Fahlin årets cyklist – och sista (?) chansen att tävla i multisport i Örebro

Emilia Fahlin vann, som väntat, utmärkelsen som årets svenska cyklist, Årets Postcyklist, för sin fantastiska säsong 2018. Fjärdeplatsen på VM, de elva internationella pallplatserna, SM-guldet i linjelopp … Det hade varit rätt svårt att gå förbi henne, även om det handlar om en webbomröstning och man aldrig vet hur folk klickar … Fahlin fick 25 000 kronor, en blombukett och en fin prisstatyett som en del i utmärkelsen. Jag skrev en liten artikel om det hela som ni kan läsa här.

Ni kan också läsa lite mer om terräng-SM, som jag skrev om här i bloggen i helgen, framför allt ur Karin Forsbergs perspektiv i den här artikeln.

En veckogammal nyhet som jag tidigare inte uppmärksammat här på bloggen är att Örebroloppet, den multisporttävling som fram till 2015 hette KFUM Multisport Sprint, precis som i somras kommer att genomföras andra söndagen i juni (2019 blir det den 9 juni) – men att det också blir den sista upplagan av tävlingen som arrangerats åtminstone sedan 2001. I varje fall blir det ingen tävling 2020, skriver AH Event, som arrangerar tävlingen tillsammans med KFUM Örebros orienteringssektion, på sitt instagramkonto. Tävlingen är i första hand en partävling i herr-, dam- och mixedklasser med enklare orientering, mountainbike och paddling. Någon annan multisporttävling finns det inte i länet just nu.
Det är också klart att Örebro triathlon, som i år gjorde comeback efter att inte ha arrangerats i fjol, kommer att ligga kvar på nationaldagen. Det blir alltså tre dagar före Örebroloppet.

Bloggcomeback efter tolv veckor – nu kör vi som vanligt igen!

Tolv veckor – 84 dagar (minus två dagars jobbinhopp för speedway, men ändå). Så lång semester har jag haft, så länge har den här bloggen varit död (med undantag för racerapporter från sommarens tre mållopp). Men nu kör vi igång igen. Onsdag morgon och tillbaka på jobbet, och från och med nu blir det precis som vanligt ett blogginlägg om dagen (det är i varje fall ambitionen).
Jag kan givetvis inte sammanfatta allt som hänt i konditionsidrottssvängen i länet under de veckor jag varit borta, så vi får ta det i väldigt grova drag och fokusera på de stora prestationerna. Här har ni dem. Hojta om jag missat något, jag finns som alltid på [email protected] och 073-038 94 00 (helst sms!).

** Emilia Fahlin har ju fortsatt leverera resultat av absolut toppresultat när hon fått chansen. Guld och silver på SM, det hade troligen blivit medalj (guld?) på EM om inte kedjan hade hängt sig i spurten (hon blev ändå 16:e!) och nu senast en helt sjuk svit med två andra- och en tredjeplats över tre etapper i världstourtävlingen Ladies tour of Norway, vilket gav en andraplats totalt i etapploppet och gav 208 världsrankningspoäng på ett bräde vilket skickade upp Fahlin från en historisk bra 65:e-plats på världsrankningen förra veckan till en 31:a-plats den här veckan, vilket ensamt gjorde att Sverige klättrade förbi Norge på nationsrankningen (som avgör antal startplatse på mästerskap) och nu liger på 19:e plats.

** Erik Anfält tog, vid 42 års ålder, sitt livs första SM-medalj när han sprang hem ett brons i Stockholm marathon, och såg efter en bra träningssommar (seger i Silverleden på en dag, bland annat) ut att kunna följa upp det med en placering i absolut toppen i Ultravasan i lördags, men halsont satte stopp för starten.

Stockholm Marathon 2018 den långa versionen. 5:a, 4:a och 5:a är de senaste tre årens SM-placeringar. Jag har med andra ord varit och nosat på pallen men inte nått ända fram. Åren går och kanske, med betoning på kanske, var det min sista chans i år att ta en SM-medalj. Har under ganska lång tid jobbat med målbilden hur jag under slutkilometrarna i årets lopp kommer känna mig sådär euforiskt stark och passera löpare på löpare. Mitt upplägg för årets mara fastslog jag helt ca 15 min före start efter ett kort snack med rutinerade @fredrikuhrbom. Frågan jag ställer till honom är hur mycket långsammare han tror man "bör" springa med tanke på värmen. Märker på Uhrbom att han faktiskt tänker svara riktigt seriöst 😃 – minst fem sekunder per kilometer i alla fall, svarar han. Bestämmer mig då för att runt 75 minuter får bli min rikttid för halvmara-passeringen. Starten går och som väntat öppnar de flesta av mina på pappret tuffaste konkurrenter ganska mycket snabbare än mig. Jag tycker värmen känns ännu värre än väntat men försöker intala mig att det känns lika illa för alla. Kilometrarna rullar ändå på och jag försöker ha mest fokus på att fylla på med så mycket vätska jag kan och hålla huvudet kallt. Halvmaran passerar jag på 1.15.27. Inser att vissa konkurrenter måste vara långt före då jag inte ens ser deras ryggar. Tvingar mig ändå att inte börja jaga än då risken för att "vägga" skulle vara uppenbar då. Har suverän langning (och pepp) under hela loppet. Sista langningen är planerad vid 36 km. Bestämmer mig för att springa med "handbromsen i" ända dit och sen hälla sista flaskan kallvatten över huvudet och dra en sista gel och trycka på precis allt jag har ända in i mål. Jag följer denna plan till 110 procent och det fokus och den kraft jag lyckas få ur mig sista dryga 6 km in mot mål känns smått overkliga. Strax före 40 km passeringen ropar någon i publiken att – ryggen du ser där långt bort är bronset. Det är NU och inte sen jag måste leverera mitt livs maraspurt. Vet inte riktigt hur det går till men jag lyckas hitta ytterligare en växel och varvet på Stockholm Stadion kommer jag aldrig glömma. #smbrons #stockholmmarathon #drömmarkannås 📸 stockholm marathon

