Går ned i arbetstid för att satsa: "Vill se hur bra jag kan bli"

Hallsbergs och OK Tisarens Daniel Attås, 27, har varit säsongens stora utropstecken i länsorienteringen och besegrat Örebros dubble VM-löpare Martin Regborn i kampen om distriktsmästerskapstiteln i i tur och ordning sprint-, natt- och medeldistans-DM innan Regborn till slut fick revansch i långdistansen (dessförinnan var ett junior-SM-guld i stafett, ett JSM-brons i medeldistans och en andraplats i O-ringens H20-klass främsta meriterna). Men Attås är inte nöjd med att, i varje fall på papperet (Regborn och Filip Dahlgren vill väl ha ett med i laget), vara bäst i länet. Nu snäpper 27-åringen upp satsningen ytterligare, och har gått ned i arbetstid för att kunna träna mer, eller framför allt bättre. Det berättade Attås (som inte haft samma supersäsong på det nationella planet; 32:a på O-ringen efter att som bäst varit 22:a en etapp, och i elitserien en 24:e plats som bäst) när Konditionsbloggen ringde upp för att kolla läget inför årets SM-helger, som inleds med långdistans i helgen och avslutas med medeldistans och stafett nästa helg (allt i Stockholm, och en fin genomgång av vad som väntar löparna bjuder orienterare.nu på här).

– Jag jobbar som lärare och har gått ned till 80 procent det här läsåret för att satsa på orienteringen. Jag tänkte se om det finns något hopp, om jag kan bli något bättre. Göra ett försök och se om det går, säger Attås till Konditionsbloggen.
Om det går … Att nå landslaget, menar du?
– Jag tänkte det. Jag skulle nog ångra mig när jag blev gammal om jag inte gav det ett försök. Jag ska försöka se hur bra jag kan bli. Så jag ska prova, jag ska ge det en vinter.
Hur mycket mer kommer du träna, då?
– Jag tränar redan två timmar om dagen i snitt, så jag kan inte träna jättemycket mer. Men i stället för att springa distanspass i skogen hemma kanske jag hinner åka till tuffare skog eller till någon karta jag inte kan lika bra. Dessutom kommer jag hinna återhämta mig bättre, så jag kan pusha ännu hårdare på intervallerna. Det är framför allt bättre kvalitet som jag är ute efter.
Vad har du för målsättningen på SM?
– Det är en bra fråga … Jag har ju precis gått ned i tid, så den förändringen kommer inte ge någon effekt än. Det är till nästa år. Det är långdistans-DM, som går nu i helgen, som passar mig bäst, men förra året missade jag final, vilket jag inte brukar göra. Så första målet blir att ta mig till final. De 40 bästa, tio från varje heat, går dit, och det borde gå. Sedan får man se. Det vore kul om jag kunde vara topp 20, men då ska det gå riktigt bra. Det är en ruggigt bra bredd på den svenska toppen just nu, så om jag ska vara topp 20 måste jag slå en hel del löpare med topp tio-potential. Och egentligen tror jag inte att terrängen i helgen passar mig så bra, det är lite för kuperat. Jag är ju från Närkeslätten och funkar inte så bra med backar … Och så har jag en förmåga att vara passiv när det är så långt, att jag blir lite för feg och springer för sakta. Men ja, jag hoppas att det går bra.
Nästa helg, då?
– Nja, medeldistansen är för kort och tajt och kan gå hur som helst, och i stafetten får vi inte så bra lag. Johan (Aronsson) ska inte springa och Oskar (Andrén) har inte tränat så mycket.
Men nästa år, då jäklar …
– Det vore kul att känna att man är med där framme på allvar. Nu har jag haft en hel del tur när jag slagit Regborn i DM. I varje fall på sprinten i våras, då vet jag inte vad han höll på med. Men på natten och medeln gjorde jag bra lopp. På lången gick det dåligt, men jag hade varit tre minuter bakom Martin även med ett perfekt lopp. Han är stark.

Länets landslagstrio – Regborn, Dahlgren och Lilian Forsgren – är anmälda till helgens orienterings-SM, och bland de 25 länsorienterarna som anmält sig har också Andrea Svensson (D20) och Degerfors Filip Jacobsson (H18) medaljchanser.

Daniel Attås på en bild från sprint-DM i somras. Arkivfoto: NA
Daniel Attås på en bild från sprint-DM i somras. Arkivfoto: NA

Fahlin om succégenrepet – och Bibben och Lotta inför Ö till ö

I dag sitter Konditionsbloggen i Sandhamn (av alla ställen!) och skriver. Här, långt ute i Stockholms skärgård, går starten i Ö till ö, världsmästerskapet i swimrun, tidigt i morgon bitti. Vi snackar 64 865 meter löpning och 9 525 meter simning fördelat på 27 löp- och 26 simsträckor. 52 byten upp och ned ur vattnet. Och här ute är Noras Bibben Nordblom, 50, och Lotta Nilsson, 23, verkliga världsstjärnor. Så fort de klev av deltagarfärjan, Silverpilen, flockades press, funktionärer och medtävlande runt dem. Alla vill trycka en hand, önska lycka till, prata lite, ta en bild, få en intervju. På plats finns inte bara jag och fotograf Veronika Ljung-Nielsen från NA, utan också tysk radio, schweizisk tv, franska Canal Plus och al-Jazira, plus en hel del branschpress och svenska tidningar. Bibben och Lotta har vunnit damklassen två år i rad, och tilldelades som regerande världsmästare sviten på Sands hotell när boendet fördelades mellan deltagarna (det ingår i startavgiften). Och där, med havsutsikt i tre riktningar, fick Konditionsbloggen ett halvt dygn före startsignalen en exklusiv pratstund med duon.

– Det är väldigt kul att komma hit. När man kliver i land i Sandhamn är det som om alla race spelar upp sig igen, i huvudet. Allra bästa minnena är våra två vinster tillsammans, när vi stått överst på prispallen ihop. Och för varje år vi kommer hit känns det bättre, för man vet mer vad som väntar, säger Nordblom till Konditionsbloggen.
Vad är det som gör Ö till ö så speciellt?
– Det är allt runt omkring, från att man åker ut tillsammans, alla deltagarna, på båten … , säger Nordblom.
– Det är hela konceptet som gör det så fantastiskt. Det är så fint här ute, och när man kommer i mål på Utö. Och alla människor. Det är verkligen en upplevelse, det är inte som vissa tävlingar som man går och river av och åker hem, utan här är man verkligen inne i det. Det är helt suveränt, säger Nilsson.
– Själva tävlingen är speciell eftersom den är så lång, har så många övergångar, på grund av kylan i vattnet och eftersom det är två som det måste stämma för. För har den ena en dålig dag så blir det dåligt för den andra också. Man är så beroende av varandra, säger Nordblom.
Väderprognosen i morgon pratar om sol men 10-15 sekundmeter nordanvindar. Är det bra?
– Det kan bli spännande om det blåser, för det kommer inte att blåsa medvind hela tiden även om vi mest ska söderut. Vissa simningar kommer att gå snabbare än man tror och andra kommer det bli sidvind och då kommer det bli att man driver och simmar längre, säger Nordblom.
– Jag tror ändå att tuffa simningar är en nackdel för oss. Vi är kanske inte de bästa simmarna, men vi är bättre simmare än löpare. Och jag tror att vi bemästrar vågorna bättre och inte blir lika trött som sämre simmare om det är tuffa förhållanden, säger Nilsson.
Vad siktar ni på för tid?
– Vi vill förstås förbättra oss, vi har fått bättre och bättre tider varje år, men det är så beroende av vädret. Vinden kan göra upp till en timme på simningarna, och får man lägga mer kraft i vattnet har man mindre energi till att springa.
Hur ser konkurrensen ut?
– Vi vet några som är jätteduktiga. Addnature (Kristin Larsson/Carolin Holmqvist) vann Utö swimrun och Engadin swimrun och har nog vunnit allt de ställt upp i. De borde vara favoriter.  Och Team Surfspot vann Amfibiemannen och var tvåa i Utö swimrun, men en av tjejerna (Maria Edstedt) är skadad och kan inte vara så hon (Annika Ericsson) har fått ragga tag i en ny lagkompis (Maja Tesch), och vi har ingen aning om hur det ligger till för dem. Men sedan vet vi inte så mycket om de utländska. Det finns två amerikanska lag som vi inte har någon koll på, de kan ju också vara jätteduktiga. Och sedan kan det finnas de som mest har tränat i år och gått framåt.
Men erfarenheten talar väl till er fördel?
– Tja, men det är faktiskt så att vi aldrig varit några favoriter när vi stått på startlinjen. Jag tror ingen skulle ha spelat pengar på oss varken 2013 eller 2014. 2013 var vi med för försata gången och förra året var det en i favoritlaget som blev sjuk under loppet. De låg precis före oss, och men vi sprang förbi.
Är ni bättre i år än i fjol?
– Jag känner mig bättre swimruntränad i år. Efter Nice ironman har jag bara satsat på swimrun och lagt ned cykelträningen.  För cyklingen tar jättemycket tid. När jag tränade för triathlon la jag ned tio timmar i veckan på cyklingen, men nu kan jag lägga mer tid på simning och löpning istället, säger Bibben.
– Det är svårt att säga, men det känns som vi gått framåt i simningen. Vi har simmat mer med paddlar. Och i löpningen hade jag ramlat och slagit mig i strax före tävlingen förra året. Så det känns inte som vi är sämre i år i alla fall. Vi har tränat mer med utrustning (paddlar, dolme, våtdräkt, strumpor, trailskor) i år. Simhallen i Nora har rustat, så vi har blivit tvungna att simma mer ute, och det är lika bra det. Vi har gjort så att vi sprungit till någon sjö hemmavid, Norasjön, Åsbosjön  eller Vikern, och så har vi simmat 40-60 minuter och sprungit hem.

