Regborn väggade i silverloppet: ”Var så trött att det började flimra för ögonen” (Och Andrén hyllas för räddningsinsats i Norge)

Martin Regborn tog ju karriärens femte SM-medalj på seniornivå i går – silver över ultralång distans – och i dag berättade han på instagram om dramatiken bakom: Regborn ”låg och sladdade” i Gustav Bergmans rygg under den andra timmen av loppet men ”blev tvungen att släppa med tre kontroller kvar och väggade totalt i uppförsbacken till näst sista”, berättar han. ”Var så trött att det började flimra för ögonen och fick lov att stanna några sekunder på toppen för att inte tuppa av. Tur att det var utför till målet efter det och lugnt bakåt.”

View this post on Instagram

Avslutade årets tävlingssäsong med ett silver på SM Ultralång. ✌ 22,6 km i härlig Smålandsterräng. Sprang bra på de inledande gafflade slingorna, och gick ut i tät på den avslutande gemensamma delen tillsammans med @gusbergman. Låg och sladdade i hans rygg men blev tvungen att släppa med tre kontroller kvar och väggade totalt i uppförsbacken till näst sista. Var så trött att det började flimra för ögonen och fick lov att stanna några sekunder på toppen för att inte tuppa av. Tur att det var utför till målet efter det och lugnt bakåt. Nu väntar några dagar välförtjänt vila innan det är dags med att dra igång med vinterträningen! #smorientering2018 #smultralång #orientering #orienteering #långttufftochhårt 📷: @okravinen

A post shared by Martin Regborn (@martinregborn) on

Jag blev för övrigt tipsad om en artikel i norska Trønderbladet, där det berättas om att OK Tisaren-löparen Oskar Andrén (som ju kutade Euromeeting för svenska landslaget i september) några veckor före seniorlandslagsdebuten var med och räddade livet på en medtävlare i stafetten Orkla Guala-karusellen på hemmaplan (han bor numera i Trondheim). I förra veckan fick han motta blommor för insatsen, och på bilden (som går att se även om man inte prenumererar på tidningen) står Andrén längst till vänster med Hallgeir Øian, som drabbades av akut hjärtstopp under tävlingen men räddades till livet av Andrén och några andra medtävlare, trea från vänster.

Fahlin säker på att det hade blivit medalj utan misstaget – och succé för premiären av Wadköpingslöpet (och massor, återigen verkligen massor, annat!)

Emilia Fahlin slutade fyra i lagtempot på VM i dag, för andra gången. Bittert, naturligtvis, att återigen missa medalj med sekunder och den här gången kunde det dessutom ha blivit ett guld om det inte varit för incidenten när lagkompisarna missade att hon inte lyckades återansluta längst bak i ledet – och Fahlin därmed tappat kontakten och aldrig kunde komma tillbaka, vilket gjorde att Wiggle-High5 bara hade fyra cyklister kvar som kunde växeldra in över mållinjen de sista 20 kilometerna, och ett guldläge vid mellantiden förbyttes mot den försmädliga fjärdeplatsen.
– Det känns bara tråkigt att det blev så här. Med fem åkare hade vi absolut varit på medaljplats. Nu gäller det att glömma det här och fokusera mot det individuella tempoloppet, säger Fahlin i ett pressmeddelande.
Jag pratade själv med henne i eftermiddags, och den texten kan ni läsa här (jag skrev också ett snabbt referat utifrån SVT:s sändning som återfinns här).

Premiärupplagan av det tekniskt tuffa trail-/terrängloppet Wadköpingslöpet måste klassas som en succé. Hela 53 löpare kom till start i tävlingsklasserna, varav en hel del namnkunniga. Störst var förstås regerande SM-bronsmedaljören i maraton, Örebros egen Erik Anfält, som dock mycket oväntat fick se sig besegrad av 23 år yngre Jonatan Gustafsson som så sent som i går sprang hem ett DM-brons i orientering till sitt KFUM Örebro. Kanske var det just den i orienteringen förvärvade talangen för att springa i oländig terräng som fällde avgörandet (plus en grym kondition, förstås) till Gustafssons fördel; Hur som helst låg han kloss i rygg på Anfält vid de båda varvningarna för att sedan kliva förbi och vinna med knappt sju sekunder. Trean Per Arvidsson, som leder långloppscupen (där Wadköpingslöpet inte i år, men mycket troligt nästa år, ingår), tog tredjeplatsen knappt 42 sekunder bakom medan Jonas Nilsson, som ju vann Tarstaborgsrundan förra helgen, var distanserad med 1.22 på fjärdeplatsen (även femman Johan Bäckman, Malung, sexan Mattias Nätterlund, Örebro AIK, sjuan Linus Larsson, mest känd som skidåkare från Karlslund, och åttan Andreas Ingberg, Örebro AIK, är ju löpare som brukar vara goda nog för att kunna vinna lopp, vilket säger en hel del om bredden på topp på stigarna i Karlslund den här söndagen).
På damsidan hittade Karin Forsberg rätt efter förra helgens felspringning på Tarstaborgsrundan, och visade ingen pardon när hon vann med över fyra minuters marginal. 48.31 på Forsberg, 52.51 på tvåan Frida Nilsson och 53.31 på trean Maria Eriksson (som ju vann i Pålsboda förra helgen).
Banrekorden lyder 48.31,2 på damsidan (vilket kan bli svårslaget även om Forsberg tappade lite tempo; varvtiderna 15.46, 16.15, 16.29) och 42.18,5 på herrsidan (varvtiderna på Gustafsson 14.00, 14.19, 13.59).

View this post on Instagram

Grymt skoj lopp idag! #Wadköpingslöpet, 3 varv på en riktigt teknisk och tuff 3,5 kilometers slinga i Karlsundsskogen. Lite "arenakänsla" över det hela. Häftigt! Gjorde ett tappert försök att visa ungtupparna att gammal fortfarande är äldst 😃. Men väl i mål fick jag nöja mig med att vara näst äldst. Bra så. Äldst, eller i hans fall snarast snabbast, blev 19-årige @jjonatangustafsson. Tack för sparring och snygg spurt 💪💣💥. Nu hoppas jag att denna genomkörare ska bidra till toppform till nästa helg och #Lidingöloppet. Eller toppform tror jag nog egentligen inte. Känner mig lite för seg för det. Men man kan ju alltid hoppas. Större under har skett 😉 📸@photobyglinneras #salomonrunningswe

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Örebroaren Matthias Wengelin lyckades inte följa upp lördagens fina inledning i sin debut i mountainbikeendurons världscup Enduro world series. Han gjorde förvisso en helt okej insats på dagens första sträcka men råkade sedan ut för ett kedjebrott, som kostade sex minuter, på den andra och fastnade i den tredje med ena foten i ett träd och drog omkull rejält. ”Slog till med säsongens hårdaste vurpa … Vet inte riktigt hur kroppen lyckades hålla ihop men det gjorde den”, skriver Wengelin på instagram. Han tappade därmed från den 54:e-plats han låg på efter lördagen till en slutgiltig 172:a-plats i värlsdcupdeltävlingen, men det är ju inte så mycket att säga om efter det missflytet … Wengelin åker nu direkt från spanska Ainsa till italienska Ligure för världscupfinalen nästa helg.

