Helgens höjdare – äntligen dags för Vasaloppet

1) Vasaloppet
För mig personligen är Vasaloppet lite som en kombination av julafton, födelsedag och midsommarafton, hela konditionsidrottsårets höjdpunkt. Förra året åkte jag ju själv (med facit i hand ett uselt beslut med tanke på att jag missade Bob Impolas prestation som var den bästa av en länsåkare genom alla tider, men jag såg ikapp hela tävlingen dagen efter), men i år sitter jag tryggt rotad i soffan hemma hos mor och far (som serverar traditionsenlig Vasaloppsfrukost) från start till målgång. Extra spännande i år, ur ett länsperspektiv, blir ju att följa Impolas jakt på att återupprepa fjolårets succé (pluslåst text om honom kommer på na.se under eftermiddagen) och Maria Gräfnings jakt på en topp tio-placering (eller, förstås, helst bättre) trots de senaste veckornas svintuffa tävlingsschema. I elitledet finns också karlskogingen Magnus Hedlund, i första startled spännande namn som Daniel Cornelius, Robert Brundin, Johan Eriksson och Erik Nilsson (de två sistnämnda jagar bra tider för att slå totalrekordet i Vasatrippeln), och i andra startled finns Olivia Hansson, vinnaren av Svenska långloppscupen för andra året i rad som varit 14:e (bästa junior, herrarn inräknade)-22:a-25:a de tre senaste åren.
Redan i dag avgjordes Stafettvasan, och där var förre Karlslundsåkaren Petter Myhlback (som ju är från Dalarna men åkt världscup och vunnit Wadköpingsloppet som representant för Örebroklubben) med och körde hem en fjärdeplats för laget Enervit med en sträcka mellan Evertsberg och Oxberg. Bästa länslag blev dock Zikgruvans IF, med sprintspecialisten Markus Johansson på de två första sträckorna, Olle Windahl på de två nästföljande, Oscar Johansson mellan Evertsberg och Oxberg, inlånade Garphytteåkaren Adam Gillman mellan Oxberg och Hökberg och med Mikael Windahl som ankare. De var knappt 17 minuter bakom segrande laget Flowlife, och bästa föreningslag (även om alla åkarna alltså inte kom från föreningen). Notera också att Filip Danielsson var tvåa från starten till Mångsbodarna för lag Ramirent/Heab Entreprenad, före bland andra Lars Nelson och Jörgen Aukland, men sekunden bakom en åkare som inet fått något lag i resultatlistan (sent inlämnad laguppställning?), och hans gamla klubbkompis (i Garphyttan) Marcus Lennartsson förde sedan upp laget i ledning halvvägs, i Evertsberg, i en grupp med fem lag över 4,5 minuter före alla andra. Men i mål fick laget, som hade lite mer orutinerat folk på de fyra sista sträckorna, nöja sig med en 68:e-plats.
I natt är det just Nattvasan, men den har ingen riktig tävlingsklass.

2) Veteran-SM i friidrott
Efter senior- och junior-SM och före ungdoms-SM är det dags för veteranerna att tävla inomhus. Örebroklubben IF Start har rejält med medaljchanser på medeldistans då både Marie Dasler (K50) och Maria Eriksson (K40) springer 3 000 meter på fredagen, 1 500 meter på lördagen och 800 meter på söndagen, och dessutom finns KFUM Örebros Lars Lundegård (M50, 800 och 1 500 meter) och IngMarie Johansson (K55, alla tre distanserna) med i startlistan.
På hemmaplan springer ungdomarna (13- respektiev 15-åringarna) 800 respektive 1 000 meter i Tybblelundsspelen där väl Starts Hugo Örn (P15, 1 000 meter) är mest spännande namnet.

3) Sverigepremiären i orientering
Nere i Kristianstad inleds den svenska orienteringssäsongen på allvar, men (förmodligen på grund av pågående och nyss avslutade läger) är det ovanligt få topporienterare från länet på plats. Största namnet är Tisarens Andrea Svensson, ex-landslagslöparen, som står över dagens nattävling men springer medeldistans i morgon och långdistans på söndag.

