Forsgren och Regborn totaltreor i elitserien i orientering: ”I dag var jag riktigt jäkla stark”

Både Martin Regborn och Lilian Forsgren slutade trea i elitserien i orientering, swedish league, 2019. Det står klart efter söndagens jaktstart på totalresultatet – först i mål vinner – som var extremt rafflande, inte minst för Forsgrens del. Tisarens EM-medaljöre gick ju ut som trea, bara 42 sekunder bakom totalledaren Karolin Ohlsson (med Anna Bachman däremellan, 24 sekunder före Forsgren) på dagens förkortade långdistans, men när Ohlsson gjorde en minutstor bom till sjunde kontrollen var Forsgren plötsligt uppe i ledningen (med Ohlsson, Månsson, Anna Bachman och Sara Hagström tätt bakom) vid tv-kontrollen (vi direktsände ju, se sändningen i efterhand här) och varvningen en stund senare. Mot sista kontrollen ryckte Ohlsson ifrån igen, fick åtta sekunder till Månsson och Forsgren och höll sedan undan in till mål där hon stämplade tio sekunder före Månsson och 13 före Forsgren (som i sin tur var nio före fyran Bachman). En historisk framgång för Forsgren, som har sina i övrigt bästa individuella prestationer från natt-SM (tre bronsmedaljer) och världscupen i Spanien 2014 (trea på medeldistansen, femma på långdistansen). ”I dag var jag riktigt jäkla stark. Grym känsla och bronsmedalj på swedish league”, skriver Forsgren på instagram. Forsgren hade dagens näst bästa löptid.
Regborn gick en kamp med Emil Svensk om andraplatsen (örebroaren gick ut som tvåa, Svensk startade 36 sekunder bakom), två–tre minuter bakom överlägsne Gustav Bergman (som i mål vann med 2.26). Svensk var ikapp och förbi vid tv-kontrollen, men Regborn stämplade sekunden före vid varvningen, och vid sista kontrollen noterades de båda för exakt samma mellantid, men Svensk var starkast över upploppet och tog andraplatsen tre sekunder före (Albin Ridefelt på fjärdeplatsen var över tre minuter bakom Regborn).
Tredjeplatserna ger de båda länslöparna 10 000 kronor var i prispengar. Seger gav 32 000, andraplats 17 000. Det är bra pengar för att vara orientering.
Filip Dahlgren plockade en placering i jaktstarten och slutade nia medan Josefin Tjernlund försvarade sin 14:e-plats. Tisarens Oskar Andrén och Daniel Attås blev 14:e respektive 23:a. På juniorsidan tog KFUM Örebros Melker Forsberg en femteplats i H18-klassen och hans klubbkompis Jonatan Gustafsson en åttondeplats i H20.

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Idag var jag riktigt jäkla stark! 💪 Grym känsla och 🥉 på Swedish League! 🙌 🚂💨 #oktisaren #trimtex #swedishleague

Ett inlägg delat av Lilian Forsgren (@lilianforsgren) 5 Maj 2019 kl. 8:11 PDT

445 löpare kom till start i Tisarträffens långdistans i dag, men framför allt i ungdomsklasserna – på seniorsidan var det bara sju löpare varav bara en dam kom i mål: Uddevallas Malin Widén. KFUM Örebros Oskar Arlebo vann den urvattnade herrklassen över 7,5 minuer före Milans Per Eklöf som blev tvåa för andra dagen i rad.
Och på tal om orientering: I irländska mästerskapen tog Tisarens Anton Hallor, som är landslagstränare på den gröna ön, i går en andraplats i medeldistans, nio sekunder bakom segraren Paul Pruzina men över två minuter före trean Colm Moran som sprang VM i höstas (Hallor bör ju, som ickeirländare, inte ha fått någon medalj, även om det ser ut så på bilden). I fredags var Hallor sjua i sprinten. I dag löptes det en långdistans jag ännu inte hittat några resultat från.

Cimmie Wignell vann ju Arena run i början av februari, och när nu hinderbanelöpningssäsongen börjar dra igång på allvar även utomhus följde han i dag upp med seger även i Ultimate OCR i Åkersberga, med ett 40-tal hinder över drygt nio kilometers löpning. Wignell vann en tät fajt med Nikolaj Dam och var bara sekunden före i mål, och 16 sekunder bakom kom trean Mariusz Wiezik.
På tal om hinderbanelöpning missade jag ju att rapportera om Tough viking i Göteborg förra helgen, där Martin Bäckström blev trea (tio sekunder från andraplatsen men nästan fyra minuter bakom överlägsna Peter Ulrich) och Sara Forsström sjua.

Regborn och Forsgren på pallen i NA:s direktsändningar, Wengelin skrev historia och dubbla landslagsuttagningar

Vi sänder ju hela finalhelgen i elitserien i orientering, Swedish league, på na.se, och snacka om att länslöparna passat på att hålla sig framme i såväl fredagens sprint som lördagens medeldistans (länkarna går till eftersändningarna). Allra hetast har, ”som vanligt” kanske man ska skriva, Martin Regborn varit. Örebrokillen som sprungit fem raka VM och tagit EM-brons slog till med en mycket meriterande seger i fredagens sprinttävling, sekunden före Gustav Bergman och över 20 sekunder före alla andra, och följde upp med en andraplats i dagens medeldistans, 1.19 bakom en tämligen överlägsen Bergman (bakom Regborn fanns sju löpare inom minuten). Tillsammans utgör de båda tävlingarna ett finfint kvitto på att de formbesked Regborn lämnat genom att vinna ett antal något mindre tävlingar under året, och sprungit bra i princip varenda gång han fått en karta i handen, gett korrekta indikationer. 2019 kan bli året då Regborn återtar sin position som en av världens tre bästa orienterare – som han hade 2017 – och kanske också året då han kan växla in många år på toppnivå mot en VM-medalj. Den som fortsätter följa bloggen får se, som vi brukar säga.
Även Lilian Forsgren har under helgen visat det vi sett massor av indikationer på under våren – hon är i allra högsta grad med och hugger om de åtråvärda VM-platserna det här året också. Och Hallsbergslöparen är kanske bättre än någonsin, trots att det redan finns EM-medalj och världscupseger på meritlistan. På fredagen var hon tvåa bakom supersprintern Karolin Ohlsson (38 sekunder bakom henne, men nio före trea Lina Strand) och i dag sexa, bara 40 sekunder från en ny pallplats (2.26 bakom Strand som vann överlägset).
Även Josefin Tjernlund (nia på fredagen, tia på lördagen) tog topp tio-placeringar i båda tävlingarna och är på god väg att fixa en plats i truppen till världscuppremiären. Ex-VM-orienteraren Filip Dahlgren var nia i dag, bara 52 sekunder från pallen, efter en tolfteplats i går (57 sekunder från pallen). Oskar Andrén var nia i går, 18:e i dag.
De här resultaten innebär att Regborn slutar tvåa och Forsgren trea efter de fem ”grundtävlingarna” i elitserien, och kommer att gå ut på de positionerna i morgondagens jaktstart på totalresultatet i morgon. Varje poäng som samlats (eller snarare, varje poäng man är efter ledaren) omvandlas till en sekund, så Regborn kommer att gå ut 96 sekunder bakom Gustav Bergman (och jagas av Emil Svensk 36 sekunder bakom) medan Forsgren startar bara 42 sekunder efter att Karolin Ohlsson gett sig iväg i tät (däremellan, 18 sekudner bakom Ohlsson, startar Anna Bachman). Först i mål vinner, helt enkelt, och förkortad långdistans (11 870 meter för damerna, 13 680 meter för herrarna) gäller. Sändningen hittar ni här.
I Tisarträffens medeldistnas var KFUM Örebros Anette Carlsson och IFK Göteborgs Fredrik Löwegren (14 sekunder före tvåan Per Eklöf, Milan) snabbast.

