Hassan, Ingjald och Eriksson vann Höstloppet – men nästa helg får Starttrion stenhård konkurrens

IF Start-duon Mohamed Hassan och Johan Ingjald sprang tillsammans i Höstloppet i Vretstorp i dag, och eftersom jag själv var trea i mål – nästan sex minuter bakom – kan jag inte ge någon ögonvittnesskildring för om de gjorde upp om segern, men jag tror att de valde att dela på den. Hur som helst är Hassan före Ingjald i resultatlistan, men båda på 51.54 över 13,3 kilometer med runt 150 höjdmeter (jag kutade det mycket trevliga loppet på 57.37).
Maria Eriksson, även hon från IF Start, var fyra i mål, bästa dam på 59.36 – och Örebro AIK:s Therese Fjordäng såg oberörd ut när hon kom i mål 37 sekunder senare med en hund i koppel. Anna Karlsson, Östansjö, trea.
Loppet lockade dubbelt så många löpare som i fjol – 20 nu mot tio då – och därtill sex gångare.

Bara timmar efter att Höstloppet var i mål (och därmed bara några få utomhustävlingar återstår under 2018) stängde anmälan till säsongens första inomhustävling i Tybblelundshallen: Glanshammars IF:s Vinterspelen. Seniorerna springer 3 000 meter, och Starttrion Hassan, Ingjald och Eriksson är anmälda dit också. På damsidan är bara två löpare klara (de får dock sällskap av tre F17-löpare, bland annat Åsbros Klara Frih), men på herrsidan ser det ut att bli riktigt bra klass med Thorens superspännande 02:or Wilhelm Bergentz och Noha Olsson, Starts Cimmie Wignell (hinderbanespecialisten som gjort 16.29 på 5 000 meter och 35.09 på landsvägsmilen i år), och Örebro AIK:s Jakob Nilsson som vann långloppscupen 2016. De yngre ungdomarna kutar 800 meter, och där kommer bland andra Starts Hugo Örn (P15) till start.

För övrigt blev det inget pris som Årets mountainbikeorienterare för Marcus Jansson trots att han var nominerad som två av tre kandidater (ensam och i ett stafettlag) till priset på orienteringsgalan på fredagen. I stället tog Nadia Larsson hem titeln, medan Tove Alexandersson blev Årets orienterare för sjätte gången. Totalt delades 30 priser och stipendier ut på galan, men inte ett enda gick till någon länsorienterare, vilket väl säger en del om vilket mellanår det blev.
Jansson avslutade för övrigt sin tävlingssäsong med en start i svenska cupen i cykelcross på söndagen, där han blev elva i deltävlingen i Jönköping, drygt 5,5 minuter bakom segrand David Eriksson, Art-V CC.

Marcus Jansson konkurrerar med sig själv om utmärkelse – och nya trailsprinten ställs in

Det är – hör och häpna – inte bara Emilia Fahlin som kan få utmärkelser den här hösten. Även länets mountainbikeorienterare har ju riktigt starka säsonger bakom sig, och när det är dags för svenska orienteringsgalan nästa lördag, den 10 november, kan såväl Marcus Jansson som Viktor Larsson prisas. Problemet är att mtbo-utövarna bara har en utmärkelse att konkurrera om, Årets mountainbikeorienterare, medan orienterarna till fots gör upp i sju olika klasser. Nåväl, det här har fått till följd att Garphytte-Jansson, som dominerat svensk mountainbikeorientering på herrsidan de senaste åren, konkurrerar med sig själv: Han är dels nominerade för sjätteplatsen individuellt, i långdistansen, på EM och dels för stafett-silvret i samma lag, där örebroaren Viktor Larsson, som tävlar för Hagaby, körde sistasträckan. Andraplatsen gav Sveriges första herrmedalj någonsin vid ett internationellt mästerskap, så den lär förstås ligga bra till som segerkandidat på galan även om Nadia Larssons sjätteplats i VM och världscupseger också är en stark utmanare.
I den vanliga orienteringens sju kategorier har ingen länslöpare lyckats smyga sig in, 2018 var det ju mycket stolpe ut för länsorienterarna i allmänhet och för världsstjärnan Martin Regborn i synnerhet.
Nytt för i år att är den orienteringstokiga allmänheten bara har halva makten när vinnarna ska röstas fram, den andra halvan av röstetyngden sitter en hemlig (vad hände med transparensen?) jury på.

I dag kom det tråkiga beskedet att Sörbybacken trail-sprinten, som också skulle ha ägt rum den 10 november, ställs in på grund av för få anmälda deltagare. Det var ju tänkt att bli en tävling med prolog och utslagningsdel på en 300 meter lång och mycket kuperad bana i Sörbybacken. Arrangören meddelar beslutat på facebook, men skriver också att de ”tar nya tag till våren och kör ett nytt försök då”.

