelin lyckades däremot inte följa upp förra helgens succé i norska cuppremiären med en ny seger i den svenska. I sin hemmatävling Klippingracet fick örebroaren nöja sig med en sjätteplats, drygt fyra minuter bakom segrand Emil Lindgren. Axel Lundh blev nia, ytterligare ett par minuter från täten.

I Tiomila misslyckades Tisaren återigen med att ta en topp tio-placering på damsidan. Om detta har jag skrivit en hel del i den här (pluslåsta) artikeln. Att Ellinor Tjernlund, som skulle ha sprungit förstasträckan, blev sjuk och tvingades kasta in handduken ställde förstås till det, och laget var bara 79:a (7,5 minuter bakom) efter förstasträckan och 57:a (12,5 minuter bakom) efter andra. Men Andrea Svensson, Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren sprang upp laget till 15:e plats. Tisarens andralag blev näst bästa länslag med en 87:e-plats medan Hagaby blev 103:a, Milan 132:a och Djerf 190:e lag.
Herrstafetten startade för en stund sedan och har beräknad målgång vid sju i morgon bitti. Martin Regborn lyckades inte försvara sin förstasträckesseger från i fjol, men tog i varje fall en andraplats, 33 sekunder bakom Koovees Joni Hivrikallio. Vi får se hur det utvecklar sig under natten.

Karlslunds Maria Gräfnings stängde definitivt längdskidsäsongen när hon i dag vann isländska 50-kilometersloppet Fossavatnsgangan med över nio minuters marginal till tvåan Anouk Faivre Picon (som var 13:e på skiathlon i OS i februari) och schweiziska OS-medaljören (i skidskytte) Selina Gasparin. Gräfnings var tvåa, 26 sekunder bakom Gasparin, i skejtloppet över halva distansen i torsdags.

Helgens höjdare – en superkrock i löparspåren

1) Superkrocken – löparna spridda på fyra (fem! sex!) tävlingar samma dag
Det finns bara X antal löpare som kan springa tävlingar, kan man tänka. Därför kommer det den här lördagen bli rejält spridda skurar när löparna delar upp sig mellan Tiomila (alla Tisarens topplöpare, Martin Regborn, Per Sjögren …, läs min långa förhandstext här), Munkastigen trailrun (Jakob Nilsson, Morgan Pätsi, Martin Ingberg, Johan Ingjald, Ronny Collin, Fredrik Härdfeldt, Anna-Karin Frih, Ingrid Ziegler, Hasse Byrén och i lagtävlingen också Kajsa Rosdal och Maria Eriksson), Kumla stadslopp (Josefin Gerdevåg, Liduina van Sitteren och Jack Karlsson), Örebro actionrun (Cimmie Wignell, Jonathan Kandelin, Martin Bäckström, Elias Zika, Sara Forsström och Rebecca Högberg) och Örebro parkrun som alla avgörs under lördagen. Och som grädde på moset springer dessutom hindrebanelöparen Martin Nilsson från Örebro, som tog två andraplatser och var trea totalt i Rusakulan vertikal tour förra veckan, Ultimate OCR i Hackstaskogen i Åkersberga, Stockholm med en förhoppning om att kvala in till VM i Storbritannien, skriver han på instagram.
Tillbaka till väsentligheterna: Det jag ser mest fram emot att följa, vid sidan om Tisarendamernas kamp i toppen av Tiomila, är Munkastigen trialrun (som är deltävling två av åtta i Peppes trailruncup), där så många snabba landsvägslöpare bestämt sig för att prova traillöpningens ädla konst. Det ska bli kul att följa bland andra Jakob Nilsson och Comradesladdand Morgan Pätsi. Loppet avgörs för 14:e gången, och om jag inte missat någon snabb tid i någon tidig upplaga så lär Albin Olaussons 2.56.21 från 2015 stå sig som banrekord.
För övrigt kommer vi att sända Örebro actionrun på na.se, precis som i fjol. Håll utkik!

2) Gracia Orlova
Efter torsdagens seger på den första etappen kör Emilia Fahlin den andra, som startar 11.00 nu på fredagen och beräknas ha målgång någon gång före 14, i den gula ledartröjan. Under helgen avslutas sedan touren med två etapper på lördagen och en på söndagen, och nyckeln för att Fahlin ska ta hem totalsegern är att överleva fredagens hårt kuperade etapp, berättade hon i gårdagens blogginlägg.

