Här är laget som ska ta Tisaren tillbaka till toppen i Tiomila: ”Med bra lopp är jag övertygad om att vi är där uppe och krigar”

Ett dygn av teknikstrul senare har na.se fortfarande inte hoppat igång igen, så här får ni den tänkta pluslåsta texten om Tisaren inför Tiomila, som skulle ha gått ut redan på ondagskvällen, ett dygn försenad och helt gratis. Håll tillgodo!

14:e 2015, 18:e 2016.
Men nu är Tisarens damlag redo att utmana om topplaceringarna i Tiomila igen – med ett helt annat upplägg än senast laget stod på pallen.
– Simone Niggli var en superstar som kunde göra väldigt mycket på slutet, och den sitsen har vi inte riktigt nu, säger Anders Holm som tagit ut laget och tvingats tänka nytt utan den 23-faldiga världsmästaren.

2012, 2013 och 2014 var Tisaren på pallen i damernas Tiomila tre år i rad.
Sedan dess? 14:e i Skepptuna 2015 och 18:e i Falun 2016. Båda gångerna efter att laget tappat nästan sex minuter på förstasträckan när först Andrea Svensson och året därpå Lovisa Persson hade det jobbigt. Men i år har laget satt en intern målsättning om att ta sig tillbaka till den absoluta toppen.
– Löparna har bestämt att de ska vara med och slåss om topp fem. Det är ett ambitiöst mål, men med bra lopp rätt igenom är jag övertygad om att vi är där uppe och krigar, säger Anders Holm som tillsammans med Martin Sand och Emil Nylin tagit ut laget.
Och just själva laguttagningen har i år varit knepigare än på länge. Tisaren har sju–åtta riktigt starka damlöpare, men bara fem får plats i Tiomilalaget eftersom damerna alltjämt bara har hälften så många sträckor som herrarna. Därför har Lovisa Persson och Marion Aebi, som i fjol sprang i förstalaget, i år petats till andralaget där Rebecka Nylin är kvar.
I förstalaget kommer i stället landslagslöparen Andrea Svensson, som var knäskadad förra våren, och nyförvärvet och nyblivna natt-SM-fyran Ellinor Eriksson in. Kvar är landslagslöparna Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund, samt Ellinor Tjernlund som var vass på fjärdesträckan i fjol och som vann Kolmårdsdubbelns medeldistans i skarp konkurrens för drygt en vecka sedan.
– Det är klart att det varit svårt att ta ut laget. Det finns några löpare som är väldigt jämnbra, och framför allt Lovisa har varit väldigt nära laget, men även Rebecka innan hon blev förkyld förra veckan. Det som blev avgörande är att Ellinor Eriksson sprungit så tryggt och bra på alla förstasträckor i vår (i Måsenstafetten, Kolmårdskavlen och Stigtomtakavlen) och har sprungit till sig den platsen, och Ellinor Tjernlund är en väldigt bra stafettlöpare, hon har en trygghet och sprang riktigt bra på just den här sträckan förra året. Det känns överlag som vi hittat väldigt tydliga roller i laget, även med Lilian som avslutare och Josefin på den långa, raka sträckan, säger Holm.

Gemensamt för de tre åren då Tisaren stod på pallen i Tiomila var att de hade en viss Simon Niggli på sistasträckan. Schweiziskan, som med sina 23 VM-guld räknas som världens bästa orienterare genom alla tider, tillhör alltjämt Tisaren, men tävlar allt mer sporadiskt, avstår Tiomila för andra året i rad och kommer springa finska Jukolakavlen med ett schweiziskt lag. När Tisaren nu åter siktar mot topp fem krävs därför ett annat upplägg, det går inte att lita till ett ankare som springer in flera minuter och en handfull placeringar som Niggli gjorde tre år i rad.
– Simone var en superstar som kunde göra väldigt mycket på slutet, och den sitsen har vi inte riktigt nu. Men Lilian visade förra helgen att formen börjar komma. Hon har inte velat vara i form för tidigt på året eftersom det är nu hennes viktigaste tävlingar börjar komma, och jag tror att hon kan göra jättebra på sistasträckan. Men för att vi ska lyckas nå en riktigt bra placering måste alla göra topplopp, säger Holm.

