Tog hem cupen – sedan flög Axelsson till USA: ”Spännande”

Adam Axelsson, 19, har haft en avkortad cykelsäsong eftersom han nu väljer att satsa helhjärtat på sin skridskokarriär. Trots det säkrade han på lördagen totalsegern i den svenska seniorcupen (om han och jag räknat rätt, det är en hel del avancerad matematik som måste göras eftersom två deltävlingar återstår men varje cyklist bara får räkna sina sex bästa resultat från de totalt nio tävlingarna), den näst högsta nivån i inhemsk cykling bakom elitklassen. Det skedde via en femteplats i Treberg GP i Skara på lördagen (Axelsson blev tvåa i klungspurten bakom tre utbrytare; hans sämsta placering i cupen i år!), och bara några timmar senare satte han sig på tåget mot Arlanda för att 6.50 på söndagsmorgonen flyga via Amsterdam till Salt Lake City för ett månadslångt träningsläger med Norges Skøyteakademi. Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp och kollade läget.

– Det gick bra i Skara. Om vi räknat rätt behövde jag hålla mig före Mattias Lundqvist medan Marcus Streijffert inte fick slå mig med mer än elva placeringar eller så. Lundqvist tror jag blev varvad och bröt, och Streijffert var trea, bara två placeringar framför mig, så som det ser ut har jag vunnit cupen. Riktigt roligt eftersom jag inte satsat så hårt på cyklingen i år och inte kört så många tävlingar. I dag valde jag att inte gå med i utbrytningen eftersom jag skulle ha koll på de andra, så jag satt med i klungan istället, och det kändes väldigt bra hela vägen. Jag hade lite kraft kvar och kunde spurta, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Och nu reser du till USA, vad händer där?
– Vi kommer vara på läger i nästan en månad, fram till den 5 oktober. Första veckan kommer vi mest ta det lugnt och göra tester av blodvärden och sådana saker, för att se hur vi acklimatiserar oss till den höga höjden. Vi kommer bo uppe i Park City, på 2 000 meters höjd, och 30-40 minuter från banan. Andra, tredje och fjärde veckan blir det hårdare träning och sista två helgerna är det tävlingar. Känns det riktigt bra kommer jag gå för världscupkvaltiderna.
Jag läste på din blogg att du hittat rätt med nya skenor …
– Ja, känslan är väldigt bra, även om jag bara hunnit köra ett pass med dem. Jag har haft problem med skenor innan, och vågade inte testa dem före tävlingen i Bergen. Det ska bli spännande att åka mer på dem.

Örebrocyklisternas påläggskalv Jade Cleveland lyckades hålla sin plats i klungan hela vägen, och spurtade in på en topp tio-plats i Treberg GP, medan David Klasson tvingades bryta med sadelproblem.

Adam Axelsson mot mål i Örebrocyklisternas dress. Foto: Jon Olsson
Adam Axelsson mot mål i Örebrocyklisternas dress. Foto: Jon Olsson

Emilia Fahlin fortsätter att ge full support åt sina lagkompisar i Boels rental ladies tour, och fanns även på lördagens femte och näst sista etapp med i huvudklungan hela vägen in i mål. Spurtstarka lagkompisen Jolien d’Hoore trea i mål, klättrade en placering till sjätte i sammandraget men är alltjämt 31 sekunder bakom Lisa Brennauer efter fredagens tempolopp. Ja, tempot; det skrev jag inget om, va? Fahlin slutade på 33:e plats (av 96 startande), 1.08 bakom Brennauer men bara 40 sekunder från en topp tio-plats efter 11,4 kilometer och en kvarts individuell cykling. I dag, söndag, avslutas etapploppet i Nederländerna, så dagens race blir VM-genrep.