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

När jag tog min efterlängtade SM-medalj på Stockholm Marathon tidigare i somras trodde jag att jag skulle få lite svårt att hitta motivation till en ny hårdsatsning (i alla fall tätt inpå). Men bara några dagar efter Stockholm hade jag hittat en enorm motivation och drivkraft att på ett mycket seriöst sätt ta mig an en ny utmaning. Ultravasan 90. Har tränat mer och längre pass än någonsin allt med fokus att stå på startlinjen i Sälen i mitt livs form. Många pass har varit enormt tuffa att genomföra men jag har genomfört dem ändå och egentligen har allt gått enligt plan vecka för vecka ända fram till igår då jag vaknade med en väldigt ond hals. Även om jag redan då insåg att "loppet var kört" hoppades jag på en mirakelnatt och att jag skulle vakna upp idag med markant bättre känsla. Men halsen känns snarare sämre idag än igår så min i särklass tyngsta DNS är ett faktum. Det blir inget lopp för mig på lördag. Hur det hade gått om jag hade kommit till start är omöjligt att veta. Det som grämer mig mest är att jag aldrig får veta hur långt min satsning hade nått. Men, det är ingen som har dött, det handlar om löpning, så det är bara att bryta ihop, bli frisk och förhoppningsvis orka hitta ny motivation… 📸Marathon.se

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

** Garphyttans Marcus Jansson (andrasträckan) och Hagabys i sommar mästerskapsdebuterande Viktor Larsson (sistasträckan) utgjorde två tredjedelar av det svenska lag som tog en historisk VM-medalj i stafett vid mountainbikeorienterings-VM i Österrike, ett silver bara nio sekunder bakom Ryssland. På de individuella distanserna hade Viktor placeringsraden 26-18-11-18 och Marcus 20-13-19-diskad i masstart, medeldistans, långdistans och sprint. På EM en månad tidigare, i Ungern, tog Marcus bästa placeringen med en sjätteplats i långdistans. Larsson har varit urstark på hojen den här säsongen och tog guld, silver och silver under SM-helgen i Falun, i sprint, lång- och medeldistans. Jansson, som dominerat de senaste åren, fick ”nöja sig” med dubbla guld i lång- och medeldistans. Karlskogingen Erica Olsson var också med på VM och EM, i juniorklass, och nådde som bäst en tiondeplats i EM-sprinten.

** Martin Regborn var bara nio sekunder från medalj när han blev åtta i VM-springen i Lettland, men fick veckan efter nöja sig med en 18:e-plats på långdistansen, vilket han inte var helt nöjd med. ”Loppet som jag tränat för hela året och så känns kroppen som ett blysänke andra halvan av banan… Helt OK tekniskt genomförande om man ska se något positivt”, skriver han på instagram. Regborn har också hunnit ta SM-silver i sprint (Josefin Tjernlund, Tisaren, var sexa, och sprang därtill slutsträckan i det Tisarenlag som blev femma i sprintstafetten).

** OK Tisarens Simone Niggli, världens bästa orienterare genom tiderna men numera 40 år och ”motionär” vann O-ringens elitklass med 6,5 minuters marginal. Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund blev sexa och sjua. Filip Dahlgren gjorde sitt starkaste resultat på flera år med en femteplats totalt. Martin Regborn gjorde ett gästspel på sprintetappen och tog en andraplats.

Trevlig vecka i Örnsköldsvik som resulterade i en 5:e plats på O-ringen! Det var inte igår! Någon slags comeback även om det är en bra bit kvar till den nivån jag vill vara på. Trött blev jag i alla fall! Fick damma av sprintlinnet också! Förutom generalrepetitionen på Skärgårdssprinten veckan före så var senast det begav sig i Borås 2015. Man blir bra på det man tränar osv. Veckan innehöll även mental träning i form av minigolf där jag blev utpsykad och utklassad. Det hela avslutades med en punktering och ett 5h ofrivilligt stopp i Sundsvall på hemvägen. Foto: 2. Sven Alexandersson 3. Stefan Månsson #hagabygoiforebro #hagabygoif #kilsbergspower #likegrizzly #bambambam #somettjävlamotionär #oringen2018 #minigolf #bangolf #besserwisser #htfu

A post shared by Filip Dahlgren (@filipda88) on

** Matthias Wengelin tog en sjundeplats i sin gamla paraddisciplin sprint på EM i Österrike, och följde upp med en 37:e-plats (när EM gick vidare i Glasgow) efter att ha fått starta längst bak i klungan i OS-disciplinen crosscountry.  I Cykelvasan krigade mountainbikecyklisten från Örebro hem en femteplats.

** Jacob Ahlsson har tagit sitt livs hittills fetaste placering med en tredjeplats i ett kermesselopp i Belgien, och det efter att ha blivit åtta och tia i tävlingarna dagarna före. Lillebror Jonathan tog SM-silver (i P16-klassen) på linje och SM-brons i tempo.

** Johan Eriksson, 49, från Kopparberg blev elva i Ultravasan och satte snabbaste totaltiden genom tiderna i Vasaloppstrippeln, det skrev jag en artikel om (på semestern) i måndags. KFUM Örebros Linus Rosdal blev tvåa i Ultravasan 45, loppet som Anfält vann i fjol, på den tredje snabbaste tiden i loppets historia (bara bakom segraren David Nilsson och Anfälts segertid från i fjol), före löpare som Elov Olsson.

** I långloppscupen har det dunkats av inte mindre än nio deltävlingar, varav tre DM. Liduina van Sitteren var mest framgångsrik med ett DM-guld (maraton) och två silver, mest notabelt kanske att hon senare samma dag som hon totalvann Viby marathon (snabbare än alla herrar) åkte till Rudskoga och vann Jordgubbslunkens sexkilometersklass också … Karin Forsberg har gjort comeback i löparspåren och sprang hem 10 000-metersguldet på finfina 38.33 medan Josefin Tjernlund tog guldet på halva distansen med 17.58. Rodney Hundermark (maraton), Andreas Ingberg (10 000 meter) och William Wickholm (5 000) tog gulden på herrsidan där det blev nio olika medaljörer. van Sitteren vann också Rallarrundan och Dalenrundan, medan Forsberg plockade förstaplatser i Lindesjönloppet och Fröviloppet. Josefin Gerdevåg, som tävlat rätt sparsamt, vann Semesterhalvmaran. På herrsidan fortsatte trenden med olika segrare: Per Arvidsson vann Rallarrundan, Heshlu Andemarim tog hem Lindesjönloppet, Adam Gillman var först i mål i Fröviloppet, Alexander Söderberg var snabbast i Semesterhalvmaran (men Andemariam fick toppoängen i cupen eftersom Söderberg springer för Stockholmsklubben Spårvägen) och Cimmie Wignell segrade i Dalenrundan (i Stripastafetten dominerade IF Start på både herr- och damsidan. Sammantaget gör det att van Sitteren har en rätt betryggande ledning i långloppscupens sammandrag, såvida inte Gerdevåg eller Forsberg börjar springa fler lopp i höst. Maria Eriksson är förvisso bara en poäng bakom i sammandraget, men har redan slagit i taget för hur många tävlingar som får räknas med van Sitteren har en kvar. På herrsidan leder Arvidsson med hela 20 poäng, men där är läget omvänt; den lednignen är inte alls säker eftersom få av löparna bakom ännu nåt upp i lika många tävlingar som honom. Om till exempel Andreas Ingberg, Jack Karlsson eller Andemariam, som båda varit snabbare än Arvidsson i år, springer fler tävlingar i höst kan de nå ifatt. Utanför cupen vann Kevin Henriksson och Anne Ellström Semestermilen medan Maja Blom och Johan Fagerberg tog hem Svartåloppet.

