Gerdevåg pulvriserade distriktsrekordet: "Inte något max – går att göra under 2.40"

Örebrolöparna intog Frankfurt – igen. På samma bana där Mikaela Kemppi i fjol betvingade ett 33 år gammalt distriktsrekord i maraton med nästan tre minuters marginal slipade Josefin Gerdevåg i dag av ytterligare över två minuter. 2.43.40 lyder det nya distriktsrekordet för damer. För Gerdevåg var det säsongens tredje distriktsrekord och tolfte perset (hon har persta på alla distanser från 800 meter [inne och ute] upp till maran). Kemppi var halvminuten bakom sitt distriktsrekord halvvägs, och höll det avståndet i mål på 2.46.25.
Gerdevågs femkilometerstider: 19.27-19.27-19.08-19.27-19.04-19.20-19.35-19.39-[sista 2,2 på motsvarande 18.50-tempo]. Tiden 2.43.40 gör Gerdevåg till Sverigefyra i år, över 1,5 minuter före VM-löparen Charlotte Karlssons bästa tid i år och 37 sekunder bättre än VM-uttagna Lena Eliassons bästatid. Kemppi kvar på sjätte plats på årsbästalistan, trots årsbästa med 3,5 minuter.
Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp Gerdevåg efter distriktsrekordet.

– Jag hade en drömbild om att springa någonstans mellan 2.42 och 2.44, som jag höll för mig själv. Senaste dagarna har det väl lutat mer åt 2.44, så jag är jättenöjd med den här tiden, säger Gerdevåg till Konditionsbloggen.
Hur utvecklade sig loppet?
– Jag sprang enligt plan, på ganska exakt 1.22 första halvan. Sedan försökte jag öka, och det gick. Jag kom ifatt Fredrik Johnsson när jag passerat halvmaran, sprang med en fransman i jämnt och bra tempo en ganska lång bit, min mamma stod som hejaklack vid 37 kilometer och sista kilometern fick jag syn på Ludvig Börjesson före mig. Små saker som gjorde att man orkade hålla uppe tempot hela vägen.
Hade du ingen dipp alls?
– På slutet är man ju trött, det är jobbigt att springa … Men det ska göra ont på slutet, annars har man inte tagit i. Man kan inte tro att man ska springa pers och det ska vara bekvämt när man passerat 35. Men jag hade en bra känsla hela vägen. Det var fantastiskt väder, bra temperatur, fantastisk bana. Jag kan inte klaga på någonting.
Nu är du Sverigefyra i år, bättre än två löpare som blev uttagna till friidrotts-VM. Hur bra är du?
– Tja, jag tror att jag kan bli ännu bättre på maraton. Det här är inte något max, om jag får vara skadefri och fortsätter att satsa. Jag kan tänka mig att det skulle gå att göra under 2.40 om jag satte det som målsättning och tränade medvetet mot just det. I år har jag ju fokuserat på kortare distanser.
Ja, vad krävs för att bli ännu bättre?
– Det får min tränare svara på, men jag tror att han skulle säga att det krävs lite längre intervallpass och fler snabbdistanspass udner en längre tid av året, för nu har vi inte haft så lång tid på oss med maraträningen. Dessutom skulle jag behöva springa fler halvmaror på 1.17, sänka mina tider där. Men jag gör som tränaren säger.
Var det här säsongsavslutningen, eller blir det några mindre lopp på hemmaplan?
– Det är Kilsbergsleden på lördag, va? Näe, vi får se hur det blir med det, förresten. Jag kanske inte ens kan gå då. Och även om jag har förstående fru och barn kanske det är bäst att fokusera lite mer på dem framöver. Det har varit mycket löpning på helgerna på slutet …

Grymt starka Frankfurttider även av Mattias Nätterlund och Sören Forsberg. Nätterlund som, sedan han började tävla för Örebro AIK, bara noterats för ett maraton (vet inte om han gjort något annat tidigare) slog den tiden med 8,5 minuter. 2.38.41 gör honom till den femte snabbaste maratonlöparen i distriktet under 2000-talet (den näst snabbaste i år, den 43:e snabbaste genom tiderna). Sören Forsberg, 51, persade med nästan två minuter när han kutade in på 2.44.30. En tid som gör honom till Sverigeetta i H50-klassen i år, och nia i tävlingen. Nätterlund spände bågen stenhårt och tog första halvmaran på 1.17.41, men mattades sedan. Femkilometerna på i tur och ordning 18.17-18.24-18.28-18.30-18.35-18.51-19.07-19.23-[sista 2,2 på motsvarande 19.35-tempo].
Bästa placering åldersmässigt tog annars Kemppi, som blev tvåa i D40 (men åtta minuter bakom schweiziskan Patricia Morceli). Även Gerdevåg (åtta i D30, 26:a totalt) tog en topp tio-placering medan Antje Torstensson blev 18:e i D40 med 3.04.54. Även Ludvig Börjesson, 2.43.47, Fredrik Johnsson, 2.51.05 och Anders Larsson, 2.51.13, Andreas Ingberg, 2.53.56, och Jesper Damström, 2.55.35, gick under tre timmar.

