Svenska mästaren lämnar Örebrocyklisterna – blir lagkamrat med storebrorsan (Vikers triathlon inställt och ÖBU i farozonen – men nytt terränglopp på gång i Dalkarlsberg)

I somras blev Jonathan Ahlsson svensk juniormästare i tempocykling. Nu är det klart att han, precis som storebror Jacob för två år sedan, lämnar moderklubben Örebrocyklisterna för Motala AIF:s semiprofessionella lag Maifracing. Det var knappast någon hemlighet eftersom Jonathan bland annat tävlat för laget i Zwift (e–cykling) hela vintern, men först häromdagen blev det bekräftat via lagets sociala medier och hemsida. Bröderna Ahlsson blir därmed lagkamrater 2021. Övriga cyklister som hittills presenterats är Niklas Jagerstål från Eslöv, Lukas Vernersson från Bohus-Björkö, Albin Johansson från Linköping, Samuel Lord från Varberg och Emil Lundmark från Borlänge. Båda bröderna Ahlsson bor fortfarande på hemmaplan, i Kumla.
Jonathan tog sitt SM-guld med över minutstor marginal i fjol och blev 14:e på junior-EM. Han körde junior-EM även 2019 men tog inte plats i svenska VM-laget då, och i fjol corona-inställdes juniorklassen på VM. I år fyller Jonathan 19, och därmed är han inte junior längre utan U23:a, vilket innebär betydligt tuffare konkurrens.

Förra året blev samtliga triathlon i länet inställda (nå, Örebro triathlon körde en lite mer avancerad träningstävling), och det ser väl inte mycket bättre ut i år. Örebro triathlon är vilande och nu står det klart att Vikers triathlon (eller Vikersmästerskapet i triathlon, VMT, som tävlingen egentligen heter) corona-inställs för andra året i rad. Det skriver arrangörerna i Dalkarlsbergs IF:s i sitt nyhetsbrev inför säsongen. Däremot avslöjar de dels att årets Utmattningen (ett Tjurruset-liknande lerigt lopp) kommer att avgöras den 18 september, om coronan och restriktionerna tillåter, och att de kommer att arrangera ett helt nytt terränglopp den 17 juli, under samma förutsättningar. Har man deltagit i några av Dalkarlsbergs tidigare arrangemang så förstår man att det här verkligen är något att se fram emot.

Däremot ser det väldigt mörkt ut för Udda ultra (114sport, arrangörerna bakom lopp som Svampenmaran, Örebro backyard ultra och Örebro 24h). De hoppas fortfarande på att kunna arrangera Örebro backyard ultra (inställt i fjol) den 13 maj, men visar det sig den 1 maj att det inte går enligt restriktionerna så pausar de sin verksamhet under året och satsar på 2022 istället.

Örebro backyard ultra ställs in, Vintrosaloppet skjuts upp och Lisa Bergdahl har haft covid-19

Det blir, som jag var inne på i bloggen i söndags, inget Örebro backyard ultra i år. Tävlingen är Sveriges näst äldsta i backyard-formatet, och skulle med start på kristihimmelsfärdstorsdagen, nästa vecka, ha avgjorts för femte gången på 6,7-kilometersbanan vid Kvinnerstagymnasiet. Men på måndagen tvingades arrangörerna i föreningen 114Sport dra i nödbromsen på grund av coronapandemin och de restriktioner som just nu råder för att förhindra smittspridning. ”Trist, trist, trist”, skriver de på sin facebooksida och erbjuder anmälda löpare att flytta sin start till Säfsen i augusti (om den tävlingen kan genomföras) eller till nästa års ÖBU.
Örebro backyard ultra är den andra deltävlingen i Svenska cupen i udda ultra som ställs in, senast var det ju Svampen 6h. Därmed får alla löpare räkna poäng från alla tre tävlingarna i cupen (Marieberg galleria 6h, Säfsen sommarbackyard och Örebro 24h) i sammandraget. Ursprungligen fick man räkna sin bästa placering i sextimmars- respektive backyardloppen om man deltog i båda, men nu blir det alltså bara ett sextimmarslopp och i bästa fall ett backyard ultra.

Vintrosaloppet har nu också meddelat att de skjuter upp tävlingen, som skulle avgjorts samma dag (den 21 maj). Alltså inte inställt. Femkilometersloppet ingår i långloppscupen, där nästa tävling som ännu inte är inställd eller uppskjuten är Fröviloppet den 13 juni. Frövi IK har däremot, precis som Glanshammar och Hällefors, ställt in sina terränglöpningsserier i vår.

Vill ni ha lite merläsning så missa inte kollega Billy Hammers snack med Lisa Bergdahl (som ju sprang så bra tidigare i våras), där hon berättar att hon haft covid-19.