** Karin Forsberg (guld 5 000 och 10 000 meter i K35), Marie Dasler (guld 5 000 och 10 000 meter, K50), Maria Eriksson (guld 10 000 meter, silver 5 000 meter i K40) och Jan Myrtorp (brons 800 meter i M75) tog medaljer på veteran-SM, Wilhelm Bergentz (guld 3000 meter, silver 1 500 meter i P16), Noha Olsson (brons 1 500 meter i P16) och Henrik Franzén (brons 1 500 meter hinder i P15) gjorde detsamma i ungdoms-SM. Dasler tog dessutom SM-guld och Eriksson brons i sina åldersklasser i SM-milen, där även Susanne Malmqvist tog ett veteran-SM-guld, i K65.

** Rebecka Nylin, Johan Aronsson och lagen Josefine Wallenhammar/Eva Gustafsson (Hagaby) och Jakob Attås/Gustav Hindér blev distriktsmästare i sprintorientering i Nora. Maja Alm och Emil Svensk vann världsrankningstävlingen Örebro City Sprint där Filip Jacobsson (sjua) och Josefin Tjernlund (åtta) blev bästa länslöpare. Svenska landslaget med Lina Strand, Gustav Bergman, Jonas Leandersson och Karolin Ohlsson vann mixedsprintstafetten.

** I Milans poängtävlingar har Magnus Palm, Jakob Wallenhammar, Ludwig Ljungqvist, Filip Jacobsson (två tisdagar i rad) och nu senast i går kväll Oskar Eklöf, men Calle Olsson tog hem totalsegern (i huvudklassen var han den enda som sprang alla deltävlingarna, men det var inte avgörande eftersom bara de sex bästa resultaten räknas) med ynka 32 poäng (motsvarande 32 sekunder i någon av alla tävlingar) ned till tvåan Oskar Arlebo efter att ha tagit en andraplats, en sekund bakom Eklöf. Olsson var trea inför finalen, men tog sig alltså hela vägen upp till förstaplatsen. Evelina Ericsson blev bästa dam (det är mixedklass) med en 13:e-plats.

** Karl-Johan Danielsson och Annie Thorén vann Örebro triathlon, hemmalöparen Sara Jakobsson tog hem sprintklassen.

** Lagen Karin Strömdahl/Katrin Björklund, Christer Ericsson/William Blomström och Sandra Lundqvist/Fredrik Sundberg vann multisporttävlingen Örebroloppet, medan Per Eklöf blev först ut som segrare i den nya soloklassen (enda kvinnan som körde solo bröt).

** Stockholmaren Pär Bjelkmar krossade banrekorden varje dag under Bergslagsleden på fem dagar och satte ett totalt rekord med runt sex timmar.

** Själv har jag sprungit Niesen treppen lauf, Gallaberget trailrun, Jordgubbslunken, Hyttloppet, Mörksuggenjakten trail, Mora trail, Lurs backyard ultra, Skövde ultrafestival backyard ultra, Kloten–Nyberget och Ultravasan under den här tolvveckorssemestern (plus att jag hojat Cykelvasan). I juli blev det faktiskt över 31 tävlingsmil i löparskorna …

Två finfina tävlingar ställs in – varken Örebro triathlon eller Sixtorpsloppen blir av

Kanske är jag, precis som så ofta, sist på bollen här, men det ena ledde till det andra (jag såg att Emma Graaf hade vunnit en friplats i Startmilen, och kom att tänka på Örebro triathlon, och sedan surfade jag in på deras hemsida, och sedan surfade jag vidare …) och det visade sig att både Örebro triathlon och Sixtorpsloppen tvingats ställa in i år. Båda på grund av andra åtaganden för tävlingsledningarna, som det verkar.
Örebro triathlon skrev redan den 13 februari, för tre veckor sedan, att ”som många av er redan vet så är årets tävling inställd på grund utav förändringar inom tävlingsledningen. Vi tycker såklart att detta är tråkigt men hoppas kunna komma tillbaka till nästa år och göra en minst lika bra tävling som sist.”
Tävlingen har arrangerats nio år i rad, 2008–2014 under namnet Kilsbergen triathlon (då känt som ett av Sveriges tuffaste triathlon, om man räknar kuperingen snarare än distansen) och de två senaste åren inne i centrala Örebro. Graaf, som jag skrev om ovan, och Karl-Johan Danielsson får därmed behålla sina titlar som regerande mästare ett år till.
Sixtorpsloppen, i Morgan Rosells regi, hade premiär förra säsongen med tre distanser (maraton, halvmaraton och milen) på stigar runt Bergslagsledens etappmål i Sixtorp, och såg fantastiskt fint ut. Jag hade redan skrivit in loppet i min tävlingskalender i år, men nu blir det alltså inte av. Det ”blir tyvärr inget lopp i år då arrangören jobbar med extremtävlingen Battle of vikings”, skriver Rosell på hemsidan. Battle of vikings är ju nordens tuffaste extremendurotävling och körs varje år runt Södra Storstenshöjdens slalombacke.
Några lopp som blir av? Jodå, redan på onsdag är det dags både för en ny deltävling i Löpex vinterserie för ny etapp i Tour de Kif.

