Tisarjakten – elitstafetten i Hallsberg – coronainställd (liksom helgens orienteringsskytte)

Det blir ingen Tisarjakten, den elitstafett (följt av en medeldistans dagen därpå) som skulle arrangeras i skogarna utanför Hallsberg 14–15 november. Trots att arrangemanget kommit till som en konsekvens av coranan (i princip alla andra stafetter, från SM och Tiomila till Jukola och 25-manna, blev ju inställda i år) och enligt de restriktioner och riktlinjer som för närvarande gäller så sätter pandemin nu stopp också för den här tävlingen. Det kan inte ha undgått någon att andravågen just nu rullar in över Sverige och övriga västvärlden, och senaste dagarna har Folkhälsomyndigheten kommit med nya råd och avrådanden från tävling (och gemensam träning) i flera delar av Sverige. Det fick OK Tisarens styrelse att på torsdagskvällen fatta beslutet att ställa in Tisarjakten.
39 damlag och 41 herrlag var anmälda till lördagens stafett, 58 damer och 83 herrar till söndagens stafett. Bland dem Martin Regborn, Simone Niggli och Gustav Bergman.
Man får förmoda att de allra flesta av de här löparna därmed tävlat klart för säsongen – många orienterare (däribland Regborn och Bergman) deltog ju i friidrottens terräng-SM i helgen och hade Tisarjakten som sista tävling av hygglig kaliber.
Även helgens orienteringsskyttesprint (med elektroniskt skytte inne i Sydnärkehallen), dit 141 löpare var anmälda över två dagar (mest kända namnet var förmodligen Garphyttans Karin E Gustafsson, som figurerat i landslaget i mountainbikeorientering), ställdes på torsdagen in. Även de skulle ha arrangerats av Tisaren.
”Tråkiga beslut men vi vill ta vårt ansvar och inte riskera att fler blir smittade”, skriver styrelsen på Tisarens hemsida.

Klart med femte upplagan av Inneserien – premiär den 12 december (och de vann årets läskigaste orientering)

Det blir en Inneserien i vinter igen – för femte gången i ordningen. Serien är just en serie av medeldistanstävlingar under Tybblelundshallen under vintermånaderna, och har alla år bestått av lopp på 1 000, 2 000 och 3 000 meter (2016/17 också 1 500 meter, de två senaste omgångarna i stället en engelsk mil). Det speciella med serien är att alla deltagare tävlar mot varandra, på någorlunda lika villkor eftersom alla resultat omräknas enligt en speciell koefficienttabell som tar hänsyn till ålder och kön. Hela vinterns tävlingsschema är inte känt, däremot är det klart att den första deltävlingen sammanfaller med den sista av fem lördagstävlingar i Tybblundshallen (där de fyra första erbjuder grenarna 60 meter, längdhopp, höjdhopp respektive stavhopp/kula). Inneseriens premiär löps som alla de andra åren över 1 000 meter och kommer att gå av stapeln den 12 december.
RoseMarie Enmalm är den enda som vunnit Inneserien två gånger, men det är Marie Dasler som är regerande mästare (en viss Per Sjögren är ende mannen som lyckats vinna serien).

Tio bästa resultaten, i förhållande till ålder, i Inneseriens historia:
95,78: Håkan Eriksson, Malungs SFK, 9.26,20 på 3 000 meter som 59-åring 2020.
94,16: Håkan Eriksson, Malungs SFK, 9.30,93 på 3 000 meter som 58-åring 2019.
91,00: Marie Dasler, IF Start, 7.08,81 på 2 000 meter som 52-åring 2020.
90,15: Marie Dasler, IF Start, 5.40,32 på engelska milen som 52-åring 2020.
89,91: Marie Dasler, IF Start, 11.10,69 på 3 000 meter som 52-åring 2020.
89,86: IngMarie Johansson, 11.38,85 på 3 000 meter som 55-åring 2019.
89,78: Erika Bergentz 4.46,27 på 1 500 meter som 44-åring 2017.
89,67: Patrik Johanssons 2.50,15 på 1 000 meter som 51-åring 2016 (egentligen december 2015).
89,18: RoseMarie Enmalms 12.58,50 på 3 000 meter som 62-åring 2016.
89,06: Susanne Malmqvists 4.09,82 på 1 000 meter som 68-åring 2020 (egentligen december 2019).

