VM-guld till Svensson – och Fahlin överlevde ännu ett berg

En kort liten fredagseftermiddagsuppdatering:
** Andrea Svensson avslutade junior-VM i orientering på absolut bästa sätt – med guld. Läs mycket mer om det här. Tisarlöparens VM-resultat blev därmed, i tur och ordning och med en hygglig formkurva: 43:a i sprint, nia i medeldistans, tia i långdistans och etta i stafett. Kollega Fiedler söker Andrea för en kommentar just nu, så förhoppningsvis blir det ett rejält VM-guldsnack i morgondagens papperstidning. Nästa uppdrag för Svensson? O-ringen som startar på söndag.
** Emilia Fahlin överlevde ännu en bergsetapp i Giro d’Italia (hon har ju aldrig varit någon bergsget på sadeln) och rullade i mål 29 minuter efter täten på fredagens etapp, tillsammans med sin lagkompis och spurtspecialist Jolien d’Hoore. Lucinda Brand, Rabobank-Liv, vann etappen efter en lång, lång utbrytning, och där bakom kom sex förföljare loss.m Bland dem topp fyra i sammandraget; Megan Guarnier, Ashleig Moolman, Anna van der Breggen och Fahlins lagkompis Elisa Longho Borghini. Även Wiggles Mara Abbott fanns med där framme, och avancerade därmed från åttonde till sjätte plats i sammandraget. De fem, plus Katarzyna Niewiadoma, är inom en minut och har alla chans på totalsegern inför lördagens tempo som lär bli avgörande för sammandraget. Däremot rasade gårdagssegraren Mayuko Hagiwara igenom i dag och tappade tio minuter och nio placeringar i sammandraget.
** Linda Meijer bloggar inför helgens, och resten av sommarens, fortsatta tävlande. Missa inte det.

Helgens höjdare – och en leende Impola

1. Örebro city sprint
Sommarsprinten avslutas med tredje deltävlingen mitt i centrala Örebro på söndag förmiddag. Och på eftermiddagen är det dessutom en mixedsprintstafett enligt VM-norm. Eftersom ingen som, i teorin, hade chansen att hota VM-löparen Martin Regborns totalseger i herrklassen i sommarsprinten kommer till start får Örebrolöparen i stället inrikta sig på att göra en riktigt bra tävling – och ta andra raka segern efter DM-debaclet. Detsamma gäller i princip klubbkompisen Elin Vinblad, som för att tappa segern måste sluta utanför topp 15 (typ stämpla bort sig) samtidigt som OK Tyrs Lovisa Martinsson vinner. Totalt är 280 löpare anmälda till citysprinten.
Sprintstafetten har bara skrapat ihop fyra lag i elitklassen, men viss prestige lär det ändå bli när firma Regborn/Vinblad (ihop med Karin E Gustafsson och Fredrik Regborn) ställs mot Tisarens Lovisa Persson, Magnus Persson, Johan Aronsson och Rebecka Nylin (mycket Tiomilarutin där, oklart hur mycket mixedsprintrutin vi snackar).
På söndag drar dessutom Idreveckan igång med Idres fjällorientering. Den följs av fjällsprinten på måndag och Idre tredagars onsdag, torsdag och fredag. Åtta löpare från Tisaren, bland dem namn som Oskar Andrén och Daniel Attås finns på startlinjen, plus tolv från KFU Örebro finns med i startlistan.

2. Solleröloppet
Redan i dag, på midsommaraftonen, smäller det för Adam Axelsson i svensk cykelsports mest klassiska lopp. Skrev ju en hel del om det i går.

3. Borejoggen
Kopparbergs Bill Impola vann förra året och visade ju löparklass i Karlstads stadslopp förra helgen. Men dyker Bob upp den här gången (och är han i sådana fall i så rå form att han klår brorsan?) och ställer någon lokal damlöpare av klass upp i Torsby? Vi får väl se. 8,5 kilometer är det hur som helst som gäller.

För övrigt tre noteringar:
Sent i går kväll, natten mot midsommar, bekräftades nyheten som valsat runt i norska medier under dagen; att långloppsvärldscupen i längdskidor, Ski classics (som inte längre namnsponsras av Swix), sväller med ett lopp till säsongen 2015/16. Ett 50-kilometerslopp från Toblach till Cortina som åtminstone på papperet borde passa en sån som Bill Impola som hand i handske. Racet läggs in i kalendern helgen efter König Ludwig lauf, alltså andra lördagen i februari, och fyller därmed något av glappet mellan KLL och Vasaloppet (där VM var i år, men nästa säsong är det ju mästerskapssfritt).  Nytt på torsdagen också att Impolas Team Exspirit (som gamla Team Coop numera heter) signat Daniel Rickardsson för hela säsongen. Och jodå, på pressbilderna står Impola och Rickardsson och ler tillsammans.
På torsdagen blev det också klart att Epic trail Aigüestortes får arrangera skyrunning-VM 2016. Jag kutade ju VM i fjol och är sjukt sugen på att göra det till en tradition. Årets upplaga är bara veckor borta, och när anmälan (och kriterier för deltagande) till nästa år släpps är inte klart. Men det verkar hur som helst vara en otroligt fin tävling!
Och så noterar jag, nästan två veckor för sent, att Ondrej Fejfar (den tjeckiske utbytesstudenten som vann Startmilen) blev tvåa i ett av mina drömlopp, Nibbelöpet i Geiranger. Det alltså exakt en vecka före han ställde av Bob Impola i Karlstad stadslopp.

