Efter EM – så laddar Fahlin om inför VM: ”Två tävlingar – sedan träning”

Det såg så bra ut på tv-bilderna. Ja, jag skrev ju om det i nyhetstexten här. Emilia Fahlin gjorde allt rätt. Var med i utbrytning som gick iväg i tunga backen i slutet av femte varvet (av åtta) och som blev inhämtad två varv och 28 kilometer senare på samma ställe (med exakt ett varv till mål), men orkade ändå göra ett stort jobb för att bana väg åt Emma Johansson längst fram i klungan efter att hon blivit inhämtad. Men trots det var hon själv alltså inte ett dugg nöjd med känslan efteråt. Allt snack fick inte plats i pappret (som texten på na.se baserade sig på), så lite spiller över här på bloggen. Bland annat om uppladdningen inför VM i Doha om tre veckor. Men vi börjar med den där känslan i dagens träning.

– Det var verkligen ingen höjdardag. Jag var trött och tom och hade problem med magen. Jag vet inte varför, men när man har massor av mjölksyra i benen så tar magen stryk. PÅ det sättet blev det en väldigt lång dag där jag inte hade någon bra känsla. Jag var uppe till Emma (Johansson) för att säga ”jag känner mig inte så bra, jag vet inte hur mycket jag kan göra i dag” när det plötsligt small till, utbrytningen gick iväg, och jag var med … Men jag minns inte ens mycket av det, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Ni kom iväg tre varv före mål, och blev inhämtad med ett kvar …
– Just det. Vi var åtta först, men med två varv kvar attackerade holländskan Lucinda Brand i backen, och då var det fyra som åkte av. Bland annat italienskan (AnnaZita Maria Stricker) och belgiskan (Anisha Vekemans) vilket inte var bra för gruppens komposition eftersom de blev nationerna blev väldigt sugna på att köra in utbrytningen då. Och jag själv kunde inte köra för fullt i utbrytningen eftersom jag inte hade min bästa dag.
Men det såg ut som om du hade krafter kvar efter ni blev inhämtade, ändå.
– Det var bara att försöka slutföra loppet då. Det var blåsigt emellanåt, så det var jätteviktigt att ha rätt position utför för att komma bra in i den trixiga kurvan över bron precis före sista backen. I och med att Emma skulle gå för finalen var det min uppgift att få henne i bra position där, och det lyckades. Den avslutningen uppför skulle ha kunnat passa henne riktigt bra, men jag tror att hon saknade det där lilla, lilla extra i dag. I slutändan hade hon inte benen för en pallplats.
Men du måste vara nöjd med din egen insats, att du kan göra sådant jobb trots att kroppen inte känns bra, eller?
– Ja, att jag ändå kan prestera så här trots att jag inte har någon toppdag visar att min lägstanivå har höjts till i år, och det har varit mitt mål. Att hitta en högre lägstanivå som jag sedan kan bygga toppar från. Förra året hamnade jag längst bak och fick slita för att över huvud taget hänga med om jag hade en tyngre i dag, i år kan jag ändå vara med i tävlingen. Det är ett skönt besked.
Hur kommer sista veckorna inför VM att se ut?
– Det är bara två UCI-tävlingar kvar i Europa i år, i Italien nästa helg, och de kommer jag att köra. Giro dell’Emilia på lördagen och GP Bruno Beghelli på söndagen. Båda är nya för mig. Giro dell’Emilia ser ut som en tävling som skulle ha passat mig perfekt om det inte hade varit avslutning uppför, och GP Bruno Beghelli är en helt ny tävling för damerna, så där vet jag inte vad som väntar. Men det är skönt att få ett par tävlingar till så det inte blir så lång väntan på VM. Jag kommer ändå hinna få en träningsperiod sista två veckorna inför VM.

Nere i de blekingska skogarna avgjordes kvalet till morgondagens långdistans-SM i orientering i dag, och 13 av 19 länslöpare vidare till A-finalerna: Lilian Forsgren, Ellinor Eriksson, Ellinor Tjernlund, Rebecka Nylin, Josefin Tjernlund, Daniel Attås och Martin Regborn (som vann sitt kvalheat) på seniorsidan och Johanna Henriksson, Josefin Erlandsson, Maria Gustafsson, Filip Jacobsson, Anna Hallmén och Per Karlsson på juniorsidan.
I ungdoms-SM, som avgörs i Karlstad, tog Garphyttans Elin Schagerström (tolva i D16) och KFUM Örebros Melker Forsberg (16:e i H15) de mest framskjutna placeringarna i fredagens sprint medan Djerfs Elin Lindblad (tolva i D15) var ensam länslöpare på topp 20 i dagens långdistans.

Mattias Nätterlund satte nytt personligt rekord på 10 000 meter när han sprang in på 33.06,45 i klassiska ALJ Open (som även tjänstgjorde som Stockholms-DM på distansen) på Stockholms stadion vid lunchtid på lördagen, en tid som räckte till en fjärdeplats i tävlingen (minuten bakom segrande Oscar Maljing, Hässelby) och lyfte Nätterlund från 88:e till 84:e plats i genom tiderna-statistiken på distansen i distriktet. Och så slog han ju gamle världsmästaren (i swimrun …); kanadensaren Paul Krochak som blev femma.

Och i Oslo Sykkelfestival, finalen i norska cupen i mountainbikens OS-disciplin crosscountry, blev Matthias Wengelin fyra, sex sekunder från en pallplats, medan Axel Lindh bröt med dålig känsla (”Var bra med första varven, sen sa kroppen ifrån och jag droppade snabbt tio placeringar. Klev av efter att jag cyklat runt nåt varv och försökt komma igång igen. Ett till race till den lite för långa listan från i år där det inte riktigt funkat”, skriver Lindh på Instagram).

Vidare till final imorgon! ✌️ #oktisaren #smlång

A photo posted by Lilian Forsgren (@lilianforsgren) on

Helgens höjdare – EM, SM och klassisk Lidingöladdning

1) Linjeloppet i cykel-EM
Emilia Fahlin, Emma Johansson, Sara Mustonen-Lichan, Sara Penton, Alexandera Nessmar och Malin Berlin. Där har ni Sveriges uppställning i linjeloppet när proffsen för första gången genom tiderna får vara med i cykel-EM. I gårdagens blogginlägg berättar Fahlin om sina tankar inför loppet, som avgörs över åtta varv på en rätt kuperad bana. Startlistan innehåller de flesta stora, europeiska namn man kan tänka sig, och det lär bli ett rejält dramatiskt lopp. Och till skillnad från gårdagens tempo så ska Eurosport sända, om än bara på webben.

2) Långdistans-SM i orientering
Skrev jag också om tidigare i veckan. Kvalet avgörs på lördagsmorgonen (tror jag skrev fredag sist, men det är ju fel) och finalen ganska exakt ett dygn senare, på söndagsmorgonen. Alltihop i skogarna strax norr om Sölvesborg. Och i princip alla lokala löpare av klass är på plats, utom regerande SM-bronsmedaljören i långdistans (och VM-löparen) Filip Dahlgren som i går också officiellt meddelade att säsongen är över på grund av alla skador.