Axel Lindh, som liksom Wengelin bor i Örebro men tävlar för en klubb utanför distriktet (i Lindhs fall Härnösand), körde i stället världscupen i mountainbikesprint i belgiska Antwerpen, och tog en 16:e-plats i kvalet men åkte sedan ut i åttondelsfinal efter att ha hamnat i ett tufft heat med kvalsegraren Jeoren van Eck och 17:e-palcerade Felix Klausmann. Lindh slutade därmed 18:e i totalen, precis utanför världscuppoängen (som går till topp 16).

Almbys Johan ”Limpan” Lindbom säkrad en topp tio-placering (en niondeplats) totalt i den svenska långloppscupen i mountainbike under sin debutsäsong i elitklassen när han på lördagen blev åtta i säsongsavslutningen Västgötaloppet, över 80 kilometer. Lindbom var med i kampen om femteplatsen, men fick ge sig mot bland andra Cykelvasasegraren Michael Olsson i en grupp som var sju minuter bakom segrande Lucas Eriksson. Marcus Jansson, från Garphyttan, var ytterligare fem minuter bakom på tiondeplatsen.

Maria Gräfnings, som i klubbsammanhang representerar Karlslund, blev tvåa, en sekund bakom ”omöjliga” Britta Johansson Norgren men tre före Kari Vikhagen Gjeitnes och mer än 6,5 minuter före alla andra över Vasaloppsdistansen 90 kilometer i värmländska rullskidtävlingen Klarälvsloppet i dag. Örebrocyklisten Jacob Ahlsson blev tia i en cykeltävling med samma namn och på samma bana dagen innan, i en grupp som gjorde upp om fjärdeplatsen, drygt 20 sekunder bakom tre utbrytare.

Hälleforsfostrade Louise Wiker tog på lördagen en andraplats i Kilstaloppet, en miltävling i Stockholm. Trots hård blåst sprang hon på 36.41 och var minuten bakom segrande Yitayish Agidew.

I två mycket tajta individuella sprintlopp, som avslutade ”B-EM” i orientering, Euromeeting, i Danmark i dag, slutade Lilian Forsgren 24:a och Oskar Andrén 35:a, 1.24 respektive 1.28 bakom täten. Forsgren var faktiskt bara 62 sekunder från pallen trots att hon alltså var 21 placeringar bort … Svenska Karolin Ohlsson och nyzeeländaren Tim Robertson tog hem segrarna. För Forsgren är det nu bara att ladda om för världscupfinalen om två veckor, dit hon är reserv i det svenska laget.

Hagabusys Viktor Larsson hade ingen av sina bättre dagar när mountainbikeorienteringens världscup avslutades med sprint i portugisiska Odemira i dag. Larsson slutade först på 30:e plats av 43 cyklister, distanserad med över fyra minuter av segrande tjecken Vojtech Ludvik. Larsson blir ändå bäste svensk i årets världscup med en 21:a-plats i sammandraget, fyra placeringar före Garphyttans Marcus Jansson som stod över finalhelgen. Jansson tog dock säsongens främsta svenska placering på herrsidan, en sjätteplats på långdistansen vid EM i Ungern i juni.

Karlskogaklubben OK Djerfs Frida Johansson, Maja Welander och Amanda Jansson, som alla fortfarande egentligen är juniorer, tog silver i Värmlands orienterings-DM i stafett i damklassen, även om de var över 17 minuter bakom segrande Tyr (med ex-karlskogingen Linda Take som ankare).

Så följer du Fahlins medaljjakt i cykel-VM, Beata Falks magiska banrekord på Bergslagsleden och Hagabys dubbla guld (och mycket mer …)

Vi börjar med det viktigaste – för vid sidan om Louise Wiker (två friidrotts-VM) och Martin Regborn (fem raka orienterings-VM, även om orientering inte är en lika stor sport internationellt) har länet inga atleter som uppträder i samma globala mästerskap, samma världsarenor som Emilia Fahlin. I morgon är det dags, och det mesta som går att skriva inför lagtempot har jag redan skrivit (bland annat min artikel på na.se tidigare i dag), men några fakta som är viktiga att ha inför morgondagen: Totalt deltar tolv lag, och Fahlin och hennes lagkompisar i Wiggle-High5 startar som nummer sju, 10.28 på förmiddagen, medan de båda huvudfavoriterna Boels-Dolmans och Sunweb går ut näst sist och sist, 10.40 respektive 10.43, och därmed har alla andras tider att gå på. Tidtagningen går att följa här, och sändningen i SVT 1 och SVT play (länk har ännu inte kommit ut) startar 10.10, samtidigt som Bepink ger sig iväg som första lag. Kom ihåg att tiden tas när den fjärde cyklisten, av de sex i laget, korsar mållinjen. Den slutgiltiga startlistan hittar ni här.

Lilian Forsgren gick, som en av 36 löpare vidare till kvartsfinal i dagens knockoutsprint i Euromeeting, B-EM i orientering, i Danmark. Men väl i kvarten slutade hon femma av sex löpare (topp tre avancerade till semifinal) och blev utslagen. Forsgren vann sedan H-finalen (om man numrerar från A och nedåt) hela elva sekunder före tvåan Andrea Roggo, Schweiz (det var dagens största segermarginal i något heat över huvud taget, som jag kunnat hitta). Oskar Andréns dag tog slut redan i kvalet, han blev 15:e man i sitt kvalheat (hade behövt vara topp tolv men missade med fem sekunder) och tvåa i herrarnas D-final (fråga mig inte hur man delade in de heaten, om en som åkte ut i kvalet hamnade i D-final och en som åkte ut i kvartsfinal fick springa H-final …). Forsgrens och Tjernlunds tidigare klubbkompis (i OK Tisaren) Matthias Kyburz, Schweiz, vann herrloppet medan Karolin Ohlsson anförde en svensk trippel på damsidan. I morgon av slutas Euromeeting med ”vanlig” individuell sprint.

Matthias Wengelin ligger 54:a efter första dagen i sin debut i mountainbikeendurons världsserie Enduro world series, i Spanien. Wengelin var som bäst 42:a på en av lördagens specialsträckor. Tävlingen fortsätter i morgon.

Viktor Larsson tog rejäl revansch för 30:e-platsen i går, när världscupfinalen i mountainbikeorientering inleddes, när han körde in på elfte plats i dagens långdistans  i Portugal. Larsson var 14.12 bakom segrande hemmaåkaren Davide Machado över drygt 37 kilometer (fågelvägen). De 25 poängen Larsson körde in gör att han går förbi bland annat Garphyttans Marcus Jansson, som inte finns på plats i Portugal, upp på en 20:e-plats i världscupsammandraget. I morgon avslutas världscupsäsongen med en sprint.