Från EM-silver till F1-svensken som fixade bloggarens fotfäste: "Otroligt stark insats"

Well, vilken lördag. Det blev alltså EM-silver i Portugal, sträckseger i Jukola, busschock i Karlstad, banrekord i Fröviloppet, en helt vanlig Vätternrunda och så en standininsats av undertecknad i Kolbäck (där en lokal F1-stjärna tog segern).

Vi börjar med den objektivt sett största grejen; Karlskogas mountainbikeorienteringstalang Erica Olson slog till med ett överraskande silver på sista dagen av EM i portugisiska Idanha-a-Nova. De svenska orienteringscyklisterna har inte direkt rosat marknaden där nere, men i stafetten slog damjuniorerna till. Well, säger ni, det var bara fyra lag till start. Men; då startade Sverige till skillnad från något annat lag med två ungdomsklassade cyklister i laget (Österrike hade en, Ryssland och Finland bara juniorer), och av dem var Erica Olson yngst av alla. Icke desto mindre knäckte hon tre år äldre Anna Semenova och Julia Korhonen med minutmarginal på förstasträckan. Erika Duhlbo (två år äldre än Olson men ändå alltjämt ungdomsåkare) förvaltade läget på andrasträckan (även om hon rasade till sista plats höll hon tidsmässiga tappet på en acceptabel nivå) och Kajsa Engström (fem år äldre än Olsson och därmed sistaårsjunior) hemförde silverpengen. Ryssland hade då hämtat ikapp minutförsprånget Olsson fixat och vann med 6,5 minuters marginal, men Österrike och Finland var ordentligt distanserat.
– De gjorde det riktigt bra. En otroligt stark insats, säger Peter Olsson till förbundets hemsida (om ni klickar in på länken bör ni dock notera att det står fel i bildtexten, Duhlbo står i mitten och Olsson till höger, inte tvärtom).
Efter karriärens bästa mästerskap, och i svag konkurrens från lagkompisarna, fick Garphyttans Marcus Jonsson förtroendet som avslutare i Sveriges seniorlag, men skickades ut i ett hopplöst läge långt från ära och redlighet. Hade sistasträckans femte bästa åktid, men kunde inte annat än att hålla den elfte (och näst sista) plats som Linus Karlsson Mood och David Eberlén serverade. Jonssons främsta insats det här EM:et är och förblir därmed fjärdeplatsen, åtta sekunder från medalj, i den inledande mixedstafetten.

 

I Jukola klarade Tisaren sitt officiella mål att bli topp tio (av 1 386 startande lag i världens största stafett) med en minut och 23 sekunders marginal. Lilian Forsgren, Lovisa Persson, Andrea Svensson och Simone Niggli grejade en niondeplats, och var faktiskt bara 2.21 från andraplatsen i en, som vanligt, otroligt rafflande stafett där bara segrande Domnarvet förmådde skapa lucka.
Den mäktigaste insatsen svarade VM-klara Hallsbergslöparen Forsgren för, som sprang sönder allt och alla på första sträckan och växlade 13 sekunder före tvåan Henie Saarimäki, 27 före trean Anastasia Rydnaya, 35 före fyran Sari Antonen och hela 1.15 före femman Galina Vinogradova efter åtta kilometers orientering.
Persson tappade till 15:e plats på andrasträckan (2.36 efter; tappade 5.41 på sträcksegraren med 63:e bästa tid), en plats som JVM-löparen Svensson höll (men glappet uppåt växte till 7.29 efter en sträcka där Svensson hade 26:e bästa tid och tappade 4.52 på sträckvinnaren – och över minuten på Tisarens tredjelagslöpare Josefin Tjernlund som gjorde en succésträcka). På sistasträckan var det landslagspensionerade megastjärnan Simone Niggli som plockade in sex placeringar och uppfyllde målsättningen (minskade avståndet till segrarna till 5.26 efter att ha varit tredje snabbast på sträckan; före bland andra Tove Alexandersson, Ida Bobach och Emma Johansson).

 

I klassiska milloppet Karlstad stadslopp (en gång i tiden Götajoggen) tvingades Josefin Gerdevåg vika ned sig mot norskan Ida Bergsløkken med futtiga 2,2 sekunders marginal över 10 kilometer – efter att ha hindrats av en buss. ”Norskan hann över vägen men inte Josefin”, berättar tränaren Mikael Kroon. ”Godkänd insats”, twittrar Gerdevåg själv kort. 35.33,5 blev tiden.
I herrloppet tog Kopparbergs långloppsskidess Bill Impola en rätt överraskande tredjeplats bakom betydligt mer välbekanta löparnamnen Anders Kleist (Akeles backkung) och Ondrej Fejfar (den tjeckiske utbytesstudenten som vann Startmilen i våras). Bills brorsa Bob har ju löpt en hel del i vår med framgång (Kumla stadslopp, Stockholm marathon), men storebrorsans löpförmåga är mer odokumenterad. Tills nu. För trots att Bill är inne i en av försäsongens tyngsta träningsperioder (”27 timmar förra veckan”, berättar han för Värmlands Folkblad) och trots att han hade hunnit klämma in ett förmiddagspass i Torsbys skidtunnel före tävlingen (”två timmar”, ”jag åkte direkt hit”) så spurtade han ned Strömstads Björn Martinsson och knep tredjeplatsen på efter omständigheterna mycket imponerande 32.09,9.

