Örebrolöpare topp tio i Kullmannen – Dan Bäck vann Höstloppet efter felspringning

Det var ju inte bara Kilsbergsleden i helgen. Samtidigt avgjordes också Kullamannen, ett av Sveriges tuffaste triallopp (eller, egentligen är det ju ett helt gäng lopp, i år på distanser från tolv kilometer till 100 miles), på kuperade banor på den tuffa bergsformationen Kullaberg vid kusten utanför Höganäs i Skåne. Där slog Örebro AIK-löparen Therese Fjordäng (en 29-åring som tidigare hette Carlsson i efternamn och som tidigare visat fina resultat på traillopp med bland annat en topp tio-placering i Munkastigen trailrun i fjol och en andraplats på Tiveden trail i somras) till med en åttondeplats i den 22 kilometer långa Dödens zon (som väl kan sägas vara originalbanan, även om det numera även tävlas över tolv kilometer, över 44 kilometer [två varv på Dödens zon] och över 100 miles [95 kilometer på Skåneleden plus tre varv på Dödens zon]). För att förstå exakt hur jävliga de 22 kilometerna är räcker det att läsa tiderna: Segraren Amanda Nilsson behöver över två timmar på sig (2.03.51) för att nå målet, och Fjordäng var alltså åtta av 159 som tog sig i mål på 2.27.57.
Klubbkompisen Cristoffer Stockman verkar ha sprungit med Fjordäng, i varje fall sista biten eftersom de båda passerade mållinjen med en sekunds mellanrum. Han slutade på 87:e plats av 546 herrar i mål, Johannes Tegner vann på 1.40.54 (Patrick Wickström, 21.00.34, och Sofia Smedman, 26.54.38, vann den nyinstiftade 100-milesklassen, där bara fyra av 18 anmälda damer hann i mål innan maxtiden på 36 timmar löpte ut, Karlskogas Lenora Johnsson var tyvärr inte en av dem). Stockman sprang så sent som förra helgen Original mountain marathon (ett brittiskt extremlopp över två maratondistanser på två dagar, i tuff bergsterräng, med orientering och där löparna får bära med sig all packning för övernattningen, som i år firade 50-årsjubileum) tillsammans med Västerås Kerstin Rosenqvist, men var inte någon av de tio tvåmannalagen (av 41 startande) som klarade maxtiden (det var bara ett mixlag, inga damlag, som gjorde det). ”Ganska långt ifrån [att klara hela loppet] tyvärr. Orienteringsmässigt gick det klockrent men min fysik är under isen tyvärr. Varit sjuk i höst”, skriver Stockman på twitter.

Lite i skymundan arrangerades i söndags också Höstloppet, ett 13,3 kilometer långt lopp på grus- och asfaltsvägar och elljusspår i Vretstorp. Kumlas Dan Bäck, som på lördagen var trea i M40-klassen och tia totalt i Kilsbergsleden tog hem segern på 52.11, 23 sekunder före Östansjös Patrik Johansson. Men faktum är att Patrik nog egentligen var snabbare, han ledde med 36 sekunder vid mellantiden efter 4,5 kilometer men ”sprang fel när han kommit tillbaka in i Vretstorp och då valde att gå in i mål kom Kumlas Dan Bäck”, skriver Östansjö SK på sin hemsida. ”Vid felspringningen ledde annars Patrik med cirka 1.50”. Starts Johan Ingjald, som även han sprang Kilsbergsleden, var trea på 54.04 medan Maria Eriksson var enda dam till start och avverkade sträckan på 62.16 (hon var sexa i Kilsbergsleden). Bara tio löpare och sju gångare kom till start i Höstloppet, vilket främst lär ha berott på den obefintliga marknadsföringen. Jag hade till exempel gärna åkt och sprunigt loppet – om jag bara visste att det arrangerades.