På herrsidan har Tisaren blivit av med två tunga namn i fyrfaldige världsmästaren Matthias Kyburz, som gått till norska IL Tyrving, och hans schweiziske landsman Jonas Merz, som gått till Göteborgs-Majorna.
– Det var många som kände i vintras att det där var två tunga tapp, nu kan vi inte vara med där framme. Men när vi väl fick ned tio namn på pappret så tycker jag att det började se intressant ut. Det är klart att vi inte kan ersätta Kyburz, men vi har bra löpare, säger Holm.
Förra året slutade i kaos för Tisaren herrlag. Kyburz, Matthias Merz och Jonas Mathys saknades på förhand, och Gustav Hindér och Daniel Attås tvingades kasta in handduken på grund av sjukdom bara timmarna före start. Det hela slutade med en 42:a-plats.
– I år har vi, precis som förra året, startat med starka namn, Filip Jacobsson på första och Gustav Hindér på andra, för att ge Oskar Andrén en bra position inför långa natten. Oskar har vetat om länge att han är tänkt att springa just den sträckan, han har laddat lite extra för det här och ger vi honom ett bra läge, att han kommer med i en bra klunga och slipper göra allt jobb själv, så kan det bli avgörande för oss. Det spricker ofta upp på långa natten, och är man med långt framme kan det bli stora tidsdifferenser bakåt, men är man å andra sidan inte med inför sträckan kan det bli långt fram i stället, säger Holm.
– Sedan har vi Attås på sista, och eftersom många lag satsar på starka avslutare, så kommer Daniel få bekänna färg om vi har sprungit bra så långt. Målsättningen är att slåss om en topp 30-plats och är vi med så långt fram kommer han bara möta starka löpare.

Av övriga länslag är det ännu bara KFUM Örebro som ännu släppt sin laguppställning. De startar precis som i fjol herrstafetten med Per Sjögren, som då tog en sensationell tolfteplats bara drygt en minut bakom täten. Även Hagabys EM-bronsmedaljör Martin Regborn, som i fjol var tvåa på förstasträckan, lär springa den i år igen.

Tisarens damlag: 1) Ellinor Eriksson (6,1 kilometer), 2) Andrea Svensson (7,1 kilometer), 3) Josefin Tjernlund (11,3 kilometer), 4) Ellinor Tjernlund (5,0 kilometer), 5) Lilian Forsgren (8,8 kilometer). Andralaget: 1) Lovisa Persson, 2) Marion Aebi, 3) Rebecka Nylin, 4) Helena Andersson, 5) Line Sølberg.
Tisarens herrlag: 1) Filip Jacobsson (10,6 kilometer), 2) Gustav Hindér (11,9 kilometer), 3) Mathias Drage (7,0 kilometer), 4) Oskar Andrén (16,8 kilometer), 5) Olle Josarp (7,1 kilometer), 6) Ivan Forsgren (7,1 kilometer), 7) Matthias Merz (11,6 kilometer), 8) Erik Fernlund (9,8 kilometer), 9) Anton Hallor (7,8 kilometer), 10) Daniel Attås (16,1 kilometer).

