De ska cykla 100 mil – på tre dagar

På torsdag är det dags för årets kanske längsta cykelutmaning i hela Sverige (stor reservation här, eftersom det arrangeras många galna cykellopp, men jag skulle tro att den ligger bra till i varje fall): Örebrocyklisternas randonneur över 1 000 kilometer. Vi snackar alltså ett cykellopp (förvisso utan officiell tidtagning eller tävlingsmoment) över 3,3 Vätternrundor som avverkas med bara två övernattningar. De flesta som genomför den typen av lopp gör det för att kvalificera sig till klassiska 120-milaloppet Paris–Brest–Paris som avgörs vart fjärde år (härnäst 2019). Med start i Örebro 7.00 på torsdagen och mål på samma ställe senast söndag morgon 10.00 (men start på lördagens 322 kilometer långa etapp är redan 7.00 på morgonen, så förhoppningsvis ska cyklisterna inte behöva alla 27 timmarna på sig att nå målet) avverkas de 100 milen bland annat via Hjo, Gullspång, Lesjöfors, Leksand, Sala, Ludvika, Kopparberg och Kolsva, och totalt är i år 13 cyklister föranmälda, bland dem sju som representerar Örebrocyklisterna och fem som verkligen kommer från länet: örebroarna Johan Backlund, Dag Balkmar och Gustav Brandén, Kumlas Geir Heggöy och Karlskogas Mikael Nornvik.

Apropå cykel har jag inga uppdateringar kring Emilia Fahlins eventuella tävlande, men jag har i varje lyckats hitta två blogginlägg om problemen som fått henne att avstå tävlande (bland annat SM och Giro d’Italia) sedan Women’s tour i Storbritannien avslutades den 11 juni: Ett på Örebrocyklisternas hemsida och ett på Wiggle-High5 sida. Proffscyklisten från Örebro är ju just nu på höghöjdsläger i Livigno (se senaste instagraminlägget nedan) men är uppsatt som andrareserv för Wiggle i startlistan till BeNe ladies tour som startar i Belgien på torsdag.

Riding a bike here doesn't take a lot of motivation 💁

A post shared by Emilia Fahlin (@emiliafahlin) on

Wengelins bästa etapp hittills: ”Då åker solkrämen på …”

Matthias Wengelin och Calle Friberg verkar ha haft bästa dagen hittills nere i Sydafrika, och blev 15:e på tisdagens etapp i Cape Epic, bara 9,5 minuter bakom täten över 62 kilometer med 1 500 höjdmeter.
Tre topplag höll ihop och korsade mållinjen på 2.33.16, däribland de två senaste OS-segrarna i varsitt lag; tjecken Jaroslav Kulhavy som tog etappsegern i par med Christoph Sauser, och schweizaren Nino Schurter som blev tvåa just tillsammans med Matthias Stirnemann. Manuel Fumic, Tyskland, och brasilianaren Henrique Avancini, Brasilien, behåller dock totalledningen 2.40 före Sausar/Kulhavy och 5.23 före Schurter/Stirnemann. Friberg och Wengelin klättrade till 24:e plats i sammandraget, och ser ut att ha topp 20 inom räckhåll.
Wengelins senaste instagraminlägg är från i går:

Efter söndagens årsdebut i världstouren, i italienska Strade Bianche, har Emilia Fahlin åkt norrut för ett gäng tävlingar i Flandern närmaste veckorna: Dwars Door Vlaanderen, som är en tävling på nivån precis under världstouren, i morgon, Gent-Wevelgem på söndag och Flandern runt nästa söndag, som båda är deltävlingar på världstouren. Fahlins stall Wiggle-High5 vilar sina italienska stjärnor Giorgia Bronzini (två VM-guld) och Elisa Longo-Borghini (som toppar både världsrankningen och världstourens sammandrag) på onsdagen, och kommer vid sidan om Fahlin till start med hemmaåkaren Jolien d’Hoore, brittiska systrarna Grace och Lucy Garner, danskan Julie Leth och australiern Nettie Edmondson. Tävlingen bjuder 113 kilometer med en rejäl backe 3,5 mil från mål.
Fahlin bjuder för övrigt på ett blogginlägg om träningslägret på Mallorca på teamets hemsida.

