Favoritsegrar i Åstadsloppet – Anfält tog sin tredje: ”Det är jag otroligt lycklig över”

I finfinaste höstväder avgjordes Åstadsloppet – och det slutade med favoritsegrar för Örebro AIK-löpare på både dam- och herrsidan. Liduina van Sitteren var helt överlägsen och hennes 1.25.54 (42 sekunder långsammare än när hon blev fyra i fjol, men då var konkurrensen en annan) räckte till seger med över fem minuters marginal. Tvåa blev Karlslunds Maja Blom, 33, en doldis (för mig) som bara förekommit sporadiskt på bloggen, som när hon vann Svartåloppet i augusti eller blev trea i Idre fjällmaratons 28-kilometersklass någon vecka senare. Västerås Åsa Bergman knep tredjeplatsen medan Örebro AIK:s AnneMarie Eldholm var tredje bästa länslöpare på tredjeplatsen. De tre sprang in på 1.31.01, 1.31.11 respektive 1.31.58.
Erik Anfält tog sin tredje seger och nionde pallplats (tre av varje, han har dessutom en fjärdeplats på meritlistan) i loppet där han stod överst på pallen 2010 och 2011 (förra året stod ju Anfält som segrare i ungefär ett dygn, innan två felaktiga diskningar plockades bort). Den här gången trodde ju jag att han främst skulle utmanas KFUM Örebros Thomas Chaillou, men istället var det Uppsalas Thomas Stevens som orkade följa längst. I mål skiljde bara tio sekunder till Anfälts fördel, 1.10.10 mot 1.11.20. Linköpings Fredrik Eriksson tog tredjeplats på 1.12 medan Chaillou fick nöja sig med fjärde (näst bästa länslöpare) på 1.12.59 (Jonas Nilsson var tredje bästa länslöpare). ”Efter 8-9 kilometer känner jag att jag får en liten lucka. Luckan växer och jag kämpar på hela vägen in i mål. 1.11.10 är inte mitt livs snabbaste halvmara men det räckte till vinst och det är jag otroligt lycklig över”, skriver Anfält bland annat i ett känslosamt inlägg på instagram (se nedan).
I långloppscupen lyckades Andreas Ingberg (1.19.37) ta exakt de två poäng han behövde för att hålla liv i cupen till långa terräng-DM nästa lördag (”årets skitlopp” skrev Ingberg på sitt låsta instagramkonto och fortsatte ”efter en öppning på 17.10 första fem kilometerna så var det god natt. Kravlade in på sämsta tiden på fem år.”). För att Ingberg ska nå ikapp Per Arvidsson (1.16.36) i cupen krävs nu att han vinner de tre tävlingar som återstår samtidigt som Arvidsson inte är bättre än trea (i Kilsbergsleden och Lucialoppet) eller femma (i DM).
Fellingsbrofostrade förra U23-landslagslöparen Lisa Bergdahl vann som väntat femkilometersloppet (17.45; tvåan Frida Nilsson, Örebro AIK, sprang på 19.08) precis som KFUM Örebros 20-åring William Wickholm som noterade finfina 15.30 (16-årige Noha Olsson, Thoren, tvåa på lika fina 16.44).
Karin Forsberg fick för första gången i år (?) se sig slagen hemma i länet, men det krävdes en löpare utifrån – Akeles Cecilia Kleist som var sex sekunder snabbare i milloppet (37.51 mot 37.57). På herrsidan återupprepades resultatet från Hostruset förra veckan: Markus Bohman (33.07) några sekunder före Jonatan Gustafsson (33.09). 16-årige Wilhelm Bergentz (34.56) då som nu fyra.

View this post on Instagram

Hyfsat beslutsam och beredd att göra jobbet idag. Nämligen att försöka bärga min tredje seger i loppet som ligger mig så varmt om hjärtat, Å-stadsloppet. Det var liksom i detta lopp som "allt" började. Eller allt och allt 🙂 men det var i alla fall här som jag 2006 sprang in på 1.31 och började tycka om löpning på riktigt allvar. Och kärleken till löpningen och loppet består än. När jag på startlinjen idag "scannade av" konkurrenterna bestämde jag mig för att försöka göra loppet den "hårda vägen" (trycka på från start och hoppas att det ska bära in i mål). Min ultrasatsning i sommar har knappast gjort mig speedigare så någon spurtuppgörelse ville jag inte ha 😃. Efter 8-9 kilometer känner jag att jag får en liten lucka. Luckan växer och jag kämpar på hela vägen in i mål. 1.11.10 är inte mitt livs snabbaste halvmara men det räckte till vinst och det är jag otroligt lycklig över. Den första jag fick krama om i mål var min 10 åriga son som precis sprungit i mål i sitt första millopp (53.59) tillsammans med sin kompis Adam och @springandersspring. Vissa lördagar är bättre än andra. Detta var en sån. 📸1,3,[email protected] 📸[email protected] 📸[email protected] 📸[email protected] #åstadsloppet #örebroaik #salomonrunningswe

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Trots att hela 953 löpare (plus ett stort antal barn) sprang Åstadsloppet fanns 54 kvar som ställde upp i Örebro parkruns 75:e upplaga. Bland dem: Per Sjögren, som på grund av återkommande skadekänningar sprungit mycket lite i år (i fjol var han ju bland annat topp tio på både 5 000 och 10 000 meter på friidrotts-SM), som sprang in på 18.46 med joggingvagn … Sara Moser var snabbaste dam på 25.50.

Tove Alexandersson sprang hem världscupfinalen i skyrunning, det 29 kilometer långa Limone skyrace, vid Gardasjön i Italien, med över 2 500 höjdmeter. Men det fanns fler orienterare på startlinjen – och bland dem Lilian Forsgren som sprang in som 42:a.

Regborn avslutade världscupsäsongen med bästa loppet – och Liduina van Sitteren klar mästare i långloppscupen

Säsongens sista världscuplopp gav säsongens klart bästa resultat för Martin Regborn. I sprinten i tjeckiska Mlada Boleslav, sju mil norr om Prag, sprang örebroaren in på fjärde plats, 19 sekunder bakom segrande landslagskollegan Jonas Leandersson och bara elva sekunder från en pallplats. Betydligt roligare än sjukdomar, formdippar, strulande elektronik och diskningar som präglat Regborns världscupsäsong fram tills nu. Regborn berättade på instagram redan innan dagens sprint om gårdagens häftiga (trots diskningen) medeldistans, kolla in bilden nedan.
Josefin Tjernlund fick springa B-final och slutade sexa där, 31 sekunder bakom landslagskompisen Emma Bjessmo som vann (men redan klara världscupsegraren Tove Alexandersson vann A-finalen).
Dagens resultat gör att Regborn, som i fjol var fyra i totala världscupen (han hade garanterat varit på pallen om han inte blivit förkyld inför finalhelgen), lyfter från 19:e till 17:e plats i årets sammandrag. Därmed är han fjärde bästa svensk på herrsidan (Gustav Bergman var bäst, med en fjärdeplats; Sverige har fortfarande inte tagit en pallplats i herrarnas sammandrag sedan 2009!). Varken Lilian Forsgren eller Josefin Tjernlund har sprungit hela världscupen, och går in på 54:e respektive 82:a plats i totalen.

Över 3 300 orienterare stannade kvar i Stockholmsområdet och sprang 25-mannamedeln dagen efter 25-manna (tja, strikt räknat kanske en del av dem inte var med i går), ex-örebroaren Maria Magnusson (numera Sävedalen) blev trea på damsidan (Tisarens Lovisa Persson var bästa löpare från länsklubb på 32:a plats) medan Tisarens Daniel Attås var fyra på herrsidan, bara 25 sekunder från segern och före löpare som Fredrik Bakkman (Filip Jacobsson blev 14:e, 2.20 bakom).

Josefin Gerdevåg sprang, som jag skrev om i fredags, Hostruset som en del i ett långpass. 14 kilometer före, sedan loppets fem kilometer, och så ytterligare en bit efteråt. Hur det gick för den tidigare SM-bronsmedaljören i maraton? Jo, hon vann tävlingen på 18.57, nästan 1,5 minuter före tvåan, Starts Marie Dasler (som har sprungit ”de sex stora” maratonloppen i Tokyo, Boston, London, Berlin, Chicago och New York, och därtill var åtta i swimrun-VM Ö till ö i fjol) som i sin tur var 14 sekunder före Västerås Betti Lukic (Starts Susanna Hellsten tog tredjeplatsen i cupen, där bara löpare för länsklubbar räknas, på 21.15).
På herrsidan sprang KFUM Örebros Markus Bohman, som löpte 10 000 meter på SM i Eskilstuna för drygt en månad sedan, hem segern på 15.28, sex sekunder före 19-årige klubbkompisen Jonathan Gustavsson som så sent som i går sprang andrasträckan i KFUM Örebros lag i 25-manna (han var 13:e snabbast av alla på den sträckan och förde upp laget från 49:e till 22:a plats).
Långloppscupens ledare Per Arvidsson tog tredjeplats på 15.58 före blott 15-årige Thoren-löparen Wilhelm Bergentz som persade när han korsade mållinjen på 16.08.
Att Karin Forsberg inte kom till start innebar att Liduina van Sitteren nu även teoretiskt säkrat segern i långloppscupen (hon kom förvisso inte heller till start, men det gjorde inget). Därmed är Mikaela Kemppis rekordsvit om fem raka segrar i cupen nu också bruten. För Per Arvidsson ger inte tredjeplatsen i dag några nya poäng i cupen, men att Andreas Ingberg inte inkasserade några (han ställde inte upp) betyder att det finns färre att tävla om: Om Ingberg missar något av de fyra loppen som återstår är Arvidsson klar mästare, och även om Ingberg kommer till start så räcker det med att han missar topp fem i Åstadsloppet på lördag för att bli av med chansen till titeln. Han måste helt enkelt ta minst 22 av de 26 poäng som finns kvar på bordet samtidigt som Arvidsson inte plockar ytterligare.

Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
2005: Karin Sennvall (numera Forsberg)/Mathias Lidson.
2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
2010: Karin Sennvall (nu Forsberg)/Erik Anfält.
2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
2012: Erica Lech/Erik Anfält.
2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson.
2017: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2018: Liduina van Sitteren/?.

Vasaloppstvåan Bob Impola, från Kopparberg/Fjugsta, vann enligt sin egen instagram Gålörullen i dag, ett 36,5 kilometer långt rullskidlopp som gäller som distriktsmästerskap för Stockholm (men den guldmedaljen hamnade hos någon annan, Impola fick nöja sig med att vinna själva tävlingen eftersom han representerar Örebroklubben Karlslund). Någon resultatlista har jag dock inte lyckats hitta från loppet.

Och på tal om skidåkare från Karlslund så blev Linus Larsson femma i Hackmora bergslopp i går, en tävling som jag länge velat prova. Han står förvisso skriven för Sågmyra skidklubb i resultatlistan, men så sent som i Wadköpingslöpet kutade han för Kif. IFK Moras Jonas Eriksson vann sex sekunder före bygdens store son Calle Halfvarsson i ett motbakkelöp med 219 höjdmeter på 2 900 meter (en liten nedförsbacke gör att differensen från start till mål är 203 höjdmeter.

Fahlin säker på att det hade blivit medalj utan misstaget – och succé för premiären av Wadköpingslöpet (och massor, återigen verkligen massor, annat!)

Emilia Fahlin slutade fyra i lagtempot på VM i dag, för andra gången. Bittert, naturligtvis, att återigen missa medalj med sekunder och den här gången kunde det dessutom ha blivit ett guld om det inte varit för incidenten när lagkompisarna missade att hon inte lyckades återansluta längst bak i ledet – och Fahlin därmed tappat kontakten och aldrig kunde komma tillbaka, vilket gjorde att Wiggle-High5 bara hade fyra cyklister kvar som kunde växeldra in över mållinjen de sista 20 kilometerna, och ett guldläge vid mellantiden förbyttes mot den försmädliga fjärdeplatsen.
– Det känns bara tråkigt att det blev så här. Med fem åkare hade vi absolut varit på medaljplats. Nu gäller det att glömma det här och fokusera mot det individuella tempoloppet, säger Fahlin i ett pressmeddelande.
Jag pratade själv med henne i eftermiddags, och den texten kan ni läsa här (jag skrev också ett snabbt referat utifrån SVT:s sändning som återfinns här).

Premiärupplagan av det tekniskt tuffa trail-/terrängloppet Wadköpingslöpet måste klassas som en succé. Hela 53 löpare kom till start i tävlingsklasserna, varav en hel del namnkunniga. Störst var förstås regerande SM-bronsmedaljören i maraton, Örebros egen Erik Anfält, som dock mycket oväntat fick se sig besegrad av 23 år yngre Jonatan Gustafsson som så sent som i går sprang hem ett DM-brons i orientering till sitt KFUM Örebro. Kanske var det just den i orienteringen förvärvade talangen för att springa i oländig terräng som fällde avgörandet (plus en grym kondition, förstås) till Gustafssons fördel; Hur som helst låg han kloss i rygg på Anfält vid de båda varvningarna för att sedan kliva förbi och vinna med knappt sju sekunder. Trean Per Arvidsson, som leder långloppscupen (där Wadköpingslöpet inte i år, men mycket troligt nästa år, ingår), tog tredjeplatsen knappt 42 sekunder bakom medan Jonas Nilsson, som ju vann Tarstaborgsrundan förra helgen, var distanserad med 1.22 på fjärdeplatsen (även femman Johan Bäckman, Malung, sexan Mattias Nätterlund, Örebro AIK, sjuan Linus Larsson, mest känd som skidåkare från Karlslund, och åttan Andreas Ingberg, Örebro AIK, är ju löpare som brukar vara goda nog för att kunna vinna lopp, vilket säger en hel del om bredden på topp på stigarna i Karlslund den här söndagen).
På damsidan hittade Karin Forsberg rätt efter förra helgens felspringning på Tarstaborgsrundan, och visade ingen pardon när hon vann med över fyra minuters marginal. 48.31 på Forsberg, 52.51 på tvåan Frida Nilsson och 53.31 på trean Maria Eriksson (som ju vann i Pålsboda förra helgen).
Banrekorden lyder 48.31,2 på damsidan (vilket kan bli svårslaget även om Forsberg tappade lite tempo; varvtiderna 15.46, 16.15, 16.29) och 42.18,5 på herrsidan (varvtiderna på Gustafsson 14.00, 14.19, 13.59).

View this post on Instagram

Grymt skoj lopp idag! #Wadköpingslöpet, 3 varv på en riktigt teknisk och tuff 3,5 kilometers slinga i Karlsundsskogen. Lite "arenakänsla" över det hela. Häftigt! Gjorde ett tappert försök att visa ungtupparna att gammal fortfarande är äldst 😃. Men väl i mål fick jag nöja mig med att vara näst äldst. Bra så. Äldst, eller i hans fall snarast snabbast, blev 19-årige @jjonatangustafsson. Tack för sparring och snygg spurt 💪💣💥. Nu hoppas jag att denna genomkörare ska bidra till toppform till nästa helg och #Lidingöloppet. Eller toppform tror jag nog egentligen inte. Känner mig lite för seg för det. Men man kan ju alltid hoppas. Större under har skett 😉 📸@photobyglinneras #salomonrunningswe

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Örebroaren Matthias Wengelin lyckades inte följa upp lördagens fina inledning i sin debut i mountainbikeendurons världscup Enduro world series. Han gjorde förvisso en helt okej insats på dagens första sträcka men råkade sedan ut för ett kedjebrott, som kostade sex minuter, på den andra och fastnade i den tredje med ena foten i ett träd och drog omkull rejält. ”Slog till med säsongens hårdaste vurpa … Vet inte riktigt hur kroppen lyckades hålla ihop men det gjorde den”, skriver Wengelin på instagram. Han tappade därmed från den 54:e-plats han låg på efter lördagen till en slutgiltig 172:a-plats i värlsdcupdeltävlingen, men det är ju inte så mycket att säga om efter det missflytet … Wengelin åker nu direkt från spanska Ainsa till italienska Ligure för världscupfinalen nästa helg.

Axel Lindh, som liksom Wengelin bor i Örebro men tävlar för en klubb utanför distriktet (i Lindhs fall Härnösand), körde i stället världscupen i mountainbikesprint i belgiska Antwerpen, och tog en 16:e-plats i kvalet men åkte sedan ut i åttondelsfinal efter att ha hamnat i ett tufft heat med kvalsegraren Jeoren van Eck och 17:e-palcerade Felix Klausmann. Lindh slutade därmed 18:e i totalen, precis utanför världscuppoängen (som går till topp 16).

Almbys Johan ”Limpan” Lindbom säkrad en topp tio-placering (en niondeplats) totalt i den svenska långloppscupen i mountainbike under sin debutsäsong i elitklassen när han på lördagen blev åtta i säsongsavslutningen Västgötaloppet, över 80 kilometer. Lindbom var med i kampen om femteplatsen, men fick ge sig mot bland andra Cykelvasasegraren Michael Olsson i en grupp som var sju minuter bakom segrande Lucas Eriksson. Marcus Jansson, från Garphyttan, var ytterligare fem minuter bakom på tiondeplatsen.

Maria Gräfnings, som i klubbsammanhang representerar Karlslund, blev tvåa, en sekund bakom ”omöjliga” Britta Johansson Norgren men tre före Kari Vikhagen Gjeitnes och mer än 6,5 minuter före alla andra över Vasaloppsdistansen 90 kilometer i värmländska rullskidtävlingen Klarälvsloppet i dag. Örebrocyklisten Jacob Ahlsson blev tia i en cykeltävling med samma namn och på samma bana dagen innan, i en grupp som gjorde upp om fjärdeplatsen, drygt 20 sekunder bakom tre utbrytare.