Sveriges extremaste klassiker tänker om (kanske): ”Gör om och gör rätt”

Kommer ni ihåg planerna på Big 5 challenge? En samling mer eller mindre tuffa tävlingar i Örebro med omnejd som skulle bli Sveriges mest extrema ”klassiker” (som den här typen av löst sammanknutna tävlingar numera kallas i analogi med ”En svensk klassiker”). Men av premiärupplagan bidde det bara en tummetott, så att säga. Det började med att STH skicross blev inställt, och sedan verkar luften ha gått ur lite ur marknadsföringsapparten. Hur som helst genomfördes ju de övriga sex deltävlingarna (och för att klara Big 5 challenge behövde man, som namnet antyder, klara fem inom samma kalenderår). Eftersom få konditionsidrottare kör extremenduro (Morgan Rosell undantagen) och få enduroförare ställer upp i konditionstävlingar (Oliver Nelson och Joakim Ljunggren undantagna) så var det därmed (när vi alltså räknat bort Battle of vikings) Örebrot triathlon, Örebroloppet (multisport), Örebro actionrun, Bergslagsleden ultra/Kilsergen trailrun och Bergslagsloppet (mountainbike) som skulle klaras av.
Efter att Bergslagsloppet avgjordes förra söndagen drog jag iväg ett mail till Örebro X Challenge, som marknadsför de här tävlingarna och låg bakom konceptet Big 5 challenge, för att kolla om någon klarat biffen, men det visade sig att själva ”klassikern” ställts in. ”Det blev inte vad vi tänkt oss då [idén] visade sig ha svaga sidor vid inställda tävlingar. […] Det som hände, och som du skrev om i din blogg, var nog att vi var för optimistiska. Ska vi anta en utmaning att skapa en extrem utmaning i och röt Örebro så behöver vi göra om och göra rätt, både med tanke på marknadsföring av konceptet, våra samarbetspartners och arrangörerna”, skriver Gunn-Viol Kattilakoski.
Göra om eller lägga ned är alltså alternativet inför nästa år. Men det var faktiskt några som tog tjuren vid hornen och tog sig igenom de fem tävlingarna redan i år (även om de, som jag förstår det, inte får något för insatsen. ”3-5 har knäckt utmaningen i år”, skriver Kattilakoski, men namnger vara Erik Höglund.
Och tja, jag vet ju att Höglund tog sig igenom Örebro triathlon på 4.49.22, vann Örebroloppets herrklass i par med Hjalmar Hurtig, blev tia i Örebro actionrun och fullföljde Bergslagsloppets 65 kilometer på 3.11.53, men jag hittar honom inte i resultatlistan i Battle of vikings och på Bergslagsleden ultra/Kilsbergen trailrun var han arrangör och skötte alltifrån informationen före starten till medaljutdelningen, så … Kanske betyder det att ingen klarade fem grenar, men tre-fem klarade fyra? Hur som helst får vi se vad som händer nästa år. Väl marknadsfört är det naturligtvis en pangidé att satsa på Sveriges tuffaste klassiker.

Wengelin nära segern i Norge: ”Krämade ur det sista” (Och nu är han klar för VM!)

Matthias Wengelin, örebroaren och Almbycyklisten som körde mountainbike-EM tidigare under sommaren, slutade i helgen tvåa i norska Rye terrengsykkelfestival, som är en UCI-klassad tävling och därmed räknar poäng gentemot världsrankningen.
Wengelin blev sjua på fredagens prolog men körde sedan upp sig till andra plats totalt redan i lördagens crosscountrylopp efter att dels ha slutat tvåa där med bred marginal och dessutom ha kört in bonussekunder, och i söndagens avslutande kriterium, ett kort varvlopp av crosscountrykaraktär, försvarade han andraplatsen totalt genom att återigen blev tvåa. Sammanlagt var Wengelin mindre än tio sekunder bakom segraren Petter Fagerhaug, Lillehammer, och nästan två minuter före trean Martin Loo, Estland.
”Inför söndagens etapp var det bara att kräma ur det sista. Banan var kort, vi skulle köra fem varv, och vid varje varvning fick de fem första bonussekunder, så det gällde att vara med i täten redan från start. Jag gasade på och varvade som etta de två första varven, resterande tre varv höll jag andraplatsen. Körde på så vis in en hel del bonussekunder men det räckte inte hela vägen”, skriver Wengelin i ett mail.
Till helgen fortsätter mountainbikesäsongen med långloppet Lida Loop i Stockholm. Men för Wengelin väntar större mål än så. Han är nämligen en av endast tre svenska herrseniorer som tagits ut till VM i tjeckiska skidmeckat Nove Mesto i slutet av juni. Wengelin kommer dock att få nöja sig med att köra sprinten där, distansen där han slutade sexa på EM.

Jag skrev ju en hel del om Örebro triathlon i går, både om dam- och om herrklassen. Läs mer om det på länkarna.

I går avgjordes förresten Värmlands sprint-DM i orientering, och man kan väl anse att det var ett ännu märkligare val av tidpunkt än Örebro län. Örebro körde ju sitt DM mitt under EM, vilket automatiskt uteslöt länets tre EM-löpare, medan Värmland alltså körde sitt under sprint-SM-helgen, vilket uteslöt alla SM-löpare som är betydligt fler (även om nu bara tre värmländska klubbar var representerade på årets sprint-SM). Nåväl. Ex-karlskogingen Linda Take vann DM-guldet på damsidan närmast före karlskogingen Marie Pettersson medan Håkan Pettersson tog hem bronset på herrsidan och Elin Lindberg tog guld i äldsta damjuniorklassen. Men vann klasserna gjorde faktiskt två Örebro läns-löpare som deltog utom tävlan, Hagabys gamla VM-guldmedaljör Beata Falk vann damklassen 22 sekunder före Take och degerforsare Filip Jacobsson, som numera tävlar för OK Tisaren men inte ställde upp i Örebro läns DM förra helgen, vann herrklassen åtta sekunder före Kils Andreas Uller (trots att Jacobsson egentligen är junior den här säsongen också).
I morgon avgörs första deltävlingen i Sommarsprinten, Almbys serie med tre deltävlingar, i Brickebacken.

 

Vann – direkt i säsongsdebuten: ”Mötte kanske inte de smartaste …”

Adam Axelsson cyklade ju junior-EM för ett par år sedan men har sedan dess trappat ned cykelsatsningen för att lägga allt krut på att slå sig in i världseliten i sin andra idrott – skridsko. Men Kumlakillens hjärta och lungor lär vara bättre än någonsin, och än minns han hur man trampar. Det visade Axelsson, som i fjol höll i cyklingen lite grann och vann svenska seniorcupen, när han gjorde säsongens första tävling i går, söndag. I Falkenloppet i Nynäshamn slog han till med en seger direkt, i just den svenska seniorcupen (som är snäppet under svensk elitnivå).