3) Tarstaborgsrundan
Ytterligare en av de där finfinaste deltävlingarna i långloppscupen. En klassisk uppladdning inför Lidingöloppet, dessutom. Vi snackar nio kilometer terränglopp med start och mål på Pålsboda IP. Den klassiska banan alltså, efter fjolårets regnkaos som gjorde att loppet flyttades till ett elljusspår. Då vann Erik Anfält, som gett sig själv startförbud de närmaste veckorna, och Mikaela Kemppi, som säkert kommer till start, även om det inte publicerats någon startlista ännu.
Och så kutas det förstås en hel del på andra håll också, bland annat är Hälleforsbördiga VM-löparen Louise Wiker tillbaka på vägen efter baninsatserna i SM och Finnkampen och lubbar Köpenhamns halvmara på söndag.

Garphyttan-Marcus är CK Hymer-Marcus – och Rosdal slog banrekord: ”Svårt bli bäste svensk”

Well, det var inte så konstigt att Marcus Jansson, Sveriges överlägset bäste mountainbikeorienterare just nu, inte kom till start i finalen i svenska mtbo-cupen, som jag skrev om i går. Jansson körde nämligen maraton-SM i mountainbike hemma i Kilsbergen. Tills jag av en händelse snubblade in på Linköpingsklubben CK Hymers hemsida tidigare i dag visste jag dock inte att CK Hymer-Marcus Jansson var högst densamme som Garhpyttan-Marcus Jansson. Men tydligen cyklar Jansson, som pluggat i Linköping men nu flyttat hem till Närke igen, för Hymer när det inte hänger något kartställ på styret.
Hur det gick i helgen? Jo, Jansson körde elitklassen på SM och slutade på elfte plats, 8,5 minuter bakom täten, men bara 5,5 minuter från pallen (örebroaren Matthias Wengelin på tredjeplatsen) och halvminuten från Grythyttans mountainbikespecialist Fredrik Berg (som redan hunnit få ut en sedvanligt fullödig racerapport på sin blogg; och, som det ryktas, skulle kunna bilda ett ramstarkt lag med Wengelin och Axel Lindh i Almby IK/Team Bergslagsloppet nästa år) som knep den sista topp tio-platsen. Lindh slutade för övrigt sexa i loppet, 1.45 bakom Wengelin, kan man läsa i resultatlistan som nu publicerats.
Där ska man också notera att Andreas Wahlstedt, Almby, vann en stenhårt spurtduell mot Moras Niklas Jonsson och Swesport CK:s Stefan Hellman om guldet i veteran-SM:s H40-klass, att Maria Nilsson, Karlskogacyklisten som vann Närkeserien, tog veteran-SM-silver i D40-klassen, och att hennes klubbkompis Linus Persson tog brons i junior-SM.

På tal om resultatlistor som ramlat in så kan ni nu också spana in samtliga från Lasse-Maja-loppet. Linus Rosdal vann, som jag skrev i går, och precis som i fjol var han helt outstanding, segermarginalen 19,5 minuter till Västerås Daniel Ek. Men faktum är att han var 1.59 bakom sin egen segertid i fjol (1.17.00 då, 1.18.59 över 23 kilometer terräng rxdnu). Annika Larssons segertid skrevs till 1.51.12, och därmed var hon över fem minuter före tvåan Sara-Lena Stolt, Västerås, i mål, och Kajsa Rosdal kutade det tolv kilometerna på 54.57 över nio minuter före Marie Tommila, Kungsör, som var tvåa. Herrarnas tolvkilometerslopp nämnde jag inte i går, men där blev det dubbla pallplatser för Örebro AIK genom tvåan Pär Englund och trean Andreas Wendin, på 49.14 respektive 50.48, 2.45 respektive 4.19 bakom segrande Per Janzon, Enhörna.
På tal om Linus Rosdal hade jag för övrigt missat att han redan förra helgen började smyga igång terränghösten (Lidingöloppet och SM är förstås målet) med banrekord i Vretaloppet. Tidningen Spring uppmärksammade honom dock med en artikel.
– Jag vill göra en bättre tid än förra året (i Lidingöloppet). Men det blir förstås svårt att bli bästa svensk (i år igen) med löpare som Mustafa Mohamed och David Nilsson i startfältet, sa Linus till tidningen.

Vid midnatt, natten till i dag, gick för övrigt anmälningstiden till långdistans-SM i orientering, som avgörs i skogarna norr om Sölvesborg med kval på lördag och final på söndag, ut. 452 anmälda i sex klasser (herrar, damer, äldre juniorer, yngre juniorer) varav hela 111 i herrklassen där Hagabys Martin Regborn tillhör guldfavoriterna efter EM-bronset och Tisarens Daniel Attås bör kunna utmana om en topp 20-placering (men fjolårets SM-bronsmedaljör Filip Dahlgren är inte anmäld och verkar därmed ha tvingats acceptera att säsongen är över efter alla skador). Bland damerna har Tisaren vårens EM-löpare Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund, en formtoppad (som det verkar) Rebecka Nylin och därtill Ellinor Tjernlund och Lovisa Persson. Kan bli handen full till final, alltså. Plus då KFUM Örebros Ellinor Eriksson som också sett riktigt vass ut på slutet. Mycket att hålla reda på, alltså, och då har jag inte ens gått in på juniorklasserna.

Fem SM-guld, en vägg och många löptävlingar

Efter att ha tillbringat halva lördagen i Rudskoga (Jordgubbslunken) och ägnat söndagen åt att heja i Grabergsdal (Hyttloppet) och lite egen träning (varför jag själv inte sprang något av loppen? Vänster benhinna spökar sedan ÖBU förra helgen) får det bli en kortare form av helgsummering än vanligt här på bloggen. Vi börjar väl med det mest väsentliga; de båda SM som avgjorts i helgen. Veteran-SM i maraton och SM över orienteringens ultralånga distans.

I Viby marathon, som förutom veteran-SM också tjänstgjorde som DM (och veteran-DM) i maraton och deltävling i långloppscupen gjorde Örebros landslagslöpare Erik Anfält som han föresatt sig; han tog hem tävlingen på nytt banrekord och gick under 2.35 (med elva sekunders marginal). Segermarginalen totalt i loppet skrevs till nästan elva minuter före Deri Thomas, Team CRS, medan örebroaren Sören Forsberg, 52, knep tredjeplatsen efter en ny urstark mara på 2.50.28. Anfält behängdes därmed med SM-guld i H40-klassen, DM-guld för herrar och veteran-DM-guld i H40-klassen,  och inkasserade dessutom åtta poäng i kampen om en ny titel i länets långloppscup (vilket gör att han går om Peter Wiker och Fredrik Johnsson och är ny trea bakom Jakob Nilsson och Mattias Nätterlund).
Forsberg, som alltså var tredje snabbast av alla (han var snabbast i landet av alla H50-löpare på årsbästalistan i fjol, i veteran-SM är det dessvärre inte så många som ställer upp) och tog guldet med exakt 37 minuter före Örebro AIK:s Ola Norbäck. Nästan så att DM-silvret i herrklassen, bakom Anfält, men drygt sju minuter före Örebro AIK:s Fredrik Johnsson, var en större merit än SM-guldet. Det blev veteran-SM-guld också för Linda Harradine, Örebro AIK (i D35, på 3.50.43), Kerstin Liljerås, Östansjö SK (i D45, på 3.59.43), och Jonas Janegren, IF Start (i H35, på 3.19.09), men det berodde, i varierande grad, på att de var ensamma startande i sina klasser.
Ingrid Ziegler, Örebro AIK, tog DM-guldet och segern i långloppscupens deltävling (på 3.06.12, vilket gav SM-silver i K40 och en andraplats totalt i loppet, 2.19 bakom Maria Lundgren, 338 Småland).) 35 minuter före klubbkompisen Julia Johnsson och ytterligare sju före Maria Eriksson, IF Start. Eriksson är den av de tre som ligger bäst till totalt i cupen, klättrar till tredjeplats bakom Liduina van Sitteren och Mikaela Kemppi.