Hälleforsfostrade Louise Wiker tog på lördagen en andraplats i Kilstaloppet, en miltävling i Stockholm. Trots hård blåst sprang hon på 36.41 och var minuten bakom segrande Yitayish Agidew.

I två mycket tajta individuella sprintlopp, som avslutade ”B-EM” i orientering, Euromeeting, i Danmark i dag, slutade Lilian Forsgren 24:a och Oskar Andrén 35:a, 1.24 respektive 1.28 bakom täten. Forsgren var faktiskt bara 62 sekunder från pallen trots att hon alltså var 21 placeringar bort … Svenska Karolin Ohlsson och nyzeeländaren Tim Robertson tog hem segrarna. För Forsgren är det nu bara att ladda om för världscupfinalen om två veckor, dit hon är reserv i det svenska laget.

Hagabusys Viktor Larsson hade ingen av sina bättre dagar när mountainbikeorienteringens världscup avslutades med sprint i portugisiska Odemira i dag. Larsson slutade först på 30:e plats av 43 cyklister, distanserad med över fyra minuter av segrande tjecken Vojtech Ludvik. Larsson blir ändå bäste svensk i årets världscup med en 21:a-plats i sammandraget, fyra placeringar före Garphyttans Marcus Jansson som stod över finalhelgen. Jansson tog dock säsongens främsta svenska placering på herrsidan, en sjätteplats på långdistansen vid EM i Ungern i juni.

Karlskogaklubben OK Djerfs Frida Johansson, Maja Welander och Amanda Jansson, som alla fortfarande egentligen är juniorer, tog silver i Värmlands orienterings-DM i stafett i damklassen, även om de var över 17 minuter bakom segrande Tyr (med ex-karlskogingen Linda Take som ankare).

Bara tre kvar i kampen om långloppscupen efter Tarstaborgsrundan (och Fahlin definitivt uttagen till lagtempot på VM)

Pålsboda Goif, som arrangerar Tarstaborgsrundan, hade bytt hemsida sedan förra året. Det var därför jag inte lyckades hitta resultaten från gårdagens tävling redan i går – trots att de var utlagda strax efter målgång, vid 14-tiden. Nu har jag hur som helst hittat rätt på dem, och därmed kunnat läsa mig till att Jonas Nilsson, en 26-årig löpare som bytte Östansjö mot Örebro AIK i maj och som smugit lite under min radar (även om han som så många andra har en tagg här på bloggen och förekommit i en del uppdateringar; bland annat då han vann Gallaberget trailrun förra året), tog hem sin första seger i cupen med hela 32 sekunders marginal bak till cupledaren Per Arvidsson, IF Start. Segertiden 32.14, över nio kilometer stig och terräng, var dessutom den snabbaste sedan Per Sjögren dyngade till med 31.50 2014 (2015 löptes tävlingen i ett elljusspår efter översvämningarna) och fjolårssegraren Michael Welday, Stocksäter, fick nöja sig med en andraplats den här gången trots att han var 28 sekunder snabbare i år (34.39 då, 33.53 i år). Även fyra Mattias Nätterlund, Örebro AIK, gick under fjolårets segrartid.
Maria Eriksson, IF Start vann damklassen efter att förhandsfavoriten Karin Forsberg, KFUM Örebro, sprungit fel och lagt bort åtskilliga minuter. Hon hittade till slut in på tredjeplatsen, på 43.44. Eriksson vann på 40.47, tvåan Julia Jansson, Örebro AIK, noterade 41.58 (i fjol vann Liduina van Sitteren, som inte sprang i år, på 38.20).
I långloppscupen innebär resultaten att Arvidsson drygar ut sin ledning medan Eriksson och Forsberg tar sista chansen att hänga på van Sitteren. De är nu de enda två kvinnorna med en teoretisk chans att nå ikapp ledaren.
Det finns sex tävlingar kvar, varav ett DM, vilket ger 38 poäng kvar att springa om. Den som vill ikapp van Sitteren (63 poäng) behöver därmed ha samlat hela 25 poäng på fyra tävlingar. Och det är det alltså bara Forsberg (26) och Eriksson (25) som gjort. Eriksson behöver därmed vinna rubbet samtidigt som van Sitteren inte blir bättre än fyra i terräng-DM (övriga resultat spelar ingen roll) för att gå förbi. Hårda bananer eftersom Eriksson har 0–7 i inbördes möten med van Sitteren i år. Forsberg? Hon har råd med en andraplats (så länge van Sitteren är bakom), men måste i övrigt vinna allt hon också (vilket hon säkert är kapabel till – hon har sett jättestark ut på slutet och slog van Sitteren med 45 sekunder i deras enda möte i cupen i år, DM på 10 000 meter – men frågan är om hon tänker sig att springa alla sex tävlingar som är kvar). För van Sitteren räcker det att vinna en av de sex tävlingarna som är kvar, men det mesta talar för att hon tar hem titeln även om hon inte springer mer.
På herrsidan behöver den som vill nå ikapp Arvidsson (55 poäng) i det här läget ha fyra tävlingar som tillsammans ger minst 17 poäng på kontot (slutar två löpare på samma poäng vinner den med flest segrar, därefter flest andraplatser och så vidare). Det har Andreas Ingberg (26), Heshlu Andemariam (21), Thomas Chaillou (19), Johan Ingjald (17) och Jack Karlsson (17). Av dem är det egentligen bara Ingberg som är en realistisk utmanare: Andemariam, Chaillou och Karlsson springer för få lopp för att hinna ikapp och lär inte lägga in någon raketspurt i höst, och för Ingjald krävs sex raka segrar vilket känns orealistiskt eftersom han inte vunnit någon tävling hittills i år (närmast var han, placeringsmässigt, med en tredjeplats i Fröviloppet). Återstår då Ingberg, som har 2–2 i inbördes möten med Arvidsson i år och som vunnit tre tävlingar i cupen: Han har 31–31 i poäng mot Arvidsson om man bara räknar de fem bästa resultaten, och håller han sig före i tre tävlingar, och slutar topp två i fem av de som är kvar så går han om. Å andra sidan tror jag att Ingberg just nu mest förbereder sig för Valenica marathon i början av december.
Nästa tävling i cupen är Annaloppet i Nora nästa söndag.

Nu är det även officiellt bekräftat att Emilia Fahlin kommer att köra alla tre distanserna på cykel-VM, eftersom uttagningen till lagtempot på söndag bekräftats av hennes stall Wiggle-High5 (i lagtempot kör man för sitt stall, på övriga distanser, tempo- och linjeloppen, för sitt landslag). Wiggle körr med Fahlin, australiska Nettie Edmondson, franska Audre Cordon-Ragot, tyska Lisa Brennauer, nederländska Kirsten Wild och brittiska Katie Archibald (fem av de sex som var med och tog andraplatsen i lagtempot i Madrid i lördags) och har danska Julie Leth med som reserv i truppen. Bland favoriterna finns lag som Boels-Dolmans, Team Sunweb, Mitchelton-Scott och Canyon-SRAM, medan Wiggle-High5 på papperet nog förväntas vara just utanför pallen (men det finns skrällmöjligheter).

Fahlin missnöjd trots tredje raka pallen, Wengelins hopplösa läge på VM, Dahlgrens kvalsuccé och ALLA nya distriktsmästare

Jag vet inte hur många gånger jag intervjuat Matthias Wengelin, men i princip varje gång vi pratat har det här med starterna i crosscountrylopp (mountainbikens OS-disciplin) i internationella mästerskap och världscuper kommit upp. Den som inte är högt, högt upp på världsrankningen hamnar långt, långt bak i någon startled som gör det helt omöjligt att konkurrera om topplaceringarna. Det är full körning i täten från start, med de som har åtta–tio cyklister framför sig i sitt eget spår (och totalt 80–100 när det snart nog smalnar av) fastnar i kön bakom krascher och i en ojämn rytm när backar och tekniska partier orsakar dragspelseffekter på hela klungan. När det väl lättar är tävlingen så att säga redan över, och de där rankningspoängen man skulle plocka för att hamna högre upp nästa gång utom räckhåll … Lite så misstänker jag att det blev för Örebrocyklisten Wengelin i dag, när VM-loppet avgjordes i schweiziska Lenzerheide. Wengelin startade i åttonde led (av nio), seedad som nummer 82. Redan efter första varvet hade han vräkt sig upp till 59:e plats, men tappat nästan två minuter på täten. När han plockades av efter fem av åtta varv (nära att bli varvad, på slingan som tog drygt elva minuter för täten, om jag läser resultatlistan rätt) var han 64:a. Landslagskompisen Michael Olsson plockades av ett varv tidigare, som 67:a (han var seedad som 80:e). Storfavoriten och hemmaåkaren Nino Schurter tog guldet, elva sekunder före italienaren Gerhard Kerschbaumer som var den enda som var ens nära att matcha honom. Guldet var Schurters sjunde i OS-discplinen (2009, 2012, 2013, 2015, 2016, 2017, 2018 – han är också regerande olympisk mästare), och därtill har han två VM-guld i stafett, det senaste från i onsdags.

