Jansson efter utklassningen: "Vill göra det som ingen gjort"

Att Garphyttans Marcus Jansson, 23, dominerat svensk mountainbikeorientering i år har jag ju skrivit en del om på bloggen här i sommar. När mtbo-cyklisternas O-ringen (som bara är tre etapper lång) inleddes på tisdagen befäste han det ännu en gång. Två av de fem svenska cyklisterna (Anders Frisk och Erik Frost) som tagits ut till VM i tjeckiska Liberec i mitten av augusti saknades förvisso, men i gengälld fanns ett par danska landslagsmän på startlinjen. Och de, liksom resten av fältet, blev helt avställda av Jansson. I mål var han nästan 3,5 minuter före landslagspolaren Per Vestling, Kåre, och frågan är om han inte avgjort hela O-ringen redan nu. dessutom drygade han ut sin totalledning i den svenska mountainbikeorienteringscupen. NA ringde givetvis upp Jansson, och ett snack om segern och konkurrensen från regerande fotorienteringsvärldsmästaren Fredrik Johansson kan du läsa i onsdagens pappers-NA (som går att köpa som e-tidning på na.se). Men jag tog även lite bloggexklusivt om hans framsteg i år och målsättningen i VM.

– Sverige är en ganska liten nation i mountainbikeorientering i en internationell jämförelse, framför allt på herrsidan. Men topp tio på någon distans känns som en rimlig målsättning. Det skulle vara väldigt roligt eftersom ingen svensk gjort det på herrsidan förut, säger Jansson till Konditionsbloggen.
Varför har du tagit så stora steg framåt i år?
– Jag tyckte jag var bra med även förra året, även om jag aldrig kom först då. I år har jag framför allt utvecklats cykelmässigt. Helt enkelt tränat mer cykel, med cyklister.
3,5 minuters ledning, har du avgjort O-ringen redan nu?
– Nja, det är två etapper kvar och allt kan hända. Men det är skönt att ha några minuter att gå på, man behöver inte känna att man ska jaga och stressa. I morgon är det sprint, och då handlar det mest om att hålla ihop orienteringsmässigt och inte göra något misstag. Sedan är det jaktstart på torsdag, över medeldistans. Det blir roligt.

Karlskogas 15-åriga jättelöfte Erica Olson, som tog EM-silver i D20-klassen i juni men inte fick någon JVM-plats, inledde O-ringen med en tredjeplats i D20-klassen.

Till fots tog Simone Niggli alltså ännu en pallplats (det hade ju varit intressant att se henne i VM …). Lilian Forsgren, Hallsbergs VM-löpare, vann landslagsklassen över samma bana på en tid som hade räckt till sjätte plats i elitklassen. Det trots att hon dagen innan gjort sista stenhårda passet inför VM och därmed borde vara maximalt nedtränad. Lilian var nöjd, även om hon småbommat några vägval i början (”Det var intensiv och klurig orientering direkt i början, en klassisk banläggarfälla eftersom man inte hunnit få överblick och framförhållning så tidigt.”), när jag pratade med henne i kväll. Läs mer om det (och om Forsgrens VM-laddning) i onsdagens papperstidning.
Örebros VM-löpare Martin Regborn gick i backen redan på väg till fjärde kontrollen, tappade fokus och 30 sekunder och var i mål tia, distanserad med 1,5 minuter av Södertäljes Jonas Leandersson, som inte bara vann landslagsklassen utan också hade bättre tid än alla i O-ringens elitklass. Viktigast för Regborn dock att han inte skadade sig i vurpan. ”Borde inte vara någon fara. Mest skärrad”, twittrar han till Konditionsbloggen.

I morgon, onsdag, åker jag till Karlstad och bevakar Karlstad GP på klassiska Tingvalla. KFUM Örebro kommer med inte mindre än fyra löpare på 800 meter och en på 1 500 meter. Tog ett snack med Tim Sundström inför tävlingen om hans möjligheter att slå Tage Ekfelts 62 år gamla distriktsrekord på 800 meter (även det i onsdagens pappers-NA), men bytte även några ord om Sundströms senaste rekordlopp, 1 500-metersputsningen i belgiska Heusden-Zolder i lördags som gjorde att distriktsrekordet numera lyder 3.46,75.

– Det var inget perfekt lopp. Första 800 meterna gick på 2.03, och egentligen ska jag öppna på 1.59–2.00 för att få ut max. Dessutom blåste det en hel del. Men jag hade en bra avslutning, och det var en stor tävling med jämna heat där det var lätt att hitta en bra rygg. Men det känns som att jag har två–tre sekunder kvar i kroppen. Jag ska springa B-heat på DN-galan nästa vecka, och får jag ett bra lopp då kan det bli en bra tid, säger Sundström till Konditionsbloggen.
Hur mycket skiljer det sig att springa 800 meter jämfört med 1 500 för dig?
– En hel del. På 800 meter har man mindre tid på sig att agera, det gäller att vara med från början, välja rätt vägar och ha rätt taktik på en gång, för missar man någonting är det nästan omöjligt att ta igen. Det är en helt annan fart från början där, och det blir ingen direkt fartökning. På 1 500 meter kan man komma in mer i loppet, då gör det inget om det går lite långsammare i starten eller om man hamnar lite fel, det går ändå att ta in på slutet. Men på 800 meter finns inget utrymme för missar.
Men det är 1 500 meter som gäller för din del nu?
– Jag kommer inte sluta springa 800 meter, men satsningen är på 1 500. På SM är jag anmäld till båda, men fokus blir på 1 500. Försöken är på fredagen och finalen på lördagen, och sedan går 800-metersförsöken senare på lördagen. Då kan jag välja om jag känner mig fräsch och vill vara med där eller om jag stryker mig från 800.
Du är sjua på Sverigebästalistan nu, är Finnkampen fortfarande ett realistiskt mål?
– Det ser jäkligt hårt ut i år, det är väldigt många som gjort bra tider. Men jag har en del lopp kvar och känner ju att jag har sekunder kvar att plocka. Och några av de som är före på listan är nog inte aktuella för Finnkampen (en del pluggar i USA, bloggens anmärkning), så vi får se vad som händer.

