Bloggcomeback efter tolv veckor – nu kör vi som vanligt igen!

Tolv veckor – 84 dagar (minus två dagars jobbinhopp för speedway, men ändå). Så lång semester har jag haft, så länge har den här bloggen varit död (med undantag för racerapporter från sommarens tre mållopp). Men nu kör vi igång igen. Onsdag morgon och tillbaka på jobbet, och från och med nu blir det precis som vanligt ett blogginlägg om dagen (det är i varje fall ambitionen).
Jag kan givetvis inte sammanfatta allt som hänt i konditionsidrottssvängen i länet under de veckor jag varit borta, så vi får ta det i väldigt grova drag och fokusera på de stora prestationerna. Här har ni dem. Hojta om jag missat något, jag finns som alltid på [email protected] och 073-038 94 00 (helst sms!).

** Emilia Fahlin har ju fortsatt leverera resultat av absolut toppresultat när hon fått chansen. Guld och silver på SM, det hade troligen blivit medalj (guld?) på EM om inte kedjan hade hängt sig i spurten (hon blev ändå 16:e!) och nu senast en helt sjuk svit med två andra- och en tredjeplats över tre etapper i världstourtävlingen Ladies tour of Norway, vilket gav en andraplats totalt i etapploppet och gav 208 världsrankningspoäng på ett bräde vilket skickade upp Fahlin från en historisk bra 65:e-plats på världsrankningen förra veckan till en 31:a-plats den här veckan, vilket ensamt gjorde att Sverige klättrade förbi Norge på nationsrankningen (som avgör antal startplatse på mästerskap) och nu liger på 19:e plats.

** Erik Anfält tog, vid 42 års ålder, sitt livs första SM-medalj när han sprang hem ett brons i Stockholm marathon, och såg efter en bra träningssommar (seger i Silverleden på en dag, bland annat) ut att kunna följa upp det med en placering i absolut toppen i Ultravasan i lördags, men halsont satte stopp för starten.

Stockholm Marathon 2018 den långa versionen. 5:a, 4:a och 5:a är de senaste tre årens SM-placeringar. Jag har med andra ord varit och nosat på pallen men inte nått ända fram. Åren går och kanske, med betoning på kanske, var det min sista chans i år att ta en SM-medalj. Har under ganska lång tid jobbat med målbilden hur jag under slutkilometrarna i årets lopp kommer känna mig sådär euforiskt stark och passera löpare på löpare. Mitt upplägg för årets mara fastslog jag helt ca 15 min före start efter ett kort snack med rutinerade @fredrikuhrbom. Frågan jag ställer till honom är hur mycket långsammare han tror man "bör" springa med tanke på värmen. Märker på Uhrbom att han faktiskt tänker svara riktigt seriöst 😃 – minst fem sekunder per kilometer i alla fall, svarar han. Bestämmer mig då för att runt 75 minuter får bli min rikttid för halvmara-passeringen. Starten går och som väntat öppnar de flesta av mina på pappret tuffaste konkurrenter ganska mycket snabbare än mig. Jag tycker värmen känns ännu värre än väntat men försöker intala mig att det känns lika illa för alla. Kilometrarna rullar ändå på och jag försöker ha mest fokus på att fylla på med så mycket vätska jag kan och hålla huvudet kallt. Halvmaran passerar jag på 1.15.27. Inser att vissa konkurrenter måste vara långt före då jag inte ens ser deras ryggar. Tvingar mig ändå att inte börja jaga än då risken för att "vägga" skulle vara uppenbar då. Har suverän langning (och pepp) under hela loppet. Sista langningen är planerad vid 36 km. Bestämmer mig för att springa med "handbromsen i" ända dit och sen hälla sista flaskan kallvatten över huvudet och dra en sista gel och trycka på precis allt jag har ända in i mål. Jag följer denna plan till 110 procent och det fokus och den kraft jag lyckas få ur mig sista dryga 6 km in mot mål känns smått overkliga. Strax före 40 km passeringen ropar någon i publiken att – ryggen du ser där långt bort är bronset. Det är NU och inte sen jag måste leverera mitt livs maraspurt. Vet inte riktigt hur det går till men jag lyckas hitta ytterligare en växel och varvet på Stockholm Stadion kommer jag aldrig glömma. #smbrons #stockholmmarathon #drömmarkannås 📸 stockholm marathon

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

När jag tog min efterlängtade SM-medalj på Stockholm Marathon tidigare i somras trodde jag att jag skulle få lite svårt att hitta motivation till en ny hårdsatsning (i alla fall tätt inpå). Men bara några dagar efter Stockholm hade jag hittat en enorm motivation och drivkraft att på ett mycket seriöst sätt ta mig an en ny utmaning. Ultravasan 90. Har tränat mer och längre pass än någonsin allt med fokus att stå på startlinjen i Sälen i mitt livs form. Många pass har varit enormt tuffa att genomföra men jag har genomfört dem ändå och egentligen har allt gått enligt plan vecka för vecka ända fram till igår då jag vaknade med en väldigt ond hals. Även om jag redan då insåg att "loppet var kört" hoppades jag på en mirakelnatt och att jag skulle vakna upp idag med markant bättre känsla. Men halsen känns snarare sämre idag än igår så min i särklass tyngsta DNS är ett faktum. Det blir inget lopp för mig på lördag. Hur det hade gått om jag hade kommit till start är omöjligt att veta. Det som grämer mig mest är att jag aldrig får veta hur långt min satsning hade nått. Men, det är ingen som har dött, det handlar om löpning, så det är bara att bryta ihop, bli frisk och förhoppningsvis orka hitta ny motivation… 📸Marathon.se

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

** Garphyttans Marcus Jansson (andrasträckan) och Hagabys i sommar mästerskapsdebuterande Viktor Larsson (sistasträckan) utgjorde två tredjedelar av det svenska lag som tog en historisk VM-medalj i stafett vid mountainbikeorienterings-VM i Österrike, ett silver bara nio sekunder bakom Ryssland. På de individuella distanserna hade Viktor placeringsraden 26-18-11-18 och Marcus 20-13-19-diskad i masstart, medeldistans, långdistans och sprint. På EM en månad tidigare, i Ungern, tog Marcus bästa placeringen med en sjätteplats i långdistans. Larsson har varit urstark på hojen den här säsongen och tog guld, silver och silver under SM-helgen i Falun, i sprint, lång- och medeldistans. Jansson, som dominerat de senaste åren, fick ”nöja sig” med dubbla guld i lång- och medeldistans. Karlskogingen Erica Olsson var också med på VM och EM, i juniorklass, och nådde som bäst en tiondeplats i EM-sprinten.