I orienteringens SM över ultralång distans, som avgjordes med masstart, ryckte Örebros nyblivne EM-medaljör Martin Regborn åt sig en ledning på 14 sekunder redan till första kontrollen och var ensam i tät första halvtimmen, stämplade kontroll tio 21 sekunder före tvåan Albin Ridefelt, OK Linné. Sedan turades han och Ridefelt om i ledning i en timme, innan Regborn började tappa. Vid 29:e kontrollen, efter drygt 1.50 ute i skogarna utanför Eskilstuna, stämplade han för första gången på en placering utanför pallen, och då var avståndet till täten nästan fyra minuter. Regborn gick sedan en rejäl kamp om bronset med Ivar Lundanes, Södertälje-Nykvarn, där båda stämplade exakt samtidigt på kontroll 35 (av 37), Regborn var sekunden före till 36:an men Lundanes 14 sekunder före till 37:an och 21 före i mål. Guldet till Ridefelt, silvret till Joakim Svensk, Stora Tuna, och bronset till Lundanes med Regborn som fyra, alltså. ”Väggen”, twittrade VM-laddande Regborn. Ibland räcker ett enda ord.
Ellinor Eriksson, KFUM Örebro, tog en överraskande femteplats i damklassen efter en urstark avslutning (klättring från nionde plats vid 20:e kontrollen av 29). Förvisso över 14 minuer bakom segraren Tove Alexandersson, men världsstjärnan var så överlägsen att Eriksson bara var 2.28 från silver och 2.10 från brons (och tre sekunder från fjärdeplatsen).
Josefin Erlandsson, Milan, Filip Jacobsson, Tisaren, och Harald Larsson, Hagaby, blev femma, sexa respektive nia i äldsta juniorklasserna, Karin E Gustafsson, Hagaby, 21:a i damklassen.
För övrigt var det oväntat få lokala orienterare som valde att springa Eskilstuna weekend, en tredagarstävling.

SM, och därtill veteran-SM, var det för övrigt också i triathlonens medeldistans (halvironman) i samband med Vansbro triathlon i lördags, och där fixade Tommy Schröder Andersen länets enda medalj med en tredjeplats i H55-klassen, på 4.57.40.

Matthias Wengelin gjorde som han sa efter femteplatsen i VM-sprinten i onsdags; mountainbikecyklisten från Örebro åkte till Eksjö och körde Ränneslättsturen, en deltävling i den svenska långloppscupen. Men knappt två timmar in i loppet kastade han in handduken, av oklar anledning. Därför blev Fredrik Berg, Grythyttan, bäste länsåkare på sjätte plats, knappt sex minuter bakom segrande Mikael Flockhart, Norrtälje. Berg har varit topp tio i alla deltävlingar i svenska långloppscupen i år, och ligger bra till i sammandraget (som dock ännu inte uppdaterats efter dagens tävling).

Redan i fredags sprang Mattias Nätterlund Trosa stadslopp, en tävling som lockar mängder av elit. Trots att Örebro AIK-löparen avverkade de 8,9 kilometerna på 29.29 hade han 13 före sig i mål, i tät etiopiern Yetsedaw Minale (26.00) följd av Eskilstunas Örebrobekantingar Abraham Adhanom och Nassir Dawud. Exil-hälleforsingen Louise Wiker kutade istället Semesterloppet i Mariefred i lördags, och tog hem segern med över sex minuters marginal via 36.04 över milen (hon bloggar om loppet här).
I Världsungdomsspelen i Göteborg provade en annan exil-hälleforsing to be (Haben Kidane har blivit antagen till riksidrottsgymnasiet för löpare i Sollentuna!) lite kortare distanser än vanligt och slog till med personligt rekord med 30 sekunder på 5 000 meter (15.05) på fredagen och med pers även på 1 500 meter på lördagen (4.09,73). Inte så illa av en 18-åring, va? Även KFUM Örebros Tobias Tranderyd (tillbaka direkt efter sjukdom) och William Wickholm (trots problem med både väder och konkurrenter) fixade personliga rekord, 4.22,31 i P17 respektive 4.12,86 i P19 över 1 500 meter.

Johan Eriksson, Kopparbergs okrönte långlöparkung, vann Silverleden på en dag med nästan en halvtimmes marginal till tvåan Lars Lewin, Torsby, efter 64 kilometer, över 1 000 höjdmeter och nästan sex timmars löpning i skogarna runt Hällefors. Karlskogas Lillemor Bock avslutade väldigt starkt och sprang upp sig från sjätte plats halvvägs till en tredjeplats i mål i damklassen, 1.16 bakom segrande Patrizia Strandman, Västerås, i damklassen.

Och så var det Jordgubbslunken och Hyttloppet, som jag alltså själv bevistade i helgen. Båda vanns av Hector Haines, en brittisk orienterare som i Strömstad om en dryg månad gör sitt sjätte raka VM. Han bor till vardags i Stockholm och är klubbkompis med Garphyttans Filip Dahlgren i IFK Lidingö. Han avverkade Jordgubbslunken elva kilometer väg och nyklippt gräs på 36.50 på lördagseftermiddagen och Hyttloppets 8,9 kilometer lagom kuperade väg/elljusspår på 30.08 på söndagsförmiddagen (banrekord med två minuters marginal), med segermarginaler på 3.43 respektive 1.44 före Jonas Carlsson och Dreje Mengesha Biro. Hällefors Fredrik Rådström blev trea i Hyttloppet, som bäste länslöpare på herrsidan, medan Degerforsorienteraren Robin Svennberg tog den titeln som femma i Jordgubbslunken.
På damsidan vann Hectors fru, Rachel Hines, Jordgubbslunken på 46.12, men fick nöja sig med en tredjeplats i i Hyttloppet, drygt 3,5 minuter bakom Ewa Pettersson. Sara Jakobsson, Granbergsdal, tog andraplatsen där, och var därmed bästa länslöpare, medan sjundeplacerade Therese Rudmalm var bästa länsdam i Jordgubbslunken.

Starten går i Jordgubbslunken ...  Foto: Jonas Brännmyr
Starten går i Jordgubbslunken … Foto: Jonas Brännmyr
... och i Hyttloppet.  Foto: Jonas Brännmyr
… och i Hyttloppet. Foto: Jonas Brännmyr

Vann – direkt i säsongsdebuten: ”Mötte kanske inte de smartaste …”

Adam Axelsson cyklade ju junior-EM för ett par år sedan men har sedan dess trappat ned cykelsatsningen för att lägga allt krut på att slå sig in i världseliten i sin andra idrott – skridsko. Men Kumlakillens hjärta och lungor lär vara bättre än någonsin, och än minns han hur man trampar. Det visade Axelsson, som i fjol höll i cyklingen lite grann och vann svenska seniorcupen, när han gjorde säsongens första tävling i går, söndag. I Falkenloppet i Nynäshamn slog han till med en seger direkt, i just den svenska seniorcupen (som är snäppet under svensk elitnivå).