Det var två Örebrocyklister, det. Själva föreningen, då? Jo; på lördag drar den 22:a säsongen av randonneurlopp igång med en 200-kilometerssväng. Totalt blir det 16 lopp den här säsongen, där kungaturen över 1 000 kilometer startar på morgonen den 13 juli.

Dags igen för längsta loppet – tio cyklar 100 mil (och två gick i över tre dygn!)

Vätternrundan, släng er i väggen. Om exakt en vecka är det dags för årets verkliga kraftprov: Örebrocyklisternas randonneur över 100 mil. Tio cyklister är just nu anmälda, varav tre från arrangörsklubben (där Kumlas Geir Heggöy är den enda ”riktiga” länsbon) till loppet som startar 7.00 på torsdag morgon och som efter 380 mil dag ett övernattar i Lesjöfors till fredagen, efter ytterligare 307 kilometer tar ny nattvila i Sala och på söndagen avslutar med 322 kilometer (ja, det blir 1 009 kilometer totalt) ned till Örebro igen. Totalt arrangerar Örebrocyklisterna 16 randonneurlopp under 2016, mellan 20 och 100 mil långa, och fungerar som uppladdning för och kval till klassiska Paris–Brest–Paris som avgörs vart fjärde år, härnäst 2019 (Krister Jönsson, 54, från Garphyttan blev 2015 förste svensk någonsin att klara 120-milsloppet under 50 timmar när han avverkade det på osannolika tiden 47 timmar och 24 minuter).

En annan extremt lång utmaning är Fotrally, gångtävlingen där det gäller att gå i fem kilometer i timmen så länge man kan (och som skildras i dokumentären Maratonmarschen som just nu går att se på SVT play), som avgjordes i helgen som gick. PerOla Axelsson, Bandhagen, och Robert Jonsson, Falun, gick 72 timmar och 12 minuter i år, varav 17 timmar ensamma sedan trean Fredrik Holst, Stockholm, gett upp, innan även Robert kastade in handduken (eller snarare ”ställde ned plastpåsen”) och gav upp. Över tre dygn konstant gång, alltså, helt galet. Örebroaren Lars Hagstedt fanns med i år igen, och slutade på tionde plats av 121 startande med respektabla 28 timmar och 45 minuter.

Ett annat lopp jag bommade när det gick av stapeln var gårdagskvällens Enhörna challenge, 5 000 meter på bana i Stockholm där exil-hälleforsaren Louise Wiker vann på 16.55,31 och örebroaren Mattias Nätterlund blev rea på 15.42,52 (pers med drygt 14 sekunder enligt mina uppgifter, vilket gör honom till distriktets 105:e bästa 5 000-meterslöpare genom tiderna).

Helgens höjdare – Regborn: ”Aldrig varit så här bra”

1. Orienterings-EM
I morgon sätter det igång, orienterings-EM. Efter Filip Dahlgrens återbud förvisso ”bara” med tre länslöpare, och utan lokala inslag i lördagens mixedsprintstafett. Men väl med Martin Regborn och Josefin Tjernlund i söndagens sprint och långdistansen på måndag/tisdag, och med Lilian Forsgren i medeldistansen på torsdag/fredag (plus att alla tre lär ligga bra till för en stafettsträcka på lördag). Kvällen innan mästerskapet drar igång ringde jag upp Regborn för att kolla läget, och det var en ovanligt positiv Örebrolöpare jag fick tag på.

