Helgens höjdare – Fahlin kör för VM-medalj och massor (ja, massor!) av orientering och löpning

1) Cykel-VM i Innsbruck
På söndag smäller det, och på något sätt inleds cykel-VM med höjdpunkten för svensk del. Det är nämligen i damernas lagtempo som den enda riktiga svenska medaljchansen finns på de tuffa banorna i det österrikiska alplandskapet: Emilia Fahlin som tillsammans med övriga i Wiggle-High5:s lag seglat upp som en medaljfavorit bakom Sunweb och Boels-Dolmans efter andraplatsen i världstourens lagtempo i Madrid i lördags. Jag pratade upp tävlingen med Fahlin tidigare i dag, och texten kommer ut på na.se vid lunchtid i morgon. VM fortsätter sedan med individuellt tempolopp på tisdag och avslutas med linjelopp på lördag. I lagtempot kör Wiggle med Katie Archibald, Nettie Edmondson, Lisa Brennauer, Kirsten Wild, Fahlin och Audrey Cordon-Ragot (från vänster till höger på bilden nedan).
Mer cykel: Matthias Wengelin gör debut i världsserien i mountainbikeenduro i spanska Ainsa Sobrarbe i helgen.

2) Orientering x 3
I danska Kolding avgjordes på lördagen den första av tre distanser i det i år helt sprintbaserade ”B-EM” i orientering, som går under namnet Euromeeting. Det inleddes med mixedsprintstafett, och Lilian Forsgren (som ni kan läsa ett stort reportage om här, signerat kollega Barbro Isaksson) sprang avslutningssträckan för det svenska tredjelaget som blev åtta (1.41 bakom svenska förstalaget, med Lina Strand, Max Peter Bejmer, Eric Börjesson och Karolin Ohlsosn, som vann) medan Oskar Andrén (som ni kan läsa om här, även den texten skriven av Isaksson) sprang tredjesträckan i svenska femtelaget som blev över sju minuter bakom täten (men Andrén tappade bara en minut på sin sträcka). På plats i Danmark finns även Ellinor Tjernlund, som reserv. Helgen fortsätter med den blivande VM-disciplinen knockoutsprint på lördagen och avslutas med ”vanlig” sprint på söndag.
På hemmaplan avslutas DM-säsongen med stafetterna, som avgörs tillsammans med Tivedsorienteringen i Laxå och är den sista nationella eller regionala tävlingen i länet för året (i Värmland, dit Karlskoga- och Degerforsklubbarna hör, är det medeldistans-DM på lördagen och stafett-DM på söndagen). Hagabys förstalag, med SM-överraskningen Love Sintring på första- och Martin Regborn på sistasträckan (och stabile Jakob Wallenhammar däremellan), ser lika svårslagna ut på herrsidan som Tisarens förstalag på damsidan med Lovisa Persson, Rebecka Nylin och Nina Hallor (Tisarnas herrar, Filip Jacobsson, Erik Lindgren och Daniel Attås kanske ändå kan utmana).
Och i Portugal inledde redan på fredagen Viktor Larsson, som sprang förstasträckan när Hagaby blev fyra på stafett-SM i söndags, världscupfinalen i mountainbikeorientering. Larsson har ju gjort en succéartad debutsäsong i det svenska landslaget, med VM-medalj i stafett, och är ensam herre på plats i finalen (Garphyttans Marcus Jansson, som dominerat senaste åren, står över, av någon anledning) som han inledde med en 30:e-plats i medeldistansen, knappt elva minuter bakom segrande segrande ryssen Ruslan Gritsan. Helgen fortsätter med långdistans på lördagen och innan hela världscupsäsongen avslutas med sprint på söndag.