– Det var kul att vara tillbaka på cykeln, och det kändes bra hela vägen. Jag var inte sugen på att gå loss den här gången utan försökte hålla ihop det och vänta in spurten, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Så, hur blev spurten?
– Med två kilometer kvar var det flera som försökte gå, och en kom loss och hade en lucka på 30 meter med en kilometer kvar. Då sa jag åt honom som låg framför mig (Jonas Madsen, Cykelogen CK) ”nu får du köra”, och då attackerade han ikapp. En annan (David Bragmark, CK Hymer) kom bakifrån och stötte direkt när vi kom ikapp ledaren, med 400–500 meter kvar, och då la jag mig på rulle och drog igång min egen spurt med 300 meter kvar. 150–200 meter kvar hade jag fått en lucka, och sedan var det lugnt.
Det låter enkelt när du säger det …
– Det gäller att vara lite smart. Jag vet hur det brukar fungera i spurterna och har kört just den här tävlingen ganska många gånger, så jag kan avslutningen. Många som man möter när man kör i den här klassen är väldigt starka cyklister, men de kanske inte är de smartaste i sådana här situationer. De bästa kör naturligtvis i elitklass.
Blir det mer cykling, nu?
– Nej, jag har inget inplanerat och förmodligen flyger jag till Inzell för ett fyra veckor långt sommarläger, först barmark och sedan på is, med skridskolaget redan den 12 juni.

Wedevågs Habtom Tesfamihael och Örebro AIK:s Annika Larsson vann första upplagan av Lindesjönlopet (eller om man vill se det som en uppföljning på BP-joggen) på 31.25 respektive 38.36 (över nio kilometer). Resultaten tack vare Per Sjögren på twitter, någon fullständig lista är ännu inte publicerad. För Larsson va segern andra raka efter den i Fjugestaloppet i onsdags. Hon har även hunnit med att bli trea i terräng-DM och tvåa i Hälleforsterrängen den här våren.

Tisaren, med Josefin Tjernlund, Jonas Merz, Oskar Andrén och Lilian Forsgren, blev fyra på mixedsprintstafett-SM i dag, det kan ni läsa mer om här.

Och nu ska jag ut och följa löpningen i Örebro triathlon, där KJ Danielsson och Emma Graaf ser ut att försvara sina segrar, medan Emma Igelström efter en urstark simning (trea totalt, herrar inkluderade, bara 1.11 bakom KJ) mycket väl kan knipa en pallplats i damklassen. Lotta Nilsson, Nora, var bästa länstriathlet efter simningen, på tredje plats bakom Igelström och Graaf.

Cykelsäsongens första lopp, cykelsäsongens första seger för Adam Axelsson. Foto: Privat
Cykelsäsongens första lopp, cykelsäsongens första seger för Adam Axelsson. Flankerad på prispallen av CK Hymers David Bragmark och Cykelogen CK:s Jonas Madsen. Foto: Privat
Adam Axelsson på rulle i Falkenloppet. Foto: Privat
Adam Axelsson på rulle i Falkenloppet. Foto: Privat

Regborn stämplade bort SM-medaljen: ”En klassiker”

Nyblivne EM-bronsmedaljören Martin Regborn la förvisso bort ett 20-tal sekunder redan till första kontrollen när sprint-SM avgjordes i Ronneby i dag, men Örebroorienteraren letade sig succésivt upp genom fältet, och vid 13:e kontrollen stämplade han som fyra, bra 13 sekunder från pallen och 20 från ledning. Men sedan hände det som inte fick hända. Regborn sprang direkt till 15:e kontrollen, utan att först ta 14:e, och när han kom i mål diskades han givetvis direkt.
”En klassiker. Kortsträcka, sedan långsträcka. Läser in långsträckan och glömmer bort kortsträckan … Jag kände att det gick lite väl fort ut till vägen. Var ganska dåligt mentalt i övrigt loppet igenom. Svårt att tagga till. Ska man krascha mentalt kan man lika gärna passa på att göra det ordentligt”, skriver Regborn på twitter.

Lilian Forsgren tog karriärens 18:e topp tio-placering i senior-SM-sammanhang, och var bara 17 sekunder från att följa upp medaljen från natt-SM när hon tog en sjätteplats på söndagen. Av sträcktiderna att döma ett ganska rent lopp av Hallsbergslöparen.
I övrigt inga topp tio-placeringar av länslöparna i varken junior- eller seniorklasser, men tvillingarna Josefin och Ellinor Tjernlund blev i varje fall elva respektive 18:e i damklassen, drygt en halv respektive drygt en hel minut bakom klubbkompisen Forsgren, och Tisarens Lovisa Persson var 23:a och Tylöskogs Malin Johansson 34:a. Jonas Merz, Tisarens schweizare som i år tydligen kutar SM i stället för schweiziska mästerskapen (man måste välj i orientering) blev efter Regborns felstämpling bästa länslöpare i herrklassen med en 26:e plats. Daniel Attås 33:a och Oskar Andrén 35:a.

I morgon avslutas helgen i Blekinge med sprintstafett-SM, och Tisren mönstrar ett ramstarkt förstalag med dubbla EM-löpare i Josefin Tjernlund på förstasträckan och Forsgren som ankare, och däremellan förre JVM-löparen Merz och så Andrén, som var SM-fyra på ultralång i fjol. Däremot har Regborns Hagaby inget lag på plats, han laddar istället om för VM-testerna (eller de fortsatta VM-testerna, kanske man ska skriva, eftersom även sprint-SM var ett VM-test) med medeldistans på fredag och långdistans på söndag.

Anfält nytänd SM-fyra: ”Kan ha min snabbaste mara framför mig”

Resultatmässigt kan ni läsa det mesta om Stockholm marathon här. Men jag ringde förstås även upp SM-fyran Erik Anfält och totalsexan Mikaela Kemppi för att höra om deras känslor efteråt. Och vet ni, båda svarade ”jag känner mig faktiskt ganska fräsch”, när jag ett par timmar efter målgång frågade hur läget var. Så har jag själv aldrig känt strax efter en mara …

– Ja, jag känner mig faktiskt fräsch. Om man jämför Rotterdam kontra nu, så känner jag mig oerhört mycket piggare den här gången. Jag sprang mycket mer taktiskt den här gången, struntade i att kolla på klockan och kände efter vad kroppen tålde i stället, och jag tror att jag fick ut allt det jag hade. Då kan jag bara vara kanonnöjd, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Hur rankar du loppet jämfört med andra maror du gjort?
– Med tanke på vilken usel form jag var i för 2,5 veckor 
sedan är jag ganska stolt över att kunna prestera det här. Då är det en av mina bästa prestationer. Och den här placeringen, fyra i SM, är den bästa jag gjort. Och tidsmässigt var det heller inte så illa. Det var varmt och blåsigt, och då går det lite långsammare. Jag fick ur allt jag hade i den form jag är i.
Vad händer nu?
– Jag har inte ont i kroppen och benen känns riktigt fräscha för att vara efter en mara, så jag är nog igång i bra träning ganska snart. Då är jag sugen på att hitta något nytt mål, jag har fortfarande suget kvar att springa riktigt fort. Efter den här våren längtar jag efter en riktigt bra träningsperiod, och sedan har jag ju tänkt springa en del traillopp i sommar. Men sedan får det nog bli en snabb mara i höst. Jag tror faktiskt att jag fortfarande kan ha min snabbaste mara framför mig. Om jag bara kan nå tillbaka till den form jag hade i Rotterdam i april finns det tid att kapa, för då fick jag inte alls till det i förhållande till hur bra jag var. Det tänker jag försöka göra.