3) Mountainbikepremiärer
Förra året fick Matthias Wengelin nöja sig med en sjundeplats i sin hemmatävling Klippingracet (örebroaren kommer ju från Säter från början), men då var han inne i en tung period efter Cape Epic. Nu kommer han istället till premiären i den svenska mountainbikecupen med en seger i den norska diton i ryggen. Jag pratade lite löst med Wengelin häromdagen, och han såg verkligen fram emot tävlingen, som avgörs över sex varv på en kuperad och tekniskt krävande femkilometersslinga, med tillförsikt. Med i startlistan finns också Axel Lindh, som tävlar för Härnösand i år, och Almbys Johan Lindbom (och Adam Pettersson i juniorklass).
Och på hemmaplan är det dags för en riktig premiär när den första upplagan av Kvinnersta 6h MTB avgörs i skogarna vid just Kvinnerstaskolan, strax norr om Örebro. Det är Ola Nordahl, mannen bakom bland annat Svampenmaran och Örebro backyard ultra, som skapat ett tidslopp för mountainbike (den typen av tävlingar är väldigt vanliga i löpning men väldigt ovanliga i cykel). I en- eller tvåmannalag gäller det att samla ihop maximalt många varv på en sjukilometersbana på sex timmar. Bland de anmälda finns bland andra VM-cyklisten (i mountainbikeorientering) Marcus Jansson.

Kemppi tog fjärde – och 19:e – raka i Kumla (och så lite annat som hände på lördagen …)

Mikaela Kemppi har ju varit löparen att slå i länet de senaste åren (även om Josefin Gerdevåg hade ett visst övertag inbördes 2015), och den här våren kanske mer än någonsin: När klassiska tiokilometerstävlingen Kumla stadslopp avgjordes på lördagen tog Kemppi fjärde fullpoängaren på fyra tävling i långloppscupen i vår efter Startmilen (då hon var tvåa men bästa länslöpare), korta terräng-DM och halvmaraton-DM (Örebro AIK halvmaraton, alltså). Ja, räknar man alla lopp Kemppi ställt upp i så var det här 19:e raka i långloppscupen där hon tog full poäng, en svit som håller sedan Åstadslopppet 2015. Loppet i Kumla är knixigt och bjuder sällan på några jättetider, och Kemppi bärgade segern på 38.12, 1.26 före Gerdevåg som smyger vidare med sin comeback efter vinterns barnafödande. Liduina van Sitteren tog tredjeplatsen, ytterligare ett par minuter bakom.
På herrsidan anförde en viss Erik Anfält en Örebro AIK-trippel i Kumla, med ett lopp på 33.45 (Jakob Nilsson tvåa på 34.35, Ludvig Börjesson trea på 34.42), och klättrade därmed förbi Tiomilalöpande Per Sjögren och upp i topp i långloppscupen.

Tiomila, ja. Herrloppet startar nu vid 21, och hur det gick för Tisaren i damloppet kan ni läsa mer om i den här pluslåsta artikeln. Eller ja, resultatet vet ni förstås: Tisaren, som siktade på topp fem, fick nöja sig med en femteplats sedan Josefin Tjernlund inte lyckats komma med i tätklungan på den raka tredjesträckan och avståndet framåt då istället växte rejält, men alla kommenterar finns att läsa i den där artikeln. Näst bästa länslag? Milan, på 103:e plats, tätt före Tisarens andralag på 107:e och Hagabys förstalag på 109:e.

I Örebro actionrun höll mina två favorittippade löpare (inflyttade örebroarna Martin Bäckström och Sara Forsström), och segerintervjuer och en hel del annat kan ni se här.

Emilia Fahlin och hennes Wiggle-High5 fick ett par framgångar i Tour de Yorkshire: Tyskan Claudia Lichtenberg var först uppför Côte de Lofthouse och vann därmed bergspristävlingen, och italienskan Giorgia Bronzini blev tvåa i klungspurten om andraplatsen bakom utbrytaren Elizabeth Deignan, trea totalt alltså. Fahlin rullade i mål som 47:a, åtta minuter bakom (i en stor grupp med cyklisterna från 18:e plats och nedåt).

