Frida Nilsson tog traildubbeln i Örebro, Sjögren tillbaka som segrare och Andrén återigen nära pallen i Kina

Vilken var egentligen lördagens fetaste löparfest? Jag skulle säga, baserat på startlistan, premiären av Örebro 3K Trail. Största vinnaren var i varje fall Frida Nilsson, som tog hem både den och – ett par timmar senare – även första upplagan av Markanatten.
I trekilometerstävlingen i den kuperade terrängen runt Sörbybacken var Nilsson över minuten före tvåan, superveteranen Marie Dasler, som i sin tur hade 13 sekunder till godo på trailspecialisten Kajsa Rosdal, och i sex kilometer långa Markanatten vann hon med nästan 3,5 minuters marginal före Almbys Yvonne Franzén, med Örebro AIK:s Karin Söderberg ytterligare mer än tre minuter bakom.
Per Sjögren, som vunnit så mycket genom åren men på grund av skadeproblem tvingats skära ned radikalt på tävlandet (och tränande) senaste två åren, la i Örebro 3K Trail en ny skalp till meritlistan när han slog OS-skrinnaren Nils van der Poel med 35 sekunder i kampen om förstaplatsen. Dennis Bergström tog tredjeplatsen, minuten bakom Sjögren.
Fredrik Berg, mer känd som mountainbikecyklist och dessförinnan svensk mästare i enduro (motorcykeldisciplinen, alltså), vann herrklassen i Markanatten sex sekunder före klubbkompisen (i Almby) Nils Kylborn och med Robert Vestman på tredjeplatsen.
Båda tävlingarna hade för övrigt individuell start, vilket är högst ovanligt i trailsammanhang men i dag alltså var standard i Örebro.
Resultaten från Höstloppet i Vretstorp dröjer till i morgon, så jag vet inte om någon körde en trippel, men utöver Nilsson så dubblade även Rihards Darzins. Sjunde man både i Markanatten och i Örebro parkrun, där Conrad Granath var snabbast av alla på 18.54 och där Petra Hanaeus var bästa dam på 20.10.
Hanaeus lär senare under dagen, tillsammans med ett gäng andra galningar, ha genomfört en maratondistans (105,5 varv) på GIH:s löparbanor i samband med IF Starts 100-årsfirande.

I finalen av Park world tour var Oskar Andrén tio sekunder från pallen i en hetsig tävling som inleddes med kontrollplockning och efter kartbyte avslutades med mer traditionell sprintorientering. Belgaren Yannick Michiels vann för andra dagen i rad – med 28 sekunders marginal den här gången, men där bakom var det tajt och Andrén var 40 sekunder bakom på sin femteplats.
Spanjoren Eduardo Gil Marcos blev tvåa, vilket räckte för att säkra totalsegern. Någon sammanställning har dock inte publicerats, så jag vet inte var i listan Andrén hamnade (det är mycket möjligt att han blev topp fem).

Mathias Viktorsson sprang fina 70,71 (5.05 per kilometer, i snitt) i ultradebuten i Borås sextimmars, vilket räckte till en sjätteplats i herrklassen bara sex kilometer från andraplatsen – men över två mil bakom segrande Linus Wirén, Hälle, som slog svenskt rekord med 91,54 kilometer (3.56 per kilometer). Resultaten kan komma att justeras något i efterhand, eftersom jag tror att distanserna gäller vid sista passeringen av mållinjen, och då hade Viktorsson fortfarande 48 sekunder på sig att göra ett par hundra meter till på (och Wirén 33 sekunder kvar att jobba med). Degerfors Amanda Nylén var bästa länslöpare på damsidan med 57,43 kilometer (6.16 per kilometer), 16 kilometer bakom segrande Lina Karlsson.

Filip Dahlgren sprang hem klubbtävlingen på Hagabydagen, där även Martin Regborn ställde upp (men han tog det lugnt som del i ett långpass, om jag förstod saken rätt). Love Sintring och Jakob Wallenhammar blev tvåa och trea, liksom Regborn drygt sex minuter bakom Dahlgren, och Elin Vinblad var snabbaste dam.

Helgen som gick: Tisarens historiska SM-medalj, Fahlins comeback, Wengelins cupseger, tre löptävlingar i länet och dubbla dubbelsegrar i Stockholm

Det blev av olika anledning (tidsbrist!) inget bloggat i helgen, så här kommer en snabb uppdatering av vad som egentligen hände.

Avslutande SM-helgen i orientering
Vad: Medeldistans-SM på lördagen (kval fredag) och stafett-SM på söndagen.
Resultatlista medeldistans och stafett.
Bästa länsresultaten: Tisaren tog klubbens första medalj genom alla tider i damernas stafett-SM (trots att största stjärnan Lilian Forsgren, som var fyra i medeldistansen, inte kom till start) efter att Josefin Tjernlund spurtat ned IFK Lidingös Anna Bachman. Ellinor Tjernlund och Lovisa Persson la grunden till den historiska medaljen.
Notera: På herrsidan blev det dubbla femteplatser, men inga medaljer i stafett-SM. Hagabys förstagubbe Per Carlborg tappade nästan 5,5 minuter på täten (Stora Tuna, som höll i och vann) på förstasträckan, men Filip Dahlgren var snabbast av alla på andra (med över halvminuten!) och plockade upp laget från 43:e till sjunde plats, och Martin Regborn tog sedan laget in i medaljstriden, men fick ge sig med sex sekunder mot IFK Göteborgs Max Peter Bejmer i bronsuppgörelsen. Tisarens lag låg efter Filip Jacobssons och Gustav Hindérs insatser trea inför sista sträckan, men Oskar Andrén kunde inte följa Bejmer och Regborn och laget blev femma. I medeldistansen gjorde Regborn precis som på förra veckans långdistans ett starkt kval som följdes av bommar i finalen (i långdistansen hade Regborn den bästa ”bomfria” tiden, uträknat av Winsplits). Den här gången blev det en niondeplats. ”Bom i början, blev ikapplöpt av Albin (Ridefelt) med 2 min och la ner loppet med tanke på kommande världscup”, skriver Regborn på Strava. Tisarens stafettlöpare Josefin Tjernlund, Lovisa Persson och Ellinor Tjernlund slutade 15:e, 23:a och 26:a, medan Filip Jacobsson och Gustav Hindér blev 25:a och 30:e. Oskar Andrén missade A-finalen efter succén med en femteplats i norska mästerskapen på samma distans förra helgen (och maratondebutsuccén helgen dessförinnan). Jonatan Gustafsson (sexa i H20) och Valter Petersson (sjua i H18) var som vanligt bäst av länets juniorer.