Löp-, cykel- och orienteringstävlingar i länet som hittills ställts in på grund av coronapandemin:
14 mars: Örebro parkrun.
19 mars: Veteranorientering, deltävling ett (Örebro).
21 mars: Örebro parkrun.
22 mars: Varvetmilen.
26 mars: Veteranorientering, deltävling två (Askersund).
28 mars: Örebro parkrun.
28–29 mars: Marsspelen.
2 april: Veteranorientering, deltävling tre (Örebro).
4 april: Örebro parkrun.
4 april: Startmilen (långloppscupen).
4 april: Lanna night trail (ersätts av öppen trail den 25 april).
7 april:
 Glanshammar terrängserie, deltävling ett.
11 april: Örebro parkrun.
14 april: Glanshammar terrängserie, deltävling två.
15 april:
 Örebro AIK halvmarathon (långloppscupen).
16 april: Veteranorientering, deltävling fyra (Hallsberg).
18 april: Örebro parkrun.
18 april: Boforsloppet.
19 april: Letälvsträffen.
21 april: Glanshammar terrängserie, deltävling tre.
21 april:
 OK Milans poängtävling, deltävling ett (Lindesberg).
23 april: Veteranorientering, deltävling fem (Örebro).
25 april: Örebro parkrun.
25 april: Munkastigen trailrun.
25 april: Kumla stadslopp (långloppscupen).
25 april: Tisarträffen, dag ett.
26 april: Örebro crazy trailrun (Ullmax trailserie; flyttas till 4 oktober).
26 april: Tisarträffen, dag två.
27 april:
 Karlslundsvarvet.
28 april: Glanshammar terrängserie, deltävling fyra.
28 april: 
OK Milans poängtävling, deltävling två (Nora).
1 maj: Svampenmaran.
1 maj: Grisrundan.
2 maj:
 Wedevågsloppet (långloppscupen).
2 maj: Örebro parkrun.
5 maj: Glanshammar terrängserie, deltävling fem.
5 maj: Frövis terrängserie, första veckan.
5 maj: Hällefors vårjogg, första veckan.
5 maj: OK Milans poängtävling, deltävling tre (Nora).
6 maj: Korta terräng-DM (Vretstorp; långloppscupen; uppskjutet, nytt datum ej klart).
7 maj: Frövis terrängserie, första veckan.
9 maj: Hälleforsterrängen (långloppscupen).
9 maj: Svillingeruset.
9 maj:
 Närkekvartetten, dag ett.
9 maj: Hjälmaren runt.
9 maj: Örebro parkrun.
10 maj: Närkekvartetten, dag två.
12 maj:
Hällefors vårjogg, andra veckan.
12 maj: Frövis terrängserie, första veckan.
12 maj:
 OK Milans poängtävling, deltävling fyra (Nora).
14 maj: Frövis terrängserie, första veckan.
16 maj: GIF-spelen.
16 maj: Örebro parkrun.
16 maj:
 Närkekvartetten, dag tre.
17 maj: Närkekvartetten, dag fyra.
19 maj: Hällefors vårjogg, tredje veckan.
19 maj: Frövis terrängserie, första veckan.
19 maj:
 OK Milans poängtävling, deltävling fem (Nora).
21 maj: Örebro backyard ultra.
21 maj: Vintrosaloppet (långloppscupen; uppskjutet).
21 maj: Frövis terrängserie, första veckan.
22–24 maj: Vänern runt.
23 maj: Örebro parkrun.
24 maj: Dovra trail (Ullmax trailserie; flyttas till 23 augusti).
26 maj: Gubbracet.
26 maj: Hällefors vårjogg, fjärde veckan.
26 maj:
 OK Milans poängtävling, deltävling sex (Nora).
27 maj: Vårruset Örebro.
30 maj: Örebro parkrun.
1 juni: Rallarrundan (långloppscupen).
3 juni: Fjugestaloppet (långloppscupen).
6 juni: Lindesjönloppet (långloppscupen).
13 juni: Närkespelen (uppskjutet till september, nytt datum ej klart).
26 september: Swedish league-finalen, dag ett (Blackstahyttan).
27 september: Swedish league-finalen, dag två (Blackstahyttan).

Svenska cupen i backyard ultra blir ”udda ultra” när Svampen och Marieberg galleria gör comeback som arenor