3) Bergslagsleden ultra och Wadköpingslöpet
På lördagen avgörs femte upplagan av det 48 kilometer långa trailloppet Bergslagsleden ultra, som inte bara är mitt stora mållopp för året utan dessutom en deltävling i Peppes trailruncup, (till allra största delen) på Bergslagsleden med start i Digerberget och mål i Ånnaboda, och på söndag avgörs den allra första upplagan av Wadköpingslöpet med start och mål vid Karlslunds motionscentral (jag skrev en del om den krävande banan när den presenterades). Erik Anfält, som bland mycket annat är banrekordhållare på BLU, har skrivit på instagram att han i år väljer att istället springa Wadköpingslöpet (han har ju Lidingöloppet runt hörnet), men det lär finnas skickliga stiglöpare som räcker till båda loppet. Ja, Bergslagsleden ultra är ju rent av fulltecknat. Vill ni se hur det går för mig (jag siktar på att ta mig under 4.45) så följer ni mig via instagram!

Lisa Bergdahl försvarade segern i Vårruset Göteborg

Förra året vann Fellingsbrofostrade långdistanslöparen Lisa Bergdahl Vårruset i Göteborg på 17.50 (närmast före OK Tisarens Josefin Tjernlund och Lilian Forsgern på 17.58 och 18.06; de båda var i år i stället på orienterings-EM), vilket var inledningen på en grym vår som ledde hela vägen till U23-EM i friidrott. I kväll försvarade Bergdahl segern när hon korsade målinjen på 17.26 och vann med hela 57 sekudners marginal bak till Sara Edsberger, Hälle IF. Det var Bergdahls andra raka seger efter vinsten i Lerumsloppet, som inledde säsongen. Förra året åkte Bergdahl hem till Närke och följde upp med en seger i Svillingeruset, vi får se om hon gör detsamma nu på lördag.

Skrev för övrigt ingenting om Örebro parkrun i lördags, och det var synd, för i den 52:a upplagan dök Josefin Gerdevåg upp och blev femte kvinna att gå under 20 minuter i tävlingen. 19.37 är ju en bra bit från hennes maxfart, men räckte ändå till en andraplats totalt av de 72 löparna till start, bara Johan Ingjald (18.17) var raskare runt femkilometersbanan vid Rynningeviken. Det var IF Start-löparens tolfte seger i tävlingen, och med det är han värst av alla (Bella Lagrange och Annica Sjölund har elva var).

Och på stigar och grusvägar mellan Kristinehamn och Storfors sprang Patrik Nilvér, LK Gränslöst, hem en tredjeplats i Sweden Irontrail marathon på 3.39.34 (6,5 minuter bakom segrande Robin Adolfsson, Skattkärr), en härlig terrängmara som ingår i Peppes trailruncup.

Anfält knyckte banrekordet, Gerdevåg tog tredje raka och mycket mer

Det var inte förrän på fredagen som Erik Anfält avslöjade på instagram att han skulle efteranmäla sig till Munkastigen trailrun och göra debut i den 44 kilometer långa trailtävlingen med start i Olshammar och mål i Laxå. Men väl på plats visade Anfält att hans landslagsmeriter, 2.25-maror (tre stycken!) och Ultravasan 45-seger inte är någon slump: Han satte av genom Tiveden i ett alldeles eget tempo och korsade mållinjen på 2.56.06, 15 sekunder under Albin Olaussons fyra år gamla banrekord. Comradesladdande Morgan Pätsi tog andraplatsen, knappt 12,5 minuter bakom (på 3.08.30) och Jakob Nilsson fixade en Örebro AIK-trippel genom att ta hem tredjeplatsen (med halvminutsmarginal till Hässelbys Peter Nilsson) på 3.15.41. Ingrid Ziegler såg till att det blev ÖAIK högst upp på damsidan också, när hon vann med nästan 15 minuters marginal, på 3.40.29. Gabriella Wågström, Solvikingarna blev tvåa på 3.55.15, och Therese Fjordäng, Örebro AIK, trea på 4.01.39.