Från premiären i Sverigecupen i mountainbike, Klippingracet i Säter, har jag inte sett mer än en pallbild med Emil Lindgren före Emil Linde och med Örebrocyklisten Matthias Wengelin på tredje plats. Vi får väl se när det dyker upp en resultatlista (och när det gör det från Närkeserien i MTB, som visst körde igång i tordags och som har sju deltävlingar planerade den här säsongen, närmast i Kilsmo den 11 maj):

Och själv då? Jo, jag sprang för första gången Örebro parkrun i förmiddags. Det var trevligt, men kämpigt. Formen saknas fortfarande helt (jag kan väl skylla på blodbrist, sömnbrist, att jag varken hann värma upp eller gå på toa, men det är bara undanflykter), och jag hade blodsmak i munnen när jag korsade mållinjen ganska exakt fyra minuter över mitt femkilometerspers. En 60-taggare seglade förbi mig halvvägs och drygade sedan ifrån med nästan en minut, och när jag korsade mållinjen stannade klockan på 23.46. Förbättringspotential saknas ju i varje fall inte. VM-triathleten Morgan Pätsi sprang tävlingen som en fartökning på sitt långpass och vann på 18.21. Annica Sjölund tog tredje segern på damsidan av tre möjliga, nu på 24.17.

Helgens höjdare – en galet intensiv löparhelg, Tiomila och cykel …

1) Löparfest och två gånger direktsändningar på na.se
Om tekniken är med oss (koncernen Mittmedia, som NA ingår i, har ju haft ett enormt teknikhaveri senaste två dygnen) så blir det som jag tidigare skrivit om dubbla direktsändningar i helgen: Örebro actionrun på lördagen och Svampenmaran på söndagen. I hinderbaneloppet actionrun ska jag försöka bilda mig en uppfattning om vilka löpare som kan tänkas vara snabba senare i dag (fjolårets segrare Per Sjögren kommer ju inte till start, och av namnen i elitstartlistan känner jag inte till särskilt många), men i Svampenmaran går 100-kilometers-VM-löparen André Rangelind för nytt banrekord och under tre timmar, och händer inget extremt oförutsett så kommer han förstås att vinna tävlingen (hela startlistan hittar ni här). Jag snackade med André redan förra veckan, och texten kommer, om tekniken är med oss, ut på na.se under dagen.
Vid sidan om dess båda tävlingar är det på lördagen både Kumla stadslopp (med Erik Anfält!), Munkastigen trailrun (med Hasse Byrén och Roland Eriksson som dubblerar de 44 kilometerna med söndagens 42,2 i Svampenmaran!) och tredje upplagan av Örebro parkrun (som kan få svårt att locka något jättestartfält i konkurrens med alla andra tävlingar).

2) Tiomila
Helgens största tävling är ju dock otvetydigt orienteringsstafetten Tiomila, som i år avgörs i Göteborg. Jag har redan skrivit en hel del om Tisarens lag inför tävlingen, och nu står det också klart att vi kan se fram emot att få se både Martin Regborn (Hagaby) och Per Sjögren (KFUM Örebro) på förstasträckan i år igen. Damstafetten startar 13.15 på lördagen med beräknad målgång för segrarlaget vid 17.45 medan herrstafetten startar 21.00 med beräknad målgång vid 7.00.

3) Fahlin i England och svensk mountainbikepremiär
Tanken var ju att Emilia Fahlin skulle ha fått en träningsperiod inför etapploppet Tour of California 11–14 maj, men nu är hon plötsligt på plats i England och kommer att köra Tour de Yorkshire (som namnet till trots är ett endagarslopp) på lördagen. Ett race som inte är med på världstouren, men som är på nivån precis under och som lockar ett starkt startfält med Boels-Dolmans nederländska OS-segrare Anna van der Breggen (som svarade för en ”omöjlig” trippel när hon på en vecka vann Amstel gold race, Vallonska pilen och Liège-Bastogne-Liège) i spetsen. Fahlin kör tillsammans med Giorgia Bronzini, Jolien d’Hoore, Claudia Lichtenberg, Audrey Cordon och Lucy Garner för sitt Wiggle-High5 som blivit flitiga på att uppdatera på twitter. Själva tävlingen är 122,5 kilometer lång och har en rejäl backe (nästan 200 höjdmeter ska tas på 1,7 kilometer) mitt på men är i övrigt rätt flack och ser ut att kunna passa Fahlin bra.
Dessutom drar Sverigecupen i mountainbike igång i Säter (barndomsmarker för inflyttade Örebrocyklisten Matthias Wengelin) och Klippingracet. Räkna med att både Wengelin och Almbys Axel Lindh och Fredrik Berg är på plats, plus säkerligen ett stort gäng veteraner, juniorer och ungdomar.