Med start i Bunde och målgång i Valkenburg, i södra Nederländerna, avslutades etapploppet Boles rental ladies tour i dag. För Örebros proffscyklist Emilia Fahlin, 26, liksom för stora delar av övriga världseliten dessutom genrep inför VM som nu bara är två veckor borta. Och vilket genrep det blev. Fahlin var i två utbrytningar, varav en höll i 70 kilometer, och när klungan väl kom ikapp orkade hon hänga på och ta ännu mer jobb i täten innan hon tackade för sig och föll tillbaka lite på sista varvet, men kom ändå i mål som 17:e cyklist. Sammantaget en grym prestation som fick lagkompisarna att jubla, berättade Fahlin när Konditionsbloggen ringde upp från tillfälliga redaktionen i Sandhamn.

– De andra tjejerna tyckte att jag körde bra, de sa att de inte hade sett mig köra så bra på hela året. Skönt att få det beskedet på sista tuffa linjeetappen före VM, det ger en väldigt positiv känsla att jag kunde slita mig med uppför backarna. Inte minst eftersom banan är ganska lik den på VM med korta, branta backar, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Hur upplevde du loppet?
– Vi hade taktiken att gå in och riskera mycket och prova allt möjligt. Vi hade inget att förlora eftersom Elisa Longo Borghini som vi skulle köra för hade en bit upp i sammandraget (42 sekunder). Därför höll vi oss långt framme och la ned mycket jobb på att komma med i utbrytningar, och jag var en av två som hade som uppgift att hålla sig framme. Först kom jag med i en kort utbrytning som bara höll i tio kilometer, men direkt efter blev det en kontrautbrytning som jag också gick med i, och den höll i 70 kilometer.
– Vi var sex-sju tjejer av elva i utbrytningen som hjälptes åt att ta jobbet för att få utbrytningen att hålla. Tanken var att Elisa skulle kunna komma upp med en grupp att jag skulle vara där framme då. Men klungan kom ifatt till slut, och då var det bara att fortsätta köra för min del. Det kändes väldigt bra att jag efter en så tuff dag hade kraft att slita mig uppför backarna två gånger till, och att jag kunde vara med och gå på attacker och köra på riktigt ordentligt.
Har du varit så här aktiv någon gång den här säsongen?
– Nej, jag har inte fått uppgiften att göra det tidigare. Men i dag var jobbet att gå med i utbrytning, och då lyckades jag med det.
Det var tempolopp i fredags, hur var det?
– Okej, inte dåligt. Men jag hade lite för tunga ben den dagen, fick inte till det riktiga trycket. Men det var godkänt. Egentligen var det lite för kort för mig, elva kilometer. Jag föredrar jättekorta prologer eller längre tempolopp.
Hur har veckan varit överlag?
– Jäkligt regnig. I dag var enda dagen som det höll upp. Och det har varit nervös körning i klungan, med en hel del krascher. De fem första etapperna var platta, tekniska, och med kantvind. Det slet mer på mig än det gjorde i dag, jag föredrar när det är lite mer upp och ned. Men det var en helt okej vecka, vi fick ett par segrar med laget och jag kom igenom helskinnad. Och att få avsluta med en riktigt bra etapp i dag var skönt, det ger en positiv känsla.
Hur ser VM-uppladdningen ut?
– Nu åker jag hem till Spanien i fyra dagar, och sedan flyger vi till USA på fredag. Där har vi läger i nio dagar med förberedelser för och fullt fokus på lagtempo-VM den 20 september. Sedan är det sex dagar till linjeloppet, och då åker jag över till svenska lägret och ställer om fokus, finslipar sista formen inför det.

Wiggle-Hondas italienska stjärna Longo Borghini spurtade till slut i mål som tvåa bakom Thalita de Jong och klättrade till femte plats i sammandraget, som temposegraren Lisa Brennauer, Team Velocio, tog hem.

I mountainbikeorienterings-SM i Söderhamn, som avslutades med medeldistans på söndagen, fullbordade Karlskogas D20-EM-silvermedaljör Erica Olsson, 15, sin guldtrippel i D16-klassen när hon vann 1,5 minuter före Leksands Adelina Funke. Garphyttans Marcus Jansson fick däremot överraskande ge sig med samam tidsmarginal mot Attundas Anders Frisk, och fick därmed summera SM med ett guld, ett silver och en diskning (på lördagens långdistans, där han var överlägset snabbast men hade kört på en otillåten väg). Därmed krympte Janssons försprång i svenska cupen till 20 poäng inför den avslutande jaktstarten i Karlstad om två veckor.

I orienteringens stafett-DM, i ett plaskblött Hallsberg, tog Hagaby en dubbel när Elin Vinblad/Amélie Wallenhammar/Linnéa Holmqvist vann damklassen med 24 minuters marginal före sitt eget B-lag och Jacob Wallenhammar/Harald Larsson/Viktor Larsson tog hem herrkalssen 21 minuter före KFUM ÖRebros grabbar. I Värmland var det betydligt jämnare, med sekundstrider och länsinslag på både herr- och damsidan. På damsidan hade Karlskogaklubben OK Djerf (med Åsa Zetterberg Eriksson, Elin Lindberg och lördagens långdistans-DM-vinnare Marie Pettersson) segern i en liten ask när Pettersson överraskande bommade sista kontrollen och inte lyckades spurta ikapp Tyrs Linn Nilsson, som med en sekunds marginal fixade ännu ett DM-guld åt lagkamraten och ex-karlskogingen Linda Take, som var tvåa på förstasträckan dagen efter Tjejmilen. På herrsidan sprang Tisarens Oskar Andrén hela stafetten, alla tre sträckorna, själv (utom tävlan, förstås), och var i ledningen efte rtvå sträckor. Men veteranen Jan Olm hämtade in de 19 sekunderna och spurtade ned Andrén med en enda sekunds marginal och fixade segern åt sitt Kil. I bronskampen knäckte Degerfors unga lag Djerfs veteraner med nära nog åtta minuters marginal. Därmed är orienteringens DM-säsong över, och nästa helg tar SM vid.

Svealandsmästerskapen i friidrott (det största mästerskapet för 13- och 14-åringar, eftersom de är för unga för ungdoms-SM) tog Åsbros Klara Frih guld på 600 meter i F13-klassen på 1.38,88 medan KFUM Örebros Wilhelm Bergentz (gissa vem han brås på) knep bronset i P13-klassen med 1.39,12

Tog hem cupen – sedan flög Axelsson till USA: ”Spännande”

Adam Axelsson, 19, har haft en avkortad cykelsäsong eftersom han nu väljer att satsa helhjärtat på sin skridskokarriär. Trots det säkrade han på lördagen totalsegern i den svenska seniorcupen (om han och jag räknat rätt, det är en hel del avancerad matematik som måste göras eftersom två deltävlingar återstår men varje cyklist bara får räkna sina sex bästa resultat från de totalt nio tävlingarna), den näst högsta nivån i inhemsk cykling bakom elitklassen. Det skedde via en femteplats i Treberg GP i Skara på lördagen (Axelsson blev tvåa i klungspurten bakom tre utbrytare; hans sämsta placering i cupen i år!), och bara några timmar senare satte han sig på tåget mot Arlanda för att 6.50 på söndagsmorgonen flyga via Amsterdam till Salt Lake City för ett månadslångt träningsläger med Norges Skøyteakademi. Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp och kollade läget.