– Det var kul att vara tillbaka på cykeln, och det kändes bra hela vägen. Jag var inte sugen på att gå loss den här gången utan försökte hålla ihop det och vänta in spurten, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Så, hur blev spurten?
– Med två kilometer kvar var det flera som försökte gå, och en kom loss och hade en lucka på 30 meter med en kilometer kvar. Då sa jag åt honom som låg framför mig (Jonas Madsen, Cykelogen CK) ”nu får du köra”, och då attackerade han ikapp. En annan (David Bragmark, CK Hymer) kom bakifrån och stötte direkt när vi kom ikapp ledaren, med 400–500 meter kvar, och då la jag mig på rulle och drog igång min egen spurt med 300 meter kvar. 150–200 meter kvar hade jag fått en lucka, och sedan var det lugnt.
Det låter enkelt när du säger det …
– Det gäller att vara lite smart. Jag vet hur det brukar fungera i spurterna och har kört just den här tävlingen ganska många gånger, så jag kan avslutningen. Många som man möter när man kör i den här klassen är väldigt starka cyklister, men de kanske inte är de smartaste i sådana här situationer. De bästa kör naturligtvis i elitklass.
Blir det mer cykling, nu?
– Nej, jag har inget inplanerat och förmodligen flyger jag till Inzell för ett fyra veckor långt sommarläger, först barmark och sedan på is, med skridskolaget redan den 12 juni.

Wedevågs Habtom Tesfamihael och Örebro AIK:s Annika Larsson vann första upplagan av Lindesjönlopet (eller om man vill se det som en uppföljning på BP-joggen) på 31.25 respektive 38.36 (över nio kilometer). Resultaten tack vare Per Sjögren på twitter, någon fullständig lista är ännu inte publicerad. För Larsson va segern andra raka efter den i Fjugestaloppet i onsdags. Hon har även hunnit med att bli trea i terräng-DM och tvåa i Hälleforsterrängen den här våren.

Tisaren, med Josefin Tjernlund, Jonas Merz, Oskar Andrén och Lilian Forsgren, blev fyra på mixedsprintstafett-SM i dag, det kan ni läsa mer om här.

Och nu ska jag ut och följa löpningen i Örebro triathlon, där KJ Danielsson och Emma Graaf ser ut att försvara sina segrar, medan Emma Igelström efter en urstark simning (trea totalt, herrar inkluderade, bara 1.11 bakom KJ) mycket väl kan knipa en pallplats i damklassen. Lotta Nilsson, Nora, var bästa länstriathlet efter simningen, på tredje plats bakom Igelström och Graaf.

Cykelsäsongens första lopp, cykelsäsongens första seger för Adam Axelsson. Foto: Privat
Cykelsäsongens första lopp, cykelsäsongens första seger för Adam Axelsson. Flankerad på prispallen av CK Hymers David Bragmark och Cykelogen CK:s Jonas Madsen. Foto: Privat
Adam Axelsson på rulle i Falkenloppet. Foto: Privat
Adam Axelsson på rulle i Falkenloppet. Foto: Privat

Ändrade regler efter kylan i Örebro: ”Var förlegade”

Förra året blev det bara 800 i stället för 1 900 meter simning i Örebro triathlon – på grund av kylan. Då skrev tävlingsledaren Mikael Selvin en motion till Svenska triathlonförbundets årsmöte, och lagom till årets upplaga av tävlingen, som avgörs på måndagen, har de nya reglerna trätt i kraft. Nu för tiden räcker det med 14 grader i vattnet, mot tidigare 16, för att få genomföra full simdistans i långdistanstävlingar. Och därmed blir det fulla 1 900 meter simning, 90 kilometer cykling och 21 kilometer löpning i morgon.
– Det finns inga belägg för att det skulle vara farligt att simma i kallt vatten, och utrustningen har gått framåt de senaste åren, så de gamla reglerna var förlegade, säger Selvin till Konditionsbloggen.
Hur ser temperaturläget ut just nu?
– Vi hade nästan 18 grader i vattnet i förrgår, och det ska mycket till om det ska sjunka under 16. Ja, 16–17 kan vi nog räkna med. Och det räcker alltså med 14 den här gången, så det är 100 procent säkert att det blir full simning.
Blir det andra förändringar av banan?
– Nej, inte själva bansträckningen, men vi har gjort många och ganska stora förändringar av struktur och organisation. Själva tävlingscentret kommer bli mycket proffsigt, det kommer bli mycket mer ordning och reda. Vi lärde oss väldigt mycket förra året, då en kombination av dålig förberedelse och för få personer i tävlingsgruppen gjorde att det fanns en hel del i övrigt att önska. Men det har vi hela tiden varit öppen med på sociala medier där vi tagit åt oss av kritik och försökt rätta till det som inte var bra. De som var med förra året kommer garanterat att märka skillnad och har nog redan gjort det, den gången hade vi knappt ett PM inför tävlingen.
Nästan alla som var med i toppen i fjol verkar komma tillbaka, så något måste ni ha gjort rätt förra året, va?
– Ja, men samtidigt ska man komma ihåg att KJ (Danielsson) blev visad fel på cyklingen, och det var fler sådana slarvfel. Men vi har förmedlat att det kommer bli mycket bättre i år. Det tror jag folk uppskattar, och det är därför jag tror att många kommer tillbaka. KJ och Emma Graaf som vann i fjol är favoriter. Tyvärr kommer ju inte Morgan (Pätsi) till start, han har kraschat på cykel och är skadad. Men vi har ju bland annat Emma Igelström med, och det är kul. Hon har kört triathlon nu ett par år och efter att hon körde Kalmar triathlon förra året (på 11.20.01) bestämde hon sig för att ta sig till Hawaii (ironman-VM, alltså) i sin åldersklass (D35). Hon har gjort en väldigt seriös satsning, och som jag förstått det har hon fått till cyklingen väldigt bra nu.
Exakt hur bra är hon i simningen, kommer hon vara allra först?
– Tja, hon lär inte vara långt efter herrtäten, i alla fall. Klart det är en viss skillnad på 50 meter bröstsim, som var hennes specialdistans, och 1 900 meter i öppet vatten. Men hon kommer att vara första dam med råge, och jag tror inte att hon kommer att vara långt efter herrtäten, i alla fall. Totalt har jag sämre koll på vad hon kan räcka till.
Vad blir det för segrartid i år när ni kör hela banan?
– Vi hoppas förstås att herrsegraren går under fyra timmar, det vore kul. Det är görbart en bra dag. Det är en snabb bana om det inte blåser, medströms första biten i simningen och nästan helt platt både i cyklingen och löpningen.