Markus Johansson utslagen av Northug i seniordebuten (men fel Northug …)

Zinkgruvans sprintraket Markus Johansson gjorde seniorpremiär och tog en topp tio-placering direkt. I fristilssprinten som på söndagen avslutade Bruksvallspremiären tog Johansson en 13:e-plats i kvalet, och slog sedan ut en lucky loser-plats som fyra i den sista, överlägset snabbaste, kvartsfinalen (hans åktid som fyra var snabbare än vinnartiderna i samtliga fyra andra kvartsfinaler) innan det tog stopp i semifinalen (som det ofta gör när man får åka i kvartsfinal fem och sedan gå på direkt i första semifinalen, återhämtningen blir väldigt mycket kortare än för de som kört i tidigare kvartsfinaler). Men det var heller inget dussinmotstånd som Johanson ställdes mot. Han var femma i mål i semifinalen (vilket gav honom en tiondeplats totalt i tävlingen), bakom bland annat tre norrmän där Petter Northugs lillebor Even var den allra mest namnkunniga. Even som dessförinnan hade hunnit slå ut Vedevågssonen Filip Danielsson i sin kvartsfinal – Danielsson som var klart bästa länsåkare i lördagens distanslopp över 15 kilometer i fri stil med en sjundeplats totalt, som tredje bästa svensk bakom Åsarnas Simon Lageson och Anton Lindblad (1.25 bakom segrande Chris Andre Jespersen men bara 32 sekunder från pallen). Ingen av de övriga länsåkarna tog topp 50-placeringar där. I sprinten placerades Danielsson som 17:e åkare i resultatlistan, Garphyttans Marcus Lennartsson, som också åkte ut i kvartsfinalen, som 22:a.
Petter Northug? Näe, han strök sig från start både på lördagen och söndagen.
Pål Trøan Aune och Moa Olsson vann sprinttävlingarna i Bruksvallarna, Emma Wikén damernas distanstävling.

Även i Orsa-Grönklitt kördes det skidor på lördagen, en tre mil lång långloppspremiär benämnd Grönklittspremiären där Karlslunds Maria Gräfnings slutade tvåa efter att ha förlorat en spurtduell mot erfarna norska Laila Kveli om andraplatsen bakom överlägsna Britta Johansson Norgren efter tre mils åkning (Britta vann med drygt 2,5 minuter bak till Kveli som var sekunden fören Gräfnings i mål). ”Trots allt glad över att bli trea i premiären”, skriver Gräfnings på Instagram.
På herrsidan gick fem Lager 157-åkare loss tillsammans med Rikard Tynell, men där bakom tog Karlslunds nysatsande Linus Larsson en finfin tiondeplats, bara 1.43 bakom segrande Anton Karlsson. ”Pigg i kroppen men saknade lite toppfart”, skriver Linus.

I samband med orienteringsgalan i Kolmården, där Marcus Jansson inte blev utsedd till årets mountainbikeorienterare, sprang landslagslöparna en sprint i två steg inne i själva djurparken, med prolog och jaktstart, där Martin Regborn tog tredjeplatsen på herrsidan och efter att ha tappat andraplatsen han hade från prologen till en tredjeplats i mål, 14 sekunder bakom Emil Svensk (ett tag var han dock nere på femteplatsen under jaktstarten, som innehöll 25 kontroller på 14 minuters löpning, men Regborn kom tillbaka).
Roligast var dock att topp tre i en tävling öppen för allmänheten, på prologbanan, fick möta landslagslöparna i jaktstarten – och där slog sig Tisarens Ellinor Tjernlund, tvillingssyster till landslagslöparen Josefin, in. I ett startfält med 112 löpare vann Tjernlund en sprintprolog med över minutens marginal till tvåan Hanna Öberg – och av landslagslöparna (som alltså sprang separat klass där) var det bara fyra som var snabbare. I jaktstarten spurtade Josefin (som var bakom i kvalet) dock förbi och tog en sjundeplats, åtta sekunder före Ellinor (men 2.14 bakom segrande Karolin Ohlsson).