Fahlin missnöjd trots tredje raka pallen, Wengelins hopplösa läge på VM, Dahlgrens kvalsuccé och ALLA nya distriktsmästare

Jag vet inte hur många gånger jag intervjuat Matthias Wengelin, men i princip varje gång vi pratat har det här med starterna i crosscountrylopp (mountainbikens OS-disciplin) i internationella mästerskap och världscuper kommit upp. Den som inte är högt, högt upp på världsrankningen hamnar långt, långt bak i någon startled som gör det helt omöjligt att konkurrera om topplaceringarna. Det är full körning i täten från start, med de som har åtta–tio cyklister framför sig i sitt eget spår (och totalt 80–100 när det snart nog smalnar av) fastnar i kön bakom krascher och i en ojämn rytm när backar och tekniska partier orsakar dragspelseffekter på hela klungan. När det väl lättar är tävlingen så att säga redan över, och de där rankningspoängen man skulle plocka för att hamna högre upp nästa gång utom räckhåll … Lite så misstänker jag att det blev för Örebrocyklisten Wengelin i dag, när VM-loppet avgjordes i schweiziska Lenzerheide. Wengelin startade i åttonde led (av nio), seedad som nummer 82. Redan efter första varvet hade han vräkt sig upp till 59:e plats, men tappat nästan två minuter på täten. När han plockades av efter fem av åtta varv (nära att bli varvad, på slingan som tog drygt elva minuter för täten, om jag läser resultatlistan rätt) var han 64:a. Landslagskompisen Michael Olsson plockades av ett varv tidigare, som 67:a (han var seedad som 80:e). Storfavoriten och hemmaåkaren Nino Schurter tog guldet, elva sekunder före italienaren Gerhard Kerschbaumer som var den enda som var ens nära att matcha honom. Guldet var Schurters sjunde i OS-discplinen (2009, 2012, 2013, 2015, 2016, 2017, 2018 – han är också regerande olympisk mästare), och därtill har han två VM-guld i stafett, det senaste från i onsdags.

Emilia Fahlin avslutade Lotto Belgium tour med ett rätt osannolikt resultat i går: Hon tog en pallplats för tredje dagen i rad (alla tre linjeetapperna i touren), men tappade ändå sin pallplats i sammandraget och slutade fyra. Hur det gick till? Jo, tyska Liane Lippert (som körde för landslaget) och franska Aude Biannic (Movistar) som gick ifrån Fahlin sista gången uppför kullerstenarna på Geraardsbergen, och var 37 respektive 27 sekunder före i mål, passerade båda i sammandraget medan belgiska Lotte Kopecky, som ledde inför sista etappen, bara tappade sex av de tio sekunder hon hade i försprång på Fahlin (hon var två sekunder bakom, och Fahlin fick fyra bonussekunder).
Trots att Fahlin just tagit säsongens 14:e pallplats (varav tolv internationella), varav sju de senaste tre veckorna, verkade hon direkt efteråt vara mest besviken över att hon inte lyckades ta hem sammandraget.
– Jag är lite ledsen och besviken, givetvis. Jag hade velat avsluta bättre. Jag hade förhoppningar om att vi kanske skulle greja totalsegern, men de andra var helt enkelt för starka i dag, sa hon i ett pressmeddelande.
Som tur var verkar hon ändå kunna glädjas lite åt framgången.
– Jag är ändå nöjd med att ta en ny pallplats, även om jag gärna hade bytt alla tre pallplatserna mot en seger. Men det är skönt att vara stabil och ta pallplatser, det är inte jätteofta det händer så det har varit en superskön månad där jag tagit massor av topp tre-resultat och verkligen fått fokusera på att tävla. Det är utmanande, det är ett annat tankesätt än jag är van vid. Jag har njutit av det, men det för också med sig press och nervositet. Men jag har haft en så bra grupp runt mig den här veckan som sett till att jag hållit mig lugn.
Det återstår att se om Fahlin kommer att köra Madrid Challenge nästa söndag, eller om det här var hennes sista framträdande i Wiggle-High5-dressen någonsin. Efter Madrid återstår nämligen bara VM, i landslagsdress, innan säsongen är över.