– Det gick bra i Skara. Om vi räknat rätt behövde jag hålla mig före Mattias Lundqvist medan Marcus Streijffert inte fick slå mig med mer än elva placeringar eller så. Lundqvist tror jag blev varvad och bröt, och Streijffert var trea, bara två placeringar framför mig, så som det ser ut har jag vunnit cupen. Riktigt roligt eftersom jag inte satsat så hårt på cyklingen i år och inte kört så många tävlingar. I dag valde jag att inte gå med i utbrytningen eftersom jag skulle ha koll på de andra, så jag satt med i klungan istället, och det kändes väldigt bra hela vägen. Jag hade lite kraft kvar och kunde spurta, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Och nu reser du till USA, vad händer där?
– Vi kommer vara på läger i nästan en månad, fram till den 5 oktober. Första veckan kommer vi mest ta det lugnt och göra tester av blodvärden och sådana saker, för att se hur vi acklimatiserar oss till den höga höjden. Vi kommer bo uppe i Park City, på 2 000 meters höjd, och 30-40 minuter från banan. Andra, tredje och fjärde veckan blir det hårdare träning och sista två helgerna är det tävlingar. Känns det riktigt bra kommer jag gå för världscupkvaltiderna.
Jag läste på din blogg att du hittat rätt med nya skenor …
– Ja, känslan är väldigt bra, även om jag bara hunnit köra ett pass med dem. Jag har haft problem med skenor innan, och vågade inte testa dem före tävlingen i Bergen. Det ska bli spännande att åka mer på dem.

Örebrocyklisternas påläggskalv Jade Cleveland lyckades hålla sin plats i klungan hela vägen, och spurtade in på en topp tio-plats i Treberg GP, medan David Klasson tvingades bryta med sadelproblem.

Adam Axelsson mot mål i Örebrocyklisternas dress. Foto: Jon Olsson
Adam Axelsson mot mål i Örebrocyklisternas dress. Foto: Jon Olsson

Emilia Fahlin fortsätter att ge full support åt sina lagkompisar i Boels rental ladies tour, och fanns även på lördagens femte och näst sista etapp med i huvudklungan hela vägen in i mål. Spurtstarka lagkompisen Jolien d’Hoore trea i mål, klättrade en placering till sjätte i sammandraget men är alltjämt 31 sekunder bakom Lisa Brennauer efter fredagens tempolopp. Ja, tempot; det skrev jag inget om, va? Fahlin slutade på 33:e plats (av 96 startande), 1.08 bakom Brennauer men bara 40 sekunder från en topp tio-plats efter 11,4 kilometer och en kvarts individuell cykling. I dag, söndag, avslutas etapploppet i Nederländerna, så dagens race blir VM-genrep.

Garphyttans Marcus Jansson, som dominerat mountainbikeorienterings-Sverige på herrsidan totalt i år, följde upp fredagens SM-guld i sprint med att vara överlägset snabbast i lördagens långdistans-SM, fyra minuter före tvåan, Attundas Anders Frisk. Men direkt efter målgång diskade han sig själv, precis som ytterligare fem deltagare. Vad som hände? Anders Stjerndahl i Svenska orienteringsförbundets mountainbikeorienteringsgrupp förklarar på förbundets hemsida:
– Det fanns en stor väg som man varken fick cykla på eller passera. Det var ett tecken för förbjudet område på kartan, men det var lite otydligt. Många åkare missade det, säger.han.
Däremot tog Karlskogas stjärnskott Erica Olsson programenligt helgens andra raka SM-guld. Hon kan fullborda succén i medeldistansen i dag, söndag, medan Jansson får jaga revansch.

I helgen är det ju stor DM-stafettfest runt om i Sverige, men Värmland passade även på att klämma av långdistans-DM på Hammarö i går. Med Linda Take på Tjejmilen tog Djerfs Marie Pettersson (som liksom mig och Erik Anfält kutade Sälen fjällmaraton förra lördagen) hem segern med fem minuters marginal före Södertäljes Sanna Skoog (utom tävlan) och över sju minuter före DM-silvermedaljören och lagkompisen Åsa Zetterberg-Eriksson (tidigare landslagsåkare i skidorientering, med EM-medalj på meritlistan). Juniorlandslagets (i skidorientering) Filip Jacobsson, Degerfors, ställde upp i seniorklassen (som en av tre värmlänningar, medaljen garanterad) och slog både veteranen Jan Olm och felstämplande karlskogingen Per Jansson. Jacobsson var tvåa i mål bakom en Södertäljelöpare, men tog DM-guldet med över tio minuters marginal. Tisarens Oskar Andrén ställde också upp och blev trea, utom tävlan.

Bill Impolas nye, men hyggligt meriterade, lagkompis Daniel Rickardsson blev tvåa i premiären för Team Exspirit (tidigare Team Coop) i 80 kilometer långa rullskidtävlingen Olaf Skoglunds minneslöp, nedspurtad med en hundradels marginal av Simen Østensen efter tre timmar och 20 minuters stakande. Bill fick släppa huvudklungan och göra avslutningen av loppet på egen hand, i mål på 24:e plats, 22.10 bakom täten (inte samma tryck i åkningen som i fjol, då han blev tvåa, får man förmoda). Nu fortsätter laget sitt läger i Norge, innan det är dags för två veckor på snö i österrikiska Ramsau i oktober och ytterligare en vecka i italienska Livigno i slutet av november före långloppsvärldsuppremiären med lagtempoprolog och La Sgambeda 5-6 december.

I polis-SM i multisport (som kollega Gabriel Rådström förevigade i NA-tv) var det Efter si sådär 17 timmars tävlande vann Stockholmspiketen med 18 futtiga minuter före Trollhättans lag Standby-Fyrbodal medan förhandsfavoriterna Team MestUte från Eskilstuna blev trea. Ingen resultatlista är publicerad, så hur det i slutändan gick för Sydnärkepolisen är oklart. Men de tappade 1.40 på fredagens första etapp och låg femma där, i alla fall.

Tim Sundström? Tja, han blev förkyld och missade Göteborgs GP, vilket kan ha inneburit slutet för en säsong där alla kurvor pekat spikrakt uppåt. Dags för hårdträning och nya distriktsrekord 2016?

Magen stoppade Wiker – trots "kalasbra" ben

Kollegorna på pappers-NA har en stor intervju med Louise Wiker om nattens VM-debut i morgondagens tidning (som går att köpa som e-tidning på na.se någon gång tidigt i morgon bitti), men kvällstidningarna har haft sina intervjuer ute hela dagen, och där berättar den 36-åriga Hälleforslöparen om att det var magstrul som förstörde alla chanser till en bra tid.
– Det var tufft. Jag hade kalasbra ben, men magen fungerade inte. Jag brukar aldrig ha problem med det, men jag tror att det var nerver. Jag har aldrig varit med på mästerskap tidigare, säger hon till Expressen och Aftonbladet (sista meningen dock bara citerad i den förstnämnda); vilket tyder på att den förkortade uppladdningsfasen som det sena VM-beskedet ledde till fungerade och inte är att skylla för den uteblivna topprestationen.
Till Expressen tillade Wiker också:
– Jag kände att jag inte fick i mig vätskan riktigt. Jag försökte lugna ner mig, men man får pulspåslag. Jag är extremt besviken.
Vad vi snackar för tid? 2.49.57. Under 2.50, men ändå den sämsta av de fyra maror Wiker tagit sig igenom under sin korta 42 195-meterskarriär (i Prag i maj bröt hon ju).
Av 67 anmälda löpare till VM-maran kom 65 till start och 23 bröt längs vägen. Wiker gick i mål som 48, och hade alltså bara fyra löpare kvar bakom sig på banan. Lagkompisarna Annelie Johansson och Charlotte Karlsson gick i mål sex respektive två minuter före och slutade på 33:e respektive 44:e plats.  Men faktum är att Wiker låg 18 sekunder före Karlsson halvvägs, när hon passerade halvmaran 1.21.35. Men sedan tog magproblemen ut sin rätt, och Wiker löpte andra halvan på 1.28.22. Och det var inte det att andra halvan var extremt tuff; löparna i täten skruvade tvärtom upp tempot ganska markant efter 21,1-kilometersmarkeringen. Det var helt enkelt magen som gjorde det.
– Jag är så besviken att jag inte fick ut det jag hade idag, jag hade hoppat på så mycket mer. Först hade jag problem med magen och vätskan och då blev jag stressad och försökte hitta rytmen och känslan. Men det funkade bara inte idag, säger Wiker till Svenska friidrottsförbundets hemsida.
Inte lär kännas bättre när hon får läsa Aftonbladets betygsättning av svenska VM-truppen. Säg så här; efter den mästerskapsdebuten kan det bara bli bättre. Som i EM i Amsterdam nästa år.

I löpningarna på hemmaplan verkar det som om de stora kanonerna, vid sidan om Erik Anfält, tog det lugnt i helgen. I Hjulsjöjoggen tog Hällefors Tommy Sundberg, som jag inte har någon större koll på, hem segern knappa minuten före Starts Johan Ingjald, på tiden 39.05,5, medan Ingjalds klubbkompis Marie Dasier tog hem damklassen nästan 2,5 minuter före Östansjös Hanna Henriksen, på 50.27,2. Allt över åtta kilometer tämligen tuff terräng. I och med att de stora namnen uteblev, blev det heller inga förändringar i toppen av långloppscupen. Ja, inte mer än att Ingjald avancerade till sjätte plats i herrklassen, då.