Jag har varit ledig och upptagen med annat i helgen, så jag har tyvärr inte kunnat se Eurosports sändningar från Tour de Yorkshire, men jag såg ett klipp från gårdagens avslutning, där Emilia Fahlin var ur position, med för långt fram när spurten drogs igång. Därifrån var det starkt att rädda en niondeplats. I dag kom hon inte med i den trio som gjorde upp om det, och heller inte i gruppen närmast bakom, men spurtade in som tvåa i sin grupp (med 18 cyklister, 3.50 bakom täten) för en 13:e-plats på etappen. Det gav en 14:e-plats i sammandraget. Jag har också noterat att det brittiska vädret bjudit på sedvanligt kaos med regn, hagel och ordentliga vindbyar. Fahlin tävlar redan på fredag igen, då tredagarstävlingen Festival Elsy Jacobs drar igång i Luxemburg.

Matthias Wengelin skrev historia som den förste att vinna det 63 kilometer långa Lidingöloppet MTB tre gånger (han har dessutom bara kört tre gånger, och alltså vunnit samtliga sin starter) efter att ha gjort ett ryck, som höll, milen före mål.
– Jag och Calle (Friberg) gjorde mycket av dragjobbet. Med 25 kilometer kvar saktade det ned lite när inte vi drog, så om dem skulle ligga på rulle var det lika bra att dom fick ta i. Upp mot Bosön öste jag på allt jag hade och sedan utför också. Det känns väldigt bra med en tredje seger, säger Örebrocyklisten (som dock inte längre tävlar för Örebrocyklisterna) till tävlingens hemsida.
Almbys Louise Ehrlin vann äldsta ungdomsklass (F16) och hennes klubbkompis Gustav Enhörning den yngsta (P12).
Axel Lindh tävlar istället i norska mountainbikecupen, och var 23:a i en kort och tät prolog i går (22 sekunder från täten) och 16:e på dagens korta etapp.

Två landslagsuttagningar: Klockhammars Axel Ekström är tillbaka i längdskidlandslagets utvecklingslag (som han körde för 2015–2017, 2017/18 flyttades han upp i A-landslaget och senaste året har han stått helt utanför landslagsgrupperna) medan Vedevågs Filip Danielsson får lämna detsamma. Mer om det senare!
Och Örebrocyklisternas Jonathan Ahlsson är, efter sina grymma resultat senaste tiden (två andraplatser förra helgen, bland annat), uttagen till att köra för svenska juniorlandslaget i Course de la paix junior, ett tjeckiskt etapplopp (där världsmästare som Fabian Cancellara och Michal Kwiatkowski skrivit in sig som totalsegrare under sina juniorår) med fem etapper över fyra dagar (där en är ett elva kilometer långt tempolopp) 9–12 maj.

Liduina van Sitteren tog tredje fullpoängaren på tre försök i långloppscupen när hon sprang hem klassiska Wedevågloppet på 37.28 över de 10,2 kilometerna, mindre än två minuter från Olga Mitchourinas klassiska banrekord från 1993 och över fyra minuter snabbare än någon annan (som den här gången råkade vara Maria Eriksson, som tog en finfin andraplats på 41.46, knappa minuten före trean, klubbkompisen [i IF Start] Marie Dasler). Mikaela Kemmpi och Josefin Gerdevåg sprang inte, men behåller ändå andra- respektive tredjeplatserna i cupen.
På herrsidan visade Kevin Henriksson och Bob Impola att skidåkare kan springa. 22-åringen från Fjugesta (som tävlar för Garphyttan) vann på 36.05, tio sekunder före tvåan Johan Ingjald och 28 före trean Impola (Vasaloppstvåan som flyttat in till just Fjugesta). Sören Forsbergs femteplats på 37.32 bör nämnas med tanke på att Örebro AIK-löparen hunnit fylla 55. Henrikssons fullpoängare gör att han går upp som trea i cupen, bakom Wilhelm Bergentz och Andreas Ingberg.
Ingjalds prestation blir ju inte sämre av att han bara några timmar tidigare hade sprungit hem den 101:a upplagan av Örebro parkrun på 18.08 (Maria Granath var snabbaste dam på 23.31).

Tisarens dubbla revansch i Tiomila, Fahlins avslutning på våren, Kemppis första seger på hemmaplan efter fotoperationen och allt annat som hände i helgen

Var och sprang mest hela helgen, men någon typ av uppföljning är jag ju skyldig er bloggläsare vad gäller vad som hände i övrigt i konditionsidrottsväg i helgen. Men det blir något mer schematiskt och översiktligt än vanligt.