Sundström springer i C-heatet i Karlstad GP klockan 17.37 i morgon (galans huvudprogram startar 19). Övriga tidsschemat för lokala medeldistansarna: Abshir Aweys (20-åring som är 13:e på Sverigelistan för H22:or med 1.57,56) spring F-heat på 800 meter 17.00, William Fransson (tre sekunder utanför Sverige-topp 20 i P19 med 2.03,97) och William Wickholm (18:e på Sverigebästalistan i P17 med 2.05,28) springer H-final på 800 meter 16.40, och Erika Bergentz (svensk rekordhållare över ett helt knippe distanser i D40-klassen) springer B-final på 1 500 meter (där hon hittills i år varit över sju sekunder från Birgit Bringslids 30 år gamla svenska rekord) 16.25. Följ mitt twitterkonto för direktrapporter!

Bildextra: Se VM-stjärnorna genrepa i Örebro

(BLÄDDRA TILL BOTTEN FÖR ATT SE BILDERNA) Med två veckor kvar till VM i orientering har en stor del av de svenska världsstjärnorna de senaste dagarna intagit Örebro. Inte bara för att förbundskapten Håkan Carlsson råkar bo här och VM-sprintrarna Martin Regborn (Örebro) och Lilian Forsgren (Hallsberg) finns på plats, utan också för att Kilsbergen bjuder på relevant terräng inför äventyren i Skottland.
Därför har tidigare VM-guldmedaljörer som Helena Jansson och Gustav Bergman, som en del i jakten på nya medaljer, besökt ställen som Suttarboda, Tomasboda och Silvergruvan de senaste dagarna. Det sistnämnda för övrigt på exakt samma bana som användes för VM-testerna 1999, senast världsmästerskapen i orientering avgjordes i Skottland.
I dag och i morgon byttes bergen mot stan, och nu på eftermiddagen var jag och fotograf Veronika Ljung-Nielsen på plats när Forsgren (som ska springa förstasträckan för Sverige i mixedsprintstafetten) och Järlas Karolin Ohlsson (som ska springa den individuella sprinten) sprang en riktigt klurig sprintbana som Regborn lagt på den karta han själv ritat över norr i Örebro. Det kan du läsa mer om i onsdagens papperstidning.
Men jag passade också på att prata lite med Lilian om resten av uppladdningen inför Skottland, som började med ett landslagsläger just där i för ett par veckor sedan.

– Det var kanonbra. Det är så roligt att vara med det här gänget. Det är riktigt bra stämning och mycket bus runt omkring. Men framför allt bra träningar i några byar som är ganska lika den (Nairn) där vi ska springa, säger Forsgren till Konditionsbloggen.
– Sprint är sprint, men den arkitektur och stadsbyggnad som finns i centrum av de här skotska småbyarna existerar egentligen inte i Sverige. Det är en större gata, och så väldigt smala gränder som utgår från den. Stadskärnorna i Sverige är oftast fyrkantiga, det finns bara några få mer komplexa.
Hur mycket sitter ni med Google maps och kollar in Nairn?
– Givetvis får man inte se orienteringskartan på förhand, och man kan aldrig veta vilka innergårdar och grindar som är öppna, så det går inte att planera vägval i detalj. Men man kan absolut få en överblick.
– Man lägger hypotetiska banor: ”Om det skulle vara så här, hur skulle jag springa då?” Man vet var arenan kommer vara och kan spekulera om möjliga varvningar och publikkontroller. Så jämfört med ett skogslopp blir det ganska mycket förberedelser framför datorn före en sprint. Det hade varit spännande om man hade sprungit på mer okänd mark, men nu finns den här tekniken och då använder alla den. Det blir en del av utmaningen.
Hur ser träningsupplägget ut in mot VM?
– Just nu är det hårdträning som gäller, fram till O-ringen där jag ska springa sprintetappen på tisdag. Sedan gäller det att få till formtoppningen, det är inte lätt att hitta det perfekta receptet. Oftast när man toppar sig gör man det till ett helt mästerskap eller till O-ringen, men nu är det bara en dag, 15 minuter, då man ska vara på topp och kräma ur allt. Det blir speciellt. Jag blir lite nervös när jag tänker på det, men det kommer bli väldigt roligt.