I kvalet till långdistans-SM i orientering, som avgörs i skogarna söder om Jönköping i morgon, slog Filip Dahlgren till direkt (jag har ju varnat för att den gamle VM-orienteraren visat gryende form alltsedan den övertygande femteplatsen i O-ringen i somras!). Ett kval är ju ett kval, men han smiskade i varje fall upp Gustav Bergman, OK Ravinen, som var VM-femma på samma distans för några veckor sedan när han tog hem sitt kvalheat (där även Gustav Hindér övertygade med en fjärdeplats medan Viktor Larsson coh Daniel Attås letade sig vidare som sjua respektive åtta, med minutmarginal till cuten). I övrigt gick alla väntade länsnamn vidare till morgondagens final: Martin Regborn, Josefin Tjernlund, Andrea Svensson, Lilian Forsgren, Ellinor Tjernlund och Lovisa Persson. I juniorklasserna också Saga Sander (D20), Jonatan Gustafsson (H20), Olle Josarp (H20), Elin Schagerström (D18), Amanda Jansson (D18) och Frida Johansson (D18). Startlistan för morgondagens finaler finns här, och Filip Dahlgren går ut allra sist, 12.27.

Norasjön runt stod som väntat mellan Thomas Chaillou, Per Arvidsson och Andreas Ingberg, och nog blev det KFUM Örebros fransman som knep segern (hans andra i tävlingen) och DM-guldet i halvmaraton på 1.14.02. Arvidsson och Ingberg kampades hela vägen in, och Start-löparen drog längsta strået med nio sekunders marginal 1.16.05 mot 1.16.14). Därmed fick Arvidsson revansch för DM på 10 000 meter, där Ingberg var etta och Arvidsson tvåa, och nu är den inbördes kampen mellan de båda kvitterad till 2–2 den här säsongen. I långloppscupen har Arvidsson nu 54 poäng på sin tätposition, men han har nått maxantalet tävlingar man får räkna nu. Ingberg är uppe på 33 och kan fortfarande räkna fyra tävlingar till, vilket innebär att ställningen blir 57–56 till Ingberg om han skulle vinna fyra raka med Arvidsson på andraplats (ett av hundra olika räkneexempel man kan dra så här med sju tävlingar kvar; mycket kan kort sagt fortfarande hända).
Liduina van Sitteren efteranmälde sig och vann förstås tävlingen när konkurrenter som Josefin Gerdevåg och Karin Forsberg uteblev, på 1.25.55 (van Sitterens första seger i Norasjön runt, och hon har nu två guld och två silver i DM-tävlingarna den här säsongen; korta terräng-DM i våras stod hon över). Klubbkompisen (i Örebro AIK) Frida Nilsson tog andraplatsen, 4.13 bakom, medan min förhandsfavorit Maria Eriksson tog bronset på 1.32.07 (nytt pers!).
van Sitteren är nu uppe på 63 poäng i cupen, som börjar se avgjord ut om inte Gerdevåg eller Forsberg börjar tävla lika frenetiskt som framgångsrikt under hösten.
Långloppslegendaren ”Super-Sören” Forsberg gjorde förmodligen sin bästa prestation för året när han spurtade hem en femteplats i DM, ett överlägset veteran-DM-guld i M55 och därtill bräckte det 29 år gamla distriktsrekordet i den veteranklassen med 31 sekunders marginal. Klockan stannade på 1.21.09.
Arne Evertsson var förvisso sist i mål (av de 195 som fullföljde, två bröt), men var den största hjälten. 77-åringen, som tävlar för Storådalens SK, fullföljde med tiden 3.05.07 sitt 54:e Norasjön runt efter debuten 1960. För det belönades han med veteran-DM-guld i M75.
Alla veteran-DM-guldmedaljörerna: Lisa Hjalmarsson (K35), Andreas Ingberg (M35), Maria Eriksson (K40), Pär Englund (M40), Susanna Hellsten (K45), Magnus Mossberg (M45), Lotta Nilsson (K50), Mikael Persson (M50), Maria Engström (K55), Sören Forsberg (M55), Rose Marie Enmalm (K60), Per Börjesson (M60), Göran Rasberg (M65), Anders Jansson (M70), Birgitta Jansson (K75), Arne Evertsson (M75), Anders Källman (M80).