Gerdevågs ständiga måttstock i löparlänet, Mikaela Kemppi, valde i stället att avverka sina tio lördagskilometer i Frövi, där hon vann Fröviloppet med nästan fem minuters marginal till Maria Eriksson men ändå inte kunde hota sitt eget banrekord från i fjol (44 sekunder ifrån, nu 38.10). Det gjorde däremot Erik Anfält, Kemppis landslagskompis från maratonlandskampen i Stockholm, som slog den tidigare toppnoteringen i Frövi med 23 sekunders marginal när han i ensamt majestät dundrade över mållinjen på 33.23. En mäktig uppvisning av snart 40-årige Anfält som hittat ytterligare en dimension i sin löpning den här säsongen. Klubbkompisen Per Englund tvåa, men nästan 3,5 minuter bakom.

 

I Vätternrundan sattes en ny rekordtid (ett försök jag alltså missade i mitt helghöjdarinlägg). Bland de lokala cyklisterna noterade ironman-VM-deltagaren och dubbla swimrunvärldsmästaren Bibben Nordblom 9.58 och förre NA-medarbetaren och Lif Lindesberg-klubbchefen Anders Sjöberg 8.57 (stort grattis till sub-9!) i de mycket gynnsamma förhållandena som gjorde att hela 19 352 av 20 002 startande tog sig runt de 30 milen.

 

För egen del blev lördagen något annorlunda. Skulle ha varit åskådare på sambons crossfittävling, men då en av lagmedlemmarna (det var en tremannatävling) kastade in handduken med sent varsel fick jag (som kör lite crossfit i löparfys- och rehabsyfte) hoppa in och göra min första tävling i sporten någonsin.
Jag försökte förstöra så lite som möjligt för mina lagkompisar. Lyckades nog faktiskt höja deras resultat något i den första grenen (vars resultat var helt avhängigt av hur snabbt var och en kunde springa tre 400-ingar även om det var lite kettlebellswings och burpees inbakat) och höll mig sedan ur vägen/underlättade så mycket jag kunde för lagkompisarna i de två andra, mer styrkebaserade grenarna (där har jag inget att bidra med i de här sammanhangen). Av 25 lag låg vi på 14:e plats (med målsättning att nå övre halvan och bara några få poäng upp till tiondeplatsen) efter två av tre grenar, men i den tredje märktes det att vi var en man kort (att jag inte bidrog så mycket), och där blev vi fjärde sist och sjönk till en slutgiltig 17:e-plats. Med den här laguppställningen var det nog ändå maximal utdelning.
Crossfit Karlskoga, som jag tävlade för, hade ytterligare två lag på plats, och de båda andra slog sig in på topp åtta och gick till semifinal. Ja, vårt bästa lag gick faktiskt och vann. Anförda av råstarke men framför allt vesselsnabbe Peter Sandberg och med F1-stjärnan Marcus Ericssons PT och alltiallo Alex Elgh i laget (plus en inlånad örebroare som jag tror hette Amanda) växlade laget upp från en fjärdeplats efter grundomgångarna till en andraplats i semifinalheatet och överlägsen seger i finalen. Urstarkt av Alex att mellanlanda i Kolbäck mellan förra helgens F1-race i Montreal och nästa veckas i Spielberg, men han verkade njuta i solen. Lånade dessutom ut sina fotbollsskor till Konditionsbloggaren under en gren som krävde extra fotfäste, och det tackar man ödmjukast för.
I morgon blir det tävling på egen nivå; Degerforsklassikerns orienteringsmoment. Så bums i säng nu!

Bloggarens ben och F1-svenskens nyköpta och därefter utlånade fotbollspjux.  Foto: Jonas Brännmyr
Bloggarens ben och F1-svenskens nyköpta och därefter utlånade fotbollspjux. Foto: Jonas Brännmyr
Alex Elgh på väg mot seger i Kolbäck.  Foto: Maria Åström
Alex Elgh på väg mot seger i Kolbäck. Foto: Maria Åström

Andrea, Harald och Filip drillas av världsmästaren: "Fantastisk vecka"

Mycket orientering på bloggen på slutet? Jodå. Och här kommer lite till.
I dag blev det nämligen klart att de för trogna bloggläsare välbekanta namnen Andrea Svensson, Tisarlöparen som är en av Sveriges största talanger, och Degerfors Filip Jakobsson, som hittills haft sina största framgångar som skidorienterare, tillsammans med Hagabytalangen Harald Larsson, 18, får flyga till Schweiz för ett veckolångt läger i St Moritz 10–16 augusti – lett av bland andra dubbla världsmästaren Helena Jansson. Vad hon kommer att bjussa på?
– Det kan bli ganska många olika saker. Allt ifrån att hänga ut kontroller och följa upp de aktivas lopp, via rörlighetsträning och utbildning i första hjälpen, till hur man får i sig tillräckligt mycket mat. Jag har ingen ledarskapsutbildning, men jag har massvis av erfarenheter från olika mästerskap, säger Jansson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
– Det kommer att bli en fantastisk vecka där fokus ligger på utveckling, säger förbundskaptenen Susanne Wiklund Björk till samma sida.
För Andrea Svensson väntar dessförinnan JVM i Norge 4–10 juli. Men allra först helgens Jukola, där hon springer tredjesträckan för Tisaren.