I Laxå såg Filip Jacobsson till att Tisaren var i ledning efter första sträckan i herrstafetten på DM, men Erik Lindgren tappade fyra placeringar och över 7,5 minuter på andrasträckan, och när Martin Regborn får gå ut i en DM-stafett med en ledning på över minuten (till Tisarens andralag som i det läget var uppe på andraplatsen) så kan det förstås bara sluta på ett sätt. Daniel Attås, i Tisarens förstalag, tog förvisso in sju sekunder på Regborn och sprang upp sitt lag på en andraplats, men Hagabys segermarginal blev ändå 6,5 minuter (i laget ingick förutom Regborn också Love Sintring och Jakob Wallenhammar, det var Wallenhammar som sprang så starkt på andrasträckan). KFUM Örebro tog bronset, 7.20 bakom, efter en solid laginsats av Jonatan Gustafsson, Oskar Arlebo och Jacob Eriksson.
Om Hagabys herrlag var favoriter så svarade klubbens damlag för en skräll när de också grejade guld. Förhandsfavoriterna OK Tisaren var före i sista växlingen, men Nina Hallor tappade över 22 minuter på sistasträckan och laget blev fyra. I stället kunde Hagaby (med Benita Månsson, Amelie Wallenhammar och Karin Persson), som länge låg trea och var nästan sex minuter bakom ledande Milan vid sista växlingen, ta guldet 1.36 före Noraklubben (med Lisa Westerberg, Josefin Erlandsson och Saga Sander). KFUM Örebro fixade bronset med 41 sekunders marginal (om än nästan 22 minuter bakom täten) efter en grym förstasträcka av Anette Carlsson (i ledningen så långt) följt av Sofie Yngström och Kristin Jacobsson.
Malin Wiklund, Almby, och William Pommer, Stora Tuna, vann Tivedsorienteringen som avgjordes samtidigt som stafett-DM (med ett skralt startfält).
I Värmlands-DM i medeldistans vann Djerfs Frida Johansson guld i juniorklassen närmast före klubbkompisen Amanda Jansson, men det blev inga medaljer till Karlskoga eller Degerfors i huvudklasserna.

Jag fick tyvärr bryta mitt stora mållopp för året, Bergslagsleden ultra, på grund av magras (min först DNF i karriären), och det är med sorg i bröstet jag läser att min fullt rimliga målsättningstid hade räckt till en åttondeplats i mål, som bästa länslöpare på herrsidan (och en löpare som låg bakom mig när jag tvingades kliva av efter drygt 16 kilometer var sexa i mål på en tid som var fyra minuter bättre än jag siktat på – och då hade jag ändå haft rejält ont i magen länge och gjort två stopp i skogen). Mer om det i ett separat inlägg.
Beata Falk, örebroaren som tog junior-VM-guld i orientering 2008 men aldrig lyckades slå igenom som senior, gjorde hur som helst ett fantastiskt lopp och slog Sandra Lundqvists banrekord med över 22 minuter för nya noteringen 4.18.12. Även tvåan Johanna Gelfgren, Täby, gick under det tidigare rekordet trots att hon var distanserad med över 18,5 minuter. Camilla Bloss, Ärla, blev trea medan IF Starts Kajsa Rosdal blev näst bästa länslöpare (bästa från en länsklubb, Falk springer numera för OK Kåre) på femteplatsen, 44.38 bakom (på 5.02.50).
På herrsidan lämnade Markus Living, Falukillen som har svenskt rekord och är 18:e på världsbästalistan genom tiderna i Beer mile (googla om ni inte känner till grenen!), övriga bakom sig från start och ledde med tre minuter redan i Mogetorp. I mål var avståndet över 13,5 minuter till tvåan Björn Morén, Akele, och nästan 19 minuter till trean Simon Karlsson, Ärla. Livings segertid skrevs till 3.44.13, mindre än 5,5 minuter från Erik Anfälts banrekord från i fjol (Anfält var föranmäld till årets lopp, men avstod start för att istället springa Wadköpingslöpet i morgon och framför allt ladda hårt mot Lidingöloppet nästa helg). Starts Johan Ingjald låg fyra vid första mellantiden, i Mogetorp, men sedan måste något ha hänt, för på Rusakulan var han åtta, i Blankhult 17:e och i mål 22:a. Bästa länslöpare blev istället Örebro AIK:s Johan Lundqvist på tolfteplatsen, med tiden 4.49.21.

72:a upplagan av Örebro parkrun var Noha Olsson återigen snabbast, även om han tog det mer än minuten lugnare än förra veckan. Thorenlöparen vann nu på 18.45, medan Elena Skoblina var snabbaste dam på 21.10 (i sin allra första parkrun).

Örebroaren en sekund från sub-2.40 i Berlin – och Jacobsson fick avsluta juniortiden med SM-silver

Eliud Kipchoge, den regerande olympiske mästaren som gjort 2.00.25 på maran i Nikes galna sub 2-försök (ej giltigt som världsrekord, förstås) vann trekejsarslaget i Berlin marathon på 2.03.32 (Gladys Cherono vann den inte riktigt lika upphaussade damklassen på 2.20.23), men där bakom fanns också en hel del fina prestationer av länslöpare. Allra snabbast var Morgan Pätsi, den tidigare VM-triathleten som i år riktat in sig helt på löpning. Hans mål var sub-2.40 (alltså att gå under 2.40) på nettotiden (tid från startlinje till mållinje, den officiella tiden, bruttotiden, tas från startskott till mållinje och är därmed oftast några sekunder upp till minuten längre i de stora marorna med mycket folk som trängs bakom startlinjen). Facit? 2.40.00. Alltså en sekund ifrån målet. Men 2.40.17, som den officiella tiden blev, är förstås ändå sjukt bra, och nästan tre minuter under Pätsis pers (från den enda fristående mara han sprungit sedan han blev elitmotionär, Frankfurt i fjol). Genom alla tider är det bara 50 länslöpare som gjort under 2.40, och under 2000-talet bara sex. Därtill sprang Pätsi maran med positiv splitt, alltså snabbare andra halva än första: 1.20.36 på första, 1.19.24 på andra halvmaran (där de 17 förlorade sekunder i starten dessutom ska läggas på första halvan). ”Missade målet lite men ett nytt fint PB 2.40.00!! Jag är jäkla nöjd i alla fall!”, jublar Pätsi på sitt instagramkonto.
Andreas Ingberg var bara 23 sekunder bakom Örebro AIK-klubbkompisen i mål, och landade på officiella tiden 2.40.40 – ett pers med över sju minuter i Ingbergs åttonde mara. En grymt imponerande utveckling med tanke på att förra personbästat sattes just i Berlin för ett år sedan. ”Kaboom! Sååå jäkla nöjd!”, skriver Ingberg på sin instagram.
Gustav Grek persade med nästan lika mycket, landade på 2.49.00, medan Sören Forsberg förvisso var nästan fem minuter över sitt pers och tre minuter från tiden i Stockholm i somras (som gör honom till tvåa i svenska H50-statistiken i år) men ändå gick under 2.50 (2.49.07), Anders Larsson sprang på 2.51.38, Jesper Damström på 2.56.07 och Jonas Karlsson på 2.56.44.