Alla de där löparna (och de som sprang Örebro actionrun, se nedan) dränerade säsongens tredje deltävling i långloppscupen, Kumla stadslopp, på deltagare både på toppen och bredden (213 fullföljande, alla klasser utom knattar inräknat, är sämsta siffran sedan 2010). Men damklassen innehöll i varje fall de två starkaste löparna som just nu representerar länsklubbar (rehabande Mikaela Kemppi undantagen): Josefin Gerdevåg som tog tredje raka fullpoängaren i cupen genom att vinna tävlingen, milloppet på 37.55 och Liduina van Sitteren som återigen var tvåa, på 38.52. Marie Dasler blev terdje bästa länslöpare på sjätte plats med 42.36. Och faktum är att 63-åriga Kumlalöparen Rose Marie Enmalm tog cuppoäng i seniorklassen som sjätte bästa länslöpare med 48.30.
I herrklassen sålde sig KFUM Örebros 18-årige Jack Karlsson dyrt mot Strömstads rutinerade och 14 år äldre Peter Gross, men fick ge sig i spurten och blev tvåa på 33.18, en sekund bakom. Örebro AIK:s Andreas Ingberg tog tredjeplatsen på 35.14.

Örebro actionrun var jag med och sände live (framför allt gjorde jag intervjuer efter målgång) och skrev en (pluslåst) artikel om här. Inflyttade örebroaren och tidigare VM-fyran Cimmie Wignell (som springer för IF Start) fick revansch på Örebro AIK:s Jonathan Kandelin efter Startmilen, och blev först i tävlingens historia att ta en andra seger (han vann även premiärupplagan 2015). På damsidan blev det Göteborgsseger genom Emelie Lindgren, men örebroaren Sara Forsström, som vann i fjol, tog andraplasen nu (tredje raka topp två-placeringen).

Om några löpare blev över? Tja, faktum är att hela 59 kutade Örebro parkrun i morse, där Elin Törnqvist (22.22) och Thomas Lindahl (18.43) var snabbast. Rihards Darzins drog dubbeln och körde först parkrun på 20.02 för att två timmar senare springa actionrun i elitklassen och ta en 17:e-plats där.

Men en av dagens roligaste löparnyheter kommer faktiskt från Stockholm och Ältasjön runt där Hälleforsbördiga Louise Wiker gjorde sin första tävling (ja, om man räknar bort ett par parkruns under träningslägret i Sydafrika) efter fotoperationen som följde på friidrotts-VM i somras. Wiker tog en andraplats, 21 sekunder bakom Lena Örn, efter 26.09 på sju kilometer.

Dagens största var ändå otvetydigt Emilia Fahlins tredje seger på lika många dagar. Trots det blev hon av med ledartröjan, med två sekunders marginal, i sammandraget efter en sjätteplats i tempoloppet på förmiddagen. Om det har jag skrivit massor i den här (pluslåsta) texten. I morgon avslutas det tjeckiska etapploppet Gracia Orlova med ett varvlopp inne i Orlova (en stad av Karlskogas storlek precis på gränsen till Polen), och för att sno tillbaka totalsegern från ryska trefaldiga OS-medaljören Olga Zabelinskaja lär Fahlin dels behöva ha henne bakom sig, dels sluta etta, tvåa eller trea på etappen (det finns också tre spurtpriser, med vardera 3–2–1 sekund i potten till topp tre, att jobba med).

Matthias Wengelin lyckades däremot inte följa upp förra helgens succé i norska cuppremiären med en ny seger i den svenska. I sin hemmatävling Klippingracet fick örebroaren nöja sig med en sjätteplats, drygt fyra minuter bakom segrand Emil Lindgren. Axel Lundh blev nia, ytterligare ett par minuter från täten.