Själv sprang jag både Berga knockout i går och Run of mine i Zinkgruvan i dag, med oväntat framgångsrikt resultat. Tvåa av 19 löpare på utslagstävlingen, sjua av 137 herrar i gruvloppet. Jag klistrar in mina instagramutläggningar om tävlingarna nedan. Båda var hur som helst väldigt roliga, udda tävlingar som jag gärna återkommer till. Från Berga har jag inte hittat någon resultatlista online, men i finalen (dit topp fyra avancerade efter ett kval och tre utslagsrundor) vann Örebro AIK:s Ola Hellström fem sekunder före mig, medan Vretstorps IF:s Tomas Karlsson var kanske tio sekunder bakom och Setra SC:s Johan Säter ytterligare en bit efter. Kilsbergens MK:s Emil Sandberg var femma i tredje utslagsheatet, närmast av övriga att gå till final.
I Zinkgruvan vann Mariestads Andreas Magnusson (37.03 på en milbana med över 350 höjdmeter upp och ned …) och Motalas Johanna Eriksson (39.23; hon var SM-trea på 10 000 meter för två veckor sedan och spöade nu alla herrar utom tre. Bästa länslöparna blev skidåkartrion Markus Johansson (sprinttalangen som nu går in på andra säsongen som senior), Oscar Johansson coh Sebastian Sundius (som vann första upplagan av tävlingen i fjol) på fjärde, femte och sjätte plats i herrtävlingen med 40.45, 42.34 respektive 43.42 (jag blev alltså sjua, men var tre minuter bakom Sundius med mina 45.50). I damklassen fick Sara Jansson, Ica Torghallen (Askersund, alltså), och hemmalöparen Erica Bjärmark kliva upp på pallen som tvåa coh trea efter en spurtuppgörelse, Jansson fick 54.16, Bjärmark 54.22 (exakt kvarten bakom segrande Eriksson).
Det skulle ju ha kutats på travbanan i dag också, ”Trav”-loppet, men det blev inställt på grund av för få anmälningar, något som tydligen blev klart redan för en vecka sedan men som jag missat. Trist när ett så kul initiativ går i stöpet direkt, men jag tror att konkurrensen från andra lopp var för hård den här helgen.
Örebro parkrun blir dock alltid av, och där var Nicklas Forsling (19.35) och Bella Lagrange (25.48) snabbast i den 70:e upplagan sedan starten förra våren. Det var Lagrange tolfte seger (på 17 starter) och gör att hon knappar in på Johan Ingjald (15) och Annica Sjölund (13) på listan över flest segrar.

View this post on Instagram

Berga knockout är en löpartävling med ett helt nytt koncept som inte liknar något jag tidigare kutat. Först ett kval och sedan fyra finalomgångar där en fjärdedel av löparna slås ut i första, andra och tredje omgången, innan de kvarvarande gör upp om topplaceringarna i den fjärde och sista. Allt på en extremendurobana med stigar, hopp (= korta, branta backar för löpare), stockhinder och lerspår. I kvalet gav varje varv man hann springa på 1,66-kilometersbanan 20 sekunders försprång i finalomgångarna som var av modell jaktstart, och mellan de som hann samma antal varv i kvalet gav kvalplaceringarna ungefär en sekunds skillnad i finalstarterna. Jag förstod snabbt att ingen skulle hinna mer än fyra varv i kvalet, så jag såg till att hinna ut på ett fjärde (för att inte hamna 20 sekunder efter i finalstarterna) med minsta möjliga ansträngning. Blev trea av fyra som hann fyra varv i kvalet (totalt var det 19 startande). Första och andra finalrundorna, där fem+fem längst bak slogs ut, joggade jag runt eftersom jag hade sånt försprång från starten (några andra tog i mer, så jag var sexa respektive fyra i mål). Tredje, när femman-åttan åkte ut, tog jag med facit i hand i lite för mycket. Jag tyckte att jag skymtade femman (jag låg trea där), men hade säkert 15 sekunders marginal i mål. Jag var ändå rätt oberörd inför finalen med fyra löpare kvar. Planen var att bita sig fast i rygg på Ola Hellström (@cyclepro3), som hade varit i ledning från första kvalvarvet, men han stack som en galning, och inledningsvis hade jag även fem meters lucka till tvåan Tomas Karlsson (Vretstorps IF). Halvvägs in på varvet kom jag ikapp och över två motocrosshopp smet jag om och kunde sedan skapa en lucka på de knixiga stigarna. Sista 300 meterna kändes det som om jag tog in på Ola också (kanske hade han slagit av på takten som säker segrare; men han skrev i alla fall på Instagram att det var den tuffaste tävlingen han gjort på länge). I mål skiljde hur som helst fem sekunder, han hade 7.33, jag 7.38 (mer än minuten snabbare än något av mina sju första varv under kvällen). Fick ett av löparkarriärens finaste priser för andraplatsen, en unik glasplakett!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