** Martin Regborn var bara nio sekunder från medalj när han blev åtta i VM-springen i Lettland, men fick veckan efter nöja sig med en 18:e-plats på långdistansen, vilket han inte var helt nöjd med. ”Loppet som jag tränat för hela året och så känns kroppen som ett blysänke andra halvan av banan… Helt OK tekniskt genomförande om man ska se något positivt”, skriver han på instagram. Regborn har också hunnit ta SM-silver i sprint (Josefin Tjernlund, Tisaren, var sexa, och sprang därtill slutsträckan i det Tisarenlag som blev femma i sprintstafetten).

** OK Tisarens Simone Niggli, världens bästa orienterare genom tiderna men numera 40 år och ”motionär” vann O-ringens elitklass med 6,5 minuters marginal. Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund blev sexa och sjua. Filip Dahlgren gjorde sitt starkaste resultat på flera år med en femteplats totalt. Martin Regborn gjorde ett gästspel på sprintetappen och tog en andraplats.

Trevlig vecka i Örnsköldsvik som resulterade i en 5:e plats på O-ringen! Det var inte igår! Någon slags comeback även om det är en bra bit kvar till den nivån jag vill vara på. Trött blev jag i alla fall! Fick damma av sprintlinnet också! Förutom generalrepetitionen på Skärgårdssprinten veckan före så var senast det begav sig i Borås 2015. Man blir bra på det man tränar osv. Veckan innehöll även mental träning i form av minigolf där jag blev utpsykad och utklassad. Det hela avslutades med en punktering och ett 5h ofrivilligt stopp i Sundsvall på hemvägen. Foto: 2. Sven Alexandersson 3. Stefan Månsson #hagabygoiforebro #hagabygoif #kilsbergspower #likegrizzly #bambambam #somettjävlamotionär #oringen2018 #minigolf #bangolf #besserwisser #htfu

A post shared by Filip Dahlgren (@filipda88) on

** Matthias Wengelin tog en sjundeplats i sin gamla paraddisciplin sprint på EM i Österrike, och följde upp med en 37:e-plats (när EM gick vidare i Glasgow) efter att ha fått starta längst bak i klungan i OS-disciplinen crosscountry.  I Cykelvasan krigade mountainbikecyklisten från Örebro hem en femteplats.

** Jacob Ahlsson har tagit sitt livs hittills fetaste placering med en tredjeplats i ett kermesselopp i Belgien, och det efter att ha blivit åtta och tia i tävlingarna dagarna före. Lillebror Jonathan tog SM-silver (i P16-klassen) på linje och SM-brons i tempo.

** Johan Eriksson, 49, från Kopparberg blev elva i Ultravasan och satte snabbaste totaltiden genom tiderna i Vasaloppstrippeln, det skrev jag en artikel om (på semestern) i måndags. KFUM Örebros Linus Rosdal blev tvåa i Ultravasan 45, loppet som Anfält vann i fjol, på den tredje snabbaste tiden i loppets historia (bara bakom segraren David Nilsson och Anfälts segertid från i fjol), före löpare som Elov Olsson.

** I långloppscupen har det dunkats av inte mindre än nio deltävlingar, varav tre DM. Liduina van Sitteren var mest framgångsrik med ett DM-guld (maraton) och två silver, mest notabelt kanske att hon senare samma dag som hon totalvann Viby marathon (snabbare än alla herrar) åkte till Rudskoga och vann Jordgubbslunkens sexkilometersklass också … Karin Forsberg har gjort comeback i löparspåren och sprang hem 10 000-metersguldet på finfina 38.33 medan Josefin Tjernlund tog guldet på halva distansen med 17.58. Rodney Hundermark (maraton), Andreas Ingberg (10 000 meter) och William Wickholm (5 000) tog gulden på herrsidan där det blev nio olika medaljörer. van Sitteren vann också Rallarrundan och Dalenrundan, medan Forsberg plockade förstaplatser i Lindesjönloppet och Fröviloppet. Josefin Gerdevåg, som tävlat rätt sparsamt, vann Semesterhalvmaran. På herrsidan fortsatte trenden med olika segrare: Per Arvidsson vann Rallarrundan, Heshlu Andemarim tog hem Lindesjönloppet, Adam Gillman var först i mål i Fröviloppet, Alexander Söderberg var snabbast i Semesterhalvmaran (men Andemariam fick toppoängen i cupen eftersom Söderberg springer för Stockholmsklubben Spårvägen) och Cimmie Wignell segrade i Dalenrundan (i Stripastafetten dominerade IF Start på både herr- och damsidan. Sammantaget gör det att van Sitteren har en rätt betryggande ledning i långloppscupens sammandrag, såvida inte Gerdevåg eller Forsberg börjar springa fler lopp i höst. Maria Eriksson är förvisso bara en poäng bakom i sammandraget, men har redan slagit i taget för hur många tävlingar som får räknas med van Sitteren har en kvar. På herrsidan leder Arvidsson med hela 20 poäng, men där är läget omvänt; den lednignen är inte alls säker eftersom få av löparna bakom ännu nåt upp i lika många tävlingar som honom. Om till exempel Andreas Ingberg, Jack Karlsson eller Andemariam, som båda varit snabbare än Arvidsson i år, springer fler tävlingar i höst kan de nå ifatt. Utanför cupen vann Kevin Henriksson och Anne Ellström Semestermilen medan Maja Blom och Johan Fagerberg tog hem Svartåloppet.