– Formen är riktigt bra. Jag har nog aldrig varit så här bra som jag känner mig nu. Det handlar både om känslan och om hur det gått på de senaste passen inför EM, säger Regborn till Konditionsbloggen.
Ja, det var ju en imponerande förstasträcka du gjorde i Tiomila …
– Det var jäkligt häftigt, en upplevelse, men samtidigt var det inget maxlopp på något sätt. Det var mer att springa igenom det.
Nu ska du springa sprint på söndag och långdistans måndag/tisdag, hur blir den omställningen?
– Det är inga konstigheter, egentligen. Jag tror inte att det kommer vara några problem. Och jag är van vid att träna väldigt varierat, jag kör ju allt från ren banlöpning till pass uppe i Kilsbergen, så jag är van vid att byta mellan olika underlag och själva tekniken sitter. Men när jag pratade med Håkan (Carlsson, förbundskapten) sa jag att jag gärna springer sprintstafett om det behövs, men jag bad om att inte vara förstaalternativ. Hade jag sprungit den också hade nog schemat blivit väl tufft med fem lopp på fyra dagar, jag vill ju ge långdistansen en rimlig chans. Det hade varit kul att springa sprintstafett också, men som schemat såg ut var jag inte riktigt sugen på den i det här mästerskapet.
När du blev uttagen pratade du om topp tio som en rimlig målsättning, är det så du tänker nu också?
– I sprinten var jag ju nia i världscuppremiären, och det vore kul att kunna toppa det här. I och med att jag aldrig sprungit någon annan distans än sprint på ett stort mästerskap så ser jag mest fram emot långdistansen, att få se hur jag står mig där. Och så har jag lite förhoppning om att få springa en sträcka i skogsstafetten.

2. Göteborgsvarvet
1 317 löpare är anmälda (men då är vissa dubbelnoterade, alla lopp är inräknade och några har redan lämnat återbud) till det som är inte bara är en av världens största halvmaraton utan också SM och svensk EM-uttagning. Louise Wiker, Josefin Gerdevåg, Mikaela Kemppi, Linus Rosdal, Erika Bergentz, Ingrid Ziegler och Lukas Molander är länslöparna som springer i SM-klassen (rankade efter hur jag tror de hamnar placeringsmässigt; lite skillnad om man jämför med fjolårets obefintliga lokala elitfält i Göteborg) sedan Erik Anfält tvingats lämna återbud. Isabellah Andersson och Mikael Ekvall (med Abraham Adhanom som främste utmanare) är guldfavoriter.

3. Junior-VM-tester
Samtidigt som seniorlandslaget inleder jakten på de sex EM-medaljerna, som är det officiella målet i Tjeckien, jagar juniorerna JVM-platser på hemmaplan. JVM avgörs i vackra Engadindalen, i Schweiz, 9–15 juli, men de svenska platserna ska fördelas redan efter den här helgen, i Huskvarna. Regerande juniorvärldsmästaren Andrea Svensson ska enligt uppgift göra ett försök att starta, och jaga en JVM-plats, efter den inflammation i ena knäet som hämmat henne hela våren. Jag pratade med en ledare i Tisaren tidigare i veckan som tyckte det var ”jättedumt” att Andrea tänkte chansa på att försöka springa med knäet, ”men man kan ju inte stoppa någon”. Andrea har ju redan sprungit två JVM, sommarens skulle bli hennes sista (hon blir senior vid nyår), och fjolårets guld kom i stafett. ”Jag tror inte hon hade gjort det om hon hade haft en individuell JVM-titel, men nu vill hon jaga sista chansen att få en sådan”, sa Tisarenledaren. JVM-testerna inleddes med sprint i dag, och därifrån strök sig i varje fall Andrea, medan Filip Jacobsson, som jagar sitt första JVM, slutade först på delad tolfteplats trots att han var mindre än minuten bakom segrande Isac von Krusenstierna, OK Kåre. På lördagen löps det medeldistans, på söndagen långdistans.

Bubblare: I Lindesberg avgörs orienteringsstafetten 5-mannastafetten, med 34 anmälda lag. Och Örebrocyklisterna trampar 40 mil. Och så är det dags för herrarna i KFUM Örebro Friidrott att köra sin årliga seriematch. De håller, precis som damerna efter förra helgens degradering, till i division 1 Svealand och åker till Gävle för att göra upp med fem andra lag på Gunder Hägg-stadion (vinnaren får vara med i lag-SM-kvalet nästa år, femman och sexan åker ned i division 2). Medel- och långdistansgrabbarna har en medelålder strax under 17 år (!), med Tobias Tranderyd, 17, på 800 meter, Jonatan Gustafsson, 16, på 1 500, Olle Tyrsmo, 16, på 3 000 och åldermannen William Wickholm, 18, på 2 000 meter hinder.