Garphyttans Marcus Jansson, som dominerat mountainbikeorienterings-Sverige på herrsidan totalt i år, följde upp fredagens SM-guld i sprint med att vara överlägset snabbast i lördagens långdistans-SM, fyra minuter före tvåan, Attundas Anders Frisk. Men direkt efter målgång diskade han sig själv, precis som ytterligare fem deltagare. Vad som hände? Anders Stjerndahl i Svenska orienteringsförbundets mountainbikeorienteringsgrupp förklarar på förbundets hemsida:
– Det fanns en stor väg som man varken fick cykla på eller passera. Det var ett tecken för förbjudet område på kartan, men det var lite otydligt. Många åkare missade det, säger.han.
Däremot tog Karlskogas stjärnskott Erica Olsson programenligt helgens andra raka SM-guld. Hon kan fullborda succén i medeldistansen i dag, söndag, medan Jansson får jaga revansch.

I helgen är det ju stor DM-stafettfest runt om i Sverige, men Värmland passade även på att klämma av långdistans-DM på Hammarö i går. Med Linda Take på Tjejmilen tog Djerfs Marie Pettersson (som liksom mig och Erik Anfält kutade Sälen fjällmaraton förra lördagen) hem segern med fem minuters marginal före Södertäljes Sanna Skoog (utom tävlan) och över sju minuter före DM-silvermedaljören och lagkompisen Åsa Zetterberg-Eriksson (tidigare landslagsåkare i skidorientering, med EM-medalj på meritlistan). Juniorlandslagets (i skidorientering) Filip Jacobsson, Degerfors, ställde upp i seniorklassen (som en av tre värmlänningar, medaljen garanterad) och slog både veteranen Jan Olm och felstämplande karlskogingen Per Jansson. Jacobsson var tvåa i mål bakom en Södertäljelöpare, men tog DM-guldet med över tio minuters marginal. Tisarens Oskar Andrén ställde också upp och blev trea, utom tävlan.

Bill Impolas nye, men hyggligt meriterade, lagkompis Daniel Rickardsson blev tvåa i premiären för Team Exspirit (tidigare Team Coop) i 80 kilometer långa rullskidtävlingen Olaf Skoglunds minneslöp, nedspurtad med en hundradels marginal av Simen Østensen efter tre timmar och 20 minuters stakande. Bill fick släppa huvudklungan och göra avslutningen av loppet på egen hand, i mål på 24:e plats, 22.10 bakom täten (inte samma tryck i åkningen som i fjol, då han blev tvåa, får man förmoda). Nu fortsätter laget sitt läger i Norge, innan det är dags för två veckor på snö i österrikiska Ramsau i oktober och ytterligare en vecka i italienska Livigno i slutet av november före långloppsvärldsuppremiären med lagtempoprolog och La Sgambeda 5-6 december.

I polis-SM i multisport (som kollega Gabriel Rådström förevigade i NA-tv) var det Efter si sådär 17 timmars tävlande vann Stockholmspiketen med 18 futtiga minuter före Trollhättans lag Standby-Fyrbodal medan förhandsfavoriterna Team MestUte från Eskilstuna blev trea. Ingen resultatlista är publicerad, så hur det i slutändan gick för Sydnärkepolisen är oklart. Men de tappade 1.40 på fredagens första etapp och låg femma där, i alla fall.

Tim Sundström? Tja, han blev förkyld och missade Göteborgs GP, vilket kan ha inneburit slutet för en säsong där alla kurvor pekat spikrakt uppåt. Dags för hårdträning och nya distriktsrekord 2016?

