Fahlin försökte få till utbrytning i Vallonska pilen – Regborn skadad och missar EM

Emilia Fahlin kände sig rejält sliten redan på förhand men gjorde ändå jobbet hon var satt att göra i La Flèche Wallonne, Vallonska pilen, i dag. Lagets italienska stjärnskott Marta Cavalli, som var sexa på Flandern runt, kastade in handduken före start, och därför omfördelas hjälpryttarrollerna något. Fahlin fick uppdraget att täcka tidigare utbrytningar (hon försökte även skapa en egen, men de andra topplagen släppte inte iväg henne) och sedan hjälpte hon lagets kapten Cecilie Uttrup Ludwig till bra positioner i klungan inför de fyra första stigningarna. Sedan tog kraften slut, och Fahlin rullade med i en grupp långt bak tills hon valde att svänga av och kliva av inför den avslutande klättringen uppför Mur de Huy, två kilometer från målet på toppen. Uttrup Ludwig var med längst fram halvvägs uppför den backen, men fick ge sig när Katarzyna Niewiadoma attackerade. En attack som inte höll – Anna van der Breggen visade sig till sist ändå vara starkare, och med två sekunders marginal tog hon sin sjunde raka seger i tävlingen. Danskan blev åtta, 32 sekunder bakom (Évita Muzic och Brodie Chapman var de hjälpryttare som hängde med längst, till tredje sista backen, och blev 20:e respektive 22:a i mål). Jag snackade med Fahin om allt det där (för en artikel ni kan läsa här), men fokuserade mest på hur hon nu lägger upp planerna inför OS (nästa tävling blir Navarra women’s elite classic 13–14 maj).
Jag frågade också om söndagens insats i Amstel gold race, där Fahlin också fick kasta in handduken rätt tidigt:
– Jag var medvetne om att den nya bansträckningen inte passade mig riktigt lika bra, så jag hade inte samma fokus på det racet som jag hade haft annars. Jag fick möjlighet att försöka se om det ändå gick att gå för det, men jag hade inte als benen. Det var ingen bra dag, varken för laget eller för min egen del. Jag satt med fint, positionerna mig väl och var vaken, vilket gjorde att jag kom med längre än om jag inte gjort det, men totalt sett var det ingen bra dag, sa Fahlin om den insatsen.

I går pratade jag med Martin Regborn om den skada som hållit honom borta under inledningen av orienteringssäsongen, och som gör att han inte kommer till start i helgens tävlingar i Norrtälje (EM-test och knockout-SM). Det visade sig vara värre än jag hade en aning om – en stressfraktur i korsbenet, längst ned i ryggraden, mellan höftbenen, som gör att han till att börja med missar EM i Schweiz i maj och att även VM i Tjeckien i juli är i fara. Läs artikeln här.

Och på tal om artiklar, ni har väl inte missat mitt reportage om Fanny Schulstad? I morgon kommer dessutom en längre artikel om Anna Carlsson inför helgens rekordförsök på Bergslagsleden.

Tjernlunds SM-silver, Danielssons SM-bragd och Olssons mäktiga milpers (helgen i ett nötskal)