Uppe i Ånnaboda slog Filip Jacobsson till i sin allra sista SM-tävling som junior (springer man allt hinner man med 28 SM-tävlingar under sina fyra juniorår i orientering) när SM-året i Örebro län avslutades med stafett-SM på söndagen. efter förstasträckor av Olle Josarp (tolva, 1.26 från täten) och Valter Pettersson (sprang upp laget till femte plats) avslutade juniorlandslagsmannen Jacobsson med att plocka OK Orion, Jönköpings OK och OK Kolmården och föra Tisarens H20-lag i mål som silvermedaljörer, 3.17 bakom segrarna från Stora Tuna (Jacobsson sprang sin sträcka 1.58 snabbare än Borlängeklubbens ankare Jesper Svensk, men startade över fem minuter bakom).
Tisaren tillhörde ju annars förhandsfavoriterna främst på damsidan, men ett rejält bortfall på grund av sjukdommar gjorde att klubben, som haft fem damer på landslagsuppdrag i år, inte fick med ens tre av dem till start. I stället gick förstasträckan till Lovisa Persson, som tappade nästan sex minuter på täten där, och för Ellinor Tjernlund på andrasträckan försvann ytterligare över elva, så när formstarka Josefin Tjernlund gav sig ut på sistasträckan var loppet redan kört. Hon förde ändå upp fjolårets SM-fyra från 21:a plats vid växlingen till tolfte i mål.
Betydligt roligare då på herrsidan, där Erik Lindgren bet sig fast i tätgruppen på första varvet, där Oskar Andrén växlade som sexa efter andra, och där Daniel Attås långt in på sista sträckan fajtades om en pallplats i konkurrens med idel landslagslöpare som Stora Tunas Emil Svensk, Malungs William Lind, IFK Göteborgs Fredrik Bakkman, Södertälje-Nykvarns Jonas Leandersson, OK Ravinens Gustav Bergman, OK Vivills Johan Runesson och Rehns Jerker Lysell. Till slut fick Attås ge sig, och som femma i mål var Tisaren 5,5 minuter från guld (som Stora Tuna tog) och fyra minuter från medalj (IFK Göteborg). Det är Tisarens bästa resultat på herrsidan sedan fjärdeplatsen 2012 (även då med Attås i laget).

I Rosa bandet-loppet, tiokilometersloppet som tidigare hette Lidingö tjejlopp men som nu är öppet även för herrar, blev Maria Gräfnings, som på skidor tävlar för Karlslund, sjua på 38.01 (tre av svenskarna) och Maria Eriksson 28:a på 45.48. Danska Sylvia Mmboga Medugu vann på 33.54, Madeleine Larsson var bästa svenska på femte plats med 37.57.

I veteran-SM i orientering, som avgjordes i Motala i helgen, blev det fyra medaljer till länet varav två guld: Järnbärarnas Maud Mossberg vann sprinten i D70-klassen, Lindesbygdens Anna-Maria Backryd vann långdistansen i D50-klassen, och Lindebygdens Annika Brodin och Hagabys Olof Olofsson tog varsina brons i medeldistansen i D55- respektive H60-klasserna.

Fahlin bakom stallets viktiga seger – och själv tog jag femte raka …

På sista dagen slog de till, Wiggle-High5 i Women’s tour. Emilia Fahlins brittiska proffsstall hade ju som mål att ta minst en etappseger i världstouretapploppet på hemmaplan, och den kom på den mest prestigefyllda etappen: Det avslutande varvloppet inne i centrala London. Belgiska spurtaren Jolien D’hoore var först över linjen, men det var i allra högsta grad en lagseger där Fahlin och och Giorgia Bronzini var med allra längst fram och hjälpte D’hoore fram i spurten (Bronzini rullade i mål som sjua i jätteklungan, Fahlin som 14:e). Audrey Cordon hade ju dessutom redan säkrat bergatröjan, så på det hela taget blev det väl en rätt bra vecka för stallet, och Fahlin verkar ju ha blivit bättre och bättre efter att ha varit långt efter på tre första etapperna men i tätklungan på de två sista. Nästa vecka väntar SM för Örebrocyklisten.

När vi ändå är inne på cykel så har jag förstås inte missat att Tjejvättern och Halvvättern avgjordes i helgen – men det är ju liksom Vätternrundan rena motionslopp utan resultatlistor, så de får ursäkta här på bloggen.

Mer intressant då att mountainbikecyklisten Fredrik Berg följde upp femteplatsen i Billingeracet med att bli sexa i Lida Loop, säsongens tredje deltävling i långloppscupen. ”Även om en topp fem-placering hade varit kul såklart så är jag väldigt nöjd med dagen och resultatet”, skriver han på sin blogg. Resultatet gör att han ligger trea i sammandraget. Axel Lindh har varit sjuk och kom inte till start, Matthias Wengelin bröt, och Marcus Jansson slutade på 15:e plats. Alexander Ehrlin blev tvåa i juniorklassen.

I Örebroloppet i multisport blev det hemmaseger i damklassen genom Emma Ardland och Anna Kero. Text och tv och bildextra från tävlingen finns i den här pluslåsta artikeln.

I sprint-DM i orientering tog Ellinor Eriksson och Oskar Andrén hem segrarna när länets fyra landslagslöpare uteblev. Eriksson vann med nästan minutstor marginal över Lovisa Persson och nästa 1,5 minuter före trean Elin Winblad medan Andrén bara var fyra sekunder före tvåan Viktor Larsson (men 46 före trean Erik Fernlund) över en väldigt lång sprint (20–21 minuters segrartider). Även sprintstafett-DM avgjordes under dagen, men arrangörerna verkar ha haft jätteproblem att få fram tider och det enda resultat jag hört ryktesvägen är att Viktor Larsson och Oskar Eklöf lär ha vunnit herrklassen. Eriksson och Persson känns ju oslagbara på damsidan, men där har jag inte hört något alls.

Erica Olsson var femma för andra dagen i rad i svenska mountainbikeorienteringscupen, och behåller därmed andraplatsen i sammandraget. I dag var det långdistans med masstart på programmet, och Olsson gick i mål 8,5 minuter bakom segrande Nadia Larsson.

Och så klämde Lisa Bergdahl, som redan gått under U22-EM-kvalgränsen på 10 000 meter, till med ett nytt toppresultat: 9.54,24 över 3 000 meter, vilket inte bara var personligt rekord och tävlingsrekord i Sävedalsspelen utan dessutom gör henne till Sverigetrea i år bakom Meraf Bahta och Isabelle Brauer.

Själv lyckades jag ta femte segern på fem försök i Degerforsklassikerns orienteringsmoment (den första upplagan arrangerades 2012; jag missade tävlingen 2014 på grund av utlandsresa). Att det berodde på utebliven konkurrens var lika sant den här gången som de tidigare åren (men man kan ju bara slå de som dyker upp, så att säga), och jag fick en bra genomkörare inför nästa helgs Örebro backyard ultra med 5,5 kilometer (enligt gps-klockan) väldigt lätt orientering på 28.56. Jag la väl bort runt 45 sekunder på att helt korkat springa åt fel håll vid två tillfällen, men annars gick jag rent. Bilder från tävlingen (bland annat en på min målstämpling och en annan på min återhämtning) finns här.

Konditionsbloggaren i mål (med buffen nyss avsliten) som segrare i Degerforsklassikerns orientering det här året också. Foto: Jonas Brännmyr

Här är laget som ska ta Tisaren tillbaka till toppen i Tiomila: ”Med bra lopp är jag övertygad om att vi är där uppe och krigar”

Ett dygn av teknikstrul senare har na.se fortfarande inte hoppat igång igen, så här får ni den tänkta pluslåsta texten om Tisaren inför Tiomila, som skulle ha gått ut redan på ondagskvällen, ett dygn försenad och helt gratis. Håll tillgodo!