Magen stoppade Wiker – trots "kalasbra" ben

Kollegorna på pappers-NA har en stor intervju med Louise Wiker om nattens VM-debut i morgondagens tidning (som går att köpa som e-tidning på na.se någon gång tidigt i morgon bitti), men kvällstidningarna har haft sina intervjuer ute hela dagen, och där berättar den 36-åriga Hälleforslöparen om att det var magstrul som förstörde alla chanser till en bra tid.
– Det var tufft. Jag hade kalasbra ben, men magen fungerade inte. Jag brukar aldrig ha problem med det, men jag tror att det var nerver. Jag har aldrig varit med på mästerskap tidigare, säger hon till Expressen och Aftonbladet (sista meningen dock bara citerad i den förstnämnda); vilket tyder på att den förkortade uppladdningsfasen som det sena VM-beskedet ledde till fungerade och inte är att skylla för den uteblivna topprestationen.
Till Expressen tillade Wiker också:
– Jag kände att jag inte fick i mig vätskan riktigt. Jag försökte lugna ner mig, men man får pulspåslag. Jag är extremt besviken.
Vad vi snackar för tid? 2.49.57. Under 2.50, men ändå den sämsta av de fyra maror Wiker tagit sig igenom under sin korta 42 195-meterskarriär (i Prag i maj bröt hon ju).
Av 67 anmälda löpare till VM-maran kom 65 till start och 23 bröt längs vägen. Wiker gick i mål som 48, och hade alltså bara fyra löpare kvar bakom sig på banan. Lagkompisarna Annelie Johansson och Charlotte Karlsson gick i mål sex respektive två minuter före och slutade på 33:e respektive 44:e plats.  Men faktum är att Wiker låg 18 sekunder före Karlsson halvvägs, när hon passerade halvmaran 1.21.35. Men sedan tog magproblemen ut sin rätt, och Wiker löpte andra halvan på 1.28.22. Och det var inte det att andra halvan var extremt tuff; löparna i täten skruvade tvärtom upp tempot ganska markant efter 21,1-kilometersmarkeringen. Det var helt enkelt magen som gjorde det.
– Jag är så besviken att jag inte fick ut det jag hade idag, jag hade hoppat på så mycket mer. Först hade jag problem med magen och vätskan och då blev jag stressad och försökte hitta rytmen och känslan. Men det funkade bara inte idag, säger Wiker till Svenska friidrottsförbundets hemsida.
Inte lär kännas bättre när hon får läsa Aftonbladets betygsättning av svenska VM-truppen. Säg så här; efter den mästerskapsdebuten kan det bara bli bättre. Som i EM i Amsterdam nästa år.

I löpningarna på hemmaplan verkar det som om de stora kanonerna, vid sidan om Erik Anfält, tog det lugnt i helgen. I Hjulsjöjoggen tog Hällefors Tommy Sundberg, som jag inte har någon större koll på, hem segern knappa minuten före Starts Johan Ingjald, på tiden 39.05,5, medan Ingjalds klubbkompis Marie Dasier tog hem damklassen nästan 2,5 minuter före Östansjös Hanna Henriksen, på 50.27,2. Allt över åtta kilometer tämligen tuff terräng. I och med att de stora namnen uteblev, blev det heller inga förändringar i toppen av långloppscupen. Ja, inte mer än att Ingjald avancerade till sjätte plats i herrklassen, då.

Flera av de lokala topplöparna kutade i stället Kraftloppet i Finspång, en stafett över tio sträckor och 72 kilometer, i ett hopplockat superlag i mixedklassen, med uttalat mål att slå alla herrlag och ta totalsegern (vilket de lyckades med, med nästan tre minuters marginal). Vi snackar långloppscupledaren Haben Kidane, Simon Sveder, Peter Wiker och ex-karlskogingen Linda Take. Med i laget fanns bland andra också Bollnäs Jerker Lysell, VM- och EM-medaljör i orientering, och Helene Söderlund, världsmästare i skidorientering. André Rangelind har skrivit en racerapport, sträcka för sträcka, på sin blogg (där han även bjuder på bildextra). Bland annat är han imponerad av 17-årige Kidane som plockade in två minuter på täten på sin sträcka (laget låg nämligen efter i början): ”Vilket driv den killen har i steget, kan garantera att ni kommer att höra mer om Haben!”, skriver Rangelind.

