Förra finnkampslöparen gör comeback på nationella scenen – efter fem segrar i länet springer Karin Forsberg terräng-SM

Det är fortfarande 2,5 veckor kvar tills det är dags för terräng-SM, och ännu en vecka tills anmälningstiden går ut, men det börjar åtminstone fylla på lite i listan och bli en aning spännande att följa anmälningarna som trillar in. Årets tävling löps på en golfbana på Öland, och just läget gör att en hel del av bredden riskerar att falla bort – har man ingen chans på en topplacering kanske man inte känner det värt att göra den långa resan. Vi får väl se hur många som kommer till start jämfört med år när tävlingen gått i mellan-Sverige. Mest intressant ur länsperspektiv hittills är i varje fall att Karin Forsberg anmält sig i seniorklassen i den långa tävlingen, som avgörs på söndagen (långa och korta terräng-SM arrangeras tillsammans, både herrar och damer springer 4 000 meter på lördagen medan herrarna springer 12 000 och damerna 8 000 på söndagen). Forsberg sprang 5 000 meter på Finnkampen 2006 och 2010 (och hon har distriktsrekorden på både 5 000 och 10 000 meter), men har fått de fyra senaste åren förstörda av skador. Nu är hon tillbaka och har varit i princip oslagbar i länet i år (hon har dock inte ställts mot Josefin Gerdevåg i någon tävling) med DM-guld över 10 000 meter och segrar i Lindesjönloppet, Fröviloppet, Kilsbergen trailrun och Annaloppet (den försmädliga plumpen i Tarstaborgsrundan berodde ju på en fellöpning och inget annat). Det kommer bli väldigt spännande att se vad hon i sin nuvarande form kan göra i konkurrens med namn som OS-löparen Sarah Van Der Wielen (tidigare Lahti), Hälleforsfostrade Louise Wiker och orienterings-VM-medaljören Lena Eliasson-Lööf. Som 38-åring har Forsberg också chansen att springa i veteranklass (eller seniorklass, om hon så önskar) på lördagen, men dit har hon ännu inte anmält sig. Några andra länslöpare har ännu inte anmält sig, men framför allt på herrjuniorsidan finns det ju många som lär kunna hävda sig bra.

I kväll var Hagabys Oskar Eklöf snabbast av alla i andra etappen av tre i Rolles nattcup, nattorienteringsserien i Kristinehamn, och därmed gick han upp i totalledning inför avslutningen nästa onsdag. Eklöf var hela sex minuter före tvåan Magnus Albinsson (OK Tyr), som klämde sig in 41 sekudner före OK Djerfs Per Jansson.

Jag blev också uppmärksammad på en ny tävling, eller åtminstone träningstävling, som arrangeras i Svartå den 20 oktober. Vi snackar mountainbike och Svartåtrampet 2018, som avgörs på delvis samma bana som Svartåloppet springs på varje år. Svartå IF och Degerfors OK (min moderklubb, dock ej nuvarande klubb, i orientering) arrangerar tillsammans.

Regborn utslagen i världscupkvartsfinal – efter arrangörsmiss och ignorerad protest: ”Ett skämt”

Årets orienterings-VM var ju det sista (för tillfället, i alla fall) där både sprint- och skogsorientering samsades på samma världsmästerskap. 2019 i Norge avgörs endast skogsdistanserna (långdistans, medeldistans och stafett) och 2020 i Danmark endast sprintdistanserna (som fram till nu varit sprint och mixedsprintstafett, men för att få till en tredje VM-distans även jämna år har Internationella orienteringsförbundet plockat upp knockoutsprint). Ni som följer bloggen minns säkert att det testades (av bland andra Lilian Forsgren och Oskar Andrén) under Euromeeting nyligen, och i dag var det dags för disciplinen att göra entré i världscupen, under världscupavslutningen i Tjeckien. Tävlingsformen liknar längdskidornas sprint, med kval med individuell start följt av kvartsfinaler, semifinaler och final med gemensam start (men med några variationer i vilka kontroller som ska tas, för att omöjliggöra ren följa John-löpning). TV-mässigt, visst. Men mer löp- än orienteringstävlingen? Förmodligen. Långt från de klassiska långdistanserna i djupa skogar, som purister trånar efter, är det ju i varje fall.
Och ändå, ett visst mått av succé blev det för svensk del när Tove Alexandersson via en tredjeplats i finalen i eftermiddags säkrade sin femte raka totalseger i världscupen, men för örebroaren Martin Regborn slutade dagen med uttåg i kvartsfinalen på grund av en arrangörsmiss och ett märkligt efterspel. Inte den bästa reklamen för en ny gren, naturligtvis.
Regborn var tvåa i sitt kvalheat (med individuell start, alltså) och fick möta landslagskompisen William Lind, ukrainaren Ruslan Glibov, österrikaren Robert Merl och schweizarna Martin Hubmann och Joey Hadorn i sin kvartsfinal. Regborn tog kommandot i heatet genom ett eget vägval från andra till tredje kontrollen och var först dit – men tvingades vända tillbaka när det visade sig att kontrollstationen inte var aktiverad och hans ”stämpling” inte hade tagit (Batteriproblem? Hade stationen gått in i strömsparläge trots att heatet innan löptes bara fem minuter tidigare? Oklart.). Nästa löpare ”aktiverade” stationen, och Regborn hann i hetsen uppfatta vad som hände, vände tillbaka och fick sin stämpling registrerad, men var då nere på tredje plats i heatet (bara topp två går till semifinal), och alla var ihop i en grupp igen förbi sjätte kontrollen. Regborn försökte då återigen ett eget vägval, till den sjunde av de nio kontrollerna, men tjänade ingen tid och hamnade lite bakom tätkvartetten till sista kontrollen som satt i början på en löparbana målet 100 meter längre ned på densamma. I mål var han fyra sekunder bakom Glibov och Lind, som tog semifinalplatserna.
”Det är ett skämt när man måste vända tillbaka och aktivera SI-enheterna på grund av att man tagit bästa vägvalet och låg först i klungan”, skriver Regborn på twitter. På min fråga om Sverige lämnade in en protest svarar han: ”Givetvis, men arrangörerna vägrade att ta emot den …”
Något slutgiltigt resultat har jag inte lyckats hitta, men en femteplats i ett kvartsfinalheat ska ge en placering mellan 25–30 i tävlingen.
Den andra länslöparen i tävlingen, Tisarens Josefin Tjernlund, slutade 14:e i sitt kvalheat och missade topp tolv, som ger en plats i kvartsfinalerna, med åtta sekunders marginal.
Hemmalöparen Kral Vojtech och tjeckiska Judith Wyder vann tävlingen. I morgon fortsätter världscupfinalen med mixedsprintstafett.