– Jag känner mig faktiskt också fräsch, och det beror nog på att jag sprang ett väldisponerat lopp, säger Kemppi till Konditionsbloggen.
Ja, du tog många placeringar andra halvan …
– Ja, från Djurgården och in plockade jag tjejer hela tiden, trots att det var mycket motvind och jag fick gå själv. Att jag ändå kunde fortsätta plocka tjejer visar att de öppnat för hårt och inte kunde hålla farten medan jag disponerat loppet bra. Det gav en positiv känsla.
Och så blev du SM-femma och sexa totalt, riktigt bra placeringar, va?
– Jag är jättenöjd med totalplaceringen. Det är det enda jag kan vara missnöjd med, jag hade gärna varit fyra på SM (Kemppi var sju sekunder bakom Åsa Lundin). I praktiken var det bästa placeringen jag någonsin kunde ha fått, eftersom Isabellah (Andersson), Charlotte (Karlsson) och Hanna (Lindholm) har mycket högre kapacitet just nu. Men jag är supernöjd. Jag har haft det riktigt knackigt i träningen i april och maj, inte varit skadad, men varit seg och haft det kämpigt. Nu kände jag för första gången på länge att jag hade kontroll: ”Det här kommer jag fixa.” Det kändes skönt. Nu ska jag gå in i grundträning igen. Jag har bokat Berlin marathon i höst och förhoppningen är att det kommer gå snabbt då.

För övrigt måste man förstås notera att det blev en lokal seger i Stockholm i dag. Hälleforslöparen Haben Kidane tog nämligen hem den 4,2 kilometer långa Junior marathon. Han vann på 12.44, två sekunder före klubbkompisen (i Eskilstuna) Merih Hagos.

Samtliga länsresultat från maran (ända ned till örebroaren Nasir Raouf, 54, som gjorde en urstark insats när han betvingade Stockholms gator på 6.12.16) finns i söndagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se.

Under lördagen avgjordes också kvalet till söndagens sprint-SM i orientering i Ronneby, och länet fick med 13 av 15 löpare till A-finalerna sett till alla tre ålderskategorierna (seniorer, äldre juniorer, yngre juniorer), bland dem de tre EM-löparna Martin Regborn, Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund (bara Hagabys Linnéa Holmqvist, i damklassen, och Tisarens Jonathan Karlsson, i herrklassen, bommade final).

Och så har det varit Stocksäterspelen, också, med favoritsegrar på enda längre distansen som löptes, 800 meter. Melker Forsberg vann P15-klassen på 2.12,05, Jonatan Gustafsson spurtslog Alexander Larsson i P17-klassen och noterade 2.00,73 (ett rätt bra resultat, i fjol var det bara åtta svenska P17-löpare som gick under två minuter) och William Wickholm var ensam i seniorklassen, som han vann på 2.01,18. På dam- och flicksidan var det tunnar i startlistan, men Sofie Franzén vann i varje fall F15-klassen på 2.39,78.

Fahlin bommade medalj – Dahlgren brände guldläge: "Bittert" – "Vet'e fan vad som hände"

Det skiljde alltså inte mer än 14 sekunder mellan Emilia Fahlin och historieböckerna. Det var marginalen som skiljde den 26-åriga cyklisten från Örebro och hennes lagkamrater i Wiggle-Honda från bronset i lagtempot i VM i amerikanska Richmond, som hade gjort Fahlin till den sjätte svenska VM-medaljören genom tiderna på damsidan i landsvägscykling. Hela tävlingen var en nagelbitare, med dubbla sekundstrider där det växlade fram och tillbaka om både första- och tredjeplatsen. Men ändå – som Fahlin sa här på bloggen i införintervjun – var Wiggle-Honda outsiders, och allt behövde falla på plats för att laget skulle greja en medalj. I princip allt föll också på plats, vilket gjorde Fahlin ambivalent när Konditionsbloggen återigen ringde upp för att höra vilka känslor som egentligen bubblade i magen efter den där fjärdeplatsen.

– Det känns bra, men tråkigt. Vi är jättenöjda med tävlingen och en fjärdeplats är en jättebra placering för oss, men samtidigt är det den tråkigaste placeringen. Allt klaffade och på förhand var det långt ifrån självklart att vi skulle vara med så långt framme. Vi gjorde allt vi kunde. Men det är ändå jäkla bittert när det skiljer så lite. Vi kramade om varandra efteråt, sa: ”Bra kört.” Men vi var inte direkt skitnöjda, det var inget jubel, inga jätteleenden, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Hur upplevde du tävlingen?
– Det var tufft. Det gick jäkla fort under första halvan, där vi hade rätt mycket medvind. Sedan mycket tyngre de sista tio–tolv kilometerna, när vi vände runt och åkte norrut, in i motvinden. Det var annorlunda förhållanden, det hade inte blåst på det sättet under någon av dagarna när vi provat banan, och det gjorde det tungåkt. Två av våra cyklister (Audrey Cordon-Ragot och Danielle King) fick slita väldigt hårt där, och de fick stå över flera förningar. Vi tappade lite för mycket på den delen och hade inte tillräckligt med kraft kvar i slutet. I ett önskescenario hade alla sex haft lite mer kraft lite längre, det kanske var där vi tappade lite mot Rabobank. Med fem kilometer kvar tappade vi första tjejen (Cordon-Ragot) och ett par kilometer kvar åkte femte tjejen (King) av. Då var det bara att bita sig fast i sista backen eftersom tiden tas på fjärde cyklisten.
Rabobank startade bakom er, hade de fördel av att gå på era tider? Hade det slutat annorlunda om ni startat efter?
– Nej, vi hade tillgång till radiokommunikation med ledarbilen och fick baktider hela tiden. Vi hörde när det var tio kilometer kvar att vi bara var två sekunder efter, och hade hela tiden koll på läget. Vi visste att vi körde för medalj och vad som krävdes. Men man kan inte göra mer än att köra på, fokusera på sin egen tävling. Man kan inte fullgasa för tidigt, för då tappar man åkare. Det gäller ändå att göra sitt eget lopp, och det fanns inget vi skulle ha ändrat på. I slutet gäller det ändå bara att tömma alla krafter man har.
Fyra i VM – hur rankar du det i karriären?
– Om man tänker efter så har det varit grymt kul att få vara med på den här resan, att få köra för medalj i ett lagtempo. En häftig situation jag aldrig varit i tidigare. Och jag kan säga att det var nervöst i morse.
Linjelopp på lördag, hur laddar du för det?
– Jag har precis förflyttat mig till andra sidan stan, från Wiggles hotell till svenskhotellet. Checkat in och ätit lunch. I eftermiddag ska jag trampa ur benen och få massage, och i morgon blir det lugnt. Sedan blir det ett par träningsdagar, någon långtur och någon intervallträning för att hålla igång kroppen. Sedan hoppas man få superkompensation sista dagarna. På torsdag är det officiell träning med avstängda vägar, så då kan man kika på banan i sin helhet. Sedan är det bara att försöka hitta den perfekta formen.