I Göteborgsvarvets seedningslopp i Örebro i går var Örebro AIK:s Mattias Nätterlund den enda som klarade gränsen och kvalade in bland elitlöparna (35 minuter för herrar, 39 för damer), när han avverkade milen på 33.16. Därmed kan han alltså ansöka om en plats i elitstartledet till nästa års halvmara i Göteborg. Fredrik Skogman var tvåa av herrarna, men 4.04 bakom Nätterlund på 37.20. I damklassen kutade Anna Nyström (klubb?) in på 41.30 och vann 47 sekunder före Starts Anna Pettersson.

I Lindesbergsskogarna fick Martin Regborn till slut sin revansch på Daniel Attås i deras säsongslånga DM-fajt, men den kom först i söndagens långdistans. I lördagens medeldistansdrabbning tog Tisarlöparen årets tredje raka DM-guld, med 14 sekunders marginal bak till Regborn. Men på söndagen fick Hagabys VM-löpare alltså revansch, tog hem långdistansen med nästan fem minuters marginal före Oskar Andrén (han som gjorde succé i sin allra första stora seniortävling, ultradistans-SM, i våras), och över sju minuter före trean Attås (som ändå med över tre minuters marginal säkrade säsongens fjärde DM-medalj). Efteråt twittrade Regborn ironiskt: ”Nu gäller det bara att övertyga Attås om att DM grand slam givetvis räknas som totaltiden av alla distanser …” Vem som tog bronset i medeldistansen? Jo, Tomas Hallmen, 44, som visade att gammal är äldst. Förvisso var Degerfors juniorlandslagsman Filip Jacobsson trea i mål, 22 sekunder före Hallmén, men han deltog utom tävlan eftersom Degerfors tillhör Värmlands distrikt. Jacobsson var för övrigt fyra i söndagens långdsitans också.
På damsidan var det samma kvartett i täten båda dagarna, men i olika ordning. På lördagen KFUM Örebros Ellinor Eriksson 29 sekunder före Tisarens Rebecka Nylin och med KFUM:s Anette Carlsson och Tisarens Lovisa Persosn på delad tredjeplats, 2.14 efter. På söndagen Nylin 33 sekunder före Persson, 1.53 före Eriksson och 2.10 före Carlsson. Övriga var över tolv minuter bakom. Juniorvärldsmästaren Andrea Svensson, som var anmäld till juniorklassen i långdistans, kom inte till start.
I Värmlands-DM fick Linde Take överraskande stryk i söndagens medeldistans (måhända på grund av lördagens urladdning i Kraftloppet), men då var det också av Djerfs Åsa Zetterberg-Eriksson, karlskogingen som är mångårig landslagsåkare i skidorientering och var med i svenska EM-bronslaget i stafett 2008. Hon var tio sekunder före Take och ytterligare 1,5 minuter före alla andra. I övrigt blev det inga medaljer för Karlskoga eller Degerfors i huvudklasserna varken där eller i fredagens natt-DM (men Karlskogas EM-silvermedaljör från tidigare i somras, mountainbikeorienteraren Erica Olsson, 15, stack till Dalarna och sopade banan med de upp till fem år äldre konkurrenterna i D20-klassen i deras mtbo-DM; en uppladdning så god som någon inför nästa helgs SM).
Stockholms DM bjuder ju på hygglig konkurrens, om man säger så, och Garphyttans långdistansspecialist Filip Dahlgren, i fjol tia på VM, fick nöja sig med en tredjeplats i söndagens långdistans bakom världs- och Europamästaren Gustav Bergman, OK Ravinen, och hans klubbkompis Ruslan Glebov, som var med och sprang hem en sensationell femteplats åt Ukraina i mixedsprintstafetten på VM i fjol. bakom sig hade Dahlgren ändå namn som Mårten Boström. Dan innan var Dahlgren femma i en tajt medeldistans, där bara 21 sekunder skiljde från ett brons. Där vann Glebov före Bergman.
Nästa helg avslutas DM-säsongen med stafett i Örebro län, stafett och långdistans i Värmland och stafett och natt i Stockholm. Sedan väntar två raka SM-helger, och så två raka landslagshelger med Euromeeting och världscupfinalen. Intensivt för den jagar titlar, alltså.

