Regborn, Forsgren, Niggli och Tjernlund på högen, Ekström och Danielsson i Östersund – och elittävling i Tybblelundshallen nästa helg

Plötsligt händer det. Mitt i kallaste coronavintern finns det tävlingar att rapportera om (och i går öppnade dessutom äntligen de första 800 meterna av konstsnöspåret uppe i Ånnaboda för allmänheten!), och det börjar redan i morgon:
** Axel Ekström och Filip Danielsson, länets två världscupaktuella längdskidåkare, ratades ju båda när svenska Tour de ski-laget togs ut, och kör därför i den tidigare uppskjutna Sverigecuppremiären i Östersund i helgen (hemmaplan för Ekström, som flyttade dit efter gymnasiet). Ekström kör både fredagens tremil med masstart, i klassisk stil, och söndagens 15-kilometerslopp, med individuell start, i fristil. Danielsson kör bara det sistnämnda; båda avstår lördagens sprint (Ekström är rankad fyra på fredagen och femma på söndagen, bakom Jens Burman, Daniel Rickardsson, Fredrik Andersson och Karl-Johan Westberg – Danielsson tolva på söndag). Garphyttans Adam Gillman har fått plats till alla tre loppen medan klubbkompisen Alfons Wedin (och Granbergsdals Simon Nilsson) får köra fredagens men hamnat på 110:e plats (bara 100 får starta) i rankingen inför lördagens sprintprolog – med eventuella strykningar kan ju det dock lösa sig. Zinkgruvans sprintkung Markus Johansson, som kvalat bra men vallat bort sig i säsongsinledningens två sprintar, kör på lördagen och är rankad tolva där.
Fredagens lopp går över sex varv på en femkilometersbana med en riktigt fin och sugande stigning där åkarna, förutom en kort liten återhämtning, ihållande klättrar de 63 meterna från banans lägsta till högsta punkt (eftersom de åker utför mitt på klättringen tar de totalt 75 höjdmeter på 1,2 kilometer åkning. Totalt 169 höjdmeter per varv, 1 014 på loppet. Lördagens sprintbana startar med en riktning klättring och har sedan ytterligare ett par korta backar, men en nedförskörning till stadion. Söndagens 3,75-kilometersvarv saknar sista biten på fredagens långa klättring, men samlar ändå fler höjdmeter per kilometer – 568 över 15 kilometer. För Ekström och Danielsson handlar helgen först och främst om att köra till sig en plats i landslaget eller den nationella kvoten till världscuptävlingarna i Falun och Ulricehamn, för att där imponera tillräckligt för att ta en plats i VM-laget som de i dagsläget känns en bit ifrån.
Sju mil västerut, i Järpen, körs samtidigt en observationstävling inför vinterns junior-VM (Röjsmoskidan), där välmeriterade Ludvig Berg (karlskogingen som bytte från moderklubben Granbergsdals IF till Rehns BK i somras) startar både i lördagens tolvkilometerslopp i fristil och söndagens tremil i klassisk stil (båda med intervallstart). Bergs stora chans att få köra JVM redan i år är dock sannolikt i sprint, och den disciplinen blir det inte observationstävling för förrän om två veckor, i Åsarna. Även Garphyttans Anja Anderstotter, Elin Törnqvist, Ronja Andersdotter och Mattias Törnqvist är anmäld till tävlingarna i Järpen (damernas lopp går över sex respektive 15 kilometer). Tävlingsbanorna, inklusive ”Wassbergsmotan” går att se här.
** På söndag avgörs, som jag tidigare berättat, första deltävlingen i Ullmax vinterserie (också känd som Nattcupen) vid Kvarntorpshögen. Individuell start och coronaavstånd gäller, men landslagslöpare är speciellt inbjudna till en masstart och det har de båda lokala landslagslöparna Martin Regborn och Lilian Forsgren hörsammat samt Örebroboende franske EM- orienteraren (och regerande franske sprintmästaren) Quentin Rauturier. Därtill ex-landslagslöparen Josefin TJernlund och starka namn som Ellinor Tjernlund, Ärlas Emil Andersson, Roxens Jonas Andersson, Jonatan Gustafsson, Lovisa Persson och Filip Jacobsson, plus Simone Niggli på mellanbanan.
Det kommer bjudas på rejält många vändor upp och ned för högen – den långa, som mäter 8,5 kilometer fågelvägen, har 785 höjdmeter. Thierry Gueorgiou, världens bästa herrorienterare genom tiderna och numera verksam hos Svenska friidrottsförbundet, har lagt banorna.
** Örebro indoor games, KFUM Örebros jättearrangemang i Tybblelundshallen som skulle avgjorts nästa helg, är ju sedan en tid inställt – men nu står det klart att det ändå blir tävlingar i hallen den helgen. Tävlingar lägger till ”elit” i namnet (Örebro indoor games elit) – och bjuder bara in dem som uppfyller Svenska friidrottsförbundets stenhårda krav på vilka som får tävla under nuvarande restriktioner. Dessutom bantas antalet grenar till fyra – 60 meter och 800 meter på lördagen, höjdhopp och längdhopp på söndagen. Ur konditionsbloggens synvinkel blir det mest intressanta därmed förstås om Rebecca Högberg kommer komma till start, och om hon i sådana fall redan i säsongspremiären kommer kunna utmana sitt distriktsrekord och sitt svenska veteranrekord på 800 meter.