** Emilia Fahlin avslutade våren utan riktig toppkänning i Liège-Bastogne-Liège. 22:a, i den andra stora gruppen (Annemiek van Vleuten gick solo till segern och därbakom fanns 16 cyklister runt 1.40 efter, Fahlins 15 cyklister stora klunga var knappt tre minuter efter, och hon blev femma i den), efter 139 kilometer i Belgien. Tävlingen var alltså vårsäsongens sista, men redan på torsdag börjar sommarsäsongen med etapploppet Tour de Yorkshire.
** Tisaren tog dubbel revansch i Tiomila. Dels blev damerna äntligen topp tio igen efter fyra år utanför, och dels tog herrarna tillbaka titeln som bästa länslag, den som Hagaby lånade i fjol. Tisaren fick exakt den där effekten de ville ha av att sätta starka Lilian Forsgren på förstasträckan – Josefin Tjernlund på tredje kunde tack vare den fina starten åka hiss uppåt i resultatlistan till en andraplats, minuten bakom ledande Simona Aebersold (Tampereen Pyrintö), och Lovisa Persson förvaltade det till en tredjeplats på fjärdesträckan. Ankaret Andrea Svensson, som haft en så fin vår, hade dock tyngsta dagen av löparna i laget (hon hade dragits med sjukdom veckorna före) och tappade mycket tid och sju placeringar på avslutningen. Men en tiondeplats är en tiondeplats, och dessutom var Tisaren femte bästa svenska klubb. Herrlaget låg stabilt mellan 34:e och 44:e plats hela stafetten, och gick i mål på topp när Oskar Andrén sprang hem 35:e-platsen på sistasträckan. Daniel Attås hade bästa individuella sträckan när han var sjätte bäst av alla på femtesträckan (den direkt efter långa natten). Martin Regborn sprang upp Hagaby från 53:e till 13:e plats på andrasträckan, och Örebroklubben var bästa länslag efter långa natten där Filip Dahlgren skickade ut Samuel Andersson som 34:a, men sedan tappade laget placering för placering ned till en 73:e-plats i mål. KFUM Örebros unga lag blev 91:a. Hagabys A-lag slog Tisarens B-lag i kampen om att bli näst bästa damlag från länet, de slutade på 78:e respektive 85:e plats.
** På grund av ombyggnationer i centrum var Kumla stadslopp i år bantat från tio till fem kilometer, och banan ny (nere i Sjöparken). Mikaela Kemppi vann sitt första lopp i cupen efter fotoperationen – ja, rentav sedan DM på 10 000 meter i Glanshammar 2017 (men hon har ju vunnit utanför distriktet och blev ju bland annat veteran-SM-guldmedaljör häromsistens) – när hon skar mållinjen en minut och 40 sekunder före 29 år yngre tvåan Klara Frih, Åsbro. 18.42 respektive 20.22 (trean Antje Wiksten sprang på 21.26). Wilhelm Bergentz, som drogs med körtelfeber i vintras men är på väg tillbaka i rasande takt, är ju av samma årgång som Frih (2002) och nådde hela vägen till segern i herrklassen, på fina 16.16. Michael Welday var elva sekunder bakom på andraplatsen, Noha Olsson trea på 17.01. Bergentz och van Sitteren (som inte sprang) leder långloppscupens sammandrag efter tre tävlingar.
** Per Arvidsson vann Munkastigen trailrun på 3.17.54 (drygt 2,5 minuter före Kolmårdens Henrik Pilvinge, men nästan 22 minuter bakom Erik Anfälts banrekord från i fjol) efter att ha gått solo sista tre milen eller så. Magnus Mossberg blev näst bäste länslöpare på fjärde plats, men över 18 minuter bakom. På damsidan skuggade Örebro AIK:s Therese Fjordäng 20-talet sekunder bakom segrande Åsa Bergman (Västerås) hela loppet, och var bara 18 efter i mål, efter tre timmar och 54 minuter. Zinkgruvans Erica Bjärmark, mer känd som skidåkare (har gått skidgymnasiet i Torsby), var näst bästa länslöpare på fjrädeplatsen, men nästan 50 minuter bakom tätduon.
** Och på tal om Anfält så paceade han Huddinges Hanna Lindholm hela vägen till 2.29.34 i Hamburg maraton – den näst snabbaste tiden av en svensk genom alla tider, över sex minuter under årets VM-kvalgräns men trist nog fyra sekunder (fyra sekunder!) från kvalgränsen till OS i Tokyo nästa år (det var för övrigt tionde gången i karriären som Anfält gick under 2.30). Andreas Ingberg persade med 2.33.51, över minuten snabare än hans tidigare rekordlopp i Valencia i december, och en tid som flyttar honom från 28:e till 24:e plats på bästalistan i distriktet genom tiderna.
** Hemma i Säterskogarna var inflyttade örebroaren Matthias Wengelin tvåa, minuten bakom Vilgot Lindh (bror till inflyttade örebroaren Axel Lindh som i sin tur var femma, knappt tre minuter bakom) i premiären av Sverigecupen, Klippingracet. Örebrocyklisternas Linda Meijer var sexa, 17 minuter bakom regerande olympiska mästaren Jenny Rissveds över 30 kilometer.
** Och på landsvägssidan startade Sverigecupen med Kinnekulle cyclassic för seniorerna (Jacob Ahlsson var med som hjälpryttare i Motala AIF:s lag där Isac Lundgren tog en andraplats som en av nio man, varav tre från Motala, som kom iväg i en avgörande utbrytning) och Götenetempot för ungdomar, juniorer och veteraner (Jonathan Ahlsson tog en mycket meriterande andraplats i juniorklassen, med en snittfart på 44 kilometer i timmen över 20 kilometer och mindre än fem sekunder bakom segrande Anton Dahlbom, Södertälje). Jonathan var dessutom tvåa över 88 kilometer stenhård tävling i Kinnekulleloppet dagen därpå, bara 35 sekunder bakom segrande utbrytaren Edvin Lovidius, Södertälje.
** Och i den 100:e upplagan av Örebro parkrun kom lämpligt nog exakt 100 löpare till start, om än inga riktigt snabba. Conrad Granath (19.19) och Tess Quinn (22.29) var först i mål.

Fahlins mest hjärtskärande ögonblick – kedjan hoppade och låste bakhjulet i segerläge (och Regborn tog säsongens åttonde seger)