A Lennart Julin, denne gigant bland idrottsstatistikernas giganter, presenterade i dag årets första, fullständiga sammanställning av de svenska årsbästalistorna över alla friidrottens ungdoms- och seniorålderskategorier. Några intressanta noteringar är att Josefin Gerdevåg visar fin bredd med 13:e-platsen på 1 500 meter och niondeplatsen på halvmaran (och hon har ännu högre potential i maraton, som hon inte kutat något i år, ännu), att Hälleforslöparen Louise Wiker alltjämt är Sverigetrea i maraton och 3,5 minuter snabbare (!) än VM-uttagna Lena Eliasson, att Tim Sundströms distriktsrekord just nu gör honom till Sverigefyra på 1 500 meter, att Jonathan Gustavsson toppar 800-meterslistan i P16-klassen och är en av endast två 16-åringar som gått under två minuter hittills i år, att William Fransson är trea på 5 000 meter i P19 (men det är bara tre som noterat resultat på distansen än) och att Esther Sandén Alin gått in F15-listan på 800 meter på åttonde plats (men har högre potential, förstås).

För övrigt verkar det bli dubbeltävling för undertecknad i helgen. Lördagen i en helt ny sport. Söndag i en gammal. Men mycket mer om det senare (till ert tveksamma nöje).

VM-sprintern äntligen segrare igen – i Brickebacken

Senast fick han stryk av Daniel Attås och Ville Johansson. Men på onsdagskvällen blev Martin Regborn kung av Örebro igen. Den nyuttagne VM-sprintern visade ingen pardon när andra deltävlingen av tre i Sommarsprinten (den första var DM) avgjordes runt Brickebackens IP. Regborn kutade de tre kilometerna (fågelvägen, alltså) och plockade de elva kontrollerna på 12.05. Var snabbast på elva av tolv delsträckor (tvåan, samme Ville Johansson som retsamt smet före senast, var totalt distanserad med 49 sekunder eller nästan sju procent, men en sekund snabbare från sista kontrollen till mål). Tomas Hallmén trea, 2.12 bakom, Per Eklöf femma, slagen med 2.20. Så ska en slipsten dras, typ.
I damklassen visade Beata Falk, juniorvärldsmästaren som upphörde med elitsatsningen efter senior-VM-debutåret 2010, att hon fortfarande hittar runt. Tog segern 33 sekunder före Hagabyklubbkompisen Elin Vinblad på en kilometertid som bara matchades av fem herrar. Tisarens Rebecka Nylin trea.
I sommarsprintens sammandrag delar Regborn och Vilel Johansson ledningen på herrsidan medan Elin Vinblad tagit ett stabilt grepp om damklassen. En sjundeplats i finalen, Örebro city sprint på midsommarsöndagen (säger man så?) räcker för att säkra totalsegern.

I mountainbikeorienterings-EM får Garphyttans Marcus Jansson inte till det efter den inledande fjärdeplatsen i mixedstafetten. Onsdagens medeldistans bröt han (bäste svenske herre blev David Eberlén på 47:e plats …), och nu återstår bara långdistans och stafett. Karlskogas Erika Olson 15:e i ungdoms-EM.

I tredje deltävlingen i lokala rullskidscupen Moto-Eagle Tour tog Olivia Hansson tredje raka segern, och Robert Brundin den andra raka efter en inledande andraplats. En 14 kilometer lång etapp i Fellingsbrotrakten med individiuell start som Brundin avverkade på 29.18 (tvåan Daniel Olsson fem sekunder långsammare) och Hansson behövde 31.36 för (ensam startande). Jag hoppas Olivia anmäler sig till sommarens SM-vecka, som en viss annan skidåkare redan gjort.

Min egen träning? Jo, tackar som frågar. I dag sprang jag för första gången sedan Oppebylöpet för snart en månad sedan (och smärtfritt för första gången på 2,5 månader) milen. Dock uppstyckat i två femkilometerspass med en cykelvända emellan, för att åstadkomma ett långpass och för att inte skapa för hög påfrestning. Men det går framåt. Och på söndag blir det faktiskt lite orientering (!).

Laddar för VM – med Jukola: "Springer förstasträckan"

I går kom VM-uttagningen – i morgon drar hela orienteringsvärlden till Finland. Där avgörs nämligen Jukolakavlen i helgen, världens största orienteringsstafett (ja, till och med större än Tiomila).
OK Tisaren har båda sina nyuttagna VM-stjärnor med. Dubble världsmästaren Matthias Kyburz springer sistasträckan för herrarna medan Lilian Forsgren tar hand om förstasträckan i damlaget.
När Tisaren blev elva förra året sprang Bettina Aebi (som bytt klubb till OK Linné) förstasträckan, Andrea Svensson andra, Forsgren tredje och numera landslagspensionerade superstjärnan Simone Niggli slutsträckan. Niggli får förnyat förtroende medan Andrea får ta tredjesträckan och Lovisa Persson sätts in på andra (hon sprang förstasträckan i andralaget i fjol).
– Första och sista sträckorna är längre (åtta respektive nästan nio kilometer mot cirka sex kilometer på sträcka två och tre), så det är egentligen mest därför vi valt att ha mig och Simone där. Dessutom går Jukola väldigt snabbt om man jämför med Tiomila, det gäller att vara med från början eftersom det inte finns så stora möjligheter att hämta upp någon tid. Vi siktar på topp tio, det är ingen omöjlighet, säger Forsgren till Konditionsbloggen.
I herrlaget ska Jonas Mathys, Daniel Attås, Matthias Merz, Johan Aronsson, Jonas Merz och Oskar Andrén fixa ett schysst upplägg för Kyburz inför sistasträckan. Andra- och tredjelag kan ni spana in här.
Även Hagaby har en VM-löpare på herrarnas sistasträcka, medan KFUM Örebro har en för bloggläsarna välbekant profil på förstasträckan. Även Filip Dahlgren (för Lidingö), OK Tylöskog och OK Milan finns med i Finland. Har jag missat ytterligare något länslag?
För övrigt borde jag ju redan för flera dagar sedan ha följt upp det här blogginläggets notering om Oskar Andrén med hans nästa DM-äventyr i Värmland. För redan två dagar efter 5 000-metersloppet sprang Andrén orienteringens sprint-DM i Värmland – och vann (återigen utom tävlan, förstås). Andrén (som ju tog brons bakom Attås och Regborn på Örebro läns sprint-DM) var 13 sekunder snabbare än Södertälje-Nykvarns Ludvig Eriksson (också han utom tävlan) och 1.13 före DM-guldmedaljören Johan Wikström, Tyr. Karlskogas kvickfotade veteran Per Jansson, Djerf, tog DM-silver. Linda Take, ex-karlskogingen, gjorde för övrigt precis som på 5 000 meter och tog ett nytt DM-tecken i överlägsen stil, 1.13 före Tyr-polaren Lovisa Martinsson.