14:e 2015, 18:e 2016.
Men nu är Tisarens damlag redo att utmana om topplaceringarna i Tiomila igen – med ett helt annat upplägg än senast laget stod på pallen.
– Simone Niggli var en superstar som kunde göra väldigt mycket på slutet, och den sitsen har vi inte riktigt nu, säger Anders Holm som tagit ut laget och tvingats tänka nytt utan den 23-faldiga världsmästaren.

2012, 2013 och 2014 var Tisaren på pallen i damernas Tiomila tre år i rad.
Sedan dess? 14:e i Skepptuna 2015 och 18:e i Falun 2016. Båda gångerna efter att laget tappat nästan sex minuter på förstasträckan när först Andrea Svensson och året därpå Lovisa Persson hade det jobbigt. Men i år har laget satt en intern målsättning om att ta sig tillbaka till den absoluta toppen.
– Löparna har bestämt att de ska vara med och slåss om topp fem. Det är ett ambitiöst mål, men med bra lopp rätt igenom är jag övertygad om att vi är där uppe och krigar, säger Anders Holm som tillsammans med Martin Sand och Emil Nylin tagit ut laget.
Och just själva laguttagningen har i år varit knepigare än på länge. Tisaren har sju–åtta riktigt starka damlöpare, men bara fem får plats i Tiomilalaget eftersom damerna alltjämt bara har hälften så många sträckor som herrarna. Därför har Lovisa Persson och Marion Aebi, som i fjol sprang i förstalaget, i år petats till andralaget där Rebecka Nylin är kvar.
I förstalaget kommer i stället landslagslöparen Andrea Svensson, som var knäskadad förra våren, och nyförvärvet och nyblivna natt-SM-fyran Ellinor Eriksson in. Kvar är landslagslöparna Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund, samt Ellinor Tjernlund som var vass på fjärdesträckan i fjol och som vann Kolmårdsdubbelns medeldistans i skarp konkurrens för drygt en vecka sedan.
– Det är klart att det varit svårt att ta ut laget. Det finns några löpare som är väldigt jämnbra, och framför allt Lovisa har varit väldigt nära laget, men även Rebecka innan hon blev förkyld förra veckan. Det som blev avgörande är att Ellinor Eriksson sprungit så tryggt och bra på alla förstasträckor i vår (i Måsenstafetten, Kolmårdskavlen och Stigtomtakavlen) och har sprungit till sig den platsen, och Ellinor Tjernlund är en väldigt bra stafettlöpare, hon har en trygghet och sprang riktigt bra på just den här sträckan förra året. Det känns överlag som vi hittat väldigt tydliga roller i laget, även med Lilian som avslutare och Josefin på den långa, raka sträckan, säger Holm.

Gemensamt för de tre åren då Tisaren stod på pallen i Tiomila var att de hade en viss Simon Niggli på sistasträckan. Schweiziskan, som med sina 23 VM-guld räknas som världens bästa orienterare genom alla tider, tillhör alltjämt Tisaren, men tävlar allt mer sporadiskt, avstår Tiomila för andra året i rad och kommer springa finska Jukolakavlen med ett schweiziskt lag. När Tisaren nu åter siktar mot topp fem krävs därför ett annat upplägg, det går inte att lita till ett ankare som springer in flera minuter och en handfull placeringar som Niggli gjorde tre år i rad.
– Simone var en superstar som kunde göra väldigt mycket på slutet, och den sitsen har vi inte riktigt nu. Men Lilian visade förra helgen att formen börjar komma. Hon har inte velat vara i form för tidigt på året eftersom det är nu hennes viktigaste tävlingar börjar komma, och jag tror att hon kan göra jättebra på sistasträckan. Men för att vi ska lyckas nå en riktigt bra placering måste alla göra topplopp, säger Holm.

På herrsidan har Tisaren blivit av med två tunga namn i fyrfaldige världsmästaren Matthias Kyburz, som gått till norska IL Tyrving, och hans schweiziske landsman Jonas Merz, som gått till Göteborgs-Majorna.
– Det var många som kände i vintras att det där var två tunga tapp, nu kan vi inte vara med där framme. Men när vi väl fick ned tio namn på pappret så tycker jag att det började se intressant ut. Det är klart att vi inte kan ersätta Kyburz, men vi har bra löpare, säger Holm.
Förra året slutade i kaos för Tisaren herrlag. Kyburz, Matthias Merz och Jonas Mathys saknades på förhand, och Gustav Hindér och Daniel Attås tvingades kasta in handduken på grund av sjukdom bara timmarna före start. Det hela slutade med en 42:a-plats.
– I år har vi, precis som förra året, startat med starka namn, Filip Jacobsson på första och Gustav Hindér på andra, för att ge Oskar Andrén en bra position inför långa natten. Oskar har vetat om länge att han är tänkt att springa just den sträckan, han har laddat lite extra för det här och ger vi honom ett bra läge, att han kommer med i en bra klunga och slipper göra allt jobb själv, så kan det bli avgörande för oss. Det spricker ofta upp på långa natten, och är man med långt framme kan det bli stora tidsdifferenser bakåt, men är man å andra sidan inte med inför sträckan kan det bli långt fram i stället, säger Holm.
– Sedan har vi Attås på sista, och eftersom många lag satsar på starka avslutare, så kommer Daniel få bekänna färg om vi har sprungit bra så långt. Målsättningen är att slåss om en topp 30-plats och är vi med så långt fram kommer han bara möta starka löpare.

Av övriga länslag är det ännu bara KFUM Örebro som ännu släppt sin laguppställning. De startar precis som i fjol herrstafetten med Per Sjögren, som då tog en sensationell tolfteplats bara drygt en minut bakom täten. Även Hagabys EM-bronsmedaljör Martin Regborn, som i fjol var tvåa på förstasträckan, lär springa den i år igen.

Tisarens damlag: 1) Ellinor Eriksson (6,1 kilometer), 2) Andrea Svensson (7,1 kilometer), 3) Josefin Tjernlund (11,3 kilometer), 4) Ellinor Tjernlund (5,0 kilometer), 5) Lilian Forsgren (8,8 kilometer). Andralaget: 1) Lovisa Persson, 2) Marion Aebi, 3) Rebecka Nylin, 4) Helena Andersson, 5) Line Sølberg.
Tisarens herrlag: 1) Filip Jacobsson (10,6 kilometer), 2) Gustav Hindér (11,9 kilometer), 3) Mathias Drage (7,0 kilometer), 4) Oskar Andrén (16,8 kilometer), 5) Olle Josarp (7,1 kilometer), 6) Ivan Forsgren (7,1 kilometer), 7) Matthias Merz (11,6 kilometer), 8) Erik Fernlund (9,8 kilometer), 9) Anton Hallor (7,8 kilometer), 10) Daniel Attås (16,1 kilometer).