Grand Prix International d’Isbergues
Vad: 122 kilometer lång cykeltävling på den tredje högsta internationella nivån (UCI 1.2) där Emilia Fahlin gjorde comeback över tre månader efter sin senaste cykeltävling (på grund av huvudskada efter krasch på träning).
Resultatlista.
Vinnare och Fahlins resultat: Den tolv cyklister stora tätgruppen sprack av i slutet, och nederländska Christine Majerus vann spurten närmast före Fahlins teamkompis Clara Copponi, Frankrike. Fahlin blev nia, tolv sekunder bakom.
Notera: Fahlins lag, FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope, dominerade tävlingen som inte lockade så många andra högprofilerade team (delvis eftersom den inte är på så hög nivå, delvis för att VM startade i går). FDJ hade därför fem cyklister bland de nio främsta, vilket man mycket sällan ser i cykelsporten. Fahlin var nöjd efteråt, och verkar ha bestämt sig för VM-start även om det ännu inte kommit något definitivt besked:
– Det gick bättre än vad jag hade trott. Jag kunde sitta med rätt så långt upp när det var lite kuperat och göra det jobbet jag skulle. Jag har inte pratat med förbundskaptenen än, utan vi skulle höras i morgon, så vi tar nog beslutet då. Men personligen hade jag tyckt att det hade varit skitkul att få så mycket tävlingar som det går att få, sa hon till SVT i går.
Efter VM återstår två tävlingshelger den här säsongen: I Italien 5–6 oktober (Giro dell’Emilia och GP Bruno Beghelli) och i Kina 22 oktober (Tour of Guangxi).

Bergslagsleden ultra
Vad: 48 kilometer långt traillopp (mestadels) på Bergslagsleden, med start i Digerberget utanför Nora och mål i Ånnaboda.
Resultatlista.
Vinnare och bästa länslöpare: Stockholmaren Johanna Gelfgren tog revansch för fjolårets andraplats och sprang hem segern på 4.18.30 – men missade Beata Falks banrekord med 18 sekunder. Petra Hanaeus, som tagit jättekliv framåt i år, var tvåa på 4.45.09. Ärlas Simon Karlsson kapade nio minuter på sin fjolårstid, då han blev trea, och vann nu 15.40 före Almbus Josef Sandell.
Notera: Therese Fjordäng låg trea inledningsvis, men fick ge sig med 3,5 minuters marginal till Mia Gyllebring i kampen om sista pallplatsen. Johan Ingjald tog starten och var var med i pallfajten halvvägs, men föll tillbaka till en femteplats. Johan Röjler gjorde första tävlingen efter Ö till ö-debuten, och sprang hem en sjundeplats. Och själv blev jag åtta, en racerapport kommer!

Wadköpingslöpet
Vad: 9,5 kilometer långt traillopp i terrängen runt Karlslundsspåret.
Resultatlista.
Vinnare: Mattias Nätterlund tog sin första seger sedan comebacken, på 44 blankt, 1.15 före klubbkompisen (i Örebro AIK) Jonathan Kandelin som i sin tur var 19 sekunder före Per Sjögren (som ju inte gör så många tävlingar numera). Arrangörsklubben Karlslunds egen Lena Hasselgren Lindsten hade ännu större segermarginal – 1.17 – till Therese Persson när hon vann på 56.54. Nathalie Karlsson trea, 3.18 bakom.
Notera: Almbys Rihards Darzins, som är en av Sveriges bästa döva orienterare med SM-guld i sprint och VM på meritlistan i sommar, fullföljde som ende löpare dubbeln med Bergslagsleden ultra på lördagen och Wadköpingslöpet på söndagen. Han slutade 21:a på leden på 5.17.49 och 15:e i löpet med 56.12.

Hallbyrundan
Vad: Nio kilometer långt kortlopp på lördagen och 20 kilometer långt crosscountrylopp på söndagen, i Jönköping, som avslutande tävlingar i mountainbikens Sverigecup.
Resultatlista lördag och söndag.
Länsresultat: Matthias Wengelin slutade tvåa på lördagen och trea på söndagen, 0,5 respektive 50 sekunder bakom dubbelsegraren Emil Lindgren, och säkrade därmed totalsegern i cupen.
Notera: Det här var frekvent tävlande Wengelins allra sista tävling för säsongen (han har bland annat hunnit köra hem dubbla SM-guld). ”Nu ska det bli skönt att ta det lite lugnt utan tävlingar, istället är det två fina helger ihop med Mountainbikeskolan på G i Hellas”, skriver Wengelin på sin blogg.

Stockholm actionrun
Vad: Åtta kilometer långt hinderbanelopp, med 40 hinder, enligt samma koncept som tidigare genomförts i Örebro.
Resultatlista.
Länsresultat: Det blev dubbelt Örebro på både dam- och herrsidan i Stockholm actionrun. Siri Englund vann 26 sekunder före Sara Forsström medan Englunds sambo Cimmie Wignell vann 23 sekunder före Forsströms sambo Martin Bäckström. Alla andra var över tre minuter bakom, på både herr- och damsidan.

Örebro parkrun
Vad: 122:a upplagan av femkilometerstävlingen lockade 93 löpare som stod över Bergslagsleden ultra som avgjordes samtidigt.
Resultatlista.
Vinnare: Bella Lagrange (21.56) och Conrad Granath (18.33) var snabbast den här veckan.

Regborn femma i världscuppremiären – får finfint utgångsläge i morgon (och firma Jansson/Larsson EM-sexa)

Martin Regborn fick en utmärkt start på världscupsäsongen då han slog till med en femteplats och bara var 19 sekunder från pallen i en medeldistans i skogarna strax utanför Helsingfors på lördagen. Lite mer om loppet (dock inget eget snack i dag, hann tyvärr inte med det) går att läsa här. Världscuppremiären fortsätter med en jaktstart på lördagens resultat, över förkortad långdistans, vilket gör lördagens starka insats dubbelt värdefull. Regborn kommer därmed gå ut som femma på söndagen, och kan ta upp jakten på Gustav Bergman, som vann lördagens tävling med över minuten, i en stark grupp med norrmännen Olav Lundanes och Magne Dæhli, inom 19 sekunder framför, och schweizaren Daniel Hubmann, som går ut 15 sekunder bakom. Det är ju tre flerfaldiga värdsmästare, så det lär gå undan (och Regborn är ju uppenbarligen i toppslag han också).
Ex-Tisaren-löparen Johan Runesson var tredje bästa svensk på nionde plats.
Lilian Forsgren fick nöja sig med 19:e plats efter, som hon själv beskrev det på Instagram, en bom under ett i övrigt väldigt bra lopp. Hon var drygt fem minuter bakom segrande Tove Alexandersson, som vann med över 1,5 minuters marginal till tvåan Natalia Gemperle, Ryssland.