Vid terräng-SM i Uddevalla var Haben Kidane, 17, bara 45 sekunder från ett senior-SM-silver. Det var nämligen den för Eskilstuna tävlande Hälleforslöparens avstånd upp till tredjemannen i Eskilstunas lag, som tog lag-SM-silvret över tolv kilometer. Kidanes klubbkompis Abraham Adhanom tog det individuella SM-guldet 23 sekunder före en viss Mustafa Mohammed, medan Eskilstunas andragubben Nasir Dawud blev åtta och trean Martin Stjernlöf 27:a. Kidane 35:a på 40.52. KFUM Örebros förstaårsseniorer Linus Rosdal (JSM-silvermedaljör i fjol) och Martin Regborn (tvåfaldig VM-orienterare) slutade på 16:e respektive 18:e plats, på 39.11 respektive 39.20, drygt två mintuer bakom Adhanom.
Sävedalens Sara Holmgren tog guldet på damsidan där Hällefors Louise Wiker inte kom till start i dag heller. William Fransson slutade på 24:e plats i P19-klassen, drygt två minuter före Dala-Järnas Emil Danielsson.

I Smålandskavlen försvarade Tisarens vassa damlag tredjeplatsen från i fjol. Andrea Svensson inledde urstarkt på lördagskvällen och var den ende som var nära att kunna utmana Pan Århus dubbla världsmästare Ida Bobach på förstasträckan i lördagskvällens mörker. Svensson var 2.28 bakom, övriga långt över fem minuter efter. Rebecka Nylin på andrasträckan drygade ut avståndet bakom (men tappade fem minuter på Pan Århus) medan Lovisa Persson på tredjesträckan hade en lite tyngre dag och blev frånsprungen av både Linné/Roslagens lag och IFK Göteborg. Lilian Forsgren avslutade starkt och passerade båda, men fick ge sig mot Kåres Kajsa Risby.
Tisarens herrlag låg 15:e efter de två nattetapperna, men tappade på dagen och slutade på 24:e plats.
IFK Lidingö, utan Filip Dahlgren, vann för tredje året i rad medan det för Pan Århus var femte segern i rad.

Andrea Svensson, Rebecka Nylin, Lovisa Persson, Lilian Forsgren
Tisarens damlag, Andrea Svensson, Rebecka Nylin, Lovisa Persson och Lilian Forsgren, firar tredjeplatsen i Smålandskavlen. Foto: Torbjörn Andrén

Helgens höjdare

1. Terräng-SM
I Eskilstuna i fjol blev det tre lokala guld för Erika Bergentz (K40), Rose-Marie Enmalm (K60) och KFUM Örebros P15-lag. Alla ställer upp igen, med givet mål att försvara mästartitlarna, när årets terräng-SM avgörs i dagarna två i Uddevalla. Dessutom intressant seniordebut av Linus Rosdal och en spännande Eskilstunadebut av Hälleforstalangen Haben Kidane (ja, eller ”debuter”, både den i P17 på lördagen och den i herrarnas tolvkilometerslopp dagen därpå; kan han slå sig in som Eskilstunatrea bakom Adhanom och Davwoud lär det bli lagmedalj). Mycket mer om Rosdal, och en del allmänt inför SM, skrev jag här häromdagen. Tidningen Spring har en bra förhands om lördagens elitklasser här.

2. Frankfurt marathon
Mikaela Kemppi och Josefin Gerdevåg (favorit den här gången) går en returmatch efter fjolårets holmgång med ett nytt distriktsrekord i potten. Sören Forsberg jagar sin egen tid från fjolåret. Om det har jag skrivit här respektive här. Men det kryllar ju av andra Örebrolöpare i Frankfurt också. Jag räknar till ytterligare 17 länsspringare i startlistan och har säkert bommat någon; Örebro AIK:s Mattias Nätterlund, Roger Elimä, Fredrik Johnsson, Andreas Ingberg, Martin Ingberg, Anders Larsson, Ludvig Börjesson, Dan Grabö och Jesper Damström, KFUM Örebros Antje Torstensson och Anna Jonhed, Glanshammars Klas Flygare, Hans Persson, Anders Malmstigen och Johan Lundell, IFK Noras Stefan Wahlstedt samt klubblösa Örebrolöparen Maja Johansson. Spring har skrivit lite om Frankfurt ur svenskt elitperspektiv också.