View this post on Instagram

Nummerlapp på för andra dagen i rad, och Zinkgruvan #runofmine startade mindre än 16 timmar efter målgång i Fjugesta i går. Lite lätt slitna ben fick man därmed räkna med, men vilken rolig tävling det blev ändå! Två platta kilometer ovan jord följdes av tre rätt ned i en gruva (350 meter under jord, så snittlutningen var 11,67 procent), runt en vändpunkt och så upp och tillbaka. Vågade inte haka på en tätgrupp om nio herrar och en dam (Johanna Eriksson, Motala, som tog SM-brons på 10 000 meter för två veckor sedan) ut från start, utan höll just över fyraminuterstempo till gruvmynningen. Därifrån var det jäkligt lurigt att sätta tempot utför. Hur hårt vågar man gå, hur mycket slår man sönder benen, hur kommer det kännas när man vänder? Facit blev 17.49 till vändpunkten (tre kilometer rätt utför på just över 9.30). Ändå kändes benen fina och fräscha när jag vände, och på första 500 meterna uppför tog jag tre man. Hade pulsen under kontroll och var aldrig nära att behöva gå (jo, uppförslöpning är ju lite av min grej), kilometerna upp på 6.34, 6.58 och 7.13 (men sista kilometern var nog 1 200 meter, fick förlita mig på opålitliga kilometerskyltar eftersom gps:en inte vill jobba i gruva). Efter några sega hundringar när det planade ut ovan jord fick jag till en hygglig spurt (3.45 på sista kilometern) och gick i mål på 45.50, som sjua av 137 herrar (åtta totalt, då, Johanna slog alla utom tre). Bakåt hade jag tre-sex minuter till de tre jag passerade efter vändningen. Riktigt kul tävling i dag igen, tack Zinkgruvans IF för den! Nu är det hårda jobbet gjort, nu inleds två veckors toppning mot @bergslagsledenultra!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Louise Wiker sprang 10 000 meter i numera snart klassiska ALJ open på Stockholms stadion. Jag har inte sett någon resultatlista, men förstår av hennes instagram att hon inte var fullt nöjd med tiden men att hon i varje fall inte valde att kliva av (som på SM) den här gången. Den dubbla friidrotts-VM-löpare från Hällefors fortsätter vägen tillbaka efter fotoperationen i vintras.

Garphyttans mountainbikeorienteringsvirtuos Marcus Jansson, som utan karta på cykeln tävlar för CK Hymer, blev trea i 62 kilometer långa Karlstads XC i dag, bakom bland andra förre Bik Karlskoga-hockeyspelaren Pär Bäcker.

I 100-kilometers-VM i Kroatien låg britten Lee Grantham, som till och från springer för Örebro AIK, bra med i början, men han tvingades kliva av efter 40 kilometer på grund av problem med benen, föranlett av en del strul i träningen senaste tre veckorna. En hel del saknas liveresultaten och det har ännu inte publicerats någon officiell resultatlista (kom igen, det är ändå VM!). Men Kajsa Berg, Fritjof Fagerlund och Elov Olsson blev hur som helst bästa svenskar på nionde, nionde respektive tionde plats, och Nikolina Sustic lyckades vinna på hemmaplan (på 7.20) medan Hideakki Yamauchi försvarade sitt guld från två år sedan (VM blev ju inställt i fjol; på 6.28 nu).