Emilia Fahlin avslutade Lotto Belgium tour med ett rätt osannolikt resultat i går: Hon tog en pallplats för tredje dagen i rad (alla tre linjeetapperna i touren), men tappade ändå sin pallplats i sammandraget och slutade fyra. Hur det gick till? Jo, tyska Liane Lippert (som körde för landslaget) och franska Aude Biannic (Movistar) som gick ifrån Fahlin sista gången uppför kullerstenarna på Geraardsbergen, och var 37 respektive 27 sekunder före i mål, passerade båda i sammandraget medan belgiska Lotte Kopecky, som ledde inför sista etappen, bara tappade sex av de tio sekunder hon hade i försprång på Fahlin (hon var två sekunder bakom, och Fahlin fick fyra bonussekunder).
Trots att Fahlin just tagit säsongens 14:e pallplats (varav tolv internationella), varav sju de senaste tre veckorna, verkade hon direkt efteråt vara mest besviken över att hon inte lyckades ta hem sammandraget.
– Jag är lite ledsen och besviken, givetvis. Jag hade velat avsluta bättre. Jag hade förhoppningar om att vi kanske skulle greja totalsegern, men de andra var helt enkelt för starka i dag, sa hon i ett pressmeddelande.
Som tur var verkar hon ändå kunna glädjas lite åt framgången.
– Jag är ändå nöjd med att ta en ny pallplats, även om jag gärna hade bytt alla tre pallplatserna mot en seger. Men det är skönt att vara stabil och ta pallplatser, det är inte jätteofta det händer så det har varit en superskön månad där jag tagit massor av topp tre-resultat och verkligen fått fokusera på att tävla. Det är utmanande, det är ett annat tankesätt än jag är van vid. Jag har njutit av det, men det för också med sig press och nervositet. Men jag har haft en så bra grupp runt mig den här veckan som sett till att jag hållit mig lugn.
Det återstår att se om Fahlin kommer att köra Madrid Challenge nästa söndag, eller om det här var hennes sista framträdande i Wiggle-High5-dressen någonsin. Efter Madrid återstår nämligen bara VM, i landslagsdress, innan säsongen är över.

I kvalet till långdistans-SM i orientering, som avgörs i skogarna söder om Jönköping i morgon, slog Filip Dahlgren till direkt (jag har ju varnat för att den gamle VM-orienteraren visat gryende form alltsedan den övertygande femteplatsen i O-ringen i somras!). Ett kval är ju ett kval, men han smiskade i varje fall upp Gustav Bergman, OK Ravinen, som var VM-femma på samma distans för några veckor sedan när han tog hem sitt kvalheat (där även Gustav Hindér övertygade med en fjärdeplats medan Viktor Larsson coh Daniel Attås letade sig vidare som sjua respektive åtta, med minutmarginal till cuten). I övrigt gick alla väntade länsnamn vidare till morgondagens final: Martin Regborn, Josefin Tjernlund, Andrea Svensson, Lilian Forsgren, Ellinor Tjernlund och Lovisa Persson. I juniorklasserna också Saga Sander (D20), Jonatan Gustafsson (H20), Olle Josarp (H20), Elin Schagerström (D18), Amanda Jansson (D18) och Frida Johansson (D18). Startlistan för morgondagens finaler finns här, och Filip Dahlgren går ut allra sist, 12.27.

Norasjön runt stod som väntat mellan Thomas Chaillou, Per Arvidsson och Andreas Ingberg, och nog blev det KFUM Örebros fransman som knep segern (hans andra i tävlingen) och DM-guldet i halvmaraton på 1.14.02. Arvidsson och Ingberg kampades hela vägen in, och Start-löparen drog längsta strået med nio sekunders marginal 1.16.05 mot 1.16.14). Därmed fick Arvidsson revansch för DM på 10 000 meter, där Ingberg var etta och Arvidsson tvåa, och nu är den inbördes kampen mellan de båda kvitterad till 2–2 den här säsongen. I långloppscupen har Arvidsson nu 54 poäng på sin tätposition, men han har nått maxantalet tävlingar man får räkna nu. Ingberg är uppe på 33 och kan fortfarande räkna fyra tävlingar till, vilket innebär att ställningen blir 57–56 till Ingberg om han skulle vinna fyra raka med Arvidsson på andraplats (ett av hundra olika räkneexempel man kan dra så här med sju tävlingar kvar; mycket kan kort sagt fortfarande hända).
Liduina van Sitteren efteranmälde sig och vann förstås tävlingen när konkurrenter som Josefin Gerdevåg och Karin Forsberg uteblev, på 1.25.55 (van Sitterens första seger i Norasjön runt, och hon har nu två guld och två silver i DM-tävlingarna den här säsongen; korta terräng-DM i våras stod hon över). Klubbkompisen (i Örebro AIK) Frida Nilsson tog andraplatsen, 4.13 bakom, medan min förhandsfavorit Maria Eriksson tog bronset på 1.32.07 (nytt pers!).
van Sitteren är nu uppe på 63 poäng i cupen, som börjar se avgjord ut om inte Gerdevåg eller Forsberg börjar tävla lika frenetiskt som framgångsrikt under hösten.
Långloppslegendaren ”Super-Sören” Forsberg gjorde förmodligen sin bästa prestation för året när han spurtade hem en femteplats i DM, ett överlägset veteran-DM-guld i M55 och därtill bräckte det 29 år gamla distriktsrekordet i den veteranklassen med 31 sekunders marginal. Klockan stannade på 1.21.09.
Arne Evertsson var förvisso sist i mål (av de 195 som fullföljde, två bröt), men var den största hjälten. 77-åringen, som tävlar för Storådalens SK, fullföljde med tiden 3.05.07 sitt 54:e Norasjön runt efter debuten 1960. För det belönades han med veteran-DM-guld i M75.
Alla veteran-DM-guldmedaljörerna: Lisa Hjalmarsson (K35), Andreas Ingberg (M35), Maria Eriksson (K40), Pär Englund (M40), Susanna Hellsten (K45), Magnus Mossberg (M45), Lotta Nilsson (K50), Mikael Persson (M50), Maria Engström (K55), Sören Forsberg (M55), Rose Marie Enmalm (K60), Per Börjesson (M60), Göran Rasberg (M65), Anders Jansson (M70), Birgitta Jansson (K75), Arne Evertsson (M75), Anders Källman (M80).

Själv sprang jag både Berga knockout i går och Run of mine i Zinkgruvan i dag, med oväntat framgångsrikt resultat. Tvåa av 19 löpare på utslagstävlingen, sjua av 137 herrar i gruvloppet. Jag klistrar in mina instagramutläggningar om tävlingarna nedan. Båda var hur som helst väldigt roliga, udda tävlingar som jag gärna återkommer till. Från Berga har jag inte hittat någon resultatlista online, men i finalen (dit topp fyra avancerade efter ett kval och tre utslagsrundor) vann Örebro AIK:s Ola Hellström fem sekunder före mig, medan Vretstorps IF:s Tomas Karlsson var kanske tio sekunder bakom och Setra SC:s Johan Säter ytterligare en bit efter. Kilsbergens MK:s Emil Sandberg var femma i tredje utslagsheatet, närmast av övriga att gå till final.
I Zinkgruvan vann Mariestads Andreas Magnusson (37.03 på en milbana med över 350 höjdmeter upp och ned …) och Motalas Johanna Eriksson (39.23; hon var SM-trea på 10 000 meter för två veckor sedan och spöade nu alla herrar utom tre. Bästa länslöparna blev skidåkartrion Markus Johansson (sprinttalangen som nu går in på andra säsongen som senior), Oscar Johansson coh Sebastian Sundius (som vann första upplagan av tävlingen i fjol) på fjärde, femte och sjätte plats i herrtävlingen med 40.45, 42.34 respektive 43.42 (jag blev alltså sjua, men var tre minuter bakom Sundius med mina 45.50). I damklassen fick Sara Jansson, Ica Torghallen (Askersund, alltså), och hemmalöparen Erica Bjärmark kliva upp på pallen som tvåa coh trea efter en spurtuppgörelse, Jansson fick 54.16, Bjärmark 54.22 (exakt kvarten bakom segrande Eriksson).
Det skulle ju ha kutats på travbanan i dag också, ”Trav”-loppet, men det blev inställt på grund av för få anmälningar, något som tydligen blev klart redan för en vecka sedan men som jag missat. Trist när ett så kul initiativ går i stöpet direkt, men jag tror att konkurrensen från andra lopp var för hård den här helgen.
Örebro parkrun blir dock alltid av, och där var Nicklas Forsling (19.35) och Bella Lagrange (25.48) snabbast i den 70:e upplagan sedan starten förra våren. Det var Lagrange tolfte seger (på 17 starter) och gör att hon knappar in på Johan Ingjald (15) och Annica Sjölund (13) på listan över flest segrar.