Segrare i Inneserien
2015/16 (1 000, 2 000 och 3 000 meter):
 RoseMarie Enmalm (Patrik Johansson bäste herre).
2016/17 (1 000, 1 500, 2 000 och 3 000 meter): Per Sjögren (Catharina Wahlstedt bästa dam).
2017/18: Serien inställd.
2018/19 (1 000, mile, 2 000 och 3000 meter): RoseMarie Enmalm (Jonatan Gustafsson bäste herre).
2019/20 (1 000, mile, 2 000 och 3 000 meter): Marie Dasler (Rodney Hundermark bästa herre).

Fler tävlingsnyheter: Fjugestaloppet är den senaste i raden av långlopp att söka sanktion inför 2021, och därmed står det klart att deras femkilometerstävling kommer att arrangeras onsdagen den 26 maj. Det är ett hopp från första onsdagen i juni till sista i maj, och från vecka 23 till vecka 21. Det gör att tävlingen 2021 kommer gå tre dagar före Hälleforsterrängen (som flyttat åt andra hållet och tidigare legat en månad före Fjugestaloppet i planeringen). Klart också att ungdoms-friidrottstävlingen Närkespelen, i Hallsberg, kommer arrangeras den 18 september.

Halloween är ju, strikt sett, inte förrän på lördag, men redan på onsdagskvällen bjöd Karlskogaklubben OK Djerf, numera nästan traditionsenligt, in till den lekfulla orienteringstävlingen Halloween-natten, komplett med utklädda vålnader i skogen, vid Djerfstugan (nära Lakelodge, vid sjön Leken). Ett större gäng från KFUM Örebro var på plats, och på den långa banan var Anton Kruse och Lovisa Gustafsson snabbast. Av resultatlistan framgår dock inte hur skrämda de blev i skogen.

 

Valter Pettersson en av fyra nya i juniorlandslaget: ”Då är man också i toppen internationellt” (och klart med datum för Varvetmilen och Norasjön runt)

När Valter Pettersson för två veckor sedan vann junior-SM-guld i sprint var det länets första juniormedalj i orientering sedan Frida Johansson vann natt-SM i Östansjö 2017. I dag fortsätter Pettersson att skriva historia – som länets första i orienteringens juniorlandslag sedan Andrea Svensson 2015 (hon tillhörde landslaget i flera år, vann junior-VM-guld i stafett 2014, men 2015 var hennes sista år). Tisarenlöparen från Åsbro är ett av fyra nya namn som tar plats i den 2021-trupp som förbundskapten Kalle Dalin presenterade på tisdagen.
Övriga nya namn är Hakarpspojkarnas Hilda Holmqvist Johansson och Emma Ling och OK Löftans Jesper Johansson. Sex namn kvarstår i truppen från 2020.
– De som är med i truppen har visat att de är med och slåss i toppen på våra SM-tävlingar och då är man ju också i toppen internationellt. Det tycker jag att vi visat med att vara bästa nation både på JVM och JEC förra året. När vi summerar 2021 hoppas jag att många vågat spänna bågen med landslagströjan på. Några har kanske lyckats och några inte, men min stora förhoppning är att alla har fått värdefulla erfarenheter som gör dem till en lite bättre orienterare, säger Dalin till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Pettersson fyller 19 nästa år, så han skulle normalt inte vara aktuell för europeiska ungdomsmästerskapen (som motsvarar de svenska klasserna för yngre juniorer, alltså H18 och D18), de hade han med stor sannolikhet blivit uttagen till om de inte blivit coronainställda i år. Men att juniorerna drabbas extra hårt av inställda mästerskap (eftersom de blir äldre) gör att arrangörerna justerat åldersklasserna så att löpare födda 2002 får springa i 18-årsklasserna och löpare födda 2000 får springa i 20-årsklasserna vid det uppskjutna junior- och ungdoms-EM:et som avgörs i Ungern 24–26 april (definitivt besked om det går att genomföra tävlingarna då ska komma i januari).
Dessförinnan ska Sverige skicka en stor trupp, 24 löpare, till europeiska ungdomscupen i Belgien 3–5 april. Där kommer Pettersson, som alltså är född 2002, däremot att få springa i H20-klassen (där har man löst problemet med inställda tävlingar i år genom att lägga till en extra klass endast för löpare födda 2000).
Junior-VM (som verkar använda den vanliga begränsningen – en juniorklass med löpare som som äldst får fylla 20 under innevarande år) avgörs i Turkiet 11–16 juli, och sedan avgörs 2021 års europeiska ungdomsmästerskap (som Pettersson inte får springa, till skillnad från det i Ungern som strikt sett är 2020 års mästerskap som flyttats) i Litauen 19–22 augusti.