Allra först väntar dock två träningspass till i länet. I dag, onsdag,

intar landslaget Kumla på förmiddagen och Stadsparken i Örebro på eftermiddagen. Landslaget reser till Skottland den 27 juli, och VM inleds med just sprintdistanserna. Individuellt sprintkval (med Regborn) den 31 juli, mixedsprintstafett (med Forsgren) den 1 augusti och individuell sprintfinal den 2 augusti.
Karolin Ohlsson och Lilian Forsgren är de enda VM-debutanterna i Håkan Carlssons trupp till Skottland.
Karolin Ohlsson och Lilian Forsgren är de enda VM-debutanterna i Håkan Carlssons trupp till Skottland.
Karolin Ohlsosn förklarar vägvalen för förbundskapten Håkan Carlsson (och hans båda barn Alma och Ture).  Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Karolin Ohlsosn förklarar vägvalen för förbundskapten Håkan Carlsson (och hans båda barn Alma och Ture). Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Lilian Forsgren målstämplar i parken bakom Olaus Petri kyrka.
Lilian Forsgren målstämplar i parken bakom Olaus Petri kyrka.
Förbundskapten Håkan Carlsson, med barnen Ture och Alma, visar Karolin Ohlsson den ambitiösa bulletinen inför onsdagens sprint i Kumla.
Förbundskapten Håkan Carlsson, med barnen Ture och Alma, visar Karolin Ohlsson den ambitiösa bulletinen inför onsdagens sprint i Kumla.
Martin Regborn och landslagets sprinttränare Kalle Dalin (själv EM-guldmedaljör i långdistans 2004) informerar löparna inför sprintträningen på Norr.  Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Martin Regborn och landslagets sprinttränare Kalle Dalin (själv EM-guldmedaljör i långdistans 2004) informerar löparna inför sprintträningen på Norr. Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Sprintträningen inleddes med en lekfull uppvärmning som gav startordningen.
Sprintträningen inleddes med en lekfull uppvärmning som gav startordningen.
Karolin Ohlsson hade vissa problem med sifferminnet.  Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Karolin Ohlsson hade vissa problem med sifferminnet. Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Martin Regborns lillebror Fredrik Regborn utmanade landslagstjejerna och knäckte faktiskt Karolin Ohlsson på den minnesbaserade uppvärmningsövningen i Ulla Billquist-parken. Men Lilian var vassast av alla.  Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Martin Regborns lillebror Fredrik Regborn utmanade landslagstjejerna och knäckte faktiskt Karolin Ohlsson på den minnesbaserade uppvärmningsövningen i Ulla Billquist-parken. Men Lilian var vassast av alla. Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Fredrik Regborn startade minuten bakom Karolin Ohlsson men var nästan ikapp i kontrollen vid Olaus Petri kyrka. Till målet drygade dock Ohlsson ut igen, och det är lite oklart vem som egentligen var snabbast.  Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Fredrik Regborn startade minuten bakom Karolin Ohlsson men var nästan ikapp i kontrollen vid Olaus Petri kyrka. Till målet drygade dock Ohlsson ut igen, och det är lite oklart vem som egentligen var snabbast. Foto: Veronika Ljung-Nielsen

Länets VM-stjärnor springer O-ringen – i specialklass

Nej, det blir inget vanligt O-ringen för länets VM-löpare Martin Regborn och Lilian Forsgren. Det vore förstås kontraproduktivt att springa fyra dagar i skog så tätt inpå ett asfaltsmästerskap för de båda sprintrarna (Regborn ska ju kuta individuella sprinten i Skottland, Forsgren mixedsprintstafetten). Men enligt ett pressmeddelande från O-ringen-organisationen i dag kommer de båda (samt Tove Alexandersson, Jonas Leandersson och Jerker Lysell) att få springa en speciell uppvisningsklass under O-ringens sprintetapp på tisdagen den 21 juli. O-ringen, som i år avgörs i Borås, drar igång nästa söndag, den 19 juli, men tjuvstartar precis som vanligt med distriktsstafetten dagen före. Dit har Örebro redan anmält sitt lag, Johanna Särnbrink tar förstasträckan, Melker Forsberg andra, Sofie Franzén tredje och Joantan Gustafsson avslutar. I Värmlands lag har Karlskogaklubben OK Djerf med Frida Johansson som startare (den här helgen håller orienterarna till i Halland, kolla resultat här och här).

I dagens emotsedda tempolopp i Giro d’Italia gick det inte riktigt som Emilia Fahlins stall Wiggle-Honda hade tänkt sig. Rabobank Livs Anna van der Breggen utklassade övriga fältet och vann det 21,7 kilometer långa tempoloppet med 63 sekunders marginal (nästan tre procent över 36 minuters cykeltävling), och tog ledningen med 46 sekunder inför söndagens avslutande etapp. Samtidigt blev Wiggles båda cyklister som hade chans i sammandraget, Mara Abbott och Elisa Longo Borghini, sjua och 20:e på etappen, slagna med 1.45 respektive 2.47. Abbott avancerade förvisso ändå från sjätte till femte plats (genom att passera Longo Borghini som tappade från fjärde till sjätte), men amerikanskan är nu hela 2.29 bakom van der Breggen. Hon har ändå inte gett upp inför söndagens final som avslutas med en brutalstigning upp till målet i San Domenico di Varzo.
– Det här loppet har defintivit inte någon paraddag som avslutning det här året. Det kommer inte att avgöras förrän den sista kilometern, och jag är exalterad inför avgörande, säger hon till Wiggles hemsida.
Fahlin? Tja, efter en brutaltuff vecka, som följt på en längre sjukdomsperiod, orkade hon inte bita i på den världsklassnivå hon var på för några år sedan i tempo. I mål som 69:a, av 108 till start, 5.45 bakom.

Adam Axelsson behåller för övrigt totalledningen i landsvägscyklingens seniorcup (ej uppdaterad här, dock) trots att han stod över U6 cycle tour som avslutades i dag. Stod över gjorde för övrigt också hans lagkompisar i Örebrocyklisterna, så i lagtävlingen lär det bli ett rejält tapp från tredjeplatsen. Axelsson befinner sig ju just nu i sydtyska Inzell för första lägret på is inför den stundande skridskosäsongen.

I Göta kanal triathlon blev Stefan Johansson, Europarekordhållaren i gång från Degerfors som jag var lite nyfiken på, 13:e man över den olympiska distansen. Han var bara sju sekunder bakom segraren Markus Sundberg, Lidköping, i simningen, men tappade drygt fem minuter i cyklingen och över sju minuter i den avslutande löpningen. Plus 1,5 minuter i växlingarna. Noras Helena Yourston vann för övrigt den kortkorta distansen i Lyrestad. Min sambo? Jodå, hon slog sin nemesis, tog ut sig rejält och blev 21:a på habila 1.43.58 över sprintdistansen.