Här är Tisarens Tiomilalag – Ellinor Eriksson in som startlöpare

Ellinor Eriksson (som gått upp i totalledningen i U23-elitserien)–Andrea Svensson–Josefin Tjernlund–Ellinor Tjernlund–Lilian Forsgren.
Där har ni Tisarens damlag i Tiomila, laget som ska försvara hela länets färger i den så prestigefyllda och traditionstyngda stafetten i Göteborg i helgen. Jag fick laget av Anders Holm, som tillsammans med Martin Sand och Emil Nylin tagit ut det, tidigare i kväll, och jag gjorde en längre intervju med honom om uttagningen (det har ju varit rätt klurigt i år, och jämfört med fjolårets lag petas Lovisa Persson och Marion Aebi ned till andralaget) som skulle ha gått ut på na.se under kvällen. Men tekniska problem gör att texten än så länge bara finns i ett worddokument på min dator, så ni får hålla till godo tills i morgon bitti. Hur som helst kan jag avslöja att målet för laget är en topp fem-placering vilket enligt Holm är ”ambitiöst” men ”inte omöjligt”.
På herrsidan har Tisaren nu bara kvar en enda schweizare, och får i stället förlita sig på påläggskalvar som Filip Jacobsson (förstasträckan), Gustav Hindér (andrasträckan), Oskar Andrén (långa natten), Olle Josarp (femte) och Anton Hallor (näst sista), plus förre landslagsmannen Daniel Attås som avslutare, nyförvärven Mathias Drage (på tredje) och Erik Fernlund (på nionde) och rutinerade Ivan Forsgren (sjätte) och Matthias Merz (sjunde).
Från fjolåret kaosartade Tiomilahelg i Falun har förstalagslöpare har Johan Aronsson, Sebastian Agerhäll, Martin Särnbrink och Albin Pettersson åkt ned i andralaget medan Jonas Merz bytt klubb till Göteborgs-Majorna och Tomas Hallmén bestämt sig för att nöja sig med ett ledaruppdrag.
Men mycket mer om Tisarens laguttagning på na.se i morgon, alltså.
Även KFUM Örebro har offentliggjort sina lag inför tävlingen, med eventuellt fotskadade Per Sjögren på en preliminär förstasträcka precis som i fjol. Och även om Hagaby inte lämnat ut sin uppställning än får man väl anta att även Martin Regborn kör försatsträckan igen.

Vann – direkt i säsongsdebuten: ”Mötte kanske inte de smartaste …”

Adam Axelsson cyklade ju junior-EM för ett par år sedan men har sedan dess trappat ned cykelsatsningen för att lägga allt krut på att slå sig in i världseliten i sin andra idrott – skridsko. Men Kumlakillens hjärta och lungor lär vara bättre än någonsin, och än minns han hur man trampar. Det visade Axelsson, som i fjol höll i cyklingen lite grann och vann svenska seniorcupen, när han gjorde säsongens första tävling i går, söndag. I Falkenloppet i Nynäshamn slog han till med en seger direkt, i just den svenska seniorcupen (som är snäppet under svensk elitnivå).

– Det var kul att vara tillbaka på cykeln, och det kändes bra hela vägen. Jag var inte sugen på att gå loss den här gången utan försökte hålla ihop det och vänta in spurten, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Så, hur blev spurten?
– Med två kilometer kvar var det flera som försökte gå, och en kom loss och hade en lucka på 30 meter med en kilometer kvar. Då sa jag åt honom som låg framför mig (Jonas Madsen, Cykelogen CK) ”nu får du köra”, och då attackerade han ikapp. En annan (David Bragmark, CK Hymer) kom bakifrån och stötte direkt när vi kom ikapp ledaren, med 400–500 meter kvar, och då la jag mig på rulle och drog igång min egen spurt med 300 meter kvar. 150–200 meter kvar hade jag fått en lucka, och sedan var det lugnt.
Det låter enkelt när du säger det …
– Det gäller att vara lite smart. Jag vet hur det brukar fungera i spurterna och har kört just den här tävlingen ganska många gånger, så jag kan avslutningen. Många som man möter när man kör i den här klassen är väldigt starka cyklister, men de kanske inte är de smartaste i sådana här situationer. De bästa kör naturligtvis i elitklass.
Blir det mer cykling, nu?
– Nej, jag har inget inplanerat och förmodligen flyger jag till Inzell för ett fyra veckor långt sommarläger, först barmark och sedan på is, med skridskolaget redan den 12 juni.

Wedevågs Habtom Tesfamihael och Örebro AIK:s Annika Larsson vann första upplagan av Lindesjönlopet (eller om man vill se det som en uppföljning på BP-joggen) på 31.25 respektive 38.36 (över nio kilometer). Resultaten tack vare Per Sjögren på twitter, någon fullständig lista är ännu inte publicerad. För Larsson va segern andra raka efter den i Fjugestaloppet i onsdags. Hon har även hunnit med att bli trea i terräng-DM och tvåa i Hälleforsterrängen den här våren.

Tisaren, med Josefin Tjernlund, Jonas Merz, Oskar Andrén och Lilian Forsgren, blev fyra på mixedsprintstafett-SM i dag, det kan ni läsa mer om här.