I Tiomila misslyckades Tisaren återigen med att ta en topp tio-placering på damsidan. Om detta har jag skrivit en hel del i den här (pluslåsta) artikeln. Att Ellinor Tjernlund, som skulle ha sprungit förstasträckan, blev sjuk och tvingades kasta in handduken ställde förstås till det, och laget var bara 79:a (7,5 minuter bakom) efter förstasträckan och 57:a (12,5 minuter bakom) efter andra. Men Andrea Svensson, Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren sprang upp laget till 15:e plats. Tisarens andralag blev näst bästa länslag med en 87:e-plats medan Hagaby blev 103:a, Milan 132:a och Djerf 190:e lag.
Herrstafetten startade för en stund sedan och har beräknad målgång vid sju i morgon bitti. Martin Regborn lyckades inte försvara sin förstasträckesseger från i fjol, men tog i varje fall en andraplats, 33 sekunder bakom Koovees Joni Hivrikallio. Vi får se hur det utvecklar sig under natten.

Karlslunds Maria Gräfnings stängde definitivt längdskidsäsongen när hon i dag vann isländska 50-kilometersloppet Fossavatnsgangan med över nio minuters marginal till tvåan Anouk Faivre Picon (som var 13:e på skiathlon i OS i februari) och schweiziska OS-medaljören (i skidskytte) Selina Gasparin. Gräfnings var tvåa, 26 sekunder bakom Gasparin, i skejtloppet över halva distansen i torsdags.

Bommade veteran-VM-medalj – med en placering (och här gjorde Filip Dahlgren smygcomeback)

93 löpare kom till start i D45-klassen i långdistans i veteran-VM i orientering på Nya Zeeland i helgen. Då var Karlskogalöparen (och min klubbkompis, ska jag skriva för transparensens skull) Charlotte Flansbjer bara en enda placering från att knipa en medalj. Hon hade 89 löpare bakom sig – det hade krävts 90 för att få ett brons runt halsen, och upp till tredjeplatsen skiljde bara en minut och 22 sekunder (och då ska man veta att Flansbjer tappade över två minuter på en tidig bom). I sprinten tidigare i veckan blev Flansbjer åtta, 1.24 från bronset, och hennes klubbkompis (i OK Djerf) Åsa Zetterberg-Eriksson (som är mer känd som EM-medaljör i skidorientering) blev sexa i långdistansen och åtta i sprinten i D40-klassen.

Men Tiomila var förstås söndagens stora orienteringsbegivenhet, och Martin Regborn visade återigen att han är grymt stark även utan formtoppning (i år måste han ju bara få springa långdistansen på VM!) när han kutade ifrån övriga lag på förstasträckan med över fyra minuter. Jag pratade både Tiomila och VM och Filip Dahlgrens smygcomeback med Regborn i den här pluslåsta artikeln på na.se.

Annars ägnade jag en stor del av arbetsdagen åt Svampenmaran, som ni kan se bildextra från här, segerintervju från här, och highlightsklipp från här (ett tips är att spola till början). André Rangelind och Victoria Borg vann som förväntat (och André gick under både banrekord och tretimmarsgräns), men mest imponerad var jag nog ändå av Hasse Byrén som efter att ha kutat Munkastigen trailruns 44 kilometer under fyra timmar på lördagen följde upp med att göra Svampenmarans 42 på under 3.50. Vilken dubbel!

På tal om Munkastigen trailrun, stigloppet mellan Olshammar och Laxå som ingår i Peppes trailruncup (den svenska cupen för traillopp), så sprangs det alltså i går. Uppsalalöparna Thomas Stevens (åtta sekunder från att gå under tre timmar!) och Johan Arnqvist (drygt tre minuter bakom) blev etta och tvåa med stockholmaren Peter Nilsson distanserad med över 21 minuter på tredjeplatsen. Sarts Per Arvidsson blev bäste länslöpare på femteplasen på 3.38, hans klubbkompis Johan Ingjald blev tia i ultradebuten på 3.48 och Byrén slutade på 17:e plats på 3.55. På damsidan blev Karlskogalöparen Jennie Grahn bästa länslöpare på femte plats, före Starts Maria Engström, på 5.04 respektive 5.11, långt över timmen bakom segrande Sofie Strömberg, från Norrköping, som vann över en timmes marginal till tvåan Katarina Hildingsdotter, Stockholm.