3. Smålandskavlen
OK Tisaren satsar traditionsenligt ganska hårt på säsongens sista stora stafett. På damsidan blev det en tredjeplats i fjol, och sedan dess har Lilian Forsgren hunnit göra VM-debut och Andrea Svensson bli juniorvärldsmästare. Båda finns, liksom då, med i Hallsbergs- och Kumlaklubbens lag när årets upplaga av Smålandskavlen avgörs i helgen. Det gör även Rebecka Nylin, medan Helena Andersson ersatts av Lovisa Persson. Regerande mästarna Pan-Århus verkar sikta på att spräcka fältet redan på lördagskvällen, då de slängt in sommarens dubbla världsmästare Ida Bobach redan där. Damernas stafett har nämligen en sträcka i mörker på lördagskvällen (herrarna två) och därefter omstart med jaktstart på söndagsmorgonen. Tisaren låter däremot Andrea gå först, medan Lilian blir ankare på sistasträckan. På herrsidan ställer Tisaren upp med Jonas Merz, Oskar Andrén, Martin Särnbrink, Tomas Hallmén och Albin Pettersson. IFK Lidingö kommer till start utan Garphyttans Filip Dahlgren och Martin Regborn spring som bekant terräng-SM.

Benita älgade ifrån världsmästaren (utan älg)

Well, snacka om skräll. Benita Hansson, 25, som fortfarande tävlar för Örebroklubben Hagaby men som sedan ett par år tillbaka bor i Stockholm, klämde till 19-åriga juniorvärldsmästaren Johanna Öberg (som sprang i samma lag stafettlag som Tisarens Andrea Svensson för JVM-guldet i Norge i somras; och som dessutom tog silver i medeldistansen på JVM) i söndagens andra och avslutande etapp av Helg utan älg på Gotland. Hansson vann medeldistansen över minuten före Eksjös Josefine Klintberg på andraplatsen och 1.23 före Öberg på tredje. Öberg tog dock ändå totalsegern, eftersom hennes marginal i lördagens långdistans var för stor, och Hansson, som var fyra på lördagen, blev också fyra i sammandraget.
I Daladubbelns patrulltävling (där man alltså spriner två och två, tillsammans, i skogen) blev Milans Josefin Erlandsson och Saga Sander trea i äldsta damklassen (D20, tävlingen är bara för ungdomar och juniorer) medan Tisarens Anna Hallmén blev trea i D16 tillsammans med Linnés Sandra Boström.

I övrigt en väldigt lugn söndag ur konditionsidrottssynpunkt i länet. Men nästa helg, då jäklar smäller det med terräng-SM!

Webb-tv: Se Anfält och Kemppi vinna igen

De är ju inte direkt ovana segrare, Erik Anfält och Mikaela Kemppi. I maj gjorde Örebro AIK-duon gemensam landslagsdebut, och i länets långloppscup har Anfält tagit sju segrar på sju starter i år medan Kemppi hunnit med nio. De senaste i förmiddags, för Anfält programenligt och för Kemppi via efteranmälen, i femkilometersloppet Hostruset på Väster i Örebro. Konditionsbloggen var på plats och filmade lite, och klippet kan du se här.
Anfält avverkade den platta banan på 15.38 (kilometersnitt på 3.07,8) och vann med 48 sekunders marginal före Mattias Nätterlund, medan Kemppi vann 56 sekunder före Erica Lech, på 17.36 (snitt 3.31,4).
Kemppi hade ju redan avgjort damklassen i långloppscupen, men på herrsidan innebär Anfälts seger att han passerade både Haben Kidane (som byter klubb till Eskilstuna på onsdag och därmed inte kan samla fler poäng) och Nätterlund i sammandraget och nu leder cupen som han vann fyra år i rad 2010–2013 (i fjol sprang han bara åtta deltävlingar, och slutade därför först på fjärde plats). Nätterlund är delad tvåa med Kidane, en poäng bakom Anfält, och även Jonas Rosengren och Peter Wiker har teoretiska chanser på segern inför de tre sista deltävlingarna (Kilsbergsleden om två veckor, terräng-DM den 7 november och Lucialoppet den 12 december). Tre kvar i kampen med Anfält, alltså.
För Kemppi är det nu bara en vecka kvar till höstsäsongens stora mål: Frankfurt marathon. Anfält har ju en knapp månad kvar till sitt; Valencia marathon.

Martin Regborn, som alltså ska kuta terräng-SM nästa helg, avslutade orienteringssäsongen med Blodslitet i norska Fredrikstad. En nätt, liten tävling över 44 kontroller och 24,2 kilometer där VM-löparen från Örebro blev sexa efter nästan 2,5 timmar i skogen. Göteborgs Johan Runesson vann (med futtiga tio sekunder!) och med i startlistan fanns stora delar av den nordiska eliten. Bland dem Garphyttans  Filip Dahlgren som låg på 15:e plats vid en mellantid efter 15 kilometer men sedan tvingades bryta.