Helgens höjdare – Anfält galna maratonladdning: ”Sprungit över 30 mil på tolv dagar”

1. Stockholm marathon
Mikaela Kemppi och Erik Anfält sprang i landslagsdress förra året (eller ja, de sprang för landslaget, i alla fall, och hade en svensk flagga på bröstet) och blev fyra och femma i SM, åtta och tolva totalt. Båda kommer till start även i år (liksom Erika Bergentz, som gör en intressant start, däremot verkar varken Josefin Gerdevåg eller Louise Wiker kuta de 42 195 meterna den här lördagen). Anfält, som debuterade i Stockholm motionär 1997 med tiden 3.45.24 och sedan förbättrat tiden för varje år och i fjol noterade 2.28.09 har för vana att prestera bäst när han pressar kroppen som mest. Som i höstas, när han laddade upp inför personliga rekordloppet i Valencia (2.25.03) med att springa 13 tävlingar på 2,5 månader.
Men senaste två månaderna, inför årets upplaga av Stockholm marathon som avgörs i dag, lördag, har han inte tävlat alls. En värkande fot, ett krånglande lår och en ihärdig förkylning har satt stopp, tvingat honom att lämna återbud till bland annat Göteborgsvarvet, så jag ringde upp honom och frågade hur formen egentligen är (och hur det gick med den här planen för att hinna i form).

– Det har varit positivt och negativt … Efter Rotterdam har det faktiskt varit ganska trassligt. Jag hade en fot som strulade ganska länge, sedan hade jag ont i ett lår och blev förkyld. En riktigt tung förkylning som gjorde att jag inte kunde träna alls på åtta dagar, och det är väldigt ovanligt för mig. Men kanske var det bra, för efter vilan har det känts mycket bättre i både foten och låret, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Och då la du upp en furiös mängdträningsplan …
– Efter att jag hade kommit ur fas kände jag: ”Nu får jag lägga in tio–tolv dagar med riktigt tung grundträning.” Jag brukar svara bra på mängdträning, och jag kände att jag får ta det därifrån. Och det har funkat bra. Jag sprang ett testlopp på sex kilometer i tisdags, och med tanke på hur usel formen var för två veckor sedan tycker jag att det kändes överraskande bra. Det gick i och för sig tungt, men jag vet att värmen gör mycket på känslan. Och även om testloppet indikerar att formen inte är på topp så var den inte det inför Stockholm förra året heller, och då gjorde jag ändå mitt bästa lopp där. Så jag får hoppas på ett riktigt bra lopp på lördag. Det är svårt att bedöma vilken tid jag kan göra, men jag hoppas på en bra SM-placering.
Exakt hur hårt har du kört?
– Över 30 mil på tolv dagar. Själva lättnadsfasen har jag hoppat över, det blir bara nu de sista dagarna jag tar det lugnt. Jag körde ett riktigt tufft långpass i lördags och rätt bra i söndags också. Men jag tycker att jag blir stark i perioder när jag kör tufft och hårt och brukar kunna göra bra lopp mitt i grundträningen, i fjol gjorde jag 2.27 i Kiel mitt i en grundträningsperiod. Jag hoppas att det blir kommer gå bra nu också, och jag är väldigt laddad eftersom det inte blivit så mycket tävlande i år. Jag ser verkligen fram emot att dra på mig nummerlappen igen.
Ja, senaste loppet var nästan två månader sedan, Rotterdam marathon (ja, förutom Salomon City Trail, då). Då öppnade du lite för hårt, va?
– Egentligen var jag i kanonbra form, men tiden i sig blev inte så bra. Jag är ändå nöjd med att jag vågade spänna bågen väldigt hårt, jag gick ut på 1.10.20 (i mål på 2.25.53 efter en andra halva på 1.15.33). Med facit i hand borde jag ha öppnat en knapp minut långsammare, då hade jag nog kunnat hålla ihop det bättre, men det är inget som grämer mig. Man måste testa gränserna, och trots att jag hade det tufft från kilometer 27–28 höll jag ändå ihop det rätt bra. I efterhand är jag väldigt nöjd med hur jag reagerade.
Den tiden gör dig ändå till Sverigeetta just nu …
– Ja, men det beror ju också på att många av de snabbaste inte sprungit något i år, än.
Vad blir det efter Stockholm?
– Jag är sugen på att gå in mer i trailträning över sommaren, så det blir nog en del sådana lopp under sommaren och tidiga hösten. Jag har bland annat tittat på det nya loppet under Axaveckan, över 27 kilometer. Jag tror att det passar mig.

Jag skriver även en del om Anfält i lördagens pappers-NA, där jag bland annat reder ut vad han håller på med på den här bilden … Papperstidningen går att köpa i e-format på na.se.

2. Örebro triathlon

Är måndag helg? Klart det är, om det är röd dag. Och då är det dags för andra upplagan av Örebro triathlon i sin nuvarande form (sedan flytten från Ånnaboda ned till stan) och sedan STH Skicross blev inställt dessutom den första deltävlingen i Örebro Xchallenge och The Big 5 Challenge. Eftersom vattnet i Svartån var 17 grader så sent som i går verkar det dessutom för första gången bli full simdistans. 162 deltagare är anmälda, varav 95 i den långa klassen (medeldistans; 1 900 meter simning, 90 kilometer cykel och en halvmara löpning). Bland dem regerande mästarna Emma Graaf och KJ Danielsson (två av Sveriges bästa långdistanstriathleter), men också Örebro AIK:s egna Morgan Pätsi och Danny Hallmén, Nora/Gyttorps ex-världsmästare (i swimrun) Lotta Nilsson och Bibben Nordblom och fyrfaldiga världsmästaren (i simning) Emma Igelström. Ja, det blir en hel del roligt att hålla koll på. Dessutom en kortare motionsklass.