Och så har Fredrik Berg debuterat internationellt (som mountainbikecyklist, som enduroförare har han ju många VM-tävlingar på meritlistan). För mycket grusväg ställde till det för Berg i Birkebeinerrittet, skriver han på sin blogg apropå 47:e-platsen i Norge. Nästa helg blir det Bockstensturen.

Min racerapport från Sälen? Den kommer i morgon!

Helgens höjdare – Anfält jagar trailkungen: "Tänker inte ge mig på förhand"

1. Louise Wiker i friidrotts-VM
På VM:s sista dag, 7.30 på morgonen i Peking vilket motsvarar 1.30 svensk tid, begår Hälleforslöparen Louise Wiker sin VM-debut i friidrott. 42 195 meter ska avverkas på Pekings gator, med de sista meterna inne i Fågelboet, OS-arenan från 2008. Jag ringde upp Wiker i Peking i går, och vad hon hade att berätta kan ni läsa i fredagens NA, papperstidningen (som går att köpa som e-tidning på na.se). Dessutom blir det ett längre blogginlägg om Wiker i morgon. Tyvärr finns ingen startlista publicerad ännu, men på den här sidan lär den dyka upp närmsta dygnet. Först då kommer det gå att sia om vilka placeringar Wiker kan fajtas om. Men en bra tid, och att bli bästa svenska, måste förstås vara huvudfokus.

2. Sälen fjällmaraton
Måltävling nummer tre av fyra den här säsongen för min del startar 10.00 i Lindvallen i morgon bitti. Sälen fjällmaraton. Efter att skadorna äntligen gett med sig inför Lurs backyard ultra i juli har jag sedan dess bara kunnat jogga lätt tre pass (och sprungit ett lopp). Resten av träningen har varit alternativ, på cykel och gym, och jag har ingen aning om vart formen är. Senaste riktiga fullfartslöpning var Oppebylöpet i maj. En som haft en betydligt bättre uppladdning är regerande mästaren i Sälen, Örebro AIK:s landslagslöpare Erik Anfält, 39, som vunnit båda de tidigare upplagorna av tävlingen. På 2.54.27 premiäråret 2013 och  på 2.51.28 2014. Då ska man veta att vi snackar 825 höjdmeter att besegra och ett underlag som till 80 procent består av fjällstig, så den tiden kan mycket väl vara vassare än perset 2.27.02 i Kiel i februari eller 2.28.09 på Stockholm maraton i maj (som ju anses vara en tuff asfaltsmara på grund av Västerbrons 2×35 höjdmeter). Konditionsbloggen ringde upp Anfält för att snacka om det, och om favoritskapet, men fick reda på att det i år är överlämnat till Anders Kleist.