I världscupfinalen i skyrunning, Limone extreme vid Gardasjöns strand i norra Italien, slutade örebroaren Jan Kalander på 177:e plats totalt (155:a av herrarna, 29:a i H35) på 4.16.23 och Kumlas Cristoffer Stockman 359:e (315:e av herrarna, 59:a i H35) på 5.04.50. Schweizaren Remi Bonnet besegrade de 23,5 kilometerna och drygt 2 800 höjdmeterna (och alla konkurrenter) på 2.45.25 och vann med nästan sex minuters marginal. Men för hemmalöparen Tadei Pivk räckte andraplatsen för att säkra totalsegern i världscupen. På damsidan säkrade spanska längdskidåkaren (eller är hon numera mer löpare än skidåkare?) Laura Orgue världscupsegern genom ännu en seger på lördagen, blott 16 sekunder före landsmaninnan Maite Maiora-Elizondo efter tre timmar och 19 minuters bergslöpning. Örebrolöparen Ann-Sofie Berg kutade det korta loppet, över tio kilometer, med finfint resultat; slutade på 17:e plats på 1.38.55, dryga halvtimmen bakom franska segraren Elise Rouchy.

Och så har det körts rarajipari i Örebro igen. Mörkerrarajipari, till och med. Trefaldige olympiern Johan Röjler tog hem segern i lag med Daniel Sörling och Lisen Vaahto, tre minuter före Håkan Röjler, Malin Vaahto och Oscar (?) efter nästan 2,5 timmars springande och innebandybollssparkande i pannlampsskenet i Solfjäderspåret.

Helgens höjdare – Anfälts elfte på 63 dagar

1. Hostruset
Kontrollmätt fem kilometer platt asfalt på Väster – med en landslagslöpare i startlistan. Ja, vi snackar förstås Erik Anfält som inte kan sluta springa den här hösten. Räknat från årskiftet gjorde han bara två tävlingar (Kiel marathon och Stockholm marathon) på 225 dagar fram till den 15 augusti, men sedan dess … Hostruset blir hans elfte tävling på 63 dagar (de åtta första, inklusive ett maraton och ett ultralopp, räknade han in på 37 dagar). De tio första har slutat med sex segrar och fyra andraplatser (om man är snäll och räknar enbart svenskarna i Lidingöloppet; annars tre andraplatser). Målet är Valencia marathon den 15 november, men räkna med att det blir några hållpunkter till på vägen dit. Med fyra deltävlingar kvar, och fyra tävlingar kvar att räkna för Anfält, har han långloppscupens avgörande i sina egna fötter (och efteranmäler sig inte Haben Kidane eller Mattias Nätterlund går han upp i totalledning redan i helgen). På damsidan har ju Mikaela Kemppi redan avgjort långloppscupen, men varken hon eller Josefin Gerdevåg är anmälda till Hostroset (det är bara en vecka kvar till Frankfurt marathon, som de båda och en hel del andra örebroare ska kuta, vilket påverkar helgens startlista även på herrsidan). Favorittryck istället på Maria Eriksson och Tiina Linnér (tidigare Hänninen).

2. Orientering?
Näe, säsongen sjunger verkligen på sista versen efter 25-manna. En del ungdomar från länet åker till Falun för traditionsenlig säsongsavslutning i Daladubbeln, som bjuder parstafett på lördagen och patrulltävling på söndagen. Ett gäng från Hagaby drar till Gotland för Helg utan älg. De flesta tar semester. Eller tränar för terräng-SM.

3. Växjö marathon
Så sent som för några år sedan Sveriges näst största maratonlopp bakom Stockholm (i år var det Helsingborg, med knappt 800 löpare, om jag förstått saken rätt), men i år är inte ens 300 föranmälda. Och inte särskilt många från länet heller, följaktligen. Hittar bara Oscar Nilsson, Örebro, och Ulf Carlsson (Norasjön runt på 1.51.25 nu i höst), Nora, i startlistan. Roligare då att rikta blickarna mot Italien där Cristoffer Stockman kutar Limone extreme skyrace, finalen i skyrunningvärldscupen.

Lotta femomenala succé – och Morgans besvikelse: "I särklass sämsta"

Lotta Nilsson, 50, från Nora gjorde något som ytterst få svenskar lyckats med genom alla tider (jag har letat efter exakt antal, men jag misstänker att det i varje fall inte rör sig om mer än ett tiotal): Att få med sig en träskål hem från Hawaii. De tilldelas de som slutar topp fem i respektive åldersgrupp i ironman-VM, och Nilsson blev just femma i D50-klassen när det som klassas som en av världens tuffaste tävlingar, alla kategorier, avgjordes natten mot söndag, svensk tid.
Nilsson var sjua upp ur vattnet och cyklade förbi tre (var fjärde snabbast i cykelmomentet), och växlade till löpningen bara sekunder från amerikanskan Colleen de Reuck på sista pallplatsen. Men de Reuck visade sig vara en jävla löpare, och drog den avslutande maran på 3.19 (med 18 minuters marginal snabbast av alla i åldersklassen!) och sprang om allt och alla och vann med 14 minuters marginal till tvåan. Nilsson hade inte lika mycket kräm kvar i benen och fick släppa britten aroline Whittaker och australiskan Jody Gilchrist förbi sig (Nilsson sprang maran på 4.13.28, elfte snabbast), men viktigare var förstås att hon säkrade träskålen genom att spurta ned amerikanskan Leslie Knibb med 1,5 mintuers marginal och därmed korsa mållinjen i Kona som femma på tiden 11.25.07 (hon snittade 1.47 över 100 meter i simningen, cyklade i 33,3 kilometer i timmen och sprang i sexminuterstempo).
Med det var Nilsson alltså femma av 72 i sin åldersgrup, 182:a av 662 damer totalt och 1 156:a av 2 367 startande.