Flera av de lokala topplöparna kutade i stället Kraftloppet i Finspång, en stafett över tio sträckor och 72 kilometer, i ett hopplockat superlag i mixedklassen, med uttalat mål att slå alla herrlag och ta totalsegern (vilket de lyckades med, med nästan tre minuters marginal). Vi snackar långloppscupledaren Haben Kidane, Simon Sveder, Peter Wiker och ex-karlskogingen Linda Take. Med i laget fanns bland andra också Bollnäs Jerker Lysell, VM- och EM-medaljör i orientering, och Helene Söderlund, världsmästare i skidorientering. André Rangelind har skrivit en racerapport, sträcka för sträcka, på sin blogg (där han även bjuder på bildextra). Bland annat är han imponerad av 17-årige Kidane som plockade in två minuter på täten på sin sträcka (laget låg nämligen efter i början): ”Vilket driv den killen har i steget, kan garantera att ni kommer att höra mer om Haben!”, skriver Rangelind.

I Göteborgsvarvets seedningslopp i Örebro i går var Örebro AIK:s Mattias Nätterlund den enda som klarade gränsen och kvalade in bland elitlöparna (35 minuter för herrar, 39 för damer), när han avverkade milen på 33.16. Därmed kan han alltså ansöka om en plats i elitstartledet till nästa års halvmara i Göteborg. Fredrik Skogman var tvåa av herrarna, men 4.04 bakom Nätterlund på 37.20. I damklassen kutade Anna Nyström (klubb?) in på 41.30 och vann 47 sekunder före Starts Anna Pettersson.

I Lindesbergsskogarna fick Martin Regborn till slut sin revansch på Daniel Attås i deras säsongslånga DM-fajt, men den kom först i söndagens långdistans. I lördagens medeldistansdrabbning tog Tisarlöparen årets tredje raka DM-guld, med 14 sekunders marginal bak till Regborn. Men på söndagen fick Hagabys VM-löpare alltså revansch, tog hem långdistansen med nästan fem minuters marginal före Oskar Andrén (han som gjorde succé i sin allra första stora seniortävling, ultradistans-SM, i våras), och över sju minuter före trean Attås (som ändå med över tre minuters marginal säkrade säsongens fjärde DM-medalj). Efteråt twittrade Regborn ironiskt: ”Nu gäller det bara att övertyga Attås om att DM grand slam givetvis räknas som totaltiden av alla distanser …” Vem som tog bronset i medeldistansen? Jo, Tomas Hallmen, 44, som visade att gammal är äldst. Förvisso var Degerfors juniorlandslagsman Filip Jacobsson trea i mål, 22 sekunder före Hallmén, men han deltog utom tävlan eftersom Degerfors tillhör Värmlands distrikt. Jacobsson var för övrigt fyra i söndagens långdsitans också.
På damsidan var det samma kvartett i täten båda dagarna, men i olika ordning. På lördagen KFUM Örebros Ellinor Eriksson 29 sekunder före Tisarens Rebecka Nylin och med KFUM:s Anette Carlsson och Tisarens Lovisa Persosn på delad tredjeplats, 2.14 efter. På söndagen Nylin 33 sekunder före Persson, 1.53 före Eriksson och 2.10 före Carlsson. Övriga var över tolv minuter bakom. Juniorvärldsmästaren Andrea Svensson, som var anmäld till juniorklassen i långdistans, kom inte till start.
I Värmlands-DM fick Linde Take överraskande stryk i söndagens medeldistans (måhända på grund av lördagens urladdning i Kraftloppet), men då var det också av Djerfs Åsa Zetterberg-Eriksson, karlskogingen som är mångårig landslagsåkare i skidorientering och var med i svenska EM-bronslaget i stafett 2008. Hon var tio sekunder före Take och ytterligare 1,5 minuter före alla andra. I övrigt blev det inga medaljer för Karlskoga eller Degerfors i huvudklasserna varken där eller i fredagens natt-DM (men Karlskogas EM-silvermedaljör från tidigare i somras, mountainbikeorienteraren Erica Olsson, 15, stack till Dalarna och sopade banan med de upp till fem år äldre konkurrenterna i D20-klassen i deras mtbo-DM; en uppladdning så god som någon inför nästa helgs SM).
Stockholms DM bjuder ju på hygglig konkurrens, om man säger så, och Garphyttans långdistansspecialist Filip Dahlgren, i fjol tia på VM, fick nöja sig med en tredjeplats i söndagens långdistans bakom världs- och Europamästaren Gustav Bergman, OK Ravinen, och hans klubbkompis Ruslan Glebov, som var med och sprang hem en sensationell femteplats åt Ukraina i mixedsprintstafetten på VM i fjol. bakom sig hade Dahlgren ändå namn som Mårten Boström. Dan innan var Dahlgren femma i en tajt medeldistans, där bara 21 sekunder skiljde från ett brons. Där vann Glebov före Bergman.
Nästa helg avslutas DM-säsongen med stafett i Örebro län, stafett och långdistans i Värmland och stafett och natt i Stockholm. Sedan väntar två raka SM-helger, och så två raka landslagshelger med Euromeeting och världscupfinalen. Intensivt för den jagar titlar, alltså.

Och så har Fredrik Berg debuterat internationellt (som mountainbikecyklist, som enduroförare har han ju många VM-tävlingar på meritlistan). För mycket grusväg ställde till det för Berg i Birkebeinerrittet, skriver han på sin blogg apropå 47:e-platsen i Norge. Nästa helg blir det Bockstensturen.

Min racerapport från Sälen? Den kommer i morgon!

Helgens höjdare – Anfält jagar trailkungen: "Tänker inte ge mig på förhand"

1. Louise Wiker i friidrotts-VM
På VM:s sista dag, 7.30 på morgonen i Peking vilket motsvarar 1.30 svensk tid, begår Hälleforslöparen Louise Wiker sin VM-debut i friidrott. 42 195 meter ska avverkas på Pekings gator, med de sista meterna inne i Fågelboet, OS-arenan från 2008. Jag ringde upp Wiker i Peking i går, och vad hon hade att berätta kan ni läsa i fredagens NA, papperstidningen (som går att köpa som e-tidning på na.se). Dessutom blir det ett längre blogginlägg om Wiker i morgon. Tyvärr finns ingen startlista publicerad ännu, men på den här sidan lär den dyka upp närmsta dygnet. Först då kommer det gå att sia om vilka placeringar Wiker kan fajtas om. Men en bra tid, och att bli bästa svenska, måste förstås vara huvudfokus.

2. Sälen fjällmaraton
Måltävling nummer tre av fyra den här säsongen för min del startar 10.00 i Lindvallen i morgon bitti. Sälen fjällmaraton. Efter att skadorna äntligen gett med sig inför Lurs backyard ultra i juli har jag sedan dess bara kunnat jogga lätt tre pass (och sprungit ett lopp). Resten av träningen har varit alternativ, på cykel och gym, och jag har ingen aning om vart formen är. Senaste riktiga fullfartslöpning var Oppebylöpet i maj. En som haft en betydligt bättre uppladdning är regerande mästaren i Sälen, Örebro AIK:s landslagslöpare Erik Anfält, 39, som vunnit båda de tidigare upplagorna av tävlingen. På 2.54.27 premiäråret 2013 och  på 2.51.28 2014. Då ska man veta att vi snackar 825 höjdmeter att besegra och ett underlag som till 80 procent består av fjällstig, så den tiden kan mycket väl vara vassare än perset 2.27.02 i Kiel i februari eller 2.28.09 på Stockholm maraton i maj (som ju anses vara en tuff asfaltsmara på grund av Västerbrons 2×35 höjdmeter). Konditionsbloggen ringde upp Anfält för att snacka om det, och om favoritskapet, men fick reda på att det i år är överlämnat till Anders Kleist.