När det i helgen var uppehåll från långloppscupen och andra större löparrangemang passade en snabblubbare som Ludvig Börjesson på att använda Örebro parkrun för att testa formen sex dagar före Valencia marathon. Börjesson har förvisso sprungit tre sekunder snabbare tidigare (i trevligare förhållanden i maj), men visade ändå tydligt var skåpet ska stå när han avverkade femkilometersbanan på 16.54. ”Nollgradigt, blött och blåsigt. Det är bara att gilla läget ibland. En hård femma ville jag ha och det var precis vad Parkrun i Örebro hade att erbjuda i dag”, skriver Börjesson på instagram.
Bella Lagrange tog fjärde segern på tre månader i damklassen, om än något långsammaste löpning hittills i tävlingen, 23.19. Även Eric Segelbergs 17.58 måste förstås nämnas.

Regborn vann långdistanstävling – i Antalya (men han blev inte nominerad till orienteringsgalan)

Man trodde ju att orienteringssäsongen var slut när Smålandskavlen var lagd till handlingarna i söndags. Men icke sa nicke. Delar av det svenska landslaget, och däribland Martin Regborn, har nämligen flugit till Turkiet för lägerliv och en sprinttävling i Ankara (som avgjordes i söndags, någon resultatlista har jag inte lyckats finna) och Antalyas femdagars med start på måndagen. I den inledande etappen (dit Regborn kom med bara tre timmars nattsömn i bagaget på grund av ett försenat flyg, skriver han på instagram) blev det bara en elfteplats, nio minuter bakom Isac von Krusenstierna på en medeldistans, men i dag gick det betydligt bättre: På en långdistans tog Regborn hem segern med över minutens marginal till tvåan William Lind, som tog VM-medalj i disciplinen i augusti.
Femdagarsorienteringen fortsätter med en nattorientering på onsdagen (som inte räknas mot totalställningen, och det är väl tveksamt om Regborn, som inte är något fan av nattorientering, springer den etappen alls), vilodag på torsdag, medeldistanser på fredag och lördag (lördagens har världsrankningsstatus) och en avslutande sprint på söndag.

För övrigt har nomineringarna till årets orienteringsgala nu kommit. Trots karriärens klart bästa säsong, med två världscupsegrar och en fjärdeplats i totala världscupen (som bästa svenska herrlöpare där) är inte Regborn nominerad till något pris (för att nå dit räcker inte jämnhet, utan internationella medaljer verkar krävas). Inte heller är Tisarens Josefin Tjernlund nominerad till årets komet, vilket man kanske kunnat vänta sig efter hennes succéhöst (Linnea Golsäter, Markus Lundholm och Emil Svensk gör upp om den titeln), men Garphyttans Marcus Jansson har i varje fall chansen att bli årets mountainbikeorienterare (han totaldominerade svensk mtbo på herrsidan och blev tia på långdistansen på VM, och ställs mot junioreuropamästaren Elvira Larsson och landslagskollegan Linus Mood).

Louise Wiker tog NM-guld i lag – kan det bära till terräng-EM? (Och allt annat som hänt i helgen)

Jag kutade ju Borås 6-timmars i går (läs racerapporten här) och därför blev det inget blogginlägg då (jag hade tänkt skriva på kvällen, men låg först och skakade av nedkylning vilket sedan övergick i årets värsta förkylning). Nåväl, det hände ju en del intressanta grejer som ni inte får missa, så därför kommer här en resumé.
Ja, orienteringsgalan har jag redan skrivit om här (tre priser till länet, till Martin Regborn, Tomas Hallmén och Marcus Jansson; och landslagsorienterarna kutade ju dessutom en masstartsträning på lördagen, före galan, som ni kan se resultaten från här), men det hände en hel del annat också.

Först och störst var förstås Louise Wikers fjärdeplats i terräng-NM, eller kanske framför allt svenskornas guld i lagtävlingen, som borde kunna bädda för ett lag på EM i Italien den 11 december. Nu ska man ju absolut inte ta ut något i förskott när det gäller Wiker; jag minns både när hon 2011 blev nobbad från just terräng-EM trots en grym säsong med bland annat SM-guld på 10 000 meter (efter att hon blivit sjuk och presterat dåligt på NM och öppna brittiska EM-uttagningarna) och när hon i fjol ratades till maran på friidrotts-VM trots att hon var Sverigetrea (sedan fick hon ändå åka och springa i Peking efter dubbla återbud, men då fick hon beskedet så sent att det störde uppladdningen och förutsättningarna ordentligt). Så vi väntar väl helt enkelt och ser vad landslagsledare Lorenzo Nesi säger när den slutgiltiga truppen släpps den 29 november.
Hur som helst vann Charlota Fougberg, hinderspecialisten, sitt andra terräng-NM guld med hela 34 sekunders marginal ned till Finlands Camilla Richardsson på andrpalatsen. Wiker var alltså fyra, 7,7 sekunder bakom Richardsson och 7,0 bakom tredjeplacerade finländskan Annemari Kiekara. Att svenska Sara Holmgren blev femma samtidigt som tredje finländskan kom först på tolfte plats gjorde att Sverige alltså ändå vann lagtävlingen (tio placeringspoäng på Sverige, 18 på Finland, 22 på Norge på tredje plats).