Morgan Pätsi, örebroaren i H35-klassen, hade också som mål att få med sig en träskål hem på planet, men var aldrig nära att lyckas. Allt sket sig för Pätsi, som kom i mål först på 144:e plats i åldersklassen, på tiden 10.33.12 (att jämföra med hans VM-debut för två år sedan på 9.44.47 och hans pers från Kalmar samma år på 9.26.06). Pätsi gjorde ändå en okej simning (1.12.39) och cykling (4.58.20), men föll igenom totalt i löpningen (4.14.58). Hans 40 minuter snabbare löpning på Hawaii 2013 hade gjort över 90 placeringars skillnad i listan, men hade naturligtvis inte varit nog för topp fem (för topp fem krävdes 9.09 i år). Pätsi var bedrövad när Konditionsbloggen fick tag på honom via facebook tidigt i morse, svensk tid.
– Nä, i dag stämde ingenting, för att sammanfatta hela loppet. Det var det i särklass sämsta triathlonrace jag gjort sedan jag började. Simningen blev som det blev, men jag fokuserade på att göra en bra cykling istället, men kände inte den där glädjen jag vanligtvis upplever. Jag fick slita mig uppför alla sega slakmotor samt backar, men kunde trycka hyfsat där det var plattare. Hade föraning redan på cykeln hur löpningen skulle bli och den blev rent ut sagt miserabel från början till slut. Det var första gången jag tvingades gå på en ironman, säger Pätsi till Konditionsbloggen.
–  Jag räddade upp löpningen lite genom att ge allt sista tre kilometerna, tänkte att jag kan i alla fall avsluta med heder i behåll (skratt). . Besviken är jag då formen kändes god, och det känns surt just nu efter alla uppoffringar som krävts både av mig men framförallt av familjen.
–  Jag är riktigt glad för Lotta som tydligen kom femma i sin grupp. Det är jäkligt stort! Gryyymt!

Filip Dahlgren och hans IFK Lidingö lyckades inte försvara titeln som världens bästa klubb när 25-manna avgjordes i går. Garphyttekillen och hans lagkompisar fick nöja sig med en tredjeplats, 2.17 bakom Halden efter drygt fem timmar i Stockholmsskogarna. Tisaren blev som väntat bästa lokala klubb, hämtade upp från en 54:e-plats efter två sträckor och slutade 25:a. Hagabys VM-löpare Martin Regborn svarade dock för starkaste individuella prestationen när han var med i tätklungan in till växling (som sjua) på förstasträckan. Sedan tappade Örebroklubben allteftersom och slutade på 54:e plats i mål. Degerfors Filip Jacobsson vann de yngre juniorernas elitklass (H18) när medeldistanstävlingen 25-mannakorten avgjordes dagen därpå.

Tisarens juniorvärldsmästare Andrea Svensson följde upp fredagens svagare sprint (27:a i mål, sedan diskad) med en topprestation i fredagens långdistans i inofficiella junior-EM, och slutade tvåa, mindre än 1,5 minuter bakom landslagskompisen Sara Hagström i de sydtyska skogarna.
– Väldigt kul att få till ett bra lopp så här i slutet av säsongen. Jag gjorde ett väldigt bra lopp tekniskt och fysiskt funkade det också. I går på sprinten var det ett katastroflopp, så det här satt skönt, säger Svensson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
I dag gick hon ifrån allt och alla på förstasträckan för Sverige i stafetten. Elin Carlsson och Hagström lyckades dock inte förvalta läget, och Sverige fick nöja sig med en fjärdeplats i mål.

Örebroaren och D30-världsmästaren Cecilia Jessenslutade på 35:e plats i militär-OS i Sydkorea när triathlonloppet avgjordes på lördagen. Tisarens Matthias Kyburz avslutade för sitt Schweiz och hämtade in öer två minuter på Ryssland till seger i stafetten, med tio sekunders marginal i den för orienterarna avslutande stafetten. Kyburz kan därmed summera militär-OS med två guld, ett silver och et brons.

För övrigt blev det inget tävlande för Adam Axelsson i Stavanger i helgen.

Helgens höjdare: "Fick en sådan käftsmäll"

1. Ironman-VM
Så har det då äntligen blivit dags för Morgan Pätsi och Lotta Nilsson att ta sig an den så legendomsusade banan på Hawaii. Har ju pratat upp loppet med Pätsi här och här, och jag passade naturligtvis också på att fråga honom om han sprungit på Lotta i Kona. Jodå. ”Jag träffade henne efter en simning vid Kailua pier, och sedan gick vi Parade of nations. Hon berättade att hon inte kört några längre pass efter Ötillö, men att hon hållit igång så mycket kroppen orkat. Hon såg fram emot att få köra på lördag. Hon såg stark ut!”