 

Nytt datum och Itra-poäng för Storstenshöjden 100 miles (och landslagsklass på Nattcupens premiär)

Strax efter att loppet annonserades, och jag skrev om det här på bloggen, bytte Storstenshöjden 100 miles (och 50 miles) datum – från den 26 till den 19 februari . Ja, startdatum, alltså. Det förväntas inte att någon ska gå i mål på fredagen – löparna på 100 miles kommer ha till söndag eftermiddag på sig.
Hur som helst är det alltså morgonen den 19 februari som löparna kommer ge sig iväg för tolv eller 24 varv på den tuffa, kuperade och oländiga 6,7-kilometersbanan med start vid parkeringen vid Södra Storstenshöjdens slalombacke.
Nytt sedan senast jag skrev om loppet är också 100-milesdistansen tilldelats maximala sex Itra-poäng. Itra är den engelska akronymen för det internationella traillöpningsförbundet, och deras poängskala används dels för att värdera hur tuffa olika lopp är, men främst för kvalificering till olika prestigefyllda eller tuffa tävlingar. För att få chansen att anmäla sig till Europas mest prestigefyllda ultratraillopp UTMB måste man till exempel under de två senaste åren ha samlat minst tio Itra-poäng på två lopp – alltså gjort ett på sex- och ett på minst fyra poäng eller två på fem; och här ger alltså målgång (under 65 timmar) på Storstenshöjden 100 miles alltså maximala sex poäng. Loppet har dessutom fått sju ”bergspoäng” av tolv möjliga av Itra, vilket är helt unikt för ett 100-mileslopp i Norden genom tiderna. Så höga poäng för så långa lopp brukar bara gå att uppnå i höga bergskedjor.
Arrangören Rickard Ahlberg (han som gjort två försök på Bergslagsleden senaste veckorna, som jag skrivit om här på bloggen) har också skickat in en ansökan om Itra-poäng för 50-milesloppet, men ännu inte fått svar. Räkna med att det landar på tre poäng.

På söndag sätter den coronaanpassade upplagan av Ullmax vinterserie (även känd som Nattcupen) igång med en tävling i dagsljus vid Kvarntorpshögen – och premiären blir extra speciell eftersom landslagets löpare bjudits in till en masstart (övriga startar individuellt med god spridning för att undvika trängsel). Hittills är det bara Martin Regborn som anmält sig, men räkna med att det kan dyka upp ett och annat starkt namn innan anmälan stänger i morgon kväll (och redan inns starka lokala löpare som Jonatan Gustafsson, Ellinor Tjernlund och Rasmus Pettersson anmälda på långa banan, och Simone Niggli på mellanbanan)