Sveriges extremaste klassiker tänker om (kanske): ”Gör om och gör rätt”

Kommer ni ihåg planerna på Big 5 challenge? En samling mer eller mindre tuffa tävlingar i Örebro med omnejd som skulle bli Sveriges mest extrema ”klassiker” (som den här typen av löst sammanknutna tävlingar numera kallas i analogi med ”En svensk klassiker”). Men av premiärupplagan bidde det bara en tummetott, så att säga. Det började med att STH skicross blev inställt, och sedan verkar luften ha gått ur lite ur marknadsföringsapparten. Hur som helst genomfördes ju de övriga sex deltävlingarna (och för att klara Big 5 challenge behövde man, som namnet antyder, klara fem inom samma kalenderår). Eftersom få konditionsidrottare kör extremenduro (Morgan Rosell undantagen) och få enduroförare ställer upp i konditionstävlingar (Oliver Nelson och Joakim Ljunggren undantagna) så var det därmed (när vi alltså räknat bort Battle of vikings) Örebrot triathlon, Örebroloppet (multisport), Örebro actionrun, Bergslagsleden ultra/Kilsergen trailrun och Bergslagsloppet (mountainbike) som skulle klaras av.
Efter att Bergslagsloppet avgjordes förra söndagen drog jag iväg ett mail till Örebro X Challenge, som marknadsför de här tävlingarna och låg bakom konceptet Big 5 challenge, för att kolla om någon klarat biffen, men det visade sig att själva ”klassikern” ställts in. ”Det blev inte vad vi tänkt oss då [idén] visade sig ha svaga sidor vid inställda tävlingar. […] Det som hände, och som du skrev om i din blogg, var nog att vi var för optimistiska. Ska vi anta en utmaning att skapa en extrem utmaning i och röt Örebro så behöver vi göra om och göra rätt, både med tanke på marknadsföring av konceptet, våra samarbetspartners och arrangörerna”, skriver Gunn-Viol Kattilakoski.
Göra om eller lägga ned är alltså alternativet inför nästa år. Men det var faktiskt några som tog tjuren vid hornen och tog sig igenom de fem tävlingarna redan i år (även om de, som jag förstår det, inte får något för insatsen. ”3-5 har knäckt utmaningen i år”, skriver Kattilakoski, men namnger vara Erik Höglund.
Och tja, jag vet ju att Höglund tog sig igenom Örebro triathlon på 4.49.22, vann Örebroloppets herrklass i par med Hjalmar Hurtig, blev tia i Örebro actionrun och fullföljde Bergslagsloppets 65 kilometer på 3.11.53, men jag hittar honom inte i resultatlistan i Battle of vikings och på Bergslagsleden ultra/Kilsbergen trailrun var han arrangör och skötte alltifrån informationen före starten till medaljutdelningen, så … Kanske betyder det att ingen klarade fem grenar, men tre-fem klarade fyra? Hur som helst får vi se vad som händer nästa år. Väl marknadsfört är det naturligtvis en pangidé att satsa på Sveriges tuffaste klassiker.

Ny SM-medalj till Wiker (finnkampsklar i morgon) – och nu är Sjögren hinderbanekung också

I fredags inledde Louise Wiker friidrotts-SM med silver på 10 000 meter – hennes tionde SM-medalj om man räknar in allt, exempelvis lagmedaljer på terräng-SM, och hennes tredje på friidrotts-SM. I dag avslutade hon SM med en ny medalj, brons på 5 000 meter, och därmed måste finnkampsplatsen vara bokad (det kan ju bli en uppsjö länsdeltagare dit, efter helgens länssuccé på SM). Wikers klubbkompis (i Hässelby) Sarah Lahti tog SM-guldet (förstås) på 15.32,46 dryga minuten före trean Wiker på 16.33,62 (Maria Larsson, Örgryte, trea på 16.19,86).
”Den form jag är i nu, det är det som driver mig och som gör att jag tar mig igenom perioder då det går betydligt tyngre”, skriver Wiker, som tog sina senaste individuella SM-medaljer 2011 (bland annat guld på 10 000 meter) i sin blogg där hon även bjuder på ett gäng bilder från helgen.
Tim Sundström fick ge sig i avslutningen av 1 500-metersfinalen, blev femma på 3.55,21 knappt fem sekunder från guldet (Kalle Berglund, Spårvägen) och 3,5 från bronset (Staffan Ek, Huddinge). Sundström kutade ju distriktsrekord nio sekunder snabbare än så innan han bytte klubb i höstas, men mästerskapslopp är ju något annat. Efter finalen strök sig Sundström från försöken på 800 meter.