View this post on Instagram

Berga knockout är en löpartävling med ett helt nytt koncept som inte liknar något jag tidigare kutat. Först ett kval och sedan fyra finalomgångar där en fjärdedel av löparna slås ut i första, andra och tredje omgången, innan de kvarvarande gör upp om topplaceringarna i den fjärde och sista. Allt på en extremendurobana med stigar, hopp (= korta, branta backar för löpare), stockhinder och lerspår. I kvalet gav varje varv man hann springa på 1,66-kilometersbanan 20 sekunders försprång i finalomgångarna som var av modell jaktstart, och mellan de som hann samma antal varv i kvalet gav kvalplaceringarna ungefär en sekunds skillnad i finalstarterna. Jag förstod snabbt att ingen skulle hinna mer än fyra varv i kvalet, så jag såg till att hinna ut på ett fjärde (för att inte hamna 20 sekunder efter i finalstarterna) med minsta möjliga ansträngning. Blev trea av fyra som hann fyra varv i kvalet (totalt var det 19 startande). Första och andra finalrundorna, där fem+fem längst bak slogs ut, joggade jag runt eftersom jag hade sånt försprång från starten (några andra tog i mer, så jag var sexa respektive fyra i mål). Tredje, när femman-åttan åkte ut, tog jag med facit i hand i lite för mycket. Jag tyckte att jag skymtade femman (jag låg trea där), men hade säkert 15 sekunders marginal i mål. Jag var ändå rätt oberörd inför finalen med fyra löpare kvar. Planen var att bita sig fast i rygg på Ola Hellström (@cyclepro3), som hade varit i ledning från första kvalvarvet, men han stack som en galning, och inledningsvis hade jag även fem meters lucka till tvåan Tomas Karlsson (Vretstorps IF). Halvvägs in på varvet kom jag ikapp och över två motocrosshopp smet jag om och kunde sedan skapa en lucka på de knixiga stigarna. Sista 300 meterna kändes det som om jag tog in på Ola också (kanske hade han slagit av på takten som säker segrare; men han skrev i alla fall på Instagram att det var den tuffaste tävlingen han gjort på länge). I mål skiljde hur som helst fem sekunder, han hade 7.33, jag 7.38 (mer än minuten snabbare än något av mina sju första varv under kvällen). Fick ett av löparkarriärens finaste priser för andraplatsen, en unik glasplakett!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

View this post on Instagram

Nummerlapp på för andra dagen i rad, och Zinkgruvan #runofmine startade mindre än 16 timmar efter målgång i Fjugesta i går. Lite lätt slitna ben fick man därmed räkna med, men vilken rolig tävling det blev ändå! Två platta kilometer ovan jord följdes av tre rätt ned i en gruva (350 meter under jord, så snittlutningen var 11,67 procent), runt en vändpunkt och så upp och tillbaka. Vågade inte haka på en tätgrupp om nio herrar och en dam (Johanna Eriksson, Motala, som tog SM-brons på 10 000 meter för två veckor sedan) ut från start, utan höll just över fyraminuterstempo till gruvmynningen. Därifrån var det jäkligt lurigt att sätta tempot utför. Hur hårt vågar man gå, hur mycket slår man sönder benen, hur kommer det kännas när man vänder? Facit blev 17.49 till vändpunkten (tre kilometer rätt utför på just över 9.30). Ändå kändes benen fina och fräscha när jag vände, och på första 500 meterna uppför tog jag tre man. Hade pulsen under kontroll och var aldrig nära att behöva gå (jo, uppförslöpning är ju lite av min grej), kilometerna upp på 6.34, 6.58 och 7.13 (men sista kilometern var nog 1 200 meter, fick förlita mig på opålitliga kilometerskyltar eftersom gps:en inte vill jobba i gruva). Efter några sega hundringar när det planade ut ovan jord fick jag till en hygglig spurt (3.45 på sista kilometern) och gick i mål på 45.50, som sjua av 137 herrar (åtta totalt, då, Johanna slog alla utom tre). Bakåt hade jag tre-sex minuter till de tre jag passerade efter vändningen. Riktigt kul tävling i dag igen, tack Zinkgruvans IF för den! Nu är det hårda jobbet gjort, nu inleds två veckors toppning mot @bergslagsledenultra!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Louise Wiker sprang 10 000 meter i numera snart klassiska ALJ open på Stockholms stadion. Jag har inte sett någon resultatlista, men förstår av hennes instagram att hon inte var fullt nöjd med tiden men att hon i varje fall inte valde att kliva av (som på SM) den här gången. Den dubbla friidrotts-VM-löpare från Hällefors fortsätter vägen tillbaka efter fotoperationen i vintras.

Garphyttans mountainbikeorienteringsvirtuos Marcus Jansson, som utan karta på cykeln tävlar för CK Hymer, blev trea i 62 kilometer långa Karlstads XC i dag, bakom bland andra förre Bik Karlskoga-hockeyspelaren Pär Bäcker.

I 100-kilometers-VM i Kroatien låg britten Lee Grantham, som till och från springer för Örebro AIK, bra med i början, men han tvingades kliva av efter 40 kilometer på grund av problem med benen, föranlett av en del strul i träningen senaste tre veckorna. En hel del saknas liveresultaten och det har ännu inte publicerats någon officiell resultatlista (kom igen, det är ändå VM!). Men Kajsa Berg, Fritjof Fagerlund och Elov Olsson blev hur som helst bästa svenskar på nionde, nionde respektive tionde plats, och Nikolina Sustic lyckades vinna på hemmaplan (på 7.20) medan Hideakki Yamauchi försvarade sitt guld från två år sedan (VM blev ju inställt i fjol; på 6.28 nu).

View this post on Instagram

I wish I had better news. I stuck to my plan, the pace was easy but something wasn't right with my legs and quickly got worse. I stopped at 40km. I'm gutted but physically fine. I needed to take time off in the last three weeks which meant today was probably a shock for the muscles. I wouldn't have changed the way I ran. The Japanese and South Africans were superb. I'll be quickly back again and despite having to take my shoe laces off myself earlier…with perspective…I'm very close. Massive shout out to Croatia for making a superb event happen, to GB athletics for backing me and to Ant Clark for having the race of his life! Thank you everyone for your support. X #worldchampionships #100km #nike #Intersport #myproteinuk #ultrarunning

A post shared by Lee Grantham (@jungle.vip) on

Martin Regborn tillbaka på världscuppallen: ”Ändå ett bra avslut”

14:e på långdistansen, 20:e på prologen och 26:a på jaktstarten var ju inte den perfekta fortsättningen på en sommar som varit rätt strulig för fjolårets världscupfyra Martin Regborn (sjuk på EM, inte riktigt i form på VM). Men i dag fick han äntligen kliva upp på världscuppallen igen, för fjärde gången i karriären (tidigare vinster i medeldistans i Finland 2017 och i mixedsprintstafett i Schweiz 2017, och en tredjeplats i långdistans i Tjeckien 2016, vilket var ett EM som dubblerade som världscup). Den här gången sprang Regborn förstasträckan för det svenska andralaget i världscupstafetten i Norge, som gick i mål som trea. Regborn skickade ut Jonas Leandersson (som flugit in efter fredagens insats i Finnkampen) som åtta efter förstasträckan, 51 sekunder bakom Albin Ridefelt i Sveriges förstalag men bara åtta sekunder från andraplacerade Schweiz två. Leanderson var snabbast på sin sträcka och förde upp laget på andra plats, medan Emil Svensk på tredjesträckan tvingades släppa Norge (som vann, 24 sekunder före) och inte lyckades ta ikapp avståndet till Sveriges förstalag (som blev tvåa, 21 sekunder före). Att Sveriges förstalag var före betyder att andralagets insats inte räknas in i världscupens sammandrag, men en pallplats är likväl en pallplats. ”Har inte riktigt hittat formen i sommar, så får vara ganska nöjd med min 14:e plats på den inledande långdistansen i drömterräng (”vilt, vakkert og rått” som norrmännen säger)”, skriver Regborn på instagram och fortsätter: ”Fick ändå ett bra avslut idag med att gå upp på pallen med Jonas Leandersson och Emil Svensk efter en tredjeplats i stafetten där jag sprang en bra genomförd förstasträcka.”
Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund sprang första- och andrasträckorna för Sveriges tredjelag, och hade tolfte respektive 15:e bästa löptid på sträckorna. Elin Månsson tog laget i mål på åttonde plats, 16 minuter bakom Sveriges förstalag, som ledde från start till mål med Lina Strand, Karolin Ohlsson och Tove Alexandersson i laget.