Ahlsson vann (en annan) guldklocka – och så gick det i julaftonsorientering

Jacob Ahlsson var som en av sex kandidater nominerad till NA:s guldklocka för länets främsta och populäraste idrottsprestation – och vann omröstningen om vem tidnings läsare tyckte borde få priset. Men när det delades ut i går var det ändå Degerfors IF som stod som vinnare. Ahlsson blev dock inte utan guldklocka på julafton – utan fick Motala-Vadstena Tidnings pris med samma namn. Det är inte riktigt lika gammalt som NA:s (55 år mot 85) och tidningen täcker inte ett riktigt lika stort spridningsområde (1 680 kvadratkilometer och drygt 51 000 invånare mot 8 517 kvadratkilometer och drygt 305 000 invånare), men utmärkelserna är förstås klart jämförbara. Jag har tyvärr inget inlogg på MVT:s nätsida, så jag har inte kunnat läsa om de andra kandidaterna eller om juryns motivering, men öppet finns ett videoklipp där man får se när Ahlsson överraskas av beskedet hemma i Kumla. Ahlsson är förstås också en av kandidaterna (och leder efter första dagens omröstning) till NA:s pulsklocka 2020.

För första gången på tio–elva år missade jag OK Djerfs julaftonsorientering i dag, på grund av logistiska skäl (det var tredje julen sedan jag flyttade till Porla, och de där timmarna det tar att köra fram och tillbaka till Karlskoga fanns helt enkelt inte i dag). Rasmus Pettersson hade däremot inga undanflykter, och vann för tredje året i rad (2018 närmast före undertecknad; i fjol var jag däremot bara fyra). Fem löpare startade långa banan, där Maja Welander blev bästa dam. Totalt kom 17 till start.

Här är kandidaterna till NA:s pulsklocka 2020 – du röstar och avgör vem som vinner!

RÖSTA HÄR!

I morse tillkännagavs det. Degerfors IF fick NA:s guldklocka för sitt avancemang till allsvenskan, och därmed står den dystra sviten för konditionsidrottarna fast: Inte sedan 2004 har någon belönats med länets finaste idrottspris. I år var det, kan jag som sitter i juryn avslöja, ändå rätt nära: Ahlsson hade en långt framskjuten placering i diskussionerna, och hade Dif misslyckats (det var ju nervdaller in i slutomgången) hade han mycket väl kunnat stå där som vinnare. Men nu blev det inte så, och i stället fortsätter bloggen traditionen att dela ut NA:s pulsklocka till en av er läsare framröstad vinnare (här finns ingen jury, mer än jag som tagit ut kandidaterna). De fyra första åren delade Löpex sport ut en riktig pulsklocka till vinnarna, ett riktigt fint pris, men efter att den gemytliga sportaffären gick i konkurs så är det bara ära som står på spel. Likafullt är det förstås en stor prestige i det hela, vill jag tro.
Jag har vaskat fram sex kandidater och försökt få en hygglig spridning mellan idrotter och prestationer, och har valt bort några som helt frankt också hade platsat, men som nu bara får ett hedersomnämnande: Emilia Fahlin spurtade in som sjua i La Course (”damernas Tour de France”) vilket kanske är årets prestation i cykel-Sverige (och bör ge henne en enkelbiljett till OS, topp åtta-potentialen är visad) och trots alla skadebekymmer tog hon sedan SM-silver och var femma i Brabantse pijl. Jonathan Ahlsson tog junior-SM-guld i tempo, blev 14:e på junior-EM och elva på linje-SM. Lilian Forsgren tog SM-silver i medeldistans bakom ”omöjliga” Tove Alexandersson. Axel Ekström har varit topp fem av svenska skidåkare i inledningen av årets säsong och blev återigen uttagen till att köra världscuppremiären. Valter Pettersson tog SM-guld i sprint och hade varit given på de internationella juniormästerskapen om de inte ställts  in. Jonatan Gustafsson tog M22-SM-silver ute och M22-SM-brons inne på 1 500 meter och slog distriktsrekord i åldersklassen på 3 000 meter.
Det har varit ett bra år för konditionsidrotten i länet, trots coronan, och man måste välja. Här är mina sex toppar 2020 (nu har ni till midnatt på nyårsafton på er att rösta fram vinnaren, vilket ni gör här!):

Jacob Ahlsson, cykel, Motala AIF (kommer från och bor i Kumla).
Skrällartad SM-guldvinnare i tempo, före mångårige proffscyklisten, Tour de France-veteranen och tempospecialisten Tobias Ludvigsson. 15:e i U23-EM-debuten. Vinnaren av svensk a mästerskapskedjan via 22:a-plasen på linje-SM. Vann en deltävling och var topp fyra i alla i Svenska cykelförbundets första officiella zwiftliga.