VM-guld till Svensson – och Fahlin överlevde ännu ett berg

En kort liten fredagseftermiddagsuppdatering:
** Andrea Svensson avslutade junior-VM i orientering på absolut bästa sätt – med guld. Läs mycket mer om det här. Tisarlöparens VM-resultat blev därmed, i tur och ordning och med en hygglig formkurva: 43:a i sprint, nia i medeldistans, tia i långdistans och etta i stafett. Kollega Fiedler söker Andrea för en kommentar just nu, så förhoppningsvis blir det ett rejält VM-guldsnack i morgondagens papperstidning. Nästa uppdrag för Svensson? O-ringen som startar på söndag.
** Emilia Fahlin överlevde ännu en bergsetapp i Giro d’Italia (hon har ju aldrig varit någon bergsget på sadeln) och rullade i mål 29 minuter efter täten på fredagens etapp, tillsammans med sin lagkompis och spurtspecialist Jolien d’Hoore. Lucinda Brand, Rabobank-Liv, vann etappen efter en lång, lång utbrytning, och där bakom kom sex förföljare loss.m Bland dem topp fyra i sammandraget; Megan Guarnier, Ashleig Moolman, Anna van der Breggen och Fahlins lagkompis Elisa Longho Borghini. Även Wiggles Mara Abbott fanns med där framme, och avancerade därmed från åttonde till sjätte plats i sammandraget. De fem, plus Katarzyna Niewiadoma, är inom en minut och har alla chans på totalsegern inför lördagens tempo som lär bli avgörande för sammandraget. Däremot rasade gårdagssegraren Mayuko Hagiwara igenom i dag och tappade tio minuter och nio placeringar i sammandraget.
** Linda Meijer bloggar inför helgens, och resten av sommarens, fortsatta tävlande. Missa inte det.

Helgens höjdare – och en leende Impola

1. Örebro city sprint
Sommarsprinten avslutas med tredje deltävlingen mitt i centrala Örebro på söndag förmiddag. Och på eftermiddagen är det dessutom en mixedsprintstafett enligt VM-norm. Eftersom ingen som, i teorin, hade chansen att hota VM-löparen Martin Regborns totalseger i herrklassen i sommarsprinten kommer till start får Örebrolöparen i stället inrikta sig på att göra en riktigt bra tävling – och ta andra raka segern efter DM-debaclet. Detsamma gäller i princip klubbkompisen Elin Vinblad, som för att tappa segern måste sluta utanför topp 15 (typ stämpla bort sig) samtidigt som OK Tyrs Lovisa Martinsson vinner. Totalt är 280 löpare anmälda till citysprinten.
Sprintstafetten har bara skrapat ihop fyra lag i elitklassen, men viss prestige lär det ändå bli när firma Regborn/Vinblad (ihop med Karin E Gustafsson och Fredrik Regborn) ställs mot Tisarens Lovisa Persson, Magnus Persson, Johan Aronsson och Rebecka Nylin (mycket Tiomilarutin där, oklart hur mycket mixedsprintrutin vi snackar).
På söndag drar dessutom Idreveckan igång med Idres fjällorientering. Den följs av fjällsprinten på måndag och Idre tredagars onsdag, torsdag och fredag. Åtta löpare från Tisaren, bland dem namn som Oskar Andrén och Daniel Attås finns på startlinjen, plus tolv från KFU Örebro finns med i startlistan.

2. Solleröloppet
Redan i dag, på midsommaraftonen, smäller det för Adam Axelsson i svensk cykelsports mest klassiska lopp. Skrev ju en hel del om det i går.

3. Borejoggen
Kopparbergs Bill Impola vann förra året och visade ju löparklass i Karlstads stadslopp förra helgen. Men dyker Bob upp den här gången (och är han i sådana fall i så rå form att han klår brorsan?) och ställer någon lokal damlöpare av klass upp i Torsby? Vi får väl se. 8,5 kilometer är det hur som helst som gäller.

För övrigt tre noteringar:
Sent i går kväll, natten mot midsommar, bekräftades nyheten som valsat runt i norska medier under dagen; att långloppsvärldscupen i längdskidor, Ski classics (som inte längre namnsponsras av Swix), sväller med ett lopp till säsongen 2015/16. Ett 50-kilometerslopp från Toblach till Cortina som åtminstone på papperet borde passa en sån som Bill Impola som hand i handske. Racet läggs in i kalendern helgen efter König Ludwig lauf, alltså andra lördagen i februari, och fyller därmed något av glappet mellan KLL och Vasaloppet (där VM var i år, men nästa säsong är det ju mästerskapssfritt).  Nytt på torsdagen också att Impolas Team Exspirit (som gamla Team Coop numera heter) signat Daniel Rickardsson för hela säsongen. Och jodå, på pressbilderna står Impola och Rickardsson och ler tillsammans.
På torsdagen blev det också klart att Epic trail Aigüestortes får arrangera skyrunning-VM 2016. Jag kutade ju VM i fjol och är sjukt sugen på att göra det till en tradition. Årets upplaga är bara veckor borta, och när anmälan (och kriterier för deltagande) till nästa år släpps är inte klart. Men det verkar hur som helst vara en otroligt fin tävling!
Och så noterar jag, nästan två veckor för sent, att Ondrej Fejfar (den tjeckiske utbytesstudenten som vann Startmilen) blev tvåa i ett av mina drömlopp, Nibbelöpet i Geiranger. Det alltså exakt en vecka före han ställde av Bob Impola i Karlstad stadslopp.

Från EM-silver till F1-svensken som fixade bloggarens fotfäste: "Otroligt stark insats"

Well, vilken lördag. Det blev alltså EM-silver i Portugal, sträckseger i Jukola, busschock i Karlstad, banrekord i Fröviloppet, en helt vanlig Vätternrunda och så en standininsats av undertecknad i Kolbäck (där en lokal F1-stjärna tog segern).