– Han har aviserat att han ska starta, och i sådana fall är han storfavorit. I mina ögon är han trailkungen nummer ett i Sverige, och han skulle vara en av de bästa på landsväg också om han valde att springa mer där. 2013 ställde han upp på en halvmara och gjorde 1.05.20, det var han Sverigeetta på det året. Ja, han har varit en stor förebild för mig de senaste åren, och blir något att bita i om han kommer till start. Det kommer bli riktigt sporrande, och dessutom skönt att slippa pressen. Det är han som ska vinna, men jag tänker inte ge mig på förhand. Vi gick samma sträcka på Vasastafetten i lördags och då var jag bara 23 sekunder bakom. Men hans rekord på till exempel halvmaran är mycket bättre än mitt (1.09.55), säger Anfält till Konditionsbloggen.
Vad är det som lockar dig så mycket med just Sälen fjällmaraton?
– Dels har jag vunnit två år i rad, och när man är regerande mästare lockar det alltid att komma tillbaka. Men terrängen passar mig bra också. Jag är rätt beroende av att ha fast underlag under fötterna, och i Sälen är det ganska hårt även om det är fjällterräng, inte så geggigt som Axa fjällmaraton. Och så tycker jag att det är skönt att lägga om fokus mot något nytt efter Stockholm marathon och springa mycket terräng. Det är skönt att lägga sommarträningen i skogen.
Hur bra är 2.51.28 från i fjol jämfört med en asfaltsmara?
– Det är svårt att säga, men jag vet att jag hade en fantastiskt bra känsla när jag gjorde 2.51. Men jag går för att springa snabbare än det nu, även om jag vet att jag hade en riktig kanondag förra året.
Hur är formen?
– Jag hoppas att den är bra. Jag har haft bättre och bättre känsla i tävlingarna på slutet. I DM var det tungt, då var jag rejält nedtränad, men sedan kändes det bättre på Blodomloppet och ytterligare bättre på Vasastafetten. Kurvan pekar åt rätt håll. Hela sommarträningen har haft fokus mot lördagens lopp, och förutom lite trassel i början av augusti, där jag ändå kunde köra på bra med alternativ träning, så har det fungerat bra. Formen är bättre nu än inför förra årets lopp, och det känns lovande.
Vad händer efter Sälen?
– Om det känns riktigt bra i Sälen försöker jag nog få en plats till Lidingöloppet. Annars blir det att succesivt gå över till asfalt igen för att förhoppningsvis springa riktigt fort i Valencia marathon den 15 november.

För egen del? Tja, jag får nog vara väldigt nöjd om jag tar mig igenom under fyra timmar.

3. Löparfest på hemmaplan
Lördag är en riktig högtidsdag för alla långlöpare i länet, med inte mindre än tre tävlingar. Med start 11.00 vid Risbergska avgörs ett tio kilometer långt seedningslopp till nästa års upplaga av Göteborgsvarvet, och är man riktigt snabb där hinner man också med Hjulsjöjoggen, var seniorklasser startar 14.00. ”Det tuffaste terrängloppet i långloppscupen”, som de själva marknadsför sig som (vad säger de ansvariga för Tarstaborgsrundan och Kilsbergen trailrun om det?) avgörs över tio kilometer i Hjulsjö. Dessutom Kilsbergskampen, ungdomstävling i friidrott, traditionsenligt på Kilsbergsvallen i Garphyttan. I år är tävlingen dessutom distriktsmästerskap, och 11- och 13-åringarna kutar 600 meter och 15-åringarna 800 (av grenar som är intressanta ur bloggperspektiv, alltså).

Mycket löpning? Tja, men då kan vi vill köra en liten bubblare med orienterings distriktsmästerskapshelg? Lindebygdens OK arrangerar medeldistans-DM på lördagen och långdistans-DM på söndagen, och i Värmland (distriktet som länskommunerna Degerfors och Karlskoga ju tillhör; även om Degerfors juniorlandslagsman Filip Jacobsson i stället anmält sig, utom tävlan, till Örebro läns-distriktets DM-tävlingar i helgen) är det natt-DM i Deje i dag, fredag, och medeldistans-DM i Lesjöfors på söndag. Och eftersom Garphyttans Filip Dahlgren tävlar för IFK Lidingö är även Stockholms medeldistans-DM på lördag och långdistans-DM på söndag av intresse. Här i distriktet blir det mest intressanta att se kampen mellan Daniel Attås, som vunnit de två tidigare DM-tävlingarna den här säsongen (sprint-DM i maj och natt-DM för två veckor sedan), mot VM-sprintern Martin Regborn, som överraskande fått nöja sig med att vara trea respektive tvåa i DM i år. Tar Regborn revansch nu? På damsidan har de båda DM-tävlingarna hittills gett sex olika medaljörer, med guld till juniorvärldsmästaren Andrea Svensson och hennes klubbkompis (i Tisaren) Rebecka Nylin. Nylin springer båda distanserna i helgen, medan Andrea väljer att stå över medeldistansen och springer långdistansen i juniorklass. Nästa söndag avslutas DM-året i distriktet med stafetterna.

Så ska Sverige bli ännu bättre i hemma-VM: "En miss vi inte gör om"

På tisdagen släppte förbundskaptenen för orienteringslandslaget, örebroaren Håkan Carlsson, en lista på elva förhandsnominerade löpare till världscupfinalen i schweiziska Arosa i oktober. Det handlar om samtliga svenskar som endera tog medalj på VM i Skottland i början av augusti eller som ligger på topp 15 i totala världscupen. I den andra kategorin kvalar Hallsbergslöparen Lilian Forsgren in. Med tre poängs marginal ned till schweiziska Sarina Jenzer håller hon 15:e-platsen i sammandraget, men avstånden upp till topp tio är små inför långdistanstävlingen den 2 oktober och medeldistansen som dagen därpå avslutar årets individuella världscupsäsong.
Konditionsbloggen ringde upp Carlsson (Forsgren själv är på semester i Grekland) för att byta några ord om det – och höra hur förberedelserna går inför VM på Västkusten nästa år.

– Vi vill ge de här löparna chansen att förbereda sig på bästa sätt, därför kommer vi med ett så tidigt besked, säger Carlsson till Konditionsbloggen.
Vad säger du om Lilians VM-debut så här med några veckors distans?
– Vi håller på med en ordentlig utvärdering, där jag sitter ned med var och en av VM-löparna. Vi ska vara klara i mitten av september, men jag har inte hunnit med Lilian än. Men det jag kan säga är att hon gjorde det bra på VM. I sprintstafetten gick Danmark på knock, så avståndet såg stort ut på papperet. Men där bakom var Lilian med i klungan med tvåan, och gjorde precis det hon skulle. På medeldistansen gjorde hon några tekniska missar men visade hög fart på slutet.
Ni klarade det tuffa målet att ta sex medaljer i Skottland, men finns det några förbättringar att göra inför hemma-VM?
– Mycket gjorde vi rätt, naturligtvis. Vi hade fem–sex löpare som inte fick ut sin kapacitet på grund av skador och sjukdomar, då klev istället andra löpare fram och tog sina första internationella medaljer. Det visar att det breda tänket vi haft runt landslaget har varit rätt, det har gjort att vi har en väldigt stor bredd nu. Vi har många som har möjlighet och kapacitet att ta medalj, och är inte så sårbara. Dessutom har vi haft bra förberedelser, bra läger, bra prestationsfokus i laget på träningarna. Mycket bra att bygga vidare på.
– Det jag på rak arm kan säga är att vi hade tränat för lite i den terräng som väntade på stafetten. Det var en miss som vi inte kommer att göra om. Vi hade gjort analysen att det skulle vara bokskog, men trodde inte att det skulle vara så extremt snabbt. Det var väldigt snabblöpt bokskog med negativ kurvbild, medan vi hade väntat oss, och tränat, på tyngre terräng, med hög ljung och tuff undervegetation. Hade vi förstått vad som väntade hade vi lagt in läger på hemmaplan eller i Danmark, där det finns liknande terräng. Men nästa år vet vi vad som väntar, med bohusländsk storskog med tuffa brantkanter och rejäl storskog och ordentliga höjder på alla skogsdistanserna.
Hur kommer upplägget inför hemma-VM att se ut?
– Vi sitter med verksamhetsplaneringen just nu. Hela 2016 blir ett jättehäftigt år med EM i Tjeckien i maj i kuperad, kontinental terräng och så VM på hemmaplan. På måndag samlas landslaget i Strömstad för ett veckolångt läger med relevanta träningar i relevant terräng under rätt årstid då vegetationen är precis som den kommer att vara på VM. Vi kommer att skaffa oss en ännu bättre bild av vilka krav som kommer att ställas under VM, och vad vi behöver träna specifikt på. Sedan är det två SM-helger, Euromeeting och världscupfinalen innan säsongen är över och löparna går in i en träningsperiod. Sedan startar vi om med en höstsamling i Göteborg andra helgen i november för både senior- och juniorlandslagen. Världscupen 2016 startar i Polen i maj, och resten av vårprogrammet är just nu ute på remiss. Men det kommer bli en blandning av läger i Skåne, Halland, Strömstad och i Europa. Dessutom blir det värdetävlingar med Swedish league, EM och VM-uttagningar i Strömstad och Lysekil andra helgen i juni.

Hagabys Martin Regborn, örebroaren som varit i VM-final i sprint två år i rad, och Garphyttans Filip Dahlgren, som tävlar för IFK Lidingö och var VM-tia i långdistans i fjol, aspirerar på de återstående tre herrplatserna till världscupfinalen. Och i andra hand till någon av de tolv svenska herrplatserna i Euromeeting i Estland.
– Absolut, de är sådana som finns med i tankarna och som har en bra chans att få springa någon av tävlingarna. Det är däremot inte troligt att mer än någon enstaka löpare kommer springa både Euromeeting och världscupen, eftersom det blir ett väldigt tufft program. Dessutom går världscupen på hög höjd, och det finns en vits att åka dit tidigt, säger Carlsson som tar ut de resterande löparna efter SM-helgerna.