2. Åstadsloppet
På herrsidan verkar det bli kamp mot klockan för David Nilsson (jättefavorit till segern) och Erik Anfält (lika stor favorit till andraplatsen) i ett på grund av Hässelbyloppet ovanligt ihåligt elitfält. På damsidan en ny fajt mellan Örebros båda långloppsrävar Mikaela Kemppi och Josefin Gerdevåg, som båda genrepar för höstens stora mål, Frankfurt marathon, om två veckor. Konditionsbloggen ringde upp den regerande mästaren Kemppi för en papperstidningsintervju (som publiceras i lördagens NA, papperstidningen, som går att köpa som e-tidning på na.se), där hon bland annat berättar att hon fejkat sjukdom för att få vila, typ. Men jag passade även på att prata lite skadeproblematik med en löpare som fram tills för en månad sedan inte visste vad det var.

– Jag hade aldrig varit skadad sedan jag började springa på allvar, och har tagit för givet att man klarar sig om man lyssnar på kroppen och signalerna den skickar. Jag har varit duktig på det. Men nu märkte jag att det kan drabba vem som helst. Jag fick en sådan käftsmäll, ett riktigt uppvaknande. I efterhand har det gjort mig mer ödmjuk för att det inte alltid rullar på, och jag känner en ny glädje över löpningen. Jag har ju egentligen inte haft några motgångar sedan jag började, och man måste väl få dippar ibland. Det har ju gått spikrakt uppåt hela tiden, säger Kemppi till Konditionsbloggen.
Vad var det som hände?
– Det var i början av september som jag fick problem med en hälsena. Foten var som låst i ett läge, och jag fick ont både i hälsenan och vaden. Jag kunde inte gå, det var lite lättare att springa men i princip gick inte det heller. Det går inte att prestationsträna när man har ont, det är nog jäkla jobbigt i normala fall. Till slut gick jag iväg till en kiropraktor, och trots att jag alltid varit skeptisk mot sådant var jag helt frälst efteråt. Han sa att det var en benbit i hälen som låg låst, och när han knäckt till släppte det på en gång. I Karlslundsloppet kändes det jättebra.
Hur har skadan påverkat formen och möjligheten att prestera i Frankfurt?
– Det är omöjligt att säga. Om det inte hade hänt hade jag kanske blivit övertränad och seg. Men jag har ju inte vilat helt från träningen, även om jag fått ställa in några nyckelpass. Det har blivit lite crosstrainer och så i stället.
Vad är målet i Åstadsloppet?
– Det blir mitt genrep inför Frankfurt, och mest av allt är det ett träningspass. Men det är klart att jag kommer försöka göra ett bra lopp. Men jag är osäker på var jag står.
Hur står du dig mot Gerdevåg?
– Jag har tränat lite med ”Jossan” på slutet, och hon är i grym form. Men jag tror inte hon bestämt sig för om hon ska springa fort eller testa maratonfarten inför Frankfurt.
Och målet i Frankfurt, går du för ditt distriktsrekord från i fjol?
– Just nu är jag bara så himla glad över att kunna springa igen, när det var som värst var jag jättestressad och redo att ställa in; jag kan ju inte springa och halta. Men jag kommer självklart åka ned för att göra ett bra lopp, jag ska inte ned och jogga. Men man ska veta att det krävs både bra väder och en bra dag för att jag ska göra en ny mara på 2.45, det är inget som sker på beställning. Förra året var allt perfekt.

Som jag tidigare konstaterat räcker en andraplats i Åstadsloppet för att Kemppi ska säkra totalsegern i långloppscupen. På herrsidan lär Erik Anfält och kanske också Mattias Nätterlund passera Jonas Rosengren om andraplatsen, medan Haben Kidane (som springer tiokilometersloppet och inte samlar några poäng i helgen) är ohotad ledare minst en vecka till. Åstadsloppet är ju även distriktsmästerskap i halvmaraton, och namn som Johan Ingjaljd, Dan Bäck, Ludvig Börjesson och Fredrik Johnsson kanske kan hota om medaljer. På damsidan verkar både Karin Forsberg och Erika Bergentz saknas, så då får väl Åsa Höög och Gabriella Eliason räknas som utmanare till bronset.
Totalt är 1 270 löpare föranmälda till loppet, och trillar efteranmälningarna in kan det mycket väl bli deltagarrekord.