Och nu ska jag ut och följa löpningen i Örebro triathlon, där KJ Danielsson och Emma Graaf ser ut att försvara sina segrar, medan Emma Igelström efter en urstark simning (trea totalt, herrar inkluderade, bara 1.11 bakom KJ) mycket väl kan knipa en pallplats i damklassen. Lotta Nilsson, Nora, var bästa länstriathlet efter simningen, på tredje plats bakom Igelström och Graaf.

Cykelsäsongens första lopp, cykelsäsongens första seger för Adam Axelsson. Foto: Privat
Cykelsäsongens första lopp, cykelsäsongens första seger för Adam Axelsson. Flankerad på prispallen av CK Hymers David Bragmark och Cykelogen CK:s Jonas Madsen. Foto: Privat
Adam Axelsson på rulle i Falkenloppet. Foto: Privat
Adam Axelsson på rulle i Falkenloppet. Foto: Privat

Nytt namn – dags för ny kung: Haben Kidane vann Gubbracet

Med sju segrar och två andraplatser var Per Sjögren den obestridlige kungen av Grabbhalvan. Men när herrarnas femkilometerslopp på Vårrusetbanan i år bytte skepnad till Gubbracet fick vi också en ny regent på tronen: Haben Kidane, 18. Hälleforslöparen, som tävlar för Eskilstuna, följde upp lördagens seger i Hälleforsterrängen med en ny viktoria på tisdagen. Redan förra året var Kidane fyra i Grabbhalvan, bara 14 sekunder bakom segrande Sjögren, fem bakom VM-orienteraren Martin Regborn och fyra bakom Oskar Andrén. I kväll stod Regborn bredvid och knäppte mobilbilder när Kidane helt ohotad sprang 20 sekunder snabbare än han själv gjorde i fjol och fem sekunder snabbare än Sjögren gjorde då (15.35 som segrartid i år), vilket den här gången gav en segermarginal på 27 sekunder ned till just Sjögren och ytterligare fem till Andrén som blev trea i år igen. Ett riktigt bra resultat av en 18-årig talang, givetvis, men jag kan inte låta bli att imponeras minst lika mycket av Sjögren som har ett halv decennium av skadestrul bakom sig och i vinter knappt sprungit någonting, men som nu presterat två topplopp på fyra dagar; tolva på Tiomilas förstasträcka och nu femkilometern på just över 16 minuter. Hur är karln funtad?

Deltagarmässigt var årets upplaga av tävlingen att det långsiktiga tappet i antalet löpare i Grabbhalvan/Gubbracet som pågått en lång tid nu fick ny fart. Bara jämfört med förra året försvann över 37 procent, långt mer än två tredjedelar, av deltagarna, och sedan 2009 (min statistik sträcker sig tyvärr bara bak till 2008) har startfältet nu krympt till mindre än hälften:
2008: 1 482.
2009: 1 309 (-11,7 procent).
2010: 1 182 (-9,7 procent).
2011: 1 172 (-0,8 procent).
2012: 1 128 (-3,8 procent).
2013: 1 104 (-2,1 procent).
2014: 1 077 (-2,4 procent).
2015: 1 094 (+1,6 procent).
2016: 681 (Gubbracet; -37,8 procent).

För övrigt gick åtta man (1,3 procent) under 17 minuter, 25 (3,7 procent) under 18, 42 (6,2 procent) under 19 och 84 (12,3 procent) under 20. Vad säger det om folkhälsan i länet? Ja, och så direktsände NA förstås loppet.

Innan Regborn drog till Gustavsviksbadet och plåtade målgångar sprang han sjätte deltävlingen i Milans poängtävling, som i avgjordes vid Kattjärn, mellan Lindesberg och Nora, på eftermiddagen. Regborn, som var tvåa på Tiomilas förstasträcka, bara två sekunder från segern, i lördags och drar igång tävlandet i EM i Polen redan i helgen, nöjde sig, av resultatlistan att döma, med att jogga runt och ta en tredjeplats bakom Simon Hedlund, som tävlar för Eskilstunaklubben Ärla, och som tog andra raka segern och därmed befäste ledningen i sammandraget (han är ännu ensam om att ha gjort sex tävlingar, maximalt antal man får räkna, på långa banan; men två segrar kan ju ingen ta ifrån honom). Milans egen Lisa Westerberg var bästa dam (hon är bäst även i sammandraget), drygt två minuter före klubbkompisen Josefin Erlandsson.