Inneserien tillbaka – och växer till fyra deltävlingar (och VM-löparna träningstävlade som segrare)

Jag måste erkänna att jag älskade iniativet Inneserien, löparcupen som startade med tre deltävlingar över 1 000, 2 000 och 3 000 meter inne i Tybblelundshallen förra vintern (se text och bildextra från sista deltävlingen här), och där det inte bara var först i mål som gällde, utan där tiderna räknades om med hänsyn till kön och ålder (enligt internationella veteranfriidrottsförbundet WMA:s omvandlingstabell) för att utse en totalsegrare. Östansjös Patrik Johansson, som sedan dess hunnit sätta veteranvärldsrekord, vann då efter att ha noterat 89,67, 88,75 respektive 86,45 procent av världsrekord eller matematiskt världsbästa i årskullen över 1 000, 2 000 respektive 3 000 meter (2.50,15 över 1 000 meter av en då 50-årig löpare är väl sannolikt den enskilt vassaste tiden). IF Starts Rose-Marie Enmalm var näst bäst men hade en omvänd kurva med bästa procentnoteringen på 3 000 (12.50,50 av en 61-åring motsvarade 89,18 procent; Mikaela Kemppi, som inte sprang alla distanserna, noterade enskilt bästa procenten med 90,38 genom 9.57,63). Ja, ni ser. Bara jag ska göra en snabb återblick på fjolåret blir det en lång nördig odyssé – exakt så kul var Inneserien.
Och nu är den tillbaka – ännu större. 1 500 meter införs på programmet, och därmed växer serien från tre till fyra tävlingar: Den första redan nästa onsdag, den 14 december. Därefter följer 1 500, 2 000 och 3 000 meter under januari-mars nästa år (datum ej bestämda).
Vad innebär det då i praktiken att 1 500 meter införs och vem är favorit den här säsongen? Tja, ännu en medeldistans (gränsen till långdistans inom friidrotten är väl flytande mellan 1 500 och 5 000 meter, men i min värld ligger den någonstans runt 2 500 meter) torde gynna en löpare som Patrik Johansson jämfört med en som Rose-Marie Enmalm, om man tittar på fjolårets tider (hade man i stället lagt till 4 000 meter hade vågskålen däremot kunnat tippa åt andra hållet). De båda var så överlägsna förra vintern att egentligen bara Mikaela Kemppi eller Martin Regborn skulle kunna hota dem om någon av dem gjorde en satsning, nu när Josefin Gerdevåg är höggravid (eller nyförlöst, oklart vilket) och Erik Anfält rehabar. Well, för att vara helt på den säkra sidan slänger jag in en liten brasklapp om Jonatan Gustafsson, som varit så kvick på slutet och som tog hem 1 000-metersloppet i Triumfglasspelen framför bland andra Regborn, och Erika Bergentz, vars svenska D40-rekord på 1 000 meter motsvarar någonstans just över 88 procent för åldersklassen (och hon är liksom Patrik en som borde gynnas av tre medeldistanslopp). Men jag har ju förstås ingen aning om vilka som ställer upp. Klart är i varje fall att man måste delta i alla fyra loppen för att få en slutplacering.

En liten orienteringsnyhet bjöds det också på under söndagen (eller egentligen redan på lördagskvällen, då jag twittrade om det efter att ha sett det i en facebookgrupp): Erik Fernlund, 25, flyttade från Hedemora till Askersund i våras och väljer nu att byta klubb från Säterbygden till Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren (som ju kan behöva lite påfyllning på herrsidan efter sina schweiziska tapp). I en kul intervju på klubbens hemsida, som Oskar Andrén gjort, får Fernlund bland annat svara på fråga om ”hur det känns som orienterare att hugga ned skog?” apropå att han jobbar på Sveaskog. Fernlund svarar: ”Jag är glad att jag inte är områdesansvarig över Nyckelhult och Tisarens område, men annars går det bra. Det är inget som känns konstigt annars.”