Den åttonde upplagan av det drygt 14 kilometer (i år 14,7) långa stigloppet Kilsbergen trailrun var säsongens 17:e deltävling (av 25) i långloppscupen, och banrekordhållaren Karin Forsberg tog sin fjärde seger på lika många starter i cupen när hon korsade mållinjen på 1.08.13, nästan fyra minuter före fyra Cecilia Svedin och nästan sex före trean Mikaela Kemppi som valde bort Tjejmilen i går (som hon var anmäld till) för att istället springa på Bergslagsleden. Springer Forsberg sex av de åtta tävlingarna som återstår har hon alla möjligheter att nå ikapp Liduina van Sitteren som just nu är i ledningen men som inte kom till start på söndagen.
På herrsidan drygade Per Arvidsson däremot ut sin ledning genom en ny seger: 1.12 före hinderbanespecialisten Jonathan Kandelin, som hängde med Arvidsson till Suttarboda men fick ge sig på vägen tillbaka till Ånnaboda. Inte så konstigt, kanske, eftersom Kandelin dagen innan sprang OCR-loppet Toughest Oslo och tog en elfteplats (örebroaren Cimmie Wignell var trea där, mindre än tre minuter bakom brittiska proffslöparen Jonathan Albon). Johnny Sellvén, som är klubbkompis med Kandelin i Örebro AIK, tog tredjeplatsen i Kilsbergen trailrun 2.05 bakom Arvidsson, och höll undan KFUM Örebro-orienteraren Jacob Eriksson med tolv sekunders marginal.
Själv blev jag 21:a av herrarna, 23:a totalt, och var nöjd både med att snitta under fem minuter per kilometer på den tuffa banan och att ha tolfte bästa tid (13:e om man räknar in damerna) uppför slalombacken.
Det löptes ett femkilometerslopp också, där där 14-årige Garphyttekillen Alfons Wedin tog hem segern 13 sekunder före jämngamla örebroaren Hugo Öhrn, och framför allt 1,5-2 minuter före ironmanatleten Anders Ekholm och fotbolls-VM-domaren Mathias Klasenius. Katrineholms Tyra Skoog vann damklassen där, med Kim Semstrand, IFK Nora, som bästa länslöpare på tredjeplatsen.

Ibland är det svårt att sätta mål. Jag visste ärligt talat inte alls vad jag skulle satsa på i dagens #kilsbergentrailrun. Jag vet att jag är i god form, men samtidigt är jag inne i en tyngre träningsperiod inför @bergslagsledenultra. Så jag satsade helt enkelt på att försöka vrida ur så mycket som möjligt. Och jag tror faktiskt att jag lyckades helt okej. Jag öppnade i snabbare tempo än mitt femkilometerspers under de 1,8 kilometerna fram till stigen för att få en bra position, och sedan kom pulsen egentligen aldrig ned igen. Av de 73 minuterna loppet pågick låg jag över 90 procent av maxpuls i 59. Jag låg runt 30:e plats inledningsvis men var 21:a till Suttarboda efter att ett större gäng sprungit fel i en stigförgrening (jag fick skrika på dem) och jag lyckats plocka några andra på stigarna. Fyra av killarna som kutat fel galopperade förbi igen på hemvägen, men jag lyckades plocka allihop uppför slalombacken (där jag hade tolfte tid av alla, backträning betalar sig!) och lyckades sedan hålla undan trots att jag var sopslut in på upploppet; kollega @evaejdeholt vittnade om att det syntes. Jag blev därmed 21:a av 234 herrar (23:a av 375 totalt) på 1.13.02. Det är 1.35 långsammare än perset, men ger en bättre snittfart eftersom banan var 400 meter kortare 2013. Ja, snittfarten var faktiskt det som motiverade mig på slutet, det var den som verkligen blev mitt mål för dagen; jag ville under 5.00 efter att jag passerat Storstenen med 5.02 på klockan. Det gick! (Banan var i år drygt 14,7 kilometer vilket gav 4.58-snitt.) Tack @ahevent_orebro för ett superarrangemang och en av årets allra finaste tävlingar!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Över stig med stock och sten, spänger och hala rötter. Uppför en slalombacke och så grusväg. Ytterst lite grusväg. Jag har ingen teknik eller vana av teknisk trail-löpning och jag tjoade och skrek en hel del där ute i skogen idag 🙈🙉🙊 Men ändå. Vad härligt det är att våga utmana sig själv. Och att springa. Det är galet underbart! I frisk skön luft och i fin löpargemenskap ❤️🙏 Stort grattis till alla som kämpade sig runt. Och till er som flög fram och förbi när jag trevande letade efter var jag skulle sätta fötterna utan att trilla. Jag är såååå imponerad av er. Ser så magiskt ut att flyga fram sådär! Grymt bra jobbat ⭐️🙌✌️Tack för ett fint arrangerat lopp och även för foto #kilsbergentrailrun

A post shared by Mikaela Kemppi (@mickan0473) on

Långloppsspecialisten Olivia Hansson tog SM-brons i rullskidor över 41 kilometer masstart i klassisk stil i Nybro på söndagen. Hansson kunde inte haka på Landsbros Moa Hansson, som var 10,5 minuter före i mål, men var bara tre minuter bakom Nybros Erika Karlsson på andraplatsen och långt (20 minuter eller mer) före alla andra. Robert Brundin körde veteranklass på lördagen, och gjorde ensam i H35-klassen en tid som hade räckt till en elfteplats i herrklassen över 16,5 kilometer fristil med intervallstart. Men på söndagen var han tillbaka i elitklassen när det vankades masstart, och där var Brundin, som liksom Hansson kör för Karlslund, bara elva sekunder från medalj (1.23 från guldet som Tom Fahlén, Landsbro, nöp), men till slut fick han nöja sig med en fjärdeplats.

Under lördagen avgjordes tredje upplagan av 27 kilometer långa och tämligen tuffa stigloppet Hovfjället trailrun, där Vedevågs landslagsskidåkare Filip Danielsson visade grym löpform med en segermarginal på 51 sekunder till Leo Johansson, Skillingaryd. Dessutom var trean Per Alsterdal, Karlstad, över två minuter efter och ingen annan inom elva minuter …

Jacob Ahlsson fortsätter köra riktigt vasst efter framgångarna i Belgien. Efter en 22:a-plats på den korta tempoprologen (1,1 kilometer) i elitklassen i Svanesunds tredagars i fredags var Örebrocyklisten med i huvudklungan i lördagens 34 kilometer långa kriterium över 31 1,1-kilometersvarv och blixtrade sedan till med en tredjeplats i lördagseftermiddagens 20 kilometer långa tempolopp, bara 43 sekunder bakom segrande Hugo Forssell, Hymer. Som grädde på moset kom han i dag med i en utbrytning med Pierre Moncorgé, Stockholm CK, och Johan Svensson, CK Bure, och var ett tag i virtuell ledning. Men med milen kvar blev Ahlsson och Svensson inhämtade (Moncorgé höll till seger solo, 19 sekunder före klungan där Ahlsson bet sig fast). Jacob blev ändå femma i sammandraget, av 55 startande elitcyklister, 1.03 bakom segrande Forssell.
Lillebror Jonathan Ahlsson, som egentligen är P16-cyklist men som kör i juniorklassen på dispens, blev 15:e i sammandraget efter resultatraden 20-15-15-11 på etapperna. Även han tillbringade en del av söndagen i utbrytning.

Örebro län, med succémannen Valter Pettersson (Tisaren, nära SM-medalj i sprinten i fredags) på tredjesträckan fick nöja sig med en 31:a-plats när distriktsstafetten avslutade ungdoms-SM i orientering.

Och Viktor Larsson vann för andra dagen i rad, och tredje gången den här säsongen, när finalen i svenska mountainbikeorienteringscupen avgjordes. Larsson var över fyra minuter före tvåan Oskar Johansson över en 20 kilometer lång masstart och säkrade därmed andraplatsen i totalen bakom redan klara totalsegraren Marcus Jansson (som inte körde i helgen) från Garphyttan. Karin E Gustafsson var sjua, Thomas Jansson åtta och Elin Fjellström tolva i dag, Karin och Thomas åtta i sammandragen.

Fjugestaloppet – seger för Gerdevåg, comeback för Attås och dagen efter för Impola, Hansson och van Sitteren

Bob Impola gjorde det, Liduina van Sitteren likaså, liksom Olivia Hansson: Körde en dubbel med tävlingar både onsdag och torsdag, alltså. På onsdagen vann Karlslunds meriterade långloppslängdskidåkare Impola (tvåa i Vasaloppet i vintras) och Hansson (tvåa i Nordenskiöldsloppet i vintras) den första riktiga etappen i rullskidtouren Moto tour, en flack etapp utanför Kumla med medvind på vägen hem vilket gav riktigt hög fart och snabba tider (20.48 på Impola, som var fyra sekunder före Viktor Hansson i mål; 23.23 på Hansson, som var drygt 5,5 minuter före Paulina Hellström). Totalt var det hela 33 startande, deltagarrekord för Moto tour (bland de startande fanns en av de mindre kända Impola-bröderna, Tom, liksom JVM-skidorienteraren Filip Jacobsson för andra gången i rad, och fjolårstotalsegraren Robert Brundin återställde något av ordningen med en tredjeplats efter att ha varit längre ned i listan i prologen senast).
Samtidigt sprang Liduina van Sitteren hem en femteplats i sju kilometer långa Finspångs stadslopp (närmast före Kumlas veteran Åsa Höög och också före rutienrade löpare Cecilia Kleist och Frida Södermark) på 27.07, 2.06 bakom segrande Ida-Maria Nicklasson som liksom herrsegraren Abraham Adhanom (21.17) ju tog SM-brons i halvmaraton så sent som i lördags.