Svenska cupen i udda ultra? Jo, det är det sköna namnet på serien som ersätter svenska cupen i backyard ultra när två av backyard-loppen nu läggs ned och ersätts av tre tidslopp i Örebro (med omnejd). Tre riktigt spektakulära lopp, dessutom. Först och främst gör både Svampen (utsiktsdäcket uppe på vattentornet, alltså) och Mariebergs galleria comeback som arenor – men inte som 2017 (och, för Svampens del, 2016) som värdar för maraton utan för sextimmarslopp. Det gäller alltså att springa så många varv och meter som möjligt på Svampens 93-metersbana och runt Mariebergs cirka 350 meter långa varv. Eftersom segerresultaten i sextimmarslopp brukar ligga en bit över sju mil (världsrekordet är 97,2 kilometer!) så kan det bli rätt många varv, runt 750 på Svampen och 200 inne i Marieberg … Marieberg galleria 6-timmars, som tävlingen heter, avgörs redan den 5 januari, och därefter följer Svampen 6-timmars den 30 april.
Redan tidigare har jag här på bloggen berättat att Örebro backyard ultra avgörs med start den 21 maj (Kristihimmelsfärdstorsdagen, precis som vanligt) och att Säfsen sommarbackyard kutas med start den 1 augusti.
Löparna som vill vara med i svenska cupen i udda ultra får räkna sitt poängmässigt bästa resultat från ett av sextimmarsloppen och ett av backyardloppen (man får poäng utifrån slutplacering i herr- respektive damklass), och avslutande och obligatoriska deltävlingen är Örebro 24h som avgörs 3–4 oktober. Tävlingen är ett konventionellt 24-timmarslopp, där det gäller att komma så långt som möjligt, men banan och platsen för tävlingen är hemlig tills 24 timmar före start. Det enda som arrangören avslöjat är att varvbanan är cirka en kilometer lång, att underlaget är grus, att det finns omklädningsrum och duschar i anslutning till den och att den ligger inom 45 kilometer från Örebro.
Bakom alltihop står alltså Ola och Marie Nordahl från Frövi, som arrangerat så många lopp det senaste decenniet, från Säfsbanan marathon och Linde 6-timmars till maratonserien inne i Tybblelundshallen och de senaste åren de populära backyardloppen.
Förutom Svenska cupen i udda ultra bjuder de också in till tävlingen Spökultran med ett helt hemligt koncept och start 20.00 den 20 november 2020. ”Alla kan delta, så samla gärna ett gäng hemma hos dig eller kör helt solo! Du väljer alltså underlag och bana själv men vi ger dig reglerna senare. Två timmar innan start får du information till denna ultra”, skriver de på hemsidan.
Kollega Filip Edvardsson snackade med Ola tidigare i dag, en artikel ni hittar här! Anmälan till alla loppen öppnade nu i kväll, och till framför allt Svampen lär platserna ta slut ganska snabbt eftersom vattentornet inte sväljer mer än 70 löpare. I år har ju stjärnor som Frida Södermark, Johnny Hällneby och Nils van der Poel sprungit Olas lopp, det blir förstås spännande att se vilka toppnamn som dyker upp nästa år.
Med alla de här nyheterna på plats kan vi också konstatera att Säfsen vinterbackyard och Kvinnersta backyard ultra försvinner ur löparkalendern redan efter premiäråret.

David Nilsson till Åstadsloppet – men här är löparna som väljer 25-manna istället (och så några nya loppdatum att hålla koll på)

Ni som har koll på allehanda andra medier vet sedan nästan en vecka tillbaka att David Nilsson (som gjorde 2.11.50 i Berlin marathon förra helgen) springer Åstadsloppets tiokilometersklass på lördag. Jag snackade med en av tävlingsledarna om det tidigare i dag, och går igenom fler av toppnamnen inför helgen i den här artikeln.
En som saknas är Martin Regborn, som heller inte ska springa terräng-SM (som jag ju hade hoppats på), utan som i stället kommer löpa förstasträckan för Hagaby på 25-manna. Hagaby har Filip Dahlgren, Josefine Wallenhammar, Elin Vinblad och Hans Egefalk (på sträckan för löpare upp till H16/D20 eller över H55/D40) på de övriga solosträckorna och starka namn som Lovisa Falk, Love Sintring, Josefine Höög, Oskar Eklöf, Karin E Gustafsson coh Jakob Wallenhammar utspridda på parallellsträckorna.
Länsklubben med klart mest toppbredd är förstås ändå OK Tisaren – så stark att löpare som Erik Lindgren och Ellinor Eriksson halkat ned i B-laget. Ja, trots att landslagslöparna Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund (som är ankare i laget) tar damernas solosträckor så finns fyra så starka namn som Rebecka Nylin, Lovisa Persson, Andrea Svensson och Ellinor Tjernlund kvar till de parallella sträckorna. Jösses! Filip Jacobsson springer förstasträckan och Oskar Andrén, som haft en sån fin höst, tar den näst sista.
I KFUM Örebros lag finns både Jonatan Gustafsson, Per Sjögren, Oskar Arlebo och Melker Forsberg, som alltså också missar Åstadsloppet.