I skidtunneln i Torsby värmde en hel del länsskidåkare upp med träningstävlingen Stjerneracet inför Bruksvallsloppet, den stora svenska säsongspremiären, nästa helg. Jag har inte lyckats komma över någon resultatlista från tävlingen än, men enligt Filip Danielssons blogg vann Bob Impola före Bill Impola och just Danielsson (alla tre tävlar för SK Bore i år) medan Zinkgruvans Markus Johansson enligt samma källa verkar ha blivit sexa.

I världscuppremiären i skridsko, i kinesiska Harbin, slutade den för Örebroklubben SK Winner tävlande David Andersson 43:a på 1 500 meter (på 1.52,67), 47:a på 1 000 meter (på 1.13,15) och 50:e på 500 meter (på 36,64). Inte riktigt vad han hade hoppats på inför tävlingarna. ”Davids målsättning att kvala in till division A (där de 20 bästa i världen får åka) gick inte att realisera utan han hamnade på 23:e plats i division B (på 1 500 meter)”, skriver Kenth Borgström på förbundets hemsida.

Matthias Wengelin lyckades inte försvara den svenska mästartröjan i cykelcross-SM i Eksjö. Mountainbikespecialisten från Örebro missade pallen, blev femma 2.42 bakom segrande David Eriksson, Göteborg, och 1.41 från Henrik Jansson, Falun, på tredjeplatsen. Det blev inga medaljer i junior- eller veteranklasser heller för länscyklisterna, Almbys Katarina Rönnbacka-Nybäck var närmast, 38 sekunder från bronset i damveteranklassen (och 28 sekunder före klubbkompisen Linnea Angerman). OS-guldmedaljören (i mountainbike) Jenny Rissveds vann för övrigt damklassen före OS-silvermedaljören (i landsväg) Emma Johansson. Guld och silver igen, alltså.

Och i Vinterspelen, säsongens första tävling i Tybblelundshallen, slog IF Startas Maria Eriksson till med ett personligt rekord på 3 000 meter, 11.43,41, medan Heshlu Andemariam blev bästa länslöpare i herrarnas lopp med en tredjeplats på 9.41,41 (Pontus Aldenstam, Väsby, vann på 9.17,95).

Helgens höjdare: Nu spänner jag bågen och satsar på sju mil

1. Borås 6-timmars
Årets tredje mållopp, och det jag satsat allra mest på. Eller ja; jag gick in för att springa 24 timmar och utmana om segern i Örebro backyard ultra (det blev 19 timmar och en andraplats) och Bergslagsleden ultra är ju mitt absoluta favoritlopp (men det gick helt åt helvete i år…). Det var efter det debaclet jag bestämde mig för att det var make it or break it med två månader kvar till Borås 6-timmars (en start jag fick i 30-årspresent), och la upp ett träningsschema med två fart- och två långpass per vecka utöver återhämtningsjoggar och lite styrka. Jag har klarat mig från sjukdomar (det gör jag oftast) och skavanker (det har varit vanskligare senaste åren) och genomfört alla pass enligt punkt och pricka: 32 nyckelpass på åtta veckor. Därmed borde jag vara i varje fall något bättre än i det bedrövliga skick jag hade på Bergslagsleden i september. Vad jag siktar på i det här loppet som är mitt första tidslopp och alltså handlar om att kuta så långt som möjligt på sex timmar? Tja, jag har en dröm om sju mil och drar en fet skamgräns vid sex. Alltså ligger spannet mellan att hålla sex minuter per kilometer (känslan är att jag kan jogga i 5.45 till evigheten, men sånt kan förstås ändras om magen rasar eller benhinnorna protesterar) och 5.08. Jag provade att lubba en halvmara i 5.08-tempo (fast det blev 5.04 i snitt, försökte skaffa mig någon form av marginal för närings- och kisstopp) för ett par veckor sedan, och jag överlevde. Överlevde, ja; jag hade möjligen kunnat fortsätta i samma fart i en mil till, med livet som insats i en halvmara till – men knappast i drygt två halvmaror till … Då var det å andra sidan mitt i den här tunga träningsperioden, utan någon som helst toppning, utan någon som helst näringspåfyllning längs vägen, till och med före frukost. Om jag träffar rätt med formtoppning och kolhydratsladdning och langning i morgon, är det möjligt att hålla den farten, då? Tja, min tanke är i varje fall att prova den ett par varv (asfaltsbanan i centrala Borås är 1 295 meter och ska, för att totaldistansen ska bli sju mil, avverkas drygt 54 gånger) för att se hur benen känns, om det är möjligt. Är det inte möjligt backar jag av och försöker hålla 5.20 så länge som möjligt. Det är i varje fall planen. Jag återkommer förstås med en rapport efteråt och berättar hur det gick (ni kan också följa loppet live här, om ni är intresserade av täten, mig eller någon av de andra länslöparna – bland annat springer min gymkompis Johan Rosenqvist från Karlskoga liksom en kvintett från Östansjö med Per Börjesson i täten).