– Han har aviserat att han ska starta, och i sådana fall är han storfavorit. I mina ögon är han trailkungen nummer ett i Sverige, och han skulle vara en av de bästa på landsväg också om han valde att springa mer där. 2013 ställde han upp på en halvmara och gjorde 1.05.20, det var han Sverigeetta på det året. Ja, han har varit en stor förebild för mig de senaste åren, och blir något att bita i om han kommer till start. Det kommer bli riktigt sporrande, och dessutom skönt att slippa pressen. Det är han som ska vinna, men jag tänker inte ge mig på förhand. Vi gick samma sträcka på Vasastafetten i lördags och då var jag bara 23 sekunder bakom. Men hans rekord på till exempel halvmaran är mycket bättre än mitt (1.09.55), säger Anfält till Konditionsbloggen.
Vad är det som lockar dig så mycket med just Sälen fjällmaraton?
– Dels har jag vunnit två år i rad, och när man är regerande mästare lockar det alltid att komma tillbaka. Men terrängen passar mig bra också. Jag är rätt beroende av att ha fast underlag under fötterna, och i Sälen är det ganska hårt även om det är fjällterräng, inte så geggigt som Axa fjällmaraton. Och så tycker jag att det är skönt att lägga om fokus mot något nytt efter Stockholm marathon och springa mycket terräng. Det är skönt att lägga sommarträningen i skogen.
Hur bra är 2.51.28 från i fjol jämfört med en asfaltsmara?
– Det är svårt att säga, men jag vet att jag hade en fantastiskt bra känsla när jag gjorde 2.51. Men jag går för att springa snabbare än det nu, även om jag vet att jag hade en riktig kanondag förra året.
Hur är formen?
– Jag hoppas att den är bra. Jag har haft bättre och bättre känsla i tävlingarna på slutet. I DM var det tungt, då var jag rejält nedtränad, men sedan kändes det bättre på Blodomloppet och ytterligare bättre på Vasastafetten. Kurvan pekar åt rätt håll. Hela sommarträningen har haft fokus mot lördagens lopp, och förutom lite trassel i början av augusti, där jag ändå kunde köra på bra med alternativ träning, så har det fungerat bra. Formen är bättre nu än inför förra årets lopp, och det känns lovande.
Vad händer efter Sälen?
– Om det känns riktigt bra i Sälen försöker jag nog få en plats till Lidingöloppet. Annars blir det att succesivt gå över till asfalt igen för att förhoppningsvis springa riktigt fort i Valencia marathon den 15 november.

För egen del? Tja, jag får nog vara väldigt nöjd om jag tar mig igenom under fyra timmar.

3. Löparfest på hemmaplan
Lördag är en riktig högtidsdag för alla långlöpare i länet, med inte mindre än tre tävlingar. Med start 11.00 vid Risbergska avgörs ett tio kilometer långt seedningslopp till nästa års upplaga av Göteborgsvarvet, och är man riktigt snabb där hinner man också med Hjulsjöjoggen, var seniorklasser startar 14.00. ”Det tuffaste terrängloppet i långloppscupen”, som de själva marknadsför sig som (vad säger de ansvariga för Tarstaborgsrundan och Kilsbergen trailrun om det?) avgörs över tio kilometer i Hjulsjö. Dessutom Kilsbergskampen, ungdomstävling i friidrott, traditionsenligt på Kilsbergsvallen i Garphyttan. I år är tävlingen dessutom distriktsmästerskap, och 11- och 13-åringarna kutar 600 meter och 15-åringarna 800 (av grenar som är intressanta ur bloggperspektiv, alltså).

Mycket löpning? Tja, men då kan vi vill köra en liten bubblare med orienterings distriktsmästerskapshelg? Lindebygdens OK arrangerar medeldistans-DM på lördagen och långdistans-DM på söndagen, och i Värmland (distriktet som länskommunerna Degerfors och Karlskoga ju tillhör; även om Degerfors juniorlandslagsman Filip Jacobsson i stället anmält sig, utom tävlan, till Örebro läns-distriktets DM-tävlingar i helgen) är det natt-DM i Deje i dag, fredag, och medeldistans-DM i Lesjöfors på söndag. Och eftersom Garphyttans Filip Dahlgren tävlar för IFK Lidingö är även Stockholms medeldistans-DM på lördag och långdistans-DM på söndag av intresse. Här i distriktet blir det mest intressanta att se kampen mellan Daniel Attås, som vunnit de två tidigare DM-tävlingarna den här säsongen (sprint-DM i maj och natt-DM för två veckor sedan), mot VM-sprintern Martin Regborn, som överraskande fått nöja sig med att vara trea respektive tvåa i DM i år. Tar Regborn revansch nu? På damsidan har de båda DM-tävlingarna hittills gett sex olika medaljörer, med guld till juniorvärldsmästaren Andrea Svensson och hennes klubbkompis (i Tisaren) Rebecka Nylin. Nylin springer båda distanserna i helgen, medan Andrea väljer att stå över medeldistansen och springer långdistansen i juniorklass. Nästa söndag avslutas DM-året i distriktet med stafetterna.