Erik Fernlund med Tisarens tidigare nyförvärv, Ellinor Eriksson. Foto: Tomas Hallmén
Erik Fernlund med Tisarens tidigare nyförvärv Ellinor Eriksson. Foto: Tomas Hallmén

Martin Regborn och Josefin Erlandsson (Milanlöparen) sprang (och vann) i dag första etappen i Arboga OK:s Julserien. Den fortsätter med tävlingar 11, 18 och 26 december. Båda är regerande mästare, vilket också verkar vara en av anledningarna till att i varje fall Regborn är tillbaka. ”Terrängen är väl inte den bästa, men traditioner tummar man inte på. Särskilt inte som man är fast i en evig loop då priset för totalseger är fria starter till nästa år …”, skriver han på instagram.

Och apropå VM-löpare som träningstävlar (som Regborn): I London passade Louise Wiker, precis som i går, på att träningstävla på semestern. Den här gången blev det den tredje av vinterns sex deltävlingar i serien Mornington chasers Regents park 10 k (ett tiokilometerslopp som hon kutade som en del av ett långpass med sju kilometer före och sju kilometer efter på 35.34). Tiden gjorde Wiker till bästa dam med si sådär sju minuters marginal, och till trea totalt av 392 startande.

Missa förresten inte min intervju med bragdmannen Bob Impola, som jag fick tag i när han landat på Arlanda strax efter lunch i dag.

I morgon släpps för övrigt svenska truppen till världscupdeltävlingen i längdskidor i Davos till helgen. 30 kilometer i fristil kanske skulle vara något för en sådan som Axel Ekström. Just sayin’ … Å andra sidan handlar det förstås mycket om vilka, och framför allt hur många, av de stora stjärnorna som är sugna. Olsson? Hellner? Halfvarsson? Richardsson? Sedan finns det inte så många platser över i det svenska sexmannalaget …

Bildextra: Regborn och Johansson vann i Tybblelundshallen – men Kemppi stod för främsta prestationen

(UPPDATERAD 16-02-17) Martin Regborn, VM-orienteraren som bäst laddar för inomhusrodd-SM på lördag, lekte hem 3 000-metersloppet i Inneserien i Tybblelundshallen i kväll, trots att han sprang över 18 sekunder långsammare (en dryg sekund per varv) än i perset på Raka spåret för en dryg vecka sedan (kilometertiderna 2.59, 3.02, 2.41 efter att ha avslutat med varvtiderna 31, 32, 33, 33, 32 sekunder på sista kilometern). Vann ändå med över 17 sekunders marginal till tvåan, Erik Anfält. Men den stora vinnaren var förstås Patrik Johansson, noterade bästa poängen (räknat i procent mot världsrekord eller matematiskt världsbästa i årskullen enligt internationella veteranfriidrottsförbundets system) bland herrarna och drygade ut totalledningen till överlägsen seger. I kampen om andraplatsen drog Anfält längsta strået då han noterade 86,34 procent/poäng medan Sören Forsberg, som var 0,02 poäng före efter två deltävlingar, ”bara” klarade 83,83 i kväll.
Överlägset starkast av alla var dock Mikaela Kemppi, som kom med en efteranmälan och löpte in på 9.57,63 (kilometertiderna 3.21, 3.20, 3.16). Femte bästa tiden i Sverige i vinter (tio sekunder snabbare än VM-löparen Louise Wiker, Hälleforslöparen som liksom Kemppi är specialiserad på maraton, till exempel), distriktsrekord i K40-klassen med över 37 sekunder och, om statistiken stämmer, näst bästa tiden i distriktet någonsin (Josefin Gerdevåg var årsbäst i fjol på 10.18,80). Och värt över 90 procent/poäng (90,38) i Inneserien, den första och enda som gått över 90-gränsen i hela serien (Patrik Johansson var bäst tidigare med 89,67 procent på 1 000 meter).
Eftersom Kemppi inte sprungit de två första loppen kunde hon förstås ändå inte hota Rose Marie Enmalms totalseger. IF Start-veteranen löpte in på 12.58,50, motsvarande 89,18 poäng, och enligt statistiken var hon första K60-löpare att notera en tid på distansen, vilket förstås betyder att det blev rekord.
Tävlingen dubblerade också som deltävling i Örebro AIK:s klubbmästerskap, men totalställningen där är ännu inte uppdaterad.
Mycket mer från Inneseriens avslutning i morgondagens pappers-NA (som går att köpa som e-tidning på na.se) eftersom kollega Martin Löf Nyqvist plus fotograf Veronika Ljung-Nielsen var på plats (själv var jag på hockey i Karlstad). Mycket nöje!