View this post on Instagram

I wish I had better news. I stuck to my plan, the pace was easy but something wasn't right with my legs and quickly got worse. I stopped at 40km. I'm gutted but physically fine. I needed to take time off in the last three weeks which meant today was probably a shock for the muscles. I wouldn't have changed the way I ran. The Japanese and South Africans were superb. I'll be quickly back again and despite having to take my shoe laces off myself earlier…with perspective…I'm very close. Massive shout out to Croatia for making a superb event happen, to GB athletics for backing me and to Ant Clark for having the race of his life! Thank you everyone for your support. X #worldchampionships #100km #nike #Intersport #myproteinuk #ultrarunning

A post shared by Lee Grantham (@jungle.vip) on

Helgens höjdare – Vasaloppet och dubbla friidrottsmästerskap

1) Vasaloppet
På söndag ska jag och 16 987 andra (minus några förkylda stackare, får man anta) ta sig an de nio milen mellan Sälen och Mora.  Jag har skrivit massor av texter inför loppet (eller åtminstone tre) som går ut på na.se i morgon bitti. Men det körs ju fler lopp i fäders spår; i dag var det Stafettvasan och i kväll start Nattvasan (som kommer att köras över alla nio milen, trots kylan, meddelar arrangörerna). Efter att två år i rad ha vunnit tävlingen med ett lag av Örebrolänsåkare från Torsbys skidgymnasium gick Oscar Johansson och Markus Johansson i år först i Zinkgruvans eget lag, och låg sexa halvvägs, när de växlade till lagets äldre men något mindre namnkunniga medlemmar. I mål blev det en 19:e-plats, 49 minuter bakom segrande Västgärde Bygg. KTM Scandinavia, med mountainbikeproffset Emil Lindgren på förstasträckan (Sälen–Mångsbodarna) och enduromästaren Joakim Ljunggren från Karlskoga på andra (Mångsbodarna–Evertsberg) slutade på 22:a plats efter att trefaldige Vasalopssegraren Daniel Tynell tagit upp laget från 31:a plats i Hökberg till 22:a plats i mål. Ljunggren? Han körde upp laget från 216:e plats i växling till 59:e i Evertsberg. Till Nattvasan har 62 åkare registrerat sig på en ort i länet (de är fördelade på 33 olika lag, alltså 29 lag med två länsåkare och fyra med en).

2) Veteran- och ungdoms-SM i friidrott
Samtidigt som inomhus-VM avgörs i Birmingham är det, veckorna efter SM och junior-SM, nu dags att summera även den svenska mästerskapssäsongen i friidrott inomhus med veteran-SM, som avgörs i Västerås och startar redan i dag, och ungdoms-SM i Växjö som drar igång i morgon, lördag. Till veteran-SM är Per Sjögren med stor marginal favorit på 800, 1 500 och 3 000 meter i M35-klassen om han bara är frisk och kroppen håller (även Starts Elias Zika kommer till start på 3 000), har Jonas Rosengren form ska han kunna vara med om det över 800 och 1 500 meter i M45-klassen och i M40 lär Fredrik Johnsson och Oskar Arlebo kunna tampas om medaljer över 3 000 meter precis som Lars Lundegård över 800 och 1 500 meter i M50, Starts Marie Dasler över 3 000 meter i K50 och Starts Tauno Mertala över 800, 1 500 och 3 000 meter i M65-klassen. Det är dåligt med säsongs- och personbästa angivet i K40-klassen, men Starts Maria Eriksson lär vara med långt fram som vanligt. Samma gäller Jan Myrtorp över 800 meter i M75-klassen.
I ungdoms-SM är det på förhands överlägset mest spännande loppet P16-killarnas 1 500 meters-lopp. Thorens Wilhelm Bergentz är tvåa på Sverigelistan, bara sex tiondelar bakom Hälles Nils Bredin, och Bergentz klubbkompis Noha Olsson är sexa på årsbästalistan. 15-åringarna springer istället 1 000 meter, och där är både Stocksäters Viktor Sjökvist och Henrik Franzén rankade topp tolv i Sverige i vinter.