Liksom i förra helgens världstourtävling i Vårgårda, där Emilia Fahlin blev första svensk någonsin att vinna just på världstouren när hon tog karriärens överlägset största seger hittills och hennes första internationella vinst överhuvudtaget på fem år, var det en större utbrytning som höll hela vägen i GP de Plouay-Bretagne i går. Den här gången kom Fahlin dock inte med i den, men väl hennes lagkamrater Malgorzata Jasinska och Ane Santesteban, vilket gjorde att Fahlin fick avvakta bak i huvudklungan. Av 15 cyklister som kom loss blev Jasinska elva och Santesteban 13:e, så det blev väl ingen omedelbar succé för laget. Doldisen Eugenia Bujak, Polen och BTC City, vann trots att namn som OS-olycklige Megan Guarnier och Marienne Vos var med i tätgruppen. Fahlin rullade i mål som 47:a, på 30:e plats i huvudklungan.
Nu väntar en vecka ledigt för Fahlin innan det är dags för belgiska Lotto tour med start tisdag 6 september. Sedan blir det EM (men det var nog tur att hon slog till med segern i Vårgårda för att säkra platsen där, för cykelförbundet har i år skärpt kraven för deltagande i stora mästerskap till ”sammanlagt topp tio på Women’s Tour eller motsvarande tävling eller etapp-placeringar topp fem på ovanstående tävlingar eller topp fem på internationell endagstävling”, enligt hemsidan).

Jag har kallat honom ”kungen av Grabbhalvan” i flera år, men nu är Per Sjögren kungen av allt han ställer upp i. Efter att, gammal orienterare som han ändå är, ha slagit till med tolfte bästa tid, bara 1.18 bakom täten, på den prestigefyllda förstasträckan i Tiomila i våras har han hunnit med att sätta rekord i trappan på Kvarntorpshögen och vinna Vretstorps triathlon, Dalenrundan och Blodomloppet. Och i går slog han till i en femte disciplin (om man nu kan räkna orientering, trapplöpning, triathlon och löpning som fyra olika discipliner, och det kan man väl?) när han vann hinderbaneloppet Örebro actionrun med god marginal till alla specialister (”ni kan kalla mig OCR-kungen med andra ord”, twittar Sjögren med en blinkande smiley efteråt; OCR står för obstacle course race, alltså det engelska namnet på hinderbanelöpning).
Sjögren klarade av de 7,5 kilometerna löpning med 36 hinder på under 38 minuter, medan en Martin Bäckström (oklart var han kommer ifrån) blev tvåa, halvminuten bakom, och trean Thomas Jansson (som inte heller har någon ort angiven) var distanserad med ytterligare 50 sekunder. ”Gamle” Karlslundsskidåkaren Sebastian Torstensson fyra, men nästan 3,5 minuter bakom.
Adam Axelsson, skridskoåkaren som vann NA:s och Löpex sports pulsklocka för 2014, råkade hamna i damklassen, som segrare, men var i själva verket 35:a i herrklassen (se honom besegra rampen här). Clara Stamborg, Alingsås, var den som verkligen vann damklassen på 47.15, med över 3,5 minuters marginal bak till tvåan Sara Forsström (ingen ort angiven).

Och i Östansjöloppet tog, precis som jag tippade, Åsa Höög och Heshlu Andameriem hand om segrarna. Åtminstone om man undantar utomsocknes, eftersom Hedemoras Erik Fernlund dök upp och klarade av det millånga terrängloppet med intervallstart snabbast av alla, på 36.45. Men av löpare som samlar poäng i långloppscupen var Höög (som var snabbast av alla damer) och Andameriem bäst. Höög vann med nästa två minuters marginal till Tisarens Rebecka Nylin och tog därmed sina första poäng för året i långloppscupen. Andameriem sprang på 37.22, var därmed 37 sekunder bakom Fernlund men 17 före Andreas Ingberg på tredjeplatsen som tog hem en jämn Örebro AIK-kamp med Pär Englund och Fredrik Johnsson där alla tre var inom 26 sekunders marginal trots att det alltså handlade om individuell start.
Liduina van Sitteren var trea på damsidan och minskade avståndet till Mikaela Kemppi i kampen om långloppscupen till tre poäng, men då har Kemppi vunnit de åtta lopp hon ställt upp i medan van Sitteren redan samlat poäng i nio (man får bara räkna tio i slutändan, och elva lopp återstår. Jakob Nilsson, som inte kutade i helgen, leder fortfarande överlägset på herrsidan, trots Andameriems två raka segrar (han vann även DM på 10 000 meter förra helgen).