För övrigt kan jag tipsa om en handfull lopp som, åtminstone inte än, finns med i den officiella tävlingskalendern: Lördagen den 9 november avgörs både traditionsenliga Höstloppet i Vretstorp (det vet jag bara genom hörsägen, har inte hittat någon inbjudan på nätet) och Markanatten, en helt ny trailtävling i mtb-spåren i Markakogen i Örebro. Och redan lördagen före, den 2 november, är det Lilla Kilsbergsleden, dit alla barn- och ungdomslopp brutits ut från klassiska Kilsbergsleden som avgörs dagen därpå. Tävlingen arrangeras fint nog till Tove Angers minne, och är gratis för alla upp till tolv år.
Och så har Ola Nordahl, mannen bakom allt från Svampenmaran till svenska cupen i backyard ultra, annonserat att han tänker sig två sextimmarslopp i Örebro 2019, ett den 4 eller 5 januari och ett den 30 april, plus Örebro backyard ultra med start den 21 maj och Säfsen sommarbackyard med start den 1 augusti.

Racerapport: Örebro backyard ultra 2019

Mycket märkligt har man ju gett sig in på när det gäller löpningen (bergsklättringen i Tromsø skyrace, världens längsta trappa, eller 1 820 höjdmeter rakt upp för ett norskt fjäll), men Örebro backyard ultra förra veckan var nog ändå den konstigaste upplevelse jag haft. Det är därför det tagit lite tid att skriva den här racerapporten.
I de fyra tidigare backyardlopp där jag verkligen gått in för att springa långt (jag har gjort en handfull som träning också) har jag alltid persat. Varje gång har jag kunnat pressa mig lite längre. Men nu tog det slut redan efter 22 timmar, trots att jag på förhand var helt säker på att formen var bättre än någonsin och att jag var god för minst 30 om inte någon skada tillstötte.
Det gjorde det inte. Ändå kastade jag in handduken långt tidigare.
Faktum är att jag hade en dålig känsla redan under de första varven, när jag sprang ihop med Maria. På tredje kände jag mig direkt usel. Så långt går det ju att hantera, och framför allt tror man ju att det ska släppa. Men fram på torsdagskvällen, när jag gjort tio–elva–tolv varv var känslan ännu sämre.
När jag skriver ”känsla” här så syftar jag inte alls på benen, egentligen. De var rätt fräscha. Till och med när jag klev av, efter 22 timmar, så hade jag inte några egentliga problem med dem. Visst, jag hade en liten känning i högra fotleden efter 100-milesförsöket i Göteborg, men inget som begränsade mig och inget som blev värre under dagen. Nej, känslan satt istället helt och hållet i huvudet, och det är det som är så konstigt: Något jag aldrig upplevt tidigare. Det var jobbigt att trycka på framåt. Jobbigt att växla mellan gång och löpning. Jobbigt att motivera sig att fortsätta framåt. Jobbigt att gå ut på nästa varv, trots att benen inte alls var lika stela som de brukar vara efter 20 timmar. Det var helt enkelt inte roligt.
Så här i efterhand tror jag att det handlade om jetlag. Jag kom hem efter tio dagar i USA (sex timmars tidsomställning) två dagar innan. Hade förvisso fått två nätters bra sömn och kände mig fräsch på morgonen, men någonstans satt säkert de 32 vakna timmarna från måndag morgon i USA till tisdag kväll i Sverige kvar i skallen. Jag försökte starta igång kroppen med koffein, socker, mat och mineraler, men inget funkade.
Mycket mer finns egentligen inte att säga. Det var trist att inte få vara med och leka längre när så stora namn som Johnny Hällneby, Andreas Falk, Daniel Roxvret och André Rangelind tagit sig till Kvinnersta för den här tävlingen som jag tycker är en av årets höjdpunkter (mycket tack vare den fantastiska organisationen under ledning av Ola Nordahl). Mitt stora mål och allt överskuggande mål inför tävlingen var att jag inte skulle vara nöjd när jag persat efter 26 timmar, utan fortsätta ”tävla” så länge det gick. Det gick … inte alls.
Tack till Maria, mamma och pappa som var med och supportade, jag är ledsen att jag inte kunde bjuda på mer underhållning den här gången.
Tittar man på historiken över mållopp nedan ser det ju trist ut med två DNF:er och det här debaclet på de fyra senaste tävlingarna, men jag fortsätter envist hävda att formen verkligen är bättre än någonsin och hoppas jag får visa det i Swedish alpine ultra nästa månad.

Ostkaka var bara en av alla grejer jag testade för att försöka få fart på kroppen. Det fungerade lika dåliga som koffeintabletter, pizza, pastasallad, pannkakor och allt annat … Foto: Maria Åström
I mål på ett av varven i ruskvädret (därav långärmad tröja) på torsdagseftermiddagen. På fredagen blev det mycket finare väder! Foto: Maria Åström