Mountainbikeorienterings-EM i Polen inleddes med en mixedstafett på lördagen, och fjolårets VM-hjältar (Sveriges första VM-medalj på herrsidan, som två tredjedelar i ett svenskt stafettlag) Marcus Jansson, från Garphyttan, och Viktor Larsson, från Örebro, tog hem en sjätteplats tillsammans med Nadia Larsson.
Nadia körde förstasträckan och växlade som elva till Marcus, som förde upp Sverige till åttonde plats innan Viktor tog över och dunkade till med den tredje bästa sträcktiden av alla som ankare i svenska laget. Det gav alltså ytterligare två placeringar och en sjätteplats i slutändan. Upp till segrande Tjeckien var det drygt sju minuter, till pallen saknades knappt 4,5 minuter.
EM har bara två individuella distanser: Sprint i morgon och masstart på måndag.

I går slog Wilhelm Bergentz, som visat så fin form efter vinterns körtelfeber, till med distriktsrekord över 3 000 meter i P17-klassen, vid tävlingen Sayo i Sollentuna. Bergentz sprang på 8.43,89 och bättrade därmed Albin Olaussons tio år gamla rekordnotering på distansen med över sex sekunder. Loppet var i seniorklass, och Bergentz var åtta i mål men bäst i sin åldersklass. Klubbkompisen (i KFUM Örebro) Markus Bohman blev fyra i loppet på 8.37,92. Gefles Abdelfath Yassin vann på 8.22.24.

Matthias Wengelin inledde Sverigecuptävlingen Borlänge tour med en fjärdeplats i fredagens prolog över två kilometer. Han var knappt fyra sekunder bakom segrande hemmacyklisten Joel Burman, 4.22,6 mot 4.26,4. I dag fick örebroaren, enligt hans egen Instagram, nöja sig med en niondeplats, men då lär motståndet ha varit snäppet vassare eftersom tävlingen etappen dubblerade som nordiskt mästerskap i OS-grenen crosscountry. Några resultat har dock inte publicerats ännu. I morgon avslutas touren med ännu en crosscountryetapp. Axel Lindh kom inte till start i helgen på grund av nya sjukdomsbekymmer, något som förföljt honom under våren.

Jonathan Ahlsson har, efter förra helgens fem stenhårda etapper i Danmark, redan hunnit med tre tävlingar den här veckan: I torsdags var han nia i Nationaldagslinjet, på fredagen tog han en pallplats som trea i Arlanda testtrack race och i dag slutade han sexa i Kringelloppet.

I veteran-SM i orientering, som avgörs en bit utanför Edsbyn den här helgen, har det hittills blivit fem medaljer för länslöparna. Ove Johansson, Järnbärarna, slog till med ett silver i H80-klassen i fredagens sprint medan både Tord Lindström (Hagaby, H85), Anna-Maria Backryd (Lindebygden, D55) och Oskar Arlebo (KFUM Örebro, H40) tog guld i lördagens långdistans där Asta Sjöberg (Lindebygden, D80) tog silver. Notera också att konditionsbloggsbekantingen Per Sjögren blev sexa på fredagen coh tia på lördagen. På söndagen avslutas det hela med medeldistans.

Bara två dagar efter nationaldagens extrainsatta Örebro parkrun var det i dag dags för en ordinarie tävling på femkilometersslingan vid Rynningeviken, och Petra Hanaeus tog tredje segern på sju dagar – med tiderna 19.50, 19.58 och nu 19.49. Hela 118 löpare kom till start, och snabbast av alla var Oskar Hansson på 17.10 (han har tidigare gjort 17.08 som bäst och fortsätter vara nära att bli den åttonde i tävlingens historia att gå under 17 minuter).

Favoritsegrar i terräng-DM – och veteranguld i comebacken för Sjögren (plus Ahlssons landslagsdebut och Regborns knockoutsprinttest)