Nu laddar vi om för Löpex vinterserie och Tour de Kif i morgon.

Vad blev det för tid?
Vad blev det för tid?
Tävlingsledaren Börje Nordin laddad inför start. Foto: Veronika LJjng Nielsen
Tävlingsledaren Börje Nordin laddad inför start. Foto: Veronika LJjng Nielsen
Fredrik Billström, William Fransson, William Wickholm, Erik Anfält, Mattias Nätterlund, Patrik Johansson och Martin Regborn väntar på startskottet i första heatet. Foto. Veronika LJung-Nielsen
Fredrik Billström, William Fransson, William Wickholm, Erik Anfält, Mattias Nätterlund, Patrik Johansson och Martin Regborn väntar på startskottet i första heatet. Foto. Veronika Ljung-Nielsen
Och starten går. Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Och starten går. Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Erik Anfält, Martin Regborn och Mattias Nätterlund (skymd) på väg mot 600-meterspasseringen. Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Erik Anfält, Martin Regborn och Mattias Nätterlund (skymd) på väg mot 600-meterspasseringen. Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Erik Anfält, Martin Regborn och Mattias Nätterlund passerar 600 meter. Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Erik Anfält, Martin Regborn och Mattias Nätterlund passerar 600 meter. Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Klockan ringer för Martin Regborn, efter 2 800 meter. Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Klockan ringer för Martin Regborn, efter 2 800 meter. Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Martin Regborn gick solo och avslutade med fem varv på 31–33 sekunder. Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Martin Regborn gick solo och avslutade med fem varv på 31–33 sekunder. Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Landslagslöparna Martin Regborn och Erik Anfält pustar ut efter loppet. Foto: Veronika LJjng Nielsen
Landslagslöparna Martin Regborn och Erik Anfält pustar ut efter loppet. Foto: Veronika LJjng Nielsen
Patrik Johansson vann Inneserien totalt och noterade dessutom nytt distriktsrekord över 3 000 meter inomhus i H50-klassen, 9.46,61. Foto: Veronika LJjng Nielsen
Patrik Johansson vann Inneserien totalt och noterade dessutom nytt distriktsrekord över 3 000 meter inomhus i H50-klassen, 9.46,61. Foto: Veronika LJjng Nielsen