Mina mållopp genom tiderna (med länkar till racrapporter):
Stockholm marathon 2009: 4.23.48
Lidingöloppet 2010: 2.56.03
Stockholm jubileumsmarathon (42 195 meter) 2012: 3.27.53
Skåla opp 2013: 1.48.35
Mont blanc marathon 2014: 5.11.55. (Mont blanc km vertical 2014: 56.21)
Sweden skyrace 24 2014: 8.14 
Bergslagsleden ultra 2014: 4.59.37
Lurs backyard ultra 2015: 18 varv/timmar (112,5 kilometer)
Tromsø skyrace 2015: 11.21.17
Sälen fjällmaraton 2015: 3.57.56
Bergslagsleden ultra 2015: 5.07.06
Örebro backyard ultra 2016: 19 varv/timmar (127,5 kilometer)
Bergslagsleden ultra 2016: 5.28.11
Borås 6-timmars 2016: 56 346 meter
Örebro backyard ultra 2017: 24 varv/timmar (160,9 kilometer)
The Hill marathons 2017: 9.42
Niesen treppen lauf 2018: 1.30.14
Lurs backyard ultra 2018: 25 varv/timmar (167,64 kilometer)
Ultravasan 2018: 8.12.11
Bergslagsleden ultra 2018: DNF
Växjö marathon 2018: 3.04.36
Aktivitus trail race 2019: DNF
Örebro backyard ultra 2019: 22 varv/timmar (147,53 kilometer)
Kommande mållopp:
Swedish alpine ultra 2019
The Hill marathons 2019
Bergslagsleden ultra 2019

Tisaren med historisk stafettmedalj – och Ahlsson med nya framgångar (plus topplaceringar för Wengelin, Forsström och Jansson – och en hel del löpning)

Orienteringen i länet är starkare än på mycket länge (oklart om det räcker att gå tillbaka till Malena Janssons 90-talsframgångar eller om man måste blicka hela vägen tillbaka till Almbys 80-tal för att hitta samma framgångar). Martin Regborn fixade ju SM-guld i sprint i går, samtidigt som Jonatan Gustafsson tog junior-SM-silver och Tisaren hade två löpare topp fyra i seniorklasserna.
Och när SM-helgen i Hudiksvall i dag avslutades med sprintstafett tog Hallsbergs- och Kumlaklubben sin första stafettmedalj sedan 2003 (då ett silver i herrstafett).
Josefin Tjernlund förde in laget till första växlingen fyra sekunder bakom favoriterna – och blivande vinnarna – Stora Tunas Tilda Östberg, och sedan släppte laget aldrig andraplatsen. Daniel Attås växlade ut Oskar Andrén 16 sekunder bakom Emil Svensk, medan Lilian Forsgren fick det – vad guldjakten beträffar – något otacksamma uppdraget att försöka jaga in 69 sekunder på Tove Alexandersson, världens överlägset bästa orienterare. Forsgren tog faktiskt in två sekunder på Tove, och säkrade framför allt guldet genom att springa jämnt med jagande IFK Lidingös Emma Bjessmo som var 48 sekunder bakom.
Silvret var Forsgrens fjärde SM-medalj i karriären (tidigare tre natt-SM-medaljer), Tjernlunds andra (tidigare SM-brons i långdistans) och Attås och Andréns första. Det var dessutom Tisarens första i sprintstafett (en gren som infördes 2015 och där Tisaren tre senaste åren varit fyra–fyra–femma på SM), och den första stafettmedaljen för ett lag med damlöpare (herrarna tog sin enda tidigare 2003).
Tisarens andralag var sjua efter två sträckor (och 19:e efter tre), men hade bara tre löpare och fick bryta.

Jonathan Ahlsson upphör inte att övertyga den här våren. Den ännu blott 16-åriga förstaårsjunioren från Kumla, som tävlar för Örebrocyklisterna, slutade trea totalt i tuff konkurrens i danska etapploppet Tour de Himmelfart, bara 15 sekunder bakom segrande hemmacyklisten Adam Jørgensen efter totalt nästan 7,5 timmars cykeltävling. I U19-klass, alltså.
Ahlsson var 69:a på första etappen (i tätklungan men en bit bak), 21:a på den andra (ett kriterium där han var med i tätklungan men där två danskar stack iväg i slutet och fick en lucka på 14 sekunder) och var sedan tolva på ett elva minuter långt tempolopp (15 sekunder bakom segrande Sebastian Andreasson). På näst sista etappen var han återigen med i tätklungan (som 31:a), och i den sista kom han loss tillsammans med åtta andra cyklister som fick 34 sekunder till klungan (Ahlsson kom i mål som femma). Den luckan gjorde att Ahlsson klättrade från elfte till tredje plats i sammandraget.

Örebroaren Matthias Wengelin, som redan leder sammandraget i Sverigecupen i mountainbike, drygade på lördagen ut den genom att bli tvåa, 28 sekunder bakom Emil Lindgren (som stod på noll poäng inför gårdagen) i Lugnet XCO. Det trots att Wengelin fick punktering på det femte av de sex varven. Avståndet bak till tresan, Alessio Agostinelli, var ändå över minuten. Axel Lindh slutade sjua, knappt tre minuter bakom Lindgren, och följe i dag upp med en femteplats i långloppscupstävlingen Långa Lugnet, över 62 kilometer. Där var örebroaren 3,5 minuter bakom Emil Lindgren som vann igen (Wengelin körde inte på söndagen).
Wengelin toppar Sverigecupen på 250 poäng, 41 före Michael Olsson som var fyra på lördagen. Nästa deltävling är Borlänge Tour, som avgörs fredag–söndag.
Örebrocyklisternas Linda Meijer blev sjua i lördagens tävling och ligger fyra i sammandraget efter tre tävlingar, på samma poäng som trean.