3. Lindesjönloppet
Också på måndag; då löpartävlingen BP-joggen återuppstår 16 år efter senaste upplagan under nya namnet Lindesjönloppet. Senast var banan 11,7 kilometer lång, nu är den nio, och ingen av de ”regerande mästarna” Linda Ström och Peter Wiker är förhandsanmälda (men framför allt Wiker kan förstås dyka upp i efterhand). Anmälda är annars 43 löpare, och ambitionen är att växa till nästa år. ”Tyvärr hann vi inte få med tävlingen i långloppscupen i år, men passa gärna på att testa banan till 2017”, skriver arrangörerna på hemsidan.

Wengelin minns Örebro City Sprint Cross Country: ”Kanske dags att återuppliva” (och Emma Igelström till Örebro!)

I går träffade jag Matthias Wengelin i Markaspåret för att snacka mounatinbike-EM (i Huskvarna med start på fredag), OS-satsningen, klubbytet, flytten och Team Bergslagsloppet, ett reportage som går att läsa i onsdagens pappers-NA. Han berättade också om uppladdningen inför EM, sjundeplatsen hemma i Säter i helgen, men det lyckades jag inte klämma in i papperet.
– Det var skitkul att få tävla på hemmaplan, vi har inte haft någon stor tävling i Säter förut, och nu var det inte bara svensk cuptävling utan dessutom en internationell rankningstävling som lockade åkare från bland annat Norge och Estland. Det var jäkligt mycket folk som kollade, och det var skitkul att få köra inför vänner och bekanta, att få visa vad man egentligen håller på med, säger Wengelin som slutade sjua i tävlingen.
– Ett helt okej resultat. Jag hade varit krasslig i 1,5 veckor, förkylning och feber, och det här var första gången jag tog ut mig efter det. Det blev ett skönt kvitto på att kroppen fungerade som den skulle, jag kunde blåsa ur mig totalt. Nu är det bara att bygga vidare sista veckan mot EM. I övrigt har jag fått vara frisk hela vinter, så den här sjukdomen har inte stressat upp mig. Jag har låtit det ta den tid det tagit, och nu är det bara att gasa.
Nyinflyttade örebroaren Wengelin mindes också tillbaka till Örebro City Sprint Cross Country, som avgjordes mitt i centrala stan, runt slottet, 2004 och 2005 (se bilden längst ned i blogginlägget). Ett minne för livet för Sätergrabben som då var i övre tonåren, men också ett sätt att ta mountainbiken till folket, att visa sporten för nya, potentiella utövare.
– Det var en jäkligt häftig tävling, man åkte nedför trapporna vid slottet och runt där, och det var massor av folk som tittade. Kanske vore dags att återuppliva den tävlingen, funderade Wengelin som nu alltså tävlar för Almby, som arrangerade tävlingen när det begav sig (med två EM-åkare i klubben, Wengelin och Axel Lindh, känns det väl som en given satsning).

Ett lopp jag hade missat helt tills jag var och sprang i trappan på Kvarntorpshögen (fråga inte hur det gick!) i måndags är Sydnärkespolisens arrangemang Grisrundan. Det avgörs på torsdag eftermiddag, och verkar vara en Tjurruset-inspirerad tävling. Av den sparsmakade hemsidan att döma verkar det vara tredje upplagan som avgörs i Östansjö på torsdag, med 70 startande 2014 (Andreas Björk och Åsa Carlsson vann) och 118 2015 (Patrik Johansson och Åsa Carlsson vann).

Dan efter världscuppremiärens avslutning i Polen var det förstås stjärnfritt när fjärde deltävlingen i Milans poängtävling avgjordes i Lockhyttan på tisdagskvällen. Eller ja, några kända konditionsbloggsnamn fanns förstås med, som Anton Hallor som vann huvudklassen i överlägsen stil, med nästan fyra minuters marginal till tvåan Oskar Arlebo, KFUM Örebro, och Per Sjögren, som följde upp lördagens DM-silver i terräng med seger i poängtävlingens klass två. Det var inga damer till start i huvudklassen den här gången, men Josefin Erlandsson, Milan, var bäst i klass två.

I Glanshammar följdes lördagens DM upp med avslutning av terrängsserien i vårsolen i kväll, men de resultaten (som kommer att ramla in på den här länken) är ännu inte publicerade.

Och så släppte Örebro triathlon i kväll nyheten att Emma Igelström, den fyrfaldiga världsmästaren i simning som la av 2005, kommer att springa medeldistanstävlingen den 6 juni. Igelström gör tydligen en seriös ironmansatsning i år för att via Kalmar Ironman kvala in till VM i Hawaii.
– Jag hopps kunna vara med och slåss om en kvalplats, säger Igelström till Örebro triathlons hemsida.
Jag intervjuade faktiskt Igelström lite kort en annan gång när hon var i Örebro
Totalt är 37 triathleter hittills anmälda till Örebro triathlon i medeldistansklassen, och ytterligare 15 i den korta motionsklassen.

Mattias Karlsson, Mattias Stenberg och Mattias Bergkvist i Örebro City Sprint Cross Country 2004.  Foto: Kicki Nilsson
Mattias Karlsson, Mattias Stenberg och Mattias Bergkvist i Örebro City Sprint Cross Country 2004. Foto: Kicki Nilsson

Pätsi: "Fick gräva djupt" – megabildextra från Örebro triathlon

Var på plats på Örebro triathlon i dag, och hejade på mäktiga kvinnor och män som trotsade vädergudar (både de som sett till att simvattnet var iskallt och att det därefter spöregnade under delar av cyklingen och löpningen) och de inre demonerna.
Karl-Johan Danielsson och Emma Graaf tog två programenliga segrar i respektive VM-uppladdning, men där bakom knep Lotta Nilsson och Morgan Pätsi två lika imponerande tredjeplatser. Noras egen stålkvinna, 50-åriga Lotta, sprang ned sin egen dotter Bibben Nordblom för att nå andraplatsen. Urstarkt. Morgan ledde ett tag efter att Karl-Johan Danielsson cyklat fel, men blev sedan omtrampad av Danielsson och fick ge sig i löpningen mot Fredrik Robertsson. ”Ett bra race idag dock tappade jag andraplatsen under löpmomentet. Fick gräva djupt under löpningen och lyckades komma trea”, skriver Pätsi själv på sin Facebooksida. Alla resultaten här!
Själv plåtade jag inget, men det gjorde däremot sambon (Maria Åström) och kollegan (Eric Fiedler), och ett matigt urval om totalt 20 bilder bjussar vi på nedan. Håll tillgodo!