Det blev favoritsegrar på såväl dam- som herrsidan när säsongens första distriktsmästerskap i löpning avgjordes på elljusspåret i Fellingsbro på torsdagskvällen. Det handlade om korta terräng-DM, vilket innebär fyra kilometer, och favoriterna som jag skrev om här på bloggen i tisdags och som höll hela vägen var Liduina van Sitteren och Jonatan Gustafsson. Hittills i år har ju van Sitteren inte haft en enda länslöpare framför sig (då har hon sprungit fyra tävlingar i långloppscupen, fyra i Glanshammars terrängserie och ett Örebro parkrun), och i kväll var hon nästan minuten (54 sekunder) före tvåan Mikaela Kemppi (som ju har många DM-guld på meritlistan men är mitt i en comeback efter sin fotoperation) över de fyra kilometerna. van Sitteren vann på 14.47, Kemppi blev tvåa på 15.41 och Maria Eriksson trea på 16.01, 25 sekunder före Åsbros Klara Frih, ungdomen i sammanhanget (alla fyra fick för övrigt guldmedaljer, eftersom Kemppi vann K45-, Eriksson K40- och Frih F17-klasserna – och Eriksson; mer om det nedan). Det här gör att van Sitteren nu är regerande distriktsmästare på tre distanser samtidigt; hon tog nämligen hem titlarna på både maraton och halvmaraton i fjol. Eriksson fick å sin sida med sig hela fyra medaljer hem från Fellingsbro: Brons som trea i individuella DM och tre guld som segrare i sin veteranklass samt i både lag- och veteranlagklasserna med IF Start (även Marie Dasler tog på det sättet tre guldmedaljer).
På herrsidan var det betydligt tajtare med fem löpare inom tolv sekunder och de två första inom två, men Gustafsson tog alltså hem guldmedaljen. Segertiden var 12.58, Markus Bohman löpte på 13.00, Jack Karlsson på 13.06, Wilhelm Bergentz på 13.07 (alla de fyra springer för KFUM Örebro) och Michael Welday på 13.10 (han kutar för Stocksäter). Därefter var det en ocean av tid (24 sekunder) bak till femman Per Arvidsson som i sin tur bara var fem sekunder bakom comebackande Per Sjögren, som sopade hem guldet i M40-klassen (och var snabbaste veteran oavsett klass) med 13.39 (51 sekunder före M40-tvåan Fredrik Johnsson, som av instagram att döma haft en hel del skadekänningar senaste veckorna, efter en i övrigt mycket fin vår).
Bortser man från fyra starter i Örebro parkrun (varav tre med löpvagn) och en i Rusakulan vertikal tour så tror jag inte Sjögren löptävlat sedan han stod för det som för evigt kommer vara känt som ”Miraklet på Digerberget” (brons i långa terräng-DM) i slutet av oktober i fjol. Och, om man ska döma av rapporterna, har han knappt kunnat träna heller. Förhoppningsvis indikerar kvällens start, och resultat, att den sjögrenska kroppen börjat samarbeta igen.
I långloppscupen innebär kvällens resultat förstås att van Sitteren och Kemmpi drar ifrån i damklassen (de har nu 26 respektive 18 poäng) medan Eriksson går upp som ny trea på elva. Bergentz ökar sin ledning från två till tre poäng, när Bohman nu kliver upp från fjärde till andra plats i sammandraget (16 respektive 13 poäng).
Nästa DM löps den 19 juni, då är det 5 000 meter på bana som gäller, men det verkar fortfarande vara oklart vem som arrangerar (och var det ska springas; Glanshammar? Hallsberg? GIH?).
Alla distriktsmästare som korades i kväll:
Kvinnor: Liduina van Sitteren, Örebro AIK. F11: Ebba Fryxell, Garphyttan. F13: Elin Freed, Glansammar. F17: Klara Frih, Åsbro. K40: Maria Eriksson, IF Start. K45: Mikaela Kemppi, Örebro AIK. K50: Marie Dasler, IF Start. K55: Leila Toivonen, Storådalen. K60: Anna-Lena Bergström, Nature Running. K65: Rose Marie Enmalm, IF Start. K75: Birgitta Jansson, Storådalen. Lag, damer: IF Start (Maria Eriksson, Petra Hanaeus, Marie Dasler). Lag, damveteraner: IF Start (Maria Eriksson, Petra Hanaeus, Marie Dasler).
Män: Jonatan Gustafsson, KFUM örebro. P11: Svante Gustafsson, do. P13: Folke Eriksson, Thoren. P15: Alfons Wedin, Garphyttan. P17: Wilhelm Bergentz, KFUM Örebro. P19: Axel Sandberg, do. M35 :Johnny Sellvén, Örebro AIK. M40: Per Sjögren, KFUM Örebro. M45: Arturs Steinbergs, Glanshammar. M50: Rodney Hundermark, IFK Nora. M55: Torbjörn Sjölander, Örebro AIK. M60: Göte Pettersson, do. M65: Hans Backström Östansjö. M70: Sven-Olof Olofsson, do. M75: Sture Bodare, Glanshammar. M880: Anders Källman, Östansjö. Lag, herrar: KFUM Örebro (Jonatan Gustafsson, Markus Bohman, Jack Karlsson). Lag, herrveteraner: Örebro AIK (Johnny Sellvén, Fredrik Johnsson, Henrik Hellborg).

I mitt svep över tisdagskvällens oväntat många tävlingar i länet missade jag den mest givna: Tredje deltävlingen i Milans poängserie, vid Digerberget Jakob Wallenhammar vann hur som helst minuten före klubbkompisen (i Hagaby) Love Sintring, medan Martin Regborn joggade runt på 54.29 (nio minuter bakom Wallenhammar). Josefin Erlandsson var bästa dam på tolfte plats (det är ju mixedklass). Wallenhammar har vunnit sina två starter, men Per Eklöf toppar sammandraget 236 poäng (vilket motsvarar sekunder) före Albin Arlebo.

I dag var Regborn i Jönköping och tränade nya VM-grenen (premiär nästa år) knockoutsprint. Regborn var snabbast både i kval och semifinal, men fick ge sig mot Samuel Pihlström (OK Landehof) i spurten i finalen (av videon att döma ser det ärligt talat inte ut som om Regborn tar i jättemycket, så det var nog ingen prestigeförlust …). Även i Uppsala höll Svenska orienteringsförbundet en träningstävling i knockoutsprint i dag, men där har tyvärr bara kvalresultaten publicerats (å andra sidan är det rätt kul att se att KFUM Örebros Melker Forsberg, 18, var före killar som Rassmus Andersson och bara tolv sekunder bakom Albin Ridefelt, där).
– Syftet är att löparna ska få sparra mot varandra och få tillfälle att springa knockout med kvalitet. Det är viktigt att vi tränar på det här. Det gör vi bland annat på de landslagsläger vi har, men det måste ju också in i den vanliga tävlingsverksamheten för att vi ska få fram duktiga löpare i knockoutsprint, säger Håkan Carlsson, landslagschefen från Örebro, till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Ingen av Tisarens framstående löpare fanns på plats varken i Jönköping eller Uppsala.

Jag hoppas att ni hittade till min (pluslåsta) intervju med landslagsdebuterande Jonathan Ahlsson (det finns ju dessutom en artikel med Emilia Fahlin från tidigare i dag), och i förmiddags fick han ju dra på sig de blågula cykelbyxorna för första gången. Ahlsson rullade i mål som 81:a, drygt två minuter bakom täten, efter en drygt 100 kilometer lång, och inledningsvis backiga, etapp med start och mål i Litomerice; den första av fem i Course de la paix juniors. Fransmannen Hugo Toumire lyckades skapa en lycka till klungan med 47 cyklister och fick 16 sekunder plus tio bonussekunder som etappsegrare (det gör att ledningen är 20 sekunder eftersom tvåan fick sex bonussekunder). Wincent Wallinder var ende svensk i den där 47-mannaklungan och tog en 13:e-plats Anton Dahlbom och Edvin Lovidius var med i Ahlssons grupp, 2.12 bakom täten, medna Hjalamr Klyver tappade nästan tio minuter och Lukas Vernersson bröt. I morgon är det både ett kort individuellt tempolopp, på förmiddagen, och en linjeetapp, efter lunch.