Och i dag tävlade alltså Impola, Hansson och van Sitteren igen, i Fjugestaloppet, säsongens sjunde individuella deltävling i långloppscupen. Det bjöds fem kilometer med varierat underlag (gräs, grusväg, lite skogsväg) med start och mål på Sannabadet, och en annan som tävlat intensivt på slutet (Göteborgsvarvet i lördags, seriematch i söndags) tog hem segern och därmed också ledningen i cupen: Josefin Gerdevåg. Gerdevåg avverkade banan på 18.55, sex sekunder snabbare än van Sitteren som i sin tur hade nästa två minuter till godo på Starts Marie Dasler (som ju avverkade Ö till ö Utö i helgen) på tredjeplatsen (20.47) och drygt det på KFUM Örebros Antje Torstensson på fjärdeplatsen (2.28). Hansson tog en meriterande poäng i cupen genom att knipa sjätteplatsen (den sista som ger poäng) åtta sekunder före ÖAIK:s Karin Karlsson.
På herrsidan tog Impola tre poäng, genom en fjärdeplats 14 sekunder bakom segrande Daniel Attås, elitorienteraren från Hallsberg som understundom varit precis utanför landslaget men som fått hela våren förstörd av magproblem. Nu kutade Attås på 16.51 och vann tre sekunder före Starts Per Arvidsson och ytterligare sju före KFUM Örebros Oskar Hansson, medan Impola alltså var fyra och Andreas Ingberg femma (de fem var inom 16 sekunder, den tidigare storlöparen Mattias Nätterlund, som fortsätter smyga igång efter ett års uppehåll, var 50 sekunder bakom på sjätteplatsen). Ingberg går upp på tredje plats i cupen genom sin femteplats, bakom Jack Karlsson och Per Sjögren som stod över i dag.

Själv sprang jag den helt nya distansen i Fjugestaloppetfamiljen, Fjugestaloppet trail. Ett 15-kilometerslopp (15,4, om man ska vara petig, med 200 härliga höjdmeter) som dock bara till tio procent bestod av trail och resten grus- och skogsvägar och lite igenväxt elljusspår (räknar man även spåret som ”trail” så kommer man upp i 3,5 kilometer). Det var ändå mycket trevligt (om än inte riktigt vad jag hade väntat mig med all väglöpning), och det är ju fantastiskt fint där i kanten av Närkeslätten. Tyvärr fick jag rejäla problem med magen redan efter sex kilometer, och kunde inte plåga mig som jag tänkt mig. Öppnade i rimlig takt med en förhoppning om att kunna öka på andra halvan (jag visste inte att det skulle vara den något tuffare delen av banan), men fick i stället slå av tills bara tre kilometer återstod och jag kände mig hyfsat säker på att jag inte skulle behöva stanna och spy. Jag vet inte om det var värmen eller det oljeflötiga brödet jag tog till lunchen på Örebro ölhall som gjorde det, men magen ville inte springa i dag, alls. Låg sexa och tog in på femman, Tisarens Emil Nylin, när magen inte ville lira mer, och blev omsprungen först av en herrduo (tror det var Dennis Bergström och Joakim Jansson som konstigt nog nu är placerade efter mig i resultatlistan, måhända sprang de fel någonstans, vilket jag hörde att fler gjorde) vid sexkilometersmarkeringen och därefter av ledarduon i damklassen (Frida Nilsson, hon som även vann Grisrundan för två veckor sedan men som jag fortfarande inte vet varifrån hon kommer, och Tisarens Lovisa Persson) vid elvakilometersmarkeringen. Nilsson och KFUM Örebros Jacob Eriksson vann premiärupplagan på 1.09.02 respektive 1.05.25, och jag blev åtta (sexa av herrarna) på 1.09.15. Det här var tänkt som sista riktigt hårda passet för mig inför Niesenlauf nästa lördag, men med tanke på att det gick som det gick kanske jag lägger in något kortare hårt under helgen eller på måndag.

Emilia Fahlin på världstourpallen igen: ”Plötsligt kände jag mig som en helt ny person på cykeln”

En utbrytning med nio–tio cyklister som ingen riktigt räknade med skulle hålla hela vägen, en lite knixig avslutning, en Emilia Fahlin i skrälläge. Lägg karbonpapper på Vårgårda GP 2016 och du får tredje etappen i Emakumeen Bira 2018. Enda skillnaden: Den här gången lyckades hon inte lura skjortan av spurtstarka nederländskan Amy Pieters, som så sent som i mars tog VM-silver på bana (då behöver man kunna spurta!) och då som nu liksom Fahlin var med i utbrytningen. Tja, en annan liten skillnad var också att det här kom på en betydligt tuffare bana, där det är tveksamt om Fahlin bara för något år sedan hade haft förmågan att gå med de bästa uppförscyklisterna hela vägen över de tre stigningarna.
Men nu gjorde hon det, och tog alltså andraplatsen trots en rätt snårig spurt, som hon berättar om i den här (pluslåsta) texten jag skrev för na.se för en liten stund sedan.
När jag ändå pratade med Fahlin hörde jag också om hur de senaste dagarna varit, tävlingscomebacken efter den överraskande toursegern i Tjeckien för tre veckor sedan, snack som inte fick plats i den andra texten.
– Det har stämt okej för att komma direkt från höjd (Fahlin klämde in ett läger mellan Gracia Orlova och tävlingscomebacken i Baskien i onsdags), men jag har inte haft några riktigt bra dagar och egentligen såg jag Bira mer som träning, för att komma igång efter brejket, inför Thüringen runt (etapploppet i Tyskland som startar nästa måndag) som jag siktat mer mot. Men i samband med starten i dag så var det riktigt dåligt väder, det regnade och var kallt, och plötsligt kände jag mig som en helt ny person på cykeln. Jag tror att vädret rensade luften från sådana grejer som gör att man känner av allergier. Det var grymt kul att känna att man är med i tävlingen, att man kan vara där uppe bland de allra bästa, säger Fahlin.
I morgon avslutas etapploppet i Baskien med en 120 kilometer lång etapp som präglas av en stigning på nästan 600 höjdmeter halvvägs. Där lär det avgöras om regerande världsmästaren Annemiek van Vleuten lyckas behålla ledartröjan. Lisa Brennauer är Fahlins bästa lagkompis i sammandraget, på sjätteplats, 42 sekunder bakom van Vleuten.

Nu har resultaten från Spartacusstafetten landat, och som jag hintade om i går blev det en trippelseger för IF Start, dessutom genom nytt banrekord på den avslutande niokilometersslingan när Per Arvidsson tvingades dra på allt han hade för att plocka in de 41 sekunder som Jonatan Palm, LK Gränslöst, hade att gå på efter fint förarbete av Stefan Olars och Mathias Viktorsson. 30.41 på sträckan var sex sekunder snabbare än Cimmie Wignells tidigare bästanotering och gav segern i herrklassen med sju sekunders marginal (i ett lag som också innehöll Johan Ingjald och David Berg).
I damklassen var Starts Helene Nilsson, Gabriela Eliasson och Pansy Ståhl märkligt nog enda lag still start, men i mixedklassen fanns gott om konkurrens och där bärgade den blågula Örebroklubben segern efter att taktiskt ha satt formstarka Maria Eriksson på den sex kilometer långa förstasträckan (övriga lag på topp sju valde att låta kvinnan i laget springa den korta andrasträckan, på tre kilometer, men där satte Start istället Hugo Örn). Eriksson slog alla killar utom Gränslösts Eric Segelberg, och Örn förde sedan upp Start i en tvåminutersledning som Cimmie Wignell drygade ut till en solklar seger.
På måndagskvällen följde Maria Eriksson upp med en åttondeplats i Vårruset i Falun, där hon avverkade fem kilometer på 20.14, 1.14 bakom hemmalöparen Linnea Palm som vann på 19 blankt. Nästa onsdag är det dags för Örebros upplaga av tävlingen.