Graattis. Emma precis före målgång.  Foto: Eric Fiedler
Graattis. Emma precis före målgång. Foto: Eric Fiedler
Också rätt säker seger. Emma Graaf vann med nästan fem minuter, trots att hon tappade två minuter på den avslutande halvmaran.  Foto: Eric Fiedler
Också rätt säker seger. Emma Graaf vann med nästan fem minuter, trots att hon tappade två minuter på den avslutande halvmaran. Foto: Eric Fiedler
Överlägsen. Regerande svenske mästaren Karl-Johan Danielsson vann med nästan tolv minuters marginal.  Foto: Eric Fiedler
Överlägsen. Regerande svenske mästaren Karl-Johan Danielsson vann med nästan tolv minuters marginal. Foto: Eric Fiedler
På väg mot tredjeplatsen. Lotta Nilsson var urstark under löpningen, trots att hon före triathlonet talade om att hon fortfarande kände av söndagens Utö swimrun i benen.  Foto: Eric Fiedler
På väg mot tredjeplatsen. Lotta Nilsson var urstark under löpningen, trots att hon före triathlonet talade om att hon fortfarande kände av söndagens Utö swimrun i benen. Foto: Eric Fiedler
Hasselfors finest. Jakob Viktorsson.  Foto: Eric Fiedler
Hasselfors finest. Jakob Viktorsson. Foto: Eric Fiedler
Pallsnack. Morgan Pätsi intervjuas efter att ha tagit sig i mål som trea.  Foto: Eric Fiedler
Pallsnack. Morgan Pätsi intervjuas efter att ha tagit sig i mål som trea. Foto: Eric Fiedler
Grinet. Morgan Pätsi med sitt patenterade ansiktsuttryck under löpningen.  Foto: Eric Fiedler
Grinet. Morgan Pätsi med sitt patenterade ansiktsuttryck under löpningen. Foto: Eric Fiedler
Nöjd tvåa. Fredrik Robertsson sprang om Morgan Pätsi och knep andraplatsen i herrklassen.  Foto: Eric Fiedler
Nöjd tvåa. Fredrik Robertsson sprang om Morgan Pätsi och knep andraplatsen i herrklassen. Foto: Eric Fiedler
Gammal är äldst. Lotta Nilsson, 50, sprang om och förbi sin dotter Bibben Nordblom och blev tredje bästa dam. Efteråt talade de ut i målfållan.  Foto: Eric Fiedler
Gammal är äldst. Lotta Nilsson, 50, sprang om och förbi sin dotter Bibben Nordblom och blev tredje bästa dam. Efteråt talade de ut i målfållan. Foto: Eric Fiedler
Vinnnarsteg. Emma Graaf ut på sista varvet.  Foto: Maria Åström
Vinnnarsteg. Emma Graaf ut på sista varvet. Foto: Maria Åström
Gräver djupt. Morgan Pätsi fick ge allt han hade under den avslutande halvmaran. Klockades för 1.26.02.  Foto: Maria Åström
Gräver djupt. Morgan Pätsi fick ge allt han hade under den avslutande halvmaran. Klockades för 1.26.02. Foto: Maria Åström
Inte nådigt. Karl-Johan Danielsson såg inte ut att ta ut sig - men gick ändå med råge under 1.20 på den avslutande halvmaran. Med simning och cykling i kroppen. Sjukt.  Foto: Maria Åström
Inte nådigt. Karl-Johan Danielsson såg inte ut att ta ut sig – men gick ändå med råge under 1.20 på den avslutande halvmaran. Med simning och cykling i kroppen. Sjukt. Foto: Maria Åström
VM-klar. Långdistans-VM avgörs i Motala om tre veckor. Då kommer konkurrensen vara tuffare för Karl-Johan Danielsson.  Foto: Maria Åström
VM-klar. Långdistans-VM avgörs i Motala om tre veckor. Då kommer konkurrensen vara tuffare för Karl-Johan Danielsson. Foto: Maria Åström
Ensam i topp. När Fredrik Carlén inte kom till start kunde ingen störa Karl-Johan Danielsson - trots att han simmade, cyklade och sprang fel ...  Foto: Maria Åström
Ensam i topp. När Fredrik Carlén inte kom till start kunde ingen störa Karl-Johan Danielsson – trots att han simmade, cyklade och sprang fel … Foto: Maria Åström
Goa gubbar. Mårten Vidlund (till höger) och en annan Örebro AIK-kämpe på första sjukilometersvarvet av tre.  Foto: Maria Åström
Goa gubbar. Mårten Vidlund (till höger) och en annan Örebro AIK-kämpe på första sjukilometersvarvet av tre. Foto: Maria Åström
Sedvanligt fokus. Morgan Pätsi kämpar på.  Foto: Maria Åström
Sedvanligt fokus. Morgan Pätsi kämpar på. Foto: Maria Åström
Urstark avslutare. Västerås Gunilla Cedergren avslutade med en urstark halvmara på 1.34.30, bäst av alla damer och i sin åldersklass med bara tre gubbar framför sig. Sprang om Bibben och Lotta och blev tvåa.  Foto: Maria Åström
Urstark avslutare. Västerås Gunilla Cedergren avslutade med en urstark halvmara på 1.34.30, bäst av alla damer och i sin åldersklass med bara tre gubbar framför sig. Sprang om Bibben och Lotta och blev tvåa. Foto: Maria Åström
Bra tryck. Gunilla Cedergren ut på sista varvet.  Foto: Maria Åström
Bra tryck. Gunilla Cedergren ut på sista varvet. Foto: Maria Åström
Snart VM-klar? Lotta Nilsson kan mycket väl knipa en plats i ironman-VM i höst.  Foto: Maria Åström
Snart VM-klar? Lotta Nilsson kan mycket väl knipa en plats i ironman-VM i höst. Foto: Maria Åström
Mot H35-pallen. Mikael Spiris avslutade fint och knep andraplatsen i H35-klassen (men då var en H35:a som Morgan Pätsi exempelvis anmäld i ordinarie seniorklassen).  Foto: Maria Åström
Mot H35-pallen. Mikael Spiris avslutade fint och knep andraplatsen i H35-klassen (men då var en H35:a som Morgan Pätsi exempelvis anmäld i ordinarie seniorklassen). Foto: Maria Åström