Det har varit en händelserik helg där jag jobbat lite för mycket med andra saker för att riktigt hinna blogga. Men vi tar det i lite snabb takt:
** Josefin Tjernlund tog i dag SM-silver i orienteringens ultralånga distans i Västervik. Det var hennes tredje SM-medalj (brons i långdistans 2017, silver i sprintstafett 2019) och det kom efter att hon bitit sig fast i tätklungan (bakom Alva Olsson, som kom loss) trots att benen inte kändes superbra och sedan, efter drygt två timmar och 17 minuter, spurtat ned de andra fem, däribland tvillingsystern Ellinor som tog fjärdeplatsen. Jag pratade med Josefin efteråt, för en text ni kan läsa här. På herrsidan tog Jonatan Gustafsson en finfin sjundeplats, starkast bakom Gustav Bergman, som vann med nästan 1,5 minuter, och en femmannagrupp där bakom.  Dagen innan var Lilian Forsgren, som stod över söndagen SM-tävling, starkast i medeldistanstävlingen i samma terräng som inledde elitseriesäsongen. Hon blev femma, med Andrea Svensson (som inte heller sprang på söndagen) två placeringar bakom sig medan systrarna Tjernlund återfanns först på 15:e och 16:e palts (Ellinor före Josefin den gången). Oskar Andrén bäste länslöpare på herrsidan med en 21:a-plats där.
** Filip Danielsson gjorde sitt livs överlägset bästa SM-tävling och en av de starkaste över huvud taget när han blev femma på femmilen i Kalix. Ett tag såg det rent av ut som om han skulle kunna utmana en trött Johan Häggström om bronset, men Danielsson hade inget kvar i tanken på slutet (Jens Burman tog guldet före Wiliam Poromaa). Jag pratade med Danielsson efteråt, för en artikel om en stökig vinter som fick ett fint slut. Axel Ekström blev 13:e, åtta minuter bakom Burman på den mycket utslagsgivande banan (1 710 höjdmeter och sugande snö), men fick ändå med sig en bronsmedalj hem eftersom han tillsammans med IFK Mora-kompisarna Gustaf Berglund (sjua) och Eddie Edström (17:e) fick den tredje bästa sammanlagda tiden av alla föreningar. Garphyttans Adam Gillman blev 23:a i det som var den definitiva avslutningen på årets skidsäsong.
** Hemma i Örebro sprangs på lördagen säsongens första testlopp i Mikael Kroons regi, tio kilometer landsväg på milseriens gamla bana på Väster. Wilhelm Bergentz var allra snabbast med 31.37, men träningskompisen Noha Olsson förmodligen gladast av alla eftersom han sprang tre minuter snabbare än han tidigare gjort på milen när han gick in som tvåa på 31.57. I vanliga skor. ”Skriver du något vill jag ha med ’bojkott från kolfiber’”, skriver Olsson till bloggaren och tillägger: ”Jag brukar säga: ’En löpare ska springa med drömmar i sitt hjärta, inte kolfiber i sina skor.’” Även Axel Sandberg (32.06) och Cimmie Wignell (32.22) sprang snabbare än de någonsin gjort tidigare på milen. Sandberg var tredje snabbast, Michael Weldai (32.11) fyra och Jonas Nilsson (32.20) femma. Även Jack Karlsson (33.33), Per Sjögren (34.29) och Fredrik Johnsson (34.34) gick under 35 minuter. Fanny Schulstad var ensam dam till start och gjorde 36.40 med Erik Anfält som hare. Totalt var 17 löpare med, och alla gick under 38.30.

Noha Olsson efter ett mäktigt pers. Foto: Mikael Kroon

VM-åkaren kroknade när länet kunde fått första SM-medaljen – och de startar i elitseriepremiären i orientering

Filip Danielsson såg till att hans Bore var med i ledargruppen, mindre än två sekunder bakom Viktor Brännmarks Piteå i ledning och i rygg på Gustav Nordströms Borås, när han skickade ut VM-sprintern Anton Persson på den sista sträckan i dagens sprintstafett-SM i Kalix (som vi sände på na.se). Det kunde ha blivit den första senior-SM-medaljen för den här generationen av länsåkare, men Persson hade inget kvar i tanken efter en brutal fjärdesträcka och fick släppa tättrion direkt, och blev därefter uppkäkad av klungan bakom i snöyran i Kalix. I mål som nia av tio lag i finalen, 36 sekunder från medalj.
Garphyttans lag, med Marcus Lennartsson och Adam Gillman, hade 15:e tid i kvalet och var runt 20 sekunder från final (de körde i den långsammare semifinalen varifrån bara topp tre avancerade, från den snabbare gick sju vidare – tre plus fyra bästa tiderna).
SM avslutas med tremil för damerna och femmil för herrarna på söndag.

I morgon är det dags för elitseriepremiär i orientering, och utan Martin Regborn på startlinjen (rehabar höften) är Gustav Bergman förstås en ännu större favorit än vanligt på medeldistansen i Västervik. Länslöpare till start, med starttider: Anna Hallmén (10.30), Linnea Claesdotter (11.26), Lovisa Persson (11.30), Andrea Svensson (11.54), Ellinor Tjernlund (11.56), Josefin Tjernlund (12.10), Lilian Forsgren (11.14), Daniel Martinsson (10.33), Oskar Andrén (10.47), Filip Jacobsson (10.57), Jonatan Gustafsson (11.17) och Gustav Hindér (11.21).
Största förhoppningarna finns naturligtvis på damsidan med Forsgren, tillbaka i landslaget, som största utmanare till toppnamn som Karolin Ohlsson, Sara Hagström, Alva Olsson och Johanna Öberg (Tove Alexandersson står över). Plus systrarna Tjernlund, naturligtvis. Dagen efter väntar ultradistans-SM, men utan Forsgren.