För övrigt har resultatlistan från Närkeserien i mountainbike, härifrån mina hemtrakter i Karlskoga, förra veckan nu dykt upp. Och visst var det en viss VM-sexa som anmälde sig till träningstävlingsserien och tog hem hela tjottaballongen!

Fahlin om succégenrepet – och Bibben och Lotta inför Ö till ö

I dag sitter Konditionsbloggen i Sandhamn (av alla ställen!) och skriver. Här, långt ute i Stockholms skärgård, går starten i Ö till ö, världsmästerskapet i swimrun, tidigt i morgon bitti. Vi snackar 64 865 meter löpning och 9 525 meter simning fördelat på 27 löp- och 26 simsträckor. 52 byten upp och ned ur vattnet. Och här ute är Noras Bibben Nordblom, 50, och Lotta Nilsson, 23, verkliga världsstjärnor. Så fort de klev av deltagarfärjan, Silverpilen, flockades press, funktionärer och medtävlande runt dem. Alla vill trycka en hand, önska lycka till, prata lite, ta en bild, få en intervju. På plats finns inte bara jag och fotograf Veronika Ljung-Nielsen från NA, utan också tysk radio, schweizisk tv, franska Canal Plus och al-Jazira, plus en hel del branschpress och svenska tidningar. Bibben och Lotta har vunnit damklassen två år i rad, och tilldelades som regerande världsmästare sviten på Sands hotell när boendet fördelades mellan deltagarna (det ingår i startavgiften). Och där, med havsutsikt i tre riktningar, fick Konditionsbloggen ett halvt dygn före startsignalen en exklusiv pratstund med duon.

– Det är väldigt kul att komma hit. När man kliver i land i Sandhamn är det som om alla race spelar upp sig igen, i huvudet. Allra bästa minnena är våra två vinster tillsammans, när vi stått överst på prispallen ihop. Och för varje år vi kommer hit känns det bättre, för man vet mer vad som väntar, säger Nordblom till Konditionsbloggen.
Vad är det som gör Ö till ö så speciellt?
– Det är allt runt omkring, från att man åker ut tillsammans, alla deltagarna, på båten … , säger Nordblom.
– Det är hela konceptet som gör det så fantastiskt. Det är så fint här ute, och när man kommer i mål på Utö. Och alla människor. Det är verkligen en upplevelse, det är inte som vissa tävlingar som man går och river av och åker hem, utan här är man verkligen inne i det. Det är helt suveränt, säger Nilsson.
– Själva tävlingen är speciell eftersom den är så lång, har så många övergångar, på grund av kylan i vattnet och eftersom det är två som det måste stämma för. För har den ena en dålig dag så blir det dåligt för den andra också. Man är så beroende av varandra, säger Nordblom.
Väderprognosen i morgon pratar om sol men 10-15 sekundmeter nordanvindar. Är det bra?
– Det kan bli spännande om det blåser, för det kommer inte att blåsa medvind hela tiden även om vi mest ska söderut. Vissa simningar kommer att gå snabbare än man tror och andra kommer det bli sidvind och då kommer det bli att man driver och simmar längre, säger Nordblom.
– Jag tror ändå att tuffa simningar är en nackdel för oss. Vi är kanske inte de bästa simmarna, men vi är bättre simmare än löpare. Och jag tror att vi bemästrar vågorna bättre och inte blir lika trött som sämre simmare om det är tuffa förhållanden, säger Nilsson.
Vad siktar ni på för tid?
– Vi vill förstås förbättra oss, vi har fått bättre och bättre tider varje år, men det är så beroende av vädret. Vinden kan göra upp till en timme på simningarna, och får man lägga mer kraft i vattnet har man mindre energi till att springa.
Hur ser konkurrensen ut?
– Vi vet några som är jätteduktiga. Addnature (Kristin Larsson/Carolin Holmqvist) vann Utö swimrun och Engadin swimrun och har nog vunnit allt de ställt upp i. De borde vara favoriter.  Och Team Surfspot vann Amfibiemannen och var tvåa i Utö swimrun, men en av tjejerna (Maria Edstedt) är skadad och kan inte vara så hon (Annika Ericsson) har fått ragga tag i en ny lagkompis (Maja Tesch), och vi har ingen aning om hur det ligger till för dem. Men sedan vet vi inte så mycket om de utländska. Det finns två amerikanska lag som vi inte har någon koll på, de kan ju också vara jätteduktiga. Och sedan kan det finnas de som mest har tränat i år och gått framåt.
Men erfarenheten talar väl till er fördel?
– Tja, men det är faktiskt så att vi aldrig varit några favoriter när vi stått på startlinjen. Jag tror ingen skulle ha spelat pengar på oss varken 2013 eller 2014. 2013 var vi med för försata gången och förra året var det en i favoritlaget som blev sjuk under loppet. De låg precis före oss, och men vi sprang förbi.
Är ni bättre i år än i fjol?
– Jag känner mig bättre swimruntränad i år. Efter Nice ironman har jag bara satsat på swimrun och lagt ned cykelträningen.  För cyklingen tar jättemycket tid. När jag tränade för triathlon la jag ned tio timmar i veckan på cyklingen, men nu kan jag lägga mer tid på simning och löpning istället, säger Bibben.
– Det är svårt att säga, men det känns som vi gått framåt i simningen. Vi har simmat mer med paddlar. Och i löpningen hade jag ramlat och slagit mig i strax före tävlingen förra året. Så det känns inte som vi är sämre i år i alla fall. Vi har tränat mer med utrustning (paddlar, dolme, våtdräkt, strumpor, trailskor) i år. Simhallen i Nora har rustat, så vi har blivit tvungna att simma mer ute, och det är lika bra det. Vi har gjort så att vi sprungit till någon sjö hemmavid, Norasjön, Åsbosjön  eller Vikern, och så har vi simmat 40-60 minuter och sprungit hem.