2. Orienteringsgalan
Jag har redan skrivit och skrivit och gjort tv om det mesta inför orienteringsgalan i Ånnaboda i morgon kväll. Åtta prestigefyllda priser ska delas ut, och även om det mest spännande är att se om Martin Regborn tar hem något pris (jag har ju tippat att han tar årets komet) så är det mest historiska förstås att Tove Alexandersson lär utses till årets orienterare för fjärde gången (hon har ju blivit det tre gånger tidigare trots att VM-gulden till fots uteblivit, och i år slog hon till med dubbla världsmästartitlar på hemmaplan). Det skulle placera Borlängelöparen på tredje plats genom historien i svenska orientering vad gäller den utmärkelsen; närmast bakom Helena Jansson som radade upp fem raka titlar 2007–2011 och Ulla Lindkvist som tog lika många mellan 1966 och 1971. Emil Wingstedt, Jörgen Mårtensson, Annichen Kringstad, Bernt Frilén och Bertil Norman har, liksom Tove förmodligen i morgon kväll, fyra titlar var. Senast en länslöpare vann titeln var 1994 när Degerforsfostrade Tisaren-löparen Marlena Ehn (då Jansson) tilldelades utmärkelsen efter totalsegern i världscupen (däremot fick hon aldrig titeln efter något av de tre VM-gulden).
På lördagsförmiddagen avgörs dessutom en stafetträning (men inte med lag utan individuellt, ett masstartslopp) med tävlingsinslag och med start vid vägskälet väster om campingen i Ånnaboda, och resultat verkar levereras här.

3. Terräng-NM
11.10 på lördagsförmiddagen går startskottet i norska Kristiansand: Hälleforsbördiga Louise Wiker, som senaste dryga året hunnit med både friidrotts-VM och Finnkampen (men som bommade friidrotts-EM i somras) och hennes fyra lagkompisar i svenska damlaget ger sig ut på en 7,48 kilometer lång utmaning i konkurrens med övriga nordiska länders bästa terränglöpare i terräng-NM. I potten ligger en liten möjlighet att få en biljett till EM i italienska Chia om exakt en månad. För det krävs som individuell idrottare, enligt Svenska friidrottsförbundet, ”en god möjlighet att bli bland de 25 bästa på EM” eller som en del av ett lag en ”rimlig chans [för laget] till en placering bland de åtta främsta.”

Bubblare: Cykelcross-SM avgörs i Eksjö på lördagen, och på startlinjen står (förutom OS-guldmedaljören i mountainbike Jenny Rissveds och OS-silvermedaljören i landsväg Emma Johansson som nu gör upp med specialisterna i en stenhård duell) örebroaren Matthias Wengelin, som var VM-femma i mountainbike i somras, med nummer ett på nummerlappen fäst över den svenska mästartröja han nu ska försöka försvara. Det finns också möjlighet till SM-medaljer för Almby i veteran- (Katarina Rönnbacka-Nybäck och Linnea Angerman) och juniorklasserna (Alexander Ehrlin). Och i morgon bitti gör David Andersson, OS-skrinnaren som tävlar för Örebroklubben SK Winner, säsongens första världscuptävling, i kinesiska Harbin. Och så drar ju friidrottens inomhussäsong igång med Vinterspelen i Tybblelundshallen, som jag skrev lite om tidigare i veckan. Noteras bör också att Lars Lundegård, som är en av Sveriges bästa H50-löpare, gör sin sista tävling för Karlstadklubben Göta inför bytet till KFUM Örebro vid tävlingsårsskiftet på tisdag.