Succéer och DNF:er i Vasaloppet, Ekströms och Svenssons sköna revanscher och ännu en punktering

Nå, vad tar vi egentligen med oss från Vasaloppet förutom att Maria Gräfnings tog en finfin femteplats för massor av i sammanhanget mer meriterade åkare och att Bob Impola valde rätt taktik men inte hade dagsformen att fullfölja den till mer än en godkänd 30:e-placering? Jo, till exempel att Olivia Hansson inte hade sin bästa dag efter en finfin vinter med seger i bland annat Wadköpingsloppet och totalseger i svenska långloppscupen, hon slutade på 43:e plats. Att Robert Brundin trots att han inte fick starta i elitledet tog sig hela vägen upp till topp 100 (100:e plats jämnt!) och därmed säkrade en plats i nästa års elitled. Att comebackande gamle världscupåkaren Daniel Cornelius tog en 226:e-plats efter sin första riktiga träningsvinter på över tio år, att långlöparen Liduina van Sitteren blev tredje bästa länsåkare på damsidan med en 171:a-plats, att Anton Hallor äntligen fick lyckas på riktigt i Vasalopet och stakade i mål som 416:e man (efter att tidigare som bäst ha varit 1 826:a och i fjol ha brutit i Hökberg), och konditionsidrottsvirutosen Per Sjögren lite oväntat ställde upp men tvingades bryta i Risberg med sjukdomskänning. Det fanns säkert minst lika många andra åkare att uppmärksamma, hela vägen bak till Karlslunds Örjan Andersson som med 12.03.34 bara hade 27 åkare bakom sig i mål (men 12 486 framför), men de här namnen får räcka för i kväll.

I finalen av skandinaviska cupens final i lettiska Madona, en jaktstart på fredagens och lördagens resultat, visade Axel Ekström klass när han äntligen fick köra ett distanslopp i fristil igen. Ekström gick ut som 66:a, men passerade 23 gubbar – bland dem nio svenskar – på väg mot mål och hade dagens 33:e bästa åktid – fjärde bäst av svenskarna. Till exempel tappade han bara 1.11 på totalsegrande norrmannen Martin Löwström Nyenget över 15 kilometer. Norrmännen körde till sig de 16 främsta placeringarna i minitouren, och 22 av de 23 första (Karl-Johan Westberg bröt mönstret med 17:e-platsen för Sverige). En hyfsad bredd.
Den här insatsen lär lova gott för Ekström i jakten på en plats i nationell kvot till världscuptävlingen i Falun om två veckor, eftersom distansloppet där går över just 15 kilometer fristil.

Nere i Kristianstad tog Tisarens ex-landslagslöpare Andrea Svensson gruvlig revansch för gårdagens bom till första kontrollen och sprang hem långdistanstävlingen i orienteringens Sverigepremiär sekunden före Vilma Blennow, Falköping. Det var individuell start, så det blev ingen äkta spurtstrid, men faktum är att Svensson, som ledde större delen av loppet, var passerad av Blennow vid sista kontrollen men klämde sig förbi igen in mot mål.

Inomhus-veteran-SM i friidrott avslutades med ett tredje medeldistanssilver till Marie Dasler i K5-klassen (hon tog ju även guld på 400), via 2.43,32 på 800 meter vilket var 2,5 sekunder från Mia Havinder, Björnstorps, segertid (hon vann även 1 500 och 3 000 meter). Déjà-vu även för Maria Eriksson i K40-klassen, med en placering strax utanför pallen: Efter fjärdeplatser på de två inledande distanserna blev hon i dag femma på 800 meter, på 2.42,62.
Örebro AIK:s IngMarie Johansosn, som jag bommade i gårdagens rapportering, följde upp brons på 1 500 (5.25,78) och 3 000 meter (11.45,42) med silver på 800 meter (2.38,38), bara fyra hundradelar bakom segrande Karin Schön, Kville. IFK Noras Rodney Hundermark, som vann SM-guld i M50-klassen på 1 500 meter med fyra tusendelars marginal på lördagen fick den här gången ge sig mot samma motståndare, Morjärvs Mats Olssno, på 800 meter (2.10,50). Nu skiljde ”jättemarginalen” 78 hundradelar till Olssons fördel. I samma klass blev KFUM Örebros Lars Lundegård fyra på båda distanserna (2.18,16 respektive 4.46,83).

Nere på Cypern avslutade mountainbikecyklisterna Matthias Wengelin och Axel Lindh sitt två veckor långa tränings- och tävlingläger med en sista tävling, Cyprus sunshine cup #2, ett endagarslopp som även går under namnet Afxentia. Betydligt färre cyklister hade stannat kvar för den här tävlingen jämfört med de som åkte förra veckans etapplopp, men toppen var ändå god och Wengelin fick nöja sig med en elfteplats i mål (bland annat efter en ny punktering), nästan nio minuter bakom segrande tjecken Ondrej Cink över 25 kilometer över en rejält kuperad varvbana. Lindh var i sin tur fyra placeringar och 2,5 minuter bakom Wengelin.

 

Därför stod Axelsson över världscuptävlingen: ”Kände mig sliten och behövde vila”

För två veckor sedan tog Adam Axelsson sina två första individuella senior-SM-guld, och i helgen skulle skridskoåkaren från Kumla ha kört säsongens andra deltävling i U23-världscupen. Men SK Winner-skrinnaren kom inte till start i snöyran i Helsingfors, och det enda som gick att läsa på Svenska skridskoförbundets hemsida var att han ”samråd med ansvariga ledare tackat nej”. Skada? Sjukdom? Nej, Axelsson, som gör sin comebacksäsong efter de tuffa åren med odiagnostiserade sjukdomar som kostade så många månaders träning (innan det visade sig handla om ansträngningsastma), kände sig helt enkelt att han behövde ett brejk efter att ha inlett säsongen med ett digert tävlings- och träningsprogram.
– Jag hade bara bestämt mig för att stå över för jag kände mig sliten och behövde lite vila, säger han till Konditionsbloggen.
– Så nu blir det att fokusera på nästa världscuptävling. Jag åker till Inzell på onsdag och laddar upp inför Baselga.
Där, i Italien, avgörs U23-världscupfinalen 9–10 februari.