Förbundskaptenen: Därför valde jag Lilian före Alexandersson

9.00 i morse släpptes den så till slut, den svenska VM-truppen i orientering. Åtminstone för mig (ja, det vet ju ni som läser bloggen) var det en skräll att Martin Regborn fick en plats efter de senaste veckornas uteblivna topprestationer. Och att Lilian Forsgren ”bara” får springa mixedsprintstafetten i sitt första VM (men väljs före de båda svenska superstjärnorna Tove Alexandersson och Helena Jansson) var också en överraskning. I eftermiddags ringde jag upp förbundskapten Håkan Carlsson och frågade om det. Men också om varför han inte tog med Filip Dahlgren till VM trots en uppåtgående formkurva efter vinterns skadehelvete.

– Det var nästan en bonus att Filip fick komma med på världscupen med tanke på hur hans läge var några månader tidigare. Men han har gjort ett jättebra jobb med rehaben efter alla problem i vinter, skött sig jättebra. Han är i princip tillbaka i gammalt gott slag nu, men konkurrensen i långdistanslaget är väldigt starkt, och resultatet i världscupen (en 17:e-plats som bäste svensk) räckte helt enkelt inte till, säger Carlsson till Konditionsbloggen.
Martin Regborn får däremot en plats trots svajiga resultat, hur har du resonerat där?
– Martin har stor potential, och var nära att få till det riktigt, riktigt bra på VM förra året. Han blev 15:e då men låg topp tio med bara några kontroller kvar. Några av de löpare som var före honom på VM-uttagningen i lördags (Gustav Bergman, William Lind och Olle Boström) kommer bara att springa skogsdistanser på VM, och räknar man bort dem var han näst bäste svensk där. Martin har valt att fokusera på sprint, och jag tycker att han förtjänar VM-platsen väldigt väl.
Är det du som vill dela upp VM-laget i en sprint- och en skogsdel?
– Ja, lite så. Vi vill att löparna ska få en möjlighet att fokusera och bli riktigt starka på de olika underlagen. Det är ett pussel vi försökt lägga. I Martins fall ger vi honom nu chansen att verkligen fokusera på stadsmiljöer och hårt underlag.
Vad har han för potential?
– Det är jättetufft på VM. Schweiz och Danmark har jättestarka sprintlag, det finns någon riktigt bra fransman och så har vi de andra svenskarna. Men om allt stämmer har han potential att bli tia eller ännu bättre. Det viktigaste är att han fokuserar på att göra riktigt bra lopp. Kvalet är steg ett, sedan är det en vilodag före finalen. Kvalet går i en förort, ett bostadsområde, som inte är några konstigheter. Men finalen går i lite småstad (Forres) på vad vi tror är ett ganska litet område, med en strörre huvudgata och små, smala gränder som det gäller att vara noggrann för att pricka in i hög fart.
Lilian Forsgren är bara uttagen till mixedsprintstafetten, hur tänker du där?
– Lilian hade prickat formen bra till världscupturnén förra veckan och är ganska allround. På slutet har hon varit allra vassast i sprint. Hon var ju tvåa av svenskorna i observationstävlingen i Säter och när hon var fjärde bästa svenska i världscupen lördags hade hon ett ännu bättre lopp på gång, hon missade väldigt mycket på första kontrollen och sprang fort efter det. Hon har en hög potential, och gjorde ett väldigt bra jobb på förstasträckan i världscupsegern i lördags.
På sista sträckan stoppar du in Lena Eliasson nu. Hur tänker du när du väljer henne och Lilian före namn som Tove Alexandersson (världens bästa orienterare just nu, möjligen i konkurrens med Judith Wyder, med nio VM-medaljer på meritlistan) och Helena Jansson (13 VM-medaljer på cv:t)?
– Tove springer alla övriga distanser och det skulle bli ett för tufft program för henne om man slängde in sprintstafetten också. Och Helena satsar på skogsdistanserna det här mästerskapet, det är det hon kunnat träna till med sina fotproblem. Att hon sprang sprintstafetten i fredags berodde på att den gick på mjukt underlag, i Skottland blir det asfalt. Så det här känns som det bästa laget utifrån de förutsättningar som finns.
Är Forsgren aktuell för fler distanser, som reserv?
– Ja, Lilian är väldigt allround och har visat bra resultat på alla typer av tävlingar. Hon är med i laget också för att kunna vara ersättare på andra distanser. Är hon i form kan hon springa både skog och sprint.
Hur ser uppladdningen ut inför VM?
– Vi åker på ett knappt veckolångt läger i Skottland den 1 juli, men många av löparna kommer stanna kvar längre. Vi åker till samma boende som vi har på VM, strax utanför Inverness, och kommer att träna i relevant terräng. Så här brukar vi alltid göra, åka iväg tillsammans, bygga lagkänsla, sätta allt det praktiska, testköra det som väntar och få bra träning.
I morgondagens NA, papperstidningen (som alltid går att köpa som e-tidning på na.se), kan ni läsa intervjuer med både Lilian Forsgren och Martin Regborn.
Ytterligare en ”länslöpare” blev för övrigt VM-klar på tisdagen: Den dubble världsmästare Matthias Kyburz (som efter helgens övningar toppar totala världscupen), som tävlar för Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren, är uttagen till fyra av fem distanser, allt utom den individuella sprinten, för sitt Schweiz.
Marcus Jansson, Garphyttekillen i mountainbikeorienterings-EM, fick nöja sig med en 35:e-plats i tisdagens sprint, men var i varje fall näst bäste svensk. 2.47 bakom segrande esten Lauri Malsroos, 2.19 från pallen, 31 sekunder bakom lagkompisen Linus Karlsson Mood på 30:e plats. I morgon är det dags för medeldistans, och för Jansson tror jag att det är ”ju längre desto bättre” som gäller. Karlskogas Erica Olsson blev för övrigt 19:e i sprinten i ungdoms-EM.
Varför jag inte skrivit något om Vätternrundan-veckan som dragit igång i Motala, undrar kanske någon. Tja, därför att jag fortfarande väntar på att någon av sidorna som brukar sammanställa resultatlistor (det görs ju inte officiellt, eftersom Vätternrundan är ett motionsevenemang och ingen tävling) ännu inte levererat från Tjej- eller Halvvättern. Och det är ju resultat man vill ha!