Nu samlas hela orienteringseliten i Ånnaboda – och på torsdag tävlar de vid Svampen: ”Bra ställe att vara på”

Med start på torsdag samlas hela Sverigeeliten i orientering – A-landslagets 16 löpare, utvecklingslandslagets 17 och juniorlandslagets tolv plus ett 80-tal tränare och ledare – för fyra dagars landslagsläger och tränarkonferens i Ånnaboda, som kulminerar i lördagskvällens orienteringsgala dit Örebrolöparen Martin Regborn är nominerad i inte mindre än tre kategorier.
Men redan på torsdag samlas alltså landslagen och inleder då med en mixedsprintstafett med start och mål vid Svampen i Örebro på den karta Regborn egenhändigt ritat (ja, han har även lagt banan för torsdagens träningstävling) över Norr i Örebro (ja, juniorerna inleder faktiskt med en träning på Skåle Klint-kartan utanför Hallsberg på torsdagsförmiddagen, eftersom den är ritad av samme man, Jussi Silvennoinen, som ritat kartan till sommarens junior-VM i Finland). Jag ringde upp förbundskaptenen och örebroaren Håkan Carlsson, som nyligen kritade på för fyra nya år som landslagsboss, för att höra varför han återigen tar landslaget till Örebro och Ånnaboda.

– En av anledningarna är naturligtvis att SM avgörs här 2017. Men också att det ligger centralt i Sverige, att det är bra terräng rent allmänt och ett bra ställe att vara på med bra mat och bra boende, säger Carlsson till Konditionsbloggen.
Vilka stjärnor kommer till start i sprinten på torsdag?
– Vi har anmält 17 landslagslag, så de flesta kommer vara med. Dock inte (regerande sprintvärldsmästaren) Jerker Lysell som har lite problem med en skada. Men de flesta andra storfräsare är med. Ja, förutom Martin då, som ju inte kan springa när han lagt banorna själv … Starten går 18.00 och det är en herre och en dam i varje lag som springer två sträckor var, så det hela är över på 45–50 minuter.
Vad händer annars i helgen?
– På fredag är det dubbelpass i Kilsbergen, och sedan är det fystema på kvällens föreläsningar. Först föreläser Martin (Regborn) och Mikael Kroon i ungefär en timme, sedan kör Tove (Alexandersson) i en halvtimme, och så sammanfattar fysiologen Filip Larsén. På lördag förmiddag är det stafetträning med gemensam start och sedan är det lite blandat. Bland annat pratar Jerker (Lysell) och Jonas (Leandersson) om hur man blir framgångsrik i sprintorientering och Göran Kenttä pratar om återhämtning och idrottspykologi. Sedan blir det traditionsenlig gala på lördagskvällen med en del spex. Och så blir det ett avslutande, rejält långpass på söndagen.
Vad händer sedan, när börjar nästa landslagsår?
– Redan i januari åker vi elva dagar till Kanarieöarna, Fuerteventura, för fysläger. Världscupen startar inte förrän i maj, med en minitour i Finland, medan VM ligger tidigare än i år, redan i början av juli (EM avgörs bara jämna år, VM varje år). Därför kommer vi ha våra VM-tester veckan före världscuppremiären, och titta på de två helgerna tillsammans när vi tar ut VM-laget. Uttagningen till världscupen kommer dels baseras på årets resultat, dels på tre av de sju swedish league-tävlingarna på våren, en i Jönköping i slutet av april och två i Bollnäs i mitten av maj.

Trots att Filip Dahlgren på grund av sina skador just nu står utanför landslagen har länet fyra löpare med: Regborn i A-landslaget och Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund och Andrea Svensson i utvecklingslandslaget. Skillnaden mellan de båda landslagsgrupperna är inte primärt möjligheten att bli uttagen till internationella uppdrag eller mästerskap, utan nivån på den ekonomiska stöttningen, berättar Carlsson.
– Det mesta gör vi ändå tillsammans som ett helt landslag, men vissa läger kommer vara separerade. Bland annat kommer utvecklingslandslaget att få åka på ett läger i Norge i slutet av sommaren, med sikte på VM där 2019. Tanken med utvecklingslandslaget är nämligen att ha ett lite längre perspektiv.

Efter supersäsongen: Regborn kan ta storslam på orienteringsgalan (och bjuder på föreläsning – alltihop i Ånnaboda!)