Det var ett av karriärens mest hjärtskärande ögonblick, rent sportsligt, för Emilia Fahlin när hon på jakt efter segern i prestigefyllda och traditionstyngda världstourtävlingen Amstel Gold race fick tvärstopp på grund av ett mekaniskt fel. Örebrocyklisten var den enda som orkade gå med polska Katarzyna Niewiadoma och trefaldiga linjeloppsvärldsmästaren Marianne Vos över sista krönet, Cauberg 2,2 kilometer före mål, men precis på toppen hoppade kedjan över det sista kugghjulet på bakväxeln och tvärlåste hjulet. Allt beroende på att växeln tidigare under loppet fått en smäll när andra cyklister kraschade. Kollega Lasse Wirström snackade med Fahlin efter tävlingen, en (pluslåst) text som ni kan läsa här (jag tror förvisso att han fått en detalj om bakfoten, att både själva incidenten med kraschen som orsakade smällen mot bakhjulet och det första växelhaveriet hände på näst sista varvet, inte tredje sista respektive sista; men det är en randanmärkning). Ja, just det där att Fahlin krigade sig tillbaka efter att kedjan hoppat av första gången är ju extremt bra, med tanke på att det var full kubbning och flera attacker framme i täten. Men med tanke på hur finalen utvecklades, där Niewiadoma ställde av Vos, och med utgångspunkt i hur Fahlin såg ut (klart piggare än Vos) så tror jag att Fahlin hade varit sämst tvåa och tagit sin bästa placering sedan segern i Vårgårda för snart tre år sedan; om det nu inte hade varit för haveriet.
Efter att ha fajtats i tre spurtavgöranden i Trofeo Alfredo Binda (sjua), Brugge–De Panne (åtta) och Gent–Wevelgem (18:e), och därefter fått gett sig i näst sista backen i Flandern runt kunde det här ha blivit fullträffen för Fahlin under karriärens bästa vår. Men det kommer, som alltid i cykel, nya chanser. Fahlin står över Vallonska pilen (La Flèche Wallonne) på onsdag men kör Liège–Bastogne–Liège på söndag och därefter etapploppen Tour de Yorkshire i Storbritannien 2–4 maj och Festival Elsy Jacobs i Luxemburg 10–12 maj.

View this post on Instagram

Amstel. Heartbrake. You’re one of my ever favourite races. Today I had the best day I’ve ever had on this course. But the luck was simply not there for me. I kept fighting, even though I shouldn’t make it back after first mechanical I did. The second time around; in the final Cauberg it’s not time enough to repair such a thing again. (I had my deraliuer broken after some girls crashed behind me second last time coming to Cauberg. And then twice my shifter doing double changes out and over the cassette in to the wheel both laps in top of Cauberg. So the bike just simply can’t go anymore) Game over. Race over. It SUCKS. When you just had the best time ever fooling the lactate with your mind pushing it up Cauberg, it can change so quickly. That one really hurts today.

A post shared by Emilia Fahlin (@emiliafahlin) on

Konditionsidrottslänets andra stora stjärna på VM-nivå, Martin Regborn, är ju inte igång med de internationella tävlingarna för säsongen än (världscupen drar ju inte igång förrän i juni i år, men det är förvisso Tiomila redan till helgen), men gav ändå ett fint formbesked när han sprang hem medeldistanstävlingen Vättefejden utanför Örkelljunga i dag. Regborn vann med nästan sex minuter före tvåan, OK Rehns ryske EM-löpare Roman Bondarenko. Mellan tummen och pekfingret borde det innebära att Regborn redan nu samlat åtta vinster i år (tidigare tre segrar i Turkiet och en i Tjeckien, en i Löpex vinterserie, en öppen bana i Vårdubbelns medeldistans).
I Boforsloppet, som avgjordes i Degerfors, dök världsmästaren Emma Johansson (Kristinehamnsbördig, men tävlar sedan tolv år för Domnarvet; hon la för övrigt ned landslagskarriären efter VM-guldet 2017) upp och sprang hem medeldistanstävlingen 59 sekunder före Tisarens Lovisa Persson. Hagabys Josefine Wallenhammar var 2.18 efter på fjärdeplatsen. På herrsidan knep förre juniorvärldsmästaren William Pommer, Stora Tuna, segern bara elva sekunder före Tisarens landslagsmeriterade Oskar Andrén på tredjeplatsen (Johan Ek-Larsson, Södertälje-Nykvarn, klämde sig in däremellan, sex sekunder bakom Pommer). Hagabys Jakob Wallenhammar var över 2,5 minuter bakom på fjärdeplatsen. I morgon vankas det långdistans i Degerforsskogarna, i Letälvsträffen.

Wignell och Eriksson nionde snabbast i Örebro parkruns historia – och Tisarens yngre löpare utmanar inför Tiomila

Inflyttade örebroaren Cimmie Wignell, 32, håller toppklass både i hinderbanelöpning och militär femkamp, och att det kräver en stark kondition är givet. Han har ju tidigare presterat fina tider (34.34 i Startmilen 2017, 16.29 på DM över 5 000 meter i fjol), och på påskaftonen visade han återigen framfötterna när han i sin debut i Örebro parkrun sprang hem segern på 17.10 (det var 99:e upplagan, och bara sju löpare har någonsin gått under 17 minuter; banrekordet har Tim Sundström på 15.52, han är ensam under 16). Hela 109 löpare sprang i solskenet på lördagsmorgonen – om man räknar bort jul- och jubileumsupplagorna är det bästa deltagarantalet sedan den 29 september (då Världens barn-insamlingen tillsammans med Sveriges radio lockade 167). Wignells klubbkompis (i IF Start) Maria Eriksson var snabbast på 19.54, 23 sekunder före Petra Hanaeus. Det var personligt parkrunrekord för Eriksson, som tog sin femte seger i tävlingen och som blev den nionde kvinnan i Örebro parkruns historia under 20 minuter (Karin Forsberg har rekordet på 18.10). På herrsidan var Johan Ingjald näst snabbast med 18.29. Det här var 99:e upplagan av Örebro parkrun, som alltså firar 100 jämnt nästa vecka.

Påskhelgens två orienteringstävlingar i Eskilstunatrakten bjöd inte på några stora framgångar för länslöparna. Tisarens lag med junioren Valter Pettersson, Filip Jacobsson (sprang upp laget från 16:e till nionde plats) och Oskar Andrén blev tia i skärtorsdagskvällens nattstafett Svartnatta, knappt åtta minuter bakom Gustav Bergmans OK Ravinen som ledde hela vägen, men nästan sex minuter före näst bästa länslaget, Hagaby, med Filip Dahlgren på andrasträckan, på 13:e-platsen. KFUM Örebros damer var femma, men det var bara just fem lag anmälda på damsidan (de var timmen bakom OK Hällen i mål) mot 50 på herrsidan. Och i långfredagens långdistanstävling Påskorienteringen var Tisarens ukrainare Viacheslav Matiash bäste länslöpare men nästan nio minuter bakom Ärlas lett Rudolfs Zernis (VM-åtta i stafett i fjol). En kul detalj med Svartnatta var dock just att Pettersson, Jacobsson och Andrén var snabbare på sina respektive sträckor än mer rutinerade Erik Lindgren, Daniel Attås och Johan Aronsson i andralaget (som blev 17:e). Ja, Andrén är ju rätt rutinerade med meriter från både junior- och seniorlandslag, men att de andra två på allvar utmanar om viktiga sträckor i Tiomila nästa helg är ju häftigt.