Helgens höjdare – Fahlin tillbaka efter galna segern: ”Kanske tänker till en extra gång om jag kommer i utbrytning nu”

Den här veckan blir det helgens höjdare med två förbehåll: Det blir en kort variant eftersom jag alltjämt är i Slovakien för bevakning av Örebro Hockeys träningsläger. Och om förbundskapten Håkan Carlsson skulle chocka och ta ut Martin Regborn att springa stafetten som avslutar orienterings-VM i morgon är det naturligtvis det som är nummer ett på listan.

1) Friidrotts-SM
Redan 15.30 i eftermiddag drar SM igång, och lite drygt en timme senare går Tim Sundström in som första länslöpare. 18.30 är det dags för första finalen – och SM:s höjdpunkt ur länslöparsynpunkt med kampen mellan Mikaela Kemppi och Louise Wiker. Jag skrev en hel del inför SM häromdagen, som ni kan läsa här.

2) Örebro actionrun
Över 2 000 är anmälda till andra upplagan av Örebros eget hinderbanelopp. Även det skrev jag om tidigare i veckan, och nu har dessutom kollegorna varit ute och testat banan. Missa inte det tv-klippet här.

3) GP de Plouay-Bretagne
Emilia Fahlin är tillbaka på cykeln efter den mäktiga segern i Vårgårda i söndags. Återigen handlar det om damernas världstour, den 16:e och näst sista deltävlingen, och franska GP de Plouay-Bretagne. Tävlingen avgörs för 15:e gången, regerande olympiska mästaren Lizzie Armitstead (som Fahlin slog förra helgen) vann i fjol, och årets bana mäter Mäter 121,5 kilometer fördelat på en inledande slinga som mäter 26,9 kilometer som körs fyra varv, följt av en avslutande sträcka på 13,9. Allt i ett lite böljande men tämligen platt landskap. I Fahlins lag, Alé-Cipollini, är det en del förändringar jämfört med söndagens succé: Ut med Martina Alzini och Marta Tagliaferro, och in med Ane Santesteban, Marta Bastianelli och Dalia Muccioli (stallet var en cyklist kort senast). När jag pratade med Fahlin några timmar efter succén i söndags berättade hon att hon inte trodde livet i klungan skulle bli svårare, och mer hårdbevakat, framöver trots segern.
– Nja, jag tror inte att de kommer kontrollera mig jättenoga på det viset. Men visst, de kanske tänker till en gång extra om jag kommer med i en utbrytning. Tidigare har det väl varit: ”Äh, hon är inget hot”, sa Fahlin då.
Efter helgens tävling väntar belgiska etapploppet Lotto Tour 3–6 september och EM i Frankrike och Monaco veckan därpå för Fahlin.

Bubblare: Östansjöloppet, den enda tävlingen i långloppscupen med individuell start (ja, även om man startar två och två, med 30 sekunders mellanrum), går av stapeln på stigar i Motorpsskogen på lördag. Vi snackar tio kilometer, och om det inte kommer in några tunga efteranmälningar får Heshlu Andameriam och Åsa Höög gälla som favoriter.

Dubbla storlopp i Örebro i veckan – lockar ut tusentals löpare på gatorna

5 226 anmälda till Blodomloppet på torsdag, skriver IF Start på Instagram i dag. Och 2 000 deltagare kommer springa Örebro actionrun på lördag, skriver Richard Göransson, motorsportprofilen som är en av loppets arrangörer, i ett pressmeddelande.

Blodomloppet, som är ett koncept som arrangeras på en rad orter och skänker fokus åt den viktiga blodgivningen, startade 1993 och kom till Örebro fem år senare. Därmed är årets lopp det 19 i ordningen i stan, och bjuder på klasser på tio kilometer, fem kilometer och 750 meter (för barn), alla med start och mål vid Trängens IP på Väster. Erik Anfält och Mikaela Kemppi är hör och häpna regerande mästare i tävlingen efter att ha vunnit på 32.27 respektive 37.26 förra året, men ingen av dem lär komma till start i år eftersom Anfält är sliten efter Ultravasan 45 i lördags och Kemppi gör SM-debut på 10 000 meter dagen därpå.