På hemmaplan är det nattorienteringssäsong på gång. I går kväll avgjordes både den första etappen av tre (tre onsdagar i rad) i Rolles nattcup, en klassisk tävlingsserie i Kristinehamn som brukar locka en del länslöpare, och Örebro läns orienteringsförbunds officiella 25-mannaträning (jättestafetten 25-manna avgörs ju i Stockholm i helgen). OK Djerfs Per Jansson vann herrklassen i Rolles 15 sekunder före Hagabys Oskar Eklöf (som ju bor i Karlskoga och har nära till Kristinehamn), och Tisarens Filip Jacobsson, som visar gryende form sent på säsongen (minns lördagens parkruninsats!), var snabbast i 25-mannaträningen, tre–fyra sekunder före tre som jagande (det var masstart). Tisarens Lovisa Persson var snabbaste dam på långa banan, 1,5 minuter före klubbkompisen Rebecka Nylin, medan OK Ravinens Amanda Karlsson var snabbast av alla på mellanbanan.

 

Fridh vann fjärde innemaran – och Torstensson var två minuter från rekord

Det sista (?) maratonloppet inne i Tybblelundshallen på ett tag ägde rum på annandagen – och som vanligt var det Tomas Fridh som tog hem segern. 43-åringen från Kumla, som kutar för Stocksäters IF, vann Decembermarathon 2014 på 3.12.54, Oktobermarathon 2015 på 3.08.26 och Februarimarathon i våras på 3.02.18 (gällande hallrekord), och följde nu upp med seger i Decembermarathon på 3.16.54 (enda maratonloppet i hallen han inte vunnit var Decembermarathon 2015 när ett magras gjorde att han fick nöja sig med andraplatsen).
Men den mest anmärkningsvärda prestationen svarade ändå KFUM Örebros Antje Torstensson för. Med tiden 3.23.57 var hon inte bara tvåa totalt i måndagseftermiddagens lopp (över 3,5 minuter före ”herrtvåan” Andreas Larsson, Team Ultrasweden) utan också bara två minuter från Victoria Borgs hallrekord på 3.21.52. Och det i hennes debut i den här typen av lopp. ”Första inomhusmaran slutar med vinst, illamående, krampkänningar och blodtrycksfall. Intressant upplevelse.Vore intressant att veta hur långt man faktiskt sprang, mestadels på ‘omkörningsbanan'”, skriver Torstensson på twitter.
Snudd på lika imponerande var Stig Söderström, som noterade ännu ett maratonlopp när han klarade sextimmarsgränsen med nio minuters marginal (jag vet inte exakt vilket i ordningen det var, men i somras passerade han 800 maratonlopp sedan debuten i Örebro city marathon 1981; det blir ett snitt på 23 stycken per år).
Jasko Jusufbegovic anmälde sig sist av alla till loppet och sprang hem segern i halvmaratonklassen på 1.26.41, medan Isabelle Henriksson, Patrik Husman och Pontus Lundgren vann tidsklasserna över tre, två respektive en timme.

Orienteringen, då? Jo, Per Jansson gjorde precis som i Djerfs julaftonsorientering och vann traditionsenliga Skinksvängen i Degerfors (tyvärr kunde jag inte vara med i år heller, på grund av jobb) med över fem minuters marginal, men fick ändå inte skinkan (den lottades ut, men tyvärr känner jag inte igen tjejen som tog hem den från bilderna). 46 startande tror jag är en rätt bra siffra för träningstävlingen i Råbäck.
I Arboga kom hela 133 löpare till start i den fjärde och avslutande etappen i Julserien, och bland dem fanns en viss VM-orienterare som tog tredje segern på tre starter. Martin Regborn vann över sju minuter före KFUM Örebros Erik Lindgren efter att ha varit snabbast av alla elva startande på 19 av 22 delsträckor. Regborn hade ju redan avgjort sammandraget, men på damsidan var det öppet mellan Milan-löparna Josefin Erlandsson och Lisa Westerberg. Så spännande blev det dock inte när den förstnämnda var över åtta minuter snabbare i finalen (och nästan sex snabbare än tvåan, Marie Hedar, OK Tor).

Därmed återstår väl egentligen bara Sylvesterloppet i tävlingskalender det här året, och det lovar gott eftersom det i en i övrigt än så länge rätt tunn startlista redan finns en fjolårssegrare tillika banrekordhållare anmäld.

Missa förresten inte mitt reportage om Bob Impola, som publicerades på na.se i förmiddags!