Redan i torsdags, när jag sprang Örebro backyard ultra, avgjordes både Vintrosaloppet och Medåkersloppet (strax på andra sidan länsgränsen).
I Vintrosa tog blott 14-årige Alfons Wedin, från Garphyttan, segern på 18.03 – riktigt meriterande inte minst eftersom tävlingen ingår i långloppscupen. Han var sekunden före 36 år äldre Ulf Hallmén, Hagaby, och 24 före trean Josef Sandell, Almby. Bland damerna fanns åtminstone ett par av de ”vanliga” toppnamnen på plats i Frida Nilsson, som tog segern på 19.30 närmast före klubbkompisen (i IF Start) Marie Dasler på 20.40 (fyra sekunder snabbare än hon sprang fem kilometer på i Fjugestaloppet bara 15 timmar tidigare). Johanna Ingberg, Örebro AIK, blev trea på 21.24. Resultatet förändrar inget på topp tio i herrarnas långloppscup, men på damsidan kliver Dasler upp på andra plats bakom van Sitteren, som stod över loppet för att ladda för Stockholm marathon (där hon sedermera blev tolva av svenskarna).
I Medåker vann Mathias Viktorsson det tolv kilometer långa loppet på 47.47, åtta sekunder före Johan Ingjald (Ingjald sprang Fjugestaloppet dagen innan, och blev då tvåa på 17.30 över fem kilometer, tolv sekunder från segern).
Två dagar senare var Ingjald på det igen, och sprang hem sin 22:a seger (flest av alla) i den 105:e upplagan av Örebro parkrun. Ingjald kutade på 18.505, tvåan Erik Jansson på 18.15. Petra Hanaeus var återigen snabbaste dam (för elfte gången), dessutom på nytt ban-pers (19.50) före Bella Lagrange på 21.50.

Apropå Örebro backyard ultra så slutade ju det hela med seger för svenske ultralöpningsstjärnan Johnny Hällneby. Jag intervjuade honom efteråt, och den (pluslåsta) artikeln hittar ni förstås här. Någon officiell resultatlista har inte publicerats ännu, men topp tre både i loppet och totalt finns i artikeln (om mina uträkningar stämmer).

Marcus Jansson begick säsongspremiär (?!) i de svenska mountianbikeorienteringsskogarna med en seger och en andraplats i helgen. Vinsten kom i söndagens medeldistans, där han var 1,5 minuter före tvåan Marcus Wadell, Ulricehamn. Dagen före var han 17 sekunder bakom IFK Moras Linus Mood över en sprint. Båda i Göteborg. Resultaten räcker till en femteplats i svenska cupen, trots att han bara kört två av fyra tävlingar (Viktor Larsson, som vann de två första, stod över helgens två).
Garphyttans ex-landslagscyklist Karin E Gustafsson blev sexa respektive sjua i tävlingarna, knappt fem respektive drygt åtta minuter bakom Forsas Linn Bylars som tog en dubbelseger.

Örebroaren Sara Forsström vann Run dirt race, ett hinderbanelopp i Uddevalla, på lördagen. Hon var 96 sekunder före Matilda Krüger i mål.

Orienteringsskyttevärldsmästaren Gustav Hindér blev fyra (i fredagens sprint) respektive trea (i lördagens klassiska distans) när svenska cupen drog igång med två tävlingar som dessutom dubblerade som världscupdeltävlingar (Hindér var trea respektive tvåa av svenskarna i tävlingarna som båda vanns av finländaren Mikko Hölsö). Om en månad är det ju dags för SM och världscup i Hallsberg.

Dags för Örebro backyard ultra – följ mig via instagram!

Så har det äntligen blivit dags att springa lite igen. En månad efter det misslyckad (men lyckade!) försöket att springa 100 miles i Göteborg så tar jag mig an Örebro backyard ultra hemma i Örebro. Målet är helt enkelt att springa ett varv längre än den som springer näst flest, även om det kommer bli tufft i en startlista med tuffa löpare som André Rangelind, Lisa Amundsson, Andreas Falk, Pernilla Otto, Daniel Roxvret, Maria Thomsen och Leonora Johnsson. Det kommer förmodligen att springa väldigt länge. Men jag blev tvåa 2016 och trea 2017 (i fjol var jag bara med och lattjade runt som träning) och ska göra ett tappert försök att komma en bit längre nu. Ni följer det hela via mitt instagramkonto, https://www.instagram.com/jonasbrannmyr/. Häng på!