Örebro actionrun hade ju premiär förra året, då bland annat jag var med och sprang med kamera på huvudet. Cimmie Wignell från Odensbacken fixade hemmaseger i herrklassen då (han ligger elva på hinderbanearrangören Toughest rankning just nu), medan Sara Trolte från Uppsala vann damklassen (hon toppar samma rankning). Jag hittar dock ingen av dem i startlistan, men anmälan är öppen ända fram till starten på lördag. Hur som helst utlovas ett antal nya hinder på årets bana (den är alltjämt 7,5 kilometer lång men innehåller i år hela 36 hinder), och Göransson är nöjd:
– Hinderbanelöpning växer och ett citylopp är något unikt. Vi ser fram mot en folkfest på stan, säger han i pressmeddelandet.

Förutom de här båda loppen är det dessutom friidrotts-SM i helgen (jag tänkte kika närmare på startlistorna i morgon) och därtill Östansjöloppet (som med sin individuella start är en liten personlig favorit i långloppscupen) på lördagen. Det ska springas både kors och tvär den här veckan, så att säga.

För övrigt kom resultaten från helgens deltävling i Närkeserien i mountainbike, den fjärde av totalt sex, ut på nätet i kväll. CK Hymers Marcus Jansson tog hem segern, närmast före en Almbytrio anförd av Pontus Bergsten. Men några tidsangivelser bjuds det inte på. Samma dag, i söndags, gjorde förra veteran-VM-silvermedaljören Linda Meijer comeback i mountainbikespåren i en helt annan tävling, som hon berättar om på sin blogg. Och visst blev det seger direkt, som vanligt.

Dahlgren avslutare i guldjakten: "Vill ha så mycket ledning som möjligt"

Garphyttelöparen Filip Dahlgren, 27, lyckades inte följa upp SM-bronset i långdistans från i söndags när medeldistans-SM avgjordes i Hemfosa utanför Stockholm på lördagen. Dahlgren fick nöja sig med en tiondeplats, 2,5 minuter bakom segraren Gustav Bergman och nästan två minuter från medalj (men bara minuten från fjärdeplatsen, de tre i tät var i särklass). Därmed delade han titeln som bäste länslöpare för dagen med Hallsbergs Lilian Forsgren, som också var tia (4.12 bakom segrande Helena Jansson, knappt 2,5 minuter från pallen) medan örebroaren Martin Regborn blev 13:e (38 sekunder bakom Dahlgren) och Hallsbergs Daniel Attås 29:a (knappt fyra minuter bakom Dahlgren). Men i morgon kan Dahlgren mycket väl få guldjubla. Efter att senaste åren ha varit fyra, trea, femma och tvåa i SM-stafetterna med sitt IFK Lidingö får han nu för första gången chansen att springa som avslutare i ett urstarkt lag där världsmästarna Mårten Boström och Fredrik Bakkman (tidigare Johansson) kutar de två första sträckorna. Konditionsbloggen ringde upp Dahlgren för att höra hur han känner inför det uppdraget.

– Det känns väldigt inspirerande, vi har ett väldigt bra lag. Vi vet vilken nivå vi var, vad vi kan prestera, och det vore väldigt kul om vi lyckades hela vägen. Men det är tuff konkurrens, det är sju–åtta lag som slåss om medaljerna. Förstasträckan kommer bli avgörande för många lag eftersom många bara har två riktigt bra löpare. Men vi har Mårten som är en av världens bästa löpare på förstasträckan och som är grymt stark fysisk. Han har gjort 1.42 på Lidingöloppet och 2.18 i maraton … , säger Dahlgren till Konditionsbloggen.
Hur ser taktiken ut, vilken är tanken med du tar avslutningen?
– Planen är att vi ska våga agera som i ett individuellt lopp. Det är tre lika långa sträckor, och relativt långt; elva kilometer. Det kommer bli knappa timmen på varje sträcka. Fredrik har ju varit skadad och gjorde det bra förra helgen även om det blev lite för många misstag. Han känner sig lite tryggare med att ta andrasträckan den här gången, så därför får jag ta över som avslutare. Det blir en kul, ny utmaning.
Vilket läge vill du? Ensam ledning eller gå ut i rygg?
– Givetvis vill jag ha så mycket ledning som möjligt när jag ger mig ut, men jag är trygg med att gå ut i en grupp också.
Hur var dagens lopp, då?
– Jag är nöjd, även om jag inte riktigt hunnit analysera loppet än. Jag gjorde inga större misstag, men i den här terrängen är det de små grejerna som avgör. Det var småkuperat och detaljrikt, blandat med öppna hällar, sänkor och lite mossar. Det är lätt att tappa fem–tio sekunder i kontrolltagningen, och gör man det flera gånger rinner tiden snabbt iväg.
Du tog SM-brons förra helgen, var tia i dag. Inte missnöjd?
– Nej, jag gjorde faktiskt ett klart bättre lopp i dag, rent orienteringstekniskt. Förra helgen hade jag några större misstag, men det klarade jag mig ifrån i dag. Men jag är stark och får ut mer av min kapacitet när det är långdistans. Om jag ska utvecklas på medel behöver jag fokusera mer på tekniskt intensiv orientering. Dessutom är det skillnad på att springa i 100 minuter jämfört med 35–40.
Nästa söndag springer du Lidingöloppet, attackerar du Mårtens 1.42 då?
– Haha, någonstans mellan 1.45 och 1.50 är nog mer rimligt. Jag har aldrig sprungit längre än en halvmara tidigare. Just nu känner jag mig lite sliten efter långdistans-SM förra helgen, men planen är att springa Lidingö i alla fall. Sedan får vi se om jag blir uttagen till världscupavslutningen, men den går veckan efter och krockar inte i alla fall.