Världscup stryks – men Fellingsbroloppet står (typ …)

Lilian Forsgren, 25, gjorde en ny, riktigt bra instas i världscupen i dag. Slutade på 20:e plats, som fjärde bästa svenska (på samma tid som 19:e-placerade Karolin Ohlsson) och var bara 35 sekunder från en topp sex-placering. Baske mig om det inte blir VM för Hallsbergslöparen nu. Det ska mycket till om hon inte ska få chansen på åtminstone någon distans efter de senaste veckorna.
Martin Regborn var en placering sämre både bland svenskar och totalt, femma respektive 21:a, och bara 20 sekunder från en topp sex-plats. Men Örebrolöparen har inte samma starka bakgrund som Forsgren att luta sig mot utan kom med i världscuptruppen trots allergibekymmer som sabbade uttagningen ,och lär därför få svårt att ta en VM-plats trots att han har en bevisat grym högstanivå med ruggig löpkapacitet.
Hur som helst var dagens stora snackis att hela världscuptävlingen stryks efter problem med det nya, touchfria stämplingssystemet. Somliga löpare fick helt enkelt inte sina kontrollpassager registrerade. En präktig arrangörsskandal, förstås. Inte minst i orienteringssportens förlovade land, förstås.
De strukna resultaten ligger än så länge kvar här.
I Fellingsbroloppet saknades återigen de allra starkaste långdistansnamnen, men Hällefors Simon Sveder kom till start och mosade de tolv kilometerna på 41.56 vilket inte är illa. Erika LEchs 47.12 går heller inte av för hackor. Hela resultatlistan från dagens deltävling i långloppscupen hittar ni här.
Nyblivne quadrathlon-EM-medaljören Danny Hallmén körde i dag multisport-/äventyrstävlignen Race for Heroes i Karlsborg i dag, men mer än att han vid något tillfälle (under kajakmomentet, förstås) ledde tävlingen men inte höll undan i mål vet jag inte. Något resultatlista har arrangören inte lyckats få ihop.
I morgon är det multisport i Örebro, Tim Sundström kutar i Uppsalas Folksam challenge-tävling och Emilia Fahlin trampar världscup i Philadelphia. Det rullar på.

Bommarna som sänkte Dahlgren: "Tror VM är kört nu"

Jag tror att jag slår något sorts NA-rekord med nästa 4 600 tecken orientering i morgondagens papperstidning, två rejäla drapor från dagens långdistanstävling i världscupen i Halden. Tja, åtminstone sedan O-ringen var i stan senast. Lilian Forsgren berättar om sin succétävling som kan bära hela vägen till VM och Filip Dahlgren om de tre missarna som kan kosta den platsen. Vad som inte gör sig lika bra i tryck (åtminstone inte för en bredare allmänhet) är vägvals- och sträcktidsanalyser och GPS-tracking. Dahlgren pratar i papperstidningen om tre stora bommar eller felval som kostade en topplacering. Framför allt misstaget till den sjätte kontrollen, där han själv uppskattade att han la bort två minuter när han inte hittade samma lösning öster om tjärnarna (se GPS-trackingen) som bland andra Matthias Kyburz och William Lind gjorde. sträctiderna ger honom rätt. Till femte kontrollen, efter drygt 20 minuters löpning, var Dahlgren sexa, 1.10 bakom Kyburz som ledde redan där (ja, från andra kontrollen och hela vägen in i mål), och vid den sjätte hade han tappat till 14:e plats, 3.22 bakom. Också på Lind, som alltså tog samma väg som Kyburz, tappade Dahlgren omkring två minuter. Dahlgren tappade sedan ytterligare en minut till sjunde kontrollen, och ännu en till den nionde. Därifrån gick han, av sträcktiderna att döma, relativt rent de sista 16 kontrollerna. Dahlgren var redan 6.07 efter Kyburz efter nio kontroller, 8.24 bakom i mål. Utan de där bommarna hade han troligen gjort upp med Olle Boström och William Lind om att bli näst bäste svensk bakom Gustav Bergman. Och om en VM-plats bakom Bergman och Fredrik Johansson.
– Årets VM är nog kört nu. Möjligen att jag kan få en reservplats, men jag tror inte att jag blir uttagen, säger Dahlgren i morgondagens papperstidning.
Han blir kvar på västkusten över helgen, utifall det skulle öppna sig en reservplats efter återbud på söndagens medeldistans, men annars laddar Dahlgren nu om för en intensiv träningsperiod (han var grymt nöjd med att benen kändes höll för att utmana världseliten även om huvudet inte gjorde det i dag) och därefter O-ringen, världscupfinalen och SM.