Superarrangörerna från Frövi startar svensk cup i backyardlöpning

Ola och Marie Nordahl från Frövi har de senaste tolv åren arrangerat en lång ofta rätt annorlunda löptävlingar, som Svampenmaran 2016 och 2017, Marieberg galleria marathon 2017, marathonserien inne i Tybblelundshallen 2015–2016, och för all del också mountainbiketidsloppet Kvinnersta 6h i våras. Men frågan är om inte Örebro backyard ultra blivit Nordahls mest uppskattade arrangemang, i år med över 80 startande. Backyardkonceptet, som går ut på att springa en bana på 6,7 kilometer med start varje timme så många timmar man orkar (den som är sist kvar vinner), har vuxit rasande snabbt i Sverige sedan det första loppet arrangerades i Lur 2015, och nu tar Nordahls konceptet till nästa nivå. Efter att ha misslyckats med att bilda en gemensam cup i tävlingsformen tillsammans med andra arrangörer har de nämligen besluta sig för att själva starta en Svenska cupen i backyard ultra genom att arrangera fyra tävlingar under fyra årstider 2019: Säfsen vinterbackyard (förhoppningsvis på snö) med start den 9 mars, Örebro backyard ultra med start den 30 maj (Kristi himmelsfärds-torsdagen) och ytterligare två lopp den 3 augusti respektive 5 oktober som kommer att presenteras i morgon, onsdag. En preliminär banskiss över Säfsen-banan, som kommer att ha start, mål och växlingsområde i sporthallen i Säfsen och till stora delar gå på skateskidspår och en gammal banvall och vara i princip helt platt, finns här. Anmälan öppnar på torsdag.

Tidigare i dag pratade jag också med Emilia Fahlin, ett längre reportage kommer på na.se inom de närmaste dagarna om senaste månadens superframgångar, stallbytet och VM. Redan nu kan jag berätta att Fahlin kör både lagtempo och linjelopp i Madrid i helgen. Ni missade väl förresten inte mitt reportage om Filip Dahlgren i morse?

Lilian Forsgren gjorde karriärens bästa individuella mästerskapslopp i skog (och världens bästa kommer till Örebro backyard ultra)

Sju svenskor var uttagna till medeldistansen i orienterings-EM. Två åkte ut redan i tisdagens kval och ytterligare två missade topp 25 i onsdagens final i alpterräng runt schweiziska Lugano. Men Hallsbergslöparen Lilian Forsgren gjorde en utmärkt insats och tog en 19:e-plats i den tuffa terrängen, som tredje bästa svenska bakom andraplacerade Tove Alexandersson (som ledde med minuten med tre kontroller kvar men gjorde en grov bom som kostade andra EM-guldet på fyra dagar) och 13:e-placerade Helena Bergman (som var minuten före Forsgren, 4.09 respektive 5.23 bakom segrande finskan Marika Teini). Forsgren tappade 37 sekunder och stämplade först som 33:a till den första kontrollen, men sprang upp sig succesivt efter ett jämnt lopp utan större missar (möjligen undantagen en minutstor bom till tolfte kontrollen, om man tolkar sträcktiderna).
Placeringen är Forsgrens bästa i en skogsdistans på ett stort mästerskap (hon har tidigare varit 22:a på medeldistans i VM och 25:a på EM), men hon har ju bland annat ett EM-silver i stafett, en VM-femteplats i mixedsprintstafett och en tolfteplats på EM i individuell sprint på meritlistan. Blir det inga ändringar/strykningar är Forsgrens EM nu över, men hon lär vara het som reserv till lördagens stafett efter det här loppet.

I morgon, torsdag, springer jag och 99 andra löpare (loppet blev fullbokat nu på förmiddagen!) den tredje upplagan av Örebro backyard ultra. Jag var tvåa första året och trea i fjol (då jag nådde mitt mål att kuta i 24 timmar), men i år kommer jag nöja mig med åtta–tio timmar för att vara fräsch till Niesenlauf, mitt stora mållopp i vår. Men det finns gott om andra löpare som kan hålla på hela natten och långt in på fredagsdygnet i startlistan: Nina Eibring, som vunnit de två första upplagorna, har haft hjärt- och rabdomyolysproblem senaste året och lär därför inte kunna utmana om segern, och Sören Forsberg som vann i fjol kommer heller inte till start, men 2016 års vinnare Hasse Byrén ställer upp och utmanas av Lisa Amundsson, som satte världsbästa i disciplinen med 32 timmar i Trosa ultra backyard för en dryg vecka sedan, fjolårstvåan och Fotrally-rekordhållaren Fredrik Forsström, fjolårstvåan och örebroaren Jenny-Ann Ehrling som har rejält mycket mer rutin från långlopp nu än då (hon hade aldrig sprungit längre än en halvmara när hon ställde upp i fjol), och en hel del rutinerade ultralöpare som Skövdes Olof Torbrand.
Så länge jag är kvar kommer jag uppdatera om tävlingen på mitt Twitterkonto.