** Karin Forsberg (guld 5 000 och 10 000 meter i K35), Marie Dasler (guld 5 000 och 10 000 meter, K50), Maria Eriksson (guld 10 000 meter, silver 5 000 meter i K40) och Jan Myrtorp (brons 800 meter i M75) tog medaljer på veteran-SM, Wilhelm Bergentz (guld 3000 meter, silver 1 500 meter i P16), Noha Olsson (brons 1 500 meter i P16) och Henrik Franzén (brons 1 500 meter hinder i P15) gjorde detsamma i ungdoms-SM. Dasler tog dessutom SM-guld och Eriksson brons i sina åldersklasser i SM-milen, där även Susanne Malmqvist tog ett veteran-SM-guld, i K65.

** Rebecka Nylin, Johan Aronsson och lagen Josefine Wallenhammar/Eva Gustafsson (Hagaby) och Jakob Attås/Gustav Hindér blev distriktsmästare i sprintorientering i Nora. Maja Alm och Emil Svensk vann världsrankningstävlingen Örebro City Sprint där Filip Jacobsson (sjua) och Josefin Tjernlund (åtta) blev bästa länslöpare. Svenska landslaget med Lina Strand, Gustav Bergman, Jonas Leandersson och Karolin Ohlsson vann mixedsprintstafetten.

** I Milans poängtävlingar har Magnus Palm, Jakob Wallenhammar, Ludwig Ljungqvist, Filip Jacobsson (två tisdagar i rad) och nu senast i går kväll Oskar Eklöf, men Calle Olsson tog hem totalsegern (i huvudklassen var han den enda som sprang alla deltävlingarna, men det var inte avgörande eftersom bara de sex bästa resultaten räknas) med ynka 32 poäng (motsvarande 32 sekunder i någon av alla tävlingar) ned till tvåan Oskar Arlebo efter att ha tagit en andraplats, en sekund bakom Eklöf. Olsson var trea inför finalen, men tog sig alltså hela vägen upp till förstaplatsen. Evelina Ericsson blev bästa dam (det är mixedklass) med en 13:e-plats.

** Karl-Johan Danielsson och Annie Thorén vann Örebro triathlon, hemmalöparen Sara Jakobsson tog hem sprintklassen.

** Lagen Karin Strömdahl/Katrin Björklund, Christer Ericsson/William Blomström och Sandra Lundqvist/Fredrik Sundberg vann multisporttävlingen Örebroloppet, medan Per Eklöf blev först ut som segrare i den nya soloklassen (enda kvinnan som körde solo bröt).

** Stockholmaren Pär Bjelkmar krossade banrekorden varje dag under Bergslagsleden på fem dagar och satte ett totalt rekord med runt sex timmar.

** Själv har jag sprungit Niesen treppen lauf, Gallaberget trailrun, Jordgubbslunken, Hyttloppet, Mörksuggenjakten trail, Mora trail, Lurs backyard ultra, Skövde ultrafestival backyard ultra, Kloten–Nyberget och Ultravasan under den här tolvveckorssemestern (plus att jag hojat Cykelvasan). I juli blev det faktiskt över 31 tävlingsmil i löparskorna …

Regborns VM-guld kommer – men det dröjer lite till …

Det skulle ju ha passat Martin Regborn som hand i handsken, det gröna helvetet under orienterings-VM:s långdistans i de ogästvänliga, sydestniska skogarna. Och visst, en topp tio-placering i en VM-debut i långdistans är ett prima toppresultat (av löparna på topp tolv var Regborn en av endast två ”nykomlingar”, övriga hade rutin från just långdistansen på tidigare VM [och alla andra på topp tolv hade tidigare sprungit skogsdistans på VM]), men när jag pratade med honom mindre än en timme efter målgång kunde jag inte undgå att höra ett stänk av besvikelse i rösten. Den här vårformen har ju lovat ännu mer. Segrarna i långdistans-VM-testet i Huskvarna, i medeldistans-VM-testet i Estland, på Tiomilas förstasträcka och framför allt den medeldistansen i världscuppremiären i Finland har, tillsammans med övriga toppresultat som tagit honom till ledning i sammanlagda världscupen, gjort att åtminstone min känsla varit att Regborn skulle kunna drämma till med en medalj i sin skogsdebut på VM. Nu blev han i stället tredje svensk, och förlorade till på köpet kanske också sin plats i svenska stafettlaget på lördag.
Som tur är för orienterarna går det inte, som i många OS-grenar, fyra år mellan urladdningarna: Även om Regborn inte får springa mer i VM så väntar world games i Polen redan om ett par veckor, och nästa år är det både VM och EM … Och Regborn är alltjämt bara 25 år gammal: Vill och orkar han har han minst tio år kvar på toppen. Som jag skrev redan efter sjundeplatsen på VM i Strömstad i fjol: En dag kommer Regborn ta VM-guld.
Om dagens lopp kan ni läsa en torr, öppen text här – och en pluslåst intervju här.

Hemma i Oskarsvik, mellan Nora och Lindesberg, gjorde Hagabys andre orienterare med långdistans-VM-meriter (tia 2014) säsongens första start i Milans poängtävling. Dahlgren vann 1.39 före Tisarens Erik Lindgren och 3.20 före klubbkompisen Jakob Wallenhammar, medan totalledaren Simon Hedlund fick nöja sig med en femteplats, över sju minuter bakom Dahlgren. Tisarens Ellinor Eriksson var bästa dam på 13:e plats, men Hagabys Elin Winblad (knappt tre minuter bakom) är alltjämt klart bästa dam i sammandraget med en fjärdeplats.