Dags för showdown i Tybbleundshallen

I morgon, tisdag, är det dags. Så mycket prestige har kanske inte investerats, men det mesta av det bästa som länet just nu kan ställa på benen ifråga om herrlöpare gör upp över 15 varv i Tybblelundshallen. Idel ädel långlöparadel över 3 000 meter inomhus, helt enkelt. Vi snackar VM-orienterare Martin Regborn mot juniorlandslagsjagande Lidingötvåan Haben Kidane mot maratonlandslagsmannen Erik Anfält mot maratongenombrottsmannen Mattias Nätterlund mot framtidsnamn som Abshir Aweys, Jack Karlsson och William Wickholm, kryddat med veteranrekordhålare som Patrik Johansson och Sören Forsberg (om man kastat in Linus Rosdal, en frisk Tim Sundström och kanske Filip Dahlgren så hade lyckan varit total). Ja, vi snackar alltså sista deltävlingen i Inneserien, efter en respektive två väntar nu tre kilometer.
Eftersom det är internationella veteranfriidrottsförbundets omräkningstabell som gäller, och inte rena råtider, så är det Östansjös Patrik Johansson, 50, som leder. Förkrossande överlägset, faktiskt, på 178,42 poäng (motsvarande 89,67 procent av stipulerade världsbästatiden i ålderskategorin över 1 000 meter adderat med 88,75 procent på 2 000 meter). Slår man ihop herr- och damklassen (vilket jag trodde man skulle göra från början, men så verkar inte vara fallet) är närmaste konkurrenten och enda andra löpare över 170 poäng Rose Marie Enmalm, 61, från IF Start på 170,47. Jonatan Gustafsson, 16, är tvåa i herrklassen, men inte föranmäld till sista deltävling, och kommer inte han till start blir andraplatsen en helt öppen fajt mellan Sören Forsberg, Erik Anfält, Jack Karlsson och Haben Kidane, som alla är inom en poängs marginal (Forsberg håller tredjeplatsen blott 0,02 poäng före Anfält, men den senare torde ju bara bli bättre ju längre det blir …).

Arrangörsskandal i SM: "Var ett kritiskt ställe – frågade funktionärerna före loppet"

Finfina framgångar för både Bill Impola och Lucas Lennartsson på SM-veckans första dag. Vad hade de att skriva hem om dag två, länets skidåkare i SM-veckan i Piteå? Tja, Lennartsson och Filip Danielsson (som körde förstasträckan i Garphyttans andralag, men som inte fick några lagkamrater till start) låg med i tätgruppen runt det första av förstasträckans tre 3,3-kilometersvarv i torsdagens stafett, men när Marcus Hellner sedan började skruva upp tempot sprack det av. Båda låg med i andraklungan, 11–22 sekunder bakom täten, efter andra varvet och var en knapp minut efter vid växlingen efter tredje. Kopparbergsåkaren Bill Impola höll ryggarna i förstaklungan förbi mellantiden vid 8,3 kilometer, men tappade 19 sekunder sista kilometerna in mot växlingen och fick nöja sig med att växla som elva (laget blev åtta totalt, även om lagkompisarna Oscar Persson och Johannes Ringsby tappade betydligt mer tid).
Axel Ekström gjorde sedan en av vinterns bästa prestationer med sjunde bästa tid på andrasträckan, bara 23 sekunder bakom onsdagens SM-guldvinnare Daniel Richardsson, och körde upp Garphyttan nio placeringar, från 20:e till elfte. Joel Lager tappade sedan till 17:e plats på sistasträckan.
Danielsson berättar lite om sina tankar, och om en kropp som håller på att återfinna något av form, på sin blogg medan Per M Ekström skriver om laginsatsen i stort på Garphyttans hemsida. I morgon vilodag, på lördag väntar sprint och på söndag skiathlon (anmälningstiderna har gått ut för båda, och av länsåkare kommer Ekström, Lager, Lucas och Marcus Lennartsson till start i båda medan Danielsson bara kör sprinten).

Från SM-veckan noteras också Timo Silvolas uteblivna SM-guld, efter att hunden Susa sprungit fel. Jag bytte några ord med degerforsaren, som tävlar för Hällefors, i eftermiddags, och har en intervju med honom i fredagens pappers-NA. Vad som inte framgår där, på grund av platsbrist, var att Silvola, som trots att han är 50 år satsar på att ta en plats i svenska EM-laget var rätt kritisk mot arrangörerna (ni kan döma själv av bilderna drygt 17 minuter in i det här SVT play-klippet).
– På stället där det inträffade åkte vi olika vägar på de olika varven. Det var ett kritiskt ställe på banan för hundarna, och därför frågade jag funktionärerna före loppet om de skulle stänga av den andra vägen. ”Ja, det ska vi göra”, sa de, men när vi kom dit var det helt öppet, och då är det klart att hunden tror att han ska springa samma väg som varvet innan. Jag brukar aldrig chansa i sådana lägen, utan är det något bekymmersamt brukar jag åka upp jämsides och ta tag i skalmen på pulkan för att hjälpa hunden att lösa problemet, men nu hade de ju sagt att de skulle stänga av den andra vägen … Då ville hunden ned den väg vi hade sprungit förut. Det var jättesynd, jättesynd, säger Silvola som kan ha tappat sin EM-biljett på det där misstaget (men det kan ni alltså läsa mer om ni köper pappers-NA eller e-tidning här på na.se).