Regborn och Dahlgren gick en förpostfäktning i skogarna på östra sidan av Norasjön i eftermiddag, där säsongens sista ordinarie poängtävling i OK Milans regi avgjordes. Dahlgren hade redan säkrat totalsegern (varje löpare får bara räkna fem bästa tävlingarna, och Dahlgren hade redan vunnit fem tävlingar vilket ingen annan hade chans att nå), men i dag fick han vika ned sig mot Regborn som var 2.12 före i mål i medeldistanstävlingen. Regborn slutade därmed tvåa, på 24 725 poäng av 25 000 möjliga (som Dahlgren alltså nådde). I inbördes möten slutade det dock 4–2 till Regborn – Dahlgren tog tre av sina segrar i tävlingar som Regborn inte ställde upp i.
Hemmalöparen Per Eklöf blev trea i kväll och trea totalt. Tisarens Rebecka Nylin bästa dam på 16:e plats med 19 573 poäng, knappt 500 före Hagabys Elin Vinblad.

Louise Wiker är nu bara fyra dagar från VM-debuten, och i dag fick hon göra en helt annan debut – med karriärens allra första presskonferens. Där fick maratonlöparen från Hällefors (som jag hade ett stort reportage med i torsdagens pappers-NA förra veckan, den går fortfarande att köpa som e-tidning på na.se) bland annat svara på frågor om ryska konkurrenten Liliya Shobukhova, som fått sin dopningsavstängning kortad som tack för att hon angett andra dopade idrottare.
– Vad säger man, det förekommer och det gäller att bara inte tänka på det. Det finns ett regelverk, jag är van att rätta mig efter det. Regelverket är så att har man avtjänat sitt straff så har man det. Det är det rättssystemet man har i USA i civila processer. Vi har inte det i Sverige och det är i den andan jag är fostrad. Som jurist är det en värdering de gör som inte hör hemma i min tradition. Har man fått ett straff så … , säger Wiker, som i det civila alltså är advokat, till Aftonbladet.
Även Expressen har talat dopning med Wiker, och de har dessutom gjort en separat artikel om cirkusen kring uttagningen.

På hemmaplan jagade Josefin Gerdevåg karriärens första 5 000-meterslopp under 17 minuter vid Sommarspelen på Stockholms stadion, men av tiden att döma blev det en tung kväll. Gerdevåg passerade 3 000 meter på 10.19 och tappade sedan ytterligare tempo under de två avslutande kilometerna. I mål på 17.25,57, som tredje bästa dam.

På förekommen anledning kommer här också en länk till resultaten från Vrestorps triathlon, som avgjordes redan den 1 augusti men som bloggen inte rapporterat om. Tur att andra på tidningen skötte sig bättre.

Garphyttekillen sänkte ÖAIK: "Vann dalahäst!"

Örebro AIK gjorde ett tappert försök att återupprepa KFUM Örebros succé från förra året och ta hem Vasastafettens mixedklass. Och det hade räckt till seger med nästan en halvtimmes marginal – om det inte varit för IFK Lidingö som kom till start med ett helt gäng landslagsmeriterade orienterare. Bland dem garphyttekillen Filip Dahlgren, i fjol tia i långdistans på orienterings-VM, och nu snabbare än alla andra mellan Smågan och Mångsbodarna (utom orienteraren Emil Svensk som sprang för ett hopplockat lag i herrklassen och noterade en några sekunder bättre tid). ”Fullt ös i fäders spår. Det var kul! Vann dalahäst!”, skriver Dahlgren på Instagram.

Det var på Dahlgrens sträcka som segern grundlades. Lidingö var 1.42 före Örebro AIK i Smågan, 3.20 före i Mångsbodarna, och sedan växte avståndet hela vägen till Evertsberg. Erik Anfält var (förstås) snabbast av alla på sin sträcka och tog in 35 sekudner till Oxberg, men då var ÖAIK ändå tio minuter efter Lidingö. Även Mikaela Kemppi tog en väntad seger på sin sträcka, och plockade in hela 1.16 på Lidingö mellan Hökberg och Läde, och Daniel Johansson tog några sekunder ned till Eldris. Trots det skiljde fortfarande 8.45 när Andreas Ingberg förde ÖAIK i mål på andra plats, på tiden 5.32.27.

– Vi gjorde stabila insatser rakt igenom. Varmt och skönt var det också också. Vi var 3.19 sämre än KFUM:s tid från 2014, men det var regn i fjol och varmt i år, säger ÖAIK:s Fredrik Johnsson.

Klubbens herrlag blev sexa på 6.08.16 och damlaget sjua på 7.12.09.

Kopparbergs Johan Eriksson sprang hela sträckan själv i Ultravasan, på 7.20.34, och slutade på 19:e plats (tvåa i H45-klassen, åttonde svensk totalt). Morasonen Jonas Buud vann för andra året (av två möjliga) och slog sitt eget banrekord med en kvart. I mål på 5.45.08 vilket ger ett kilometersnitt på 3.50 över nio mil terränglöpning … Malin Tysell blev bästa länsdam på 46:e plats med tiden 10.27.41.

Kopparbergs skidstjärna Bill Impolas långloppslag Team Exspirit inledde den gemensamma tävlingssäsongen med Alliansloppet i Trollhättan. Impola låg länge med i täten av det 48 kilometer långa loppet, men mattades och gick i mål som 16:e, 1,5 minuter bakom. Lagkompisen Morten Eide Pedersen fick se sig spurtslagen av Dala-Flodas Jens Eriksson i kampen om segern. Garphyttans Olivia Hansson bröt damloppet medan Zinkgruvans Markus Johansson (femma) och Daniella Bjärmark (tia) och Garphyttans Adam Gillman (nia) och Ida Danielsson (åtta) tog topp tio-placeringar i juniorklassen.

Alexander Larsson slog till med en bronsmedalj på finfina 2.04,26 över 800 meter i P15-klassen på ungdoms-SM. Det var nästan 4,5 sekunder (!) snabbare än Alexander, som inför loppet var rankad som Sverigesexa, kutat tidigare i år. Maja Hagelvik missade däremot final med ett par sekunders marginal. I junior-SM lyckades inte Abshir Aweys följa upp fredagens fjärdeplats på hinder, utan åkte ut redan i försöken på 800 meter. Samma sak gällde hinderfemman William Fransson, i P19, och William Wickbom i P17, som dessutom hann springa direktfinal på 1 500 meter och med en tolfteplats som resultat. I det loppet blev Hällefors Haben Kidane (som leder långloppscupen, se nedan) sjua på 4.15,93.

Jonas Rosengren vann Östansjöloppet, tio kilometer med individuell start, på 37.33, över två minuter före tvåan Lasse Höög. Höög seger blev det ändå, i damklassen, där Åsa Höög vann med över fyra minuters marginal före Maria Eriksson. 40.22 på Åsa. Rosengrens seger var hans första i årets långloppscup, och han förstärker därmed tredjeplatsen i sammandraget. För Åsa var det bara tredje tävlingen för året i cupen, men segern tar henne i varje fall in på topp tio. Elva deltävlingar återstår.

På något högre nivå fortsatte Tim Sundström sin rad av 1 500-meterslopp under 3.50 (så fort hade han aldrig kutat inför årets säsong, han har ju förbättrat distriktsrekordet i flera steg), när hansprang in som fyra på 3.49,97 i ett B-heat vid en gala i belgiska Merksem. Och Linus Rosdal blev femma, och bäste svensk, av nära 11 000 löpare i Midnattsloppet i Göteborg, på tiden 32.30. Ullevis etiopier Betesfa Ayele var överlägsen och vann med över minutens marginal till tvåan på 30.15. Rosdal höll näst bäste svensk, Hälles Yared Admasu, tre sekunder bakom sig.

Och uppe i fjäll vann Antje Torstensson Helags maraton på 3.15.57 (rätt hårt pressad av Trångvikens Ida Svensson halvminuten bakom) på en tid som hade räckt till en andraplats i herrklassen. Tiden är en makalös prestation på en bana med 615 höjdmeter, bara att lyfta på hatten. Och ytterligare lite längre norrut avslutade Anton Hallor sin sommar i Tromsø med en tredjeplats i Tromsø mountain half ultra, 25 kilometer bitvis teknisk terränglöpning med knappt 1 000 höjdmeter. ”Slitsamt första halvan när nästan 1 000 höjdmeter uppför skulle avverkas i den gassande solen. Krigade på nerför och sprang in som trea efter kanske det jobbigaste loppet jag sprungit. Tog 2 timmar, 12 minuter och 17 sekunder”, skriver Hallor på Facebook. Rune Morten Johansen vann med över nio minuters marginal, på 2.01.33, före Kent Hugo Norheim som ”bara” var 1,5 minuter bakom Hallor.