För övrigt får jag erkänna att det var en stor skandal att jag helt missade att Silverleden på en dag arrangerades i lördags, denna fina, 64 kilometer långa trailtävling som jag tyvärr aldrig haft chansen att springa. 47-åriga Karlstadslöparen Mia Gyllenberg tog fjärde segern på fem försök (i fjol var hon tvåa bakom Patrizia Strandman) efter att ha gått ifrån med 7,5 minuter redan till Käxtjärnen efter sju kilometer och halvvägs, i Silvergruvan, haft ledningen med över 28 minuters marginal. I mål hade marginalen dock krympt till 15.25 före Karlstadslöparen Linda Bengtsson. Bästa länslöparna delade 13:e-platsen, Anna Karin Frih och Linda Harradine 2,5 timmar bakom Gyllenberg (som tog mållinjen på 7.20.09 och bara hade tre av 130 startande herrar före sig).
I herrklassen öppnade Johan Röjler konservativt och var 31:a efter sju kilometer och 23:a efter 13,5, men klättrade successivt och var sjua halvvägs, femma efter 57 kilometer och i mål till slut hela vägen uppe på pallen, som trea (Röjler var vid ett läge 32 minuter bakom Erik Högkvist, men i mål bara 6,5 minuter efter Örebro AIK-klubbkompisen på andraplatsen). Åt segrande göteborgaren Patrik Lindegårdh fanns dock inget att göra. Han korsade mållinjen 55 minuter före Högkvist, på 6.15.48 (vilket ändå var över timmen från André Rangelinds galna banrekord på 5.13.09 från 2015).

Mer överblivet från helgen:
** I 80 kilometer långa norska rullskidsloppet Olaf Skoglunds minnelöp Karlslunds Maria Gräfnings på tredje plats, bara minuten bakom en viss Justyna Kowalczyk efter nästan fyra timmars stakande, och i herrklassen blev Kopparbergsbördige Bob Impola 26:a, drygt 40 minuter bakom segrande Morten Eide Pedersen (sex minuter bakom Gräfnings).
** I Inge Bråten memorial, rullskidssprinttävlingen i Sunne som lockar stora delar av (framför allt den svenska och norska delen av) världseliten, tog sig Vedevågs Filip Danielsson, som precis som Bob Impola numera representerar Torsbyklubben SK Bore, till kvartsfinal.

Och på tal om rullskidor: När första distansen avgjordes på SM-veckan idag slutade Danielsson på 19:e plats, 1,5 minuter bakom segrande Karl-Johan Westberg och bäst av de som inte orkade gå med i 15-mannaklungan som gjorde upp om fjärdeplatsen över 20 kilometer i fristil.

Äntligen bekräftat: Konditionsbloggaren har fått plats i världens längsta trapplopp

Släng dig i väggen, Kvarntorpshögen. I dag blev det äntligen bekräftat, svart på vitt, att jag fått en av endast 222 platser i Niesenlauf nästa år. Tävlingen går helt enkelt rakt uppför världens längsta trappa (enligt Guinness rekordbok; kolla in lite fina bilder från årets lopp här) upp på berget Niesen fyra mil utanför Schweiz huvudstad Bern. Vi snackar start 693 meter över havet, mål 2 362 meter ovanför och däremellan 1 669 höjdmeter fördelat på 11 674 trappsteg (det motsvarar 16,7 Kvartorpshögar i höjd, och 27,3 Kvarntorpstrappor räknat till antalet steg [på Kvarntorpshögen är det ju inte trappa hela vägen upp, och stegen i Schweiz är förmodligen något lägre]). Trappan i Schweiz, som är byggd för att serva en bergsjärnväg) är inte öppen för allmänheten mer än just under det här loppet, en dag per år, och den exklusiviteten (plus att det är världens längsta trappa, bara en sådan sak!) gör det förstås lite extra kul att ha fått en plats.
Loppet, som har intervallstart med tre löpare var 20:e sekund, startar 7.30 den 2 juni nästa år och nilar man ändå ned till Schweiz i början av juni så vill man förstås fylla på med ytterligare något lopp helgen därpå. Kanske Livigno skyrace kan passa i tid (de har inte släppt sitt datum för 2018 än). Har ni något tips på något annat lopp (gärna, men inte nödvändigtvis, i Italien) runt de där dagarna får ni gärna dra ett mail på [email protected]!
Datumet gör dock att det känns lite tveksamt att gå för fullt i Örebro backyard ultra som förmodligen kommer arrangeras kristihimmelsfärdshelgen nästa år, med start den 10 maj. Kanske blir det ändå några varv, säg åtta för att få minnespriset. Vi får väl se!
För övrigt publicerades i dag resultatlistan från Hyttloppet i går (jag gottar mig åt min andraplats och noterar att Ida Lilja till slut bara var 0,2 sekunder före Maria Eriksson i damklassen; galet jämnt!).

Startlistan till morgondagens långdistans i orienterings-VM är jag förstås också skyldig er. Som den världscupledare han är går Martin Regborn ut som 74:e och sista man vid 14.09, svensk tid, fyra respektive åtta minuter efter schweiziska duon Daniel Hubmann och Matthias Kyburz som är trea respektive tvåa i sammanlagda världscupen. ”Så himla häftigt att få möjligheten att springa långdistans på VM. Bara att ta chansen!”, skriver Regborn i sitt sista Instagraminlägg inför tävlingen. Just så! Sändningen i TV12 startar redan 12.00.

23 sekunder kvar till VM-guldet (”grymt nöjd”) – och här är senaste distriktsmästarna

I går gjorde Martin Regborn sin fjärde raka VM-final i sprint, och avståndet har krympt successivt: 49 sekunder från guldet 2014, 50 2015, 28 2016 och nu 23 sekunder från förstaplatsen. Till medaljplats: 45, 46, 19 respektive nu 18 sekunder. Regborn gjorde ett, som det verkar av tiderna, jämnt lopp och tappade egentligen bara tid att tala om till fösta kontrollen (sju sekunder) och mellan fjärde och femte (14 sekunder), om man kollar in tiderna. Regborns sjundeplats var hans fjärde raka topp åtta-placering i världscupen så här långt, och han behåller därmed sin ledning i sammandraget inför tisdagens långdistans (hans första skogsdistans i ett världsmästerskap; och ni vet väl hur det slutade första och hittills enda gången han fått springa individuell skogsdistans på EM?). Den tävlingen kommer bli otroligt spännande att följa.