Filip Danielsson, längdskidor, SK Bore (kommer från Vedevåg).
Tog karriärens första världscuppoäng när han skrällartat kvalade in till kvartsfinal i ena sprinten i Ski tour 2020. Var i sitt livs form innan pandemin slog till och avslutade världscupen i förtid. Slog sig åter in i landslaget.

Lars Drageryd, löpning, KFUM Örebro.
Tog tillbaka sitt FKT på Bergslagsleden med en veritabel kross – trots totalt rygghaveri de sista fem milen. 43 timmar, 58 minuter och 53 sekunder lyder tiden som välmeriterade topplöparna Anders Kleist och Dennis Källerteg misslyckades med att bättra under sina försök i höst. Visade var skåpet ska stå ett år när FKT var populärare än någonsin.

Rebecca Högberg, löpning, KFUM Örebro.
SM-guld på 800 meter inomhus, del i svenska dubbelsegern i Nordenkampen, comeback i Finnkampen. Sex distriktsrekord (två inne, fyra ute på 800 meter – hennes allra snabbaste tid räknades dock inte eftersom den kom i ett mixedheat), nio svenska veteranrekord (två inne, fyra ute på 800 meter, ett inne, ett ute på 600 meter och ett inne på 4×800 meter) och ett veteranvärldsrekord (inne på 4×800 meter). Snabbaste 800-meterstiden? 2.05,63.

Martin Regborn, orientering/löpning, Hagaby Goif,/KFUM Örebro.
SM-silver i medeldistans och sprint (en sekund från guld), SM-brons i långdistans. Slog Mikael Abrahamssons 34 år gamla distriktsrekord på 10 000 meter (29.41,82). Var SM-fyra i lag på korta terräng-SM, där han blev nia individuellt (åtta sekunder från medalj). Åtta på SM på 10 000 meter. Elva på 5 000 meter och långa terrängen.

Liduina van Sitteren, löpning, Örebro AIK.
Årets genombrott, 31 år gammal. Gick från stark distriktslöpare till topp fem i Sverige: Femma på både maraton- och halvmaraton-SM, topp tio också på 5 000 meter och SM-milen. Vann rubbet (utom korta terräng-DM, som hon missade på grund av Lidingöloppet) hemma i länet: Maraton-DM, Rusakulan vertikal, DM på 10 000 meter, Östansjöloppet, DM på 5 000 meter, Hostruset, långa terräng-DM och Kilsbergsleden.

Alla vinnarna av NA:s pulsklocka
Priset instiftades 2014 eftersom det då hade gått tio år sedan en konditionsidrottare senast fick NA:s guldklocka (Monica Holler 2004), och än har den dystra sviten inte spräckts. 2014–2018 hette priset NA:s och Löpex Sports pulsklocka och 2014–2017 hade det en riktig pulsklocka (värde 3 000–5 000 kronor) som pris. Från 2018 och framåt har vinnaren bara fått äran.
2014: Adam Axelsson, skridsko/cykel, SK Winner/Örebrocyklisterna.
2015: Josefin Gerdevåg, löpning, KFUM Örebro.
2016: Martin Regborn, orientering, Hagaby Goif.
2017: Emilia Fahlin, cykel, Örebrocyklisterna/Wiggle-High5.
2018: Bob Impola, skidor, Karlslunds IF/Team Serneke.
2019: Jonas Nilsson, löpning, Örebro AIK.

Jonatan Gustafsson vann Tomas 50-årsrace – i överlägsen stil (i morgon släpps kandidaterna till NA:s pulsklocka!)