I orienterings-SM blev det inte heller på söndagen några medaljer för länslöparna – och därmed slutade höstens båda SM-helger med en ynka pallplats (Filip Dahlgrens brons i långdistans förra helgen) över 16 klasser (herrar, damer, H20, D20, H18 och D18 i medel- och långdistans, herrar, damer, herrjuniorer och damjuniorer i stafett). Men det kunde blivit ännu en medalj – ja, ett guld – för Garphyttelöparen Dahlgren på söndagen. Efter finfint förarbete av Lidingölagkompisarna Mårten Boström och Fredrik Bakkman (tidigare Johansson) släpptes Dahlgren nämligen i väg i ledning med över två minuter på den sista sträckan av SM-stafetten. Redan till tredje kontrollen gjorde Dahlgren dock en grov bom – tappade enligt Winsplits beräkningar nästan 3,5 minuter – och var ett tag nere på åttonde plats. Räddade till sjätte i mål, men var 4.35 från guldet (som Göteborg-Majorna tog efter briljant slutsträckelöpning av Johan Runesson) och 2.16 från pallen. Dahlgren hade bara 17:e bästa löptid på sistasträckan, och tappade 6.39 mot Runesson. Garphyttekillen var förstås inte nöjd när Konditionsbloggen ringde upp för att höra vad som hände.

– En ganska grov groda, men det vet’e fan vad som hände, egentligen. Jag kom väl inte riktigt överens med kartritaren. Nej, jag förstår inte hur jag gjorde misstaget. Det var ett parallellfel, jag läste en höjd som en annan och fick inte ihop det. Jag var helt övertygad om att jag hade orienterat rätt. Därför hade jag extra svårt att läsa in mig igen, för jag hade verkligen fått det att stämma bra. Det gick mycket tid innan jag var tillbaka på banan igen, säger Dahlgren till Konditionsbloggen.
Blev du stressad när de andra löparna dök upp?
– Nej, grejen är att jag var lugn, bockade av objekten och höll mig till planen. Om man gör misstag är det ofta för att man är lite stressad i sitt agerande, att man springer utan plan. Men så var det absolut inte. Jag höll mig lugn, även när de andra lagen dök upp, jag såg ju att de passerade när jag försökte reda ut vad som hänt.
Truppen till världscupfinalen tas ut i början av veckan, tror du på en plats där?
– Det är svårt att säga. Det återstår att se.
Det är Euromeeting nästa helg för landslagslöparna som inte kommer med till världscupfinalen, lockar det?
– Nej, Lidingöloppet lockar mer. Jag kommer att springa där istället. Det har varit ganska tufft med två SM-helger i rad nu. Jag har ju precis fått igång kroppen efter problemen jag hade under vintern och våren, och det gäller att vara försiktig.

Örebros VM-sprinter Martin Regborn hade tolfte bästa tid på sistasträckan i herrstafetten, var nästan två minuter snabbare än Dahlgren, och sprang upp sitt Hagaby från 28:e till 20:e plats. Tisaren slutade på 28:e plats. På damsidan tog Uppsalaklubben OK Linné guldet. Tisaren var sjua inför sista sträckan, men VM-löparen Lilian Forsgren glömde ta på sig GPS-sändaren och laget blev diskat. I stället blev Hagaby, med Beata Falk – som la av med elitorienteringen efter VM 2010 – på sistasträckan, bästa länslag på elfte plats. Gustav Hindér i Tisarens herrjuniorlag gjorde en brutal förstasträcka och växlade i en över tre minuter stor ledning, men lagkompisarna tappade 14 minuter och åtta placeringar.

Vid veteran-SM i Surahammar, som på söndagen avslutades med långdistans, tog Tisarens Lars-Åke Wall guld i H65 – hans andra titel på två dagar – medan KFUM Örebros Calle Olsson tog silver i H35 och Lindebygdens Asta Sjöberg brons i D75.

Marcus Jansson, Garphyttecyklisten som dominerat svensk mountainbikeorientering den här säsongen, gjorde precis vad som krävdes för att säkra segern i den svenska mtbo-cupen när han tog andraplatsen bakom Attundas Anders Frisk i finalen i Karlstad på söndagen. Jansson ledde masstarten vid den 27:e av de 28 kontrollerna, men fick släppa Frisk i spurten och var sex sekunder bakom i mål. Janssons fabror, Thomas Jansson, 51, var trea i mål bara tolv sekunder bakom Frisk, och klättrade till sjätte plats i sammandraget.
Djerfs Erics Olsson vann D20-klassen men fick nöja sig med andra plats totalt i cupen, mycket på grund av att hon ställde upp i sin egen åldersklass (D16) i SM, som räknades som tre deltävlingar. Ändå starkt av 15-åringen att vara Sveriges näst bästa D20-cyklist – och dessutom tog hon ju EM-silver i stafett i D20-klassen i somras.

Erik Anfält, 39, har haft en mäktig dubbelhelg med personligt rekord på 10 000 meter vid ALJ memorial trophy (tillika Stockholms-DM) på Stockholms stadion på lördagen (31.44,37 är bästa tiden av en löpare i distriktet på 18 år, sedan Nicklas Källméns 31.33,57 1997, och den för upp Anfält på 17:e plats på den svenska årsbästalistan) och överlägsen seger i Tarstaborgsrundan på söndagen.
I den förstnämnda noterades en hel del fina resultat av länslöpare. Mattias Nätterlund sprang på 33.12,11, Fredrik Johnsson på 35.03,34 och Andreas Ingberg på 36.32,74. Men det var Anfält som dominerade från start till mål, och i den officiella rapporten skriver arrangörerna (Spårvägens FK): ”De första fyra kilometerna delade han och Daniel Lund på farthållningen, men sedan var det Erik som fortsatte mata på 76-rundor. Kilometerna avverkades på 3.13–3.07–3.09–3.12–3.11–3.12–3.11–3.11–3.12–3.07. Halvorna 15.52,0 – 15.52,4!”
I Tarstaborgsrundan, som på grund av översvämningskatastrofen avgjordes över tre varv i ett 2,5 kilometer långt elljusspår, vann Anfält med nästan två minuters marginal till Jonas Rosengren – 25.02 mot 26.58 på 39- respektive 42-åringarna. 16-årige Stocksäterlöparen Mikel Welday knep tredjeplatsen, dryga minuten bakom Rosengren, efter att ha spurtat ned Peter Edholm med sekundmarginal.
Mikaela Kemppi mötte bra motstånd och vann ”bara” med 23 sekunders marginal till Kumlas Åsa Höög. Erika Lech trea, mindre än minuten bakom.
Anfält har ju kommit igång med poängplockandet i långloppscupen sent den här säsongen, men är nu uppe på tredje plats i sammandraget och har, tack vare regeln att man bara får räkna tio tävlingar, alla möjligheter att knipa slutsegern. Kemppi har i praktiken säkrat damsegern med 62 poäng av 72 möjliga poäng, men i teorin kan fortfarande Maria Eriksson, Gabriella Eliasson, Josefin Gerdevåg, Edita Martuseviciute, Antje Torstensson, Erika Lech och Åsa Höög gå förbi. Men då krävs i princip att någon av dem vinner samtliga sju deltävlingar som är kvar och därmed rafsar in de 46 poängen som finns kvar att göra upp om. Tämligen osannolikt, alltså.
Nästa deltävling är Karlslundsloppet lördagen den 3 oktober.