Vi börjar med den objektivt sett största grejen; Karlskogas mountainbikeorienteringstalang Erica Olson slog till med ett överraskande silver på sista dagen av EM i portugisiska Idanha-a-Nova. De svenska orienteringscyklisterna har inte direkt rosat marknaden där nere, men i stafetten slog damjuniorerna till. Well, säger ni, det var bara fyra lag till start. Men; då startade Sverige till skillnad från något annat lag med två ungdomsklassade cyklister i laget (Österrike hade en, Ryssland och Finland bara juniorer), och av dem var Erica Olson yngst av alla. Icke desto mindre knäckte hon tre år äldre Anna Semenova och Julia Korhonen med minutmarginal på förstasträckan. Erika Duhlbo (två år äldre än Olson men ändå alltjämt ungdomsåkare) förvaltade läget på andrasträckan (även om hon rasade till sista plats höll hon tidsmässiga tappet på en acceptabel nivå) och Kajsa Engström (fem år äldre än Olsson och därmed sistaårsjunior) hemförde silverpengen. Ryssland hade då hämtat ikapp minutförsprånget Olsson fixat och vann med 6,5 minuters marginal, men Österrike och Finland var ordentligt distanserat.
– De gjorde det riktigt bra. En otroligt stark insats, säger Peter Olsson till förbundets hemsida (om ni klickar in på länken bör ni dock notera att det står fel i bildtexten, Duhlbo står i mitten och Olsson till höger, inte tvärtom).
Efter karriärens bästa mästerskap, och i svag konkurrens från lagkompisarna, fick Garphyttans Marcus Jonsson förtroendet som avslutare i Sveriges seniorlag, men skickades ut i ett hopplöst läge långt från ära och redlighet. Hade sistasträckans femte bästa åktid, men kunde inte annat än att hålla den elfte (och näst sista) plats som Linus Karlsson Mood och David Eberlén serverade. Jonssons främsta insats det här EM:et är och förblir därmed fjärdeplatsen, åtta sekunder från medalj, i den inledande mixedstafetten.

 

I Jukola klarade Tisaren sitt officiella mål att bli topp tio (av 1 386 startande lag i världens största stafett) med en minut och 23 sekunders marginal. Lilian Forsgren, Lovisa Persson, Andrea Svensson och Simone Niggli grejade en niondeplats, och var faktiskt bara 2.21 från andraplatsen i en, som vanligt, otroligt rafflande stafett där bara segrande Domnarvet förmådde skapa lucka.
Den mäktigaste insatsen svarade VM-klara Hallsbergslöparen Forsgren för, som sprang sönder allt och alla på första sträckan och växlade 13 sekunder före tvåan Henie Saarimäki, 27 före trean Anastasia Rydnaya, 35 före fyran Sari Antonen och hela 1.15 före femman Galina Vinogradova efter åtta kilometers orientering.
Persson tappade till 15:e plats på andrasträckan (2.36 efter; tappade 5.41 på sträcksegraren med 63:e bästa tid), en plats som JVM-löparen Svensson höll (men glappet uppåt växte till 7.29 efter en sträcka där Svensson hade 26:e bästa tid och tappade 4.52 på sträckvinnaren – och över minuten på Tisarens tredjelagslöpare Josefin Tjernlund som gjorde en succésträcka). På sistasträckan var det landslagspensionerade megastjärnan Simone Niggli som plockade in sex placeringar och uppfyllde målsättningen (minskade avståndet till segrarna till 5.26 efter att ha varit tredje snabbast på sträckan; före bland andra Tove Alexandersson, Ida Bobach och Emma Johansson).

 

I klassiska milloppet Karlstad stadslopp (en gång i tiden Götajoggen) tvingades Josefin Gerdevåg vika ned sig mot norskan Ida Bergsløkken med futtiga 2,2 sekunders marginal över 10 kilometer – efter att ha hindrats av en buss. ”Norskan hann över vägen men inte Josefin”, berättar tränaren Mikael Kroon. ”Godkänd insats”, twittrar Gerdevåg själv kort. 35.33,5 blev tiden.
I herrloppet tog Kopparbergs långloppsskidess Bill Impola en rätt överraskande tredjeplats bakom betydligt mer välbekanta löparnamnen Anders Kleist (Akeles backkung) och Ondrej Fejfar (den tjeckiske utbytesstudenten som vann Startmilen i våras). Bills brorsa Bob har ju löpt en hel del i vår med framgång (Kumla stadslopp, Stockholm marathon), men storebrorsans löpförmåga är mer odokumenterad. Tills nu. För trots att Bill är inne i en av försäsongens tyngsta träningsperioder (”27 timmar förra veckan”, berättar han för Värmlands Folkblad) och trots att han hade hunnit klämma in ett förmiddagspass i Torsbys skidtunnel före tävlingen (”två timmar”, ”jag åkte direkt hit”) så spurtade han ned Strömstads Björn Martinsson och knep tredjeplatsen på efter omständigheterna mycket imponerande 32.09,9.

Gerdevågs ständiga måttstock i löparlänet, Mikaela Kemppi, valde i stället att avverka sina tio lördagskilometer i Frövi, där hon vann Fröviloppet med nästan fem minuters marginal till Maria Eriksson men ändå inte kunde hota sitt eget banrekord från i fjol (44 sekunder ifrån, nu 38.10). Det gjorde däremot Erik Anfält, Kemppis landslagskompis från maratonlandskampen i Stockholm, som slog den tidigare toppnoteringen i Frövi med 23 sekunders marginal när han i ensamt majestät dundrade över mållinjen på 33.23. En mäktig uppvisning av snart 40-årige Anfält som hittat ytterligare en dimension i sin löpning den här säsongen. Klubbkompisen Per Englund tvåa, men nästan 3,5 minuter bakom.