Lilian Forsgren la också bort en hel del tid i inledningen av dagens långdistans, men räddade upp det med grym löpning andra halvan.
– Jag har fått reda på nu i efterhand att jag tappade tre minuter på en sträcka in mot varvningen. Jag har inte hunnit titta på gps:en, men jag gissar att jag inte tog snabbaste vägvalet, säger Forsgren till Konditionsbloggen.
Det var till den nionde kontrollen, och Forsgren tappade 3.15 på segrande Ida Bobach och 2.40 på tredjeplacerade Svetlana Mironova. Rejält avgörande eftersom det inte skiljde mer än 2.11 mellan Forsgren och pallplacerade Mironova i mål. GPS-trackingen visar att Forsgren sprang över en höjd och söder om en tjärn medan de snabbaste på sträckan undvek höjden och höll norr om tjärnen in mot nian.
Dit fram, efter nio av 16 kontroller låg Forsgren på 22:a plats, men därifrån och in i mål var hon en av de allra snabbaste bakom Bobach och tvåan Tove Alexandersson. Forsgren avverkade den delen på 28.20, att jämföra med Bobachs 26.49, Toves 26.26, och klättrade hela vägen till åttonde plats och blev näst bästa svenska. Svenska konkurrenter som Emma Johansson (29.56) och Annika Billstam (33.57) tappade rejäl med tid på Forsgren där. Förklaringen till succén? Gelen hon tryckte i sig vid varvningen.
– Jag har provat det tidigare i vår, och det ger stor effekt. Nu åt jag en vid varvning, och kände mig mycket piggare under andra halvan. Oavsett om det är placebo eller på riktigt så hjälper det, säger hon.
Man kan inte vara säker på att det här loppet räcker hela vägen till VM, men gör Lilian en bra prestation på helgens sprinttävlingar kan hon boka resan till Skottland. Och även om hon inte är mycket för att spekulera själv höll hon i varje fall med mig om att hon inte försämrade chanserna i dag.
– Ja, att det får man nog tro. Men det där vill jag inte spåna för mycket om just nu, jag avvaktar tills de här tävlingarna är över, säger hon i morgondagens papperstidning.

 

Från Fjugestaloppet har jag inte fått några fler rapporter än det som går att läsa i Peter Erikssons artikel på na.se, att Örebro AIK:s Jonas Olofsson och IF Starts Gabriella Eliasson vann femkilometersloppet. Resultat ska komma under kvällen, står det på hemsidan, men än så länge är det bara barn- och ungdomsklasserna som laddats upp. Vi får nog helt enkelt avvakta tills i morgon bitti.
Redan på lördag är det dags för nästa deltävling i långloppscupen, tolvkilometersloppet Fellingsbrovarvet.

Örebro AIK:s Jonas Olofsson korsar mållinjen som segrare i Fjugestaloppet.  Foto: Peter Eriksson
Örebro AIK:s Jonas Olofsson korsar mållinjen som segrare i Fjugestaloppet. Foto: Peter Eriksson

Nu ska VM-platserna fördelas: "Hela kapaciteten ska ut"

I morgon, onsdag, är det upp till bevis för de svenska landslagslöparna.
Fyra världscuptävlingar på fem dagar, i norska Halden, svenska Lysekil och Munkedal, ska skilja agnar från veten och vaska fram ett svenskt VM-lag ur en rekordstor världscuptrupp. 28 löpare – 15 damer och 13 herrar – finns med i veckan. Bara ett tiotal kommer få följa med till Skottland i augusti. I världscupen får Sverige nämligen starta med åtta löpare på varje distans, i VM får varje nation bara ställa upp med tre.
Och bland VM-spekulanterna finns, som ni känner till om ni hängt med här på bloggen, länshoppen Lilian Forsgren, 25-årig Hallsbergslöpare som tävlar för Tisaren, Martin Regborn, 23-årig örebroare som springer för Hagaby, och Filip Dahlgren, 27-årig Garphyttekille som representerar IFK Lidingö.
För Dahlgren är det allin redan i morgon. Långdistansen är enda distans han får springa den här veckan, hans enda chans att ta en VM-plats. Dahlgren var tia på VM i fjol, har sedan haft i princip oavbrutna skadebekymmer men var tvåa i elitserien i långdistanscomebacken den 17 maj och fyra över långdistans i elitseriefinalen helgen därpå. Dahlgrens klubbkompis Fredrik Johansson är fotskadad och missar morgondagens tävling, men lär vara gjuten i VM-truppen om han hinner kurera sig. Gustav Bergman lär få en plats om han vill (han har tidigare valt att avstå just långdistans i VM-sammanhang), och William Lind lär ligga bra till. Så det ser hyggligt tufft ut att slå sig in i det svenska långdistanslaget, och om någon över huvud taget ska ha chansen blir torsdagens tävling otroligt avgörande. Har Dahlgren rätt svenskar bakom sig är vägen in i VM-laget ändå öppen, åtminstone som reserv.