Från lördagen har jag nu också lyckats få tag i resultatlistorna från Klippingracet, premiären i Sverigecupen i mountainbike, där Matthias Wengelin alltså blev trea men också Fredrik Berg slutade på 13:e plats. Och Linda Meijer ställde upp (och vann förstås!) i D30.

Till sist ett litet instagramsvep från Kumla stadslopp i går:

Inte alls i fas eller form men upplevde ändå genuin löpglädje idag! 🙏🙌 För att bli snabb måste man träna en hel del kvalitet men min kropp svarar inte alls som den brukar utan jag blir istället upprepat sjuk eller sänkt på ett sätt som jag inte är van vid. Jag har fått lyssna på signalerna, backa och "skynda långsamt". Försöker intala mig att det är långt till juni och Stockholm marathon. Det är då jag ska vara i form! 👊💥Men det är tufft att motivera sig när det är motigt. Värdesätter att träffa alla härliga löpare och blir inspirerad och peppad av det. Även av att delta i ett fint arrangerat lopp med bra publik peppar, tack Kumla Stadslopp! Även tack till IF Start för härlig bild!

A post shared by Mikaela Kemppi (@mickan0473) on

Fahlin om tuffa helgen: ”En chockstart för kroppen, men det var målet”

Tre etapper inom 28 timmar, tusentals höjdmeter och galna utförskörningar. Austeiner Radsportage visade sig vara något utöver det vanliga – ”en av de tuffaste tävlingar jag kört”, som Emilia Fahlin (som kört åtta VM, är klar för sitt andra OS och inne på sitt tionde år som proffs) konstaterade – och då hjälpte det förstås inte till att flygbolaget slarvat bort hennes tempocykel. Efter en fjärdeplats i lördagens etapp, där Fahlin vann den stora klungspurten bakom de tre utbrytarna, föll hon därför till en slutgiltig 27:e-plats i sammandraget, men helgen var ändå en stor framgång för Örebrocyklisten. Jag fick tag på Fahlin på flygplatshotellet i kväll, och frågade givetvis om allt det där.