Lars Hagstedt, ende länslöparen i årets Black river run, klev av efter 112,7 i det 160,9 kilometer (100 miles) långa loppet. Han hade då hållit på i 20 timmar och 37 minuter, räknat från starten vid tiotiden på lördagsmorgonen tills han fick nog vid 6.37 på söndagen. Hemmalöparen Niklas Holmström var först i mål efter 16 timmar, 31 minuter och 22 sekunder, över en timme innan någon annan dök upp vid målet.

Gustav Hindér, Martin Särnbrink och Sebastian Agerhäll fixade en niondeplats åt Tisarens herrjuniorer i SM-stafetten. Foto: Torbjörn Andrén
Gustav Hindér, Martin Särnbrink och Sebastian Agerhäll fixade en niondeplats åt Tisarens herrjuniorer i SM-stafetten. Foto: Torbjörn Andrén

 

Dahlgrens jättebom, i GPS-sändningen från loppet. Den gröna svansen är fem minuter lång. Faksimil: Svenska orienteringsförbundet
Dahlgrens jättebom, i GPS-sändningen från loppet. Den gröna svansen är fem minuter lång. Faksimil: Svenska orienteringsförbundet

Dahlgren avslutare i guldjakten: "Vill ha så mycket ledning som möjligt"

Garphyttelöparen Filip Dahlgren, 27, lyckades inte följa upp SM-bronset i långdistans från i söndags när medeldistans-SM avgjordes i Hemfosa utanför Stockholm på lördagen. Dahlgren fick nöja sig med en tiondeplats, 2,5 minuter bakom segraren Gustav Bergman och nästan två minuter från medalj (men bara minuten från fjärdeplatsen, de tre i tät var i särklass). Därmed delade han titeln som bäste länslöpare för dagen med Hallsbergs Lilian Forsgren, som också var tia (4.12 bakom segrande Helena Jansson, knappt 2,5 minuter från pallen) medan örebroaren Martin Regborn blev 13:e (38 sekunder bakom Dahlgren) och Hallsbergs Daniel Attås 29:a (knappt fyra minuter bakom Dahlgren). Men i morgon kan Dahlgren mycket väl få guldjubla. Efter att senaste åren ha varit fyra, trea, femma och tvåa i SM-stafetterna med sitt IFK Lidingö får han nu för första gången chansen att springa som avslutare i ett urstarkt lag där världsmästarna Mårten Boström och Fredrik Bakkman (tidigare Johansson) kutar de två första sträckorna. Konditionsbloggen ringde upp Dahlgren för att höra hur han känner inför det uppdraget.

– Det känns väldigt inspirerande, vi har ett väldigt bra lag. Vi vet vilken nivå vi var, vad vi kan prestera, och det vore väldigt kul om vi lyckades hela vägen. Men det är tuff konkurrens, det är sju–åtta lag som slåss om medaljerna. Förstasträckan kommer bli avgörande för många lag eftersom många bara har två riktigt bra löpare. Men vi har Mårten som är en av världens bästa löpare på förstasträckan och som är grymt stark fysisk. Han har gjort 1.42 på Lidingöloppet och 2.18 i maraton … , säger Dahlgren till Konditionsbloggen.
Hur ser taktiken ut, vilken är tanken med du tar avslutningen?
– Planen är att vi ska våga agera som i ett individuellt lopp. Det är tre lika långa sträckor, och relativt långt; elva kilometer. Det kommer bli knappa timmen på varje sträcka. Fredrik har ju varit skadad och gjorde det bra förra helgen även om det blev lite för många misstag. Han känner sig lite tryggare med att ta andrasträckan den här gången, så därför får jag ta över som avslutare. Det blir en kul, ny utmaning.
Vilket läge vill du? Ensam ledning eller gå ut i rygg?
– Givetvis vill jag ha så mycket ledning som möjligt när jag ger mig ut, men jag är trygg med att gå ut i en grupp också.
Hur var dagens lopp, då?
– Jag är nöjd, även om jag inte riktigt hunnit analysera loppet än. Jag gjorde inga större misstag, men i den här terrängen är det de små grejerna som avgör. Det var småkuperat och detaljrikt, blandat med öppna hällar, sänkor och lite mossar. Det är lätt att tappa fem–tio sekunder i kontrolltagningen, och gör man det flera gånger rinner tiden snabbt iväg.
Du tog SM-brons förra helgen, var tia i dag. Inte missnöjd?
– Nej, jag gjorde faktiskt ett klart bättre lopp i dag, rent orienteringstekniskt. Förra helgen hade jag några större misstag, men det klarade jag mig ifrån i dag. Men jag är stark och får ut mer av min kapacitet när det är långdistans. Om jag ska utvecklas på medel behöver jag fokusera mer på tekniskt intensiv orientering. Dessutom är det skillnad på att springa i 100 minuter jämfört med 35–40.
Nästa söndag springer du Lidingöloppet, attackerar du Mårtens 1.42 då?
– Haha, någonstans mellan 1.45 och 1.50 är nog mer rimligt. Jag har aldrig sprungit längre än en halvmara tidigare. Just nu känner jag mig lite sliten efter långdistans-SM förra helgen, men planen är att springa Lidingö i alla fall. Sedan får vi se om jag blir uttagen till världscupavslutningen, men den går veckan efter och krockar inte i alla fall.

I juniorklasserna i Hemfosa svarade Hagabys Harald Larsson, 19, för finaste prestationen när han tog en fjärdeplats i H18, bara 36 sekunder från bronset. Även Tisarenduon Andrea Svensson (åtta i D20) och Gustav Hindér (åtta i H20) tog topp tio-placeringar.
I veteran-SM i Surahammar tog KFUM Örebros Erik Harlén (H35), Lindebygdens Annika Brodin (D55) och Tisarens Lars-Åke Wall (H65) Sm-guld i medeldistans. Hagabys Tord Lidström (H80) tog brons.
Och i Kanonstafetten på Rävåskullen i Karlskoga blev det väntad seger för Garphyttans lag med Marcus Jansson, som dominerat svensk mountainbikeorientering i år, på förstasträckan. Resultatlistan ser lite knepig ut, men seger blev det likafullt.

Hällefors friidrotts-VM-löpare Louise Wiker blev tvåa i Kistaloppet, med 36.05 drygt två minuter bakom etiopiska Roman Mengistu över tio kilometer. Örebro AIK:s Ingrid Ziegler sexa på 40.19.

Linda Meijer gjorde som vanligt och tog fjärde segern på fyra försök i D30-klassen när Sverigecupen i mountainbike avslutades med Högbobiken. Därmed säkrade hon också totalsegern. Fredrik Berg blev trea i Karlstad XC, ett långlopp över 65 kilometer som enligt uppgift var hans säsongsavslutning.