Dan före dan passade Tisarens orienteringslegendar (både som löpare och ledare) Tomas Hallmén på att fylla 50 – och bjuda in orienteringsvännerna till Tomas 50-årsrace med start och mål vid Tisarens klubbstuga i Hallsberg. 58 löpare hörsammade inbjudan till det coronasäkra evenemanget, och snabbast sprang en av 2020 års verkliga kanoner i länet (M22-SM-medaljer på 1 500 meter både inomhus och utomhus, distriktsrekord på 3 000 meter i åldersklassen) – Jonatan Gustafsson. KFUM Örebro-löparen var nästan 3,5 minuter före tvåan, Tisarens Johan Aronsson, som i sin tur var 5,5 minuter före trean, Anders Holm (också Tisaren). Där bakom var det jämnare, och femman Lovisa Persson var bara 53 sekunder från pallen som bästa dam. Med fanns också starka namn som Valter Pettersson (JSM-guldmedaljör i sprint, nu elva) och Lilian Forsgren (SM-silvermedaljör i medeldistans, nu 13:e och näst bästa dam).

I morgon släpper jag de sex kandidaterna och omröstningen till NA:s pulsklocka 2020. Håll utkik här och på na.se vid 13-tiden!

Ingen Ekström i Tour de ski (så nu blir det tunn blogg framöver) – men en del orientering att se fram emot (schemat för Ullmax vinterserie spikat!)

Axel Ekströms starka säsongsinledning räckte inte för att få förbundsledningen att förbise att det fanns de som åkte starkare i helgens två distanstävlingar i Östersund. När svenska truppen till Tour de ski i dag togs ut fanns Klockhammarsonen inte med, i stället satsar landslagschef Anders Byström och de andra valt att viga platserna åt Calle Halfvarsson (fyra och fyra i helgens två distanslopp), Oskar Svensson (vann sprinten, sexa i söndags), succémannen William Poromaa (vann båda distansloppen), Johan Häggström (trea i sprinten, tvåa i söndags), Björn Sandström (tvåa och trea i distansloppen) och Marcus Ruus (trea och åtta). Utöver Halfvarsson, med sina två fjärdeplatser, var alla som blev uttagna till Tour de ski alltså på pallen vid minst ett tillfälle i helgen. Ekström var sexa och sjua och lär precis ha fått stryka på foten för Ruus skull.
– Vi ger chansen till Moa (Olsson), Marcus och Björn som gjort en stark utveckling under sommaren och visade fin form senaste helgen i Östersund, säger Byström i ett pressmeddelande.
Jag har nu också sent omsider hittat Filip Danielsson i resultatlistan från Östersund – han startade i torsdagens distanslopp men klev av efter fem kilometer på grund av ryggont, och ägnade resten av helgen åt sin stora hobby: Att plåta landslagskollegorna.
Vilket som nu blir Ekströms och Danielssons nästa tävlingstillfälle återstår att se, eftersom så mycket är oklart den här vintern och Tour de ski var det enda riktiga som fanns på programmet närmaste tiden. Förmodligen blir det till att börja med en rejäl träningsperiod.
Inställda skidtävlingar lär också göra att det blir en rejält tunn blogg framöver …

På orienteringsfronten har Tisarens legendariske ledare Tomas Hallmén bjudit in till ett annorlunda 50-årsfirande på onsdag förmiddag, ett 50-årsrace i skogarna vid Tisarens klubbstuga i Hallsberg. 54 löpare har anmält sig, bland dem starka namn som Lilian Forsgren, Valter Pettersson, Jonatan Gustafsson, Melker Forsberg, Lovisa Persson och Jacob Eriksson. Och dagen därpå blir det, i motsats till vad jag skrivit tidigare, faktiskt en traditionsenlig julaftonsorientering vid Näset i Karlskoga.
Nu är det också klart att Ullmax vinterserie (tidigare Löpex vinterserie och även känd som Nattcupen) kommer bli av med smärre coronaanpassning – masstarterna (det har alltid varit masstart på nattetapperna) ersätts med idel intervallstart och ombytes- och duschmöjligheter tas bort. Normalt sett brukar Nattcupen inledas med några deltävlingar före nyår, men i år startar den med en dagtävling utanför Nora, i OK Milans regi, den 10 januari. Sedan följer kvällsetapper i Örebro (Hagaby), Örebro (Almby), Svennevad (Tylöskog), Laxå och Hallsberg (Tisaren) onsdagarna 13, 20 och 27 januari respektive 17 februari och 3 mars, samt dagtävlingar i Lindesberg (Lindebygden) och Örebro (KFUM) söndagarna 7 februari och 14 mars. Åtta tävlingar totalt, alltså, och de sju bästa resultaten räknas i sammandraget där Love Sintring är regerande mästare och där Malin Widén i våras vann damklassen (på mellanbanan) men Josefin Erlandsson blev bästa dam i huvudklassen.