Klubbkompisen Johan Röjler tävlade däremot i helgen. Men inte i skridsko utan i skidalpinism (grenen där man skidar/klättrar upp för berg med hjälp av stighudar och sedan åker utför dem). I Funäsdalen Rando Race slutade den trefaldige olympiern på sjunde plats, bara tio minuter bakom segrande Magnus Jensen (Östersund) som vann på 1.04.26. Löparen Per Sjögren (som ju gjort sig känd som en riktig allroundatlet genom framgångsrikt tävlande även i hinderbanelöpning, trappspringning, mountainbike, triathlon och så vidare) var också med, men fick nöja sig med en 16:e-plats av 22 startande, halvtimmen bakom Röjler, efter att ha gått in i väggen (enligt egen utsago i sociala medier, se nedan):

Per Sjögrens fem snabbaste kilometer i höst (?!)

Som jag var inne på redan i listningen av helgens höjdare i går så bjöd ju inte lördagen direkt på något jätteutbud av tävlingar den här lördagen. Men Örebro parkrun bjöds det alltså på, och där visade Per Sjögren, som ju knep ett mirakulöst DM-brons för tre veckor sedan, att han trots allt har fart i benen trots att löpträningen nästan helt uteblivit (på grund av skadekänningar) den här sommaren och hösten. 16.58 är förvisso 48 sekunder långsammare än han gjorde på samma sträcka förra året (bara Tim Sundström har sprungit snabbare än Sjögrens 16.10 på Örebros parkrunbana), men det var förmodligen Sjögrens fem snabbaste kilometer i höst.
När han vann Startmilen i våras sprang han på 32.25, så då lär han ju ha varit under 16.58 både på första och andra halvan, men annars har jag inte noterat någon lika snabb femtusing på Sjögren, som var topp tio i friidrotts-SM på både 5 000 och 10 000 meter i fjol, den här säsongen. Starkt.
Veckans upplaga av Örebro parkrun var den 79:e sedan starten, och bakom Sjögren slog Thorens 16-årige talang Noha Olsson, som förra veckan var sjua i P16-klassen på terräng-SM, blev tvåa bakom Sjögren på 17.09 (nytt banpers med 19 sekunder). Annica Sjölund var snabbaste dam för 15:e gången, den här gången på 22.40.

Favoritsegrar och avgjord långloppscup – men Sjögrens framfart mäktigast i terräng-DM: ”Miraklet på Digerberget”

Själv var jag och sprang ett maraton i Växjö i dag, men mer om det senare.

Dagens stora begivenhet, som jag så här på kvällskvisten fått läsa ikapp mig på, var förstås långa terräng-DM i Nora. Och man kan dela in intrycken i tre delar:
** Martin Regborn och Karin Forsberg tog två stora och väntade segrar. Orienteringsvärldsstjärnan vann herrklassen med en bra bit över tre minuter när han betvingade tre varv på det fyra kilometer långa, hyggligt kuperade och rätt sugande elljusspåret i Digerberget utanför Nora på 38.00 medan den tidigare Finnkampslöparen vann med över minuten över damernas två varv på samma bana (alltså åtta kilometer) när hon noterade 30.02.
** Per Arvidsson säkrade totalsegern i långloppscupen (Liduina van Sitteren, tvåa bakom Forsberg på 31.04, hade redan säkrat damtiteln), men inte specifikt genom sin andraplats bakom Regborn (på 41.19) utan genom att Andreas Ingberg inte vann (nå, hade Ingberg varit etta och Arvidsson tvåa hade det förvisso också räckt för Arvidsson). Arvidsson blir den tionde vinnaren i cupen på herrsidan (det är 20:e året den avgörs), och det här är första gången sedan 2005 som cupen ser helt nya totalvinnare på herr-och damsidan samma år.
** Per Sjögren gjorde en (som väntat, vill jag nästan skriva) makalös tävlingscomeback och tog ett DM-brons på 41.41. Han har ju, som så ofta tidigare i sin karriär, haft återkommande skadeproblem hela säsongen efter succén i fjol (då han bland annat var topp tio i friidrotts-SM på både 5 000 och 10 000 meter och vann långloppscupens sammandrag), och har inte sprungit en riktig löptävling sedan korta terräng-DM i maj. Hans tränare Mikael Kroon (som också sköter Regborns fysträning) är lyrisk och benämner på instagram (se nedan) prestationen som ”Miraklet på Digerberget”: ”Han har kört ett pass i veckan en längre tid men lever på ångorna från fjolårets fina lopp! Enligt egen utsaga var krafterna slut redan efter 3 kilometer. Så 9 kilometer gick via mirakel.”
Annars? Jo, Starts Maria Eriksson, som haft så fin form i år, följde upp DM-silvret i korta terrängen i våras med ett brons nu på 33.47, och blev dessutom behängd med tre DM-guldmedaljer: I K40, i damlag (med Marie Dasler, fyra totalt och guld i K50 och Petra Hanaeus, guld i K45) och i veterandamlag (med samma lag). På herrsidan vann KFUM Örebros lag med Regborn, Sjögren (som också vann yngsta veteranklassen M35 individuellt) och Oskar Hansson DM-guldet för lag, medan herrveteranlagguldet gick till Örebro AIK med Ingberg, Oskar Arlebo (seger i M40) och Fredrik Johnsson. Övriga segrare på veteransidan: Karin Forsberg i K35, Rodney Hundermark i M45, Ulf Hallmén i M50, Maria Engström i K55, Jonny Larsson i M55, Rose Marie Enmalm i K60, Göte Pettersson i M60, Susanne Malmqvist i K65, Hans Backström i M65, K-G Agartsson i M70, Birgitta Jansson i K75, Arne Evertsson i M75 och Anders Källman i M80.

Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
2005: Karin Sennvall (numera Forsberg)/Mathias Lidson.
2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
2010: Karin Sennvall (nu Forsberg)/Erik Anfält.
2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
2012: Erica Lech/Erik Anfält.
2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson.
2017: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2018: Liduina van Sitteren/Per Arvidsson.