3) Panvåren
Jag skrev en del om orienteringspremiären nere i Skåne, förutsättningarna och de lokala löparna som kommer till start tidigare i veckan. Det får ni hålla till godo med, texten finns här.

SM-silver till Adam Gillman – och så slutade Fahlins säsongspremiär: ”Skönt vara tillbaka i klungan”

Han har smugit senaste veckan, Adam Gillman. Segern i stafettvasan, femteplatsen i masstarten i junior-SM  – och i dag slog 19-åringen från Kumla, som tävlar för Garphyttans IF, till med ett junior-SM-silver i distansloppet över tio kilometer i klassisk stil. Gillman var ju uttagen i juniorlandslaget som H18-åkare och var med i Garphyttans lag som tog JSM-guld i stafett i fjol, men det här får nog ändå räknas som hans största framgång i karriären. Gillman låg trea vid mellantiden efter första varvet på den fem kilometer långa banan i Kalix, men plockade in de sex sekunder Fredrik Andersson, Sollefteå, fått i försprång och åkte ifrån med fyra för att säkra silvermedaljen. Upp till guldmedaljören Jonas Eriksson, Falun Borlänge, skiljde 32 sekunder. Zinkgruvans Oscar Johansson och Markus Johansson sltuade på 17:e respektive 22:a plats, 1.46 respektive 2.15 bakom.
Emil Hagström blev 13:e i H18, 1.52 bakom William Poromaa (gamle vallabossen Larrys son), Johannisbergs AIK, och Elin Schagerström, skidorienteraren, tog en 14:e-plats i D18-klassen (som körde fem kilometer, 1.31 bakom segrande Frida Karlsson, Sollefteå, men bara 48 sekunder från medalj.

Wiggle-High5 fick lämna etapploppet Setmana Ciclista Valenciana utan några större enskilda framgångar men med solida resultat i placeringsraden 4–4–2–4 för tvåfaldiga världsmästaren Giorgia Bronzini, som trots det ”bara” blev sexa i sammandraget. Precis som på fredagen var Örebrocyklisten Emilia Fahlin med i den stora klungan in i mål på den avslutande, 96 kilometer långa och pannkaksplatta etappen på lördagen. Några smärre luckor i gruppen gjorde dock att hon i stället för samma tid som segraren noterades som 51 sekunder bakom på sin 102:a-plats i klungan. Totalt blev det en 63:e-plats för Fahlin i etapploppet, vilket är en placering som saknar värde eftersom hon körde för att väcka kroppen och assistera lagkompisarna. Nu väntar några dagars media- och teambuildningsläger på Mallorca för Fahlin och lagkompisarna och därefter några träningsdagar hemma i Girona innan det är dags för säsongens första test för Fahlin: Världstourloppet i Gent-Wevelgem den 26 mars.

Skridskostjärnan Nils van der Poel blev sjuk och tvingades kasta in handduken från SK Winners avslutningstävling i Behrn arena, som bjuder den udda kombinationen 300 + 10 000 meter, där snittiden över 500 meter för de båda distanserna läggs ihop (alltså 300-meterstiden multiplicerad med 1,67 adderat med 10 000-meterstiden dividerad med 20) för en sammanlagd poäng som ska vara så låg som möjligt. I van der Poels frånvaro var Johan Röjler i en klass för sig, och vann på 89,62 poäng (25,49 på 300 meter, 15.42,76 på 10 000 meter). Wilhelm Ekenskär, Trollhättan, blev tvåa på 91,33 (en marginal på 34,2 sekunder på 10 000 meter eller 1,03 sekunder på 300 meter) medan hemmaåkaren David Hjalmarsson blev trea på 93,41. Ann-Marie Lindqvist, IFK Göteborg, vann en mycket jämn damklass på 106,43 poäng, bara 0,33 poäng före Karolin Palmertz Cerne, Södermalms IK (avståndet motsvarade 0,22 sekunder på 300-metersloppet).

Klara Frih stod över 1 000-metersloppet i Tybblelundsspelen (hon sprang istället 60 och 200 meter) vilket gjorde att det inte blev några länssegrar på medeldistansen där.