Martin Regborns år har ju verkligen varit anmärkningsvärt. Trots att han redan inför årets säsong hade hunnit med två orienterings-VM blev 2016 året då han på allvar slog sig in i världseliten. När han tog EM-brons i långdistans (och dessutom var fyra både i stafett och sprint), var besviken efter en sjundeplats på VM (vilket fick mig att tro på VM-guld i framtiden) och där han var topp tio i sex av sju världscuplopp han fick springa. Och nu uppmärksammas Örebrolöparens mäktiga genombrottsår av det egna förbundet. Till orienteringsgalan, som i år arrangeras i Ånnaboda, 10-13 november (i samband med en tränarträff där Regborn också kommer att föreläsa ”tillsammans med sin tränare Mikael Kroon om hur de jobbat för att ta steg för steg i utvecklingen mot världstoppen”), är han tillsammans med världsmästare som Tove Alexandersson och Jerker Lysell bland dem som fått flest nomineringar.
Regborn, som redan 2014 var nominerad som årets komet (men inte vann på det årets gala) finns i år med bland alternativen som allmänheten får rösta på i hela tre klasser: Återigen som årets komet (med motiveringen ”tog brons i långdistansen på EM och blev fyra i sprinten. På VM-sprinten blev han sjua och i den totala världscupen slutade han åtta”) med Anna Bachman och Oskar Sjöberg som övriga kandidater. Som årets långdistansare (med motiveringen ”EM-brons i Tjeckien”) mot Rassmus Andersson och Tove Alexandersson. Och för årets prestation som del i herrarnas VM-sprintlag (med motiveringen ”en imponerande laginsats där samtliga fyra löpare var topp tio”) i konkurrens med Jerker Lysell och Alexandersson.
Hade jag själv fått bestämde hade jag solklart gett Regborn årets komet, Alexandersson årets långdistansare (och, förstås, även årets orienterare som vi orienteringsjournalister röstar fram, till skillnad från de andra priserna där allmänheten får rösta) och Lysell årets prestation. Men just att det handlar om en internetomröstning gör att det blir svårt att förutspå resultatet.
Rösta? Det gör man via den här länken.
Och den som inte kan få nog av Regborn får förstås se till att följa terräng-SM på söndag!

Roberto Vacchi går i dag ut och drar en ny lans för Emilia Fahlin (det var ju bara några veckor sedan senast). Och ja, med tanke på hur det gick rent sportsligt för svenska laget i VM:s linjelopp går det ju inte att argumentera mot honom, direkt. Varför man nu skulle vilja göra det.
Fahlin som för övrigt ryktas tillbaka till Wiggle-High5 (där hon körde 2014-2015) enligt välrenommerade Cycling Fevers silly season-sida.

Från helgen glömde jag ju förresten notera att Christoffer Stockman och Ann-Sofie Berg, Örebro AIK, för andra året i rad kutade Limone skyrace, finalen i skyrunningvärldscupen. Berg var över en minut snabbare än när hon blev 17:e i tiokilometersloppet i fjol, men 56 placeringar sämre nu: 73:a i ett lopp där topplöparna både var vassare och fler än i fjol. Klubbkompisen Elina Jonsson var ett par minuter snabbare och blev 69:a. Stockman tappade drygt en kvart och knappt 50 placeringar jämfört med fjolåret. Blev 363:a nu, i det 23,5 kilometer långa världscuploppet. Örebroaren Jan Kalander förbättrade sin 155:e-plats i fjol till en 112:e nu, efter att ha klarat drömgränsen fyra timmar (han var 16 minuter över i fjol) med drygt två minuters marginal

Anderssons världscupsuccé: Slog svenskt rekord

David Andersson, OS-skrinnaren och som var EM-tvåa i våras och tävlar för Örebroklubben SK Winner, följde upp fredagens pers på 500 meter med svenskt rekord på 1 000 meter när världscupen i Calgary fortsatte på lördagskvällen, svensk tid. Andersson slutade på 33:e plats i tävlingen, men viktigare var att han noterade 1.09,44 – en tid nästan en halv sekund (45 hundradelar) bättre än hans tidigare personliga rekord på distansen, satt på samma is för två år sedan, och 13 hundradelar bättre än Joel Erikssons sex år gamla svenska rekord.
Världscupen i Calgary avslutas för Anderssons del med 1 500 meter i morgon, söndag, och frågan är vad han kan prestera där. Perset är den två år gamla Calgarytiden 1.48,57, vilken bör vara i farozonen. Den gör honom till Sverigefyra genom tiderna på distansen, bakom Eriksson, Daniel Friberg och örebroaren Johan Röjler, som noterade 1.43,90, 1.44,97 respektive 1.45.85 (alla 2009!).

På lördagen avgjorde också Vinterspelen i Tybblelundshallen. Förre eritreanske VM-tolvan Nassir Dawud, som numera bor i Sverige och tävlar för Eskilstuna, tog hem loppet på 8.39,66, närmast före Hälleforstalangen Haben Kidane som sedan ett par veckor tillbaka är klubbkompis med Dawud i Eskilstuna. Kidane noterade 9.14,28. Hagabys Ulf Hallmén, jämnt 30 år äldre än Kidane, blev trea på 9.43,89. Stocksäters långlöpartalang Esther Sandén Alin strök sig från loppet och nöjde sig med att springa 200 meter på 28,68.