I London fortsatte hinderbanelöpnings-VM med kungadistansen över 15 kilometer med 100 hinder. Britten Jonathan Albon följde upp gårdagens seger på kortdistansen med ett nytt i dag (om än bara med 28 sekunders marginal, medan kanadensaren Lindsay Webster var snabbaste dam med exakt en minuts marginal (men coolast från vår horisont var att svenska Karin Karlsson tog brons, knappt 3,5 minuter bakom Webster). Länslöparna tävlade i åldersklasstävlingen, och bäst gick det för örebroaren Martin Bäckström som sprang in på tionde plats i H25–29 på 1.44.48 (Albons segertid i elitklassen var 1.27.17), medan Martin Nilsson blev 39:a i H30–34  på 1.57.47. Jonathan Kandelin misslyckades med ett hinder, och kallar upplevelsen för ”en nattsvart historia” på instagram (se nedan), därmed placeras han efter alla som fullföljde samtliga hundra hinder, på 180:e plats i H25–29. Samma öde till mötes gick Sara Forsström, om än först på det hundrade och sista hindret, men eftersom bara 18 lyckades besegra alla hinder i D25–29-klassen räckte det ändå till en 20:e-plats. Tiden var så bra att hon hade varit sämst tolva om hon klarat även det sista hindret. I morgon avslutas VM med lagtävling.

View this post on Instagram

Ungefär så såg jag ut ☝️med ett stort leende på läpparna under hela 15 km. Kände mig så stark och lyckades sätta hinder efter hinder fram till absolut sista hänghindret (scull valley). Det var som att gå in i en vägg. Armarna och greppet var totalt kraftlösa och blodet rann. Det gick bara inte! Trots många försök så tappade jag aldrig den goa känslan jag hade, blev inte stressad och kunde ändå känna hur nöjd jag är att ha klarat 99 av 100 hinder! Nu efter loppet har jag kvar det stora leendet även om jag såklart känner en gnutta besvikelse av att inte få toppa mitt helt ärligt grymma lopp (känns lite ovant att skriva så) 🙈 Man kan ju ändå säga att jag tog plats 20 av alla tjejer i min åldersgrupp 25-29💪/S #ocrwc #ocrworldchampionships #vm #2018 #ocr #hinderbana #team__stream #blodsvettochleende #nordicwellnessnorrkopingcity

A post shared by Bäckström & Forsström (@team__stream) on

I den 76:e upplagan av Örebro parkrun var Mahfoud Ameuri, han som spöade upp mig för två veckor sedan, återigen snabbast av alla, och på exakt samma tid som då: 19.21. Elin Törnqvist snabbaste dam på 21.44.

Friskisrundan avgjordes i dag, en löptävling parat med lite styrkemoment – ett evenemang jag gärna hade deltagit i om det inte varit för maran – men jag har inte lyckats hitta något resultat.

På lördag ska bågen spännas – i Växjö och möjligen i Nora

Nu har jag bestämt mig. Om det inte tillstöter förkylning eller blir stormbyar (prognosen talar för det optimala löparvädret tio grader/växlande molnighet/mycket lätt vind) så kommer jag att starta Växjö marathon på lördag i en fart (4.15 per kilometer) som skulle ge en sluttid under tre timmar. Det är att spänna bågen tämligen hårt för att vara jag. Första gången jag provade att springa längre än milen i sådan fart var i somras, när jag kutade exakt en tredjedelsmara på timmen och efteråt skrev i min träningsdagbok: ”Jag kommer aldrig kunna hålla den här farten tre gånger så länge.” Men 2018 har varit gott mot mig, jag har fått vara hel och frisk och bockat av nästan vartenda pass jag velat (den enda missräkningen är att säsongens stora mål, Bergslagsleden ultra, slutade med min första brutna tävling någonsin; på grund av magras), och nu känner jag det bör finnas en möjlighet att klara tre timmar. Jag har ju tidigare skrivit om mitt test, när jag klarade att hålla tempot i en halvmara på träning och bestämde mig för att anmäla mig till Växjö. Då var jag fortfarande lite tveksam till om jag skulle våga gå för de tre timmarna, men nu har jag bestämt mig för att göra ett försöka. Bågar är till för att spännas och ingen minns en fegis och så vidare.
Med tanke på att jag klarade en halvmaran utan att vara helt död på träning, och dessutom med lite tidsmarginal till 1,5 timmar, så litar jag på att jag kommer klara att hålla farten i tre mil. Därefter beräknar jag möjligheterna till att jag ska överleva de sista 12,2 kilometerna utan att tappa väsentlig fart som en på fyra, realistiskt sett. I den siffran har jag vägt in faktorer som gör att det kan gå åt helvete ännu tidigare; ett nytt magras, en riktigt dålig dag. Men jag är nog, i ärlighetens namn, inte riktigt tillräckligt bra tränad för att klara tre timmar just nu, vilket gör att jag behöver pricka en riktigt, riktigt bra dag för att ändå göra det.
Vädret kommer jag, som det verkar, i varje fall inte kunna skylla på. Inte banan, som är helt platt (två höjdmeter per varv, totalt 16 höjdmeter på 42 195 meter är ju verkligen ingenting), och träningen har flutit precis som jag vill under en längre tid. Bra mängd, ett vettigt antal hårda pass, bra återhämtning. Nu ska det bara toppas och vilas och vaknas på rätt sida på lördag också.
Jag hoppas kunna styra upp någon form av direktrapportering i sociala medier, men det återkommer jag till närmare helgen.

Oklart hur mycket de tänkt spänna bågen, men nu ser jag att klubbkompisarna som möjligen är Konditionsbloggens två mest omskrivna atleter (jag har inte räknat; även Emilia Fahlin lär väl ligga rätt bra till) – Martin Regborn och Per Sjögren – är anmälda till långa terräng-DM i Nora på lördag. Regborn har ju just kommit av orienteringssäsongen (världscupfinal förra helgen) och ska ju dessutom springa SM över ultralångdistans om några veckor, men har nu också anmält sig till båda distanserna på terräng-SM på Öland nästa helg, så formen bör det inte vara några fel på … Sjögren vann ju långloppscupen i fjol (då han också var topp tio på friidrotts-SM på både 5 000 och 10 000 meter), men har på grund av nygamla skadeproblem inte sprungit en tävling sedan korta terräng-SM i våras. Då blev han tvåa bakom Jack Karlsson, som ännu inte anmält sig till lördagens drabbning. Men i lördags gjorde Sjögren smygcomeback när han sprang Örebro parkrun med joggingvagn, är det något man vet om 39-åringen från Örebro så är det att han aldrig ska räknas bort när han väl står på en startlinje, oavsett känningar och träningsbakgrund.
Även IF Starts Marie Dasler (K50) och Maria Eriksson (K40, och på terräng-SM även långa seniorloppet) letar terräng-SM-form i Nora på lördag.
Av snabba löpare som finns anmälda märks också Per Arvidsson, Michael Welday, Fredrik Johnsson, Mathias Viktorsson, Mattias Nätterlund, Oskar Hansson, Ester Skoglund och Lotta Nilsson. Ordinarie anmälan stänger först i morgon, så fler namn lär tillkomma (man får ju hoppas på Erik Anfält, Josefin Gerdevåg, Linus Rosdal, Liduina van Sitteren, Filip Dahlgren och Mikaela Kemppi).
Bland löparna som är anmälda till terräng-SM men ännu inte DM märks namn som Thorengruppens grymt snabba 02:or Wilhelm Bergentz och Noha Olsson och Örebro AIK:s far/son-duo Sören Forsberg (M55) och Melker Forsberg (P17).