Skinksvängen inställd efter 47 raka år – men här är länets nya, coronasäkra 100-mileslopp

Skinksvängen är en av länets äldsta, årligen återkommande orienteringstävling (inte i närheten av Korpen, förvisso, men ändå!) – även om det egentligen är en skidorienteringstävling som avgörs i Råbäck utanför Degerfors, av Degerfors OK. De milda vintrarna har emellertid gjort att det de senaste decennierna allt som oftast blivit vanlig, barmarksorientering. Det var Olle Hävert, en legendar i DOK, som startade tävlingen 1973, året efter han fyllt 50. Nu är Olle 98, och får för första gången konstatera att hans tävling, efter 47 raka upplagor, blir inställd. På grund av coronapandemin, behöver väl knappast tilläggas (Degerfors OK bjuder den här veckan i stället på en Veckans bana-bana). Inställd år förstås också OK Djerfs julaftonsorientering, som jag sprungit ett tiotal år i rad.

Just nu ser det ju ut som om det inte blir en enda tävling arrangerad för annat än yrkesverksamma idrottare under första halvåret 2021 i Sverige, om nu inget radikalt händer vad gäller ändrade regler och rekommendationer och råd, eller med själva smittspridningen och den stundande vaccineringen.
Men en tävling, eller kanske ”tävling”, som verkar kunna genomföras trots alla begränsningar är nya Storstenshöjden 100 miles och Storstenshöjden 50 miles. Det är örebroaren och långloppsfantomen Rickard Ahlberg som arrangerar, och det han gör är helt enkelt att dra en bana och bjuda in löpare – allt annat får löparna ordna själva. Allt för att det ska bli så coronasäkert som möjligt. Rickard har lagt en loop på 6,7 kilometer i området runt Södra Storstenshöjden (till stor del på samma stigar som används vid #diabeteshjältar VK trail, men med vissa korrigeringar och en del obanade avsnitt), vilket gör att man för 100 miles behöver avverka 24 varv (och för 50 miles således tolv). Det blir cirka 475 höjdmeter per varv, alltså runt 11 400 över 100 miles, och Rickard själv räknar med att det är landets tuffaste lopp över distansen. Han tror att löparna kan räkna med dubbla tiden jämfört med Kullamannens 100-milesdistans (som ju inleds med tio snälla mil).
Man sköter sin egen utrustning, support och tidtagning, och skickar upp ett resultat via Strava. Starta får man göra någon gång mellan sex och nio på morgonen den 26 februari, och första målgång väntas på söndag eftermiddag. Om det nu blir några målgångar. Vädret och underlaget lär förstås bli stora faktorer.
Det blir mig veterligt det blott andra 100-milesloppet i länets historia, och båda har fötts ur coronan – den första var ju Bergslagsleden 100 miles som ersatte Bergslagsleden på fem dagar i somras.

Håkan Carlsson fick ett av svensk orienterings finaste priser – och Ekström en placering från säsongens första världscuppoäng