Med start i Bunde och målgång i Valkenburg, i södra Nederländerna, avslutades etapploppet Boles rental ladies tour i dag. För Örebros proffscyklist Emilia Fahlin, 26, liksom för stora delar av övriga världseliten dessutom genrep inför VM som nu bara är två veckor borta. Och vilket genrep det blev. Fahlin var i två utbrytningar, varav en höll i 70 kilometer, och när klungan väl kom ikapp orkade hon hänga på och ta ännu mer jobb i täten innan hon tackade för sig och föll tillbaka lite på sista varvet, men kom ändå i mål som 17:e cyklist. Sammantaget en grym prestation som fick lagkompisarna att jubla, berättade Fahlin när Konditionsbloggen ringde upp från tillfälliga redaktionen i Sandhamn.

– De andra tjejerna tyckte att jag körde bra, de sa att de inte hade sett mig köra så bra på hela året. Skönt att få det beskedet på sista tuffa linjeetappen före VM, det ger en väldigt positiv känsla att jag kunde slita mig med uppför backarna. Inte minst eftersom banan är ganska lik den på VM med korta, branta backar, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Hur upplevde du loppet?
– Vi hade taktiken att gå in och riskera mycket och prova allt möjligt. Vi hade inget att förlora eftersom Elisa Longo Borghini som vi skulle köra för hade en bit upp i sammandraget (42 sekunder). Därför höll vi oss långt framme och la ned mycket jobb på att komma med i utbrytningar, och jag var en av två som hade som uppgift att hålla sig framme. Först kom jag med i en kort utbrytning som bara höll i tio kilometer, men direkt efter blev det en kontrautbrytning som jag också gick med i, och den höll i 70 kilometer.
– Vi var sex-sju tjejer av elva i utbrytningen som hjälptes åt att ta jobbet för att få utbrytningen att hålla. Tanken var att Elisa skulle kunna komma upp med en grupp att jag skulle vara där framme då. Men klungan kom ifatt till slut, och då var det bara att fortsätta köra för min del. Det kändes väldigt bra att jag efter en så tuff dag hade kraft att slita mig uppför backarna två gånger till, och att jag kunde vara med och gå på attacker och köra på riktigt ordentligt.
Har du varit så här aktiv någon gång den här säsongen?
– Nej, jag har inte fått uppgiften att göra det tidigare. Men i dag var jobbet att gå med i utbrytning, och då lyckades jag med det.
Det var tempolopp i fredags, hur var det?
– Okej, inte dåligt. Men jag hade lite för tunga ben den dagen, fick inte till det riktiga trycket. Men det var godkänt. Egentligen var det lite för kort för mig, elva kilometer. Jag föredrar jättekorta prologer eller längre tempolopp.
Hur har veckan varit överlag?
– Jäkligt regnig. I dag var enda dagen som det höll upp. Och det har varit nervös körning i klungan, med en hel del krascher. De fem första etapperna var platta, tekniska, och med kantvind. Det slet mer på mig än det gjorde i dag, jag föredrar när det är lite mer upp och ned. Men det var en helt okej vecka, vi fick ett par segrar med laget och jag kom igenom helskinnad. Och att få avsluta med en riktigt bra etapp i dag var skönt, det ger en positiv känsla.
Hur ser VM-uppladdningen ut?
– Nu åker jag hem till Spanien i fyra dagar, och sedan flyger vi till USA på fredag. Där har vi läger i nio dagar med förberedelser för och fullt fokus på lagtempo-VM den 20 september. Sedan är det sex dagar till linjeloppet, och då åker jag över till svenska lägret och ställer om fokus, finslipar sista formen inför det.