Anmälningslistorna till dubbla SM-helgen klara (Regborn saknas, rehabar höft) – NA sänder skidtävlingarna där Filip Danielsson har medaljchans

(UPPDATERAD 11.00 7 APRIL) Orienterarna inleder sin säsong med Sverigecuppremiär på lördag och SM i ultralångdistans på söndag, båda i Västervik, medan längdskidåkarna avslutar sin med SM i Kalix torsdag–söndag. För båda idrotterna gäller precis som för all annan sport i Sverige just nu att bara elitidrottare får tävla. Det gäller tillspetsade SM-fält och inga juniorklasser.
I orienteringen har man bestämt att max 75 damer och 75 herrar får starta, och utifrån det har en rankningslista upprättats. På damsidan har bara 48 löpare anmält sig till söndagens SM-distans, vilket innebär att alla får starta. Bland dem Linnea Claesdotter,  bredd- och motionsutvecklare på Svenska orienteringsförbundet som tydligen bytt IFK Lidingö mot OK Tisaren i vinter (en övergång som jag helt bommat). Men också mer välbekanta namn som Tisarens Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund och Lovisa Persson och förra Tisarenlöparen Julia Lauri (som inför årets säsong bytt till OK Ravinen). Däremot ingen Lilian Forsgren (hon nöjer sig med lördagens medeldistans).
På herrsidan är 79 löpare anmälda, vilket innebär att fyra kommer väljas bort om det inte blir några återbud. Från länet märks KFUM Örebros Jonatan Gustafsson, Tisarens Oskar Andrén, Gustav Hindér och Daniel Martinsson. Däremot saknas Martin Regborn i listorna både på lördagen och på söndagen – han är inne i slutfasen av rehabiltering av höften, som strulat ett tag, och står över helgens övningar.
I skidåkningen får 80 herrar men bara 60 damer starta i söndagens fem- respektive tremil medan 25 stafett- och 35 sprintstafettlag är tillåtna per kön. Anmälan till söndagens tävlingar stänger inte förrän på torsdag, men redan nu är Axel Ekström, Filip Danielsson och Adam Gillman anmälda vilket är det mest intressanta ur länsperspektiv.
Garphyttan matcher herrlag i torsdagens stafett, 3×10 kilometer i klassisk stil, med Marcus Lennartsson på förstasträckan, Lucas Lennartsson på andra och Adam Gillman på tredje. IFK Mora har så tuff konkurrens att Axel Ekström trots sex världscuptävlingar, en seger i Sverigecupen och en fjärdeplats på SM petats till B-laget, där han kör förstasträckan före Eddie Edström och Axel Jutterström (Gustav Eriksson, Eric Rosjö och Jonas Eriksson i förstalaget lär ha bra medaljchans), men Filip Danielsson får förtroendet på andrasträckan i SK Bores starka lag med Anton Persson på första- och Gabriel Thorn på sistasträckan.
Marcus Lennartsson och Gillman utgör Garphyttans lag i fredagens sprintstafett, i fristil, medan Danielsson kör sträcka ett, tre och fem i Bores förstalag där vasse Anton Persson är avslutare. Danielsson har därmed medaljchans i båda stafetterna.
NA sänder alla tre tävlingarna från Kalix.

Bröderna Ahlsson och Wengelin får starta säsongen nästa helg – och här är Milans första ”veckans bana”

Det har ju varit rätt osäkert när den svenska cykelsäsongen ska kunna sätta igång – men nu har åtminstone landsvägscyklingens Sverigecup (där Kumlabröderna Jacob och Jonathan Ahlsson i år kommer köra tillsammans för Maifracing) ett startdatum. Och det är redan nästa helg.
För att råda bot på den akuta tävlingsbristen kommer nämligen fjolårets träningstävlingsserie Xamera cup få status som första deltävling i Sverigecupen (det är sammandraget i cupen som räknas som en deltävling i cupen). Det blir tävlingar på fyra racerbanor inom loppet av en månad: Sviestad (Linköpings motorbana) den 18 april, Mantorp park 7–8 maj, Axamo ring (kartbana i Jönköping) den 14 maj och Kinnekulle ring den 15 maj. Samtliga tävlingar körs över 90 minuter plus två varv, utom den på korta och tekniska Axamo där det först genomförs kvalheat över 30 minuter plus två varv och därefter final över 50 minuter plus två varv.
– Det känns grymt att landsvägssäsongen mot alla odds till sist kan inledas. Samtidigt är det förstås väldigt tråkigt att FHM skjutit upp de utlovande lättnaderna i begränsningsförordningen till 3 maj, vilket gör att inga juniorer kommer finnas med i klasserna under april, liksom andra tävlingsklasser, säger assisterande förbundskaptenen Alexander Wetterhall till Svenska cykelförbundets hemsida.
Förutom bröderna Ahlsson är Örebrocyklisternas Harald Stålberg och Marcus Johansson redan anmälda till premiären liksom Matthias Wengelin (tidigare svensk mästare i mountainbike, boende i Örebro men tävlandes för Länna sport).
Jacob Ahlsson vann den allra första deltävlingen i Xamera cups historia, på Mantorp park i fjol.
Sverigecupen i mountainbike kan som tidigast starta den 16 maj (Vårgårda XCO, Klippingracet den 24 april är redan uppskjutet) medan långloppscupen kan starta tidigast den 23 maj (Lida loop, Billingeracet och Långa Lugnet är redan inställda). Bergslagsloppet har ännu inte kommit med något besked om det blir någon tävling 2021 eller inte.