Här är Tisarens Tiomilalag – Ellinor Eriksson in som startlöpare

Ellinor Eriksson (som gått upp i totalledningen i U23-elitserien)–Andrea Svensson–Josefin Tjernlund–Ellinor Tjernlund–Lilian Forsgren.
Där har ni Tisarens damlag i Tiomila, laget som ska försvara hela länets färger i den så prestigefyllda och traditionstyngda stafetten i Göteborg i helgen. Jag fick laget av Anders Holm, som tillsammans med Martin Sand och Emil Nylin tagit ut det, tidigare i kväll, och jag gjorde en längre intervju med honom om uttagningen (det har ju varit rätt klurigt i år, och jämfört med fjolårets lag petas Lovisa Persson och Marion Aebi ned till andralaget) som skulle ha gått ut på na.se under kvällen. Men tekniska problem gör att texten än så länge bara finns i ett worddokument på min dator, så ni får hålla till godo tills i morgon bitti. Hur som helst kan jag avslöja att målet för laget är en topp fem-placering vilket enligt Holm är ”ambitiöst” men ”inte omöjligt”.
På herrsidan har Tisaren nu bara kvar en enda schweizare, och får i stället förlita sig på påläggskalvar som Filip Jacobsson (förstasträckan), Gustav Hindér (andrasträckan), Oskar Andrén (långa natten), Olle Josarp (femte) och Anton Hallor (näst sista), plus förre landslagsmannen Daniel Attås som avslutare, nyförvärven Mathias Drage (på tredje) och Erik Fernlund (på nionde) och rutinerade Ivan Forsgren (sjätte) och Matthias Merz (sjunde).
Från fjolåret kaosartade Tiomilahelg i Falun har förstalagslöpare har Johan Aronsson, Sebastian Agerhäll, Martin Särnbrink och Albin Pettersson åkt ned i andralaget medan Jonas Merz bytt klubb till Göteborgs-Majorna och Tomas Hallmén bestämt sig för att nöja sig med ett ledaruppdrag.
Men mycket mer om Tisarens laguttagning på na.se i morgon, alltså.
Även KFUM Örebro har offentliggjort sina lag inför tävlingen, med eventuellt fotskadade Per Sjögren på en preliminär förstasträcka precis som i fjol. Och även om Hagaby inte lämnat ut sin uppställning än får man väl anta att även Martin Regborn kör försatsträckan igen.

Vann – direkt i säsongsdebuten: ”Mötte kanske inte de smartaste …”

Adam Axelsson cyklade ju junior-EM för ett par år sedan men har sedan dess trappat ned cykelsatsningen för att lägga allt krut på att slå sig in i världseliten i sin andra idrott – skridsko. Men Kumlakillens hjärta och lungor lär vara bättre än någonsin, och än minns han hur man trampar. Det visade Axelsson, som i fjol höll i cyklingen lite grann och vann svenska seniorcupen, när han gjorde säsongens första tävling i går, söndag. I Falkenloppet i Nynäshamn slog han till med en seger direkt, i just den svenska seniorcupen (som är snäppet under svensk elitnivå).

– Det var kul att vara tillbaka på cykeln, och det kändes bra hela vägen. Jag var inte sugen på att gå loss den här gången utan försökte hålla ihop det och vänta in spurten, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Så, hur blev spurten?
– Med två kilometer kvar var det flera som försökte gå, och en kom loss och hade en lucka på 30 meter med en kilometer kvar. Då sa jag åt honom som låg framför mig (Jonas Madsen, Cykelogen CK) ”nu får du köra”, och då attackerade han ikapp. En annan (David Bragmark, CK Hymer) kom bakifrån och stötte direkt när vi kom ikapp ledaren, med 400–500 meter kvar, och då la jag mig på rulle och drog igång min egen spurt med 300 meter kvar. 150–200 meter kvar hade jag fått en lucka, och sedan var det lugnt.
Det låter enkelt när du säger det …
– Det gäller att vara lite smart. Jag vet hur det brukar fungera i spurterna och har kört just den här tävlingen ganska många gånger, så jag kan avslutningen. Många som man möter när man kör i den här klassen är väldigt starka cyklister, men de kanske inte är de smartaste i sådana här situationer. De bästa kör naturligtvis i elitklass.
Blir det mer cykling, nu?
– Nej, jag har inget inplanerat och förmodligen flyger jag till Inzell för ett fyra veckor långt sommarläger, först barmark och sedan på is, med skridskolaget redan den 12 juni.

Wedevågs Habtom Tesfamihael och Örebro AIK:s Annika Larsson vann första upplagan av Lindesjönlopet (eller om man vill se det som en uppföljning på BP-joggen) på 31.25 respektive 38.36 (över nio kilometer). Resultaten tack vare Per Sjögren på twitter, någon fullständig lista är ännu inte publicerad. För Larsson va segern andra raka efter den i Fjugestaloppet i onsdags. Hon har även hunnit med att bli trea i terräng-DM och tvåa i Hälleforsterrängen den här våren.

Tisaren, med Josefin Tjernlund, Jonas Merz, Oskar Andrén och Lilian Forsgren, blev fyra på mixedsprintstafett-SM i dag, det kan ni läsa mer om här.

Och nu ska jag ut och följa löpningen i Örebro triathlon, där KJ Danielsson och Emma Graaf ser ut att försvara sina segrar, medan Emma Igelström efter en urstark simning (trea totalt, herrar inkluderade, bara 1.11 bakom KJ) mycket väl kan knipa en pallplats i damklassen. Lotta Nilsson, Nora, var bästa länstriathlet efter simningen, på tredje plats bakom Igelström och Graaf.

Cykelsäsongens första lopp, cykelsäsongens första seger för Adam Axelsson. Foto: Privat
Cykelsäsongens första lopp, cykelsäsongens första seger för Adam Axelsson. Flankerad på prispallen av CK Hymers David Bragmark och Cykelogen CK:s Jonas Madsen. Foto: Privat
Adam Axelsson på rulle i Falkenloppet. Foto: Privat
Adam Axelsson på rulle i Falkenloppet. Foto: Privat

Nytt namn – dags för ny kung: Haben Kidane vann Gubbracet

Med sju segrar och två andraplatser var Per Sjögren den obestridlige kungen av Grabbhalvan. Men när herrarnas femkilometerslopp på Vårrusetbanan i år bytte skepnad till Gubbracet fick vi också en ny regent på tronen: Haben Kidane, 18. Hälleforslöparen, som tävlar för Eskilstuna, följde upp lördagens seger i Hälleforsterrängen med en ny viktoria på tisdagen. Redan förra året var Kidane fyra i Grabbhalvan, bara 14 sekunder bakom segrande Sjögren, fem bakom VM-orienteraren Martin Regborn och fyra bakom Oskar Andrén. I kväll stod Regborn bredvid och knäppte mobilbilder när Kidane helt ohotad sprang 20 sekunder snabbare än han själv gjorde i fjol och fem sekunder snabbare än Sjögren gjorde då (15.35 som segrartid i år), vilket den här gången gav en segermarginal på 27 sekunder ned till just Sjögren och ytterligare fem till Andrén som blev trea i år igen. Ett riktigt bra resultat av en 18-årig talang, givetvis, men jag kan inte låta bli att imponeras minst lika mycket av Sjögren som har ett halv decennium av skadestrul bakom sig och i vinter knappt sprungit någonting, men som nu presterat två topplopp på fyra dagar; tolva på Tiomilas förstasträcka och nu femkilometern på just över 16 minuter. Hur är karln funtad?