– Det här var en tuffare helg än jag trodde på förhand. Jag har aldrig kört den här tävlingen tidigare, men det var en av de tuffaste jag kört. I går var det ett åttakilometersvarv som vi körde elva gånger: Rakt upp till ett bergspris i fyra kilometer, sedan rakt ned på jättesmå vägar i 70 knyck fram till sista kurvan, 500 meter före mål. Och i dag hade de förlängt backen så den blev ännu längre, totalt blev det 1 800 höjdmeter på nio varv i dag, mer än på många långa bergsetapper jag kört. Man var över mjölksyratröskeln nästan hela varvet, det var verkligen en chockstart för kroppen efter fem veckors träningsläger. Men det var målet med den här helgen också, att sparka igång kroppen, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Och i går vann du klungspurten, hur gick det till?
– Jag vet faktiskt inte hur jag lyckades ta mig fram. Man körde på en liten väg mellan åkrar sista fyra–fem kilometerna, där det gick i 70 kilometer i timmen fram till en chikan 500 meter före målet, och man inte fick plats med mer än tre cyklister i bredd. Några kilometer före mål var jag nästan sist i gruppen, men på något sätt tog jag mig fram, och jag hamnade bakom två cyklister från Oricastallet som gjorde ett uppdrag. Det gjorde att jag fick ett perfekt uppdrag, och när jag ställde mig upp och tryckte på sista biten var det ingen som kom ikapp. Kul att prova att spurta, att visa att man klarar av en klungspurt i en så teknisk avslutning, och bra både för huvudet och för lagledningen, att visa att man kan göra resultat.
Men sedan hade du ingen tempocykel med dig …
– Nej, den försvann på flyget i fredags, trots att det var ett direktflyg. Tanken var att jag skulle träna på den på höghöjdslägret, men den elektroniska växlingen la av redan efter första veckan på lägret och jag kunde inte få den lagad. Därför var det extra viktigt att jag skulle ha den med i helgen, så teamet kunde laga den inför SM och så jag kunde få prova lite, men jag fick tillbaka den från flygbolaget först i kväll, efter tävlingen … Därför gick jag inte in till 100 procent i tempot i morse, det var mer att köra av det. Jag gick väl på 85 procent, ungefär.
Hur var eftermiddagens etapp, då?
– Riktigt tufft. Med fyra varv kvar var det en grupp med 13 tjejer som gick iväg vid bergspriset, och jag var i klungan bakom. Med varvet kvar kändes det inte som om vi var kvar i tävlingen, och det var inte så mycket att tävla om. Men jag är nöjd med att jag slet mig med över backpriset ganska många gånger, jag gick över max ganska många gånger i helgen och är nöjd med att jag tog mig igenom (bara 62 av 134 startande tog sig i mål).
Redan på onsdag startar Aviva womens tour i England, vad ser du framför dig där?
– Jag har inte tävlat där innan, och i år ska tävlingen tydligen vara tuffare och ännu mer kuperad än tidigare. Antagligen blir det upp och ned hela tiden, och det behövs bra ben för att kunna sitta med. Men när jag är i bra form tycker jag att sådana tävlingar är roliga.

VM-klara Matthias Wengelin, som dessutom ska trampa Vätternrundan nästa helg, stod över Lida Loop, det 65 kilometer långa mountainbikeloppet strax utanför Stockholm, men Grythyttans Fredrik Berg blev nia och Almbys Axel Lindh 14:e knappt tre respektive drygt fyra minuter bakom segrande Michael Olsson, Serneke Allebike. Almbys Linda Meijer slutade på tredje plats i D30-klassen.

Danny Hallmén och hans parhäst Jacob Holst slutade på 14:e plats i herrklassen i Stockholm swimrun, en knapp halvtimme efter segrarna. Hallmén skriver om tävlingen på instagram: ”Jag kände mig som en maskin! Simningen satt mycket bättre nu och vi öppnade lite hårdare än vanligt. Jacob väggade rätt hårt med en fjärdedel kvar, och vi tappade ett gäng placeringar sista delen, men ändå ett mycket bättre race än på Utö för två veckor sedan! Kul att vi går framåt! Nästa helg väntar Borås Swimrun.”

Örebroaren Mathias Johansson blev bästa lokala löpare i Jättelångt, det 68 kilometer långa terrängloppet mellan Grisslehamn och Norrtälje som liksom bland annat länsloppen Munkastigen trailrun och Bergslagsleden ultra ingår i Peppes trailruncup.

Martin Regborn lär ha säkrat en VM-plats i långdistans med sin urstarka avslutning i VM-testet i Strömstad i dag (snabbast av alla sista timmen efter några inledande bommar), framför allt med tanke på EM-bronset för 2,5 veckor sedan. Däremot tvingades Filip Dahlgren på grund av sina skadekänningar ställa in hela helgen, och han får istället för VM på hemmaplan ladda om för Jukola, O-ringen, SM och allt annat kul andra halvan av orienteringssäsongen bjuder på. Detsamma lär gälla Lilian Forsgren, som hade en tung dag i dag. VM-truppen släpps på onsdag, och lite mer inför det skrev jag här (där jag har snack med Håkan Carlsson, förbundskaptenen, som hade åkt hem från Strömstad tidigt och sprang Sommarsprinten vid Örebro universitet på söndagsmorgonen – men stämplade fel och blev diskad – innan han bänkade sig för att följa GPS-trackingen från långdistanstestet).
Ellinor Eriksson, KFUM Örebro, och Simon Hedlund, som bor i Örebro men tävlar för Eskilstunaklubben Ärla, vann tävlingen och Eriksson tog också över ledningen i sammandraget efter två av tre deltävlingar.