3. 25-manna
Några småtävlingar återstår förstås (och juniorerna med Andrea Svensson i spetsen inleder ju inofficiella EM i dag), men 25-manna är den klassiska avslutningen på orienteringssäsongen och korar Sveriges bästa klubb. 25 löpare måste alla göra sitt, och det är något annat än att plocka fram tio Tiomilalöpare.  I fjol fick Garphyttans landslagslöpare Filip Dahlgren fira segern med sitt Lidingö, och precis som då kommer han i år att vara fjärdelöpare på sjunde sträckan, och därmed vara den som växlar över till 23:e-sträckans Magnus Rajan. Världsmästaren Fredrik Bakkman, som avslutade i fjol, får ta näst sista sträckan för Lidingö eftersom det är damernas tur att avsluta i år. Men Anna Bachman är ju inte direkt något dåligt ankare det heller … Av länslagen, då? Tja, Tisaren har ju den odiskutabelt största bredden, och mönstrar nyblivne landslagslöparen Daniel Attås på förstasträckan (där han bland annat får möta båda bröderna Regborn, som springer öppningssträckan för Hagabys första respektive andralag) och har Lilian Forsgren som avslutare.

Bubblare: Adam Axelsson är hemma från Salt Lake City och har Stavanger open inskrivet i tävlingskalender (oklart dock om det blir start, han finns inte med bland de föranmälda), Hällefors VM-löpare Louise Wiker springer Hässelbyloppet med startnummer 1 002 (eftersom hon blev femma i fjol och tre av de som var före då inte kommer till start) i en tävling som lockat 7 115 föranmälda löpare, svenska cykelcrosscupen rullar vidare med deltävlingar i Uppsala och Västerås (nyblivna örebroaren och mountainbike-VM-cyklisten Mathias Wengelin gör en liten satsning mot SM i Stockholm 24 oktober och var femma i en av cupdeltävlingarna i Göteborg förra helgen; dock oklart om han kör i helgen), militär-OS i Sydkorea avslutas med stafett för orienterarna (med Tisarens Matthias Kyburz i Schweiz herrlag) och med triathlon (med örebroaren Cecilia Jessen), och så avgörs sjunde deltävlingen av nio i Peppes trailruncup när 50 kilometer långa Sörmland ultra marathon löps på Sörmanldsleden med åtminstone en länsbo till start i Johan Stamm.
Om jag missat något? Tja, då har ni som vanligt kontaktuppgifterna här till höger. Tips via mail eller sms premieras med en kram nästa gång vi ses!

Pätsi "känner sig redo" – och Kyburz tog OS-guld

Bara två dagar kvar till ironman-VM, nu. För örebroaren Morgan Pätsi, som startade sin resa redan den 1 december 2013, lär tävlingsnerverna börja infinna sig nu. Då, för snart två år sedan, anmälde han sig till Florida ironman, där han den 1 novenmber i fjol tog en andraplats som gav den tidiga biljett till Hawaii som han önskat sig. Senaste året har han därför helt kunna fokusera på att vara så bra som möjligt just på lördag, och siktet är inställt på en topp fem-placering i den stenhårda H35-klassen. Pätsi var ju tidigt på plats på Hawaii och avlade rapport här på bloggen redan förra veckan. Nu har Konditionsbloggen jagat tag i honom igen, för att kolla hur veckan varit.

– Jag tycker uppladdningen har fungerat bra. Först handlade det mest om att bli av med förkylningen och komma igång igen. Jag har kört mestadels lugna pass där jag lagt in racepaceintensitet för att hitta rätt känsla. Kroppen har svarat upp positivt efter några pass, så nu känns det bra, säger Pätsi till Konditionsbloggen.
Vad blir viktigast i respektive del av loppet?
– I simningen gäller det att få till en bra start och snabbt komma in i rytmen samt hitta några bra fötter att ligga på. I cyklingen är planen att köra så hårt jag bara kan utan att bränna allt krut inför den avslutande maran. Och i löpningen hoppas kunna göra min bästa ironmanmara någonsin. Jag känner mig redo!

OK Tisarens schweiziske stjärna Matthias Kyburz följde upp gårdagens brons i militär-OS med ett guld när långdistansen avgjordes i dag. Kyburz hade över minuten bak till tvåan, franske Frederic Tranchand, och över tre minuter bak till ryske trejan Andrej Chramov. Kyburz fick dessutom en silvermedalj att hänga runt halsen eftersom det var en officiell lagtävling på torsdagen. Efter två tävlingsdagar har Kyburz därmed redan fixat en medalj av varje valör. På lördag avslutas militär-OS för orienterarnas del med stafett.

För övrigt måste jag tipsa om Anton Hallors känslosamma inlägg på Instagram.