Deltagarmässigt var årets upplaga av tävlingen att det långsiktiga tappet i antalet löpare i Grabbhalvan/Gubbracet som pågått en lång tid nu fick ny fart. Bara jämfört med förra året försvann över 37 procent, långt mer än två tredjedelar, av deltagarna, och sedan 2009 (min statistik sträcker sig tyvärr bara bak till 2008) har startfältet nu krympt till mindre än hälften:
2008: 1 482.
2009: 1 309 (-11,7 procent).
2010: 1 182 (-9,7 procent).
2011: 1 172 (-0,8 procent).
2012: 1 128 (-3,8 procent).
2013: 1 104 (-2,1 procent).
2014: 1 077 (-2,4 procent).
2015: 1 094 (+1,6 procent).
2016: 681 (Gubbracet; -37,8 procent).

För övrigt gick åtta man (1,3 procent) under 17 minuter, 25 (3,7 procent) under 18, 42 (6,2 procent) under 19 och 84 (12,3 procent) under 20. Vad säger det om folkhälsan i länet? Ja, och så direktsände NA förstås loppet.

Innan Regborn drog till Gustavsviksbadet och plåtade målgångar sprang han sjätte deltävlingen i Milans poängtävling, som i avgjordes vid Kattjärn, mellan Lindesberg och Nora, på eftermiddagen. Regborn, som var tvåa på Tiomilas förstasträcka, bara två sekunder från segern, i lördags och drar igång tävlandet i EM i Polen redan i helgen, nöjde sig, av resultatlistan att döma, med att jogga runt och ta en tredjeplats bakom Simon Hedlund, som tävlar för Eskilstunaklubben Ärla, och som tog andra raka segern och därmed befäste ledningen i sammandraget (han är ännu ensam om att ha gjort sex tävlingar, maximalt antal man får räkna, på långa banan; men två segrar kan ju ingen ta ifrån honom). Milans egen Lisa Westerberg var bästa dam (hon är bäst även i sammandraget), drygt två minuter före klubbkompisen Josefin Erlandsson.

För övrigt har resultatlistan från Närkeserien i mountainbike, härifrån mina hemtrakter i Karlskoga, förra veckan nu dykt upp. Och visst var det en viss VM-sexa som anmälde sig till träningstävlingsserien och tog hem hela tjottaballongen!

Fahlin om succégenrepet – och Bibben och Lotta inför Ö till ö

I dag sitter Konditionsbloggen i Sandhamn (av alla ställen!) och skriver. Här, långt ute i Stockholms skärgård, går starten i Ö till ö, världsmästerskapet i swimrun, tidigt i morgon bitti. Vi snackar 64 865 meter löpning och 9 525 meter simning fördelat på 27 löp- och 26 simsträckor. 52 byten upp och ned ur vattnet. Och här ute är Noras Bibben Nordblom, 50, och Lotta Nilsson, 23, verkliga världsstjärnor. Så fort de klev av deltagarfärjan, Silverpilen, flockades press, funktionärer och medtävlande runt dem. Alla vill trycka en hand, önska lycka till, prata lite, ta en bild, få en intervju. På plats finns inte bara jag och fotograf Veronika Ljung-Nielsen från NA, utan också tysk radio, schweizisk tv, franska Canal Plus och al-Jazira, plus en hel del branschpress och svenska tidningar. Bibben och Lotta har vunnit damklassen två år i rad, och tilldelades som regerande världsmästare sviten på Sands hotell när boendet fördelades mellan deltagarna (det ingår i startavgiften). Och där, med havsutsikt i tre riktningar, fick Konditionsbloggen ett halvt dygn före startsignalen en exklusiv pratstund med duon.

– Det är väldigt kul att komma hit. När man kliver i land i Sandhamn är det som om alla race spelar upp sig igen, i huvudet. Allra bästa minnena är våra två vinster tillsammans, när vi stått överst på prispallen ihop. Och för varje år vi kommer hit känns det bättre, för man vet mer vad som väntar, säger Nordblom till Konditionsbloggen.
Vad är det som gör Ö till ö så speciellt?
– Det är allt runt omkring, från att man åker ut tillsammans, alla deltagarna, på båten … , säger Nordblom.
– Det är hela konceptet som gör det så fantastiskt. Det är så fint här ute, och när man kommer i mål på Utö. Och alla människor. Det är verkligen en upplevelse, det är inte som vissa tävlingar som man går och river av och åker hem, utan här är man verkligen inne i det. Det är helt suveränt, säger Nilsson.
– Själva tävlingen är speciell eftersom den är så lång, har så många övergångar, på grund av kylan i vattnet och eftersom det är två som det måste stämma för. För har den ena en dålig dag så blir det dåligt för den andra också. Man är så beroende av varandra, säger Nordblom.
Väderprognosen i morgon pratar om sol men 10-15 sekundmeter nordanvindar. Är det bra?
– Det kan bli spännande om det blåser, för det kommer inte att blåsa medvind hela tiden även om vi mest ska söderut. Vissa simningar kommer att gå snabbare än man tror och andra kommer det bli sidvind och då kommer det bli att man driver och simmar längre, säger Nordblom.
– Jag tror ändå att tuffa simningar är en nackdel för oss. Vi är kanske inte de bästa simmarna, men vi är bättre simmare än löpare. Och jag tror att vi bemästrar vågorna bättre och inte blir lika trött som sämre simmare om det är tuffa förhållanden, säger Nilsson.
Vad siktar ni på för tid?
– Vi vill förstås förbättra oss, vi har fått bättre och bättre tider varje år, men det är så beroende av vädret. Vinden kan göra upp till en timme på simningarna, och får man lägga mer kraft i vattnet har man mindre energi till att springa.
Hur ser konkurrensen ut?
– Vi vet några som är jätteduktiga. Addnature (Kristin Larsson/Carolin Holmqvist) vann Utö swimrun och Engadin swimrun och har nog vunnit allt de ställt upp i. De borde vara favoriter.  Och Team Surfspot vann Amfibiemannen och var tvåa i Utö swimrun, men en av tjejerna (Maria Edstedt) är skadad och kan inte vara så hon (Annika Ericsson) har fått ragga tag i en ny lagkompis (Maja Tesch), och vi har ingen aning om hur det ligger till för dem. Men sedan vet vi inte så mycket om de utländska. Det finns två amerikanska lag som vi inte har någon koll på, de kan ju också vara jätteduktiga. Och sedan kan det finnas de som mest har tränat i år och gått framåt.
Men erfarenheten talar väl till er fördel?
– Tja, men det är faktiskt så att vi aldrig varit några favoriter när vi stått på startlinjen. Jag tror ingen skulle ha spelat pengar på oss varken 2013 eller 2014. 2013 var vi med för försata gången och förra året var det en i favoritlaget som blev sjuk under loppet. De låg precis före oss, och men vi sprang förbi.
Är ni bättre i år än i fjol?
– Jag känner mig bättre swimruntränad i år. Efter Nice ironman har jag bara satsat på swimrun och lagt ned cykelträningen.  För cyklingen tar jättemycket tid. När jag tränade för triathlon la jag ned tio timmar i veckan på cyklingen, men nu kan jag lägga mer tid på simning och löpning istället, säger Bibben.
– Det är svårt att säga, men det känns som vi gått framåt i simningen. Vi har simmat mer med paddlar. Och i löpningen hade jag ramlat och slagit mig i strax före tävlingen förra året. Så det känns inte som vi är sämre i år i alla fall. Vi har tränat mer med utrustning (paddlar, dolme, våtdräkt, strumpor, trailskor) i år. Simhallen i Nora har rustat, så vi har blivit tvungna att simma mer ute, och det är lika bra det. Vi har gjort så att vi sprungit till någon sjö hemmavid, Norasjön, Åsbosjön  eller Vikern, och så har vi simmat 40-60 minuter och sprungit hem.