Varvetmilen, seedningstävlingen för Göteborgsvarvet som arrangeras på ett 20-tal platser runtom i Sverige, i samarbete med lokala klubbar (som Vårruet och Blodomloppet), var i år en av de första tävlingarna som fick dra i handbromsen och ställa in på grund av coronapandemin. Tävlingen i Örebro, som avgörs på en snabb asfaltsslinga på Väster, skulle ha avgjorts den 22 mars, men av det blev inget. Nu har nästa års datum offentliggjorts i och med att arrangörerna sökt sanktion, och det är söndag den 21 mars som gäller.
Fler nya datum att skriva in i kalendern: Fröviloppet arrangeras som vanligt lördagen vecka 24 (den 19 juni nästa år), Dalenrundan i Brevens bruk avgörs fjärde söndagen i juli (den 25 juli), Norasjön runt en andra lördagen i september (den 11 september) och Kilsbergsleden på alla helgons dag (lördagen den 6 november) och ungdomstävlingen GIF-spelen, som åtminstone brukar innehålla någon medeldistanslöpning, avgörs den 22 maj.
Därmed finns 26 tävlingar (23 långlopp, om man räknar Semesterhalvmaran och Sommarmilen som separata arrangemang, två stafetter och så GIF-spelen) i Närkes friidrottsförbunds kalender, med fyra dagar kvar av den ordinarie sanktionsperioden.

Dubbla sjukdomar kostade KFUM Örebro två SM-medaljer (kanske …) – men Wiker fixade ett silver

I går var Martin Regborn bara åtta sekunder från SM-medalj över terräng-SM:s korta distans, fyra kilometer. När den längre, tio kilometer, avgjordes på söndagen blev även avstånden större. Regborn, som egentligen är orienterare, tog en stabil elfteplats men var nu en minut och 17 sekunder bakom Samuel Tsegay, Hälle, som vann och 43 sekunder från Emil Millán de la Oliva, Eskilstuna, som tog sista pallplatsen. Örebroarens tid var 32.03 över i kilometer terräng, att jämföra med 31.42 över samma distans när han vann långa terräng-DM i Åsbro förra lördagen (även om två terrängbanor aldrig går att jämföra med varandra …).
Regborns nye klubbkompis William Lind efteranmälde sig och blev 25:a på 32.55. Återstår att se när orienteraren, som tävlar för Malung när han har karta i hand, härnäst dyker upp i KFUM Örebro-dressen.
De tre länslöparna (i ordets vidare bemärkelse) i damklassen var tätt samlade i resultatlistan: Louise Wiker (fostrad i Hällefors) 15:e, Johanna Eriksson (fostrad i Zinkgruvan) 17:e och Liduina van Sitteren (Örebro AIK) 18:e på 38.11, 38.20 respektive 38.33. Meraf Bahta vann på 35.00, Anastaisia Denisova tog sista pallaplatsen på 36.28.
På lagsidan fanns på förhand möjligheter till medalj både i P19- och M22-klasserna för KFUM Örebro, men Wilhelm Bergentz och Axel Sandberg åkte på sjukdomar, och därför fick klubben inte ihop något lag alls på söndagen (herrlag, som på lördagen, blev det ju inte trots att Lind efteranmälde sig eftersom Gustafsson istället sprang i M22 nu).
I M22-klassen hade ett topp 20-resultat krävts av Sandberg för medalj, vilket inte känns omöjligt med tanke på hans form på slutet. Jonatan Gustafsson blev åtta, 46 sekunder bakom segrande Samuel Fitsumbrhan, Hälle, och 40 sekunder från medalj (Jonatan hade 26.27 över åtta kilometer, medan William Wickholm blev 20:e, 1.33 bakom sin klubbkompis.
I P19 hade Bergentz behövt vara topp 17 för medalj, vilket känns nästan givet att han skulle ha varit med tanke på att han slog lagkompisen Noha Olsson med 1.40 i långa terräng-DM förra helgen (över tio kilometer) och Olsson nu blev tia på 20.58 över sex kilometer, 1.04 bakom segrande Shamarke Ahmed, Hälle, och 53 sekunder från medalj. Tredjelänken i laget, nyförvärvet Kevin Bodén, gjorde en stabil insats som 28:a. Ja, det är rentav troligt att KFUM hade blivit tvåa bakom Hässelby med Bergentz i laget, för det hade krävts att även han blivit topp tio.
Bästa länslöpare i P19-klassen blev ändå Tisarens Valter Pettersson med en åttondeplats, två placeringar och tio sekunder före Olsson (han var drygt 40 sekunder bakom på terräng-DM förra helgen).
På herrsidan hade KFUM behövt en topp 25-löpare till för att ta en SM-medalj i dag.
På damsidan kom dagens enda medalj till länet – ett silver till Louise Wiker som var tredjelänk i Hässelbys lag med Sarah Lahti och Sanna Mustonen. Det var den Hälleforsfostrade löparens sjunde lag-SM-medalj i terräng, alla för Hässelby. Hon har också tre individuella brons från 2011 och 2016.