OS-medalj till Tisarens stjärna

Jomenvisst, den här veckan avslutas världsmilitärspelen, eller militär-OS som det populärt kallas, i Sydkorea. Och på onsdagen slog OK Tisarens Matthias Kyburz till med ett brons när orienteringen inleddes med medeldistans.
Klassen i militär-OS varierar stort mellan olika sporter, men just i orientering är den knivskarp, vilket förstås beror på att många orienterare är anställda inom sina länders arméer på ett eller annat sätt. Därför är det idel ordinarie topplöpare som håller sig framme även här. Som Tatjana Rjabkina och Dmitrij Tsvetkov som fixade dubbla ryska segrar på onsdagen. Rjabkina har fyra VM-medaljer på meritlistan och Tsvetkov är dubbel världsmästare. Även Kyburz har ju ”hyfsade” meriter; bland annat tre VM-guld på meritlistan varav det senaste i stafett i Skottland i augusti.
Kyburz var 1.10 bakom Tsvetkov på onsdagen, men om det är guld han är ute efter får han dubbla chanser till revansch i torsdagens långdistans och lördagens stafett.
Sverige? Nä, ingen av landslagsorienterarna är verksamma inom det militära. Eller i varje fall inte på plats i Sydkorea. Jonas Nordström och Evelina Wickbom var bäst i medeldistansen på sjunde respektive 21:a plats.
På lördag avgörs också damernas triathlon i militär-OS, där örebroaren Cecilia Jessen, som tog guld i långdistans-VM i Motala i somras, jagar nya framgångar.
Sugen på mer orientering? Tja, på fredag startar inofficiella junior-EM med Tisarens Andrea Svensson på plats i Tyskland.

Summerar säsongen: "VM-debuten var något extra"

Hallsbergs Lilian Forsgren slutade alltså på 16:e plats i orienteringens världscup 2015, två placeringar sämre än i fjol, efter att ha varit 23:a i långdistansen och 15:e i medeldistansen i världscupfinalen i Arosa. På söndagen växlade hon som 20:e för svenska andralaget i mixedsprintstafetten som avslutade hela världscupsäsongen.
– Det har varit helt okej, men inte mer. Jag är inte supernöjd, men ger mig själv godkänt, säger Forsgren till Konditionsbloggen om helgen som helhet.

Om fredagens långdistans med galet mycket stigning:
– Jag hade sett fram emot det loppet, men det visade sig att jag inte riktigt behärskade det, fick inte till varken disponeringen eller det rent fysiska i den terrängen. Det var svårt att föreställa sig känslan man fick i kroppen, det var inte alls samma sorts trötthetskänsla som man får i en långdistans i Sverige. Höjden (över havet) gjorde nog sitt, och man bör nog ha lite erfarenhet av att gå på hårt i så branta backar för att kunna disponera krafterna bättre. Där har jag lärt mig något.
Lördagens medeldistans med en hel del utförslöpning:
– Den är jag mer nöjd med, där fungerade det helt okej tekniskt. Men jag kan säga att jag är imponerad av hur snabbt de bästa springer utför. Där har man något att träna på.
Söndagens mixedsprintstafett, där Forsgren sprang förstasträckan för Sveriges andralag.
– Jag tror att jag tappade tid på två vägval, men jag har inte sett sträcktiderna än. Det var väldigt kuperat och tufft, och det här var vad som fanns i kroppen.
Världscupfinalen var säsongens sista landslagsuppdrag, och nu återstår bara några mindre tävlingar (bland annat 25-manna nästa helg) innan det är dags att göra bokslut över 2016.
– Säsongen har varit ett steg framåt, även om jag inte slog fjolårets totalresultat i världscupen så känns det bra att vara stabil runt topp 15 i världen. Jag fick ju inte springa alla tävlingar i världscupen, hade jag gjort det hade det kanske räckt till att förbättra fjolårets placering.
Vad är höjdpunkten i år? Världscupsegern, VM-debuten eller något helt annat?
– Hm … Det var nog VM, ändå. Det var något extra.
Och målet nästa år är inte så svårt att lista ut med ett VM på hemmaplan …
– Nej, det hade varit trevligt. Det är den stora grejen nästa år.
Kommer du förändra något i vinterträningen för att öka chanserna att komma med dit?
– Nej, jag kommer nog inte ändra några stora grejer. Det känns som att jag gjort mycket rätt de senaste åren och tagit kliv framåt hela tiden. Men jag kommer säkert att skruva på en del mindre saker; hur intervallpassen är uppbyggda, småsaker i styrketräningen och sådant som kan påverka eftersom det är mycket ljung och mjukare terräng på VM.
Garphyttans Filip Dahlgren skulle ha sprungit för svenska fjärdelaget i mixedsprintstafetten, men valde att stå över.

Annaloppet kan ni läsa en hel del om här (och lite grann här och resultatlistan finns här). I långloppscupen återstår nu fem deltävlingar varav två distriktsmästerskap (halvmara-DM och långa terräng-DM) vilket gör att det finns 34 poäng kvar att tävla om. För att ha en chans att nå Haben Kidane på herrsidan respektive Mikaela Kemppi på baksidan i cupsammandraget måste man därmed ha 13 respektive 28 poäng på sina fem bästa tävlingar så här långt. Det har elva herrar respektive en dam (Josefin Gerdevåg). På herrsidan alltså väldigt öppet, medan Gerdevåg måste vinna fyra och vara sämst tvåa i den femte av de fem deltävlingarna som är kvar för att ta förstaplatsen(men blir Kemppi tvåa i Åstadsloppet på lördag säkrar hon under alla omständigheter ändå totalsegern för tredje året i rad, även om Gerdevåg vinner rubbet som är kvar).