Favoritsegrar i Åstadsloppet – Anfält tog sin tredje: ”Det är jag otroligt lycklig över”

I finfinaste höstväder avgjordes Åstadsloppet – och det slutade med favoritsegrar för Örebro AIK-löpare på både dam- och herrsidan. Liduina van Sitteren var helt överlägsen och hennes 1.25.54 (42 sekunder långsammare än när hon blev fyra i fjol, men då var konkurrensen en annan) räckte till seger med över fem minuters marginal. Tvåa blev Karlslunds Maja Blom, 33, en doldis (för mig) som bara förekommit sporadiskt på bloggen, som när hon vann Svartåloppet i augusti eller blev trea i Idre fjällmaratons 28-kilometersklass någon vecka senare. Västerås Åsa Bergman knep tredjeplatsen medan Örebro AIK:s AnneMarie Eldholm var tredje bästa länslöpare på tredjeplatsen. De tre sprang in på 1.31.01, 1.31.11 respektive 1.31.58.
Erik Anfält tog sin tredje seger och nionde pallplats (tre av varje, han har dessutom en fjärdeplats på meritlistan) i loppet där han stod överst på pallen 2010 och 2011 (förra året stod ju Anfält som segrare i ungefär ett dygn, innan två felaktiga diskningar plockades bort). Den här gången trodde ju jag att han främst skulle utmanas KFUM Örebros Thomas Chaillou, men istället var det Uppsalas Thomas Stevens som orkade följa längst. I mål skiljde bara tio sekunder till Anfälts fördel, 1.10.10 mot 1.11.20. Linköpings Fredrik Eriksson tog tredjeplats på 1.12 medan Chaillou fick nöja sig med fjärde (näst bästa länslöpare) på 1.12.59 (Jonas Nilsson var tredje bästa länslöpare). ”Efter 8-9 kilometer känner jag att jag får en liten lucka. Luckan växer och jag kämpar på hela vägen in i mål. 1.11.10 är inte mitt livs snabbaste halvmara men det räckte till vinst och det är jag otroligt lycklig över”, skriver Anfält bland annat i ett känslosamt inlägg på instagram (se nedan).
I långloppscupen lyckades Andreas Ingberg (1.19.37) ta exakt de två poäng han behövde för att hålla liv i cupen till långa terräng-DM nästa lördag (”årets skitlopp” skrev Ingberg på sitt låsta instagramkonto och fortsatte ”efter en öppning på 17.10 första fem kilometerna så var det god natt. Kravlade in på sämsta tiden på fem år.”). För att Ingberg ska nå ikapp Per Arvidsson (1.16.36) i cupen krävs nu att han vinner de tre tävlingar som återstår samtidigt som Arvidsson inte är bättre än trea (i Kilsbergsleden och Lucialoppet) eller femma (i DM).
Fellingsbrofostrade förra U23-landslagslöparen Lisa Bergdahl vann som väntat femkilometersloppet (17.45; tvåan Frida Nilsson, Örebro AIK, sprang på 19.08) precis som KFUM Örebros 20-åring William Wickholm som noterade finfina 15.30 (16-årige Noha Olsson, Thoren, tvåa på lika fina 16.44).
Karin Forsberg fick för första gången i år (?) se sig slagen hemma i länet, men det krävdes en löpare utifrån – Akeles Cecilia Kleist som var sex sekunder snabbare i milloppet (37.51 mot 37.57). På herrsidan återupprepades resultatet från Hostruset förra veckan: Markus Bohman (33.07) några sekunder före Jonatan Gustafsson (33.09). 16-årige Wilhelm Bergentz (34.56) då som nu fyra.

View this post on Instagram

Hyfsat beslutsam och beredd att göra jobbet idag. Nämligen att försöka bärga min tredje seger i loppet som ligger mig så varmt om hjärtat, Å-stadsloppet. Det var liksom i detta lopp som "allt" började. Eller allt och allt 🙂 men det var i alla fall här som jag 2006 sprang in på 1.31 och började tycka om löpning på riktigt allvar. Och kärleken till löpningen och loppet består än. När jag på startlinjen idag "scannade av" konkurrenterna bestämde jag mig för att försöka göra loppet den "hårda vägen" (trycka på från start och hoppas att det ska bära in i mål). Min ultrasatsning i sommar har knappast gjort mig speedigare så någon spurtuppgörelse ville jag inte ha 😃. Efter 8-9 kilometer känner jag att jag får en liten lucka. Luckan växer och jag kämpar på hela vägen in i mål. 1.11.10 är inte mitt livs snabbaste halvmara men det räckte till vinst och det är jag otroligt lycklig över. Den första jag fick krama om i mål var min 10 åriga son som precis sprungit i mål i sitt första millopp (53.59) tillsammans med sin kompis Adam och @springandersspring. Vissa lördagar är bättre än andra. Detta var en sån. 📸1,3,[email protected] 📸[email protected] 📸[email protected] 📸[email protected] #åstadsloppet #örebroaik #salomonrunningswe

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Trots att hela 953 löpare (plus ett stort antal barn) sprang Åstadsloppet fanns 54 kvar som ställde upp i Örebro parkruns 75:e upplaga. Bland dem: Per Sjögren, som på grund av återkommande skadekänningar sprungit mycket lite i år (i fjol var han ju bland annat topp tio på både 5 000 och 10 000 meter på friidrotts-SM), som sprang in på 18.46 med joggingvagn … Sara Moser var snabbaste dam på 25.50.

Tove Alexandersson sprang hem världscupfinalen i skyrunning, det 29 kilometer långa Limone skyrace, vid Gardasjön i Italien, med över 2 500 höjdmeter. Men det fanns fler orienterare på startlinjen – och bland dem Lilian Forsgren som sprang in som 42:a.