Sjögren tog en dubbel och Ingjald sprang en dubbel – och Arvidsson sprang på Jamaica …

Per Sjögren gav ingen annan någon chans i Lucialoppet. Den dubbla SM-tian från friidrotts-SM i somras satte in första rycket efter två kilometer i milloppet på grus- och asfaltsvägar i Vretstorp, och det andra vid vändningen efter fem kilometer. Första gången kunde Örebro AIK:s Andreas Ingberg och Ärlas Simon Karlsson svara. Andra gången fick han luckan som räckte till seger med 14 sekunders marginal till Ingberg och ytterligare 19 till Karlsson. 17.28 på första halvan och 16.39 på andra femman gav 34.07 i mål och inte bara seger i loppet utan därtill Sjögrens andra totalseger i långloppscupen (den första kom 2014). Med facit i hand hade det dock räckt för Sjögren att ligga hemma på sofflocket, för ende möjlige utmanaren Per Arvidsson (som hade behövt vinna samtidigt som Sjögren inte var topp sex) kom nämligen inte start. Senaste noteringen om Arvidsson är i stället ett maratonlopp på Jamaica (!) förra helgen där IF Start-löparen öppnade på 1.27 men tappade på andra halvan och gick i mål på 3.08.13.
Mikaela Kemppis finfina vår- och sommarsäsong, med de tolv DM-gulden, gjorde ju att hon redan tidigare säkrat cuptiteln på damsidan, men frågan är om inte cuptvåan Liduina van Sitteren ändå är årets stora vinnare. Hon har startat i 22 av 25 individuella cuptävlingar och har vunnit nio, tagit sju andraplatser och fem tredjeplatser (Kemppi tog nio segrar och två andraplatser på elva starter, men slutade fem poäng före eftersom DM-tävlingar rankas högre och hon hade bättre utdelning där). van Sitteren avslutade med en ny seger i Lucialoppet, och som vanligt när varken Kemppi eller Josefin Gerdevåg finns med blev det med stor marginal: Fyra minuter och 43 sekunder var avståndet bak till Marie Dasler på andraplatsen (37.59 mot 42.42, och trean Lotta Milton Frykholm var ytterligare över fem minuter bakom).
Framtiden knackade på också: 16-årige Melker Forsberg (22 år yngre än Per Sjögren, till exempel) blev fyra totalt och trea av distriktslöparna när han korsade mållinjen på 35.39. Därmed var han bland annat 1.34 före sin pappa, en viss Sören Forsberg …
Mest imponerande insatsen stod kanske ändå Johan Ingjald för. Han sprang nämligen hem veckans upplaga av Örebro parkrun på morgonen, innan han åkte till Vretstorp och blev nia i Lucialoppet på 37.41. I parkruntävlingen sprang han på 18.35 (Bella Lagrange var bästa dam på 23.33, men hon nobbade Lucialoppet …).
Notera också att årets tävling i långloppscupen i sedvanlig stil korades i samband med finalen. Den här gången vann långa terräng-DM, arrangerat av Åsbro, med knapp marginal till tvåan Östansjöloppet. Örebro AIK tog hem långloppscupens klubbtävling för sjunde året i rad, med nästan 800 poängs marginal den här gången.
Hur långloppscupen kommer att se ut nästa år diskuterades ju på höstmötet i Nerikes friidrottsförbundet, och ett besked lär komma inom kort. Som vanligt lär den dock starta med Startmilen som 2018 arrangeras den 7 april.

Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
2005: Karin Sennvall (numera Forsberg)/Mathias Lidson.
2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
2010: Karin Sennvall (nu Forsberg)/Erik Anfält.
2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
2012: Erica Lech/Erik Anfält.
2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson.
2017: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.

I Älvdalen visade Filip Danielsson, som världscupdebuterade så sent som i söndags, att formen är fortsatt god när han åkte hem en delad seger i fristilsloppet över tio kilometer som inledde Björnjakten. Därmed går han ut i delad ledning med Markus Ruus, Åsarna, i söndagens jaktstart medan Danielsson klubbkompisar (i Torsbyklubben Bore) Pontus Hermansson och Oscar Persson startar sex sekunder bakom. Garphyttans Adam Gillman är tia efter första dagen, 50 sekunder bakom.

Bloggaren tillbaka på anständig nivå – och långloppscupen lever in i finalen

Precis hemkommen från Kilsbergsleden, och för en gångs skull stod jag själv på startlinjen. Annars brukar jag vara sliten, sjuk eller allmänt indisponibel just den här helgen (även om jag varit på plats vid Karlslunds motionscentral fem år i rad eller så), och enda gången jag tidigare deltagit var som pacer åt sambon för tre år sedan (det slutade med att hon trampade snett och fick ägna andra halvan av loppet åt att överleva. Men den här gången löpte jag själv, och målet efter två riktigt bra träningsmånader blev för mig rätt tuffa 65 minuter. Jag trodde länge att det var omöjligt, sedan att jag klarade det – men i mål stannade klockan på 1.05.11. En liten miss, men mitt stora mål var egentligen att hålla under 4.30-tempo hela vägen, och det klarade jag (räknade på förhand märkligt nog på att loppet var 14,4 kilometer – det var därför jag trodde att jag hade klarat målet när jag passerade 13 kilometer med 4.30-snitt på klockan och kände att jag skulle orka hålla det –  men det är 14,7, vilket gör att jag hade behövt hålla 4.25-snitt, och jag landade på 4.26). Att jag dessförinnan ett tag trodde att jag inte skulle klara det berodde på att jag kände mig rätt sliten i vaderna redan efter sex kilometer, men det lättade, och halvvägs (efter 7,3, jag har ett mentalt märke där, eftersom jag gjort många träningsvarv i Karlslund) så kände jag mig plötsligt lätt och plockade massor av ryggar på vägen tillbaka. Med fyra kilometer kvar fick jag på långt håll syn på Maria Erikssons rygg, men Startlinnet närmade sig alltför långsamt, och i sista kurvan hade jag gett upp möjligheten att komma ikapp. Men med en riktig långrökare till spurt lyckades jag på något sätt (det kändes rent tarvligt, faktiskt) kliva förbi precis före mållinjen (i resultatlistan är jag 1,1 sekund före). Det sköna med det var att jag fick ta ut mig totalt, tömma de sista krafterna, i det som blev mitt sista riktiga lopp den här säsongen (det har ju inte blivit så många – av mållopp blev det bara Örebro backyard ultra sedan jag tvingades ställa in Bergslagsleden ultra). Tack för den ryggen, Maria!
Även om jag inte riktigt nådde målet om 65 minuter så känns det skönt att vara tillbaka på en (för mig) anständig nivå. Sommaren 2016–sommaren 2017 var en vråltung period där alla min kurvor pekade spikrakt nedåt trots att jag tränade enligt ordning. Men nu känns det som att jag fått ordning på kroppen igen (det verkar ha varit det brutalt dåliga blodvärdet som spökade), och det känns skönt att kunna trycka på lite igen.
Nu blir det tårta. Eller i varje fall marängsviss. För att tjäna några kilo (och därmed sekunder) brukar jag alltid sluta äta godis och fikabröd den sista mars (i år dock den sista februari), och sedan hålla i det tills tävlingssäsongen är över. Inget sött förrän sista mållinjen är tagen. Den togs i dag. Nu blir det att ladda om för nästa år som, åtminstone, kommer att innehålla Örebro backyard ultra, Niesenlauf, Lur backyard ultra, Kilsbergen trailrun och Bergslagsleden ultra. Vi ses på nästa startlinje!

I täten dök både Valencia marathon-satsande Erik Anfält och rehabande Mikaela Kemppi upp i det äldsta och finaste loppet som deras Örebro AIK arrangerar. Ingen av dem fick dock med någon segerkrans hem: De la i stället Finspångs Johan Fagerberg (tvåa bakom Linus Rosdal) och Motalas Johanna Eriksson beslag på. Anfält blev tvåa i herrklassen på sin näst bästa tid i tävlingen (2015 hade han draghjälp av Rosdal och sprang in som tvåa på 48.19, nu gick han in på 49.45, 49 sekunder bakom Fagerberg). Kemppi blev trea, och fick för andra helgen i rad se sig slagen av klubbkompisen Liduina van Sitteren (som i långa terräng-DM senast blev den första länslöparen vid sidan om Josefin Gerdevåg att besegra Kemppi utomhus på 4,5 år), som i sin tur blev tvåa bakom Eriksson. Eriksson på 56.28, van Sitteren på 58.23, Kemppi på 1.03.07 (i fjol vann Kemppi på 57.50). I herrklassen blev Ludvig Börjesson trea på 52.39.
Femman på herrsidan, Per Arvidsson, såg till att hålla liv i långloppscupen till finaltävlingen i Östansjö den 9 december (Lucialoppet). Eller, egentligen var det totalledaren Per Sjögren som gjorde det genom att inte starta. Resultatet innebär hur som helst att Arvidsson nu tar hem cupen om han vinner Lucialoppet samtidigt som Sjögren inte blir topp sex. Vid alla andra scenarior tar Sjögren hem totalsegern på herrsidan (på damsidan har ju Kemppi redan säkrat titeln).