Degerfors OK var ju först ut med en veckans bana-variant det här året, men i torsdags öppnade Noraklubben OK Milan säsongen med sin variant (som i fjol var väldigt populär), och redan har 64 löpare lämnat in resultat från de fyra olika banorna i Livelox. Man har fram till söndag på sig, därefter kommer nya banor och då, måndag den 12 april, kommer dessutom Lindebygdens OK igång med sin första bana för säsongen. Återstår att se när Laxå OK, som var med på tåget i fjol, startar säsongen.

Fahlin hjälpte teamkompisarna till dubbla topp tio-placeringar – och Gustafsson visade framfötterna i landslagskonkurrens

Emilia Fahlin fick, efter de tre senaste veckornas tre topp tio-placeringar, nöja sig med att köra för lagkamraterna Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli i Flandern runt i dag, och det gjorde örebroaren med den äran. Såg ni inte direktsändning får ni kolla ikapp hur hon ledde dem in till den kritiska stigningen Berg Ten Houte med fem mil kvar av den 153 kilometer långa tävlingen. Sedan började kraften sina, och i nästan motlut – Kanarieberg (100 höjdmeter på 1 100 meter cykel för ett snitt på nio procent) orkade hon inte gå med täten när tätklungan splittrades i molekyler. Fahlin gick hem med en stor grupp drygt fem minuter bakom segrande Annemiek van Vleuten som fick en lucka när hon mosade allt i sista backen och kunde hålla undan de sista 14 kilometer till seger med 26 sekunder före en grupp med sex cyklister där både Uttrup Ludwig och Cavalli hade lyckats komma med (FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope var enda lag med två cyklister där framme), men i spurten blev de sist och näst sist i gruppen (Cavalli sexa i tävlingen, Uttrup Ludwig sjua), vilket trots en råstark laginsats fram till sista kilometern lämnade en lite bitter eftersmak för laget.
Jag pratade med Fahlin efteråt för en text ni kan läsa här. Örebrocyklisten har nu tio dagars tävlingsledigt men avslutar sedan våren med tre race på en vecka: Brabantse Pijl den 14 april, Amstel gold race den 18 april och La Flèche Wallonne den 21 april.

Örebroaren Jonatan Gustafsson (som tillhör Sverigeeliten bland de yngre juniorerna i både medeldistanslöpning och orientering) visade verkligen framfötterna när han, som en del av den regionala elitmiljön, fick chansen att mäta sig med den yppersta Sverigeeliten under det fyradagarsläger som svenska landslaget haft i länet under påsken. Det avslutades en sprint i Nora i dag, där Gustafsson var tvåa, 27 sekunder bakom Isac von Krustenstierna men före världsmästare som Gustav Bergman och Jerker Lysell (nu ska man inte dra för stora växlar, eller några alls, av en träningstävling med tanke på att man inte vet vilken insats respektive löpare går in med – men ändå). Tisarens Oskar Andrén, på tillfälligt besök på hemmaplan (han bor numera i Trondheim), var dessutom trea, sex sekunder bakom Gustafsson (Martin Regborn deltog inte i helgens tävlingar, kanske på grund av lokalkännedom – som nere i Askersund, där han precis ritat klart kartan som användes).
Lägret, som var specialanpassat med inför sprint-EM i Danmark i maj, inleddes med en sprintstafett i Örebro i torsdags, där Andrén blev tvåa tillsammans med Sara Hagström och Marianne Haug (det var bara två landslagsherrar på plats på torsdagen, så det fick plockas rejält för att få ihop lagen – som därför bestod av en herrlöpare och två damer per lag), 34 sekunder bakom Emma Ling, Hanna Lundberg och Gustav Bergman och två före Tisarens Lilian Forsgren, Alva Sonesson och von Krustenstierna (Andrén var minuten långsammare än von Krustenstierna i löptid på sista sträckan, men höll undan i spurten). Josefin Tjernlund sprang i laget som blev fyra.
På fredagen sprangs ett kval till lördagens knockoutsprint (Hagström och von Krusenstierna snabbast, Andrén fyra, Forsgren femma, Valter Pettersson åtta, Karin Lindgren nia, i respektive klasser) och på lördagen själva knockoutsprinten på Regborns karta nere i Askersund – och även där höll sig Gustafsson långt framme: Tvåa, sekunden bakom Bergman, i kvartsfinalen. Tvåa igen, sekunden bakom von Krusenstierna, i semifinalen. Men sedan diskad efter finalen (löptiden skulle ha räckt till en sjundeplats). Andrén och Forsgren blev trea i de båda finalerna, bakom Emil Svensk och von Krusenstierna respektive Hanna Lundberg och Emma Bjessmo.
– Detta blir en form av genrep för löparna att testa på och dra lärdomar inför EM. Och detta är ett bra sätt att få till tävlingslika träningar. Uttagningen kommer att göras på EM-testet i sprint och SM i knockoutsprint, men vi kommer även att väga in sprintmeriter sedan tidigare, säger landslagschefen Håkan Carlsson till orienteringsmagasinet.
Sverige har nio dam- och åtta herrplatser på respektive individuell distans på EM.