För övrigt har jag helt missat att rapportera från världscuppremiäen i mountainbikeorientering, där Garphyttans Marcus Jansson varit sjua på långdistansen och tia i mixedstafetten (och 56:a och sist på medeldistansen efter att ha lagt bort sådär 16 av 18 minuter han var efter täten på en enda kontroll, förmodligen på grund av något tekniskt fel typ punktering).

Snöbrist, deltagarbrist – och en lång cykelsäsong som precis dragit igång

Redan i lördags drog Örebrocyklisterna igång sin randonneursäsong med ett 200-kilometerslopp, det första av 16 lopp på mellan 20 och 100 mil som klubben arrangerar den här säsongen (varav 19 har start i Örebro och ett i Alcudia på Mallorca [!]). Nästa är en 300-kilometerstur på lördag, den 9 april. Säsongens riktiga styrkeprov, 1 000-kilometersloppet, körs den 14 juli.
Men det finns även kortare motionslopp. Lördagen den 21 maj avgörs Skiffertrampen, Grythyttans CK:s traditionsenliga sjumilalopp. I dag skickade arrangörerna ut ett pressmeddelande, där de berättade om ett par nyheter: ”Starten flyttas 100 meter till den södra delen av parkeringen, där även målet är beläget. Efter starten går färden över torget, förbi Gästgiveriet och ner mot Måltidens hus. Väl ute på 244:an gäller fri fart! Målgången sker som tidigare via norra infarten till Grythyttan.” I fjol trampade 82 cyklister de sju milen, och ytterligare 32 ställde upp i 27-kilometersklassen.
Veckan därpå, söndagen den 29 maj, är det dessutom dags för den 44:e upplagan av Degerforskorpens åttamilslopp Vulkanloppet. Precis som vanligt sammanfaller det med sista dagen av Örebrocyklisternas jättearrangemang Vättern runt, som startar redan på fredagen den 27 maj. I början av augusti väntar sedan Två sjöar runt i Nora, och den 21 augusti trampas Kommunrundan i Degerfors. Har ni koll på fler lokala motionslopp för cyklister, hör av er (via kommentatorsfunktionen eller med hjälp av kontaktuppgifterna till höger!).

En tävling som däremot inte blev av var femte upplagan av STH Skicross, längdskidsskicrosstävlingen som skulle ha körts i Storstenshöjdens slalombacke i lördags och som var första deltävlingen i Örebro xchallenges Big 5 challenge. Orsaken var för få anmälda deltagare (vilket till stor del troligen kan förklaras av att tävlingen krockade både med skid-SM och Årefjällsloppet), men tävlingsledningen lovar på facebook att återkomma båda större och starkare nästa år då de ”hoppas hitta ett mer passande datum som inte krockar med andra längdskidtävlingar”, som tävlingsledaren Joel Hultin skriver. ”Vi satsar redan nu stenhårt mot nästa år då vi ska arrangera ett STH Skicross på en helt ny nivå jämfört med tidigare upplagor.”
För de som tänkt klara av Big 5 challenge men inte kör enduro (Battle of vikings är en av deltävlingarna) krävs därmed att kör samtliga andra fem tävlingar: Örebrot triathlon, Örebroloppet (multisport), Örebro actionrun, Bergslagsleden ultra/Kilsergen trailrun och Bergslagsloppet (mountainbike).

Och så har till slut också Nordenskiöldsloppet drabbats av snöbristen (varför skulle någon tävling klara sig den här vintern?!). Det planerade 22-milaloppet i helgen, med bland andra Bill Impola, Olivia Hansson och Ivan Forsgren på startlinjen, blir ”bara” 18 mil långt. Räkna med mycket mer inför den ändå tämligen hyggliga kraftmätningen här på bloggen och i pappers-NA de närmaste dagarna.