I andra deltävlingen av Inneserien i Tybblelundshallen sprang Haben Kidane snabbast och Patrik Johansson bäst medan Rose Marie Enmalm slog till med svenskt rekord. Vadå? Jo, Haben, Hälleforskillen som numera tävlar för Eskilstuna, var snabbast av alla över de 2 000 meterna med 5.50,21, men poängmässigt var 50-årige Patrik Johanssons 6.07,80 överlägset bäst i förhållande till ålder och kön, och värt 88,75 poäng, även om tävlingsledare Börje Nordin hade hoppats på ännu lite mer: ”Vi hade hoppats på svenskt rekord för honom också, men han var inte riktigt fräsch i kväll”, berättade Börje till Konditionsbloggen (till M50-rekordet saknades 7,8 sekunder). Enmalms nya svenska rekord (jag hittar inget tidigare i K60, så oklart om hon var först ut) lyder 8.36,22, och gav henne en andraplats poängmässigt i tävlingen bakom Johansson. Mer att notera? Tja, Jonatan Gustafsson, 16, som var snabbast av alla på halva distansen i december, var bara 1,5 sekunder bakom Kidane och spurtslog landslagslöparen Erik Anfält, 39, med sju hundradelar (finns den fajten på video?). Patrik Johansson ligger för övrigt mycket bra till för en totalseger i Inneserien. Han har skrapat ihop 178,42 över två deltävlingar och leder sammandraget med 7,95 poäng före Gustafsson på 170,47 Enmalm på 169,31 och Sören Forsberg på 166,35.

Redan i går, onsdag, avgjordes tredje (egentligen fjärde, men tredje blev ju inställd) deltävlingen av Löpex vinterserie i orientering, och precis som vanligt tog Rebecka Nylin och Martin Regborn hand om segrarna. Landslagsskidorienteraren Filip Jacobsson, nyligen hemkommen från landskampen i Boden och i sin första start för nya klubben OK Tisaren, såg dock till att peta bort landslagsorienteraren Daniel Attås från pallen – och tog dessutom upp jakten på Regborn (som själv nyss kommit hem från ett träningsläger i Idre som han skriver underhållande om i sin blogg). Jacobsson blev tvåa, bara 44 sekunder bakom VM-orienteraren, och på tredje plats såg Kils Andreas Uller till att putta ut Attås från pallen. Även i damklassen var det mindre tidsavstånd än vanligt, och Nylin vann ”bara” med 39 sekunder före Roxens Emma Pettersson. Milans Jossefin Erlandsson på tredje plats.

Anfält om marasuccén: "Nöjd men inte mätt"

Erik Anfält, 39, gjorde som vanligt: Levererade. I Valencia marathon dundrade Örebros landslagslöpare till med 2.25.03, ett personligt rekord med två minuter (sånär som på en sekund), den bästa maratontiden av en distriktslöpare på 31 år, och den fjärde bästa maratontiden av en svensk i år. Anfält spände bågen rejält, gjorde första halvan på 1.11.30 (1.13.33 på andra halvan). När Konditionsbloggen ringde upp honom några timmar efter målgång hade han vissa invändningar mot sin egen insats, men slog samtidigt fast:

– Vad du än skriver måste det framgå att jag är nöjd. Nöjd men inte mätt. En åtta på en tiogradig skala. Flåset kändes väldigt bra, men benen var inte riktigt så lätta som jag velat ha dem. Det tempo som jag vill ska rulla lite lättare för fick jag jobba lite mer för än jag vill. Kilometerna gick hela tiden lite långsammare än jag hade hoppats. Med den känslan jag ville ha borde det ha gått någon minut snabbare första halvan, då hade jag öppnat runt 1.10.30, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Då hade du varit på väg mot distriktsrekordet, 2.21.46 …
– M’nja, det hade jag inte i huvudet direkt. Men en tid runt 2.23 kanske jag kunde ha landat på om jag fått till en fullträff. Nu hade jag benen, och så kom jag iväg lite kasst. Jag fick starta bakom elitledet, och kom inte längst fram i den gruppen heller. Så jag tappade lite tid första kilometern, och sedan gjorde jag två–tre riktigt snabba kilometer för att komma ikapp en klunga, så det blev lite ryckigt. Jag tror inte det kostade så mycket kraft, men det var inte optimalt.
– Jag låg med den klunga till första milpasseringen, sedan gick jag ifrån och fick göra loppet själv i princip hela vägen. Men det var ett väldigt bra lopp som sådant, jag plockade placeringar hela vägen och sprang stabilt. Benen var inte jättelätta, men jag fick igång dem rätt bra ändå.
Vad händer nu?
– I kväll ska jag ut och fira. Sedan får vi se. Det här var sista loppet för året, och jag har inte bestämt vad det blir till våren. Kanske någon halvmara sen vinter/tidig vår, eller också kan det bli Kiel marathon igen. Något lopp måste jag ha i februari/mars, annars blir vinterträningen för lång.

Kenyanen John Nzau Mwangangi vann tävlingen på 2.06.13, den snabbaste tiden någonsin på spansk mark och 20 sekunder före landsmannen Matthew Kisorio på andra plats. Anfält slutade på 26:e plats (fyra av H35-löparna). Anfälts femkilometare: 16.44, 17.00, 17.14, 34.05 på kilometer 15–25 (ingen tidtagning vid 20 kilometer), 17.26, 17.32, 17.37, 16.53-tempo på sista 2,195 kilometerna.
Ingrid Ziegler, klubbkompis med Anfält i Örebro AIK, slog personligt rekord med fem minuter när hon gick i mål på 3.07.30 som tia i D35-klassen. Hon spännde också bågen rejält, passerade halvmaran på 1.30.20, men mattades alltså och noterade 1.37.10 på andra halvan. Tiden tar henne från tolfte till nionde plats i distriktsbästalistan genom tiderna, och förstärkte hennes fjärdeplats i årslistan bakom Josefin Gerdevåg, Mikaela Kemppi och Antje Torstensson.

David Andersson avslutade världscupen i Calgary med helgens sämsta lopp. SK Winner-skrinnaren, som persade på 500 meter i fredags och slog svenskt rekord på 1 000 meter i går fick nöja sig med 1.47,19, en dryg sekund från sitt personliga rekord, på 1 500 meter. 21-åringen från Vänersnäs slutade på 37:e plats av 48 startande på distansen och får lämna Calgary med bra känsla men utan världscuppoäng.
Redan nästa helg avgörs nästa världscupdeltävling, i Salt Lake City.

Fick för övrigt en intressant kommentar om gårdagens blogginlägg, från Östansjös Per Börjesson som mycket riktigt påpekade att jag bommade Patrik Johanssons prestation i går. Börjessons klubbkompis Patrik Johansson, 50, blev femma i det där 3 000-metersloppet i Tybblelundshallen med Nasir Dawud och Haben Kidane i täten, och gjorde det på tiden 9.47,46 vilket innebär en slipning av Bo Werners 22 år gamla distriktsrekord i H50-klassen med 15 sekunder (tidigare i år har Johansson dessutom hunnit med att slå distriktsrekord på 800 meter och tagit fyra veteran-DM-titlar).