Efter Bergentz superlopp på 3 000 meter – kan han knipa rekordet på 1 000?

I lördags sänkte 16-årige Thorenlöparen Wilhelm Bergentz sitt årsgamla personliga rekord på 3 000 meter inomhus från 9,28,80 till 8.57,24 (utomhus har bara Albin Olausson och Pontus Halldin sprungit snabbare i den åldern i distriktet, enligt Närkes Friidrottsförbunds officiella statistik; bästa resultat inomhus framgår inte). Så frågan man ställer sig inför lördagens stortävling i Tybblelundshallen – Triumfglass-spelen – är förstås vad Bergentz kan göra på 1 000 meter, som är grenen han springer där. Tävlingsrekordet i P17-klassen är Abdiqani Khadars 2.38,41 från 2013, att jämföra med Bergentz 2.45,83 från fjolårets tävling. Går det att slipa 31,5 sekunder på 3 000 meter kanske det går att plocka 7,5 på 1 000? Eller åtta, för Albin Olaussons inofficiella distriktsrekord på 1 000 meter inomhus i P17-klassen (2.37,92 noterat 2009; rekordet utomhus är 2.31,52 av Peter Virtanen från 1983).
Bland de intressanta namnen till start på 1 000 meter i Triumfglass-spelen finns också Bergentz klubbkompis Noha Olsson, Örebro AIK:s Liduina van Sitteren och Jakob Nilsson, och IF Starts Maria Eriksson och Mohamed Hassan.
Löparna under 16 år springer istället som längst 800 eller 600 meter.

I morgon eftermiddag kommer ni förresten att kunna läsa ett reportage om Anton Hallors uppdrag som landslagstränare för Irlands orienterare på na.se (håll utkik!), och missa heller inte att min kollega Barbro Isaksson skrev ett längre reportage om Oskar Andréns hjälteinsats när han räddade livet på en medtävlare med hjärtstillestånd, som jag tidigare i höstas berörde här på bloggen.

Regborn väggade i silverloppet: ”Var så trött att det började flimra för ögonen” (Och Andrén hyllas för räddningsinsats i Norge)

Martin Regborn tog ju karriärens femte SM-medalj på seniornivå i går – silver över ultralång distans – och i dag berättade han på instagram om dramatiken bakom: Regborn ”låg och sladdade” i Gustav Bergmans rygg under den andra timmen av loppet men ”blev tvungen att släppa med tre kontroller kvar och väggade totalt i uppförsbacken till näst sista”, berättar han. ”Var så trött att det började flimra för ögonen och fick lov att stanna några sekunder på toppen för att inte tuppa av. Tur att det var utför till målet efter det och lugnt bakåt.”

View this post on Instagram

Avslutade årets tävlingssäsong med ett silver på SM Ultralång. ✌ 22,6 km i härlig Smålandsterräng. Sprang bra på de inledande gafflade slingorna, och gick ut i tät på den avslutande gemensamma delen tillsammans med @gusbergman. Låg och sladdade i hans rygg men blev tvungen att släppa med tre kontroller kvar och väggade totalt i uppförsbacken till näst sista. Var så trött att det började flimra för ögonen och fick lov att stanna några sekunder på toppen för att inte tuppa av. Tur att det var utför till målet efter det och lugnt bakåt. Nu väntar några dagar välförtjänt vila innan det är dags med att dra igång med vinterträningen! #smorientering2018 #smultralång #orientering #orienteering #långttufftochhårt 📷: @okravinen

A post shared by Martin Regborn (@martinregborn) on

Jag blev för övrigt tipsad om en artikel i norska Trønderbladet, där det berättas om att OK Tisaren-löparen Oskar Andrén (som ju kutade Euromeeting för svenska landslaget i september) några veckor före seniorlandslagsdebuten var med och räddade livet på en medtävlare i stafetten Orkla Guala-karusellen på hemmaplan (han bor numera i Trondheim). I förra veckan fick han motta blommor för insatsen, och på bilden (som går att se även om man inte prenumererar på tidningen) står Andrén längst till vänster med Hallgeir Øian, som drabbades av akut hjärtstopp under tävlingen men räddades till livet av Andrén och några andra medtävlare, trea från vänster.

Fahlin säker på att det hade blivit medalj utan misstaget – och succé för premiären av Wadköpingslöpet (och massor, återigen verkligen massor, annat!)

Emilia Fahlin slutade fyra i lagtempot på VM i dag, för andra gången. Bittert, naturligtvis, att återigen missa medalj med sekunder och den här gången kunde det dessutom ha blivit ett guld om det inte varit för incidenten när lagkompisarna missade att hon inte lyckades återansluta längst bak i ledet – och Fahlin därmed tappat kontakten och aldrig kunde komma tillbaka, vilket gjorde att Wiggle-High5 bara hade fyra cyklister kvar som kunde växeldra in över mållinjen de sista 20 kilometerna, och ett guldläge vid mellantiden förbyttes mot den försmädliga fjärdeplatsen.
– Det känns bara tråkigt att det blev så här. Med fem åkare hade vi absolut varit på medaljplats. Nu gäller det att glömma det här och fokusera mot det individuella tempoloppet, säger Fahlin i ett pressmeddelande.
Jag pratade själv med henne i eftermiddags, och den texten kan ni läsa här (jag skrev också ett snabbt referat utifrån SVT:s sändning som återfinns här).

Premiärupplagan av det tekniskt tuffa trail-/terrängloppet Wadköpingslöpet måste klassas som en succé. Hela 53 löpare kom till start i tävlingsklasserna, varav en hel del namnkunniga. Störst var förstås regerande SM-bronsmedaljören i maraton, Örebros egen Erik Anfält, som dock mycket oväntat fick se sig besegrad av 23 år yngre Jonatan Gustafsson som så sent som i går sprang hem ett DM-brons i orientering till sitt KFUM Örebro. Kanske var det just den i orienteringen förvärvade talangen för att springa i oländig terräng som fällde avgörandet (plus en grym kondition, förstås) till Gustafssons fördel; Hur som helst låg han kloss i rygg på Anfält vid de båda varvningarna för att sedan kliva förbi och vinna med knappt sju sekunder. Trean Per Arvidsson, som leder långloppscupen (där Wadköpingslöpet inte i år, men mycket troligt nästa år, ingår), tog tredjeplatsen knappt 42 sekunder bakom medan Jonas Nilsson, som ju vann Tarstaborgsrundan förra helgen, var distanserad med 1.22 på fjärdeplatsen (även femman Johan Bäckman, Malung, sexan Mattias Nätterlund, Örebro AIK, sjuan Linus Larsson, mest känd som skidåkare från Karlslund, och åttan Andreas Ingberg, Örebro AIK, är ju löpare som brukar vara goda nog för att kunna vinna lopp, vilket säger en hel del om bredden på topp på stigarna i Karlslund den här söndagen).
På damsidan hittade Karin Forsberg rätt efter förra helgens felspringning på Tarstaborgsrundan, och visade ingen pardon när hon vann med över fyra minuters marginal. 48.31 på Forsberg, 52.51 på tvåan Frida Nilsson och 53.31 på trean Maria Eriksson (som ju vann i Pålsboda förra helgen).
Banrekorden lyder 48.31,2 på damsidan (vilket kan bli svårslaget även om Forsberg tappade lite tempo; varvtiderna 15.46, 16.15, 16.29) och 42.18,5 på herrsidan (varvtiderna på Gustafsson 14.00, 14.19, 13.59).