Morgan Pätsi, som laddar för ironman-VM, kom till start i Sala Silverman, en triathlontävling över halv ironmandistans, trots sina vadproblem och slutade femma i tuff konkurrens på 4.14.48 (mindre än minuten sämre än i fjol). Finländaren Kim Harju var helt överlägsen och vann på 3.57.26. ”Gjorde en stabil insats som resulterade i en femteplats. Mest nöjd över att löpningen funkade och att jag inte tappat allt för mycket”, skriver Pätsi på Instagram.

VM-orienteraren Martin Regborn blev en vinnare igen när han tog hem Dubbelfajten/Fellignsbroträffen 1.38 före klubbkompisen (i Hagaby) Jakob Wallenhammar, men kanske framför allt 3.24 före Tisarens Daniel Attås som ju snuvat honom på dubbla DM-guld den här säsongen. Lovisa Persson vann damklassen tolv sekunder före Rebecka Nylin.

Mountainbikeorienterings-VM slutade i bedrövelse för Garphyttans Marcus Jansson, som varit bäste svensk på samtliga individuella distanser men som stämplade fel och sabbade hela dagen på sin förstasträcka.

Och så till sist glädjande besked från Emilia Fahlin, som instagrammat en som kommer till start i morgondagens världscupdeltävling i Vårgårda. ”Uppåt i dag! Så här glad blir jag av att känna mig bra nog för att starta i morgondagens linjelopp”, twittrar hon tillsammans med en groupie på ett leende Wiggle-Honda-lag.

Fyra VM-guld till Tisaren, Fahlin spurtade ned silver-Emma och Wiker Pekingrepade i "Peking"

Well, 22 dagars semester (med avbrott för STCC på Gelleråsen i lördags) följdes av väckning 4.00, avresa till Arlanda, flyg till Zürich, bilresa till Lugano och jobb till 1.00 i går (för Örebro Hockeys träningsläger). Inget bloggutrymme där, inte. I dag väckning 8.05, bevakning av Örebroträning från 9.00 och sedan jobb, med kort lunchavbrott, till 20.30. En timmes egen träning och sedan på’t igen. Nu har jag precis lämnat sista texten, men eftersom det vankas sovmorgon i morgon tänkte jag hinna få ut några utlovade rader om vad som egentligen hände i konditionsidrottsväg under bloggsemestern.

Vi gör väl som i förhandsinlägget, tar det i bokstavsordning.

Cykel: När Emilia Fahlin körde Tour of Norway för svenska landslaget och fick chansen att testa de egna förmågorna, och inte bara assistera lagkompisar i Wiggle-Honda, tog hon den verkligen. På andra etappen var hon med i en klungspurtom andrplatsen bakom Megan Guarnier och slutade femma efter att ha spurtat ned Emma Johansson (som inte körde för Sverige utan sitt proffsstall Orica; Johansson som för övrigt blir lagkompis med Fahlin i Wiggle-Honda nästa år). I sammandraget blev Fahlin 14:e, på samma tid som sjuan och bara 21 sekunder bakom totalsegraren Guarnier. Helgen före hann hon dessutom med både Ride London GP (två topp fem-placeringar för Wiggle), Fahlin med i tätklungan hela vägen och världscupdeltävlingen Sparkassen Giro (katastrofresultat för Wiggle med Elsia Longo Borghini som bästa lagmedlem på 61:a plats), och nu till helgen är hon uttagen för att köra den svenska världscupdeltävlingen Vårgårda GP. Vad mer? Tja, VM-triathleten Morgan Pätsi tog en överlägsen seger i Hjälmartempot.

Längdskidor: Förre skidskyttestjärnan Magnus Jonsson, som tävlar för lokala långloppsteamet Skistart-Bergslagen och hade kontrakt över vinterns långloppsvärldscupsäsong, meddelade något oväntat att han lägger av.

Löpning: Josefin Gerdevåg och Erik Anfält tog programenliga segrar i DM över 10 000 meter, Maria Eriksson tog hem långa klassen i Käglanloppet och Hällefors (med ett urstarkt lag i Haben Kidane, Peter Wiker och Simon Sveder) vann Stripastafetten närmast före tre lag som enligt bloggens uppgifter utreds för att ha fuskat och plockat in löpare från andra klubbar. Johan Eriksson kom aldrig till start i 100-kilometers-SM, men Sören Forsberg slog till med ett överraskande RM-guld i 24-timmarslöpning (det finast som går att vinna på distansen i Sverige eftersom den inte har SM-status). Tim Sundström spände bågen mot medalj på 1 500 meter i friidrotts-SM, men fick nöja sig med en femteplats i ett taktiskt och tämligen långsamt lopp där Tims 1.51,62 var mindre än två sekunder från guld. Han åkte sedan ut i försöken på 800 meter. Josefin Gerdevåg blev sexa på 10 000 meter och åtta på halva distansen. VM-klara Louise Wiker strök sig från SM på grund av jetlag, men sprang sedan in på starka 36.24 över milen för en fjärdeplats i Norrköpings stadslopp, för en fjärdeplats i VM-genrepet (genrep i ”Peking” innan avfärd till Peking, alltså). Och Hällefors karlskoging Fredrik Rådström, som vunnit det mesta i 0586-området genom åren, fick nu också sin första seger i Svartåloppet, i överlägsen stil dessutom. Mattias Nätterlund vann BL-loppet i Näsviken och Therese Carlsson tog hem Inov8-sprinten under Axa fjällmaratonveckan i  Vålådalen. Och så kutade visst Anton Hallor långt uppe i norr. Tja, och så misslyckades Johan Röjler och Peter Knoblach med försöket att springa hela Bergslagsleden på fyra dagar.

Mountainbike: Linda Meijer krossade motståndet i D30-klassen i Finnmarksloppet och tog revansch för guldmissen på SM på en tid som hade räckt till fjärde plats i damelitklassen, medan Fredrik Berg blev 14:e i elitkalssen. I Cykelvasan tvingades Berg bryta på grund av punktering. I stället noterade Almbys Jenny Bernström bästa länsresultatet med en 19:e-plats i damklassen på 3.25.37, Hällefors Anna Edman 13:e i Cykelvasan 45 (Halvvasan, alltså), och Godegårds Stina Sjöberg, Örebros Cecilia Eriksson och Karlsludns Patrik Karlsson hade andra, tredje och fjärde bästa tid av alla damer respektive herrar i Cykelvasans öppet spår.

Mountainbikeorientering: Marcus Jansson har varit bäste svensk på båda de inledande distanserna i VM, men varit långt från målet om historiens första, svenska topp tio-placering på herrsidan. 22:a på medeldistansen, 33:a på sprinten. Långdistans väntar på fredag.

Orientering: Veteran-VM slutade med fyra guld för Tisaren; två för Simone Niggli, ett för magen Matthias och så ett till Lars-Åke Wall. Senior-VM slutade däremot inte med några framskjutna placeringar varken för Martin Regborn eller Lilian Forsgren, men det har ni förstås läst mycket mer om på na.se och i papperstidningen. Forsgren lyckades i varje fall följa upp med en seger i Bamm, medan Regborn återigen fick nöja sig med en andraplats i DM bakom Daniel Attås när nattdistansen avgjordes utanför Köping. Rebecka Nylin tog damguldet.

Simning: Degernässimmet blev inställt på grund av det kalla vattnet (sommaren hade ju inte riktigt kommit igång än, då).

Skridsko: Adam Axelsson avverkade i helgen säsongens första tävling, 500 meter vid Sommerløpet i Hamar i helgen. ”Startade med att göra 10,38 upp till 100 meter, och det var nog det jag var mest nöjd med. Fick till en hyfsad första kurva och växlingsraka, men fegade alldeles för mycket i sista innern. Men tiden 38,39 är ändå godkänt för mig i augusti”, skriver Axlesson på sin facebookblogg.

Swimrun: Bibben Nordblom och Lotta Nilsson kom aldrig till start i Ångaloppet, och ironman-VM-klara Lotta, som var anmäld till Kalmar ironman (se triathlon nedan) strök sig därifrån också. Återkommer när jag vet orsaken till detta. Multibegåvningen Danny Hallmén gjorde sitt tredje swimrun och blev sjua i Ten Island Swimrun.

Triathlon: Helena Yourston och Erik Malm vann Hälleby triathlon när de riktigt stora namnen uteblev.

Egen träning: Nej tack, mest rehab av foten förutom efter Tromsö. Eller ja, jag har tränat ganska mycket både tids- och antal pass-mässigt, men ingen löpning alls. Trist. Och nu sitter jag alltså mitt i Alperna, i detta underbara löplandskap, och har varken tid eller kropp för att kuta. Fan! Men höre’ni, lite hinner jag sova i varje fall, om jag kilar i säng nu!