I går avgjordes också Viby marathon, med distriktsmästerskap över maratondistans för både seniorer och veteraner, men tyvärr med ett rätt ourvattnat startfält vid sidan om superstjärnan Lee Grantham, som i solen och på den relativt tuffa banan runt Vibysjön fick britten dock bekänna färg (eller om han höll igen) och nöjde sig med att sänka Erik Anfälts banrekord med 1,5 minuter, till 2.33.14, vilket räckte till seger med lite drygt 20 minuters marginal. Ingen av de fyra första löparna representerade dock länsklubbar, vilket gjorde att Patrik Nilvér (en 34-åring från Örebro som springer för LK Gränslöst) tog DM-guldet på 3.16.20, 1.20 före Örebro AIK:s Ronny Collin (DM-guld i M45). Hemmalöparen Magnus Liljerås tog tredjeplatsen.
På damsidan kom bara tre löpare till start i tävlingsklass, och där räckte 4.05.49 (Kertin Liljerås, en 50-åring från Kumla som springer för Östansjö) till guldet, 4.24.53 (Pansy Ståhl) till silvret och 4.29.16 (Elin Larsson) till brons. De tre tävlade i varsin veteranklass och fick därför med sig guld i K50, K35 respektive K45 vid sidan om sina medaljer i veteranklassen. Totalt kom 54 löpare till start och 50 i mål, och bland dem fanns Stig Söderström, Kvarnsveden, som tuffar på mot 900 maratonlopp i karriären.
Eftersom ingen av medaljörerna har något med toppstriden i långloppscupen att göra påverkar de högre DM-poängen bara sammandraget marginellt (i huvudklasserna, alltså; i veteranklasserna händer det mer saker).

Själv har jag hunnit med att springa korta motionsklasser i både Jordgubbslunken och Hyttloppet i helgen. I Rudskoga joggade jag runt sexkilometersbanan med sjuåringen, medan jag i Granbergsdal tömde allt som fanns i benen i mitt första hårda pass sedan Örebro backyard ultra, och där slutade jag tvåa på cirka 18.24 över fyra kilometer stig och grusväg (och lite asfalt på slutet) med 58 rätt sugande höjdmeter på stigar och i elljusspår. Inte mycket att skryta med tidsmässigt, men jag tömde mig i varje fall totalt (snittade 180 i puls och nådde 189 som max, trots att jag vid laboratorietesterna i vintras inte lyckades pressa mig till mer än 186 i maxpulstestet, men nu var det ju också varmare …). Det har ännu inte kommit någon resultatlista från Hyttloppet, så jag har inga tider, men hemmalöparen Fredrik Skogman (”hemma” som i att han är från Karlskoga, han tävlar inte för Granbergsdal) vann tävlingen (över 8,9 kilometer) före Fredrik Rådström (som också bor i Karlskoga, men tävlar för Hällefors) och med örebroaren Johan Ingjald, IF Start, på tredjeplatsen. Kumlas rutinerade Åsa Höög vann damklassen med tämligen god marginal, medan Örebro AIK:s Ida Lilja spurtslog Starts Maria Eriksson med en halv sekund i kampen om andraplatsen).
Att Startduon Ingjald och Eriksson båda blev trea på söndagen var en bedrift i sig eftersom de mindre än 20 timmar tidigare vann Jordgubbslunkens tävlingsklass över elva kilometer på 41.12 respektive 48.41. Det var Ingjalds första seger på en tävling längre än fem kilometer, sa han, och han slog faktiskt Peter Nilsson, Hässelbylöparen på andraplatsen, med nästan en halv minuts marginal. Urstarkt!

Glada segerduon Maria Eriksson och Johan Ingjald efter Jordgubbslunken. Foto: Jonas Brännmyr

Alla resultat från Världsungdomsspelen hittar ni här. Jag har inte hittat något länsresultat som sticker ut sådär våldsamt mycket (enda startande länslöpare i seniorklass var Lisa Bergdahl som gjorde 4.42,83 på 1 500 meter).

OK Tisarens landslagslöpare Andrea Svensson var ettatvåatvåa på de tre etapperna av Eskilstuna weekend, och Viktor Larsson avslutade helgen med en andraplats i söndagens långdistans. Och Svenssons klubbkompis Lovisa Persson var ettatvåaetta i 3+3 i Sälen, där Johan Aronsson slog till med en andraplats sista dagen.

Vem som var snabbast i tolfte upplagan av Örebro parkrun är lite oklart. Snabbaste löparen saknade nämligen streckkod (man måste skriva ut en sådan  på förhand för att bli registrerad, även om loppet är helt gratis) och därför är det bara tomt på förstaplatsen i resultatlistan. Hogne Sataoen tog hur som helst andraplatsen på 20.19, och Louise Furåker var snabbaste dam på 24.39.

I Ränneslättsturen, fjärde deltävlingen av nio i långloppscupen i mountainbike som avgjordes i dag, kom varken Matthias Wengelin eller Marcus Jansson till start, och Fredrik Berg bröt (Axel Lindh var inte ens anmäld efter sitt sjukdomsstrul). Bästa länsåkare blev istället John Lindbom som tog hem segern i H30-klassen och var elva totalt bara sex minuter bakom segrarna över 78 kilometer (!), och Alexander Ehrlin tog andraplatsen i juniorklassen och en 26:e-plats totalt.

Morgan Pätsi strök sig från Vansbro triathlon, SM i medeldistans, men det blev ändå en topp tio-placering till Örebro genom ÖAIK:s Ida Larsson, som tog niondeplatsen i damklassen på 5.07.15. Åsa Lundström och Sebastian Norberg tog gulden på 4.22.21 respektive 4.02.18.