Wiggle-Hondas italienska stjärna Longo Borghini spurtade till slut i mål som tvåa bakom Thalita de Jong och klättrade till femte plats i sammandraget, som temposegraren Lisa Brennauer, Team Velocio, tog hem.

I mountainbikeorienterings-SM i Söderhamn, som avslutades med medeldistans på söndagen, fullbordade Karlskogas D20-EM-silvermedaljör Erica Olsson, 15, sin guldtrippel i D16-klassen när hon vann 1,5 minuter före Leksands Adelina Funke. Garphyttans Marcus Jansson fick däremot överraskande ge sig med samam tidsmarginal mot Attundas Anders Frisk, och fick därmed summera SM med ett guld, ett silver och en diskning (på lördagens långdistans, där han var överlägset snabbast men hade kört på en otillåten väg). Därmed krympte Janssons försprång i svenska cupen till 20 poäng inför den avslutande jaktstarten i Karlstad om två veckor.

I orienteringens stafett-DM, i ett plaskblött Hallsberg, tog Hagaby en dubbel när Elin Vinblad/Amélie Wallenhammar/Linnéa Holmqvist vann damklassen med 24 minuters marginal före sitt eget B-lag och Jacob Wallenhammar/Harald Larsson/Viktor Larsson tog hem herrkalssen 21 minuter före KFUM ÖRebros grabbar. I Värmland var det betydligt jämnare, med sekundstrider och länsinslag på både herr- och damsidan. På damsidan hade Karlskogaklubben OK Djerf (med Åsa Zetterberg Eriksson, Elin Lindberg och lördagens långdistans-DM-vinnare Marie Pettersson) segern i en liten ask när Pettersson överraskande bommade sista kontrollen och inte lyckades spurta ikapp Tyrs Linn Nilsson, som med en sekunds marginal fixade ännu ett DM-guld åt lagkamraten och ex-karlskogingen Linda Take, som var tvåa på förstasträckan dagen efter Tjejmilen. På herrsidan sprang Tisarens Oskar Andrén hela stafetten, alla tre sträckorna, själv (utom tävlan, förstås), och var i ledningen efte rtvå sträckor. Men veteranen Jan Olm hämtade in de 19 sekunderna och spurtade ned Andrén med en enda sekunds marginal och fixade segern åt sitt Kil. I bronskampen knäckte Degerfors unga lag Djerfs veteraner med nära nog åtta minuters marginal. Därmed är orienteringens DM-säsong över, och nästa helg tar SM vid.

Svealandsmästerskapen i friidrott (det största mästerskapet för 13- och 14-åringar, eftersom de är för unga för ungdoms-SM) tog Åsbros Klara Frih guld på 600 meter i F13-klassen på 1.38,88 medan KFUM Örebros Wilhelm Bergentz (gissa vem han brås på) knep bronset i P13-klassen med 1.39,12