View this post on Instagram

Grymt skoj lopp idag! #Wadköpingslöpet, 3 varv på en riktigt teknisk och tuff 3,5 kilometers slinga i Karlsundsskogen. Lite "arenakänsla" över det hela. Häftigt! Gjorde ett tappert försök att visa ungtupparna att gammal fortfarande är äldst 😃. Men väl i mål fick jag nöja mig med att vara näst äldst. Bra så. Äldst, eller i hans fall snarast snabbast, blev 19-årige @jjonatangustafsson. Tack för sparring och snygg spurt 💪💣💥. Nu hoppas jag att denna genomkörare ska bidra till toppform till nästa helg och #Lidingöloppet. Eller toppform tror jag nog egentligen inte. Känner mig lite för seg för det. Men man kan ju alltid hoppas. Större under har skett 😉 📸@photobyglinneras #salomonrunningswe

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Örebroaren Matthias Wengelin lyckades inte följa upp lördagens fina inledning i sin debut i mountainbikeendurons världscup Enduro world series. Han gjorde förvisso en helt okej insats på dagens första sträcka men råkade sedan ut för ett kedjebrott, som kostade sex minuter, på den andra och fastnade i den tredje med ena foten i ett träd och drog omkull rejält. ”Slog till med säsongens hårdaste vurpa … Vet inte riktigt hur kroppen lyckades hålla ihop men det gjorde den”, skriver Wengelin på instagram. Han tappade därmed från den 54:e-plats han låg på efter lördagen till en slutgiltig 172:a-plats i värlsdcupdeltävlingen, men det är ju inte så mycket att säga om efter det missflytet … Wengelin åker nu direkt från spanska Ainsa till italienska Ligure för världscupfinalen nästa helg.

Axel Lindh, som liksom Wengelin bor i Örebro men tävlar för en klubb utanför distriktet (i Lindhs fall Härnösand), körde i stället världscupen i mountainbikesprint i belgiska Antwerpen, och tog en 16:e-plats i kvalet men åkte sedan ut i åttondelsfinal efter att ha hamnat i ett tufft heat med kvalsegraren Jeoren van Eck och 17:e-palcerade Felix Klausmann. Lindh slutade därmed 18:e i totalen, precis utanför världscuppoängen (som går till topp 16).

Almbys Johan ”Limpan” Lindbom säkrad en topp tio-placering (en niondeplats) totalt i den svenska långloppscupen i mountainbike under sin debutsäsong i elitklassen när han på lördagen blev åtta i säsongsavslutningen Västgötaloppet, över 80 kilometer. Lindbom var med i kampen om femteplatsen, men fick ge sig mot bland andra Cykelvasasegraren Michael Olsson i en grupp som var sju minuter bakom segrande Lucas Eriksson. Marcus Jansson, från Garphyttan, var ytterligare fem minuter bakom på tiondeplatsen.

Maria Gräfnings, som i klubbsammanhang representerar Karlslund, blev tvåa, en sekund bakom ”omöjliga” Britta Johansson Norgren men tre före Kari Vikhagen Gjeitnes och mer än 6,5 minuter före alla andra över Vasaloppsdistansen 90 kilometer i värmländska rullskidtävlingen Klarälvsloppet i dag. Örebrocyklisten Jacob Ahlsson blev tia i en cykeltävling med samma namn och på samma bana dagen innan, i en grupp som gjorde upp om fjärdeplatsen, drygt 20 sekunder bakom tre utbrytare.

Hälleforsfostrade Louise Wiker tog på lördagen en andraplats i Kilstaloppet, en miltävling i Stockholm. Trots hård blåst sprang hon på 36.41 och var minuten bakom segrande Yitayish Agidew.

I två mycket tajta individuella sprintlopp, som avslutade ”B-EM” i orientering, Euromeeting, i Danmark i dag, slutade Lilian Forsgren 24:a och Oskar Andrén 35:a, 1.24 respektive 1.28 bakom täten. Forsgren var faktiskt bara 62 sekunder från pallen trots att hon alltså var 21 placeringar bort … Svenska Karolin Ohlsson och nyzeeländaren Tim Robertson tog hem segrarna. För Forsgren är det nu bara att ladda om för världscupfinalen om två veckor, dit hon är reserv i det svenska laget.

Hagabusys Viktor Larsson hade ingen av sina bättre dagar när mountainbikeorienteringens världscup avslutades med sprint i portugisiska Odemira i dag. Larsson slutade först på 30:e plats av 43 cyklister, distanserad med över fyra minuter av segrande tjecken Vojtech Ludvik. Larsson blir ändå bäste svensk i årets världscup med en 21:a-plats i sammandraget, fyra placeringar före Garphyttans Marcus Jansson som stod över finalhelgen. Jansson tog dock säsongens främsta svenska placering på herrsidan, en sjätteplats på långdistansen vid EM i Ungern i juni.

Karlskogaklubben OK Djerfs Frida Johansson, Maja Welander och Amanda Jansson, som alla fortfarande egentligen är juniorer, tog silver i Värmlands orienterings-DM i stafett i damklassen, även om de var över 17 minuter bakom segrande Tyr (med ex-karlskogingen Linda Take som ankare).