Helgens höjdare – så följer du Regborn i VM-finalen

1. Martin Regborns VM-final
För fjärde året i rad är Martin Regborn i final i sprinten i orienterings-VM – men för första gången någonsin tillhör han de yppersta medaljfavoriterna ihop med gubbar som Matthias Kyburz och Yannick Michiels, och svenska lagkompisarna Jonas Leandersson, Jerker Lysell och Emil Svensk. Att Regborn strulade lite i inledningen på dagens kval (läs mer om det här) behöver inte alls vara dumt inför finalen (nu när han ändå tog sig dit med 20 sekunders marginal): Nu lär huvudet definitivt sitta på plats inför finalen. Finalen sänds på Cmore, och livetajmingen går att följa här. På söndag är det en mixedsprintstafett, men den kommer Regborn inte att springa eftersom han vill koncentrera sig på tisdagens långdistans. Läs mer om det och annat i min längre text med Regborn och förbundskapten Håkan Carlsson, inför mästerskapet, här (pluslåst).

2. Viby marathon
Jag skrev ju en hel del inför Viby marathon redan i onsdags, och eftersom startlistan inte uppdaterats sedan dess finns väl inte så mycket att tillägga mer än att hoppas att många efteranmäler sig. Under helgen avgörs också Jordgubbslunken i Rudskoga (några kilometer på fel sida länsgränsen mot Värmland) och Hyttloppet i Granbergsdal, strax norr om Karlskoga. I fjol vann brittiske orienteraren Hector Haines båda loppen. På lördagen är det förstås också dags för tolfte upplagan av Örebro parkrun. Och snackar vi banlöpning så är det Världsungdomsspelen på Ullevi i Göteborg i helgen med bland andra Lisa Bergdahl på nygamla distansen 1 500 meter (hon har ju klarat kvalgränsen till U22-VM på 10 000 och sprang 5 000 på personliga rekordet 17.05,18 i Sollentuna GP i onsdags), Lisa Brorson på 1 500 meter (F19), Jonatan Gustafsson, William Wickholm och Jack Karlsson på 800 och 1 500 meter (P19), Alexander Larsson på 800 och 1 5000 meter och  Melker Forsberg 2 000 meter hinder (P17) och Klara Frih på 800 meter och Wilhelm Bergentz på 800 och 1 500 hinder (F15 respektive P15).

3. SM i medeldistans-triathlon
Årets andra SM i triathlon, det över medeldistans, avgörs i samband med Vansbro triathlon, och på startlinjen i förutom stjärnor som Lisa Nordén och Emma Igelström också en handfull örebroare med VM-triathleten Morgan Pätsi i spetsen.

Bubblare: I Eksjö avgörs säsongens fjärde, av totalt nio, deltävlingar i långloppscupen i mountainbike, Ränneslättsturen, med bland andra Matthias Wengelin, Fredrik Berg och Marcus Jansson på startlinjen. Och så är det tredagarsorientering i Eskilstuna.

Fahlin avstår girot – och här är senaste nytt inför Regborns VM-start

Först och främst hoppas jag att ingen orienteringsintresserade missade mitt pluslåsta förhandsknäck inför orienterings-VM med Martin Regborn och Håkan Carlsson (det går att läsa här). Startlistorna till första VM-distansen, fredagens sprintkval, finns för övrigt ute här (och eftersom det främst är den här distansen Lilian Forsgren är reserv till kan vi nu med största säkerhet slå fast att det inte blir någon insats för Hallsbergslöparen i årets VM, men osvuret är förstås bäst), och där kan man läsa att Regborn startar som 26:e man i det tredje kvalheatet, varifrån 15 av 38 löpare avancerar till lördagens final. Regborn startar 14.39.30 estnisk tid, vilket blir 13.39.30 svensk tid.

Veckans stora begivenhet vid sidan om VM skulle ha varit damernas Giro d’Italia, men Emilia Fahlin har valt att stryka sig från etapploppet, precis som hon gjorde från förra veckans SM-tävlingar i Småland. I stället har hon åkt på höghöjdsläger i Livigno, Italien, för att ladda om inför den avslutande delen av säsongen som innehåller alltifrån EM (i Danmark) och Vårgårda GP till Tour of Norway och VM (som också körs i Norge).

🙏

A post shared by Emilia Fahlin (@emiliafahlin) on

Efter femteplatsen första dagen på Idre 3-dagars sprang Tisarens Daniel Attås in massor av tid på täten på den andra etappen i går (han slog bland annat ex-världsmästaren Fredrik Bakkman med fyra minuter och höll sig före en sån som Roman Ryapolov), vilket gjorde att han gick ut som trea, bara 21 sekunder på dagens jaktstart. Men där visade Bakkman gammal god klass och gick tillsammans med landslagskompisen Rassmus Andersson ifrån allt och alla och gjorde sedan upp om segern i en spurt (Bakkman två sekunder före Andersson) nästan åtta minuter innan Attås, som behöll tredjeplatsen, nådde mållinjen.
På damsidan blev det ju bara två etapper sedan den första ströks efter arrangörsstrul, och där sprang Ellinor Eriksson upp sig från tolfte till sjunde plats i jaktstarten efter att ha haft femte bästa löptid i dag. Milans Saga Sander vann två etapper och totalen i D20-klassen.

På hemmaplan tog Simon Hedlund 5 000 sköna poäng och därmed totalledningen (eftersom Regborn bara hunnit kuta fem, inte sex, deltävlingar än) i Milans poängtävling när den sjunde etappen avgjordes strax norr om Kopparberg i tisdags. Startfältet var rejält decimerat (på grund av sommaren, geografin och konkurrerande tävlingar), så Hedlund vann med nästan tolv minuters marginal före Lovisa Persson, Tisaren, och ytterligare sex före Frida Johansson, Djerf. Elin Vinblad, som inte sprang den här veckan, behåller dock positionen som överlägset bästa dam i sammandraget.