I Strängnäs höstmedel förlängde Simone Niggli sin helt otroliga segerrad (jag ska sätta mig någon dag och räkna ut hur många tävlingar hon vunnit sedan hon kom tillbaka till Sverige för ett läsår som lärare på orienteringsgymnasiet i Hallsberg) med en vinstmarginal på över åtta minuter (över 4,7 kilometer orientering) till tvåan.

Lilian Forsgren tillbaka i landslaget: ”Har en hög potential och kan prestera när det gäller som mest” (Och klart med ny nattrail i Garphyttans nationalpark)

Lilian Forsgren tillhörde olika grupper inom det svenska orienteringslandslaget under sex raka säsonger, från 2012 till 2017, och tog ett EM-silver (hon deltog i tre raka EM), en seger i världscupen, en femteplats på VM och tre student-VM-guld. Men inför 2018 åkte hon ur, och nu har hon under tre säsonger fått sy ihop sin elitsatsning – som hon kombinerat med att doktorera på Chalmers – utanför de trygga, blågula ramarna.
Men efter det något överraskande SM-silvret i medeldistans, där hon endast tog stryk av superstjärnan Tove Alexandersson, i september så belönas 30-åringen från Hallsberg, som fortfarande tävlar för moderklubben OK Tisaren, på torsdagen med att åter plockas in i landslagsvärmen. När förbundskaptenen tillika örebroaren Håkan Carlsson tog ut 2021 års landslag valde han fyra damer och fem herrar i A-truppen (bland dem förstås Martin Regborn, örebroaren som tog två SM-silver och ett brons på tre tävlingar i år) och sex damer och lika många herrar i ett utvecklingslandslag där Forsgren får en av platserna.
– Samtliga fem (Forsgren, Axel Grankvist, Henrik Johannesson, Jens Rönnols och Emma Bjesmo) som tillkommit till 2021 visade på höstens SM-tävlingar att de har en hög potential och kan prestera när det gäller som mest. Jättekul att se deras insatser där. Det ska bli väldigt spännande att följa dem framåt under kommande säsong, säger Carlsson i ett pressmeddelande.
William Lind, som på lördag gör debut för KFUM Örebro i friidrottssammanhang (på terräng-SM) men som kommer fortsätta att springa sin orientering för Malung, och ex-Tisaren-löparen Johan Runesson får däremot lämna landslaget.
– Det är aldrig enkelt att ställa duktiga löpare utanför landslaget. Både William och Johan är dock rutinerade och vet vad som krävs för att prestera i världstoppen. Jag tror att de kan bedriva en bra satsning oavsett landslagsuttagningen och hoppas och tror att de ändå kommer att göra ett engagerat jobb mot internationella tävlingar nästa år, säger Carlsson i pressmeddelandet.
Om pandemin och restriktionerna tillåter väntar både ett allround-VM, med fem discipliner, och ett sprint-EM, med tre distanser, under 2021.