Dovra trail byter varv och spikar datum (även Talludden) – och nu är det dags för ny säsong med veckans bana

För två veckor sedan kom beskedet om att både Dovra trail och Talludden trail kommer att arrangeras i år. Nu har dessutom datum spikats, meddelar arrangörerna på instagram. Om coronarestriktionera tillåter kommer Talludden-tävlingen, milloppet i skogarna utanför Åsbro, att löpas den 29 augusti medan den nästan dubbelt så långa tävlingen runt natursköna Dovrasjödalen kommer att avgöras den 10 oktober. En kanske ännu större nyhet än själva datumet är att Dovra trail i år kommer att byta håll, man kommer alltså att springa vänstervarv runt sjöarna. ”Denna gång är bansträckningen lite ändrad och vi springer åt andra hållet. Utmanande 17,6 km och 424 höjdmeter att tampas med i en underbar natur”, skriver arrangörerna.

I väntan på att det möjligen ska gå att erbjuda poängtävlingar igen (i fjol blev ju alla inställda) erbjuder Noraklubben OK Milan med start på onsdag veckans bana. Precis som i fjol hängs en bana ut, och så skriver man ut sin egen karta och åker dit och springer med gps-klocka på armen så man kan skicka in sitt resultat i Livelox efteråt.
Och på lördag vankas landslagsträning i nya grenen knockoutorientering, i Askersund, har jag fått nys om. Jag har däremot inte hittat något om det på nätet än. Det ska vara på en av Martin Regborn nyritad sprintkarta.

Blev rikskänd för 45 timmar på Torneträsk – nu ger sig Anna Carlsson på Bergslagsleden

Mitt bland alla inställda lopp kommer här en rolig löparnyhet: Sveriges kanske hetaste ultralöpare just nu, 35-åriga Anna Carlsson (som ursprungligen kommer från Färila i Hälsingland men som sedan ett antal år tillbaka bor i Abisko), kommer med start den 24 april att springa hela Bergslagsleden. Det avslöjade hon i facebookgruppen Ultralöpning i Sverige i kväll.
Örebrolöparen Lars Drageryd tog ju tillbaka rekordet, FKT:t, på leden när han i somras sprang de 28 milen, mestadels på stig, från Kloten till Stenkällegården, på 43 timmar, 58 minuter och 53 sekunder. Ett hårt men absolut inte ouppnåeligt mål för en löpare som Carlsson, även om hon själv hävdar att hon ”ska ta sig från A till B” snarare än jaga något rekord. Visar sig Drageryds tid ändå tuff finns karlskogingen Leonora Johnssons damrekord på 75 timmar och sju minuter att ta sikte på.
Carlsson började tävlingslöpa efter 30, men slog igenom med buller och bång när hon vann Swedish alpine ultra (och slog alla utom två herrar) i sina hemmafjäll sommaren 2017. Totalt har hon sprungit tolv ultratävingar hemma i Sverige, vunnit tia och aldrig varit sämre än tvåa (och totalvunnit, över alla herrar, i både The Hill marathons 2020 och Swedish alpine ultra 2019), och 2019 var hon fyra i stortävlingen TDS (från Chamonix till Courmayeur, under UTMB-veckan) och tredje bästa dam i backyard ultra-VM i Tennessee. För allmänheten är Carlsson nog ändå mest känd för Sportspegeln-inslaget om den virtuella backyard ultra-tävlingen förra våren då hon sprang 45 timmar och lika många 6,7-kilometersvarv på Torneträsks is. Redan förra året hade hon dessutom en plats säkrad till legendomsusade Barkley marathons, men då blev tävlingen inställd och i år omöjliggjorde coronarestriktioner inresan till USA.