Själv gjorde jag som jag hoppades på – försvarade min titel i Degerforsklassikerns orienteringsmoment. 33.21 på drygt sex kilometers stiglöpning (med lätt orienteringsinslag) får väl godkänt med nuvarande form, och jag knäckte närmaste konkurrenten med drygt 6,5 minuter. Nu ska det bara springas, cyklas och simmas också, så är klassikern i hamn.

I mål som segrare, i år igen.  Foto: Konditionsbloggaren själv
I mål som segrare, i år igen. Foto: Konditionsbloggaren själv

Sveriges snabbaste kommunalråd är tillbaka (och allt [?] annat som hänt)

2013 och 2014 gick örebraoren Sara Richert, 42, från klarhet till klarhet inom svensk ultralöpning. 2013 var hon SM-tia på 100 kilometer, och 2014 var hon snabbaste dam i 55-kilometersloppet Tjejmarathon och topp fem både i 75 kilometer långa nattloppet Ursvik ultra, 46-kilometer långa Bergslagsleden Ultra, och i 68-kilometerstävlingen Jättelångt, och en av endast 16 damer som gick under tio timmar i premiärupplagan av Ultravasan. Sedan blev hon kommunalråd för Miljöpartiet i Örebro kommun och skaffade egen gård och löpningen hamnade längre ned i prioriteringslistan.
Men i helgen slog Richert till med en finfin tredjeplats (well, bara tre kom i mål, men tiden var grym, och herrar inräknat var hon 26:a av 59 startande) i årets upplaga av Ursvik ultra. De 75 kilometerna klarades av på nio timmar, två minuter och nio sekunder i pannlampsskenet, ett personligt banrekord med 13 minuter. Hon twittrade om att det var ”fantastiskt” och ”asjobbigt”, och facebookade att ”det är fantastiskt jobbigt men faktiskt ännu roligare”. Orsaken till framgången, trots den minskade träningsdosen? ”Färre mil men tjockare pannben”.
Tävlingen var den första av nio i årets upplaga av Peppes trailruncup, som precis som i fjol innehåller två deltävlingar i Örebro län: Munkastigen trairlun den 23 april och Bergslagsleden ultra den 4 september.