Så följer du Fahlins medaljjakt i cykel-VM, Beata Falks magiska banrekord på Bergslagsleden och Hagabys dubbla guld (och mycket mer …)

Vi börjar med det viktigaste – för vid sidan om Louise Wiker (två friidrotts-VM) och Martin Regborn (fem raka orienterings-VM, även om orientering inte är en lika stor sport internationellt) har länet inga atleter som uppträder i samma globala mästerskap, samma världsarenor som Emilia Fahlin. I morgon är det dags, och det mesta som går att skriva inför lagtempot har jag redan skrivit (bland annat min artikel på na.se tidigare i dag), men några fakta som är viktiga att ha inför morgondagen: Totalt deltar tolv lag, och Fahlin och hennes lagkompisar i Wiggle-High5 startar som nummer sju, 10.28 på förmiddagen, medan de båda huvudfavoriterna Boels-Dolmans och Sunweb går ut näst sist och sist, 10.40 respektive 10.43, och därmed har alla andras tider att gå på. Tidtagningen går att följa här, och sändningen i SVT 1 och SVT play (länk har ännu inte kommit ut) startar 10.10, samtidigt som Bepink ger sig iväg som första lag. Kom ihåg att tiden tas när den fjärde cyklisten, av de sex i laget, korsar mållinjen. Den slutgiltiga startlistan hittar ni här.

Lilian Forsgren gick, som en av 36 löpare vidare till kvartsfinal i dagens knockoutsprint i Euromeeting, B-EM i orientering, i Danmark. Men väl i kvarten slutade hon femma av sex löpare (topp tre avancerade till semifinal) och blev utslagen. Forsgren vann sedan H-finalen (om man numrerar från A och nedåt) hela elva sekunder före tvåan Andrea Roggo, Schweiz (det var dagens största segermarginal i något heat över huvud taget, som jag kunnat hitta). Oskar Andréns dag tog slut redan i kvalet, han blev 15:e man i sitt kvalheat (hade behövt vara topp tolv men missade med fem sekunder) och tvåa i herrarnas D-final (fråga mig inte hur man delade in de heaten, om en som åkte ut i kvalet hamnade i D-final och en som åkte ut i kvartsfinal fick springa H-final …). Forsgrens och Tjernlunds tidigare klubbkompis (i OK Tisaren) Matthias Kyburz, Schweiz, vann herrloppet medan Karolin Ohlsson anförde en svensk trippel på damsidan. I morgon av slutas Euromeeting med ”vanlig” individuell sprint.

Matthias Wengelin ligger 54:a efter första dagen i sin debut i mountainbikeendurons världsserie Enduro world series, i Spanien. Wengelin var som bäst 42:a på en av lördagens specialsträckor. Tävlingen fortsätter i morgon.

Viktor Larsson tog rejäl revansch för 30:e-platsen i går, när världscupfinalen i mountainbikeorientering inleddes, när han körde in på elfte plats i dagens långdistans  i Portugal. Larsson var 14.12 bakom segrande hemmaåkaren Davide Machado över drygt 37 kilometer (fågelvägen). De 25 poängen Larsson körde in gör att han går förbi bland annat Garphyttans Marcus Jansson, som inte finns på plats i Portugal, upp på en 20:e-plats i världscupsammandraget. I morgon avslutas världscupsäsongen med en sprint.

I Laxå såg Filip Jacobsson till att Tisaren var i ledning efter första sträckan i herrstafetten på DM, men Erik Lindgren tappade fyra placeringar och över 7,5 minuter på andrasträckan, och när Martin Regborn får gå ut i en DM-stafett med en ledning på över minuten (till Tisarens andralag som i det läget var uppe på andraplatsen) så kan det förstås bara sluta på ett sätt. Daniel Attås, i Tisarens förstalag, tog förvisso in sju sekunder på Regborn och sprang upp sitt lag på en andraplats, men Hagabys segermarginal blev ändå 6,5 minuter (i laget ingick förutom Regborn också Love Sintring och Jakob Wallenhammar, det var Wallenhammar som sprang så starkt på andrasträckan). KFUM Örebro tog bronset, 7.20 bakom, efter en solid laginsats av Jonatan Gustafsson, Oskar Arlebo och Jacob Eriksson.
Om Hagabys herrlag var favoriter så svarade klubbens damlag för en skräll när de också grejade guld. Förhandsfavoriterna OK Tisaren var före i sista växlingen, men Nina Hallor tappade över 22 minuter på sistasträckan och laget blev fyra. I stället kunde Hagaby (med Benita Månsson, Amelie Wallenhammar och Karin Persson), som länge låg trea och var nästan sex minuter bakom ledande Milan vid sista växlingen, ta guldet 1.36 före Noraklubben (med Lisa Westerberg, Josefin Erlandsson och Saga Sander). KFUM Örebro fixade bronset med 41 sekunders marginal (om än nästan 22 minuter bakom täten) efter en grym förstasträcka av Anette Carlsson (i ledningen så långt) följt av Sofie Yngström och Kristin Jacobsson.
Malin Wiklund, Almby, och William Pommer, Stora Tuna, vann Tivedsorienteringen som avgjordes samtidigt som stafett-DM (med ett skralt startfält).
I Värmlands-DM i medeldistans vann Djerfs Frida Johansson guld i juniorklassen närmast före klubbkompisen Amanda Jansson, men det blev inga medaljer till Karlskoga eller Degerfors i huvudklasserna.

Jag fick tyvärr bryta mitt stora mållopp för året, Bergslagsleden ultra, på grund av magras (min först DNF i karriären), och det är med sorg i bröstet jag läser att min fullt rimliga målsättningstid hade räckt till en åttondeplats i mål, som bästa länslöpare på herrsidan (och en löpare som låg bakom mig när jag tvingades kliva av efter drygt 16 kilometer var sexa i mål på en tid som var fyra minuter bättre än jag siktat på – och då hade jag ändå haft rejält ont i magen länge och gjort två stopp i skogen). Mer om det i ett separat inlägg.
Beata Falk, örebroaren som tog junior-VM-guld i orientering 2008 men aldrig lyckades slå igenom som senior, gjorde hur som helst ett fantastiskt lopp och slog Sandra Lundqvists banrekord med över 22 minuter för nya noteringen 4.18.12. Även tvåan Johanna Gelfgren, Täby, gick under det tidigare rekordet trots att hon var distanserad med över 18,5 minuter. Camilla Bloss, Ärla, blev trea medan IF Starts Kajsa Rosdal blev näst bästa länslöpare (bästa från en länsklubb, Falk springer numera för OK Kåre) på femteplatsen, 44.38 bakom (på 5.02.50).
På herrsidan lämnade Markus Living, Falukillen som har svenskt rekord och är 18:e på världsbästalistan genom tiderna i Beer mile (googla om ni inte känner till grenen!), övriga bakom sig från start och ledde med tre minuter redan i Mogetorp. I mål var avståndet över 13,5 minuter till tvåan Björn Morén, Akele, och nästan 19 minuter till trean Simon Karlsson, Ärla. Livings segertid skrevs till 3.44.13, mindre än 5,5 minuter från Erik Anfälts banrekord från i fjol (Anfält var föranmäld till årets lopp, men avstod start för att istället springa Wadköpingslöpet i morgon och framför allt ladda hårt mot Lidingöloppet nästa helg). Starts Johan Ingjald låg fyra vid första mellantiden, i Mogetorp, men sedan måste något ha hänt, för på Rusakulan var han åtta, i Blankhult 17:e och i mål 22:a. Bästa länslöpare blev istället Örebro AIK:s Johan Lundqvist på tolfteplatsen, med tiden 4.49.21.