Ytterligare fyra löptävlingar i distriktet har nu sökt sanktion för 2021 och därmed presenterat sina datum: Nora marathon, som förmodligen åter kommer ha DM-status (det avgörs ju inga andra maratonlopp i distriktet), kommer återigen gå den tredje lördagen i mars (den 20 mars 2021), klassiska Wedevågsloppet avgörs lördagen i vecka 18 (den 8 maj), Stripastafetten hamnar en helg tidigare (första i stället för andra lördagen i augusti) och krockar därmed inte med Svartåloppet, och Sylvesterloppet avgörs förstås den 31 december (det återstår att se vad som händer med årets lopp i Nora).
Redan den 29 november blir det dock löpning i distriktet (ja, dessförinnan har vi ju Kilsbergsleden och Markanatten trailrun, förstås), när andra upplagan av Lanna night trail – eller Mörkertrail vid nationalparken, som årets tävling officiellt heter – kommer att avgöras. Det hintade arrangörsklubben Trail and run om på instagram i kväll. Efter tre tävlingar med start och mål vid Lanna badgruva blir det nu en tävling i Garphyttans nationalpark. ”Möt några av Kilsbergens finaste stigar i pannlampans sken”, skriver de.

Stort intresse för Tisarens elitstafett – och Niggli får äntligen tufft motstånd.

Det börjar redan ticka in en hel del anmälningar till Tisarens elitstafett och den efterföljande medeldistansen som annonserades förra veckan, har ett första anmälningsstopp måndag den 2 november och avgörs helgen 14–15 november. Max 45 lag (eller så) på herr- respektive damsidan i stafetten har det sagts från arrangören, och redan nu är 27- dam och 30 herrlag anmälda. Inget Stora Tuna än, förvisso, men väl IFK Göteborg, Södertälje-Nykvarn, Malung, IFK Lidingö, Pan-Kristianstad, Järla och så vidare. Bland lokala klubbar finns både Hagaby och KFUM Örebro (båda i båda klasserna) med.
Och individuellt får vi äntligen se Simone Niggli mot Sverigeeliten (åtminstone delar av den; Johanna Öberg, Lisa Risby, Emma Bjessmo och förhoppningsvis några till) i söndagens medeldistans där även Martin Regborn (och Milans Josefin Erlandsson) är anmäld. Niggli har ju radat upp segrar på lokala tävlingar, utan jättemycket konkurrens (utom i natt-DM då hon besegrade Lilian Forsgren). Det kommer bli en rolig avslutning på en komprimerad och internationellt sett helt inställd orienteringssäsong.

Rekordtidigt Vårruset i Örebro 2021 – om pandemin tillåter (och Fahlin bekräftar att säsongen är över: ”Ett gemensamt beslut”)

Vårruset kommer, om pandemin tillåter, att arrangeras rekordtidigt i Örebro 2021. Tävlingen brukar alltid arrangeras under andra halvan av maj, men när nu sanktionsansökan för nästa års lopp lämnats in har arrangörerna (en central kommitté med lokal hjälp från KFUM Örebro) valt torsdagen den 6 maj som datum. Gubbracet, KFUM Örebros egen tävling på samma bana som till skillnad från Vårruset riktar sig till män, kommer att gå dagen innan, onsdagen den 5 maj (det har alternerats lite under åren, med Vårruset eller Gubbracet/Grabbhalvan dagen före den andra, och även veckodagarna har skiljt sig åt – det är Vårruset centralt som styr mycket av det där).
När jag för en vecka sedan gick igenom de dittills inkomna sanktionsansökningarna fanns bara fem lopp i kalendern (Startmilen, Vintrosaloppet, Svartåloppet, Blodomloppet och Hostruset) – nu har ytterligare 13 tillkommit. Örebro AIK halvmaraton kör som vanligt onsdagen, elva dagar efter Startmilen (i det här fallet den 21 april) och Kumla stadslopp den sista lördagen i april (24 april). Spartacusstafetten återuppstår efter ett år i träda (ej på grund av coronapandemin) och avgörs söndagen den 16 maj medan Hälleforsterrängen tar ett rejält skutt åt andra hållet (jämfört med Vårruset) och landar lördagen den 29 maj. Lindesjönloppet avgörs som vanligt på nationaldagen (tisdagen den 6 juni) och dubbelarrangemanget Semesterhalvamaran/Sommarmilen den tredje lördagen i juli (den 17 juli). Stripastafetten är planerad till lördagen den 7 augusti, Östansjöloppet går tre veckor senare (den 28 augusti), Åstadsloppet andra lördagen i oktober (den 9 oktober) och Kilsbergsleden på den avslutande lördagen på höstlovet (den 6 november).
På orienteringssidan finns än så länge i kalendern för 201 Tisarträffen 8–9 maj, Närkekvartetten 13–16 maj (Kristi himmelsfärd), och skogs-DM-tävlingarna (medel- och långdistans i Lindesberg 4–5 september, natt i Garphyttan 10 september och stafett i Tisarens regi 12 september).