 

I Vätternrundan sattes en ny rekordtid (ett försök jag alltså missade i mitt helghöjdarinlägg). Bland de lokala cyklisterna noterade ironman-VM-deltagaren och dubbla swimrunvärldsmästaren Bibben Nordblom 9.58 och förre NA-medarbetaren och Lif Lindesberg-klubbchefen Anders Sjöberg 8.57 (stort grattis till sub-9!) i de mycket gynnsamma förhållandena som gjorde att hela 19 352 av 20 002 startande tog sig runt de 30 milen.

 

För egen del blev lördagen något annorlunda. Skulle ha varit åskådare på sambons crossfittävling, men då en av lagmedlemmarna (det var en tremannatävling) kastade in handduken med sent varsel fick jag (som kör lite crossfit i löparfys- och rehabsyfte) hoppa in och göra min första tävling i sporten någonsin.
Jag försökte förstöra så lite som möjligt för mina lagkompisar. Lyckades nog faktiskt höja deras resultat något i den första grenen (vars resultat var helt avhängigt av hur snabbt var och en kunde springa tre 400-ingar även om det var lite kettlebellswings och burpees inbakat) och höll mig sedan ur vägen/underlättade så mycket jag kunde för lagkompisarna i de två andra, mer styrkebaserade grenarna (där har jag inget att bidra med i de här sammanhangen). Av 25 lag låg vi på 14:e plats (med målsättning att nå övre halvan och bara några få poäng upp till tiondeplatsen) efter två av tre grenar, men i den tredje märktes det att vi var en man kort (att jag inte bidrog så mycket), och där blev vi fjärde sist och sjönk till en slutgiltig 17:e-plats. Med den här laguppställningen var det nog ändå maximal utdelning.
Crossfit Karlskoga, som jag tävlade för, hade ytterligare två lag på plats, och de båda andra slog sig in på topp åtta och gick till semifinal. Ja, vårt bästa lag gick faktiskt och vann. Anförda av råstarke men framför allt vesselsnabbe Peter Sandberg och med F1-stjärnan Marcus Ericssons PT och alltiallo Alex Elgh i laget (plus en inlånad örebroare som jag tror hette Amanda) växlade laget upp från en fjärdeplats efter grundomgångarna till en andraplats i semifinalheatet och överlägsen seger i finalen. Urstarkt av Alex att mellanlanda i Kolbäck mellan förra helgens F1-race i Montreal och nästa veckas i Spielberg, men han verkade njuta i solen. Lånade dessutom ut sina fotbollsskor till Konditionsbloggaren under en gren som krävde extra fotfäste, och det tackar man ödmjukast för.
I morgon blir det tävling på egen nivå; Degerforsklassikerns orienteringsmoment. Så bums i säng nu!

Bloggarens ben och F1-svenskens nyköpta och därefter utlånade fotbollspjux.  Foto: Jonas Brännmyr
Bloggarens ben och F1-svenskens nyköpta och därefter utlånade fotbollspjux. Foto: Jonas Brännmyr
Alex Elgh på väg mot seger i Kolbäck.  Foto: Maria Åström
Alex Elgh på väg mot seger i Kolbäck. Foto: Maria Åström

Andrea, Harald och Filip drillas av världsmästaren: "Fantastisk vecka"

Mycket orientering på bloggen på slutet? Jodå. Och här kommer lite till.
I dag blev det nämligen klart att de för trogna bloggläsare välbekanta namnen Andrea Svensson, Tisarlöparen som är en av Sveriges största talanger, och Degerfors Filip Jakobsson, som hittills haft sina största framgångar som skidorienterare, tillsammans med Hagabytalangen Harald Larsson, 18, får flyga till Schweiz för ett veckolångt läger i St Moritz 10–16 augusti – lett av bland andra dubbla världsmästaren Helena Jansson. Vad hon kommer att bjussa på?
– Det kan bli ganska många olika saker. Allt ifrån att hänga ut kontroller och följa upp de aktivas lopp, via rörlighetsträning och utbildning i första hjälpen, till hur man får i sig tillräckligt mycket mat. Jag har ingen ledarskapsutbildning, men jag har massvis av erfarenheter från olika mästerskap, säger Jansson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
– Det kommer att bli en fantastisk vecka där fokus ligger på utveckling, säger förbundskaptenen Susanne Wiklund Björk till samma sida.
För Andrea Svensson väntar dessförinnan JVM i Norge 4–10 juli. Men allra först helgens Jukola, där hon springer tredjesträckan för Tisaren.

A Lennart Julin, denne gigant bland idrottsstatistikernas giganter, presenterade i dag årets första, fullständiga sammanställning av de svenska årsbästalistorna över alla friidrottens ungdoms- och seniorålderskategorier. Några intressanta noteringar är att Josefin Gerdevåg visar fin bredd med 13:e-platsen på 1 500 meter och niondeplatsen på halvmaran (och hon har ännu högre potential i maraton, som hon inte kutat något i år, ännu), att Hälleforslöparen Louise Wiker alltjämt är Sverigetrea i maraton och 3,5 minuter snabbare (!) än VM-uttagna Lena Eliasson, att Tim Sundströms distriktsrekord just nu gör honom till Sverigefyra på 1 500 meter, att Jonathan Gustavsson toppar 800-meterslistan i P16-klassen och är en av endast två 16-åringar som gått under två minuter hittills i år, att William Fransson är trea på 5 000 meter i P19 (men det är bara tre som noterat resultat på distansen än) och att Esther Sandén Alin gått in F15-listan på 800 meter på åttonde plats (men har högre potential, förstås).

För övrigt verkar det bli dubbeltävling för undertecknad i helgen. Lördagen i en helt ny sport. Söndag i en gammal. Men mycket mer om det senare (till ert tveksamma nöje).