För fjärde året i rad var örebroaren Håkan Carlsson i vintras nominerad till priset som årets ledare vid Idrottsgalan i Globen, för sitt framgångsrika arbete som ledare för det svenska orienteringslandslaget. För fjärde gången fick han sitta kvar vid middagsbordet och se en fotbollstränare gå upp på scenen och hämta priset, och någon femte gången gillt blir det inte heller eftersom alla orienteringsmästerskap blev inställda 2020 och Carlsson därför inte blivit nominerad till nästa års gala. Men i dag tilldelades han ändå ett alldeles ypperligt fint pris: Guldkotten, en av svensk orienterings allra förnämsta utmärkelser. Priset, som delats ut av intresseföreningen Skogssportens gynnare sedan tidigt 80-tal, går varje år till någon (person eller organisation) som ”särskilt främjat förståelsen mellan olika grupper av den svenska skogens nyttjare”.
”Årets mottagare har definitivt främjat svensk orientering genom att leda det framgångsrika svenska landslaget under flera år. 2011 blev han förbundskapten och alltså ytterst ansvarig för landslaget som haft osannolikt stora framgångar under de nio år som gått sedan dess”, skriver Skogssportens gynnare i sin nominering. Där nämns också att Thierry Gueorgiou, SVT Sport (Erika Christensson och Jacob Hård) och Tove Alexandersson finns bland de tidigare mottagarna (någon komplett lista har jag inte hittat).
Utmärkelsen delades ut under en digital utbildningsträff på lördagen.
– Jättekul att det vi har gjort och gör med ambitionen att skapa världens bästa landslag både på kort och lång sikt uppmärksammas. Jag blir stolt och vill betona att det är många personer som tillsammans har gjort väldigt mycket bra för att ta oss dit vi är i dag. Nu kör vi på framåt och utvecklar saker ytterligare, sa Carlsson i samband med utdelningen, enligt Orienteringsmagasinet.

Axel Ekström var retsamt nära poäng i 15-kilometersloppet i klassisk stil i Ruka i dag. Han gick ut redan som sjunde man och hade inga tider att gå på, men när alla storfräsarna gett sig ut blev det en rejält spännande när Ekström studsade runt 30-strecket (de 30 bästa i varje världscuplopp får poäng): Han var 39:a efter det första av de tre femkilometersvarven, 37:a efter 6,2 kilometer, 30:e efter 8,1, 33:a efter två varv, 30:e efter 11,2 kilometer, 32:a efter 13,1 – och 31:a i mål efter 15 kilometer, med fyra åkare inom fem sekunder före sig i listan. Hade han slagit någon av dem hade det blivit poäng – nu blev det i stället alltså en försmädlig 31:a-plats.
Till schweizaren Beda Klee, på 30:e, hade Ekström 1,4 sekunder, till fyrfaldiga olympiska mästaren Dario Cologna, som chockartat nog fick nöja sig med en 29:e-plats, hade han 3,4, och till landslagskollegan Johan Häggström på 28:e 3,5 sekunder. Upp till segraren Johannes Høsflot Klæbo hade Ekström 1.35, till topp tio 48 sekunder.
Ekström har tagit poäng i världscupen vid sex tillfällen, så det här var hans sjunde bästa resultat på 26 individuella starter. Han hade två svenskar före sig i listan, förutom Häggström även William Poromaa, 18-åringen som fortsätter övertyga och nu var 15:e man, 32 sekunder före Ekström. Bakom fanns Oskar Svensson (34 sekunder efter) och Marcus Grate (1.12).
För minitouren innebär resultatet att Ekström klättrar till 33:e plats inför morgondagens jaktstart över 15 kilometer i fristil. Han går ut 2.17 bakom överlägsna ledaren Klæbo, men har bara sex sekunder fram till Dario Colognas rygg (han är 29:a i sammandraget). De båda, och några till, kanske kan hjälpas åt att hålla farten uppe så inte grabbarna i vågstarten, som går ut 23 sekunder efter Ekström, kommer ikapp. En åkare (Jan Pechousk, Tjeckien) föll bort inför dagens etapp, två estländare (Marko Kilp och Kaspar Paarson) klev av under loppet, nio åkare (Oleksii Krasovskyi, Dmytro Drahun och Rusla Perekhoda, Ukraina, Joel Ikonen, Finland, Kamil Bury, Polen, Luka Markun och Janez Lampic, Slovenien, Kacper Antolec, Polen, och Tauutvydas Strolia, Litauen) klarade inte maxtiden och ytterligare tre (Ludek Seller, Tjeckien, Lucas Chanavat, Frankrike, och Jovia Hediger, Schweiz) har strukit sig inför söndagen (samtliga långt ned i listan), så 72 åkare återstår.