72:a upplagan av Örebro parkrun var Noha Olsson återigen snabbast, även om han tog det mer än minuten lugnare än förra veckan. Thorenlöparen vann nu på 18.45, medan Elena Skoblina var snabbaste dam på 21.10 (i sin allra första parkrun).

Örebroaren en sekund från sub-2.40 i Berlin – och Jacobsson fick avsluta juniortiden med SM-silver

Eliud Kipchoge, den regerande olympiske mästaren som gjort 2.00.25 på maran i Nikes galna sub 2-försök (ej giltigt som världsrekord, förstås) vann trekejsarslaget i Berlin marathon på 2.03.32 (Gladys Cherono vann den inte riktigt lika upphaussade damklassen på 2.20.23), men där bakom fanns också en hel del fina prestationer av länslöpare. Allra snabbast var Morgan Pätsi, den tidigare VM-triathleten som i år riktat in sig helt på löpning. Hans mål var sub-2.40 (alltså att gå under 2.40) på nettotiden (tid från startlinje till mållinje, den officiella tiden, bruttotiden, tas från startskott till mållinje och är därmed oftast några sekunder upp till minuten längre i de stora marorna med mycket folk som trängs bakom startlinjen). Facit? 2.40.00. Alltså en sekund ifrån målet. Men 2.40.17, som den officiella tiden blev, är förstås ändå sjukt bra, och nästan tre minuter under Pätsis pers (från den enda fristående mara han sprungit sedan han blev elitmotionär, Frankfurt i fjol). Genom alla tider är det bara 50 länslöpare som gjort under 2.40, och under 2000-talet bara sex. Därtill sprang Pätsi maran med positiv splitt, alltså snabbare andra halva än första: 1.20.36 på första, 1.19.24 på andra halvmaran (där de 17 förlorade sekunder i starten dessutom ska läggas på första halvan). ”Missade målet lite men ett nytt fint PB 2.40.00!! Jag är jäkla nöjd i alla fall!”, jublar Pätsi på sitt instagramkonto.
Andreas Ingberg var bara 23 sekunder bakom Örebro AIK-klubbkompisen i mål, och landade på officiella tiden 2.40.40 – ett pers med över sju minuter i Ingbergs åttonde mara. En grymt imponerande utveckling med tanke på att förra personbästat sattes just i Berlin för ett år sedan. ”Kaboom! Sååå jäkla nöjd!”, skriver Ingberg på sin instagram.
Gustav Grek persade med nästan lika mycket, landade på 2.49.00, medan Sören Forsberg förvisso var nästan fem minuter över sitt pers och tre minuter från tiden i Stockholm i somras (som gör honom till tvåa i svenska H50-statistiken i år) men ändå gick under 2.50 (2.49.07), Anders Larsson sprang på 2.51.38, Jesper Damström på 2.56.07 och Jonas Karlsson på 2.56.44.

Uppe i Ånnaboda slog Filip Jacobsson till i sin allra sista SM-tävling som junior (springer man allt hinner man med 28 SM-tävlingar under sina fyra juniorår i orientering) när SM-året i Örebro län avslutades med stafett-SM på söndagen. efter förstasträckor av Olle Josarp (tolva, 1.26 från täten) och Valter Pettersson (sprang upp laget till femte plats) avslutade juniorlandslagsmannen Jacobsson med att plocka OK Orion, Jönköpings OK och OK Kolmården och föra Tisarens H20-lag i mål som silvermedaljörer, 3.17 bakom segrarna från Stora Tuna (Jacobsson sprang sin sträcka 1.58 snabbare än Borlängeklubbens ankare Jesper Svensk, men startade över fem minuter bakom).
Tisaren tillhörde ju annars förhandsfavoriterna främst på damsidan, men ett rejält bortfall på grund av sjukdommar gjorde att klubben, som haft fem damer på landslagsuppdrag i år, inte fick med ens tre av dem till start. I stället gick förstasträckan till Lovisa Persson, som tappade nästan sex minuter på täten där, och för Ellinor Tjernlund på andrasträckan försvann ytterligare över elva, så när formstarka Josefin Tjernlund gav sig ut på sistasträckan var loppet redan kört. Hon förde ändå upp fjolårets SM-fyra från 21:a plats vid växlingen till tolfte i mål.
Betydligt roligare då på herrsidan, där Erik Lindgren bet sig fast i tätgruppen på första varvet, där Oskar Andrén växlade som sexa efter andra, och där Daniel Attås långt in på sista sträckan fajtades om en pallplats i konkurrens med idel landslagslöpare som Stora Tunas Emil Svensk, Malungs William Lind, IFK Göteborgs Fredrik Bakkman, Södertälje-Nykvarns Jonas Leandersson, OK Ravinens Gustav Bergman, OK Vivills Johan Runesson och Rehns Jerker Lysell. Till slut fick Attås ge sig, och som femma i mål var Tisaren 5,5 minuter från guld (som Stora Tuna tog) och fyra minuter från medalj (IFK Göteborg). Det är Tisarens bästa resultat på herrsidan sedan fjärdeplatsen 2012 (även då med Attås i laget).

I Rosa bandet-loppet, tiokilometersloppet som tidigare hette Lidingö tjejlopp men som nu är öppet även för herrar, blev Maria Gräfnings, som på skidor tävlar för Karlslund, sjua på 38.01 (tre av svenskarna) och Maria Eriksson 28:a på 45.48. Danska Sylvia Mmboga Medugu vann på 33.54, Madeleine Larsson var bästa svenska på femte plats med 37.57.

I veteran-SM i orientering, som avgjordes i Motala i helgen, blev det fyra medaljer till länet varav två guld: Järnbärarnas Maud Mossberg vann sprinten i D70-klassen, Lindesbygdens Anna-Maria Backryd vann långdistansen i D50-klassen, och Lindebygdens Annika Brodin och Hagabys Olof Olofsson tog varsina brons i medeldistansen i D55- respektive H60-klasserna.