VM-sprintern äntligen segrare igen – i Brickebacken

Senast fick han stryk av Daniel Attås och Ville Johansson. Men på onsdagskvällen blev Martin Regborn kung av Örebro igen. Den nyuttagne VM-sprintern visade ingen pardon när andra deltävlingen av tre i Sommarsprinten (den första var DM) avgjordes runt Brickebackens IP. Regborn kutade de tre kilometerna (fågelvägen, alltså) och plockade de elva kontrollerna på 12.05. Var snabbast på elva av tolv delsträckor (tvåan, samme Ville Johansson som retsamt smet före senast, var totalt distanserad med 49 sekunder eller nästan sju procent, men en sekund snabbare från sista kontrollen till mål). Tomas Hallmén trea, 2.12 bakom, Per Eklöf femma, slagen med 2.20. Så ska en slipsten dras, typ.
I damklassen visade Beata Falk, juniorvärldsmästaren som upphörde med elitsatsningen efter senior-VM-debutåret 2010, att hon fortfarande hittar runt. Tog segern 33 sekunder före Hagabyklubbkompisen Elin Vinblad på en kilometertid som bara matchades av fem herrar. Tisarens Rebecka Nylin trea.
I sommarsprintens sammandrag delar Regborn och Vilel Johansson ledningen på herrsidan medan Elin Vinblad tagit ett stabilt grepp om damklassen. En sjundeplats i finalen, Örebro city sprint på midsommarsöndagen (säger man så?) räcker för att säkra totalsegern.

I mountainbikeorienterings-EM får Garphyttans Marcus Jansson inte till det efter den inledande fjärdeplatsen i mixedstafetten. Onsdagens medeldistans bröt han (bäste svenske herre blev David Eberlén på 47:e plats …), och nu återstår bara långdistans och stafett. Karlskogas Erika Olson 15:e i ungdoms-EM.

I tredje deltävlingen i lokala rullskidscupen Moto-Eagle Tour tog Olivia Hansson tredje raka segern, och Robert Brundin den andra raka efter en inledande andraplats. En 14 kilometer lång etapp i Fellingsbrotrakten med individiuell start som Brundin avverkade på 29.18 (tvåan Daniel Olsson fem sekunder långsammare) och Hansson behövde 31.36 för (ensam startande). Jag hoppas Olivia anmäler sig till sommarens SM-vecka, som en viss annan skidåkare redan gjort.

Min egen träning? Jo, tackar som frågar. I dag sprang jag för första gången sedan Oppebylöpet för snart en månad sedan (och smärtfritt för första gången på 2,5 månader) milen. Dock uppstyckat i två femkilometerspass med en cykelvända emellan, för att åstadkomma ett långpass och för att inte skapa för hög påfrestning. Men det går framåt. Och på söndag blir det faktiskt lite orientering (!).

Laddar för VM – med Jukola: "Springer förstasträckan"

I går kom VM-uttagningen – i morgon drar hela orienteringsvärlden till Finland. Där avgörs nämligen Jukolakavlen i helgen, världens största orienteringsstafett (ja, till och med större än Tiomila).
OK Tisaren har båda sina nyuttagna VM-stjärnor med. Dubble världsmästaren Matthias Kyburz springer sistasträckan för herrarna medan Lilian Forsgren tar hand om förstasträckan i damlaget.
När Tisaren blev elva förra året sprang Bettina Aebi (som bytt klubb till OK Linné) förstasträckan, Andrea Svensson andra, Forsgren tredje och numera landslagspensionerade superstjärnan Simone Niggli slutsträckan. Niggli får förnyat förtroende medan Andrea får ta tredjesträckan och Lovisa Persson sätts in på andra (hon sprang förstasträckan i andralaget i fjol).
– Första och sista sträckorna är längre (åtta respektive nästan nio kilometer mot cirka sex kilometer på sträcka två och tre), så det är egentligen mest därför vi valt att ha mig och Simone där. Dessutom går Jukola väldigt snabbt om man jämför med Tiomila, det gäller att vara med från början eftersom det inte finns så stora möjligheter att hämta upp någon tid. Vi siktar på topp tio, det är ingen omöjlighet, säger Forsgren till Konditionsbloggen.
I herrlaget ska Jonas Mathys, Daniel Attås, Matthias Merz, Johan Aronsson, Jonas Merz och Oskar Andrén fixa ett schysst upplägg för Kyburz inför sistasträckan. Andra- och tredjelag kan ni spana in här.
Även Hagaby har en VM-löpare på herrarnas sistasträcka, medan KFUM Örebro har en för bloggläsarna välbekant profil på förstasträckan. Även Filip Dahlgren (för Lidingö), OK Tylöskog och OK Milan finns med i Finland. Har jag missat ytterligare något länslag?
För övrigt borde jag ju redan för flera dagar sedan ha följt upp det här blogginläggets notering om Oskar Andrén med hans nästa DM-äventyr i Värmland. För redan två dagar efter 5 000-metersloppet sprang Andrén orienteringens sprint-DM i Värmland – och vann (återigen utom tävlan, förstås). Andrén (som ju tog brons bakom Attås och Regborn på Örebro läns sprint-DM) var 13 sekunder snabbare än Södertälje-Nykvarns Ludvig Eriksson (också han utom tävlan) och 1.13 före DM-guldmedaljören Johan Wikström, Tyr. Karlskogas kvickfotade veteran Per Jansson, Djerf, tog DM-silver. Linda Take, ex-karlskogingen, gjorde för övrigt precis som på 5 000 meter och tog ett nytt DM-tecken i överlägsen stil, 1.13 före Tyr-polaren Lovisa Martinsson.

Förbundskaptenen: Därför valde jag Lilian före Alexandersson

9.00 i morse släpptes den så till slut, den svenska VM-truppen i orientering. Åtminstone för mig (ja, det vet ju ni som läser bloggen) var det en skräll att Martin Regborn fick en plats efter de senaste veckornas uteblivna topprestationer. Och att Lilian Forsgren ”bara” får springa mixedsprintstafetten i sitt första VM (men väljs före de båda svenska superstjärnorna Tove Alexandersson och Helena Jansson) var också en överraskning. I eftermiddags ringde jag upp förbundskapten Håkan Carlsson och frågade om det. Men också om varför han inte tog med Filip Dahlgren till VM trots en uppåtgående formkurva efter vinterns skadehelvete.