Orienteringsgalan? Näe, det blev inga lokala priser. Tisarens Andrea Svensson, som hade chansen att få dela årets lag-utmärkelsen med stafettkompisarna från JVM-guldet, fick se sig slagen av IFK Göteborg som vann Tiomila för första gången på tio år. Annika Billstam blev årets orienterare.

Helgens höjdare: Anfält i Valencia – "Ska öppna hårdare än jag någonsin gjort"

1. Valencia marathon
Nu är det dags. Redan när Erik Anfält slog sitt personliga rekord (och Örebro AIK:s klubbrekord) i Kiel Marathon i februari hade han siktet inställt på söndagen den 15 november. I Valencia marathon vill Örebrolöparen slå det där rekordet, springa snabbare än 2.27.02. Första halvåret i år hade Anfält lite skadeproblem, gjorde bara två lopp (Kiel och Stockholm), men i höst har han tävlat som en furie. Sedan DM över 10 000 meter den 15 augusti har Anfält hunnit med att rada upp segrar där, i Blodomloppet,Bergslagsleden ultraNorasjön runtALJ memorial trophy (Stockholms-DM på 10 000 meter)Tarstaborgsrundan och Hostruset samt bli tvåa i Vasastafetten (både på sin sträcka och totalt med Örebro AIK), i Sälen fjällmaraton, i Åstadsloppet, i Kilsbergsleden, i terräng-DM och dessutom blivit näst bäste svensk i Lidingöloppet. 13 tävlingar på tre månader (och jag är inte ens säker på att jag fick med alla …). Anfält har tidigare berättat om sitt galna schema, och i dag ringde jag upp honom för att höra om han fått ut det han ville av det.

– Ja. Planen har varit att träna mycket och ganska hårt, och det har jag gjort. Min kropp brukar svara bra om jag går direkt från hård träning och lättare väldigt mycket en kort period. På terräng-DM i lördags gick det väldigt tungt, men det var väntat, enligt plan. Det var sista riktigt tuffa passet, sedan har jag lättat. Sedan hjälpte ju inte underlaget till, tuff terräng är inte min bästa gren. Då passar söndagens platta asfalt mycket bättre, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Ja, vad har du för mål på söndag?
– Målbilden är att gå på känsla. Jag ska vara offensiv. Det här är sista loppet för säsongen, så jag får vila efteråt. Jag ska inte vara pigg i mål, det här är inte ett lopp där man sparar på kraften. Men jag har inte satt upp någon målbild. Jag kommer gå hårt, men lyssna mer på kroppen än på klockan. Det blir hårt men kontrollerat. Jag ska i alla fall öppna hårdare än jag någonsin gjort.
Hur känns kroppen?
– I dag har jag ingen bra känsla, men så brukar det ofta vara dagarna före. Man går runt och känner efter lite för mycket. Men jag hoppas det ska vara bra på söndag morgon. Det är mitt enda fokus.

Även Anfälts klubbkompis Ingrid Ziegler god för 3.12.40 i Stockholm maj, finns på plats för att kuta i Valencia.
Anfält är för övrigt trea i distriktet genom tiderna med sin tid från Kiel, 2.27.02. Det är dock en bra bit upp till Lars Hagberg (2.21.46 i Stockholm marathon 1983) och Rolf Barr (2.21.50 i Berlin marathon 1984).

2. Orienteringsgalan
Tisarens juniorvärldsmästare Andrea Svensson är, tillsammans med Johanna Öberg och Sara Hagström, nominerad till priset till årets lag för JVM-guldet i stafett vid lördagens orienteringsgala i Göteborg.

3. Vinterspelen
Skrev ju tidigare i veckan om lördagens stora friidrottstävling i Tybblelundshallen. Nu har anmälningslistan fyllts på med ytterligare några namn.

Bubblare: David Andersson kör världscupen i Calgary, och inledde på fredagen med att mosa sitt personliga rekord på 500 meter. Andersson, som aldrig gjort bättre än de 36,27 han noterade när han var tvåa på distansen i allround-EM i januari, gick som tredje svensk genom tiderna under drömgränsen 36 sekunder (de två tidigare är svenske rekordhållaren Eric Zachrisson, som också tävlade för SK Winner, med 35,44 och Joel Erikssons 35,95)när han noterade 35,98 (pers med 29 hundradelar, alltså!). Men det finns många snabba skrinnare i världen, och Andersson fick nöja sig med en 23:e-plats i B-divisionen och sammanlagt en 40:e-plats av 47 startande. I helgen väntar 1 000 och 1 500 meter, Anderssons specialdistanser.