Har ju varit på semester, fem dagar i underbara Funäsdalen med en hel del fantastisk (och en del rätt trög och slitig) längdskidåkning, och sällan har det väl hunnit hända så mycket under ett fem dagar långt blogguppehåll. Vi tar en snabbresumé av vad ni förhoppningsvis ändå inte missat från veckan som gått:
** Garphyttans grabbar avslutade junior-SM med att som första klubb genom alla tider ta ett tredje guld i rad, och Filip Danielsson avslutade därmed juniorkarriären (eller ja, finalen i svenska juniorcupen återstår ju ännu) på allra bästa sätt (han är dessutom den ende som varit med i laget alla tre gångerna). I distansloppet dagen före blev det tre topp 20-placeringar för länet, alla i H20-klassen där Danielsosn blev fyra (nio sekunder från medalj), Marcus Lennartsson femma (tio sekunder bakom klubbkompisen) och Zinkgruvanduon Markus Johansson, silvermedaljör i sprint, och Oscar Johansson blev 18:e respektive 20:e. Med Kevin Henrikssons 65:e-palts inräknad slutade Garphyttan dessutom på tredje plats i lagtävlingen, bara 59 sekunder bakom segrande Sundbyberg trots att Henriksson var nästan fem minuter bakom klubbkompisarna. I sista deltävlingen i svenska seniorcupen, Intersport cup, slutade Kopparbergs långloppskung Bill Impola på åttonde plas över den för hans del ovana distansen 15 kilometer fri stil med individuell start. Garphyttans Axel Ekström och Lucas Lennartsson 16:e respektive 19:e, knappt 2,5 respektive tre minuter bakom segrande Anders Svanebo. Resultat gör att Axel Ekström kan summera cupsäsongen med en tiondeplats. Axel och Lucas bildar för övrigt Garphyttans lag i sprintstafett-SM i Gällivare nästa fredag, och kör SM-femmilen två dagar senare.
** Impolas insats på hemmabanorna i Torsby var ju för övrigt än mer imponerande då han kom dit med Birkebeinnerrennet i kroppen. Till skillnad mot i Vasaloppet sprack det av rejält i den norska klassikern, som är den näst sista deltävlingen i långloppsvärldscupen, och Impola var nästan 4,5 minuter bakom återigen segrande John Kristian Dahl på sin 22:a-plats. Karlslunds Kristina Roberto 20:e i sin debut i loppet, 21,5 minuter bakom segrande Seraina Boner.
** Två riktig snabba löpare gjorde upp när första ordinarie upplagan av Nora marathon löptes. Fredirkshofs Thomas Chaillou och Mariestads Andreas Magnusson följdes åt större delen av loppet, men Thomas spurtade hem segern med tre sekunders marginal, på finfina tiden 2.33.51 på en inte helt snäll bana. Peter Welanader bäste länslöpare på femte plats, på mer mänskliga 3.17.05. På damsidan sprang Västerås Åsa Bergman hem segern på 3.26.29, före Noras egen ironman och swimrun-VM-guldmedaljör Lotta Nilsson, 50, på 3.55.17.
** Med orienteringslandslaget på läger på västkusten hade Södermanlands stora orienteringspremiär i helgen inte riktigt samma lyskraft som en del andra år, men det gör ju inte Lovisa Perssons andraplats i damklassen sämre. Hon var bara slagen av OK Linnés Riina Kuuselo, och hade över 1,5 minuter bak till trean. Daniel Attås, som kutade Euromeeting för landslaget i höstas, var trea i herrklassen medan Filip Jacobsson bröt i H20-klassen. I Måsenstafetten dagen därpå slutade Tisarens herrlag först på elfte plats sedan Johan Aronsson bara blivit 31:a på andra sträckan. Damerna blev sexa efter nytt bra lopp av Persson.
** Lindesbergscyklisten Daniel Tegin, och hans kollega Lars Pedersen från Växjö, tog sig i mål i Cape-Epic, världens kanske tuffaste etapplopp i mounatinbike, i Sydafrika. Duon var 18,5 timmar bakom segerduon Karl Platt, Tyskland, och Urs Huber, Schweiz, på sin 388:e plats.
** Hemma i Behrn arena fick Johan Röjler från första parkett se Nils van der Poel slå hans svenska rekord över 10 000 meter på svensk is med nästan fyra sekunders marginal. Röjler gick i par mot Nils, och blev varvad fyra gånger på 250-metersbanan när förre juniorvärldsmästaren van der Poel avverkade de 40 varven på 14.18,05 (Röjler var för all del trea på 10 000 meter och tvåa totalt i tävlingen, men en bit efter …). Hopräknat vann van der Poel SK Winners avlsutningstävling på 84,69 poäng, medan Ann-Marie Lindqvist vann damklassen på 106,66.
** Några damseniorer kom inte till start, och inte de vassaste herrarna heller (läs: Filip Jacobsson) när skidorienterings-DM avgjordes i Ånnaboda. Så Stefan Aronsson tog hem guldet 14 sekunder före Fredrik Eliasson.
** Några resultat från finalen i Tour de Kif, som lär ha körts i går, har jag ännu inte sett, men rykten säger att totalledaren Patrik Karlsson inte kom till start.