Alla rekordinnehavarna på Bergslagsleden
I december 2011 genomförde örebroaren Carl Modig hela leden som en del i sitt projektarbete på gymnasiet. Han gjorde det mitt i vintern och bar själv med sig alla förnödenheter, vilket gör att hans tid på 107 timmar fortfarande gäller som den bästa osupportade tiden på leden.
Örebroarna Johan Röjler och Peter Knoblach misslyckades med ett rekordförsök 2015, men genomförde hela leden på 85 timmar och 33 minuter 2016, med tre övernattningar på vägen.
Karlskogingarna Leonora Johnsson och Filip Andersson sprang hela leden på 75 timmar och sju minuter i början av juni 2019, med en taktik där de under huvuddelen av sträckan växelvis sprang och vilade två timmar i taget. Tiden gör att Leonora fortfarande är den kvinna som klarat Bergslagsleden på snabbast tid.
Mindre än två veckor senare bättrade örebroaren Lars Drageryd det rekordet med nästan 13 timmar när han sprang hela leden på 62 timmar och 22 minuter. Han nöjde sig med två korta nattvilor.
Samma taktik hade Josef Snellman, från Kristinehamn, som i september samma år förbättrade rekordet till 57 timmar och 44 minuter.
18–20 juni 2020 slog Karl-Fredrik Andersson från Skövde, bosatt i Fjätervålen, det rekordet med ytterligare drygt elva timmar när han utan att sova mer än tio minuter sprang de 28 milen på 46 timmar, 19 minuter och 22 sekunder. Tanken var att han skulle springa leden till Viktor Stenqvist och Rasmus Persson, men de tvingades kliva av under vägen.
Drygt en månad senare, 27–29 juli 2020, tog Drageryd tillbaka rekordet genom att springa på 43 timmar, 58 minuter och 53 sekunder – alltså nästan 19,5 timmar snabbare än han gjorde året innan och drygt två timmar snabbare än Andersson. Rekordet kunde ha blivit större – Drageryd var runt 5,5 timmar före Anderssons notering i Ramundeboda, då fem mil återstår, men fick problem med ryggen sista och fick kämpa otroligt sista milen.
Under 2020 gjordes det också tre misslyckade försök: 22–23 juli och 19–20 november testade Dennis Källerteg och 19–20 september Anders Kleist. Dessutom avbröt Rickard Ahlberg två försök att ta Carl Modigs osupportade FKT, 29 respektive 31 december.

Svenska orienteringsförbundet presenterade en uppdaterad SM-kalender i dag. Sedan tidigare var det klart att natt-SM, som skulle ha arrangerats i Österåker den 16 april, skjutits på framtiden. Nu är det också klart att det bara blir seniorelitklasser under SM i ultralång distans i Västervik den 11 april, där det dagen innan kommer arrangeras en nationell elittävling i medeldistans med samma begränsningar. SM i sprint och sprintstafett flyttas från den tänkta helgen 23–25 april, men kommer ”sannolikt” (som förbundet skriver) att ligga kvar under det första halvåret. Det blir ändå SM-tävling i Norrtälje den hlegen, men i stället i knockoutsprint (som tidigare varit en distans man velat ha in i SM-veckan). Lördagen avgörs ett EM-test i vanlig sprint som kommer att fungera som kval till söndagens knockout-SM. I alla dessa tävlingar är det max 75 damer och lika många herrar som tillåts starta.
Helgen 30 april–2 maj, då Tiomila skulle ha avgjorts, kommer det i stället att arrangeras en elitstafett utanför Eskilstuna med sex sträckor.
– Det känns verkligen kul att vi har landat i en plan som gör att vi kan erbjuda fyra individuella tävlingar för seniorer under april månad plus en stafett i månadsskiftet april-maj för våra elitklubbar. I nuläget tillåts endast tävlingar för elitaktiva som är på nationell seniornivå. Även om vi hoppas på lättnader i restriktionerna finns det i dag inget beslut om det, säger orienteringsförbundets idrottschef Tomas Stenström till förbundets hemsida.
SM i medeldistans, stafett och långdistans är sedan tidigare planerade till augusti och september.

Fahlin topp tio i tuffa världstourloppet – och Niggli förlängde sin svit (men Jacobsson var allra snabbast)