 

Cyklar 120 mil – utan sömn: "Vet'e tusan varför man gör det"

I morgon, torsdag, 7.00 på morgonen trampar 20 hågade cyklister iväg från Örebrocyklisternas klubblokal på Aspholmen för årets längsta randonneurtur, 100 mil över tre dagar med två obligastoriska övernattningar i Lesjöfors och Sala. Randonneurcyklingen är ju stor i Örebro, och bara i år arrangerar Örebrocyklisterna 13 lopp på mellan 20 och 100 mil. I år är det dessutom lite extra speciellt, eftersom det i augusti är dags för tidernas 18:e upplaga av Paris–Brest–Paris, randonneurcyklismens urmoder. För att kolla varför man egentligen utsätter sig för sådana brutalt långa cykellopp ringde Konditionsbloggen upp Garphyttecyklisten Krister Jönsson, 54, som var näst snabbaste svensk i Paris–Brest–Paris när det senaste begav sig, 2011, med tiden 51 timmar och fyra minuter (näst bästa svenska tid under loppets tre upplagor under 2000-talet, faktiskt), och kommer att köra helgens 100-milslopp i Bergslagen som uppladdning och genrep för en attack mot att klå den där tiden i årets Paris–Brest–Paris när det bär iväg om en dryg månad (och ja, Krister var förstås ute och cyklade när jag fick tag i honom på mobilen).

– Det vet’e tusan varför man utsätter sig för något sådant. Det är svårt att säga. Men jag har hållit på och tränat hela livet ,mer eller mindre, och har nästan blivit lite beroende av det. Jag sprang mycket förr (2.30.28 från Berlin 1989 gör Krister till distriktets tolfte bäste maratonlöpare genom tiderna), men fick ont i ryggen och tvingades sluta. Då passade det bra att börja cykla. Även om jag cyklat en hel del tidigare, till vardags och mountainbike för träning, så köpte jag min första racercykel för fem–sex år sedan. Och sedan blev det Paris–Brest–Paris av bara farten, säger Jönsson till Konditionsbloggen.
Och nu gör du om det …
– Det faktiskt rätt så kul. Det är ett fint arrangemang, välordnat på alla sätt och vis. Och man träffar tusentals likasinnade människor från hela världen, det brukar vara 5 000–6 000 cyklister till start.
Det låter jobbigt med 120 mil, vad är tuffast?
– Det mentala. Att stå ut med smärtan. Det är inte många som fixar det.
Vad har du för målsättning?
– Att göra det ännu snabbare än senast. Det finns en chans, men det är mycket som ska stämma, mycket som kan hända.
51 timmar då, hur mycket sover du under loppet?
– Jag ska inte sova någonting, det är i varje fall planen. Det är en stor grej om man klarar det. Men senast sova jag en halvtimme, det behövde jag verkligen då.
I helgen värmer du upp med 100 mil med två övernattningar, rena barnleken i jämförelse …
– De här loppen brukar vara väldigt trevliga, det är väldigt socialt. Man hinner umgås mycket på kvällarna, och det är bra träningar. Jag kör alltid i den snabbaste gruppen som brukar hålla nästan 30 kilometer i timmen över 33–34 mil per dag.
En vätternrunda om dagen, drygt …
– Ja. Men Vätternrundan har jag faktiskt aldrig kört. Det är för mycket folk, för många som är ovana, så olycksrisken är för stor. Däremot har jag kört själv runt Vättern ibland.
Okej .. Hur mycket tränar du?
– När det passar och jag har tid och det är hyggligt väder. Just nu är jag nere i Askersund, på väg hem till Garphyttan. Har kört hemifrån till Laxå–Tiveden–Askersund och nu är jag på väg norrut igen. Det blir 16 mil. Ibland kör jag 30–40 mil, om jag har tid. Jag tränar nästan alltid själv, åker och tittar på naturen. Ja, jag tycker det är skönt att vara ute. Det är nog mycket det som driver mig, när jag tänker efter.