I juniorklasserna i Hemfosa svarade Hagabys Harald Larsson, 19, för finaste prestationen när han tog en fjärdeplats i H18, bara 36 sekunder från bronset. Även Tisarenduon Andrea Svensson (åtta i D20) och Gustav Hindér (åtta i H20) tog topp tio-placeringar.
I veteran-SM i Surahammar tog KFUM Örebros Erik Harlén (H35), Lindebygdens Annika Brodin (D55) och Tisarens Lars-Åke Wall (H65) Sm-guld i medeldistans. Hagabys Tord Lidström (H80) tog brons.
Och i Kanonstafetten på Rävåskullen i Karlskoga blev det väntad seger för Garphyttans lag med Marcus Jansson, som dominerat svensk mountainbikeorientering i år, på förstasträckan. Resultatlistan ser lite knepig ut, men seger blev det likafullt.

Hällefors friidrotts-VM-löpare Louise Wiker blev tvåa i Kistaloppet, med 36.05 drygt två minuter bakom etiopiska Roman Mengistu över tio kilometer. Örebro AIK:s Ingrid Ziegler sexa på 40.19.

Linda Meijer gjorde som vanligt och tog fjärde segern på fyra försök i D30-klassen när Sverigecupen i mountainbike avslutades med Högbobiken. Därmed säkrade hon också totalsegern. Fredrik Berg blev trea i Karlstad XC, ett långlopp över 65 kilometer som enligt uppgift var hans säsongsavslutning.

Själv sprang jag ju Örebro actionrun i dag. Var inställd på 340 burpees (34 hinder och tio straffburpees per hinder man inte klarade), men överlevde med 30 efter att ha tappat greppet både i de romerska ringarna och i den såphala handgången, samt förstås inte haft en chans i den ökända rampen. Men jag är riktigt nöjd med att jag klarade av det irländska bordet utan hjälp. Gick i mål på 48.53, och blev 162:a (178:e om man räknar in damerna) av 993 startande herrar (1 604 totalt). Helt okej, va? Johan Röjler bommade samma tre hinder som mig, men hade betydligt snabbare ben och sopade banan med oss andra i ”kändisklassen” (eller ja, räknar vi in de urstarka skidåkarna så var Kopparbergs Sebastian Torstensson faktiskt en sekund före Röjler, på elfte plats). Röjler blev totaltolva på 37.24. Per Sjögren förvisso inte så långt efter på 39.16, men sedan var det Jimmy Högberg (47.11), jag (48.53) och Axel Kjäll (52.18) en bra bit efter. Forshagas Cimmie Wignell (som gjort några hockeymatcher i ortens klassiska A-lag!) vann på 30.13 över 3,5 minuter före Västerås Aron Garberg (men enligt resultatlistan ska två damer ha varit tvåa och trea totalt, vilket enligt vad arrangören skriver på Facebook inte lär stämma, så möjligen är det två herrar som sprungit med felaktiga chip som ska in mellan Wignell och Garberg). Uppsalas Sara Trolte, som var med i SVT:s Atleterna förra säsongen, vann damklassen med över sex minuters marginal, på 37.54. Nio minuter (med de flesta av hindren) från mitt lopp kan ni se här (jag sprang nämligen med goprokamera), och här kan ni läsa om räddningstjänstens kritik mot säkerheten i loppet.

Konditionsbloggaren genom eld ... Foto: Maria Åström
Konditionsbloggaren genom eld … Foto: Maria Åström
... över höjder ... Foto: Maria Åström
… över höjder … Foto: Maria Åström
... och genom vatten. Foto: Maria Åström
… och genom vatten. Foto: Maria Åström