Regborn (och Forsgren!) i VM-truppen – och Dahlgrens smygcomeback

Martin Regborn såg ut att stå lite i bakgrunden på dagens presskonferens där den svenska VM-truppen i orientering presenterades (se bilden här), men med EM-bronset förra året och som världscupledare borde örebroaren vara ett householdname (hur säger man det på svenska; ”köksbordsnamn”?) i varenda idrottsintresserad familj vid det här laget. Hur som helst fick han som han vill: Regborn får springa långdistansen vid orienterings-VM i Estland om en knapp månad. Efter tre år och tre världsmästerskap där han ”bara” tävlat i individuell sprint är Hagabylöparen nu klar både för sprint och långdistans – och inte bara det. Med tanke på resultaten den här våren är han därtill en av de absoluta guldfavoriterna.
Målet för svenska truppen är sex medaljer varav tre guld i de nio grenar (fyra på damsidan, fyra på herrsidan, en mixed) som avgörs i VM.
– Många löpare har höjt sig ett snäpp och därmed kan vi också sikta ännu lite högre. För oss ligger allt fokus på prestation, men om allt går som vi hoppas kan vi nå medaljmålet. Just nu ser det väldigt bra ut, säger förbundskapten Håkan Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Stafett- och mixedsprintstafettlagen är ännu inte uttagna (förutom att Gustav Bergman är förhandsuttagen till stafetten och Helena Jansson till mixedsprintstafetten), så det kan bli fler distanser för Regborn på VM. Där ligger stafetten närmast till hands; dels prioriterade Regborn bort sprintstafetten vid världscuppremiären och dels ligger den fel i programmet för hans del mitt emellan lördagens sprint och tisdagens långdistans. Stafetten avgörs dock inte förrän fredagen efter långdistansen, och dit lär Regborn vara högaktuell.
En liten skräll i truppen var att Hallsbergsorienteraren Lilian Forsgren, mot sin egen tro på att det var kört, blivit uttagen i VM-truppen om än som reserv. Om någon av Tove Alexandersson, Karolin Ohlsson eller Lina Strand inte kan springa sprintkvalet den 30 juni så är Forsgren förstereserv (på samma sätt är Regborn förstereserv för Bergman, Albin Ridefelt och Johan Runesson på medeldistansen) och får kliva in. Forsgren är välbekant med uppgiften, redan vid VM i Schweiz 2012 var hon reserv i den svenska truppen (utan att få springa) och i Skottland för två år sedan var hon uttagen som mixedsprintstafettlöpare men reserv på övriga distanser, och då fick hon hoppa in på medeldistansen där hon sprang in på 22:a plats.

En annan tidigare VM-löpare från länet, den till Hagaby numera återbördade men svårt skadeförföljde Filip Dahlgren, smög under långhelgen igång säsongen uppe i Hälsingland. Efter att som lagledare, på grund av sjukdom i truppen, fått hoppa in och täckt upp på en sträcka under Tiomila i våras var det nu ”riktig” tävlingsdebut för året i de tre sista etapperna av fyradagarstävlingen Ösaträffen, och Dahlgren verkar ha dragit på rätt ordentligt. I söndagens medeldistans, med 69 startande, var han enbart slagen av VM-uttagne Ridefeldt, i måndagens medeldistans var han trea och i tisdagens medeldistans fyra. Av Dahlgrens instagram att döma verkar formbeskedet duga för start i Jukolakavlen, världens största orienteringsstafett, nästa helg:

I kväll var det också säsongens andra deltävling i rullskidscupen Moto eagle tour, och liksom i den första och i de flesta av förra årets tävlingar hette segrarna Olivia Hansson och Robert Brundin. Brundin vann den här gången med exakt en minuts marginal till tvåan Daniel Olsson, Hansson var återigen ensam dam till start men slog 13 av 19 herrar.

I morgon kväll är tanken att jag, och förhoppningsvis många med mig, ska springa Gallaberget trailrun utanför Laxå.

Regborn uttagen till världscuppremiären – och sedan sprang han hem Milans … (och Ekström till A-landslagets träningsgrupp)

Tidigare i dag kom det mycket väntade beskedet att Martin Regborn är en av de första uttagna till världscuppremiären tillika minitouren i Estland i maj (däremot, och ungefär lika väntat, fanns ingen av Tisarens starka damer med bland de förhandsuttagna, de får fortsätta visa resultat för att få chansen). Inte bara baseras ju uttagningen delvis på resultat från förra året (där få kan matcha Regborn med tre topp fyra-placeringar på EM och en sjundeplats i det enda lopp han blev uttagen till på VM, plus sex topp tio-placeringar på sju lopp i världscupen vilket gav en åttondeplats i sammandraget), utan han slog ju dessutom till med en seger i den första och hittills enda uttagningstävlingen (de två följande avgörs om drygt två veckor). Lite senare på kvällen ”joggade” (enligt egen utsago i ”behaglig fart, cirka 80–85 procent”) Regborn hem den tredje deltävlingen i Milans poängtävlingsserie. Regborn tog sin andra seger för året med nästan 7,5 minuters marginal till tvåan Simon Hedlund, och trean Jakob Wallenhammar var den ende löparen i övrigt som klämde sig inom inom elva minuters marginal över sju kilometers orientering (han drygar därmed förstås ut ledningen i sammandraget rejält, även om det inte uppdaterats än). Regborns klubbkompis Elin Winblad (som också redan toppade i sammandraget) var åter bästa dam, också drygt sju minuter före tvåan, Evelina Ericsson från Söders-Tyresö. Att döma av uppdateringarna i sociala medier var Regborn också nöjd med själva orienteringen:

Desto tråkigare besked från Per Sjögren (mannen som är konditionsidrottens svar på en schweizisk armékniv; möjligen inte ifråga om att kunna vika ihop sig själv men vad gäller mångsidighet) som ju bestämt sig för att skippa Örebro actionrun, där han är regerande mästare, för att springa Tiomila med sitt KFUM Örebro på lördag (där han gjorde en bejublad insats på den prestigefyllda förstasträckan i fjol, bara 1.12 bakom täten). Sjögren berättar nämligen på twitter att han trampade snett på Milans tiomilaträning (som avgjordes i samband med poängtävlingen och där Tisarens Daniel Attås, som efter mitt bloggomnämnande av honom i söndags berättade för mig att han stod över elitseriedeltävlingen i Huskvarna på grund av sviterna efter att ha varit banläggare i natt-SM och därmed uppe hela natten mellan fredag och lördag, var snabbast) i kväll och tvingades bryta, och att det därför är oklart om han alls kan springa i helgen:

Dagens stora nyhet var ju annars att Klockhammarsonen Axel Ekström, som ju fick ett magiskt genombrott i senioreliten i november–december–januari, flyttas upp i längdlandslagets högsta träningsgrupp inför den stundande OS-säsongen. Tio man ingår i gruppen, och om man räknar bort gamla rävar med comebackmöjligheter och möjliga genombrottsmän som lämnats utanför slåss alltså Ekström om i praktiken en plats i distanslaget till Pyongyang bakom givna kvartetten Marcus Hellner, Calle Halfvarsson, Jens Burman och Daniel Richardsson (om han hittar tillbaka) om en plats med Viktor Thorn (som liksom Ekström tog sina första världscuppoäng i vinter, men som Ekström hade bakom sig i Tour de ski-totalen och på alla distansloppen i U23-VM), om man räknar med att Emil Jönsson, Teodor Peterson, Oskar Svensson och Karl-Johan Westberg främst konkurrerar om sprintplatserna. Det kan med andra ord bli en riktigt spännande vinter … För Ekström är, tillsammans med Westberg, för övrigt de enda av de åtta åkarna i vinters ”utvecklingslandslag” som nu får ta klivet upp i ”träningsgrupp ett” (övriga var redan i högsta gruppen; och man kan notera att det ändras lite i benämningar och upplägg inför den nya säsongen).
Spännande blir för övrigt att se vad skidförbundet menar med den avslutande meningen i sitt pressmeddelande: ”För att ytterligare bemöta generationsväxlingen och få ett mer långsiktigt arbete med att etablera nya talanger kommer inom kort ytterligare en nyhet att presenteras vad gäller laguppsättningarna.”

Bekräftat: Wiker gör comebacken i Finnkampen

Fem år efter debuten i Finnkampen (som genererade den här roliga artikeln) är Louise Wiker, den Hälleforsbördiga friidrotts-VM-löparen, tillbaka i tävlingen. Hon har ju hållit klar finnkampsklass ganska många av de här fyra raka kamperna hon missat, som 2013 då hon fick springa lag-EM men sedan petades från Finnkampen på grund av att hon var förkyld när SM avgjordes, och i fjol då hon sprang VM men inte hann med så många millopp och valdes bort (trots att hon dagen före beskedet skulle komma vädjade i NA: ”Jag tycker de ska ge mig chansen. Skriv det”).
Förra gången slutade Wiker fyra på 10 000 meter, på 34.26,47, i ett rätt taktiskt lopp där Isabellah Andersson drog ned tempot och försökte hjälpa sina svenska medtävlanden. Den här gången saknas den svenska fixstjärnan, och bara en av de fem bästa på svenska årsbästalistan (Wiker är sexa på 34.56,95 från SM-silverloppet i fredags) har tackat ja, SM-segraren Malin Liljestedt, Spårvägen. Den tredje svenska platsen bakom Wiker och Liljestedt är vakantsatt, och lär fyllas av någon av löparna från 5 000 meter (knappast Meraf Bahta, kan man tänka, utan snarare Örgrytes Maria Larsson eller troligast Spårvägens Cecilia Norrbom som är tvåa på svenska årsbästalistan).
Finland ställer upp med Camilla Richardsson och Laura Manninen som båda gjort tider runt 33.40 i år, och Janica Mäkelä som har 36.33 som årsbästa och som lär bli den svenskorna får inrikta sig på att besegra om de andra två finskorna drar upp tempot.

Missa förresten inte att Martin Regborn nu samlat tankarna efter sjundeplatsen i orienterings-VM i ett intressant blogginlägg som avslutas med slutsatsen: ”Med ett års till bra träning kan det mycket väl räcka hela vägen i Estland.”
Och så kan jag som vanligt rekommendera Linda Meijers blogg från helgens deltävling i Västgötacupen i mountainbike, där hon trots en tung tävling vann D30-klassen.

Varför inte en vertikal (nästan-)kilometer på lördag?

Befinner mig ju i Slovakien just nu och bevakar Örebro Hockeys träningsläger. Och hör och häpna: På en av alla dessa reklamtavlor som står utmed snart sagt varje väg- och gatstump i den här delen av Europa fick jag syn på reklam för ett bergslopp som avgörs bara 15 kilometer bort på lördag förmiddag (när jag råkar ha en stund över, de här lägren är annars väldigt intensiva arbetsmässigt, eftersom Örebro spelar kvällsmatcher både fredag och lördag).
Det handlar om Horsky Kros Gerlach, ett motbakkelöp (som norrmännen skulle ha sagt) som nästan bjuder på en vertikal kilometer. 879 höjdmeter på 8,4 kilometers löpning, med start i Gerlachov och mål uppe vid Sliezky dom, och med ett banrekord på 40.34 satt av OS-löparen (5 000 meter i Atlanta 1996) Miroslav Vanko 2001 (loppet har arrangerats årligen sedan 1994 och är, som jag förstått det, en deltävling i en bergslöparserie här i Slovakien).
Jag är inte alls i form för den här typen av lopp, och är det verkligen vettigt att ge sig på det bara en vecka före Bergslagsleden ultra, årets andra stora mållopp? Jag vet inte, men kanske som en sista genomkörare? Känner jag mig själv rätt kommer jag i varje fall få väldigt svårt att motstå utmaningen. Fortsättningen följer.

För övrigt glömde jag ju att notera den ”lilla” detaljen att Tisarens schweiziske superstjärna Matthias Kyburz tog karriärens fjärde VM-guld, hans första individuella sedan 2012, och sin andra VM-medalj på tre dagar när medeldistansen avgjordes i skogarna utanför Strömstad i går. Hade liksom lagt ned bevakningen av mästerskapet när Martin Regborn hade tävlat klart. Men nu vet ni i alla fall.