– Det var nästan en bonus att Filip fick komma med på världscupen med tanke på hur hans läge var några månader tidigare. Men han har gjort ett jättebra jobb med rehaben efter alla problem i vinter, skött sig jättebra. Han är i princip tillbaka i gammalt gott slag nu, men konkurrensen i långdistanslaget är väldigt starkt, och resultatet i världscupen (en 17:e-plats som bäste svensk) räckte helt enkelt inte till, säger Carlsson till Konditionsbloggen.
Martin Regborn får däremot en plats trots svajiga resultat, hur har du resonerat där?
– Martin har stor potential, och var nära att få till det riktigt, riktigt bra på VM förra året. Han blev 15:e då men låg topp tio med bara några kontroller kvar. Några av de löpare som var före honom på VM-uttagningen i lördags (Gustav Bergman, William Lind och Olle Boström) kommer bara att springa skogsdistanser på VM, och räknar man bort dem var han näst bäste svensk där. Martin har valt att fokusera på sprint, och jag tycker att han förtjänar VM-platsen väldigt väl.
Är det du som vill dela upp VM-laget i en sprint- och en skogsdel?
– Ja, lite så. Vi vill att löparna ska få en möjlighet att fokusera och bli riktigt starka på de olika underlagen. Det är ett pussel vi försökt lägga. I Martins fall ger vi honom nu chansen att verkligen fokusera på stadsmiljöer och hårt underlag.
Vad har han för potential?
– Det är jättetufft på VM. Schweiz och Danmark har jättestarka sprintlag, det finns någon riktigt bra fransman och så har vi de andra svenskarna. Men om allt stämmer har han potential att bli tia eller ännu bättre. Det viktigaste är att han fokuserar på att göra riktigt bra lopp. Kvalet är steg ett, sedan är det en vilodag före finalen. Kvalet går i en förort, ett bostadsområde, som inte är några konstigheter. Men finalen går i lite småstad (Forres) på vad vi tror är ett ganska litet område, med en strörre huvudgata och små, smala gränder som det gäller att vara noggrann för att pricka in i hög fart.
Lilian Forsgren är bara uttagen till mixedsprintstafetten, hur tänker du där?
– Lilian hade prickat formen bra till världscupturnén förra veckan och är ganska allround. På slutet har hon varit allra vassast i sprint. Hon var ju tvåa av svenskorna i observationstävlingen i Säter och när hon var fjärde bästa svenska i världscupen lördags hade hon ett ännu bättre lopp på gång, hon missade väldigt mycket på första kontrollen och sprang fort efter det. Hon har en hög potential, och gjorde ett väldigt bra jobb på förstasträckan i världscupsegern i lördags.
På sista sträckan stoppar du in Lena Eliasson nu. Hur tänker du när du väljer henne och Lilian före namn som Tove Alexandersson (världens bästa orienterare just nu, möjligen i konkurrens med Judith Wyder, med nio VM-medaljer på meritlistan) och Helena Jansson (13 VM-medaljer på cv:t)?
– Tove springer alla övriga distanser och det skulle bli ett för tufft program för henne om man slängde in sprintstafetten också. Och Helena satsar på skogsdistanserna det här mästerskapet, det är det hon kunnat träna till med sina fotproblem. Att hon sprang sprintstafetten i fredags berodde på att den gick på mjukt underlag, i Skottland blir det asfalt. Så det här känns som det bästa laget utifrån de förutsättningar som finns.
Är Forsgren aktuell för fler distanser, som reserv?
– Ja, Lilian är väldigt allround och har visat bra resultat på alla typer av tävlingar. Hon är med i laget också för att kunna vara ersättare på andra distanser. Är hon i form kan hon springa både skog och sprint.
Hur ser uppladdningen ut inför VM?
– Vi åker på ett knappt veckolångt läger i Skottland den 1 juli, men många av löparna kommer stanna kvar längre. Vi åker till samma boende som vi har på VM, strax utanför Inverness, och kommer att träna i relevant terräng. Så här brukar vi alltid göra, åka iväg tillsammans, bygga lagkänsla, sätta allt det praktiska, testköra det som väntar och få bra träning.
I morgondagens NA, papperstidningen (som alltid går att köpa som e-tidning på na.se), kan ni läsa intervjuer med både Lilian Forsgren och Martin Regborn.
Ytterligare en ”länslöpare” blev för övrigt VM-klar på tisdagen: Den dubble världsmästare Matthias Kyburz (som efter helgens övningar toppar totala världscupen), som tävlar för Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren, är uttagen till fyra av fem distanser, allt utom den individuella sprinten, för sitt Schweiz.
Marcus Jansson, Garphyttekillen i mountainbikeorienterings-EM, fick nöja sig med en 35:e-plats i tisdagens sprint, men var i varje fall näst bäste svensk. 2.47 bakom segrande esten Lauri Malsroos, 2.19 från pallen, 31 sekunder bakom lagkompisen Linus Karlsson Mood på 30:e plats. I morgon är det dags för medeldistans, och för Jansson tror jag att det är ”ju längre desto bättre” som gäller. Karlskogas Erica Olsson blev för övrigt 19:e i sprinten i ungdoms-EM.
Varför jag inte skrivit något om Vätternrundan-veckan som dragit igång i Motala, undrar kanske någon. Tja, därför att jag fortfarande väntar på att någon av sidorna som brukar sammanställa resultatlistor (det görs ju inte officiellt, eftersom Vätternrundan är ett motionsevenemang och ingen tävling) ännu inte levererat från Tjej- eller Halvvättern. Och det är ju resultat man vill ha!