Emilia Fahlin slutade på nionde plats i världstourtävlingen Trofeo Alfredo Binda och var strålande glad när jag talade med henne efteråt (för den här artikelnläs också den här om uppropet för säkrar cykling som hon skrivit under). Fahlins lagkompis Cecilie Uttrup Ludwig kom iväg i en förföljargrupp om fem bakom utbrytaren Elisa Longo Borghini (som höll till mål), och fick därför inrikta sig på spurten om sjundeplatsen – där hon höll sig längst framme och tog initiativet på upploppet men blev bryskt behandlad av Liv-cyklisterna Sofia Bertizzolo och Jeanne Korevaar och var dessutom rejält trött efter det vråltuffa loppet, men lyckades ändå ta tredjeplatsen i 30-mannagruppen för en niondeplats totalt. Ett resultat som var alldeles utmärkt i en av vårens tuffaste tävlingar (drygt 14 mil och 2 300 höjdmeter), men som ändå var några decimeter (en placering) från att blidka SOK:s topp åtta-krav för OS-uttagning. Men återigen visade Fahlin att det är givet att hon ska ha en plats på OS – inte minst som hon varit topp åtta på världstouren 2016, 2017, 2018, 2019 och 2020 (och dessutom avgörs linjeloppet i Tokyo på en lika hård bana som dagens, om än med drygt tusen av de 2 692 höjdmeterna samlade i en enda långa, sugande stigning.).
Longo Borghini (lagkompis med Fahlin 2013, 2015, 2017 och 2018, och VM-bronsmedaljör i fjol) vann alltså loppet, närmast före Marianne Vos och med Uttrup Ludwig på tredjeplatsen (vilket Fahlin också gladde sig mycket åt, en stor framgång för laget). Läs mycket mer om loppet i artikeln jag länkar till ovan.
Härnäst tävlar Fahlin i Belgien, Gent–Wevelgem på söndag och Flandern runt söndagen därpå.
Alla Fahlins topp tio-placeringar i världscupen och världstouren:
2016: Seger i Vårgårda GP.
2017: Åtta (Vårgårda GP, etapp sex i Boels rental tour).
2018: Tvåa (etapp tre i Emakumeen bira, sammandraget Tour of Norway, etapp ett i Tour of Norway, etapp två i Tour of Norway), trea (etapp tre i Tour of Norway), sexa (sammandraget i Madrid challenge), nia (etapp fyra i Giro d’Italia).
2019: Sjua (Trofeo Alfredo Binda), åtta (Brugge–De Panne), nia (Tour of Guangxi).
2020: Sjua (La course).
2021: Nia (Trofeo Alfredo Binda).
Dessutom sex topp tio-placeringar i lagtempo: Tvåa (Madrid challenge 2018), femma (Vårgårda GP 2015, 2017 och 2018), sjua (Giro d’Italia 2018), nia (Vårgårda GP 2013).

Simone Niggli fick se tre herrar gå in före i dagens medeldistans i Kretsupptakten i skogarna strax söder om Degerfors, men hon höll sin jättesvit (23 raka sedan hon återvände till Sverige i somras, om jag inte missat någon ”tävling” – vilket jag säkert gjort) av att slå alla andra damer vid liv drygt 20 minuters marginal. Klubbkompisen Filip Jacobsson var klart snabbast av alla på längsta banan, och drygt fyra minuter före Djerfs Rasmus Pettersson och 7,5 före Niggli. Kontrollerna i Stubbetorp sitter upp till på lördag för den som vill prova själv, som veckans bana.

Det var ett skrivfel i startlistan som gjorde att jag i går skrev att Maria Gräfnings skulle komma till start i dagens Tåssåsen criterium 64. Det gjorde hon inte. Därmed blev den ende ”länsåkaren” som körde helgens båda långlopp Lindesbergsbördiga Johan Kanto, som slutade 89:a i Vålådalsrennet i går och som följde upp med en 78:e-plats i dag (av drygt 100 startande varje dag). Emil Perssons succésäsong fortsatte med dubbelsegrar.

Allt du behöver veta inför Trofeo Alfredo Binda – och så gick det när världsmästare Lysell dök upp i Karlskoga