Själv sprang jag ju Örebro actionrun i dag. Var inställd på 340 burpees (34 hinder och tio straffburpees per hinder man inte klarade), men överlevde med 30 efter att ha tappat greppet både i de romerska ringarna och i den såphala handgången, samt förstås inte haft en chans i den ökända rampen. Men jag är riktigt nöjd med att jag klarade av det irländska bordet utan hjälp. Gick i mål på 48.53, och blev 162:a (178:e om man räknar in damerna) av 993 startande herrar (1 604 totalt). Helt okej, va? Johan Röjler bommade samma tre hinder som mig, men hade betydligt snabbare ben och sopade banan med oss andra i ”kändisklassen” (eller ja, räknar vi in de urstarka skidåkarna så var Kopparbergs Sebastian Torstensson faktiskt en sekund före Röjler, på elfte plats). Röjler blev totaltolva på 37.24. Per Sjögren förvisso inte så långt efter på 39.16, men sedan var det Jimmy Högberg (47.11), jag (48.53) och Axel Kjäll (52.18) en bra bit efter. Forshagas Cimmie Wignell (som gjort några hockeymatcher i ortens klassiska A-lag!) vann på 30.13 över 3,5 minuter före Västerås Aron Garberg (men enligt resultatlistan ska två damer ha varit tvåa och trea totalt, vilket enligt vad arrangören skriver på Facebook inte lär stämma, så möjligen är det två herrar som sprungit med felaktiga chip som ska in mellan Wignell och Garberg). Uppsalas Sara Trolte, som var med i SVT:s Atleterna förra säsongen, vann damklassen med över sex minuters marginal, på 37.54. Nio minuter (med de flesta av hindren) från mitt lopp kan ni se här (jag sprang nämligen med goprokamera), och här kan ni läsa om räddningstjänstens kritik mot säkerheten i loppet.

Konditionsbloggaren genom eld ... Foto: Maria Åström
Konditionsbloggaren genom eld … Foto: Maria Åström
... över höjder ... Foto: Maria Åström
… över höjder … Foto: Maria Åström
... och genom vatten. Foto: Maria Åström
… och genom vatten. Foto: Maria Åström

Attås skräll – 28 sekunder bakom VM-löparen

Efter Filip Dahlgrens SM-brons i långdistans förra helgen kan lördagen ge nya länsmedaljer åt orienterarna. Förutsättningarna finns i varje fall när såväl Dahlgren som Martin Regborn och Lilian Forsgren gjorde vad de skulle i fredagens medeldistanskval och tog sig till lördagens final. Största utropstecknet var dock Daniel Attås, som sprang in som tvåa i sitt kvalheat, bara 28 sekunder bakom VM-löparen William Lind. Fyra länslöpare i finalerna på seniorsidan, således.
I juniorklaserna hittar jag inga stora skrällar även om Degerfors landslagsman Filip Jacobsson levde farligt i H18 och räddade sig till final med två ynka sekunders marginal (han ledde kvalheatet efter sex kontroller men verkar sedan ha gjort en fyraminutersbom, av sträcktiderna att döma, och var nia – de åtta bästa gick till final – vid allra sista kontrollen; spurtade sedan in de nödvändiga sekunderna).
Alla resultat från kvalet nedan.

Orienterings-SM, medeldistans, damer, kvalgrupp A (tio bästa till final): 1) Helena Jansson, Ravinen, 29.50, 16) Lisa Westerberg, Milan, +10.12.
Kvalgrupp B (tio bästa till final): 1) Josefine Engström, Alfta-Ösa, 32.17, 3) Lilian Forsgren, Tisaren, +1.07, 15) Lovisa Persson, do, +5.36, 21) Elsa Ekelin, KFUM Örebro, +10.43, 25) Åsa Zetterberg Eriksson, Djerf, +12.17.
Kvalgrupp C (tio bästa till final): 1) Kajsa Risby, Kåre, 32.21, 14) Marie Pettersson, Djerf, +4.52.
Kvalgrupp D (tio bästa till final):1) Anna Forsberg, Göteborg-Majorna, 32.09, 18) Helena Andersson, Tisaren, +7.58, 33) Rebecka Nylin, do, +19.26.
Herrar, kvalgrupp A (sju bästa till final): 1) Gustav Bergman, Ravinen, 30.41, 3) Filip Dahlgren, IFK Lidingö, +1.58, 19) Jonatan Aronsson, Tisaren, +11.50, 22) Niklas Gustafsson, do, +13.09.
Kvalgrupp B (sju bästa till final): 1) Rassmus Andersson, Linné, 32.05, 20) Per Eklöf, Milan, +9.19, 21) Ivan Forsgren, Tisaren, +11.11.
Kvalgrupp C (sju bästa till final): 1) William Lind, Malungs Skogsmårdarna, 30.58, 2) Daniel Attås, Tisaren, +0.28, 38) Erik Lindgren, KFUM Örebro, +26.24.
Kvalgrupp D (sju bästa till final): 1) Olle Boström, Järla Orientering, 30.02, 15) Tomas Hallmén, Tisaren, +8.51, 19) Oskar Andrén, do, +10.30.
Kvalgrupp E (sju bästa till final): 1) Oleksandr Kratov, Orion, 32.00, 5) Martin Regborn, Hagaby, +0.50, 13) Viktor Larsson, do, +3.22.
Kvalgrupp F (sju bästa till final): 1) Albin Ridefelt, Linné, 29.46, 12) Jakob Wallenhammar, Hagaby, +4.10, 37) Emil Johansson, Tisaren, +20.23, 39) Oscar Andersson, do, +21.16.
D20, kvalgrupp A (15 bästa till final): 1) Sara Hagström, Falköping, 25.31, 2) Ellinor Eriksson, KFUM Örebro, +2.38, 26) Josefine Höög, Hagaby, +23.31.
Kvalgrupp B (15 bästa till final): 1) Johanna Öberg, Ryda, 28.48, 7) Andrea Svensson, Tisaren, +2.48, 16) Nina Hallor, do, +9.32, 17) Elin Lindberg, Djerf, +10.07.
H20, kvalgrupp A (15 bästa till final): 1) Erik Andersson, Orion, 25.30, 4) Gustav Hindér, Tisaren, +2.17, 5) Harald Larsson, Hagaby, +2.40.
Kvalgrupp B (15 bästa till final): 1) Filip Grahn, Hestra, 28.15, 29) Sebastian Agerhäll, Tisaren, +10.10.
D18,valgrupp C (tio bästa till final): 1) Hanna Hänström, Täby, 24.19, 14) Josefin Erlandsson, Milan, +6.18.
Kvalgrupp D (tio bästa till final): 1) Hanna Hugosson, Sundsvall, 25.35, 15) Saga Sander, Milan, +8.30.
H18, kvalgrupp A (åtta bästa till final): 1) Simon Hector, Snättringe, 25.13, 3) Martin Särnbrink, Tisaren, +1.02, 13) Per Karlsson, Tylöskog, +5.03, 23) Jacob Eriksson, KFUM Örebro OK, +18.26.
Kvalgrupp C (åtta bästa till final): 1) Simon Imark, Tullinge SK, 27.20, 8) Filip Jacobsson, Degerfors, +5.05.
Kvalgrupp D (åtta bästa till final): 1) Oscar Johansson, Dacke, 28.28, 19) Jakob Fransson, Milan, +11.03.