På torsdagen avgörs också årets upplaga av den trevliga gyttje- och terränglöpningstävlingen Grisrundan utanför Östansjö. Jag sprang den för två år sedan och rekommenderar den varmt!

54-åringen som sprang längst av alla länsbor i helgen (och här är löparna som är favoriter i korta terräng-DM!)

Jag skrev ju om en och annan löpare i helgen. Men vilken länsbo sprang egentligen längst? Jo, troligen Märta Sjölander, 54, från Örebro. Sjölander, som springer för Örebro AIK och senaste året bland annat tagit terrängdubbeln i D50-klassen (seger både i korta terräng-DM på våren och långa terräng-DM på hösten) och varit nia i sin åldersklass i Köpenhamn marathon (på 3.38.19), deltog nämligen i ett backyard ultra-lopp i Trosa. Backyard ultra är ju tävlingsformen där man springer 6,7 kilometer per timme (100 miles genom 24, så man får 100 miles per dygn man håller på) och ska hålla på så många timmar man orkar (man får inte börja nästa 6,7-kilometersrunda förrän klockan slår). Sjölander gjorde debut i tävlingsformen men hände ändå i i imponerande 21 varv/timmar, från 10.00 på lördag morgon till strax före sju morgonen därpå. När hon tackade för sig hade hon avverkat över 14 mil och löpt sig till en femteplats i damklassen. Skåningen Richard Andersson fortsatte hela 38 timmar och noterade bästa resultatet på svensk mark i tävlingsformen medan Strömstads Lisa Amundsson satte ett förmodat världsbästaresultat på damsidan med 32 timmar (drygt 214 kilometer).
Redan på torsdag i nästa vecka är det dags för Örebros eget backyard ultra, som arrangeras i Kvinnersta för tredje året i rad (tidigare har det gått runt midsommar, nu istället med start, men inte nödvändigtvis mål, på Kristi himmelsfärd). Sjölander tillhör tyvärr inte de 77 föranmälda, men bland dem finns starka namn som Jenny-Ann Ehrling, Leonora Johnson, Fredrik Forsström, Hasse Byrén och Fredrik Palm. Ja, och så Lennart Skoog, Sveriges meste maratonlöpare genom tiderna som just nu står på 902 tävlingar på maratondistans eller längre, och undertecknad (som var tvåa i loppet 2016 och trea 2017), som i år dock bara ska springa åtta–tio varv för att spara benen till Niesenlauf.

Redan i morgon är det dags för korta terräng-DM, säsongens första distriktsmästerskap i löpning i länet och därmed också den första långloppscupsdeltävlingen med extra poäng (seger i DM ger åtta poäng och det delas ut poäng till de åtta första, medan övriga tävlingar ger sex poäng och poäng till de sex första). Det ska löpas 4 000 meter (för båda könen och alla klasser från 15 år och upp till äldsta veteraner, men de yngsta, 11- och 13-åringarna, springer 2 000) på ett ”lättlöp” elljusspår och runt fotbollsplaner vid Solberg idrottsplats i Askersund (”första 1 000 kuperat, andra 1 000 slätt” på ett 2 000-metersvarv). Har jag förstått saken rätt är det ingen efteranmälan på DM (jag reserverar mig dock här) och i sådana fall är startlistan klart decimerad framför allt på damsidan, där bara elva löpare kommer ta sig an de 4 000 meterna och där Maria Eriksson får anses vara favorit före Antje Torstensson, Marie Dasler och Klara Frih (om jag nu inte bommat något namn). På herrsidan finns fler namn, även om de starkaste (Martin Regborn, Linus Rosdal, Erik Anfält, Per Sjögren …) saknas: 18-årige Jack Karlsson, som ju persade på landsvägsmilen i Kumla stadslopp i helgen (33.18 gav titeln som bäste länslöpare och var en sekund från segern) och som kutade halva sträckan på 16.31 i Örebro parkrun helgen före, får räknas som favorit före jämngamle klubbkompisen Jonatan Gustafsson, som sprang för KFUM Örebro i Tiomila i söndags morse (sprang upp laget åtta placeringar och grejade topp 100). Jonas Rosengren lär också ge sig in i kampen, och där bakom finns Per Arvidsson och löpare som Filip Öhrn, Alexander Larsson, Johan Ingjald, Per Eklöf och Erik Högkvist.
Det delas alltså ut DM-medaljer i huvudklasser (herr och dam) samt i ungdoms-, junior- och veterankategorier, samt därtill för herr- och damlag samt herrveteran- och damveteranlag. En snabb veteran kan alltså vända hem med fyra medaljer (Mikaela Kemppi tog fyra guld i fjol, Per Sjögren är regerande mästare på herrsidan och fick med sig tre; KFUM Örebro fick nämligen inte ihop något herrveteranlag).