Alfredo Binda är en italiensk cykellegend, trefaldig världsmästare och femfaldig vinnare av Giro d’Italia på 20- och 30-talen. I hans födelsestad Cittiglio i norra Italien har han sedan 1974 hyllats med tävlingen som bär hans namn, Trofeo Alfredo Binda (det första dussinet upplagor hann han själv uppleva). Det har sedan starten varit en tävling endast för kvinnor, vilket gör den till en av de äldsta i sitt slag, och sedan 2008 har den varit en del av världscupen som sedermera transformerats till världstouren (i år är det säsongens andra deltävling).
I fjol blev tävlingen inställd på grund av corona, men i morgon körs den – för sjunde gången med Emilia Fahlin på startlinjen. Hon gör det i ett ramstarkt lag, och det är inte alls säkert att hon själv kommer få chansen att tävla för eget resultat (det fick hon varken i Omloop Het Niuwsblad eller Strade Bianche, där hon körde för Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli som är med nu också). Men det här är en bana som, rätt dag, kan passa Fahlin utmärkt.
2019 blev hon sjua, vilket – kan man tycka – borde ha räckt för att redan samma höst, när hon definitivt säkrade en OS-plats åt Sverige, ha blivit tilldelad den. Den gången var 28 cyklister med i tätklunga in mot mål, och amerikanen Coryn Rivera spurtade hem segern (danska stjärnan Uttrup Ludwig, som då inte anslutit till Fahlins stall men som nu är kapten där, var trea den gången; så det här är en tävling som definitivt passar henne. I Fahlins övriga starter i tävlingen har hon uteslutande haft hjälpryttaruppdrag.
Förutom Uttrup Ludwig och Cavalli har Fahlin australiska Brodie Chapman och franska Évita Muzic och Jade Wiel i laget i morgon. Jämfört med senaste världstourtävlingen, Strade Bianche, är det Stine Borgli ut och Wiel in.
En rad tunga namn saknas. Lotte Kopecky, Amy Pieters, Lorena Wiebes och ett gäng andra kör i stället den mindre belgiska tävlingen Omloop van de Westhoek, och sådanas som regerande världsmästaren Anna van der Breggen, Lisa Brennauer, Annemiek van Vleuten Ellen van Dijk, Demi Vollering och Sarah Roy står helt enkelt över resan till Italien och laddar i stället för kommande tävlingar i Belgien och Nederländerna.
Men det finns ändå gott om toppnamn på plats, så klart, i regerande mästaren Marianne Vos (även vinnare 2009, 2010 och 2012), Elisa Longo Borghini (vinnare 2013), Lizzie Deignan (vinnare 2015 och 2016), Amanda Spratt (tvåa 2019), Katarzyna Niewiadoma (vinnare 2018) och Uttrup Ludwig (alltså trea 2019).
Trofeo Alfredo Binda startar i Cocquio-Trevisago och inleds med två olika, längre varv – ett på 27 kilometer med en tuffare stigning på 146 höjdmeter och ett på 44,5 kilometer med två stigningar varav en är riktigt rejäl med 264 höjdmeter på knappt sju kilometer. Därefter körs fyra varv på en kortare slinga, 17,4 kilometer som inleds med en kort backe på 111 höjdmeter snabbt följt av en längre på 133 – men därefter bär det nedför till målet i Cittiglio (men det går lätt uppför, 13 höjdmeter, de sista 450 meterna till mållinjen). Totalt gör det drygt 141 kilometer och en av säsongens allra tuffaste tävlingar. Normalt är att det blir hårdkörning och att cyklister droppar av bak i klungan tills ett 20-tal gör upp om det på slutet. Vi får se hur det blir i år.
Starten går 12.10 och Eurosport sänder från 14.30. Beräknad målgång strax före 16.

Kretsupptakten, eller tidigare kanske mer kretsens vårpremiär (”kretsen” i det här fallet syftar på den östra delen av Värmland – Karlskoga, Degerfors och Kristinehamn) arrangeras traditionsenligt den här tiden på året, och det kan inte ens corona sätta stopp för. Eftersom det räknas som träning snarare än tävling – gränsen är ju hårfin, men det spelar ju mindre roll eftersom man knappast springer runt och smittar någon i en orienteringsskog – funkade det i år också; och även om Kristinehamns traditionella nattävling på fredagskvällen inte verkar ha blivit av i år så löptes det i Karlskoga i dag och i Degerfors i morgon. Och snacka om att Karlskoga fick finbesök till tävlingen vid Björkborn: Ingen mindre än dubble världsmästaren Jerker Lysell dök upp och matchade mot traktens storheter (och Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund, Lovisa Persson, Filip Jacobsson och Anton Johansson).
Jerker, som är renodlat sprinter, sprang ”långa” banan över knappt sju kilometer (fågelvägen) på drygt 52 minuter, och var drygt fyra minuter före Ellinor som blev tvåa (Djerfs egen Marie Pettersson var faktiskt bara tolv sekunder bakom henne och halvminuten före Josefin).
Anton och Filip mätte krafterna i den ”extra långa” klassen över drygt en mil, och där drog Johansson det längsta strået med 2,5 minuters marginal (Filip spurtade ifrån nye klubbkompisen Daniel Martinsson, Lilians sambo, med sju sekunder – det var masstart på de två längre banorna). Lilian själv dominerade mellanbanan över 4,6 kilometer, som hon vann med nästan sju minuter till tvåan, Hagabys Mikael Andersson.
Till morgondagens tävling i Stubbetorp, strax söder om Degerfors, är det betydligt färre stora namn med i anmälningslistan, men Simone Niggli har i varje fall tänkt springa den långa banan.

Jag verkar för övrigt ha haft fel när jag antog att Maria Gräfnings säsong var över för att hon inte körde Vålådalsrennet i dag, för nu finns hon med i startlistan till morgondagens Tåssåsen criterium 64 i morgon. Karlslundsåkaren har väst 522, och starten går 8.00 (herrarna fem minuter innan) och loppet över 64 rätt platta kilometer på ett 32-kilometersvarv direktsänds i Eurosport.