 

På damsidan finns flera givna namn i VM-truppen. Annika Billstam har en friplats på medeldistansen som regerande mästare, men är även högaktuell för att ta plats på andra distanser. Tove Alexandersson är förmodligen världens bästa orienterare just nu, och har vunnit samtliga världscupdeltävlingar hittills den här säsongen. Och 13-faldiga VM-medaljören Helena Jansson har visat gammal storform och vunnit två elitseriedeltävlingar i vår.
Där bakom finns starka utmanare som rutinerade Lena Eliasson och formstarka Anna Bachman, Josefine Engström och Karolin Ohlsson. Ett getingbo där Forsgren, som springer långdistans, sprintstafett och individuell sprint i världscupen, vill slå sig in. I morgondagens NA, papperstidningen (som går att köpa som e-tidning på na.se) har jag ett snack med Forsgren, men jag sparade förstås några citat till bloggen. Till exempel frågade jag om hur de senaste veckorna varit.
– Det var lite speciellt att ha uttagningsgrundande tävlingar som man var toppad till ena helgen och sedan elitseriefinal helgen därpå. Den andra helgen kändes det som om luften gått ur, och det blev som det blev i Umeå. Därefter har jag tänkt mer på de kommande tävlingarna, och det har känts ganska bra. Jag har fått in lite ordentlig träning och kunnat koppla bort tävlingsmoodet. Det har varit mycket annat runt omkring också, med avslutning i skolan (Forsgren har nu bara ett halvår kvar innan hon är färdig civilingenjör med inriktning på teknisk design och materialteknik) och det har varit skönt att få kontraster och perspektiv. Jag har fått koppla bort orienteringen lite grann, säger Forsgren till Konditionsbloggen.
Har du toppat formen som inför ett mästerskap nu?
– Ja, jag har försökt. Men i och med att dalahelgen också var viktig, för att ens ta sig hit, så blev det lite speciellt. Jag toppade formen dit, och eftersom det bara var drygt två veckor emellan så har det mer blivit att försöka konservera formen än att få upp en ny formtopp. Det handlar om att ta med sig allt det positiva och försöka öka självförtroendet. Nu finns det inget att spara på. Hela kapaciteten ska ut.
Forsgrens tankar om svenska VM-laget och egna chanserna att komma med? Näe, det får ni läsa om i pappret.
För Regborn är det upp till bevis i fredagens sprintstafett och lördagens individuella sprint. Regborn kom ju in i svenska VM-laget som reserv förra året och slutade på 15:e plats i de coola sprintmiljöerna i Venedig.
Jonas Leandersson lär vara given i svenska sprintlaget, precis som för Jerker Lysell som liksom Fredrik Johansson missar veckans tävlingar på grund av fotskada. Där bakom? Tja, visst finns möjligheten att Regborn kniper den, men då gäller det att han fått ordning på sin mystiska allergi (som kollega Fiedler skrev om i papperstidningen den 25 maj) och presterar på topp, för hittills har säsongen inte bjudit på så många sprintresultat att skriva hem om.
Till sist några smånoteringar:
** Avslöjade tidigare i dag att kungen flyttar löpsträckan i Örebro triathlon. I morgondagens papperstidning är det två texter inför tävlingen, och det blir mer längre fram i veckan. Har snackat en hel del både med Örebro AIK:s Morgan Pätsi (som har långdistans-VM i Motala och ironman-VM på Hawaii som säsongens två stora mål) och Noras Bibben Nordblom (som ska försöka kvala in till ironman-VM igen i Nice om två veckor och i höst går för att försvara sin VM-titel i Ö till ö) inför helgen, så håll ögonen öppna!
** Degerforsaren Filip Jakobsson, som var fyra i stafett och åtta i sprint mot två år äldre motståndare i junior-VM i vintras, fanns förstås med när förbundskapten Ann Enman på tisdagen presenterade skidorienteringens juniorlandslagstrupp inför den kommande vintern.
** För övrigt har jag helt glömt att nämna Studenthalvan, tävlingen där jag blev femma förra året men i år missade på grund av krock med Stockholms brantaste,  som alltså avgjordes redan förra helgen. En Anders Bergander som jag inte har någon vidare koll på var snabbast över de fem kilometerna löpning (från universitet, upp mot Markaskogen och tillbaka). Var på inte alltför skräckinjagande 18.45 14 sekunder före Anton Hallor, orienterare i OK Tisaren. Anna Ivansson van damklassen på 24.52.
** I morgon är det dags för säsongens åttonde individuella deltävling i långloppscupen (av 26), fem kilometer långa Fjugestaloppet. 270 löpare är föranmälda, och Patrik Johansson och Edita Martuseviciute är regerande mästare (vann på 17.26,5 respektive 19.31,8 i fjol). Men varken de eller något av de riktigt stora namnen i länslöparkretsar finns med i startlistan så här på förhand. Jonas Rosengren och Maria Eriksson verkar dock ha fått mersmak efter segrarna Rallarrundan i går och finns på startlinjen igen. Eriksson är den enda från fjolårspallarna som återvänder till Fjugesta.