Regborn och Jansson nominerade till priset som årets orienterare – Alexandersson och Bergman favoriter

I dag kom nomineringarna till priset som årets orienterare, som vi sportjournalister får rösta fram (på den årliga orienteringsgalan – jag antar att årets blir digital på något sätt – brukar det dessutom delas ut ett tiotal mindre utmärkelser som alla kan rösta om via ett webbformulär, men det har vad jag sett inte kommit upp ännu). Åtta orienterare nämns i mailet från Svenska orienteringsförbundet, och man kan väl se dem som ett sorts nominerade/kandidater till priset även om journalisterna som röstar får rösta på vem de vill. Bakom givna namn som Tove Alexandersson och Gustav Bergman, som tog tre SM-guld var (några internationella mästerskap blev det ju inte annat än för skidorienterarna), finns två länsorienterare med: Martin Regborn och Marcus Jansson.
Regborn tog ju SM-silver bakom Bergman i sprint (en sekund från guldet!) och medeldistans och brons i långdistans, slog Mikael Abrahamssons 35 år gamla distriktsrekord på 10 000 meter och blev SM-åtta på samma distans, och var nia (åtta sekunder från SM-medalj) på terräng-SM.
Jansson tog två guld och ett silver på tre SM-tävlingar i mountainbikeorientering och blev dessutom 19:e på linjeloppet i cykel-SM. Ja, och i somras cyklade Garphyttekillen också 665,9 kilometer runt Östergötland på lite drygt ett dygn, bara sådär.
Vi som får rösta har en vecka på oss. Priset till årets orienterare har delats ut sedan 1948.

Niggli tog seger nummer 14 och 15 efter återkomsten (om jag räknat rätt …)

Hur många segrar i rad har egentligen Simone Niggli sedan hon återvände till Sverige för att bo här ett år med familjen och arbeta på Hallsbergs orienteringsgymnasium. Den frågan måste ställas efter att hon i helgen sprungit hem både Karlstadsklubben OK Tyrs båda tävlingar Lången (med nästan 20 minuters marginal till tvåan …) och Korten (med drygt 7,5 minuter), en lång- och en medeldistanstävling i skogarna strax norr om Karlstad i helgen.
Jag har hittat följande, men jag reserverar mig för att det inte är en fullständig lista:
9 augusti: OK Tisarens träningstävling.
22 augusti: Kolmårdsmedeln ”light” i Norrköping, medeldistans.
4 september: Natt-DM (före Lilian Forsgren).
12 september: Långdistans-DM.
13 september: Medeldistans-DM.
20 september: Kropps IF:s nationella i Nykroppa (sprang herrklassen, vann före maken Matthias Niggli).
26 september: Svartåfejden i Mjölby.
27 september: Kolbotten-OL i Åsbro (mixedklass, vann före Erik Lindgren).
3 oktober: Värmlandstrippeln i Grums, medeldistans.
4 oktober: Värmlandstrippeln i Grums, långdistans.
18 oktober: Höstmedeln i Norrköping.
19 oktober: Älgfritt i Norrköping.
24 oktober: Strängnäs höstmedel.
31 oktober: Lången i Karlstad.
1 november: Korten i Karlstad.
Minst 15 raka segrar alltså, trots två startar i herrklass och konkurrens av bland andra Lilian Forsgren som både tagit SM-silver och kommit med i landslaget i höst. Otroligt imponerande, för även om Niggli har 23 VM- och tio EM-guld på meritlistan (hon var sin tids Tove Alexandersson, en nivå över alla andra och med en enorm lägstanivå – två gånger tog hon guld i alla fyra grenar på VM) måste man komma ihåg att hon avslutade sin elitsatsning redan hösten 2013, för sju år sedan.
Det som jag tyckt varit lite tråkigt är att Niggli inte sprang någon SM-tävling i höst, och att hon nu dessutom missar sin enda chans i år att möta riktigt bra motstånd när Tisarjakten ställts in (hon var anmäld). Förhoppningsvis går det att arrangera större tävlingar till våren. Och så väntar vi ju på vinterns schema för Ullmax vinterserie (också känd som Nattcupen) som väl borde gå att arrangera coronasäkert.