I dag hade Emilia Fahlin ett nytt hjälpryttaruppdrag när Brugge–De Panne avgjordes i Belgien. Uppdraget var att hjälpa fram Eugénie Duval till slutet av tävlingen, och hon fick också med sig Clara Copponi till den 24 cyklister starka klunga som gjorde upp om det i slutet. Efter allt jobb med att ta vind, positionera lagkompisar och kontra attacker orkade Fahlin själv inte gå med i tätgruppen när den stora klungan sprack upp i kantvinden med 18 kilometer kvar, och hon rullade i mål i en större klunga drygt 1,5 minuter bakom segrande Lorena Wiebes (Jolien D’Hoore var först i mål men blev deklasserad efter en trängning på upploppet; Duval gav vad hon hade i spurten och nådde en tiondeplats, Copponi blev 13:e).
Jag pratade med Fahlin efteråt för en artikel ni kan läsa här, men i det läget hade hon och teamet inte fattat det slutgiltiga beslutet som kommunicerades i ett pressmeddelande från Vårgårda CK senare under kvällen: Tisdagens tävling blev säsongens sista för Fahlin, hon står över både Bretagne tour 28 oktober–1 november och Madrid challenge 6–8 november.
– Vi har tagit ett gemensamt beslut att jag åker hem till Sverige och börjar ladda om inför nästa år i stället för att köra några fler tävlingar. Nu behöver jag komma till ro och bygga för nästa år. Jag vet att jag har kapacitet att vara med där framme när allt stämmer, säger Fahlin i pressmeddelandet.
Fahlins 14:e säsong som proffs har varit strulig, med coronapandemi, skadekänningar och bruten hand. Hon hann bra med 17 tävlingar, men fick i varje fall med sig ett SM-silver och, framför allt, en topp åtta-placering på världstouren genom sjundeplatsen i La Course – vilket bör uppfylla SOK:s kriterium för OS-deltagande nästa år. Fahlin har kontrakt med FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope över 2022.

Så hade det gått – om långloppscupen hade avgjorts (och Nigglis segerrad förlängdes dubbelt)

Hur hade det gått i långloppscupen i år, om den inte blivit inställd? Ja, den frågan har jag givetvis ställt mig. Av 26 individuella tävlingar som skulle ha avgjorts har trots allt åtta avgjorts (fem DM-tävlingar, Rusakulan vertikal, Östansjöloppet och Hostruset), och ytterligare två (Kilsbergsleden och Lucialoppet) finns kvar på programmet. Det innebär totalt tio tävlingar.
Så jo, jag tog och räknade ut cupsammanställningen, så som den hade sett ut om tävlingarna avgjorts och det hade räknats poäng som vanligt. Och föga förvånande hade Liduina van Sitteren redan avgjort och säkrat sin tredje raka seger (det gjorde hon redan när hon vann Hostruset). Frida Nilsson är lika väntad tvåa, men faktiskt bara fyra poäng före Therese Persson.
På herrsidan har fyra löpare chans på totalsegern med tolv poäng kvar att springa om, men Per Arvidsson har ett klart grepp om sin tredje raka seger på 29 poäng, och behöver bara ta tre till (en fjärdeplats eller en femte- och en sjätteplats) för att helt säkra. Bakom finns två som som är tio poäng efter: Mattias Nätterlund och Gustaf Leonardsson som behöver två andraplatser eller en första- och en tredjeplats för att gå om, om Arvidsson nollar.
Fem av sex DM-tävlingar har ju gått att avgöra (halvmaraton-DM blev inställt, för inget halvmaraton sprangs i länet i år), och van Sitteren tog hem de fyra hon ställde upp i, Frida Nilsson den hon missade (korta terräng-DM). På herrsidan har fem DM-tävlingar sett fem olika segrare i Leonardsson (maraton), Tim Sundström (10 000 meter), William Wickholm (5 000 meter), Valter Pettersson (kort terräng) och Martin Regborn (lång terräng).
För att få ta emot pris krävs normalt sett i cupen att man sprungit minst sex av tävlingar, vilket ytterst få gjort ännu (men många har gjort minst fyra och har fortfarande chansen med två tävlingar kvar).