Lilian Forsgren vann Bamm – slog Marcus Hellner: "Max 50 meters sikt"

Hallsbergs VM-orienterare Lilian Forsgren debuterade i helgen i Bamm, Björkliden arctic mountain marathon, en av Sveriges mest klassiska fjälltävlingar som avgjorts årligen sedan 1994 och består av en blandning av relativt lätt orientering och löpning. Det är en partävling, och Forsgren ställde upp i den medellånga mixedklassen (50 kilometer fågelvägen på två dagar, den korta klassen är på 30 kilometer och den långa på 70; och över alla tre distanserna finns det dam-, herr- och mixedklasser) tillsammans med sin storebror Ivan. Och vilken debut det blev – syskonen Forsgren tog hem tävlingens mixedklass i överlägsen stil, med hela 57 minuters marginal. Och då ska man veta att det fanns en hel del starka lag i det 37 lag starka startfältet. På lördagen hade Forsgrens tid räckt till att bli trea av de 89 lagen i herrklassen, och den var 42 minuter snabbare än Marcus Hellners (som, i par med Kristoffer Linder, gjorde en jättebom till sista kontrollen och tappade tio placeringar och över timmen mot täten). I sammandraget räddade Hellner dock upp och var fyra minuter före Forsgrens i mål efter drygt elva timmars tävlande. Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp Forsgren för en kommentar.

– Det har varit bra. Vi gjorde någon tiominutersbom varje dag, men annars har det fungerat jättebra. Men det skiljer sig ganska mycket från att vara ute och springa en orienteringstävling på en timme. Jag har haft tur som haft med mig Ivan som sprungit förut, han har haft koll på näringsintag, energihalter och sådant. Sedan gäller det att inte springa för fort också, man ska ju hålla på en bra stund, säger Lilian Forsgren till Konditionsbloggen.
Ni slog Marcus Hellner i går …
– Ja, i går var det en eller två kontroller som var ordentlig orientering in till kontrollen, och det var tät dimma vilket gjorde att det blev en hel del stora misstag där lag tappade en timme eller två. Det är många som inte har stenkoll på kompassen, och på fjället är det lätt att tappa mycket tid. Hellners lag gick kontrakurs ned i en stor dal och tappade nästan en timme till sista kontrollen som var på en topp där det var max 50 meters sikt. Men i dag var det klarblå himmel, och det enda orienteringstekniska var ett par längre vägval som man kunde tappa eller tjäna tid på. Det skiljer sig mycket från vanlig orientering, bland annat har vi en vanlig fjällkarta i 50 000-del, som är väldigt grov och detaljfattig i jämförelse med det vi brukar springa på.
Har det varit roligt, då?
– Ja, verkligen. Framför allt i dag, när vädret var superfint och man hade utsikt. Men vi hade väl minimalistisk packning. Det fanns en lista på saker man var tvungen att ha, men så mycket mer tog vi inte med oss för att tjäna vikt, och det gjorde att det blev ganska kallt i tältet i natt. Jag frös jättemycket och sov bara till och från, det var frost på marken utanför på morgonen … Dessutom var det stenigt, inget ställe där man skulle ha slagit läger på om man vandrat.
Vad händer nu?
– Om vi orkar efter det här är planen att vi ska vandra några dagar. Sedan blir det återhämtning och en tyngre träningsperiod inför höstens mål som är SM och världscupavslutningen.
 Till sist; hur ser du tillbaka på VM en vecka efteråt?
– Jag är väldigt nöjd. Även om det inte blev några framskjutna placeringar så var det väldigt roligt och jag har stor mersmak inför framtiden.

Allt annat ni (jag) missat under Konditionsbloggens treveckorssemester kommer i ett längre, summerande inlägg i början av veckan.

NA-medarbetaren i VM-final – men världsmästarna fick stryk

I dag drog veteran-VM i orientering igång i Göteborg. På plats fanns ett antal lokala löpare bland de runt 2 000 som gav sig ut på sprintkvalet. Vissa mer profilerade än andra. Typ som 23-faldiga världsmästaren Simone Niggli (som hade kunnat utmana om gulden bland seniorerna, men i år i stället utmanar veteranerna i D35-klassen; hon vann sitt kvalheat med 1,5 minuter över 3 250 meter). Eller  NA:s egen Mats Carlsvärd som enkelt tog sig till final i H55-klassen, där han bland annat kommer att ställas mot en viss Jörgen Mårtensson, som ju är gammal klubbkompis med Carlsvärd i Almby (men numera tävlar för norska Modum OL). Det finns mycket mer att hämta i den här startlistan för morgondagens sprintfinal. VM avslutas med långdistansen senare i veckan, kval på onsdag och torsdag, final på lördag.

Om Emilia Fahlin och damernas Tour de France skriver jag en hel del i morgondagens papperstidning (som går att köpa som e-tidning på na.se), men även lite grann här.

Noras Lotta Nilsson och Bibben Nordblom har ju vunnit VM i swimrun, Ö till ö, två år i rad, och gjorde i helgen säsongens andra start i swimrun. Och liksom i Utö swimrun i maj fick världsmästarna nöja sig med en tredjeplats när Amfibiemannen avgjordes i Roslagens skärgård i helgen. Liksom i våras var Surfspot (Maria Edstedt och Annika Ericsson) före, nu också Team Öra (Charlotte Eriksson och Salli Carlfjord; i våras var det Addnature med Caroline Holmqvist och Kristin Larsson). I Amfibiemannen var Lotta och Bibben tvåa vid vändningen, men tvingades släppa förbi Team Öra strax därefter och var drygt tre minuter bakom i mål; 8,5 minuter bakom segrande Surfspot som tog täten redan på första simningen. Gemensamt för de här båda tävlingarna där världsmästarna fått stryk är att de är betydligt kortare än Ö till ö (Amfibiemannen är 22 kilometer löpning och 5,4 kilometer simning mot Ö till ö:s 75 kilometer löpning och tio kilometer simning), och det är just distansen som talar för Lotta och Bibben tar tredje raka titeln i september. Duons VM-laddning fortsätter med Ångaloppet om två veckor. Missa förresten inte Bibbens blogginlägg om värmen i Nice som gjorde att hon bommade att kvala till ironman-VM i år (vilket Lotta klarade).

Efter förra helgens swimrundebut i Höga kusten swimrun följde Danny Hallmén i helgen upp med individuell debut i samma klass, i tävlingen Farleden över tolv kilometer löpning och tre kilometer simning i Arkösunds skärgård. Slutade (enligt egen utsago på Instagram, har inte hittat resultatlistan) på sjunde plats av 93 i herrklassen. ”Mycket teknisk löpning, och jag hade svårt att få ut allt. Lite för fräsch i mål … Tappade lite för mycket på första längre löpningen och på fellöpningar, men blev bättre längre in i tävlingen och hade en av de bästa tiderna på den avslutande simningen och löpningen”, skriver Hallmén på Instagram.

I Dalenrundan, det sex kilometer långa terrängloppet i Brevens bruk som markerar halvtid i årets långloppscup som deltävling 14 av 28, visade Mikaela Kemppi och Peter Wiker att de gamla alltjämt är äldst. Den nyss landslagsdebuterade 42-åringen från Örebro på 23.33. 14 sekunder sämre än egna tiden från fjolårssegern, men 1.19 snabbare än någon annan (och framför allt då tvåan Edita Martuseviciute, IF Start). Segern var Kemppis sjätte på sju starter i årets långloppscup (stryk av Josefin Gerdevåg i Kumla Stadslopp). Och den 43-årige Hälleforslöparen spurtade ned 25 år yngre juniorlandslagsmannen (i längdskidor) Adam Gillman, 18, från Kumla med 17 sekunder (även om Wiker själv var sju sekunder långsammare än när han blev fyra i fjol). Jämngamla (med Wiker) Jonas Rosengren trea. För mig nya bekantsakpen Liduina van Sitteren (enligt Facebook boende i Göteborg, men tävlande för Örebro AIK) tog fjärdeplatsen på damsidan fem sekunder för Starts Maria Eriksson. Wiker avancerar i och med segern till andra plats i långloppscupen (där 13 av 26 individuella tävlingar nu avgjort; löparna får tillgodoräkna sig sina tio bästa resultat sett över hela säsongen) medan Kemppi drygar ut sin ledning (nu nio poäng före Eriksson, när de båda registrerat sju resultat var). Nästa deltävling att samla klubbpoäng är Stripastafetten om två veckor, nästa individuella deltävling är DM på 10 000 meter helgen därpå.

I dag avgjordes också Engelbrektsturen i Norberg, säsongens sjätte deltävling, av nio, i långloppscupen. Men de lokala framgångarna utblev (om vi inte räknar en femteplats i H50) när Fredrik Berg tvingades stanna hemma på grund av hjärnskakningen han ådrog sig på tärning inför SM förra helgen. Han mår dock bättre och var igång och tränade i helgen.