Med start i Bunde och målgång i Valkenburg, i södra Nederländerna, avslutades etapploppet Boles rental ladies tour i dag. För Örebros proffscyklist Emilia Fahlin, 26, liksom för stora delar av övriga världseliten dessutom genrep inför VM som nu bara är två veckor borta. Och vilket genrep det blev. Fahlin var i två utbrytningar, varav en höll i 70 kilometer, och när klungan väl kom ikapp orkade hon hänga på och ta ännu mer jobb i täten innan hon tackade för sig och föll tillbaka lite på sista varvet, men kom ändå i mål som 17:e cyklist. Sammantaget en grym prestation som fick lagkompisarna att jubla, berättade Fahlin när Konditionsbloggen ringde upp från tillfälliga redaktionen i Sandhamn.

– De andra tjejerna tyckte att jag körde bra, de sa att de inte hade sett mig köra så bra på hela året. Skönt att få det beskedet på sista tuffa linjeetappen före VM, det ger en väldigt positiv känsla att jag kunde slita mig med uppför backarna. Inte minst eftersom banan är ganska lik den på VM med korta, branta backar, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Hur upplevde du loppet?
– Vi hade taktiken att gå in och riskera mycket och prova allt möjligt. Vi hade inget att förlora eftersom Elisa Longo Borghini som vi skulle köra för hade en bit upp i sammandraget (42 sekunder). Därför höll vi oss långt framme och la ned mycket jobb på att komma med i utbrytningar, och jag var en av två som hade som uppgift att hålla sig framme. Först kom jag med i en kort utbrytning som bara höll i tio kilometer, men direkt efter blev det en kontrautbrytning som jag också gick med i, och den höll i 70 kilometer.
– Vi var sex-sju tjejer av elva i utbrytningen som hjälptes åt att ta jobbet för att få utbrytningen att hålla. Tanken var att Elisa skulle kunna komma upp med en grupp att jag skulle vara där framme då. Men klungan kom ifatt till slut, och då var det bara att fortsätta köra för min del. Det kändes väldigt bra att jag efter en så tuff dag hade kraft att slita mig uppför backarna två gånger till, och att jag kunde vara med och gå på attacker och köra på riktigt ordentligt.
Har du varit så här aktiv någon gång den här säsongen?
– Nej, jag har inte fått uppgiften att göra det tidigare. Men i dag var jobbet att gå med i utbrytning, och då lyckades jag med det.
Det var tempolopp i fredags, hur var det?
– Okej, inte dåligt. Men jag hade lite för tunga ben den dagen, fick inte till det riktiga trycket. Men det var godkänt. Egentligen var det lite för kort för mig, elva kilometer. Jag föredrar jättekorta prologer eller längre tempolopp.
Hur har veckan varit överlag?
– Jäkligt regnig. I dag var enda dagen som det höll upp. Och det har varit nervös körning i klungan, med en hel del krascher. De fem första etapperna var platta, tekniska, och med kantvind. Det slet mer på mig än det gjorde i dag, jag föredrar när det är lite mer upp och ned. Men det var en helt okej vecka, vi fick ett par segrar med laget och jag kom igenom helskinnad. Och att få avsluta med en riktigt bra etapp i dag var skönt, det ger en positiv känsla.
Hur ser VM-uppladdningen ut?
– Nu åker jag hem till Spanien i fyra dagar, och sedan flyger vi till USA på fredag. Där har vi läger i nio dagar med förberedelser för och fullt fokus på lagtempo-VM den 20 september. Sedan är det sex dagar till linjeloppet, och då åker jag över till svenska lägret och ställer om fokus, finslipar sista formen inför det.

Wiggle-Hondas italienska stjärna Longo Borghini spurtade till slut i mål som tvåa bakom Thalita de Jong och klättrade till femte plats i sammandraget, som temposegraren Lisa Brennauer, Team Velocio, tog hem.

I mountainbikeorienterings-SM i Söderhamn, som avslutades med medeldistans på söndagen, fullbordade Karlskogas D20-EM-silvermedaljör Erica Olsson, 15, sin guldtrippel i D16-klassen när hon vann 1,5 minuter före Leksands Adelina Funke. Garphyttans Marcus Jansson fick däremot överraskande ge sig med samam tidsmarginal mot Attundas Anders Frisk, och fick därmed summera SM med ett guld, ett silver och en diskning (på lördagens långdistans, där han var överlägset snabbast men hade kört på en otillåten väg). Därmed krympte Janssons försprång i svenska cupen till 20 poäng inför den avslutande jaktstarten i Karlstad om två veckor.

I orienteringens stafett-DM, i ett plaskblött Hallsberg, tog Hagaby en dubbel när Elin Vinblad/Amélie Wallenhammar/Linnéa Holmqvist vann damklassen med 24 minuters marginal före sitt eget B-lag och Jacob Wallenhammar/Harald Larsson/Viktor Larsson tog hem herrkalssen 21 minuter före KFUM ÖRebros grabbar. I Värmland var det betydligt jämnare, med sekundstrider och länsinslag på både herr- och damsidan. På damsidan hade Karlskogaklubben OK Djerf (med Åsa Zetterberg Eriksson, Elin Lindberg och lördagens långdistans-DM-vinnare Marie Pettersson) segern i en liten ask när Pettersson överraskande bommade sista kontrollen och inte lyckades spurta ikapp Tyrs Linn Nilsson, som med en sekunds marginal fixade ännu ett DM-guld åt lagkamraten och ex-karlskogingen Linda Take, som var tvåa på förstasträckan dagen efter Tjejmilen. På herrsidan sprang Tisarens Oskar Andrén hela stafetten, alla tre sträckorna, själv (utom tävlan, förstås), och var i ledningen efte rtvå sträckor. Men veteranen Jan Olm hämtade in de 19 sekunderna och spurtade ned Andrén med en enda sekunds marginal och fixade segern åt sitt Kil. I bronskampen knäckte Degerfors unga lag Djerfs veteraner med nära nog åtta minuters marginal. Därmed är orienteringens DM-säsong över, och nästa helg tar SM vid.

Svealandsmästerskapen i friidrott (det största mästerskapet för 13- och 14-åringar, eftersom de är för unga för ungdoms-SM) tog Åsbros Klara Frih guld på 600 meter i F13-klassen på 1.38,88 medan KFUM Örebros Wilhelm Bergentz (gissa vem han brås på) knep bronset i P13-klassen med 1.39,12