Några orienteringstävlingar från helgen:
** Elvalänslöpare sprang ungdoms-SM i sprint i Falun i söndags, och klart bäst lyckades Tisarens Emil Larsson (tolva i H16, 46 sekunder bakom segrande Elias Nordberg, Göteborg-Majorna, och 38 sekunder från medalj) och Garphyttans Måns Bergqvist (14:e i H15, 1.29 bakom segrande Simon Corneliusson, OK Löftan, och 57 sekunder från medalj). På söndagen blev Bergqvist sexa i H15-klassen i en medeldistans, 1.32 bakom segrande Isak Eskilsson, Hakarpspojkarna.
** Utanför Norrköping fortsatte Simone Niggli sin segerrad genom att vara helt överlägsen i ett par medeldistanstävlingar: Seger med drygt fem minuter i Höstmedeln på lördagen och med nästan åtta i Älgfritt på söndagen. På lördagen hade hon sällskap på pallen av Lovisa Persson (trea) och Johan Aronsson (segrare i herrklassen) och på söndagen av Erik Fernlund (trea av herrarna).

Inget Euromeeting – men säsongens största stafett avgörs i Hallsberg: ”Bjuda på något som det inte funnits så mycket av”

I går kom beskedet – det blir inget Euromeeting heller. Alla andra internationella orienteringstävlingar 2020 – från VM och EM via världscupen till ungdoms- och juniormästerskap – var ju redan inställda, men i Tjeckien hoppades arrangörerna in i det längsta på att kunna hålla tävlingar, och det har bara gått veckor sedan programmet utökades med sprintdistanserna. Ja, årets Euromeeting såg ut att bli säsongens fetaste drabbning med alla världens topporienterare på plats (helt olikt det urvattnade B-VM som det brukar vara), men nu blir det … inget alls.
”Efter beskedet om nya covid-19-restriktioner från Tjeckiens regering i går kväll så vill vi inte förlänga osäkerheten, och därför blev vi tvungna att ta det tråkiga beslutet att ställa in”, skriver arrangörerna i ett pressmeddelande och refererar till nya regler som gör det olagligt för mer än sex personer att samlas. Tävlingarna skulle ha hållits 28 oktober–1 november med sprint, medeldistans och långdistans.
Martin Regborn var given i det svenska laget, och Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund troliga deltagare inte minst som Sverige planerade att skicka en stor trupp till årets enda landslagsuppdrag (man kan ju tänka att ett inställt Euromeeting öppnar upp för många orienterare att istället delta i friidrotts terräng-SM).
Tjeckerna får nu i stället ladda om för att hålla ett utökat VM 3–9 juli nästa år (från början skulle det bara ha bestått av skogsdistanserna, nu blir det även sprint och sprintstafett).

Men det kommer ändå bli orientering långt in i november – och av bra kvalitet, i länet. På onsdagen kom nämligen nyheten om att OK Tisaren, med Matthias Niggli i spetsen (han bor ju i Hallsberg ett år tillsammans med Simone och resten av familjen, och är mångårig tränare och ledare i schweiziska orienteringsförbundet), kommer att arrangera säsongens största stafett. Stafett-SM, Tiomila, Jukola, 25-manna och nästan alla andra stafetter (utom mixedstafett-SM, som ju avgjordes i Örebro i söndags) har blivit inställda, men nu bjuder Tisaren in till en elitstafett i Hallsberg den 14 november.
– Tanken från vår sida är att bjuda på något som det inte funnits så mycket av i år. Nästan inga stafetter har blivit av, säger Matthias Niggli i ett pressmeddelande och fortsätter, apropå att maximalt 45 lag får delta:
– Vi har satt den begränsningen för att det ska vara max 50 personer samtidigt i skogen. Därför har vi sagt 45 lag.
Damernas stafett kommer bestå av tre sträckor i dagsljus, herrarnas fem i skymning respektive natt.
– Varför damerna inte springer natt är för att damerna annars inte har någon växling där man springer natt på varken SM, Tiomila och så vidare. Så vi kör som det brukar gå till på de stora stafetterna. Därför tänker vi att damerna kör först och sedan herrarna, som annars springer många nattstafetter, säger Niggli som motiverar anledning till tre- respektive femmannalag med att det finns fler ”manliga orienterare som kan tänkas vilja springa”.
Dagen därpå, den 15 november, kommer en individuell medeldistans att arrangeras i samma terräng.

Tisaren kunde inte försvara SM-medaljen (bildextra från sprintstafetten!) – Fahlin i hjälpryttarroll i Gent–Wevelgem

Förra året tog Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren silver på sprintstafett-SM, men när årets tävling avgjordes i området runt Sörbyvallen i Örebro på söndagen lyckades det till hälften nya Tisarenlaget inte försvara pallplatsen.
Ellinor Tjernlund, som kom in i laget när stjärnan Lilian Forsgren kastade in handduken på fredagen (på grund av ett infekterat sår som gjorde ena foten obrukbar), gjorde förvisso en stark förstasträcka och växlade som fyra, bara elva sekunder från tät (och 46 före Stora Tuna, som sedermera vann). Men 18-årige Valter Pettersson, som tog SM-guld i H18 i lördagens individuella sprint, var något nummer för liten mot den absoluta Sverigeeliten och tappade 1,5 minuter på sin sträcka (Daniel Attås, som Pettersson ersatte i förstalaget, hade 55 sekunder bättre löptid för Tisarens andralag på samma sträcka). Pettersson skickade ut Oskar Andrén som 14:e lag, och han sprang upp Tisaren till sjunde plats via en fin sträcka där han bara tappade 30 sekunder mot Gustav Bergman. Ankaret Josefin Tjernlund tappade en placering på sista, och i mål var Tisaren åtta, 2.23 bakom Tove Alexandersson som sprang hem guldet åt Stora Tuna.
Gustav Hindér stämplade fel för Tisarens andralag, på tredjesträckan, och Karin Lindgren gjorde detsamma för KFUM Örebros lag i B-finalen (Jonatan Gustafsson och Melker Forsberg hade båda näst bästa löptid på sina sträckor där).
Jag var på plats på tävlingen och snackade med Valter och Josefin för en text som ni kan läsa här. Pettersson funderade på att springa långa terräng-DM (hemma i Åsbro på lördag) och/eller terräng-SM medan Josefin hoppades att Euromeeting kommer bli av och att hon i sådana fall får en plats i den svenska truppen.

Ellinor Tjernlund gjorde en finfin insats på förstasträckan för Tisaren och skickade ut Valter Pettersson som fyra. Foto: Jonas Brännmyr
Andrea Svensson sprang förstasträckan för Tisarens andralag. Foto: Jonas Brännmyr
Blott 18-årige Valter Pettersson tog plats i Tisarens förstalag för första gången på en SM-stafett men kände själv att han inte hade fart för att utmana Sverigeeliten. Än. Foto: Jonas Brännmyr
Daniel Attås var petad ur Tisarens förstalag, men sprang i B-laget och var 55 sekunder snabbare än ersättare på samma sträcka. Foto: Jonas Brännmyr
Oskar Andrén, som bor i Norge men som rest hem för sprint-SM, sprang upp Tisaren till en sjundeplats med en bra tredjesträcka. Lördagen blev inte lika kul för Andrén, som hade strul med stämplingspinnen i kvalet och missade A-finalen (han tog revansch med seger i B-finalen). Foto: Jonas Brännmyr
Gustav Hindér stämplade fel på tredjesträckan, så Tisarens andralag blev diskat. Foto: Jonas Brännmyr
Oskar Andrén skickar ut Josefin Tjernlund på sistasträckan. Foto: Jonas Brännmyr
Lovisa Persson sprang fjärdesträckan i B-laget. Foto: Jonas Brännmyr

Nere i Belgien hade Emilia Fahlin en hjälpryttarroll i världstourcomebacken efter handskadan, men ingen i FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope hade tillräckligt bra ben för att gå med tätklungan i stenhårda Gent–Wevelgem. Över de mest tuffa sektionerna på banan utkristalliserades en tätgrupp med en handfull riktigt starka namn (Jolien D’Hoore, Lotte Kpecky, Lisa Brennauer, Lizzie Deignan …) och de höll undan till mål där D’Hoore spurtade starkt till en hemmaseger. FDJ:s norska löfte Stine Borgli fanns med i en lite större klunga därbakom, som nästa kom ikapp. Fahlin fanns i tredjeklungan, knappt fyra minuter bakom, och klockades som 43:a i mål (i samma grupp fanns 19-åriga Julia Borgström från Skanör, som gör sin första säsong som proffs).
På söndag väntar Flandern runt för Fahlin, en tävling som är minst lika hård men som brukar vara en av hennes favoriter under vårsäsongen (nu är den på grund av coronaskäl flyttad till hösten).